2015 > 03
Av David Whitworth
Vid väckelsens inträde är djävulen aktiv med att så ogräs och skapa oordning, 1700-talets förnyelse var inget undantag.
Det uppskattas att mellan åren 1740-1742 så frälstes 40 000 människor i New England. En församlingspastor i Boston påstod att hela staden hade förändrats. Livet i staden centrerades nu kring Guds ord och det fanns en djup längtan att höra Ordet predikas och att samlas till bön och tillbedjan.
Mitt i väckelsen gjorde fanatismen sitt intrång. James Davenport var pastor i en församling i Southhold, Long Island. Han och Andrew Croswell m.fl. gav människor visshet om att upplevelser som att falla till golvet, känna skakningar i kroppen och se syner var ett säkert tecken på Andens verk i frälsningen. Croswell gick så långt att säga: "Det är bara de som har upplevt sådana gudomliga manifestationer som vet vad sann helighet är för något". Davenport lade beslag på förmågan att kunna särskilja de som var utvalda av Gud till frälsningen.
Detta fenomen gav krut åt de som var motståndare till väckelsen. Dessa krafter leddes av Charles Chauncy känd som "den gamla tegelstenen". Chauncy var pastor i en förnämlig församling i Boston. Han var mycket kritisk inställd till Davenport och beskrev honom som "den vildaste fanatiker som jag någonsin har sett". Chauncy fördömde hela väckelsen p.g.a. dessa ytterligheter och betraktade detta som väckelsens sanna karaktär. Detta drev honom till den andra ytterligheten. Han uteslöt aldrig känslorna men de hade en mindre betydelse. Förståndet var det som betonades och Andens primära verk är att upplysa förståndet och inte att röra upp känslorna.
Jonathan Edwards var klämd mellan dessa två ytterligheter och gav svar på tal. Det svaret han gav till Davenport var att sann biblisk kristendom involverar förståndet. Guds frälningsverk börjar med att upplysa förståndet och tänder sedan en eld i hjärtat, alltså ljus och värme.
Till Chauncy blev svaret att utan ett varmt hjärta, med andra ord ett hjärta fyllt av eld och lågor för Guds kärlek, finns det inget äkta kristet liv. Här är balansen mellan värme och ljus. Medelvägen mellan dessa två ytterligheter tog Edwards itu med i A Treatise Concerning Religious Affections.
I Affections skriver Edwards att i det kristna livets centrum finns det en brinnande längtan att förhärliga Kristus. Jonathan är övertygad om att när Anden tar sin boning i oss inverkar Han på hela människan. Han upplyser förståndet, tänder en eld i hjärtat och ger ledning och syfte åt viljan.
I boken finns tolv punkter som markerar att Andens verk är äkta. Jonathan var väl medveten om att djävulen alltid är redo att förfalska det äkta som han gjorde i 1700-talets väckelse. Därför var det nödvändigt att känna igen dessa tecken.
1. Genom att den Heliga Anden bor i oss delar Han med sig av sitt väsen, som består i helighet och gudomlighet. Edwards var övertygad om detta inte var en mänsklig bragd utan Andens inneboende nåd. Alltså äkta kristendom börjar med Gud.
2. Äkta kärlek till Gud är grundad på vem Han är i sig själv och inte vad Han har gjort för oss.
3. Denna kärlek till Gud är en kärlek till Hans helighet. Edwards gjorde ett viktigt bidrag till det reformerta tänkandet med detta inlägg. Han påstod att Anden skänker de troende ett nytt sätt att förnimma andlig verklighet. Denna förnimmelse är mer än en tro på Gud och en medvetenhet om Honom. Det är inget mindre än "en smak" av Guds skönhet och härlighet.
4. Ett favorituttryck hos Edwards var att äkta andliga känslor inte bara är värme utan också ljus. Detta fjärde tecken är därför ett andligt upplyst sinne. De troende har en stor respekt för sitt förstånd och tänkande.
5. Jonathan betonar att religiösa känslor är förenade med en djup övertygelse om kristendomens sanningsvisshet.
6. Att känslorna är sammankopplade med vad han kallar "evangelisk ödmjukhet". Han benämnde den andliga stoltheten som det allvarligaste motståndet till det kristna livet. Sann andlighet står emot begäret till personligt ära.
