De strikta baptisterna
De strikta baptisterna har i det förgångna varit välsignade med predikanter av ovanligt kraft, sådana som William Gadsby, John Warburton, och John Kershaw, som samlade fullsatta kyrkor. James Wells samlade 2000 människor varje vecka. Dessa män var väl kompetenta att förmedla sanningen om Guds härliga helighet och predikade med en smörjelse som idag är sällsynt. Emellertid var de individualister och rekommenderade sällan puritansk litteratur. Vissa, som James Wells som ställde sig mot Spurgeon, var skarpskurna hyperkalvinister. J.C.Philpot, en avhoppare från den anglikanska kyrkan och en lärd man, var stark individualistisk. För honom var det nödvändigt att betona upplevelsen om frälsningens inre verklighet. Några av hans predikningar är storartade på den punkten. Men, betoningen pressades till det extrema så till den grad att många människor har blivit överdrivet inåtvända. De har sökt inom sig för hitta stöd till frälsande tro, istället för att lyda Guds befallning att kasta blicken på Jesus Kristus för frälsande tro. Därmed har många aldrig upplevt frälsningens visshet.
Allteftersom ledare försvann från rampljuset började många strikta baptister att driva individuella drag till det extrema. De arminianska kyrkornas ynkliga tillstånd var inte upplyftande, och Gospel Standard kyrkorna (hyperkalvinism. övers anm.) i synnerhet blev exklusiva och motsatte sig gemenskap med alla evangelikala. En hälsosam utveckling i dessa kyrkorna var utestängningen av modernismen, och det är svårt att hitta en enda strikt baptist predikant med en liberal hållning.
Ledarnas tillbakadragande ledde till ett uppsving av kringresande predikanter. Det finns bokstavligen många församlingar med några få människor som vecka efter vecka får dessa predikanters svaga undervisning. Detta kring resandesystem i vilken en man åker ifrån ansvar för sin familj på långa avstånd, predikar ett par gånger, och försvinner igen tills nästa år är extremt skadligt. Systemet motsätta sig allt som NT förklarar om äldstebröder och om herdar som valla sina får.