2016 > 11
Reformationsbibeln
Nya Testamentet, Andra upplagan
Svenska Reformationsbibelsällskapet, 2016
Psaltaren enligt Septuaginta
Artos Norma Bokförlag, 2008
Att lyssna till den levande kyrkan genom historien är att också lyssna till de versioner av bibeltexten man använt. Därför är dessa två böcker sanna välgärningar både för den teologihistoriskt intresserade och för den vill låta sitt andaktsliv knyta an till de bröder och systrar som gått före. Och visst är det något speciellt att ha dessa texter på vacker samtidssvenska, särskilt andaktslivet mår gott av modersmålets särskilda närhet till hjärtat.
Psaltaren
Psaltaren enligt Septuaginta används av östkyrkan och är också i bruk i latinsk översättning i västkyrkan. Den liturgiska skönheten gör dess psaltarpsalmer väl lämpade för bön. Septuagintas alternativa tolkningar kan också ge en hjälp att tolka och få ett ytterligare djup till den traditionella psaltaren. Trycket är vackert med fina marginaler, men inbindningen gör att den inte ligger öppen själv. På det stora hela är denna översättning ett fint komplement till Folkbibelns psaltarpsalmer som utgångspunkt för den dagliga andakten. En utgåva mer lämpad för andakt, som ligger öppen själv, är ett önske.
Nya Testamentet
Att läsa reformationens teologer och förkunnare är att läsa bibelförkunnelse grundad på manuskriptet Textus Receptus. Detsamma gäller texter från baptiströrelsens ledare ända in i 1900-talet. Därför är det tacksamt att ha tillgång till en svensk översättning på denna grund, en bra hjälp vid studier och översättningsarbete. En viktig sak i denna andra upplaga, är att det är tydligt angivet var grundtexten från United Bibel Society och Nestle-Aland skiljer sig åt från reformationens grekiska grundtext. Utgåvan är smidig och layouten är OK. Varje vers börjar med nya rad vilket är bra om man använder texten som referens, snarare än för läsning.
Bättre utgåvor av Bibeln?
Nu blir det ju lite problematiskt att östkyrkan tycker att Septuaginta är en bättre grundtext av Gamla Testamentet och att en minoritet protestanter tycker att alla andra grundtexter än Textus Receptus för Nya Testamentet är korrupta.
När det gäller Septuaginta handlar det om en kyrkofamilj vars frågor om auktoritet är helt andra än baptiströrelsens. Dessa frågor lämnas därför med varm hand över till teologer i denna traditionen. Det kommer att bli intressant att följa de ortodoxa kyrkorna i Sverige och se vilken väg de kommer att ta i frågor om svenska språket i Bibel och liturgi.
När det gäller Textus Receptus rör det dock baptisternas syn på Bibeln som Guds ord och enda rättesnöre för tro och liv. Vi vill komma så nära de ursprungliga ofelbara och felfria manuskripten som det bara går. Några av oss ger argument grundtexten Textus Receptus, många andra argumenterar utifrån en evangelikal tro på Bibeln som Guds ord att grundtexten från United Bibel Society och Nestle-Aland är närmare de ursprungliga manuskripten. En viss ödmjukhet rekommenderas här, kanske är frågan inte så enkel och klar som den ibland framställs. Att använda Reformationsbibeln och noga ta del av de noter som anger där United Bibel Society och Nestle-Aland skiljer sig år är en försvarbar hållning. Att använda Folkbibeln och ibland konsultera Reformationsbibeln är likaså rimligt och försvarbart.
Hade Susannah inte startat ett nytt verk skulle hon har blivit ihågkommen bara för att vara fru till den stora predikanten C. H. Spurgeon för vilken hon var till stor hjälp och uppmuntran. Spurgeon beskrev henne såsom 'Guds ängel skickad av Gud till mig.' Men hon förtjänar för alltid att bli ihågkommen i kyrkohistoriens arkiv för hennes insats med bokfonden för att förse fattiga pastorer med teologiska böcker.
Bokfondens uppkomst
Bokfonden startades under mycket enkla förhållanden. 1875 hade Charles skrivit färdigt Lecture To My Students och visade Susannah manuset och frågade om hennes åsikt. Hon sade spontant 'Jag önskar att jag kunde ge en kopia till varje pastor i England'. 'Men varför inte gör det då' var hans replik.
Fru Spurgeon var inte beredd på en sådan utmaning men började fundera på hur hon kunde spara ihop hushållspengar ur sin kärva ekonomi till projektet. I det ögonblicket kom hon ihåg en liten samling lösa mynt som låg i en låda i sovrummet och som hade växt i åratal. Summan räckte till ett hundra kopior av Lectures To My Students. Så invigdes bokfonden.
I 1875 års julinummer av Sword and the Trowel bjöd Susannah pastorerna att anmäla sig för att få en gratis bok. Gensvaret var långt över förväntningarna och böckerna räckte inte till men hon kunde dela ut 200 böcker istället för 100. I augustinumret av tidskriften skrev Charles om det skriande behovet av böcker till fattiga pastorer och beskrev Susannahs verk. Artikeln fick stort gensvar och pengarna rullade in. Detta gav fru Spurgeon möjlighet att skicka ut bokpaket till ännu fler pastorer.
