2017 > 03

Av David Whitworth

 
Calvin hade en mager och klen kroppsbyggnad; hans ansikte var långt och blekt och han hade långt krulligt skägg. Han var djupt allvarlig och sällan syntes det ett leende på hans läppar men han hade djupa lysande ögon.
 
Detta är en beskrivning av Calvins utseende men det finns mycket mera till Calvin och det syns redan lite i 'Institutio'.
 
Staden Ferrara i norra Italien var en tillflyktsort där hertiginnan välkomnade humanistiska och protestantiska reformatorer. Hon hade hört om Calvins goda rykte och bjöd in honom till Ferrara och i mitten på 1536 gjorde Calvin ett kort besök.
 
Innan han återvände till Basel gjorde han ett sista besök till hemstaden Noyon för att uträtta ett familjeärende. Jean hindrades på vägen tillbaka till Basel och reste en omväg till Genève för att övernatta och fortsätta sin resa följande dag. Omvägen har blivit kallad historias största avgörande omväg.
 
Genève och Farel
Reformatorn Willhelm Farel var pastor i Sankt Peters kyrkan i Genève och visste om Calvin och hans vistelse i staden. Farel besökte Calvin omgående och bad honom stanna kvar för att hjälpa till med den pågående reformationen. Calvin vägrade med förklaringen att han var en blyg lärd man som bara ville leva ett stilla tillbakadraget liv och studera sina böcker. Det accepterade inte Farel som brast ut, 'du strävar helt enkelt efter att driva igenom din egen vilja, och jag säger i den Allsmäktige Gudens namn om du vägrar ta del i Herrens verk i denna församling, kommer Gud att förbanna det stilla livet du söker till dina studier'.
'Jag kände mig' sa Calvin 'som om Gud hade lagt sin mäktiga hand på mig och förhindrade mig att fortsätta gå på min egen väg, ...och jag var så slagen av fruktan att jag avbröt min resa.'
 
Av denna erfarenhet lärde sig Calvin läxan att det inte var hans vilja som räknas utan Guds vilja.
 
Livet på 1500-talet i Genève var allt annat än idealisk. Trots att staden antog den protestantiska tron var levnadsvanorna burdusa och moralen var mycket låg. Genève var kanske värre än de flesta städer och blodiga gatu-upplopp var ett återkommande inslag i stadens liv. Både Calvin och Farel upplevde några otäcka personliga situationer. Det hörde inte till ovanligheter att en pöbel stod utanför Jeans hus och hotade honom med döden.
 
Calvin och Farel ansåg att deras primära uppgift tillsammans i staden var att skilja kyrkan och staten åt. Tillsammans skrev de en trosbekännelseskrift och en katekes som skulle gäller för alla Genèves invånare. Tolerans var ett ord som saknades överlag under dåtidens och Calvin var ett barn av sin tid. Så det är nödvändigt att förstå honom utifrån dåtidens perspektiv. Skriften och katekesen överlämnades åt kommunfullmäktige för att godkännas. Calvin och Farel vägrade dessutom ofrälsta människor att delta i Herrens måltid.
 
Detta försök att införa en stark församlingsdisciplin möttes med bittert motstånd, såväl som försöket att införa en bekännelseskrift på alla Genèves invånare. Kommunfullmäktige valde istället att införa samma liturgi som tillämpades i Berne. Calvin och Farel såg detta som statens försök att bestämma över kyrkan hur hon skulle tillbedja Gud och de vägrade att acceptera det. Detta ledde till deras landsförvisning i april 1538.
 
Landsförvisningen
Wilhelm Farel flyttade till Neuchâtel i Schweiz och blev pastor i församlingen där han också varit pastor några år tidigare. Calvin fick kallelse som pastorn till församlingen i Strassburg och Martin Bucer var den bidragande orsaken till Calvins flytt. Staden hade nu blivit ett internationellt centrum för den reformerta tron. Många franska protestanter flyttade dit undan förföljelse och blev majoriten i församlingen. Jean tillbringade tre lyckliga år i Strassburg.
 
