2018 > 05
Practical Theology – An Introduction
Richard R. Osmer
Eerdmans, 2008
Straining at the Oars – Case Studies in Pastoral Leadership
H. Dana Fearon III med Gordon S Mikoski
Eerdmans, 2013
En del av att vara ledare i en församling är att hamna i komplicerade situationer, situationer där klara tankar, ledarerfarenhet och kristen vishet behövs. Här är två böcker som hjälper till att förbereda en kristen ledare inför dessa prövande tillfällen.
Richard R. Osmer ger rådet att börja med att ställa fyra frågor:
- Vad är det som händer? (Det beskrivande empiriska uppdraget)
- Varför händer det här? (Det tolkande uppdraget)
- Vad borde pågå? (Det normerande uppdraget)
- Hur kan vi agera i det här? (Det pragmatiska uppdraget)
I boken visar Osmer sedan hur man kan arbeta med dessa frågor genom att ta hjälp av erfarenhet och teologisk och sekulär forskning och är generös med praktiska exempel och fallstudier.
H. Dana Fearon III låter fokus ligga på fallstudier från ett långt liv som pastor, en bok full av den vishet som bara kommer från många år av tjänande i en levande församling.
Böckerna kompletterar varandra på ett bra sätt. Det finns mycket att lära om hur ett ansvarsfullt ledarskap kan se ut.
Samtidigt så märks det väl att böckerna är skrivna i den amerikanska kristenhetens huvudfåra, där hundbegravningar, barndop, lite blandad bibelsyn och anpassning till det omgivande samhället färgar hur man hanterar pastorala frågor. Särskilt Osmer lägger en så stor vikt vid den sekulära forskningen som stöd, att man ibland undrar om pastorn lika gärna kunnat vara socialarbetare.
Det är med lite blandade känslor jag skriver om dessa böcker. Så mycket god erfarenhet förmedlas. Samtidigt visar böckerna också på en anpassning till det omgivande samhället som inte känns bra. Längtar efter motsvarande böcker där Bibelns roll för själavård och ledarskapsfrågor är starkare, till exempel som i Martyn Lloyd-Jones bok ”Spiritual Depression: Its Causes and Cure”.
Av David Whitworth
Det finns nog ingen annan lära i Bibeln som ger upphov till ett så stort motstånd än förutbestämmelsens lära och som rör upp känslorna så mycket. Trots motståndet är den stora och viktigaste frågan inte hur människor anammar läran utan det är snarare: Är det sant eller inte?
En orsak till varför folk är så snabba på att fördöma och förkasta förutbestämmelsens lära kan vara okunnighet om vad den i själva verket är och Bibelns lära beträffande den. Kärnfrågan vi brottas med är, har Gud förutbestämt från all evighet allting som inträffar? Om så är fallet, vad finns det för bevis på det? Och hur hör detta ihop med människans fria handlingar(verksamhet) och Guds egenskaper?
Här behövs en redogörelse av läran innan invändningar kan komma på tal.
Orden förutvetande, försyn och predestination eller förutbestämmelse betecknar att veta i förväg. De har sina ursprung i ordet prognos. I Paulus bruk av ordet betyder det att förut veta och välja på förhand. Ett relaterat ord ger meningen som bära med sig ett syfte, en plan, att förordna, besluta och fastställa någonting.
I ordens egentliga bemärkelse utmärks Gud som den store, mäktige kungen som har förutbestämt naturens förlopp och styr historiens gång i minsta detalj. Hans kungörelse är evig, oföränderlig, helig, vis och suverän. Den täcker inte bara den fysiska världens gång utan också varje händelse i människans historia från skapelsen till domedagen och inget är uteslutet.
Universums existens
Gud uppenbarar sin härlighet i och genom skapelsen som existerar som förmedlare till dessa Guds egenskaper. Skapelsen är fullständigt beroende av Honom och kan inte på något vis inskränka eller upphäva manifestationen av den härligheten. Gud har från all evighet avsikt att utföra exakt det som Han verkställer. Han är universums härskare och ”Han gör vad Han vill med himlens här och med dem som bor på jorden. Ingen kan stå emot Hans hand eller säga till Honom: ”Vad gör du?” Dan 4:32.
Universum har sitt ursprung i Gud och är helt bunden till Honom i alla delar och för alltid för sin fortsatta existens och är därför subjekt till Hans styre. Därför finns det inte någonting som händer som kan sätta sig emot vad Han förordnat eller medgivet. Således är det eviga syftet framställt som en suverän förutbestämmelses gärning och är inte påverkad av varken tidens förändringar eller de kommande mänskliga faktorerna. På så vis skildras Guds förutvetande som grund för all framtids händelser. Hans förkunskaper är inte på något sätt reglerade genom händelserna i sig.
Reformerta teologer inklusive Luther såg Guds hand i varje händelse i historien och i alla naturens gärningar och att världen var en fullständig förverkligande av det gudomlig ideal i tid och rum. Världen i sin helhet och i alla sina delar, rörelser och förändringar sammanställdes av Gud genom Hans allhärskande och genomträngande vilja för att visa sin härlighet.
