Sjung för Herren en ny sång 8

av David Whitworth


Vi stannar kvar i 1700-talet och tittar på tre stora och uppskattade andliga sångförfattare. Nämligen, William Cowper, August Toplady och Charles Wesley. Utan tvekan kan jag lugnt konstatera att Wesley var störst av dem alla och en av tidernas största sångförfattare. Men återkommer till honom senare. Det som utmärker denna trio är deras kännedom om den fallna människans natur och bot på den som lyser stark i deras sånger.
 
Vi börjar med August Toplady (1740-1778). Han var son till en brittisk major och hans mamma var känd för sin starka gudsfruktan. Han avlade sin akademiska examen vid Trinity College i Dublin. Topladys frälsning är intressant. Vid sexton år ålder besökte han Irland där han samlades med Guds folk i en loge. Predikanten var en outbildad men varmhjärtad man som ’knappt kunde stava sitt eget namn.’ Hans text var tagen från Ef 2:13: ’Men nu har ni, som är i Kristus Jesus och som en gång var långt borta, kommit nära genom Kristi blod.’ Han beskrev sin frälsnings upplevelse så här:
 
’Det är förunderligt att jag som satt i England så länge under evangeliets budskap, skulle frälsas i en lada i en dunkel del av Irland, i sällskap med en samling av Guds folk, under evangeliets budskap av en predikant som knappt kunde stava sitt namn. Det är förvisso ett Guds verk och är underbart. Sådan förträfflig kraft kan inte vara annat än av Gud snarare än människa. Den pånyttfödande Helige Ande andas inte bara på vem Han vill men också när och var Han vill.’
 
Toplady beskrivs som impulsiv, förhastad i sitt tal och ovarsam i sitt omdöme men han ägde också en brinnande pietistisk ande. Det är snarare så att de bästa av människor är människor som bäst.
 
1672 vigdes han som präst i den anglikanska kyrkan och några år senare fick en tjänst i en församling i en liten by i sydvästra England där han stannade resten av sitt liv.
Han skrev ett antal hymner och hans mest berömd och älskade är ju ’Klippa du som brast för mig’:
 
Klippa, du, som brast för mig,
Låt mig gömma mig i dig.
Vattnet, blodet, vilket går
Från din stungnas sida sår,
Tvage i sin våg så huld
Mig från syndens makt och skuld.
 
Med min fromma möda jag
Aldrig fylla kan din lag.
Om mitt nit ej blive matt,
Om jag gräte dag och natt,
Syndens fläckar står dock kvar.
Blott i dig jag frälsning har.
 
Intet kan jag giva dig,
Till ditt kors jag sluter mig,
Naken dig om kläder ber,
Hjälplös upp till nåden ser.
I din livsvåg låt mig tvås,
Herre, annars jag förgås.
 
Vid vårt flyktigt andedrag
Och när jag skall dö en dag,
När till okänt land jag går,
När inför din dom jag står:
Klippa, du, som brast för mig,
Låt mig gömma mig i dig!
 
William Cowper (1731-1800)
 
Cowper anses som en av dåtidens främsta poeter och hade ett stort inflytande på poeter som Wordsworth, Tennyson och Coleridge. Han var också populär bland författare som Jane Austen och Bronté systrarna.
 
Han föddes i en adelfamilj men en fattig familj. 1749 började han sin utbildning till jurist och vid 23 års ålder blev han utnämnd till kronjurist.
 
Från tidig åldern led han av psykisk instabilitet. Vid 32 års ålder erbjöds han en plats i parlamentets överhus men bara tanken på jobbet stressad honom. Det orsakade ett mentalt sammanbrott och ett självmordsförsök. Det verkade som om han i samband med sin återhämtning blev frälst.
 
Lite senare flyttade Cowper till Huntingden som är nära Cambridge där hans bror läste. Det var här i Huntingden han träffade prästfamiljen Unwin. Han flyttade in hos familjen och blev som en son för dem. 1667 dog pappan och mamman, dottern och William flyttade till Olney på John Newtons förslag. 1773 upplevde han ett stort sammanbrott och kände sig övergiven av Gud.
Vissa tider var han fullständigt nedbruten, men under tiderna han var frisk skrev han sina sånger och poesier. Han hade ett samarbete med Newton i boken ’Olney Hymns’ som kom ut 1779.
 
Det är nu dags att ta en titt på hans sånger. ’Det finns en källa fylld med blod’ har en underbar text och som är bra översatt:
 
Det finns en källa fylld med blod,
Som flöt från Jesu sår,
Och syndaren i denna flod
Fullkomlig rening får.
Refrängen:
 
O, härliga källa,
Öppen för mig.
O, härliga källa,
öppen just för mig!
 