Han gav teologiska föredrag och skrev en utläggningskommentar på Romarbrevet som blev den första av en rad lysande Bibelkommentarer. Calvin lärde sig en hel del om församlingens funktioner i nära samarbete med reformatorn Bucer.
 
Martin Bucer var lyckligt gift och uppmanande Calvin att gifta sig. Bucer själv tog på sig uppgiften att hitta en fru till honom men det försöket var misslyckat. Jean blev kär i en medlem i hans egen församling. Idelette Bure var en gudfruktig och vacker kvinna som var änka med två barn. Calvin gifte sig med sin Idelette i augusti 1540 och det var Wilhelm Farel som vigde paret. I början saknade äktenskapet romantik men en varm kärlek växte fram mellan dem. De fick ett barn men barnet dog. Idelette dog 1549 och Jean gifte aldrig om sig.
 
Tre år i Strassburg
Dessa tre år i Strassburg var det lyckligaste i Calvins liv. Här var han fri att predika, skriva och träffa andra reformatorer. Han upplevde en gynnsam tillvaro fri från bittrar och slitsamma konflikter. Trots vad fördomsfulla och felinformerada människor säger om Calvin var han i grund och botten mild, fridfull och tålig och avskydde kontroverser. Han hade inte Luthers intresse och lust att ge sig in i ett gott verbalt slagsmål. Kanske för att han var skygg och tillbakadragande och knappt talade om sig själv.
 
Calvin njöt av många varma och bestående vänskaper särskilt med Farel och Melankthon. Han gladdes åt Guds jordiska gåvor som naturlig skönhet, mat, dryck, familjen, konst och musik. Han ansåg att dessa gåvor var goda i sig. Jean ansåg sin kungliga tjänst för Kristus och evangeliet ofantligt mycket större och mera ärevördigt och han var helt hängiven åt den tjänsten.
 
Nästa blogg handlar om Calvins återkomst till Genève

Läs hela inlägget »

Av David Whitworth

 
Basel var en av Europas ledande centrum för lärdom och var känd för sina tryckerier. Det var hit som Jean Calvin flydde i januari 1535. Han eftersträvade det akademiska livet så staden passade honom. Han bar med sig en idé om att skriva en bok och innan han kom till Basel hade han en klar bild av innehållet. Boken blev hans livsverk och blev en odödlig klassiker.
 
Luther, Melanchthon och Zwingli var framgångsrika reformatorer. Men det fattades ändå någon med ett överlägset och övergripande förstånd som kunde granska bibliska sanningars räckvidd och ordna upp dem i sina olika delar till harmonisk helhet för människors betraktelser.
 
Det var för denna uppgift som Gud utrustade Calvin. Gud använder de intellektuella krafterna som han skänker människor för att utföra sitt eviga syfte. Han leder dem genom sin nåd till att helga dessa krafter till Hans tjänst och ära. Han välsignar deras verk och således är Hans vilja fullbordad.
 
Calvin fick mentala krafter av högsta rang från Gud. Dessa krafter distingerades med ett omfattande förstånd och en intellektuell genomträngnings förmåga. Det var i Guds försyn som hans omständigheter formade honom. Calvin fick de bästa möjligheterna till att utveckla sina intellektuella gåvor genom att förvärva den utbildning och kultur som skulle bli till nytta i hans tjänst i framtiden.
 
Systematisering av Biblens sanningar
Calvin var Guds redskap för att sammanfatta och systematisera Bibelns hela sanningars koncept och ordna upp och harmonisera dess läror på ett sätt som visar deras förhållande till varandra. Gud hade kvalificerat Calvin till denna uppgift. Verket blev hans största prestation och gavs ut som bok och var den protestantiska reformationens handbok och ett teologiskt mästerverk. Denna bok gav Calvin titeln Institutio christianœ religionis (den kristna lärans system) härefter 'Institutio.'
 
Exegetik och systematik
Den teologiska vetenskapens två ledande grenar är exegetik och systematik.Teologens två viktigaste uppgifter är först med noggrannhet och försiktighet vaska fram Bibelns individuella sanningar och dess mening. Det uppnås genom att granska ordets betydelse i sig och i relation till andra ord i texten och sammanhanget. Och för det andra, gruppera och ordna dessa sanningar på ett sätt som visar deras förhållande till varandra för att få fram en helhets bild av hela bibliska lärans system och utveckling, samt att tillämpa systemet som en helhet och deras enskilda delar.
 
