Av David Whitworth

Helga dem i sanning, ditt ord är sanning
 

Vår helgelse har vida och djupgående verkningar i vår utveckling. Det kristna livet är en uppåtgående spiral. Förståndet spelar en övervägande roll i tillväxten och Jesus är upphovsman till vårt intellekt och hellre än att utesluta vårt förstånd skall vi engagera det till full kapacitet och tänja gränserna.

Grundsatsen till det föregående tar sig uttryck i Jobs ord: ’Så sant Gud lever’ (Job 27:1). Elias dramatiska konfrontation med Kung Ahab i 1 Kung 17:1 erkände han: ’Så sant Herren, Israels Gud lever, honom som jag tjänar...’ Dessa män var väl medvetna om att denna fundamentala, eviga och fullt bindande sanning ligger till grund för alla andra faktorer. Den ger mening, harmoni, form och frihet till alla verkligheter i universum. Vi lever i en orsak och verkan-värld där Gud är första orsak till allt förutom synd. Han är upphovsman till allt som är skönt i livet och härskar över allt det onda. Människans historia är en gudomlig bok som är fullt med faktorer som uppenbarar Gud och belyser en strålande skönhet och helighetens utomvärldsliga frukt. och allt annat är en skugga av verkligheten. Vi är föränderliga och dödliga, Gud är oföränderlig, oändlig och evig.

Så var leder de förgående paragrafer till? Jo, att vi har det främsta i våra tankar som var främst i Jobs och Elias tankar, nämligen en stor medvetenhet om att de levde i Guds närvaro. Alltså, att leva i Guds närvaro under Guds auktoritet och till Guds ära. En förnimmelse av allt det föregående gör djupa spår i förståndet. Genom Bibeln skaffar sig de troende ett gott omdöme som prövar och urskiljer sanning och falskhet och också förstår rätt och fel i handling. En hög utbildning är inte nödvändig för att utveckla sanningens kriterier.

Människans beröring med varandra
Sådan här kunskap är långt ifrån abstrakt. Ett förstånd som ’förvandlas genom tankens förnyelse’ framkallar ett liv som motsvarar förståndets tillstånd. ’Ty ingen av oss lever för sig själv’ (Rom 14:7) och hur vi handlar i hela livets nyanser har sina konsekvenser. Det är som att kasta en sten i sjön som sprider ringar på vattnet. En människas onda gärningar skadar samhället samt en rättfärdig människas gärningar är till dess fördel. Människor har överlag en positiv eller negativ effekt på varandra i sitt berörande med varandra.

Människor är inte avskilda från varandra, hennes existens härleder från andra och hon överför det vidare. Var och en är en länk i en kedja. Vi är alla beroende av andra för livets uppehälle och intellektuella utveckling. Vi är antingen en välsignelse eller ett anatema för andra. Om vi är toxiska källor då kommer farsotens inverkan leva långt efter vi har gott bort. Om vi är rättfärdiga då är vi livets källor som förskönar och förbättrar vår omgivning och lämnar ett spår efter oss som lever vidare efter vår bortgång.

För att förstå den rättfärdigas väg och förändringar som äger rum inuti på den vägen kontra de orättfärdigas väg slår Ords 4:18-19 huvudet på en spik: ’De rättfärdigas stig är lik gryningens ljus, som växer i klarhet, tills dagen når sin höjd. Men de ogudaktigas väg är som djupaste mörker, de märker inte det som vållar deras fall.’ Verserna ger oss principer som förklarar för oss utvecklingens dynamik. En kristen stiger ur mörkret, kallad av Gud från mörkret till sitt underbara ljus (1 Pet 2:9). I början på det kristna livet finns det en strimma av ljus såsom solens uppgång som stegvis stiger högre och högre i strålande klarhet. Kunskap, tro, kärlek, och helighet lyser varje steg tills den dagen ljuset når sin höjd alltså när verket är fullbordat i oss.

Så är inte fallet med de ofrälsta vars väg är som djupaste mörker. Inte nog med att de ragglar omkring och livet är som djupaste mörker, det är också ett skoningslöst nedåtgående läge. Det mest tragiska är att de är okunniga om livet men ändå tror sig vara smarta och upplysta.

Visheten
Om helgelsen skall ta effektivt uttryck i våra liv så måste visheten har sin gång, så var inskaffar vi vishet? Ordspråksboken kapitel två ger kanske det bästa svar på frågan. Ett utkast kan vara till hjälp för att förstå innehållet. Detta kapitel kan indelas i tre rubriker: Vishetens förutsättningar vers 1-5. Det finns inte någon genväg till vishet, det är ett hårt arbete som gäller i Bibel. Vishetens förvärv vers 6-11. Söker vi vishet med hela vårt hjärta då kommer Herren att ge vishet (vers 6) och visheten skall komma in i hjärtat och bli till fröjd för själen (vers 10). Vishetens frukt vers 12-22. Vishet skall vara räddningen i livets alla nyanser. I vers 16 står det: ’Visheten skall rädda dig från den främmande kvinnan’, principen gäller också för kvinnor i förhållande till män. Den vishet vi söker är i Kristus ’som Gud för oss har gjort till vishet, rättfärdighet, helgelse och återlösning’ (1 Kor 1:30, jfr Ords 8:22-36).

Den frälsande tron som vi får som en gåva (Ef 2:8) är källan genom vilken vi utvecklas i förstånd, känslor och vilja (helgelse). Ibland kan det kännas som att vår tro inte räcker till och orsaken kan då vara fel fokus på vår tro. Vår tro är på Gud och inte på tro. Övar vi upp vår tro på Guds löften då kommer den att växa och bli starkare. Det börjar med att landsätta den lilla tro vi har.

Härlighetens stigande spiral
I 2Pet 1:1-8 är tro grunden vi bygger på för att utveckla framåt och uppåt. Nyckelkomponenten är en levande och tilltagande kunskap om Kristus. Frågan är, är Gud verklig för oss? När vi läser Bibeln och ber är vi medvetna om att vi är i gemenskap med Gud i Jesus Kristus? Den första prioriteten för de troende är att sträva efter att lära känna Kristus alltså allt Han är och allt Han har gjort. I samband med vår kunskap om Gud är strävan också efter Guds likhet. Petrus uttrycker det som att vi skall: ’få del av gudomlig natur’ (vers 4). Det betyder att återspegla de gudomliga egenskaperna och i sitt väsen ge livet sin gudomliga kvalité.

Guds likhet får sin näring i allt som hör till liv och gudsfruktan och som Guds gudomliga makt har skänkt oss genom kunskap om honom (vers 3). Genom allt som hör till liv och gudsfruktan har Han gett oss sina dyrbara och mycket stora löften (vers 4). Petrus siktar på det Nya Förbundet med alla de löften som är dyrbara och mycket stora eftersom de innehåller andliga och eviga rikedomar som vi tar till oss och omsätter i praktiken.

Petrus tar nästa steg i logisk ordning och omsätter allt de föregående i praktiken. Han börjar i vers 5 med en uppmaning att: ’Gör därför allt ni kan’ eller sträva efter och bruka alla andliga muskler. Till vilket syfte? ’för att i er tro visa ’. Ordet ’visa’ har en starkare innebörd och det betyder förse rikligen. Petrus fortsätter att förse rikligen er tro med ’dygd.’ Ordet dygd betyder moralisk kraft eller moralisk energi, vår tro skall då vara levande och aktivt. ’I dygden insikt,’ insikt är en bra översättning och det betyder upplyst kunskap och intelligens. Denna slags insikt får man inte genom att koppla bort förståndet, då den hör ihop med österländsk mysticismen. Insikt har en biblisk förankring och det är denna som skall fylla våra tankar istället och förvandla oss (Rom 12:2). ’I insikten självbehärskning’, då vi får räkna med prövningar och problem från satan, världen och köttet och för att stå emot krävs det självbehärskning och självdisciplin. Denna lära är inte populär för att det går stick i stäv med världens värderingar. ’I självbehärskning uthållighet’, dvs tålmodig ståndaktighet bär oss fram i livets alla omständigheter. ’I uthållighet gudsfruktan’, den största målsättningen för oss i livet är att förhärliga och ära Gud framför allt annat eftersom Han har skapat oss för sig själv. ’I gudsfruktan broderlig kärlek’, detta är en hänvisning till våra syskon i Kristus. Kärleken sträcker sig ut till alla människor. Kärlek är ett val och inte en känsla. Inte heller är den blind utan är: ’rik på kunskap och förstånd i allt’ (Fil 1:9 Reformationsbibeln).

Varje beståndsdel är en del av en fortskridande helhet. Vår målsättning är att vi behärskas av alla dessa dygder så att det blir en helhet i oss. Det finns logik i allt detta som Petrus beskriver i hans andra brev första kapitel.

Följer vi härlighetens väg som beskrivs i dessa verser då kommer vi att växa till, bli verksamma och fruktbärande vad gäller kunskap om vår Herre (vers 8). Saknas det så blir effekten motsatsen (vers 9). I vers 11 visar Petrus oss det gemensamma målet: ’Då skall ni få en fri och öppen ingång till vår Herre och frälsare Jesus Kristi eviga rike’.

Det är min bön och förhoppning att alla som har följt serien om helgelse har eller kommer att begrunda denna underbara lära. Det har med vår eviga destination att göra och som Paulus utrycker så väl i Kol 1:27: ’För dem (hans ’heliga’ v 26) ville Gud gör känt vilken rikedom på härlighet hedningarna har i denna hemlighet-Kristus i er, härlighetens hopp’. Undret är att vi förhärligar Gud mest när Gud är mest förhärligad i oss med den härlighet Han förhärligar oss med. Gud skapade oss för sin egen ära därför är det helt naturligt att ära honom i hela vårt förstånd, känslor och vilja som återspeglas i vår livsföring. Vi har ingen val i saken: ’Och var och en som har detta hopp till honom renar sig liksom han är ren’ (1 Joh 3:3).

Av David Whitworth

Helga dem i sanning, ditt ord är sanning

Utgångspunkten för denna serie började med den avsaknad Guds härlighet i människan (Rom 3:23). Jag har försökt att visa vad det betyder att sakna Guds härlighet, tillståndets uppkomst och personliga och historiska konsekvenser. Gud agerade i tid och rum genom Kristi korsfästelse för att förhärliga och hävda Hans namn utifrån vilken Han frälser människor och återställer Kristi avbild och den saknade härligheten i dem.

Passiv helgelse
I sista bloggen fokuserade vi på Fil 2:12 och det ansvar vi har att arbeta på vår frälsning alltså aktiv helgelse. Vår fokus är nu på vers 13: ’Ty Gud är den som verkar i er, både vilja och gärning, för att hans goda vilja skall ske’ detta är passiv helgelse. Alla dessa bloggar kulminera i denna vers. Hans vilja är att vi helgas: ’Detta är Guds vilja: att ni helgas, att ni avhåller er från otukt’ ( 1Tess 4:3). Det verk som Gud började i oss var Paulus övertygad om att det kommer att fullbordas: ’Jag är övertygad om att han som har börjat ett gott verk i er också skall fullborda det intill Kristi Jesu dag (Fil 1:6).

Helgelse är en växande likhet med Kristus. Vi är förutbestämda, men vad är vi förutbestämda till? Jo, till att formas efter Kristi avbild (Rom 8:29). I Efesierbrevet 1:4 står det: ’liksom han innan världens grund blev lagd har utvalt oss i honom för att vi skulle vara heliga och fläckfria inför honom’. Jesu helighet är Hans härlighet och syftet med vår frälsning är att stegvis återspegla Hans härlighet: ’Och vi alla som med avtäckt ansikte skådar Herrens härlighet som i en spegel, vi förvandlas till en och samma bild, från härlighet till härlighet. Det sker genom Herren, Anden’ (2Kor 3:18). Lägg märke till att helgelse är Andens ämbete.

Kristi härlighet uppvisas och skildras i Skriften. Heliga Anden upplyser förståndet och stimulerar hjärtat till att beskåda härligheten. Han leder oss i sanningen och visar oss dessa saker så till den grad att Kristi härlighet uppfyller tankarna, fångar hjärtat och styr viljan. Vi är alltmer förvandlade från denna världs vanor och värderingar till Jesu avbild. Det är i Kristi ansikte som Guds härlighet skimras: ’Ty Gud som sade: ”Ljus skall lysa fram ur mörkret”, han har låtit ljus lysa upp våra hjärtan, för att kunskapen om Guds härlighet, som strålar fram i Kristi ansikte, skall sprida sitt sken’.(2 Kor 4:6).

I en värld där människan uppmanas till att skapa ett gör-det-själv identitet och därigenom en illusorisk frihet är helgelse befriande. Den skapar i oss vår sanna identitet, alltså Kristus i oss och vi i Kristus vars härlighet återspeglas i oss i stigande grad till den dagen vi träder fram i härligheten och Guds verk är fullbordat i oss. Kort sagt, vi blir sanna ädla människor i Kristi likhet. Vem av oss vill inte uppleva detta?!

Kristi härlighet
Vad innebär då detta att återspegla Kristi avbild och härlighet? Se på Hans mildhet, ödmjukhet, böner liv, Hans andes fattigdom, själv-förnekelse, iver för sin Faders ära och längtan efter människors frälsning. Lägg märker till harmonin och symmetrin mellan Hans förstånd, känslor och vilja.

Den vackraste beskrivningen av Kristi skönhet i hela Bibeln måste vara den poetiska beskrivningen som hittas i Höga Visan 5:10-16. För oss i denna tidsålder kan språket låta främmande. Det behövdes det finaste och vackraste hebreiska poesi för att måla en tavla av Jesu skönhet och här brukas de vackraste jämförelserna och rikaste uttrycken. Detta faller utanför bloggen för att ge en utläggning om alla kroppsliga delar som ger uttryck för Kristi bländande egenskaper och härlighet. Men ett exempel kan vara till hjälp, i vers 10 brudens ord (församlingen) om brudgummen (Kristus): ’Min vän är strålande vit och röd, ypperst bland tiotusen’. Hans utseende ’är strålande vit och röd’ och är en bild av fullkomlig skönhet och hälsa. Enligt experterna är hebreiska för vit något som är illuminerade genom solen. Det talar till oss om Kristi gudoms glans som brinner med härlighetens sken. Röd talar till oss om Kristi blods bestänkta klädnad som slaktade lammet. I Kristus är Gud och människan förenade. Naturen speglar också Kristi härlighet likväl är det en blek jämförelse.

En växande förnimmelse om Kristi härlighet åtföljs av en växande avsky för synd som med sorg och bekännelse inför Gud resulteras i en längtan efter helgelse. I pånyttfödelse är Guds Ords ’oförgänglig säd’ planterad i hjärtat (1Pet 1:23) som vi såg i definitiv helgelse. Det är helighetens oförgängliga säd som växer i oss och som mognar till Andens frukt: ’Kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning’(Gal 5:22,23). Är vi i Kristus och Kristus är i oss så kommer vi att bära rik frukt eftersom Han är den sanna vinstocken och vi är grenarna. Detta är Jesu ord i Joh 15:1-8. I vers 8 står det: ’Min Fader förhärligas, när ni bär rik frukt och blir mina lärjungar’.

Ett sätt som Anden helgar oss som nya skapelser i Kristus är att fördjupa och förstärka det gudomliga livet i själen. I varje troende finns ett andligt liv och detta livet är från Gud. Vi är därför delaktiga av gudomlig natur (2 Pet 1:4). Om Guds liv i själen fördjupas, växer och är hälsosam och stark, fyller alla våra tankar, som ’gör varje tanke till en lydig fånge hos Kristus’ (2 Kor 10:5) då förkovras helgelsens stora verk i oss.

Frestelser och prövningar
Besvikelse, svek, sjukdom, problem på arbetsplatsen, arbetslöshet, ålderdom, problem i skolan och problem i familjen och mycket mera. Låter allt detta bekant? Är allt detta brist på tro? Meningen är ju att vi skall vara friska och framgångsrika. Är det sant? Jag påstår utan förbehåll att det är en av de största lögnerna som propageras i dagens kristendom. Kan jag stödja detta påstående? Med fullständig visshet.

Vad betyder då frestelser och prövningar för de kristna? Jakob. Petrus och Paulus berättar för oss i klar text.

Paulus förutsätter att allt som händer i eget och de troendes liv samverkar till det bästa (Rom 8:28). Principen styrde hans tänkande så till den grad att han kunde säger: ’Tacka Gud under alla livets förhållande. Detta är Guds vilja med er i Kristus Jesus’ (1 Tess 5:18). Om det var någon människa som led så var det Paulus. Läs 2 Kor 11:23-27! Han var en man med ett gigantiskt intellekt och sade inte något på måfå ändå och han var väl förankrad i verklighet. Hur samverkar då allt till det bästa och vad är Guds vilja?

Lidandets smältdegel behövs i helgelsens fortlöpande. Vi alla, frälsta så väl som ofrälsta, upplever lidandet: ’Men människan föds till lidande, liksom eldgnistor flyger mot höjden’ (Job 5:7). För de troende finns det ett syfte med lidandet. ’Han vet vilken väg jag har vandrat, prövar han mig, skall jag komma ur prövningen som guld’(Job 23:10). Job hittade nyckel till allt elände han upplevde (läs kap 1 och 2), alltså att Gud förgyllde Job samt Han förgyller oss i våra prövningar. Petrus betonar också syftet med prövningar: ’Gläd er därför, om ni nu en kort tid måste utstå prövningar av olika slag. Äktheten i er tro är långt värdefullare än guld som är förgängligt, fastän det håller provet i eld…’(1 Pet 1:6,7). Hamnar vi i lidandets smältdegel är det för att luttra vår tro som i processen blir det värdefullaste guld. Prövningar bränner upp hjärtats skräp (kvarstående synd), luttrar känslorna och utvecklar förståndets krafter.

Genom prövningarna ’vi förvandlas till en och samma bild, (Kristus), från härlighet till härlighet. Det sker genom Herren Anden’. Nya Testamentet är talrikt i ämnet. ’…vi jublar också mitt i våra lidanden, eftersom vi vet att lidandet ger tålamod, tålamodet fasthet och fastheten hopp’ (Rom 5:3,4). Lidandets effekt är ståndaktighet. Jakob säger samma sak: ’Räkna det som den största glädje, mina bröder, när ni råkar ut för alla slags prövningar. Ni vet ju att när er tro sätts på prov, så gör prövningen er uthålliga.’ (Jak 1:2,3). Det är inte prövningar i sig som vi gläds åt utan frukten som följer.

Paulus vill uppmuntra och trösta oss i vårt lidande: ’Jag hävdar att den här tidens lidanden väger lätt i jämförelse med den härlighet som kommer att uppenbaras och bli vår’ (Rom 8:18). Ge inte upp! Tappa inte modet! Ljusets kunskap om Guds härlighet som strålar fram i Kristi ansikte har lyst upp våra hjärtan (2 Kor 4:6). Varför? Paulus fortsätter i vers 7: ’Men denna skatt (Guds härlighets sken) har vi i lerkärl, (kroppen) för att den väldiga kraften skall vara Guds och inte komma från oss.’ Eftersom vi har Guds kraft dukar vi inte under i vårt lidande. Visst väger det tungt men säger Paulus i vers 8 och 9 av samma kapitel: ’Vi är på allt sätt trängda men inte utan utväg, rådvilla men inte rådlösa, förföljda men inte övergivna, nerslagna men inte utslagna.’

Paulus vill att vi skall se vårt lidande i evighetens perspektiv. I vers 17 säger han: ’Ty vår nöd, som varar ett ögonblick och väger lätt, bereder åt oss på ett oändligt rikt sätt en härlighet, som väger tungt och varar i evighet.’

Påståendet att lidande är en brist på tro är absurd. Vår tro växer under lidandet som jag har bevisat och som vår tro växer kommer Kristi härlighets avbild återspeglas i oss. Vem av oss vill missa ut på det?

Av David Whitworth

Helga dem i sanningen, ditt ord är sanning

Den avgörande frågan för oss i helgelsen är var har vi vår skatt? Herrens ord är genomträngande i frågan: ’Ty där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara’ (Matt 6:21). Ordet skatt i sin ursprungliga form är ett ställe där något förvaras, samlas eller sparas i en skattkista eller i ett förråd. Sammanhanget i Matt 6 betyder att vår skatt (ägodelar) finns i det som hjärtat är helt upptaget av. Utfallet är: ’Vad hjärtat är fullt av, det talar munnen’ (Matt 12:34). Sport, hobby och mycket annat kan också fylla våra hjärtan Det finns inte något utrymme för neutralitet i frågan. Har vi vår skatt i himmelen då tänker vi på det är som där ovan och inte på det som är på jorden (Kol 3:2).

En längtan efter att vara helig är bevis på att Gud genom helige Anden är verksam i oss. Paulus säger i Fil 2:12-13:’så arbeta med fruktan och bävan på er frälsning…, Ty Gud är den som verkar i er, både vilja och gärning, för att hans goda vilja skall ske’. Versen är kärnpunkten i helgelsen och innehåller två moment, nämligen, aktiv och passiv. Vi återkommer till dessa verser lite senare.

Vi är nya människor i Kristus med nya naturer men ändå har vi spår av synd kvar i oss som vi tampas med. Vi är pånyttfödda men ändå har vi inte nått fullkomlighet. Vi upplever högmod, avundsjuka, själviskhet och sexuella lustar osv. Varje kristen har ett problem med återstående synd och vill veta hur man kan besegra den. Alltså den bibliska läran om fortlöpande helgelse är svaret.

Det är den helige Andens ämbete att verkställa helgelse i oss: ’Ni är av Gud, Fadern, förutbestämda till att helgas genom Anden’ ( 1 Pet 1:2). Detta sker eftersom Anden bor i oss: ’Vet ni inte att ni är ett Guds tempel och att Guds Ande bor i er? (1 Kor 3:16). Längtan efter helgelsen kommer som en följd av att förstå Guds helighet och vår synd. En medvetenhet om synd växer i oss från den första dagen vi frälstes. Anden, eftersom Han är helig, visar oss våra synder stegvis. Synder som jag för ett halvt sekel sen inte tänkte på kommer fram i ljuset genom Andens upplysning i en växande medvetenhet om Guds helighet. Alltså har vi alla omedvetna synder att tampas med som Gud stegvis visar oss.

Helgelsen är ett verk som berör hela människan - hennes förstånd, känslor och viljan som sätta henne i stånd med helighet. Verket börjar alltid med förståndet som förvandlas genom förnyelsen (Rom 12:2). Förståndet är som ett slagfält där sammandrabbningen är antingen vunnen eller förlorad, där förståndet antingen förvandlas eller förvrängs och som påverkar känslorna och viljan.

Helgelsens medel
Frågan är vad är medlet som Anden brukar i helgelsen? Bön och Ordet är svaret. Herrens bön för sina lärjungar och för oss är ’Helga dem i sanningen, ditt Ord är sanning’ (Joh 17:17) som kan anknytas till Rom 12:2.Det är Anden som genom Bibeln helgar och förvandlar oss. Det finns inte någon genväg till helighet. Det kräver att vi begrundar och genomtränger Ordets läror och att oupphörligt genomdränka vårt förstånd och förvara Ordets läror i minnet. Hur kan vi ha höga förväntningar om att Kristi avbild bli återställd i oss om vi knappt läser Bibeln? Den är den enda källan som visar oss vad helighet är och därför är en intim gemenskap med Kristus genom Ordet den enda vägen framåt.
 
Utan bön är det föregående utan inverkan. För att förstå sanningen behöver vi Anden att upplysa oss i vårt förstånd eftersom Han är sanningens Ande: ’Men när han kommer, sanningens Ande, då skall han föra er in i hela sanningen’ (Joh 16:13), Paulus bön för Efesierna var ’Jag ber att vår Herre Jesu Kristi Gud, härlighetens Fader, skall ge er vishetens och uppenbarelsens Ande, så att ni får en rätt kunskap om honom’ (Ef 1:17). Intim gemenskap med vår Herre i bön är lika viktig som gemenskap med Honom i Ordet. Ståndaktighet i bön är förutsättningen för framsteg i helgelse och att återgå till Gud gång efter annan med samma bön om helgelse. Vi måste gå till Honom i tro och övertygelse om att vi får svar och då kommer våra förväntningar att inträffa. Det vi strävar efter i bön och i Ordet uppenbarar vem och vad vi är.

Det finns två moment i fortlöpande helgelse, nämligen, aktiv och passiv och både delarna har sina källor i Guds verk i oss. Anden aktiverar en längtan i oss efter att vara heliga ’ske din vilja’ kommer som en konsekvens av Andens verk och är helgelsens natur. Eftersom ’det är Guds vilja att ni helgas’(1 Tess 4:3) gäller det för oss att kuva våra viljor under Hans vilja. De troendes helighet knyts alltid till lydnadens mått. När den troendes vilja sammansmälts med Guds vilja blir gensvaret: ’Herre om det är din vilja att jag skall vara helig gör mig då helig i kropp, själ och ande. Tygla alla mina synder och bryt kraften i köttets begär. För alla mina tankar, känslor och ord till lydnad under din vilja’. För att nå ett sådant tillstånd behövs fullständig ödmjukhet.

Ödmjukheten krävs för att vi är involverade i krigsföring mot världen, köttet och djävulen. Att försöka kriga i egen kraft är dömd till misslyckande. Därför vägleder Paulus oss i detta i Ef 6:10-18. Kriget är andligt så vår vapenrustning är andlig. Förutsättningen är att vi är ’starka i Herren och hans väldiga kraft (vers 10) eftersom satan är starkare än vi (vers 12). Det behövs vapenrustningens alla delar för att ’står emot djävulens listiga angrepp’ (vers 11). Sedan han har beskrivit fienderna (vers 12) visa han oss hur vi klär oss i vapenrustningens alla delar (vers 13-17) innan han avslutar med uppmaningen till bön (vers 18).

Aktiv helgelse
Nya testamentet är fullt av uppmaningar till oss att sträva efter helgelse: ’Då vi alltså har dessa löften, mina älskade, så låt oss rena oss från all besmittelse från kött och ande och i gudsfruktan fullborda vår helgelse’ (2 Kor 7:1). Paulus uppmaningar är nyanserade som i Kol 3:2 ’Tänk på det som är där ovan, inte på det som är på jorden’ och fortsätter i vers 5: ’Döda därför era begär som hör jorden till’. Vad tänkte Paulus på med sin uppmaning att tänka på det som är där ovan? Han lämnar oss inte till att försöka lista ut svaret, han lämnar aldrig något åt slumpen. Svaret hittas i Fil 4:8, ’allt som är sant och värdigt, rätt och rent, allt som är värt att älska och uppskatta, ja, allt som kallas dygd och förtjänar beröm, tänk på allt sådant’.

Romarbrevet 6 är ett kapitel fullt med praktisk undervisning om aktiv helgelse. Vi är förenade med Kristus i Hans död och uppståndelse (vers 5) som betyder att den gamla människan är korsfäst med Kristus och är död och vi är nya människor i Honom. Synd har inte längre någon makt över oss (vers 5-8). En full medvetenhet och insyn av detta är av yttersta vikt för att vi kan göra framsteg i helgelse och bli Kristus lika.
 
Paulus följer upp vårt tillstånd i Kristus med att visa oss den praktiska handlingen i aktiv helgelses väg fram. Om synd inte längre har makt i oss då behöver vi inte längre ställa våra lemmar (ögon, öron, mun, armar, händer, ben och fötter) i orättfärdighetens tjänst. Då vi inte är längre slavar under synd är vi nu fria för att ställa våra lemmar i rättfärdighetens slavtjänst till helgelse. Om vi är Guds slavar då blir frukten att vi helgas och till slut får evigt liv (vers 12-23).

Allt detta är bara en liten bråkdel av Nya testamentes undervisning i aktiv helgelse lära. Vill vi veta Guds vilja för oss? Det har vi här i helgelsens första del ’så arbeta med fruktan och bävan på er frälsning.’

Nästa blogg kommer att fokusera på passiv helgelse ’Ty Gud är den som verkar i er, både vilja och gärning, för att hans goda vilja skall ske.’

av David Whitworth
 

Helge dem i sanningen, ditt ord är sanning

Läran om helgelse och helighet är kronan på Guds frälsningsverk i de troende. Denna blogg handlar om helgelsens förutsättningar.
 
Jag kommer inte att skriva om läran som en teoretiker utan någon som har ett halvt sekels erfarenhet både kunskapsmässigt och praktiskt. Fortlöpande helgelse är för mig ett kärt ämne som ligger mig varmt om hjärtat och jag hoppas att ni blir gripna av detta också. Jag lägger inte beslag på att vara expert. Det har varit och är ibland smärtsamt eftersom antingen världen, köttet och djävulen har fått övertaget. Varför betyder detta så mycket för mig? Kort och gott eftersom jag kontinuerligt omformas och förvandlas till Kristi avbild. Alltså till en sann ädel människa som är Guds vilja och verk i mig och i alla troende. Men det stannar inte upp med mig själv, utan att mina ständiga böner för familjemedlemmar och vänner som är frälsta är att Gud också helgar dem. Om Herren ber för min och mina syskons helgelse i Kristus så är det med glädje och kärlek jag ber för deras helgelse. Om jag blir tillfrågad av andra om vad de skall be för är svaret alltid detsamma-min helgelse, eftersom allt annat ställs under detta underbara verk i mig.
 
Det är på modet att tala om flygskam och klädskam men den största skammen är syndens skam. Sådan skam upplevde Jesaja efter han fick en förkrossande vision om Guds helighet som väckte en medvetenhet om hans syndfullhet: ”Ve mig, jag förgås! Ty jag är en man med orena läppar och jag bor ibland ett folk med orena läppar, och mina ögon har sett Konungen, Herren Sebaot”. (Jes 6:5). Utan en medvetenhet om synd och allt som det innebär kommer vi aldrig ha en längtan till att helgas.
 
Guds härlighet
Helgelsens nödvändighet i de troendes liv vilar på Guds helighet. Det är Guds fullständiga renhet som står i centrum. Han kan inte annat än att avsky synd och straffa den och kan inte ha någon beröring vid den. Guds helighet lyser klaraste på Jesu Kristi korsfästelse. Hans renhet och rätt åskådliggörs, Kristus i sin person bar vår synds skuld och straff och uppfyllde lagens krav på död och rättfärdighet och stillade sin Faders vrede på oss som vår ställföreträdare. Så nu ’Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet’ (1 Joh 1:9). Förlåtelse gottgör Guds rättfärdighet och rengöring gottgör Hans helighet. Det är Hans blodsutgjutelse på korset som renar oss från våra synder. (1 Joh 1:7, Upp 1:5).

Guds helighet, som uppenbarades på korset, ledde Paulus till att beskriva evangeliet i följande ord: ’Ty den här tidsålderns gud har förblindat de otroendes sinnen, så att de inte ser ljuset som strålar ut från evangeliet om Kristi härlighet - han som är Guds avbild’ (2 Kor 4:4). ’Detta enligt det evangelium om den välsignade Gudens härlighet’(1 Tim 1:11). Därför handla evangeliet först och främst om Guds och Kristi härlighet, detta är den goda nyheten. Den kan uttryckas så att härlighetens evangelium är evangeliets härlighet.

Ut ur korsets härlighet och helt på grund av det börjar Guds verk i oss. Hans frälsande nåds syfte är att gör oss heliga. Jag hör och läser anklagelsen ibland att utkorelsens lära gör Gud godtycklig och att Han frälser på måfå men den är en grov anklagelse som saknar grund. Paulus ger klart besked om utkorelsens syfte: ’liksom han innan världens grund blev lagd har utvalt oss i honom, (Kristus), för att vi skulle vara heliga och fläckfria inför honom’. (Ef 1:4). Heligheten måste ha ett mönster för att det skall betyda någonting. Detta mönster är inte mindre än Gud själv: ”Ni skall vara heliga, ty jag är helig”(1 Pet 1:16). De flesta kommentatorer säger att det är en befallning men jag tror att det innehåller både befallningen och löftet som kommer att bli uppenbar.

Vår härlighet
I den första bloggen om helgelsen citerade jag Rom 3:23: ’Alla har syndat och saknar härligheten från Gud.’ Guds härlighet fattas hos oss, det är något som vi har ett stort behov av. Guds härlighet är Hans helighet: ’Vem är som du, härlig i helighet, (2 Mose 15:11). Så vad menar Paulus med att vi saknar Gods härlighet? Sättet att svara på frågan är att se vad andra verser har att säga om härligheten. I Romarbrevet 2:7: ’evigt liv åt dem som uthålligt gör det goda och söker härlighet, ära och odödlighet,’ och i vers 10: ’men härlighet, ära och frid över var och en som gör det goda, främst över juden och även över greken,’ vidare i 5:1,2: ’Då vi alltså har förklarats rättfärdiga av tro, har vi frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus. Genom honom har vi också tillträde till den nåd som vi nu står i, och vi jublar i hoppet om Guds härlighet’. Vi fortsätter i kapitel 8 som innehåller ett antal verser, vers 18: ’Jag hävdar att den är tidens lidande väger lätt i jämförelse med den härligheten som kommer att uppenbaras och bli vår’, i vers 30: ’Och dem som han har förutbestämt har han också kallat. Och dem som han har kallat har han också förklarat rättfärdiga. Och dem som han har förklarat rättfärdiga har han också förhärligat’.

Låt oss då fortsätta i 2 Kor 3:18: ’Och vi alla som med avtäckt ansikte skådar Herrens härlighet som i en spegel, vi förvandlas till en och samma bild, från härlighet till härlighet. Det sker genom herren, Anden’. Vad menar Paulus med alla dessa verser? Han är inte färdig än. I 2 Kor 4:6: ’Ty Gud som sade: ”ljus skall lysa fram ur mörkret”, han har låtit ljus lysa upp våra hjärtan, för att kunskapen om Guds härlighet, som strålar fram i Kristi ansikte, skall sprida sitt sken’. Vidare i 4:17: ’Ty vår nöd, som varar ett ögonblick och väger lätt, bereder åt oss på ett oändligt rikt sätt en härlighet, som väger tungt och varar i evighet’. Vår Herre uttryckte det så här i Joh 17:22: ’Och den härlighet som du har gett mig har jag gett dem’.

Jag har citerat många verser men varför? Jo för att vi skall förstå vidden och tyngden av denna överväldigande bibliska lära. Men vad betyder alla dessa verser? Enligt D. Martyn Lloyd-Jones betyder det att åskåda Guds härlighet och glädja sig åt det. ’Ty Gud som sade: ”Ljus skall lysa fram ur mörkret”, han har låtit ljus lysa upp våra hjärtan’. Varför? ’För att kunskapen om Guds härlighet, som strålar fram i Kristi ansikte, skall sprida sitt sken’. Han, (Lloyd-Jones), fortsätter att förklara att en kristen är en människa som har fått ta emot en uppenbarelse om Guds härlighet. Hon vet någonting om Guds härlighet och gläds åt det. Det är allting för henne och det är störst av allt.

Han förklarar vidare att vi inte bara åskådar Guds härlighet som dessa verser påstår utan också att vi är delaktiga i den. I 2 Pet 1:4 påminner Peter oss om att vi få del av gudomlig natur: ’Genom dem har han gett oss sina dyrbara och mycket stora löften, för att ni i kraft av dem skall få del av gudomlig natur’. Vad vidrig synd är, det berövar oss Guds härlighet men tack Gud för att han återställer den saknade härligheten i oss. Finns det nu en längtan i oss att återspegla Guds härlighet i våra liv?

Nästa gång fortsätter vi att utveckla denna underbara lära.

av David Whitworth

Helga dem i sanning, ditt ord är sanning

Vår tidsålders postmodernism särpräglas av en otrolig längtan efter att förverkliga sig själv, ’reinvent yourself’, drömma drömmen och leva ut den. Man kan vara allt man vill, det enda som behövs är att du tror på dig själv. Alla vill leva längre men ingen vill bli äldre. Allt detta är den moderna människans identitetskris som hon på alla möjliga sätt försöker rädda sig ur genom att sträva efter en egen identitet. Författaren till Predikarens bok ville också skapa egen identitet och han sparade inte på varken kraft eller medel i sitt sökande i alla livets områden för att skaffa sin identitet. Det bevisade sig vara fruktlöst och slutsatsen talar sitt eget språk: Allt är ju förgängligt och ett jagande efter vind (Pred 2:17)

För de troende är vår identitet förknippat till vad vi är i Kristus och vad Kristus åstadkommer i oss. Helgelseläran lär ut dessa två aspekter och vad de medför.

Helgelse lär oss att vi är helgade och att vi helgas. Liksom vår kallelse, pånyttfödelse, rättfärdiggörelse och adoption eller barnaskap är Guds verk och en engångsföreteelse så är också vår helgelse. Vi är helgade, som är definitivt i sin natur och därför slutgiltig och kan inte upprepas. En stor del av NT:s lära i detta avseende kommer under kategori definitiv helgelse. Mer om det senare.

Vi helgas och det är fortlöpande. Hjärtat, förståndet, viljan och vårt beteende är format allt mera efter Guds vilja och Kristi avbild och är inte fullbordat i detta liv. Kroppens uppståndelse kommer likaså att bli lik Kristi förhärligade kropp. Det är också bibliskt att tillämpa termen ’helgelse’ till denna utveckling i likformighet och förvandling.

Definitiv Helgelse
Paulus ger utryck för denna slags helgelse i 1Kor1:2: till Guds församling i Korint, de som helgats i Kristus Jesus, de kallade och heliga. Förresten, det är intressant om vi är helgade i Kristus så är vi förklarade som de heliga. Den kyrkliga hierarkin har inte någon befogenhet att välja ut och tilldela titeln ’den heliga’ på människor. Senare i samma brev påminner Paulus de kristna i Korint om att de har tvättats rena, blivit helgade och förklarade rättfärdiga (1Kor 6:11). Det är uppenbart att Paulus sätter de kristnas helgelse i samma kategori med sina verkställande kallelser, med sina identiteter som de heliga samt med pånyttfödelse och rättfärdiggörelse.

Uttrycket ’de helgade’ framtonar Paulus i Apostlagärningar 20:32 i sitt avskedstal till de äldste från Efesus: Och nu överlämnar jag er åt Gud och hans nåderika ord, som har makt att uppbygga er och ge åt er arvslotten bland alla dem som blivit helgade. (se också 26:18).

Det är inte bara Paulus som ger uttryck för definitiv helgelse utan också Hebréerbrevets författare i 10:10: Och i kraft av denna vilja är vi helgade genom att Jesu Kristi kropp blev offrad en gång för alla. Och vidare i vers 14: Genom ett enda offer har han för alla tider gjort dem som helgas fullkomliga. Petrus säger också samma sak: Ni är av Gud, Fadern, förutbestämda till att helgas genom Anden, så att ni lyder och blir bestänkta med Jesu Kristi blod. (1Pet 1:2).

Definitiv helgelse är uppenbarligen en bestämd handling i början av det nya andliga livet och därför oåterkalleligt. Det är också någonting som kännetecknar Guds folks identitet.

Frågan är då vad är denna helgelse? Det mest lärorika bibelstycke är i Rom 6. Paulus börjar kapitlet med en fråga: Vad skall vi nu säga? Skall vi fortsätta att synda för att nåden skall bli större? I samma brev från 3:21 till kapitel 6 har Paulus utvecklat rättfärdiggörelsen och rättfärdighetens läror. I det sjätte kapitel förställer han sig att dessa kristna i Rom kan dra slutsatsen att de kan leva hur de vill eftersom de är rättfärdiggjorde genom Guds nåd. I vers 2 slår han bort tanken: Nej, visst inte! Ni behöver inte ens tänka på det, bort med tanken!

I fortsättningen på Rom 6:2 fråga då Paulus: Vi som har dött bort från synden, hur skulle vi kunna fortsätta att leva i den? Han poängtera flera gånger i samma kapitel att eftersom vi har dött bort från synden är syndens makt bruten över oss. Vi är inte längre slavar under synden (v 6), Ty den som är död är friad från synd (v 7), Ni är döda från synd (v 11), Synden skall därför inte härska i er dödliga kropp, så att ni lyder dess begär (v 12), Ni som var döda men nu lever (v 13), Synden skall inte vara herre över er (v 14).

När en människa dör är hon inte längre aktiv i sfären som hon hade referens till. Hennes koppling med denna sfär är upplöst. Hon har inte någon beröring med dem som lever i denna krets och heller inte de med henne. Den människan som lever i syndens sfär under syndens makt och umgänge lever efter denna sfär i hela hennes tänkande och aktivitet.

En människa som har dött till synd lever inte längre i syndens sfär. Då förhållandet är brutet har hon blivit överförd till en annan sfär. Det är den radikala klyvningen som Paulus syftar på i Rom 6. Detta är grunden på vars de troendes hela uppfattning om sitt liv vilar på. Det finns en definitiv oåterkallelig brytning med syndens och dödens välde.

Grunden för de troendes definitiva helgelse finns i hennes verklighetsförankrade andliga enhet med Kristus i hans död, begravning och uppståndelse. Rom 6:4: Vi är alltså genom dopet till döden begravda med honom, för att också vi skall leva det nya livet, liksom Kristus uppväcktes från det döda genom Faderns härlighet. Syndens makt är bruten och Paulus utvecklar detta tema vidare till v 14 och också i Gal 2:19-20:. Jag är korsfäst med Kristus, och nu lever inte länge jag, utan Kristus lever i mig. Och det liv jag nu lever i min kropp, det lever jag i tron på Guds Son, som har älskat mig och utgivit sig för mig. Den gamla människan är korsfäst och synd skall inte längre härska över oss.

En fot i mörkret och en i ljuset?
Vi är nu nya människor i Kristus eftersom vi uppstod med honom. Det gamla är borta den nya är här. Vi rör oss inte längre i mörkrets välde utan vi tillhör ljusets rike och av Gud överförd till Hans eget rike: Han har frälst oss från mörkrets välde och fört oss in i sin älskade Sons rike (Kol 1:13). Petrus har samma insikt som Paulus men utrycker det på annat sätt: Men ni är ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk, för att ni skall förkunna hans härliga gärningar, han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus.(1Pet 2:9). Vårt tillstånd är nu detta att vi lever för Gud i Jesus Kristus. Gud ser oss i Kristus på korset Han förklarar oss helgade och heliga. Detta tillstånd är det troendes identitet och hur vi skall se på oss själva.

Döden och uppståndelsen är det centrala i hela försoningens utformning och även det centrala genom vilken helgelsen är formad i de troendes hjärtan och liv.

Definitiv helgelselära betyder inte på något sätt att en troende förvärvar ett syndfritt tillstånd i frälsningens ögonblick, det skulle då utesluta progressiv eller fortlöpande helgelse.

Vad det betyder är att i frälsningens ögonblick är varje troende genom sin enhet med Kristus ögonblickligen räknad helig (’Saint’). Ett nytt förhållande skapas genom vilken syndens slaveri är bruten och vi blir Guds och Kristi tjänare till rättfärdighet. Vi troende skall med allvar ta vara på vårt förhållande i Kristus och den radikala brytningen med synd så allvarlig som Gud själv.

av David Whitworth

Helga dem i sanningen, ditt ord är sanning

I den första bloggen om helgelse citerade jag Rom 3:23: ’Alla har syndat och saknar härligheten från Gud’. Dessa fem bloggar om helgelse så här långt är en utläggning om första hälften av versen för att visa helgelsens nödvändighet. Denna blogg kommer att handla om den andra hälften av versen.

Alla är vi syndare och det finns ingen som kommer undan för att vi ärvde Adams fallna natur (Rom 5:12). Och eftersom Guds avbild i oss är förvriden genom syndens intrång saknar vi härligheten från Gud eller som King James bibel uttrycker det kommer vi tillkorta Guds härlighet. Synd betyder ’orättfärdighet’, ’laglöshet’, ’överträdelse’ och att missa målsättningen. Det är något av syndens betydelse som är spridda igenom hela Bibeln.

Vi kommer tillkorta och saknar Guds härlighet, som betyder att vi har ett ofantligt behov av härligheten som fattas hos oss och som är ouppnåelig i den fallna naturen. Guds helighet eller härlighet är Han i sitt väsende som är mera än en egenskap. Det ger uttryck i hans gudomliga storhet, sublimitet, majestät och oåtkomlighet. Är Han kärlek då är Hans kärlek helig. Är Han allvetande då är han helig i sitt allvetande och är Han självtillräckligt då är Han helig i sin självtillräcklighet osv. Guds helighet är sådan att synd är en skymf mot Honom. Han kan inte något annat än att avsky synd. Guds helighets största uppvisning är Kristi korsfästelse.

Ett grymt läge

Gud i sitt förhållande till sitt folk vill att: ni ska vara heliga såsom Han är helig (1 Pet 1:16). Därför är helgelse det största och viktigaste behovet i en troendes liv, återstående synd måste försvagas och heligheten växa till. För att få en ordentlig förståelse av den saknade heligheten behövs det ett klargörande av vad det betyder.

Alltså en människans tillstånd före frälsningen:

Främst var vi under Guds vrede: Av naturen var vi vredens barn, vi liksom de andra (Ef 2:3), Joh 3:36, Rom 1:18, Ef 5:6, Kol 3:6, 1 Tess 2:16.

Döda i synd: Också er har Gud gjort levande, ni som var döda genom er överträdelser och synder(Ef 2:1). Ef 2:5, Kol 2:13

Slagna av andlig blindhet: Ty den här tidsålderns gud har förblindat de otroendes sinnen, så att de inte ser ljuset som strålar ut från evangeliet om Kristi härlighet - han som är Guds avbild. (2 Kor 4:4). (Versen sammanfattar fullkomligt blindhetens orsak och verkan). Ef 4:18. Till dessa verser kan vi lägga till Jesu ord till Nikodemus: Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike (Joh 3:3).

Konsekvenserna av de ofrälstes tillstånd som beskrivas i Bibeln är omfattande och långtgående : Ty detta budskap om korset är en dårskap för dem som blir förtappade (1 Kor 1:1). Läran om Kristi ställföreträdande strafflidande anses absurd.

Herrens beskrivning av människans fördärvade tillstånd i synd kan inte någon ta miste på: Ty från hjärtat kommer onda tankar, mord, äktenskapsbrott, otukt, stöld, falskt vittnesbörd och hädelser (Matt 15:18-19). Tillståndet kan varken samhället, föräldrar eller någon/något annat skyllas för och ännu mindre kan man utbilda bort det. På domedagen skall var och en stå för sina egna missgärningar. Syndens princip är inrotad i människans natur och hon begår synd eftersom hon är syndare.

Paulus ger en utförlig framställning av hur syndens princip blottar sig i gärningar: otukt, orenhet, lösaktighet, avgudadyrkan, svartkonst, fiendskap, kiv, avund, vredesutbrott, gräl, splittringar, villoläror, illvilja, fylleri, utsvävningar och annat sådan (Gal 5:19-21). Allt detta är utfallet av ett fördärvat hjärta, som kommer att uppenbaras i de ofrälstas beteende. Herren driver saken ännu djupare: Vad hjärtat är fullt av, det talar munnen (Matt 12:34).

Den saknade härligheten

Ett av det mest klarsynta bibelstycke som skildrar de kristnas ofrälsta tillstånd hittas i Ef 4:17-19. Paulus varna oss att inte leva som hedningarna och förklarar vad han menar med det: Deras tankar är tomma, deras förstånd förmörkat. De är främmande för livet i Gud därför att de är okunniga och sina hjärtan hårda som sten. Utan att skämmas kastar de sig in i utsvävningar och bedriver allt slags orenhet och får aldrig nog.

Påståendet innehåller en logisk följd. Tomma eller förgängliga tankar är Paulus huvudsats och resten av verserna är en utläggning. Tomma tankar är tankar som är riktat på allt annat än Gud, alltså det är att slösa bort de moraliska och intellektuella krafterna på värdelösa ting (jfr Rom 1:21), avsaknaden av sann kunskap om Gud är roten till problemet.
 
Förståndets förmörkande är en naturlig konsekvens och det kan liknas vid att försöka treva sig fram i ett mörkt rum. Det är omöjligt i ett förmörkat tillstånd att ta upp en resonans om sanningen, Guds Ord. Förmågan att uppskatta sanningens skönhet är obefintlig.
 
Det är en nedåtgående spiral. Varje steg bekräftar och förklarar det föregående och nästa fas är oundviklig, en människa är främmande för livet i Gud. Det betyder att livet som har sin upprinnelse i Gud, alltså helige Andes närvaro i en människas själ eller liv, är evigt liv som får sin näring och sitt uppehälle i Gud.
 
Främlingskap till livet i Gud har sin källa i okunnighet och hårdhet. Frukten av ett förmörkat förstånd är alltid okunnighet som är människans största problem. Paulus förtydliga detta i 1Kor 2:14: En oandlig människa ta inte emot det som tillhör Guds Ande. Det är dårskap för henne, och hon kan inte förstå det, eftersom det måste bedömas på ett andligt sätt. I Efesierbrevet läste vi om att hårdhet följer ofrånkomligt okunnighet. Hjärtan hårda som sten är ett känslolöst och skamlöst tillstånd inför Gud. Utfallet i det sista steget i denna nedåtgående spiral når så långt en människa kan sjunka. Utan att skämmas kastar de sig in i utsvävningar och bedriver allslags orenhet och får aldrig nog. Begäret till synd finns det ingen gräns, det bara växer okontrollerat. Några arbetskamrater i England hade en pornografisk grupp där de delade pornografisk litteratur med varandra. De var helt och hållet styrda av pornografi.

Det var inte utan att Herren sa dessa ord: Vad hjärtat är fullt av, det talar munnen (Matt 12:34) och Men det som går ut ur munnen kommer från hjärtat och det gör människan oren. Ty från hjärtat kommer onda tankar, mord, äktenskapsbrott, otukt, stöld, falskt vittnesbörd och hädelser. (Matt 15:18-19).
Har vi inte här i verserna sann biblisk psykologi? Filosofer och psykologer anstränger sig för att reda ut varför världen är i kaos. Den enda förklaring finns i dessa verser.
 
Genom sin nåd har Gud frälst oss från ett oheligt liv och för att återställa den saknade härligheten i oss (Rom 3:23b). Därför varnar Paulus oss för att inte leva längre som de ofrälsta. (Ef 4:17).
 
Nästa blogg skall vi fortsätta fokusera på helgelse och hur det återspeglas i våra liv.

Pentecostal Explorations for Holiness Today: Words from Wesley
Randy Howard, Tony Richie
Cherohala Press, 2017
 
När Lewi Pethrus beskriver den svenska pingstväckelsens tro, framgår det att den metodisternas lära om helgelsen är viktig:
 
”De lärouppfattningar, som varit kännetecknande för pingstväckelsen, sammanfaller till stor del med äldre ortodox luthersk uppfattning men skiljer sig dock därifrån på åtskilliga punkter. I fråga om helgelsen är den i hög grad påverkad av den wesleyanska uppfattningen. I dop- och församlingsfrågan sammanfaller dess åsikter med den äldre baptismens. Läran om andedopet, de andliga gåvorna och tjänsterna är ju mest kännetecknande för vår rörelse. I detta avseende har den knappast någon föregångare sedan apostlarnas dagar.” (från ”En såningsman gick ut” 1956 sid 17)
 
I boken ”Pentecostal Explorations for Holiness Today: Words from Wesley” utforskar författarna vad metodismens helgelselära kan innebära idag och särskilt då i de delar av pingstväckelsen som tagit till sig den lära.
 
Bokens kanske viktigaste poäng är predika helgelse, men inte gå i den lagiska fälla som bröder och systrar i äldre tider ofta gjorde. Lagiskhet är att låta yttre handlingar och beteenden vara kriteriet för helighet. I äldre tider rörde man sig ibland snabbt från en Ande-inriktad helgelse till en regel-inriktad helgelse. Den regelinriktade helgelsen kan aldrig föra oss till målet som är likhet med Jesus. Även den heligaste lag är utan kraft att frälsa och helga och den är tung att bära.
 
”Om ni med Kristus har dött bort från världens makter, varför beter ni er då som om ni levde i världen och böjer er under bud som "ta inte", "smaka inte", "rör inte"? Allt detta gäller sådant som ska användas och förbrukas – det rör sig om människors bud och läror. Visserligen ser det ut som vishet, med självvald fromhet, "ödmjukhet" och späkning av kroppen, men det har inget värde utan tillfredsställer bara det köttsliga sinnet.”
(Kol 2:20-23)
 
”Det som var omöjligt för lagen, svag som den var genom den köttsliga naturen, det gjorde Gud genom att sända sin egen Son som syndoffer, till det yttre lik en syndig människa. I hans kropp fördömde Gud synden.”
(Rom 8:3)
 
”Hade vi fått en lag som kunde ge liv, då hade rättfärdigheten verkligen kommit av lagen.”
(Gal 3:21b)
 
”Varför vill ni då utmana Gud och lägga ett ok på lärjungarnas axlar som varken våra fäder eller vi själva har kunnat bära?”
(Apg 5:10)

Av David Whitworth
 

Helga dem i sanningen, ditt ord är sanning

Detta är den femte bloggen i serien om helgelse. Det är kanske några som funderar på varför det går så långsamt att komma fram till ämnet helgelse. För att förstå vad helgelse är för någonting och hur det fungerar behövs det först en förståelse av varför det är nödvändigt. Det är mot denna bakgrund som jag genom dessa fem bloggar försöker ge en helhetsbild om varför det är nödvändigt och som kommer att leda till vad och hur

För att förstå syndafallets förlopp är det viktig att iscensätta det.

I Eden planterades en lustgård. Lustgården var fylld med alla slags träd. Dessa träd som bar frukt var ’ljuvliga att se på ’(estetiska) och ’goda att äta’ (aptitliga). I lustgården stationerades Adam och Eva. Gud är ordningens Gud och därför gavs våra första föräldrar uppgiften att odla och bevara trädgården, känd som det kulturella mandatet.

Inaktivitet och lathet var inte en del av paradisets plan. Människan skapades inte för att var lycklig i inaktiviteten. Hon var utrustat med förmågor, talanger och kraft anpassade till paradisets omgivning. Att öva upp dessa gåvor i lustgårdens skötsel var hennes högsta kallelse ut ur vilken hennes djupaste behov tillfredsställdes. Här i trädgården hittade Adam och Eva sin sanna identitet i gemenskap med Gud och i trädgårdsskötsel. Mitt i lustgården stod två träd-Livets träd och trädet med kunskap om gott och ont.

Livet i paradiset präglades av ordning och reda, harmoni och symmetri, mångfalden och enheten och form och frihet, alltså en återspegling av Guds härlighet i treenigheten. Detta välsignade tillstånd skulle spridas ut över hela jorden genom människans fortplantning.

Träden
Livets träd var ett tecken och ett sigill på Adam och Evas fullständiga beroende av Gud för sitt andliga livs uppehälle och sällhet och detta gällde livet i all evighet, alltså ett tecken på odödlighet eller evigt liv. Villkoret var fullkomlig lydnad till Gud.

Trädet med kunskap om gott och ont liksom livets träd var mitt i lustgården. Adam och Evas prövotid i paradiset bistod i att de lydde Gud och inte tog del av trädet med kunskapen om gott och ont. Löftet om odödlighet kom med ett villkor, antingen att lyda Gud och leva eller bryta Hans påbud och dö. Det var ett okomplicerat val mellan rättfärdighetens väg som leder till evigt liv eller orättfärdighetens väg som leder till döden.

1 Mos 2:16-17 är direktiven kristallklara:

Och Herren Gud gav mannen denna befallning: ”Du kan fritt äta av alla träd i lustgården, men av trädet med kunskap om gott och ont skall du inte äta, ty den dag du äter av det skall du döden dö.”

För att kunna förstå Evas frestelse och olydnadens utveckling behövs det en klar bild av vad texten säger och inte säger och det kommer vi till i 1Mos 3.

Frestelsen
I våra första föräldrars frestelse borde vi hålla i bakhuvudet tre av satans karaktärsdrag som mycket ofta ligger fördolda och ibland oigenkännliga: hans plan (2 Kor 2:11), hans djupheter (Upp 2:24), hans listighet (Ef 6:11). Dessa karaktärsdrag framkommer i frestelsen. I satans närmande till Eva var han förklädd till ängelns ljus och som upplysare och vän till Adam och Eva.

Lägg märke till satans ord till Eva, inledningsvis började han med ”Har Gud verkligen sagt”?.... Frågan var formulerad på ett sätt som om han kunde har missförstått och väntade på att vara upprättad men som i verkligheten inte var hans syfte. ”Har Gud verkligen sagt: ni får inte äta av alla träd i lustgården?” (1 Mos 3:1) (egen kurs). Den bakomliggande tanken var att Gud var sträng och ville begränsa Adam och Evas frihet. Det var den första lögnen, en förvrängning formulerades som en fråga. Guds befallning var ” Du kan äta av alla träd i lust gården” (egen kurs) undantaget var kunskapens träd om gott och ont. Satans listighet lyser fram i frågans formulering. Ett blott och enkelt påstående i sammanhanget skulle inte ha haft någon framgång, men just frågan fick ett gensvar från Eva.

Kvinnan svarade ormen: ”Vi får äta av frukten från träden i lustgården, men om frukten på det träd som står mitt i lustgården har Gud sagt: Ät inte av den och rör inte vid den, ty då kommer ni att dö.” (1 Mos 3: 2-3).

Varför urskilde Eva trädet som står mitt i lustgården och inte trädet med kunskap om gott och ont? Kan det vara av skälet att det stod centralt och gav en aura av åtråvärdhet? För henne var det förbjudna trädet det träd bredvid vilka alla andra tappade sina betydelser. Hon lägger till Guds befallning ”rör inte vid den.” Det var någonting som inte var med i befallningen. Att röra vid den har en djupare innebörd som betyder att ta tag i och äta Varför tillägget? Det är möjligtvis så att i hennes hjärta trodde hon att Guds befallning var
alltför sträng. Svaret var sorligt Det visade sig att Evas kärlek till Gud och hennes tro på Honom började vackla.
 