Se rövaren på korset fann
Den källan öppen, fri.
Och där kan jag,
Fast ond som han,
Från synden renad bli.
Refrängen.
 
Alltsen jag såg den källan god,
De helga, dyra sår,
Jag sjunga vill om Jesu blod,
Tills salig hem jag går.
Refrängen.
 
Sen prisar jag med högre sång
Dig, som mig frälsat här,
När jag helt fri från jordens tvång
För evigt hemma är.
Refrängen.
 
’God moves in a mysterious way’ är en till av Cowpers storartade psalmer och som jag förstår var svår att översätta. Jag återger de två första verserna:
 
På underbara väger går
Vår Herre och vår Gud.
I havets djup, där är hans spår
Och stormen bär hans bud,
Och stormen bär hans bud.
 
Med outtömlig starkhets makt
Och vishets djup därtill
Han bringar fram, ur dolda schakt,
Allsmäktig, vad han vill,
Allsmäktig, vad han vill.
 
Trots alla bakslag, fanns det hos William en innerlig längtan efter intim gemenskap med Gud som i ’O for a closer walk with God’ vittnar:
 
O, att min levnad kunde bli
En vandring helt med Gud,
Så att från varje boja fri,
Jag älskade hans bud.
 
Charles Wesley (1705-1788) var en av den andliga sångens giganter. Han var den nittonde av tjugo barn som föddes i familjen Wesley av vilka tio överlevde till vuxen ålder. Mamma Susanna gav alla barnen en god biblisk fostran. Denna blev en bra grund för Charles och hans äldre bror John senare i livet så väl som för alla syskonen.
 
1726 flyttade Charles till Oxford för att läsa vid universitet. I början levde han ett lösaktigt liv men övergav det och formade en religiös grupp. Tillsammans med John, som också läste vid universitet och två andra studenter startade han gruppen som blev känd som Heliga klubben. Den stora George Whitefield anslöt sig också senare till sällskapet. Syftet var att rätta sitt liv efter religiösa övningar.
 
Till att börja med samlades Heliga klubben varje söndagskväll, sedan två gånger i veckan och till slut utökades det till varje kväll från sex till nio. I början samlades de till nattvard, bibelstudier, bönetimmar och diskussioner. Detta utvidgades senare och gruppen fastade på onsdagar och fredagar varje vecka. Varje dag var en timme avsatt till meditation. Bönen var klockan nio på morgonen, klockan tolv och klockan tre vilket fylldes ut med korta bönestunder en gång i timmen. De var verkligen religiösa! Men utan Kristus som Herre i sina liv.
 
1835,efter hans tid i Oxford, vigdes Charles till präst. John hade vid denna tid flyttat till Georgia i USA och arbetade i missionens tjänst bland urinvånare. Samma år som Charles vigdes till präst förenades han med sin bror i Georgia också han i missionens tjänst.
 
Bröderna kom i kontakt med herrnhutarna och bodde hos dem i några veckor. Detta folk imponerade stort med deras förnöjsamhet och goda temperament. Deras kontakt med detta folk kommer att ha en avgörande roll i deras liv.
 
De följande fyra månader var minst sagt röriga. Här var två akademiker som satt i sitt elfenbenstorn och som senare råkade komma in nybyggarsamhällets råbarkade verklighet. Eftersom Charles och John inte hade upplevt ’rättfärdiggörande tro’ än var missionen dömd till att misslyckas. Det var deras naivitet som orsakade en kris hos bröderna och efter några månader åkte Charles hem. Han var sjuk och förtvivlad, fysiskt och mentalt nerbruten.
 
Hans sjukliga tillstånd fortsatte även hemma i England. Charles tidigare möte med herrnhutarna i Amerika ledde till hans kontakt med herrnhuten Peter Böhler i London. Efter ett långt samtal med varandra kom Charles till tro på Kristus men utan trons visshet. Han fick delvis hjälp av Martin Luthers kommentar till Galaterbrevet 2:20.’ Guds son, som har älskat mig och offrat sig själv för mig’. Denna vers inspirerade honom till att skriva en av hans populäraste sånger och en av mina favoriter om inte den bästa. Mer om den och andra nästa gång.
 
Hans väg till frälsningens fulla visshet kom genom att han slog upp sin Bibel slumpmässigt och hans blick fastnade på Psalm 40:4.’ Han lade i min mun en ny sång, en lovsång till vår Gud. Många skall se det och frukta, och de skall förtrösta på Herren.’ Då kunde han säga ’Jag upplevde frid med Gud…Jag förstod att det var tron som höll mig uppe.’

Etiketter: gudstjänst musik

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln