Thomas Grantham och det tredelade ledarskapet

Thomas Grantham God’s Messenger from Lincolnshire
John Inscore Essick
Mercer University Press, 2013

Thomas Grantham (1633/34-92) var en av sin tids främsta ledare för de brittiska baptisterna. Det finns mycket intressant man skulle kunna skriva om, hans användning av nicenska trosbekännelsen och kyrkofäderna, hans anti-predestinitariska teologi och hans försvar av troendedopet. Men, i det här korta inlägget ligger det tredelade ledarskapet i fokus. I svensk frikyrkorörelse är det här intressant, t.ex. i jämförelse med Equmeniakyrkans regionala kyrkoledare och riksevangelister.

Bland Englands generalbaptister uppstod ett samtal om apostlarna, om apostlaämbetet levde kvar eller om det tonade ut efter nytestamentlig tid. Sakta framträdde bland dem ett tredelat ledarskap med pastorer/äldste, budbärare och församlingstjänare. Budbärarna är modellerade efter de nytestamentliga apostlarna, men har inte på samma sätt gåvor som tungotal, mirakel, tecken eller kraftgärningar.

Medan pastorer och församlingstjänare är tydligt knutna till en församling, så är budbärarna resande och tjänar flera församlingar. Grantham menar att det finns tre viktiga anledningar för att ha budbärare:

• För att plantera församlingar
• För att hjälpa församlingar som efterfrågar stöd med organisationsfrågor och andra angelägenheter.
• För att stötta församlingar och pastorer i att konfrontera spridning av villolära.

Grantham beskriver också tre uppgifter för budbärare:

• Predika evangelium
• Undervisa och stärka församlingar
• Försvara evangelium mot angrepp

I Essicks bok får vi se hur Grantham själv inte bra beskriver och försvarar budbärarens ämbete, utan också själv med sitt liv och tjänande visar vad en budbärares ledarskap kan innebära för att hjälpa och stötta församlingarna, både i inre angelägenheter och för att predika evangelium och plantera församlingar.