7. Äkta kristen andlighet har sina rötter i pånyttfödelsen och är beroende av denna radikala händelse som vänder oss till Gud och bort från vår fördärvade natur. Den ger oss nya målsättningar och inriktningar, en ny vilja och ett nytt perspektiv på livet.
8. Den åttonde punkten är en Kristuslik karaktär i de troende som oundvikligen är ett resultat av pånyttfödelsen.
9. Kristna har mjuka hjärtan gentemot Gud och är känsliga för allt som bedrövar Honom.
De är mycket medvetna hur synd skiljer dem från Gud som de älskar.
10. Den tionde punkten visar oss den estetiska sidan av den kristna tron.
Jonathan tröttnade aldrig på att betona den skönhet som finns i Guds helighet. Denna skönhet uttrycker sig i den harmoni och balans som finns i de troendes liv.
Den Heliga Anden ger en balans i de troendes inre liv genom att förvandla dem till Guds avbild eftersom Gud i sig är harmoni och skönhet.
Sann andlighet återspeglar Guds symmetri (Guds härlighet, harmoni och skönhet) i de troendes dagliga liv.
11. Jonathan föreskriver att ett sant andligt tecken är att de troende längtar efter mer av Gud.
Ju mer nåd den kristne får ta emot desto större är hennes medvetenhet om sin tomhet och ofullkomlighet. De ser också hur långt de har kvar att gå i det kristna livet och det skapar en längtan efter att lära känna Gud och uppleva mer av Honom.
Vidare betonar Edwards att ju mer "andliga känslor" en kristen har desto större "andlig smak" har hon för Guds skönhet och härlighet. Han uttryckte det så här: "det finns en helig andning och ett flämtande efter Guds Ande för att utöka heligheten".
12. Det sista tecknet är att sann andlighet bär frukt i de kristnas liv och uppförande.
Att ära Gud genom att leva ett genuint kristet liv är vår största uppgift.
När vi nu betraktar Edwards som troende, teolog, filosof och väckelsepredikant förutsätts en ordentlig förståelse av hans drivkraft. Denna kraft kommer ur källan av en djup förnimmelse av Guds härlighet och skönhet som begeistrade honom. Förnimmelsen fyllde Jonathan med "en outsäglig och härlig glädje" (1.Petrus 1:8. Reformationsbibel).
För några av er som läser dessa bloggar är kanske detta nytt och svårförståeligt. Det finns ingenting högre för en troende i sin gemenskap med Gud än att få en förnimmelse av Hans härlighet, majestät och skönhet. Gud uppenbarar sitt väsen för oss i Bibeln och därför är det vårt ansvar och privilegium att fördjupa oss i dessa sanningar. Till hjälp har vi alla bibelverser som lyfter fram Guds majestät och härlighet. Det är förbluffande hur många det finns! En bra start är att börja med Jesaja 6:1-6 och Matteus 17:1-8.
Be Sanningens Ande att kasta ljus över dessa verser när ni mediterar över dem.
Källor:
Evangelical Times.
Reformation Today
Religious Affections, Jonathan Edwards.
Av David Whitworth
För att förstå Jonathan Edwards framgång i väckelsen är det viktigt att analysera strukturen och det teologiska innehållet i hans predikningar som Gud välsignade. Predikan var inte orsaken till väckelsen med det var redskapet.
Edwards planerade sina predikningar mycket noga med översikt och analys. Sen valde han lämpliga ord inom en starkt strukturerad ram. I sin planering var han alltid medveten om folkets behov.
Edwards var noggrann med ordvalet och grammatiken måste vara helt korrekt. Han letade efter ord som var lämpliga och acceptabla för att presentera Sanningen. När han förberedde sin predikan började han med meditation över bibeltexten och gjorde anteckningar som blev till utkast och utifrån det kom det ledande motivet. När motivet formades till en klar proposition då var det dags att utveckla predikan.
Strukturen av Edwards predikan var lik puritanernas. Han förklarade texten och sen följde en utläggning i propositionsform. Den uppdelades i rubriker och underrubriker i logisk ordning. Därefter kom tillämpningen och han tog itu med kritiken om läran och till sist relaterades texten till de troendes vardagsliv och de ofrälstas eviga tillstånd.
Jonathans predikan var en logiskt uttänkt teologi som hade djupa rötter i en kristallklar biblisk världsbild. Detta var genomsyrat av praktiska tillämpningar av insikter på livet. Eller på ett enklare sätt, han predikade till förståndet och viljan. Han skrev ut sina predikningar ord för ord men det vanligaste var att han klottrade sina anteckningar på papperslappar som låg nära till hands (Ralph G. Turnbull, 'Jonathan Edwards The Preacher').
Utifrån Edwards stora bibliska kunskap och intensiva studier hittade han de läror han predikade om. Med sitt logiska tänkande kunde han bevisa sina propositioner och göra läran mer effektivt. Hans mål var att upplysa förståndet och sätta liv i känslorna.
Jonathan var väl hemmastadd i teologi. Hans bibliska studier kopplade till studier i puritanernas litterära verk och Calvins Instituts försåg honom med ett väl grundat lärosystem. I sin predikan "Vikten och fördelar med en genomgripande kunskap om gudomlig Sanning" berättade han för församlingen: "gudomlighet betyder lärans vetenskap som innesluter alla sanningar och regler som gäller en helig livsföring."
Hans definition av gudomlighet eller teologi är träffande och mycket viktig. Han beskrev det som " läran om att leva för Gud genom Kristus". Edwards insikt och iakttagelser i ämnet är påtaglig. Han uppmuntrade sitt folk att fördjupa sig i teologin och det centrala är Kristi medlande ämbete och ingen ”religion” var acceptabel om det inte förde människor till en levande gemenskap med Gud genom Kristus. Hans Kristologi krävde lojalitet mellan förståndet och hjärtat.
Jonathan hängav sig otyglat åt den bibliska lärans studier. Enligt honom själv satsade han mycket tid på att tänka igenom gudomliga ting som himmelen och helighet. Hans kunskap om teologi var djup och rik och han levde för att klarlägga tron och tillämpa dess kraft samt påvisa trons hållbarhet i en helig livsstil.
A.V.G. Allen gav Edwards detta vitsord: "Sålunda, på ett praktiskt sätt är Edwards den stora förnyelsens upphovsman, ledare och förkämpe. Teoretisk, blev han i väckelsen kalvinismens största teolog".
Jonathan Edwards predikningar var från början till slut teologiska. Han trodde på och predikade kärlek som den främsta dygden. Han kände väl till människors bedrägliga hjärtan och frälsningens vittnesbörd måste vägas mot ett fungerande andligt liv och moralisk livsföring. Han gav folket Ordets fasta föda.
Det finns en likhet mellan Kalvins och Edwards lära om försoning. Syndaren står under Guds vrede för sitt uppror mot Gud och han står i moralisk skuld till Gud. Gud avskyr synd och eftersom Han är helig måste Han straffa syndaren.
Edwards såg syndarens skuld som en obetald räkning och när Kristus tog på sig vår synd betalade Han själv räkningen genom att offra sig själv som skuldoffer. Gud straffade Kristus som ställföreträdaren och därigenom avvärjde Gud sin vrede på Kristus istället för på oss. Kristi blod renade oss från syndaskulden. Rengöringen tillfredsställer Guds helighet och förlåtelsen tillfredsställer Hans rättfärdighet. Således blev Kristus vårt offer och vår försonare och Gud kunde nu förlåta oss och förklara oss rättfärdiga i Kristus genom tron på Honom allena.
Jonathan betonade Guds suveränitet i frälsningen, människans totala fördärv och nådens evangelium. Dessa sanningar var framträdande i hans förkunnelse. Hans syn på Guds suveränitet i frälsningen gjorde att han lätt kunde bli missförstådd. I hans predikningar lade han vikten på att förstora Guds nåd och manade därför folket till omvändelse och att tränga sig in i Guds rike. Han blev gripen av en övermäktig känsla om Guds majestät och oändlighet som vi redan har sett i hans frälsning.
