Anders Wiberg
Anders Wiberg (1816–87) studerade till präst vid Uppsala universitet., men avsade sig prästämentet 1851 och gick över till baptiströrelsen 1852. Wiberg den svenska spirande baptiströrelsen stadga och fungerade som dess ledare.
I Anders Wibergs trosbekännelse kan man se inflytande både från den lutherska grunden och från studieresor bland baptister i USA. Wibergs trosbekännelse från 1855 antogs med några mindre ändringar av de svenska baptisterna 1861.
Anders Wibergs trosbekännelse (1855)
”Var alltid beredda att svara var och en som begär att ni förklarar det hopp ni äger. Men låt det ske ödmjukt, med respekt” 1 Petr. 3:15.
Vi tror att både Gamla och Nya Testamentets heliga skrifter (de så kallade Apokryfiska böckerna ej innefattade) är av Gud ingivna och utgör det enda och fullkomliga rättesnöret för vår kristna tro och liv.
Vi tror att det endast finns en levande och sann Gud, som är en Ande, oändlig i alla fullkomligheter, som har skapat, uppehåller och regerar över allt och som har uppenbarat sig i tre jämlika personer, Fadern, Sonen och den helige Ande.
Vi tror att den första människan, Adam, var skapad helig, efter Guds avbild, men föll genom frivillig överträdelse av Guds lag till ett tillstånd av synd och död. Till följd därav har alla hans naturliga efterkommande ärvt hans skuld* och fördärv och saknar all vilja att omvända sig till Gud och förmågan att fullkomligt hålla hans lag, samt att de därför förtjänar Guds vrede och evigt straff.
Vi tror att vår Herre Jesus Kristus, som i sin person var sann Gud och sann människa, har genom sin fullkomliga lydnad för Guds lag och sin försoningsdöd, öppnat för alla en väg till återlösning och frälsning från detta förlorade tillstånd, samt att var och en som av hjärtat tror på honom, blir delaktig av denna återlösning och frälsning, utan någon egen förtjänst eller värdighet.
Vi tror, att evangelium, det glada budskapet om den salighet som genom Kristus är förvärvad, bör predikas för allt skapat och att var och en, som hör evangelium, är skyldig att omvända sig, dvs. med hjärtlig sorg inför Gud bekänna samt överge sina synder och samtidigt tro på Kristus som sin ende och alltillräcklige Frälsare, samt att var och en, som vägrar att göra detta, därigenom ådrar sig en desto svårare fördömelse.
Vi tror att alla de som blir frälsta har av Fadern blivit givna åt Sonen och är i honom ovillkorligt* utkorade till salighet och barnaskap innan världens grund blev lagd, samt att utkorelsen, under det att den står i full överensstämmelse med människans frihet, omfattar alla medlen i förbindelse med ändamålet och att de trognas förblivande i tron på Kristus är det utmärkande kännetecknet som skiljer dem från ytliga bekännare av Kristus, samt att vi med all flit bör söka få förvissning om vår egen utkorelse.
Vi tror att den gudomliga lagens ändamål är att vara:
1. En tygel för de ogudaktiga till att avhålla dem från att utöva sina hjärtans onda uppsåt (*lagens moraliska krav har som syfte att hålla tillbaks ondskan).
2. En övervakare att föra syndare till Kristus, i det att den varnar dem för Guds rättvisa krav och hans vrede över synden, visar dem deras oförmåga att uppfylla detta krav, och sålunda hos dem uppväcker behovet av nåd och syndernas förlåtelse.
3. En regel för de troendes levnadssätt, att leva i enlighet med det nya förbundets principer, samt att lagen för att få sin rätta verkan, bör inskärpas hos alla.
Vi tror att dopet bör meddelas endast åt sådana personer, som själva har avlagt en trovärdig bekännelse av en levande tro på Kristus och att det blir på ett lämpligt sätt förrättat endast genom att hela människan nedsänks i vatten, samt att det bör ske innan man ingår som medlem i församlingen och deltar i Herrens nattvard.
Vi tror att en sann kristen församling består av troende och döpta kristna som med varandra har ingått förbund att hålla allt vad Herren har befallt:
- att förrätta offentlig Gudstjänst,
- att under den helige Andes ledning välja ut bland sig själva herdar (*pastorer) eller äldste, och tjänare (*diakoner),
- att utöva dop, Herrens nattvard och församlingstukt,
- att befrämja gudsfruktan och broderlig kärlek,
- att bidra till spridandet av evangelium,
- samt att varje sådan församling är en oberoende församling, fristående i sitt förhållande till alla andra kristna församlingar och erkänner endast Kristus som sitt överhuvud.
Vi tror att den första dagen i veckan av de apostoliska församlingarna hölls helig som Herrens dag, i stället för den judiska sabbaten, samt att vi på denna dag i synnerhet bör församlas till allmän gudstjänst och öva oss i gudsfruktan.
Vi tror att den världsliga regeringen är av Gud förordnad och vi håller oss förpliktade att hedra och be för dess ämbetsmän, samt i allting lyda dess lagar, så länge de inte tydligt strider mot Kristi lag.
Vi tror att denna värld skall få ett slut och att vår Herre Jesus Kristus på den yttersta dagen åter skall uppenbara sig på jorden, uppväcka de döda från deras gravar och hålla en allmän dom, då alla ogudaktiga oåterkalleligen skall bli fördömda till evigt straff, men alla trogna och rättfärdiga högtidligen ska ta i besittning det rike, som var förberett för dem från världens begynnelse.
(Källa: Svenska Baptistsamfundets Historia, Del 1. Av N.J. Nordström s. 178-180, 1928.)
(1855 års Svenska Baptistbekännelse lätt språkligt justerad av Göteborgs Internationella Baptistkyrka)
*Orden är tillagda för att förtydliga