Det är viktigt att uppmärksamma att Calvin är framstående i dessa två grenar. I dessa två funktioner uppenbarade han den högsta förträfflighet och nådde de största framstegen i 'Institutio'.
 
Calvins stora bok
Bokens första upplaga innehöll sex kapitel och Calvin skrev den i Basel 1536. I all den tid sysselsatte sig Jean med att revidera, expandera och justera verket. 'Institutio' växte från sex till åttio kapitel uppdelade i fyra delar. Bokens ordning följde den apostoliska trosbekännelsen och den blev färdig 1559
 
Del 1 - Gud Fadern: Calvin visar oss vårt behov av en förståelse av Gud som skapare med fokus på Guds försyn och suveränitet, samt han granskar människans tillstånd inför Gud och tar hänsyn till hur i sin hjälplöshet människan kan lära känna Gud.
 
Del 2 - Jesus Kristus: I denna del drar Calvin uppmärksamhet till syndafallet och människans synd och Guds svar på problemet genom försoning i Kristus, vår medlare (advokat).
 
Del 3 - Helige Anden: Här finns en fördjupad förklaring om hur Guds Ande upprätthåller försoningen i fallna människor genom frälsning, rättfärdiggörelse och helgelse.
 
Del 4 - Kyrkan: I den slutliga delen kommer kyrkan under granskning. Jean granskade sakramentet som nådemedel för att styrka de kristnas tro och visshet. Han betonar också de troendes skyldighet grundade i evangeliet. Indelningen visar oss hur vi kan veta om Gud och om hur vi kan lära känna Honom på ett sätt som är fullkomligt grundat i Ordet.

Förordet till Frankrikes kung
Varför skrev Jean Calvin 'Institutio'? Han anger skälet i brevet som var ett tillägg till boken han skickade till Frankrikes kung.
 
Kungen hade lyssnat på lögner om reformationens läror och om förtal mot reformatorerna. Kungen anklagade då de franska protestanterna för politiskt upprorsmakeri och boken var svar på tal, alltså ett försvar eller apologetik för den protestantiska tron. Calvin ville även påverka många med den kristna trons väsentliga läror som kunde förvandla dem. I sitt brev till läsarna säger han att 'det är ett verk för att förbereda och träna upp teologiska studenter i sina bibliska studier'. Boken var ofantligt uppseendeväckande.
 
Det viktigaste verket i teologins historia
William Cunningham beskrev boken som i den 'teologiska vetenskapens historias viktigaste verk. Ett fullkomligt kompendium av kristendom som försvarar protestantiska teologins ortodoxi och relaterar det till den praktiska kristna levnadsstilen med betoning på plikt, gudaktighet och en helig vördnad för Gud'. 'Det var en handbok om hur det kristna livet ska levas.' var en annan anmärkning. Boken skrevs på latin (de lärdas språk) samt i en utgåva på franska (folkspråket).
 
En vitamininjektion till det franska språket
Reformationen lyfte det franska språket ur sin linda. Hans litteratur berikade språket som Jean var kallad till att utreda och bevisade detta med spetsfundiga former. Han hade också förmågan att uttrycka tankegångens finaste skiftningar. (Merle D'Aubigne Reformations-Historia)*.
 
Calvin fulkomnade reformatorernas undervisning
Calvin fortsatte att bygga på vad Luther och de andra reformatorerna hade påbörjat. Systemets lära som Calvin undervisade i var just den Augustinianismen som var gemensamt för alla reformatorer. Calvin var en stor teolog så väl som en stor pastor med ett varmt hjärta. Bokens grundläggande teologi var reformationens evangelium om frälsning genom Guds nåd allena.
 
'Institutios' första upplaga började med Calvins flykt till Basel när han var 27 år och bodde där drygt ett år. Han hade nu blivit en aktiv reformator och hans anseende växte.
 
Nästa blogg blir en fortsättning på Calvins livsresor och som leder till Genève.
 
*En källförteckning till alla bloggar kommer senare.

Läs hela inlägget »