Alltigenom sina förkunnelser förklarade Jonathan frälsningens väg. Nåden kommer direkt från Guds hjärta och gåvan speglar Hans härlighet och förträfflighet. Den naturliga människan kan inte förstå andliga ting. Hon är andligt blind och utan den livgivande helige Anden kan hon aldrig ta del av försoningens välsignelser. Människan har ett sinne för Guds storhet men är fullständigt okunnig, liksom någon som är blind från födelsen.
Hans predikan fylls av teologiska trossatser som ligger till grund för sanna kristna upplevelser. Här hittar vi Guds majestät, Kristi härlighet och människans nakna hjärtan. Guds stora vishet i försoningsverket lyser fram. Gud har tagit itu med människans försjunkenhet i synd, fördärv, misär och tomhet för att visa upp sin stora ära. Han väljer genom Kristus att lyfta upp människan ur eländet och göra om henne till en sann äkta människa i Kristi avbild. Så blir hon förhärligad och välsignad. Människan själv kan inte ta åt sig äran. Den tillhör Gud helt och hållet.
Edwards predikningar visar oss att minimalistiska lärosatser är av inget värde i väckelsens tjänst.
Detta är ett försök att ge en liten inblick i Edwards tänkande och teologi som var grunden till hans kraftiga predikningar men det finns mycket mer att hämta.
Between the State and the Eucharist
Free Church Theology in Conversation With William T. Cavanaugh
Red Joel Halldorf och Fredrik Wenell, Pickwick Publications, 2014
En intressant och givande bok där flera svenska teologer analyserar den nordiska frikyrkan i förhållande till den omgivande kulturen. Mycket material för församlingsutveckling kommer från Nordamerika, kanske leder det oss ibland fel eftersom den amerikanska kulturen på viktiga punkter är väldigt annorlunda. Här får vi ett gott underlag för reflektioner om vad det innebär att vara frikyrkoförsamling i ett samhälle som präglas av "folkhemmet" och "den svenska teorin om kärlek". En bärande fråga genom hela boken är: Vad innebär en långt gången modernism för kyrkan?
Boken vänder sig delvis till en akademisk publik och är på ett sätt en del av ett samtal som jag inte är helt insatt i. Tankarna nedan om boken kommer ur en läsning som liksom vid sidan av detta samtal, men kanske det perspektivet ändå vara av något intresse.
1. Sverige ett extremt land med speciella villkor för kyrkan att verka i. Vi är djupt präglade av modernismen. Ett samhälle på många sätt grundat på fria hemmansägare och en stark stat har givit en speciell relation mellan medborgaren och staten. Medborgarnas förtroende för staten är stort, en individualism med en direkt relation primärt mellan medborgaren och staten. Staten skyddar medborgaren och ger medborgaren frihet i förhållande till andra strukturer som familj och civilsamhälle. Attityden blir att staten och "systemet" ska lösa allt. Den kristna kyrkan som fristående organisation blir då en udda fågel, och visst är det intressant att se hur väl den lutherska kyrkan genom åren funnit sig som statens tjänare, ja en del av staten. Kärlek ses som att den mår bäst då man är helt fri i förhållande till varandra, och att beroende dödar kärlek. Synen på familj och frivilligorganisationer blir då annorlunda än i typ alla andra länder i hela världen. Det ger speciella villkor för frikyrkan att verka i.
2. Frikyrkan slits mellan två modeller att vara kyrka, dels väckelserörelse, dels en baptistisk tanke om det centrala den lokala församlingen. Vänner som ser väckelse som det centrala i att vara frikyrka åker på oas-möte och sedan ivrigt om präster som talar i tungor och tycker allt är så bra. En del dessa vänner flackar runt mellan församlingar för att fånga de möten som ger dem mest. Tanken om församlingen som ett förbund mellan varandra och med Gud, är inte naturlig för dem. Jag tror att frikyrkan som väckelseorganisation ger svaga församlingar som lätt faller i de fällor som modernismen ger i vår tid. Många församlingar vacklar både i praktik och lära. En frikyrka som tappat den baptistiska tanken om församlingen står inför svåra utmaningar när trycket från det omgivande samhället ökar.