Människor som inte kunde skicka pengar skänkte istället böcker. Bland de många teologiska böcker kom också en hel del olämpliga för en pastor som vill förbättra sin predikokonst. Sådana titlar som Råd till mödrar, Råd till nya invigde par och Franska grammatik hamnade hos fru Spurgeon!
Under hösten blev Susanna allvarligt sjuk och detta hindrade henne i bokverksamheten men hon återhämtade sig dock i november och det var knappt en dag utan att någon pastor tog emot ett bokpaket. Davids skattkammare gavs ut bredvid Lectures efter många stora penninggåvor till fonden. Många fattiga pastorer skickade efter Spurgeons predikningar och litterära verk.
Fondens tillväxt och andra uppgifter
Susannah Spurgeon tiggde aldrig pengar till bokfonden men pengar rullade in ändå. Mellan augusti 1876 och januari 1877 fick hon inte mindre än £926 i gåvor. I slutet på andra året ökade gåvorna till £2000 och pengarna investerades alltid i verksamheten
Varje vecka fick hon en hög sorgliga brev men samtidigt också tackbrev från mottagarna. Susannahs tro på Gud var lika stark som sin mans tro. Hennes tillit till Guds nåd för att förse henne med pengarna till bokverksamheten var fullständig och hon vacklade aldrig. Hennes motto var 'spend and God will send' tagen från hennes mans bok John Ploughmans Pictures.
Den verksamhet som Susannah tog på sig blev snart inte begränsad till litteratur. 1877 skänkte en vän henne en summa pengar för att hjälpa pastorer som hade det knapert. Charles och andra vänner bidrog också med pengar. Detta blev början på den mycket behövliga stödfonden för pastorer. Ett antal troende kvinnor bidrog också med att förse fattiga pastorsfamiljer med varma kläder.
1878 blev Susannah akut sjuk vilket var livshotande men hon överlevde krisen. Trots alla bakslag gav hon all sin uppmärksamhet åt bokfonden som aldrig drabbades, inte ens under sjukdomstiden. Inte en enda gång var hon förtvivlad eller knotade över prövningarna som hennes Mästare kallade henne till. Under de svåraste prövningarna litade hon på sin Frälsares nåd för att förse henne med styrka och kraft och på ett märkligt sätt så kom detta till stånd.
Verksamhetens utvidgande
Penninggåvorna till fonden växte och fru Spurgeon kunde nu utvidga bokdistributionen till. missionärer utomlands. Förutom missionärer hjälpte hon infödda pastorer med litteratur i sådana länder som Västindien och Afrika.
1883, åtta år efter bokfondens invigning, hade Susannah Spurgeon delat ut tusentals bokpaket, Spurgeons predikningar och tidskriften Sword and Trowel. Det är en förbluffande berättelse om en kvinna som trots att hon var rörelsehindrad hade uppsikt över hela verksamheten. Det är svårt att hitta en motsvarighet i kyrkohistorien. I genomsnitt fick hon femhundra brev i veckan från fattiga pastorer. En del brev var tvivelaktiga, från människor som ansåg sig rätt att kräva böckerna. Villkoren för att bli berättigad ett bokpaket var att den årliga inkomsten inte översteg £150. Susannah fick ett brev från en man som inte uppgav någon information om att han uppfyllde villkoren. Hon svarade med en önskan om att han kunde bekräfta det. Han blev förargad och svarade: 'Låt mig få säga att jag har ingen önskan att bli betraktad som fattig'!
Trots att hon var sängliggande många gånger var det underbart att se att bokfonden var framgångsrik. Hon var trogen sin tjänst i det sista förutom under året 1888 då hon var så sjuk att hon inte ens kunde besvara breven.
Samfundstillhörigheten var utan betydelse för fru Spurgeon och hon förnekade aldrig någon fattig pastor ett bokpaket.
En del av den korrespondens fick Susannah från fattiga predikanter som begärda ett bokpaket som inte hon kunde tillgodose. Det var smärtsamt för henne och rörde henne djupt i sitt hjärta att inte kunna bemöta behovet. Behovet rörde hjärtat på Sydney Bagster som 1888 startade en framgångsrik hjälpbokfond för att skicka ut helt gratis teologiska böcker till lekmannapredikanter. 1891 överlämnade Bagster hjälpbokfonden till fru Spurgeon som också blev en del av hennes dagliga sysselsättningar.
År efter år begäret för Sword and Trowel växte, så också för hennes makes predikningar och småskrifter. En fond för allmänna bruk som redan hade existerat i flera år för Herrens verk kunde utnyttjats för att stödja översättningen och tryckningen av predikningar och skrifter till en rad andra språk. Pengarna från fonden också användes till att stödja missionärer och hjälpa små församlingar med stora skulder.
Bokfonden, hjälpbokfonden och pastors stödfond sköts personligen av Susannah Spurgeon hemifrån. Trots sjukdomen och svag i kroppen var hon trofast intill den sista.