Ordning och reda präglar Guds rike. I det gudomliga perspektivet finnas symmetri och framsteg alltifrån skapelsens början till världens slut och Guds rikes härlighets uppenbarelse. Hans gudomliga avsikt kan aldrig ödeläggas eller avbrytas. Trots att omgivningen och historien kan ge intryck av att det styrs av slumpen. Gud ser och vet följden av all orsak och verkan och styr dem så att Han skapar fullkomlig harmoni mitt upp i det som kan uppfattas som kaos.
I profeten Jesajas vision såg han serafimer sjunger: Helig, helig, helig är Herren Sebaot, hela jorden är full av hans härlighet. Jes 6:3.
Varje händelse som äger rum i mänskliga aktiviteter i alla tidsåldrar och i alla länder, trots hur obetydligt det ser ut, har sin exakta plats i den eviga planens utveckling. Historiens gång är oerhört komplex men det finns alltid en enhet i Guds syn. Den bestämde existensen av allting skapat som t.ex. lejon eller mus, ros eller maskros, vildsvin eller rådjur. Likaså bland människors bestämda existens finns det nyanser, pojke eller flicka, rik eller fattig, vit eller svart, trög eller klipsk, ja allt detta uttrycker den mest förbluffande förutbestämmelse som över huvud taget går att fatta i himlen och på jorden.
Denna allomfattande förutbestämmelse vilar inte i människors händer och ännu mindre överlämnat åt slumpen utan i den allsmäktige Gudens hand. Bibelns utkorelselära illustreras med krukmakaren och leran i både Gamla och Nya Testamentet. Utkorelsen gör sig gällande i skapelsen och i nådens sfär så väl som i naturens sfär och utkorelsen till evigt liv.
Vi kan aldrig få en adekvat värdering av denna världs system och uppläggning tills vi förstår att de är en enda mäktig ordning genom vilken Gud utvecklar sina planer åt Hans egen ära. Det finns inte något oväntat som kan överraska Gud. ”There is no panic in heaven”
Förutbestämmelseläran hittas både i Gamla och Nya Testamentet och förser oss med en filosofi om universum. Denna världsbild ger oss en konkret enhet i Guds oinskränkta syfte och som utvecklas i tid och rum enligt Hans plan.
Förordningen i Bibeln är tydligt i världsordningen.
Ps 2:2-4: Jordens kungar reser sig och furstarna rådslår med varandra mot Herren och hans Smorde: Låt oss slita sönder deras band och kasta av oss repen. Han som bor i himlen ler, Herren gör narr av dem.
Ps 33:10-11: Herren gör hednafolkens planer om intet, Han gäckar folkens tankar men Herrens plan består i evighet.
Ps 115:3: Vår Gud är i himlen han gör allt vad han vill.
Ps 135:6: Herren gör allt han vill I himlen och på jorden, I haven och alla djup.
Ords 19:21: Många planer har en man i sitt hjärta, men Herrens råd skall bestå.
Ords 20:24: Av Herren beror en mans steg, vad vet en människa om sin väg.
Ords 21:1: Kungens tankar är som vattenbäckar i Herrens hand han leder dem vart han vill.
Jes 14:24: Herren Sebaot har svurit och sagt: Sannerligen, som jag har tänkt, så skall det ske, det jag har beslutat skall bli verklighet.
Jes 46:10: jag förkunnar från början vad som skall kommer och långt i förväg det som inte har skett. Jag säger: Mitt beslut skall gå i fullbordan allt vad jag vill kommer jag att göra
Dan 4:32: alla som bor på jorden räknas för intet, han gör vad han vill med himlens här och med dem som bor på jorden. Ingen kan stå emot hans hand eller säga till honom: Vad är det du gör.
Förutbestämmelse är tydligt i nådens sfär.
Apg 2:23: Efter Guds fastställde plan och beslut blev han utlämnad, och med hjälp av dem som är utan lagen spikade ni fast honom på korset och dödade honom.
Apg 4:27-28: Ja, de gaddade sig verkligen samman i denna stad mot din heliga tjänare Jesus, som du har smort, Herodes och Pontius Pilatus tillsammans med hedningarna och Israels stammar, för att utföra vad du i din makt och genom ditt beslut hade förutbestämt
Apg 13:48: När hedningarna hörde detta, blev de glada och prisade Herrens ord, och de kom till tro, så många som var bestämda till evigt liv.
Rom 8:29,30: Ty den som han i förväg har känt som sina har han också förutbestämt till att formas efter hans Sons bild, för att Sonen skulle vara den förstfödde bland många bröder. Och dem som han har förutbestämt han har också kallat. Och dem som han har kallat har han också förklarat rättfärdiga. Och dem som han har förklarat rättfärdiga har han också förhärligat.
1 Kor2:7: Nej, vi förkunnar Guds hemliga vishet, den vishet som är fördold och som Gud från evighet har bestämt att bli till härlighet för oss.
Ef 1:5: I sin kärlek har han genom Jesus Kristus förutbestämt att vi skulle tas upp som hans barn, enligt sin vilja och sitt beslut,
Ef 1:11: I honom har vi också fått vårt arv, förutbestämt till det av honom som utför allt efter sin vilja och sitt beslut.
Dessa verser om förutbestämmelse är bara ett axplock men är tillräckligt för att bevisa att läran inte är vårt eget påfund. Slutsatsen är helt enkelt det att det är Gud som står i centrum och inte människan.
En del av denna blogg är hämtat från Loraine Boettners bok:
The Reformed Doctrine of Predestination