Susannah Spurgeon del 2

Av David Whitworth

 
8 januari 1856 inträffade den stora dagen i Susannah och Charles liv.
Dagen de hade längtat efter för att ingå äktenskapsförbundet med varandra.

 
Vigseln uppmärksammades över hela Storbrittanien. Tidigt på morgonen började folk att köa utanför New Park Street Chapel och några timmar senare hade det samlats tusentals människor på gatorna utanför kyrkan. Det var omöjligt att det skulle bli en diskret vigsel med den omtalade pastor Spurgeon och hans blivande fru. Att se så många människor förbryllade Susannah och det var säkert en svår prövning för henne som var så blyg. Hon steg upp tidigt på morgon för att tillbringa mycket tid i bön. Hon klädde sig i en enkel brudklänning och förberedde sig för vigseln. Kyrkan var fylld inom en halv timma efter dörrarna hade öppnats.
 
Efter folkets jubel ute på gatorna åkte brudparet till Paris på 10 dagars smekmånad. Susannah var reseledare för Charles eftersom hon hade ofta besökt Paris och var välbekant med staden.
 
Väl hem igen flyttade paret in i ett oprententiöst hus på New Kent Road i centrala London. Det bästa rummet i hemmet var avsett till biblioteket och detta blev ett mönster för deras hem i framtiden.
 
Äktenskapslivet
I en ganska ansträngd ekonomi var Susannah en skicklig ekonom och vände på varenda slant för att få deras ekonomi att gå ihop. Hon till och med budgeterade för en ung predikant som Charles utbildade och utrustade till pastor. Projektet var så framgångsrikt att det senare ledde till ett pastors college.
 
En märklig händelse som visade hur ovärderlig Susannah var och till vilken stor välsignelse för Charles är värd att nämna. Det var på en lördag kväll då Spurgeon brottades med texten som han skulle predika över på söndagen. Han studerade texten till sent inpå natten men kunde inte få fram någonting ur innehållet. Susannah rådde honom att gå och lägga sig och försöka igen på söndagsmorgonen. Hon lovade att väcka Charles tidigt. Hon väcktes mitt i natten av att han talade i sömnen där han predikade över just den utvalde texten. Hon bad till Gud att Han skulle lägga utläggningen på hennes minne och hon fick bönesvar. Följande morgon kunde hon återberätta predikans innehåll för Charles som med stor glädje prisade Herren för att detta var precis innehållet han sökte.
 
20 september 1856 föddes tvillingar i familjen Spurgeon. Deras glädje var fullkomnad vid födelsen av dessa pojkar som de gav namnen Charles och Thomas. Föräldrarna var måna om att helga dessa tvillingar åt Herren i Hans tjänst och så blev det också.

Dödsskuggans dal
Denna överväldigande glädje var tragisk nog kortlivad när paret tvingades "vandrar i dödsskuggans dal." 19 oktober 1856, en månad efter pojkarnas födelse upplevde Susannah och Charles vad som lindrigt sagt var en mardröm som de aldrig skulle glömma. Charles skulle predika inför tusentals människor i Surrey Gardens Music Hall. Under tiden han bad utbröt panik bland publiken. Någon eller några längre bak i lokalen ropade "Eld!, Eld!" Det var ett avsiktlig rop från evangeliets fiender men varningen var falsk. Mitt uppe i paniken rusade människor mot utgången som resulterade i flera människors död.
 
 
Familjeidyllen
När Spurgeon kom hem senare på den ödesdigra kvällen var han en härjad och bruten man. Susannah försökte trösta honom men han vägrade tröstas och han grät hela kvällen och långt inpå natten. Men Gud är trofast och ledde paret ut ur den mörka dalen.
 
1857 flyttade familjen Spurgeon till Helensburgh House i Clapham som då var en liten by på landet. Det var i denna lantliga idyll som familjen hittade det lugnet de så väl behövde. Huset hade en stor trädgård med fruktträd som paret kunde sköta och koppla av i och där barnen kunde springa fritt. Enligt Susannah levde de många lyckliga år i huset.
 
Fru Spurgeon var varmt tillgiven sin man, liksom Charles var till sin fru och deras kärlek till varandra var djup och innerlig. Hon satsade sin tid och energi att hjälpa, styrka, trösta och uppmuntra honom. Hon ansåg det som ett privilegium och en glädje att vara vid hans sida under hans predikoturer och vårda och pyssla om honom när han blev sjuk. När Susannah själv blev sjuk några år senare var rollerna omvända.
 
Under de åren som hon var frisk tog hon en aktiv del i Charles arbete, först i New Park Street Chapel och senare Metropolitan Tabernacle där hon tog hand om flera kvinnor och flickor. Susannah levde gudfruktigt och värdigt och hon var mycket omtyckt och beundrades av församlingarnas medlemmar.
 
Efter att de hade bott drygt tolv år i Helensburgh House behövde familjen ett större hus. De hade bestämt att riva huset och bygga ett större. Susannah flyttade till Brighton under byggnationen men där blev hon mycket sjuk och kunde inte flytta in i det nya huset tills senare. Charles tog hand om inredningen och valde allt med kärlek och omsorg för att behaga sin kära fru Susannah.
 
Susannahs sjukdom
Sjukdomen begränsade hennes rörelseförmåga och det hindrade henne från att följa med   Charles på hans predikoturer. För paret Spurgeon var det plågsamt att vara ifrån varandra. Han skrev till henne med glädje varje dag de var åtskilda. Susannah ville att Charles skulle  minska brevskrivandet till henne eftersom han redan hade en stor arbetsbörda med korrespondens och predikoförberedelser på sina resor. Det förslaget vann ingen gehör hos honom!
 
Susannahs intensiva och djupa kärlek för Charles inspirerade honom så att han en gång skrev: 'Det är ingen som vet hur tacksam jag är till Gud för dig. I allt jag har gjort för Honom har du spelat en stor roll eftersom du ger mig glädje och det har utrustat mig väl i Herrens tjänst. Genom den glädjen har jag fått kraft till arbete i Mästarens tjänst och jag har kunnat arbeta ihärdigt genom din ljuvliga gemenskap.'
 
Hennes sjukdom gjorde henne mycket svag och hon var sängliggande under långa perioder. Trots detta var hon trofast i sin undervisning till sina tvillingsöner i de stora bibliska lärorna och hon hade glädjen av att se dem frälsta i unga år.

Etiketter: baptist biografi

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln