2019 > 10
av David Whitworth
Helga dem i sanning, ditt ord är sanning
Vår tidsålders postmodernism särpräglas av en otrolig längtan efter att förverkliga sig själv, ’reinvent yourself’, drömma drömmen och leva ut den. Man kan vara allt man vill, det enda som behövs är att du tror på dig själv. Alla vill leva längre men ingen vill bli äldre. Allt detta är den moderna människans identitetskris som hon på alla möjliga sätt försöker rädda sig ur genom att sträva efter en egen identitet. Författaren till Predikarens bok ville också skapa egen identitet och han sparade inte på varken kraft eller medel i sitt sökande i alla livets områden för att skaffa sin identitet. Det bevisade sig vara fruktlöst och slutsatsen talar sitt eget språk: Allt är ju förgängligt och ett jagande efter vind (Pred 2:17)
För de troende är vår identitet förknippat till vad vi är i Kristus och vad Kristus åstadkommer i oss. Helgelseläran lär ut dessa två aspekter och vad de medför.
Helgelse lär oss att vi är helgade och att vi helgas. Liksom vår kallelse, pånyttfödelse, rättfärdiggörelse och adoption eller barnaskap är Guds verk och en engångsföreteelse så är också vår helgelse. Vi är helgade, som är definitivt i sin natur och därför slutgiltig och kan inte upprepas. En stor del av NT:s lära i detta avseende kommer under kategori definitiv helgelse. Mer om det senare.
Vi helgas och det är fortlöpande. Hjärtat, förståndet, viljan och vårt beteende är format allt mera efter Guds vilja och Kristi avbild och är inte fullbordat i detta liv. Kroppens uppståndelse kommer likaså att bli lik Kristi förhärligade kropp. Det är också bibliskt att tillämpa termen ’helgelse’ till denna utveckling i likformighet och förvandling.
Definitiv Helgelse
Paulus ger utryck för denna slags helgelse i 1Kor1:2: till Guds församling i Korint, de som helgats i Kristus Jesus, de kallade och heliga. Förresten, det är intressant om vi är helgade i Kristus så är vi förklarade som de heliga. Den kyrkliga hierarkin har inte någon befogenhet att välja ut och tilldela titeln ’den heliga’ på människor. Senare i samma brev påminner Paulus de kristna i Korint om att de har tvättats rena, blivit helgade och förklarade rättfärdiga (1Kor 6:11). Det är uppenbart att Paulus sätter de kristnas helgelse i samma kategori med sina verkställande kallelser, med sina identiteter som de heliga samt med pånyttfödelse och rättfärdiggörelse.
Uttrycket ’de helgade’ framtonar Paulus i Apostlagärningar 20:32 i sitt avskedstal till de äldste från Efesus: Och nu överlämnar jag er åt Gud och hans nåderika ord, som har makt att uppbygga er och ge åt er arvslotten bland alla dem som blivit helgade. (se också 26:18).
Det är inte bara Paulus som ger uttryck för definitiv helgelse utan också Hebréerbrevets författare i 10:10: Och i kraft av denna vilja är vi helgade genom att Jesu Kristi kropp blev offrad en gång för alla. Och vidare i vers 14: Genom ett enda offer har han för alla tider gjort dem som helgas fullkomliga. Petrus säger också samma sak: Ni är av Gud, Fadern, förutbestämda till att helgas genom Anden, så att ni lyder och blir bestänkta med Jesu Kristi blod. (1Pet 1:2).
Definitiv helgelse är uppenbarligen en bestämd handling i början av det nya andliga livet och därför oåterkalleligt. Det är också någonting som kännetecknar Guds folks identitet.
Frågan är då vad är denna helgelse? Det mest lärorika bibelstycke är i Rom 6. Paulus börjar kapitlet med en fråga: Vad skall vi nu säga? Skall vi fortsätta att synda för att nåden skall bli större? I samma brev från 3:21 till kapitel 6 har Paulus utvecklat rättfärdiggörelsen och rättfärdighetens läror. I det sjätte kapitel förställer han sig att dessa kristna i Rom kan dra slutsatsen att de kan leva hur de vill eftersom de är rättfärdiggjorde genom Guds nåd. I vers 2 slår han bort tanken: Nej, visst inte! Ni behöver inte ens tänka på det, bort med tanken!
I fortsättningen på Rom 6:2 fråga då Paulus: Vi som har dött bort från synden, hur skulle vi kunna fortsätta att leva i den? Han poängtera flera gånger i samma kapitel att eftersom vi har dött bort från synden är syndens makt bruten över oss. Vi är inte längre slavar under synden (v 6), Ty den som är död är friad från synd (v 7), Ni är döda från synd (v 11), Synden skall därför inte härska i er dödliga kropp, så att ni lyder dess begär (v 12), Ni som var döda men nu lever (v 13), Synden skall inte vara herre över er (v 14).
När en människa dör är hon inte längre aktiv i sfären som hon hade referens till. Hennes koppling med denna sfär är upplöst. Hon har inte någon beröring med dem som lever i denna krets och heller inte de med henne. Den människan som lever i syndens sfär under syndens makt och umgänge lever efter denna sfär i hela hennes tänkande och aktivitet.
En människa som har dött till synd lever inte längre i syndens sfär. Då förhållandet är brutet har hon blivit överförd till en annan sfär. Det är den radikala klyvningen som Paulus syftar på i Rom 6. Detta är grunden på vars de troendes hela uppfattning om sitt liv vilar på. Det finns en definitiv oåterkallelig brytning med syndens och dödens välde.
Grunden för de troendes definitiva helgelse finns i hennes verklighetsförankrade andliga enhet med Kristus i hans död, begravning och uppståndelse. Rom 6:4: Vi är alltså genom dopet till döden begravda med honom, för att också vi skall leva det nya livet, liksom Kristus uppväcktes från det döda genom Faderns härlighet. Syndens makt är bruten och Paulus utvecklar detta tema vidare till v 14 och också i Gal 2:19-20:. Jag är korsfäst med Kristus, och nu lever inte länge jag, utan Kristus lever i mig. Och det liv jag nu lever i min kropp, det lever jag i tron på Guds Son, som har älskat mig och utgivit sig för mig. Den gamla människan är korsfäst och synd skall inte längre härska över oss.
En fot i mörkret och en i ljuset?
Vi är nu nya människor i Kristus eftersom vi uppstod med honom. Det gamla är borta den nya är här. Vi rör oss inte längre i mörkrets välde utan vi tillhör ljusets rike och av Gud överförd till Hans eget rike: Han har frälst oss från mörkrets välde och fört oss in i sin älskade Sons rike (Kol 1:13). Petrus har samma insikt som Paulus men utrycker det på annat sätt: Men ni är ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk, för att ni skall förkunna hans härliga gärningar, han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus.(1Pet 2:9). Vårt tillstånd är nu detta att vi lever för Gud i Jesus Kristus. Gud ser oss i Kristus på korset Han förklarar oss helgade och heliga. Detta tillstånd är det troendes identitet och hur vi skall se på oss själva.
Döden och uppståndelsen är det centrala i hela försoningens utformning och även det centrala genom vilken helgelsen är formad i de troendes hjärtan och liv.
Definitiv helgelselära betyder inte på något sätt att en troende förvärvar ett syndfritt tillstånd i frälsningens ögonblick, det skulle då utesluta progressiv eller fortlöpande helgelse.
Vad det betyder är att i frälsningens ögonblick är varje troende genom sin enhet med Kristus ögonblickligen räknad helig (’Saint’). Ett nytt förhållande skapas genom vilken syndens slaveri är bruten och vi blir Guds och Kristi tjänare till rättfärdighet. Vi troende skall med allvar ta vara på vårt förhållande i Kristus och den radikala brytningen med synd så allvarlig som Gud själv.