3. Handlingarnas betydelse för det kristna livet, bordsbön, aftonbön, nattvard osv. Kan det vara så att något väldigt viktigt för att förmedla och fördjupa kristen tro i en hård kultur går förlorat om de kristna handlingarna inte praktiseras. Är det här en särskild risk för frikyrkan? Är vi lite smått hedniska när vi inte ber innan vi fikar i kyrkan, som en dam i församlingen påstår? Efter att ha läst dem här boken är jag böjd att hålla med henne. Att fostra in i det kristna livet innebär inte bara muntlig och skriftlig undervisning, det måste också finnas handlingar som fördjupar och förverkligar det undervisade in i det levda livet.
Den här boken stärker oss i arbetet med webbplatsen www.baptisternashistoria.se. Vi vill arbeta fram material för att utrusta de svenska frikyrkorna för en dialog med dels en stabilt baptistisk församlingssyn, och dels en reformatorisk teologi präglad av djup katolicitet. En bärande övertygelse är att man i samtal med de som gått före kan hämta många lärdomar för att ut riktningen mot framtiden. Längtan efter väckelse är tydlig, men vi tror också att stabila församlingar är nycklar till både väckelse och väckelsens varaktighet.
Vår tid innebär många utmaningar, och vi behöver verkligen den hjälp som rösten från bröder och systrar i gemenskaper av troende i alla århundraden kan ge oss. Vi menar att vår egen historia är vår bästa vän i de samtal som för oss vidare mot framtiden.
Theodor Truvé, 1838-1910, var en av baptistsamfundets mer kända predikanter och från 1868 hade han hand om baptistförsamlingen i Göteborg under en lång tid. Han kom att ha stor betydelse för baptismen i västra Sverige.
Theodor Truvé föddes i Glimmåkra, Skåne, 6 januri 1883. När en väckelse svepte fram över norra Skåne 1856 blev han ”en kristen, pånyttfödd av levande Guds ord”. Han döptes sedan 1857 blev en del av baptiströrelsen. Han började efter en tid att predika och deltog i några predikantkurser. 1865 reste han till Amerika för att studera teologi och blev antagen till Colgate University. Han kom hem till Sverige och blev då pastor för baptistförsamlingen i Göteborg. Ända tills sin död 4 februari 1910 var Truvé pastor i Göreberogs första baptistförsamling. N.J. Nordström beskriver honom som ”en av baptistsamfundets mest begåvade predikanter, och såväl till sin teologiska åskådning som till sin homiletiska uppfattning var han en lärljunge till C.H. Spurgeon."
Professorn i kyrkohistoria, Gunnar Westin, skriver om Truvés betydelse:
”Truvé var icke blott en av samfundets främsta predikanter utan gjorde sig över hela landet känd även för sitt arbete för söndagsskolan och nykterhetssaken. Han var därjämte en flitig skriftställare. Främst genom honom blev Göteborg en fast central för baptismen i västra Sverige.”
Hur var det då att lyssna till denna Truvé? John Wahlborg berättar:
"I nio månader gick jag varje söndag och hörde pastor Truvé predika. Efter dessa predikostunder längtade jag, såsom om de varit mig personligen berörande högtidsstunder. Detta voro de ock för övrigt; det har icke funnits någon period i mitt liv, då jag känt anledning att ställa mitt hjärteförhållande i den gudomliga sanningens belysning, så som under just dessa månader. Bland våra framstående predikanter har som bekant var och en något för sig egendomligt i uppträdande och framställningssätt, och så hade Truvé även sitt, och, om vi säga att däri företrädesvis ingår enkelheten och värman, så torde vi ha träffat just det rätta. Kristi blods renande kraft synes vara den sats, som T. ansåg sig böra uppbjuda all sin förmåga att göra klar inför människorna; och är det kanske just denna omständighet, som mer än något annat bidragit att samla kring denne predikant så mycket av aktning, vördnad och kärlek."
Pastor O. Larsson berättar om när han som ung lyssnade till Truvé:
”Jag kommer ihåg, att han var en stor predikant, som talade med kraft, värme och klarhet. Jag njöt mycket av hans predikan. Han var ej enformig i sin framställning. Han var ämnespredikant, och sitt ämne utvecklade han grundligt. Han mönster var Spurgeon, honom sökte han likna och kom ganska långt i detta. Trogen sanningen och den evangeliska nykterhetssaken var han en mästare med sin bilder, liknelser och berättelser.”
Man kan lära sig något om en predikant genom att se vilka böcker han ofta återkommer till. Kalendern Betlehem frågade 1906 Truvé ”Vilka äro de sju böcker som, utom, biblen, varit till största nytta för eder i eder predikoverksamhet?” Truvé svarade:
”1.) The Bible Concordance av Cruden. Ty där lärde jag mig att studera biblen ämnesvis.
2.) Kristens resa av Bunyan. Ty där lärde jag känna människonaturen.
3.) Offerlagen av A. Jukes. Ty där lärde jag känna värdet av Jesu person och försoning.
4.) De heligas eviga ro av R. Baxter. Ty där lärde jag inse, vad vi kunna vinna och förlora.
5.) C.H. Spurgeon. Första bandet av hans predikningar. Ty där lärde jag att homilietiskt bli predikant.
6.) Bönens makt. En bok om väckelsen i Amerika 1857. Där lärde jag mig att tro på bönhörelse.
7. The Land and the Book av Thompson. Ty där lärde jag känna Österlandets seder och bruk i enlighet med bibeln.”
Theodor Truvé var noggrann i sitt arbete som pastor, och han kom att lägga en stabil grund för baptiströrelsen i Göteborg. Än idag lever och froda Göteborgs Baptistförsamling Tabernaklet. På deras hemsida ger de en kort historik över församlingen, en historik där Truvés insats framhålls.
Det finns anledning till att vara tacksam för de ledare som lade grunden för den svenska baptiströrelsen. Och, visst finns det kraft i en tydlig och bibeltrogen baptistförkunnelse än idag.
Källor:
”Svenska Baptistsamfundets Historia” del 2, N.J. Nordström, 1928
”I den svenska frikyrklighetens genombrottstid”, Gunnar Westin, 1965
”I mästarens ärenden – 35 år som svensk baptistpredikant”, John Wahlborg, 1924
”Teodor Truvé – En minnesteckning” Gustaf Landin, 1917
Av David Whitworth
Jonathan Edwards föddes 1703 i East Windsor, Connecticut USA och han var den enda pojken bland elva barn. Hans far var pastor och båda föräldrarna var högutbildade. De kunde ge sina barn en grundutbildning och vid sju års ålder kunde Jonathan latin. Hans far lärde honom tidigt att alltid ha en penna i handen när han studerade. Både för att skriva kommentarer när han läste men också för att notera svårigheter och tveksamheter i texten. Fadern lärde alla sina barn detta och de uppmuntrades till att skriva brev, uppsatser och essäer. Meningen var att öva upp ett disciplinerat och logiskt tänkande för att kunna uttrycka sig klart och konsekvent i båda tal och skrift. Denna vana blev mycket användbar för honom. När han var 12 år skrev han en essä om skogsspindeln med många iakttagelser och detaljerade anteckningar angående spindelns vanor.
Edwards började sina studier 1716 på Yale University, knappt 13 år gammal. Han blev en briljant student och den bäste i sin årskull. Han var bara 14 år när han läste den skotske filosofen John Lockes Essay on the Human Understanding. Trots sitt lysande akademiska liv saknade han frälsande tro och inre frid. Han skrev senare att han hade upplevt en våldsam inre kamp p.g.a. hans syndfulla böjelser och Guds suveränitet i frälsningen. Allt detta ändrades sannolikt år 1721. Han läste och mediterade över 1 Tim. 1:17; ”Evigheternas konung, den oförgänglige, osynlige, ende Guden, Honom vare ära och pris i evigheters evighet, amen”. Versen överförde en förnimmelse av Guds härlighet och hans själ fylldes med outtrycklig glädje. Från detta ögonblick var hans liv förvandlat. Han såg sig själv, Kristus och frälsningen i ett nytt ljus. Meditationen över Guds härlighet och majestät fyllde Jonathans tänkande alltmer. Detta resulterade i ett livslång sökande och det tände en gudomlig eld i hans själ som han inte kunde precisera med ord. Edwards benämndes som "väckelsens teolog" och en av USA:s störste filosofer men att betrakta honom som en teoretiker som inte levde i vekligheten vore ett grovt misstag.
Han hade en längtan att förhärliga Gud i allt och skrev upp en lista på 70 föresatser som en måttstock för sitt eget liv. Han läste listan en gång i veckan och rannsakade sitt hjärta. Några exempel kan nämnas:
Föresats 5. Att aldrig slösa ett enda ögonblick utan istället bruka tiden på bästa möjliga sätt.
Föresats 28. Att studera Skrifterna ständigt och regelbundet så att jag upptäcker och förnimmer att jag växer till i Ordet.
Föresats 56. Att aldrig ge upp eller bli slapp i min kamp mot synd trots mina misslyckanden.
Edwards hade för vana att avskilja speciella dagar för bön, självrannsakan och fasta.
Sommaren 1726 blev han pastor i en församling i Northhampton, Massachusetts där hans morfar var pastor. Sex månader senare gifte Jonathan Edwards sig med Sarah Pierrepont. En mycket gudfruktig, högutbildad och intellektuellt begåvad kvinna. De fick ett mycket lyckligt äktenskap i 30 år. Jonathan tillbringade 13 timmar om dagen i sitt studierum och Sarah kom minst en gång om dagen för en bönestund tillsammans med honom.
Hans morfar gick bort och Jonathan blev ensam pastor i församlingen. Genom ständig bön och strävan kom Guds välsignelse över honom. Väckelsen kom till församlingen och varje del av Northhampton 1734 till 1735. 300 människor kom till tro på några månader.
1740 kom en ny väckelse till Northhampton. George Whitefield var på sitt andra besök i USA och tillbringade 4 dagar hos Edwards familj. Han fick predika fem gånger i Jonathans församling. Samtidigt som Edwards och Whitefield predikade i Northhampton, predikade Gilbert och William Tennent m.fl. i andra städer i USA. Resultatet var en mäktig väckelse som spreds till 150 församlingar. Dessa församlingar blev uppväckta och tusentals människor kom till tro.
Allt var inte guld och gröna skogar för Edwards. Det var mycket som hände i väckelsen som hör inte ihop med väckelse. Men ännu värre var det för Jonathan personligen i en händelse som förde med sig förödande konsekvenser. 1744 uppstod obehagligheter i församlingen när några av församlingens tonåringar levde vidlyftiga liv. Historikern Richard Lovelace noterade att om dessa ungdomar hade haft tillgång till droger skulle de ha varit missbrukare. Församlingen var överens om att ta itu med detta men på följande söndag valde Edwards tyvärr att nämna ungdomarnas namn i sin predikan. Detta skapade stora känslovågor och ledde till att han avskedades. Skulle det inte ha varit bättre om han hade pratat med de inblandade och deras föräldrar först? Jag säger det med försiktighet, medveten om att hans bragder är sådant som jag bara kan drömma om!
Sex månader efter sitt avsked blev han erbjuden en pastorstjänst i en liten församling i Stockbridge, Massachusetts. Jonathan accepterade kallelsen och flyttade dit 1751. Det var i Stockbridge som han producerade det bästa av sina litterära verk.
1758 blev Jonathan president på Princeton College men det varade bara några veckor innan Herren tog hem honom.
Jonathan Edwards var en teolog av hjärtat så väl som av förståndet. Guds Ord börjar sitt verk i förståndet som när det tar rot leder till ett brinnande hjärta och ger sen uttryck i personens vilja. Den balansen gör Bibeln anspråk på.
Gud skapade oss till sin avbild, vilket betyder att vi är skapade till att använda förståndet. Bibeln är den enda ”religiösa” bok i världen som behandlar oss som tänkande människor.
Om det är känslorna eller viljan som styr oss så kommer vi i obalans och allt blir subjektivt och godtyckligt. Edwards började med sanningen om Guds härlighet och fick förnimma den och en eld tände känslorna i honom. Detta blev hans drivkraft och konsekvenserna därav blev en viktig del i väckelsens historia.