Från att använda listighet ändrar djävulen sin strategi och avancerar till att fullt ut förneka sanningen. ”Ni skall visst inte dö!”. Den kan parafrasera ”det är inte sant att ni skall döden dö”. Eva tvingades fatta ett beslut, att välja mellan Gud och ormen-djävulen. Från att förneka sanningen till att införa en alternativ verklighet var den gamla ormens nästa drag. Eva var nu insyltad i hans nät av lögner och är blottad till frestelsen och mottaglig för djävulens sista drag: ”Men Gud vet att den dag ni äter av den skall era ögon öppnas, så att ni blir som Gud med kunskap om gott och ont.”
 
Människans fall
Delvis var det rätt vad Gud visste men än en gång var det en stor förvrängning av sanningen. Eva avleddes från början till slut av vad Gud i verkligheten hade sagt till att feltolka Hans Ord. Satans förslag var välanpassat till människans väsens två delar, nämligen förståndet och viljan. Han föreslår mera kunskap till förståndet och till viljan mera frihet än Gud hade tillåtet.

Ordet ’kunskap’ har en djupare innebörd och betyder mer än att ha intellektuell kunskap. Det är att uppleva gott och ont. Utgångspunkten för sådan kunskap grundas i en människa som är fallen orsakad av olydnad till Gud. Således skulle Eva känna skillnaden mellan gott och ont ifall hon lyssnade till ormen.

Dialogen tog slut och Evas ögon lyste upp: ”Och kvinnan såg att trädet var gott att äta av och en fröjd för ögat. Trädet var lockande eftersom man fick förstånd av det, och hon tog av frukten och åt.”(1Mos 3:6).

Syndens verk började med ögat. Trädet var gott att äta av och en fröjd för ögat. Det estetiska tilltalade Evas känslor. Trädet fångade hennes förstånd eftersom man fick förstånd av det och hon tog av frukten och åt, den sista akten var viljan. Sen gav hon till Adam och syndafallet var ett faktum som orsakade den största miljöförstörelsen någonsin-människans inre miljö och på skapelsens miljö.

Bibeln berättar på ett enkelt men grundligt psykologiskt sätt för oss syndens ursprung och syndafallets historia. Det börjar med att förmörka förståndet och fortsätter med fantasins uppeggning, det stimulerar hjärtats begär och kulminerar i viljeakten. En människa som är i uppror mot Gud tänker därför fel och okunnighet råder i förståndet. Hon behöver då framförallt en fullständig omkastning av värderingar. Hon måste lära sig att hata det som hon älskade och älska det hon hatade.

Såtillvida som hennes världsbild på livets helhet utgår från ett förvridet perspektiv gör att hon i grund och botten felvärderar allting. Är det inte orsaken till att människor kallar det onda gott och det goda ont? Är inte denna attityd starkt återspeglad i vårt samhälle idag? Det finns en förvrängd och ett febrilt sökande efter ’frihet’ hos människor för att förverkliga sig och uttrycka sig själv som hon vill och ingen auktoritet eller lag tillåts begränsa eller krympa målsättningen. Guds avbild i människan som är i uppror mot Gud är skadad och det är bara Gud som kan åtgärda det.

Av David Whitworth

Helga dem i sanning, ditt ord är sanning

Adam och Evas prövotid i paradisets idyll närmade sig en förödande avslutning. En inkräktare var nära med syftet att vända upp och ned på harmonin för att skapa kaos och oordning. Samstämmigheten mellan Gud och människan, människan med sig själv, människor emellan och människan och naturen upplevde en genomgripande förändring.

Änglarnas fall föregick syndafallet. Det var det en kraft utifrån som gjorde det första draget som då ledde till människans fall och detta beskrivs i 1 Mos 3. Det finns inte någon utförlig beskrivning av änglarna i Bibeln. Från början skapades de syndfria, hämtat från 1 Mos 1:31, där allt som Gud skapade var mycket gott.

Synd bröt inte ut i första hand på jorden utan i himmelen i Guds omedelbara närvaro. Tanken och viljan att göra motstånd mot Gud uppstod ursprungligen i änglarnas hjärtan. Det var ut ur den skara änglar som satan framträdde. Mörkrets sfär var obefintlig från skapelsens början och kom till genom satans och änglarnas fall. Peter påstår att Gud straffade änglarnas uppror (2 Pet 2:4). Judas ger en mer utförlig beskrivning (v 6): Tänk också på de änglar som inte bevarade sin höga ställning utan övergav sin rätta hemvist. Dem håller han i förvar i mörker med eviga bojor till den stora dagens dom. Trots sin höga ställning som Gud gav dem var änglarna inte nöjda, de krävde något mer. Upproret ägde rum från allra första början för vi läser att djävulen har syndat ända från begynnelsen (1 Joh 3:8). Oundvikligen övergav dessa änglar sin hemvist i himmeln.

Satan och Eva-invändningar

Det är då uppenbart att det finns ännu en värld av synd än den på jorden. Det existerar en andlig sfär av ondska som består av en oräknelig skara av onda demoner. Bland dessa uppstår satan som ledare för skaran. Satan kallas en hel del namn, inte bara satan som betyder anklagare (Upp 12:10,) men också djävulen-smädare, fienden( Luk 10:19), den onde (Matt 6:13), onda andarnas furste ( Matt 9:34), härskare över luftens välde (Ef 2:2), världens furste (Joh 12:31), tidsålderns gud (2 Kor 4:4), den stora draken, den gamla ormen (Upp 12:9). Jesus uttryckligen påstår att satan har varit en mördare från början och har aldrig stått på sanningens sida eftersom sanningen inte finns i honom. (Joh 8:44).

Det var denne satan som var inkräktar i Edens lustgård och frestade Adam och Eva. 1 Mos 3 ger oss syndafallets beskrivning. Det finns invändningar angående förloppet om ormen och frestelsen att svara på innan vi kan fortsätta vidare. Berättelsen om ormens del i våra första föräldrars frestelse påstås som en fabel. En jämförelse mellan 1 Mos 3 och en fabel visar en stor klyfta. I en fabel väntar vi oss talande djur, det är inget märkligt med det, men uppmärksamheten är fokuserat på moralen i fabeln som många gånger har något att lära oss. Hur som helst när ormen sticker upp och talar då är det något som inte stämmer. Den talande ormen passar inte in och det är ett oväntat främmande inslag.

I kapitel tre krävs en annan hållning. Det finns ett allvar i detta kapitel då det är verkliga händelser. Människans fall i synd och misär var resultatet av en orm som talade. Vi handskas med någonting som vi inte kan åsidosätta vilken vi kan med fabler. Verkligheten saknas i fablernas värld, som vi inte tar på allvar.

Ormen påstås ibland som en symbol för den ondes kraft och har ingen objektiv existens. Det som fortgick var inte någon dialog mellan två varelser eftersom ormen var inte närvarande och förnimbar till Eva. I så fall var hennes resonemang med frestelsen helt enkelt en inbördes dialog. Om så är fallet då är det en liknelse. Eva föll för frestelsen på något sätt och brottades med sig själv om hur hon kunde bemöta den, men frestelsen var för stark för henne och således kapitulerade hon.

En sådan tolkning kan aldrig bortförklara de frågor som uppstår i texten. Om det inte fanns någon närvarande orm och det var inte mer än den ondes symbol varför finns det då en stark förbannelse uttalat över den (1 Mos 3:14)? Vad är syftet med ett sådant språk om det inte fanns någon orm? Och vidare varför talas om fiendskap mellan ormen och kvinnan om ormen bara var en symbol? Verserna fjorton och femton är då utan mening om det bara är en berättelse om Evas inbördes andlig kamp.

Det finns något annat att iakttaga om det bara gällde Evas kamp mot inre frestelser. Vad var ursprunget till hennes onda tankar? Möjligheten till hennes synd var med i det tillståndet hon skapades men det måste åtskiljas mellan möjlighet och att sätta möjligheten i verket. Vad var det som orsakade henne att inse möjligheten? Nej, det skapar mera problem än lösningar. Allt om Evas fall säger att ormen var närvarande i trädgården och talade med Eva. Visst är det svårt att föreställa sig en talande orm men det finns någonting djupare än det som ligger på ytan. Hela förloppet kan bara tolkas bokstavligen för att förstå människans fall och Guds ingripande för att rätta till oordningen och oredan som var syndafallets resultat. Ormen var trots allt bara en pjäs i handen på satan.

Ormen närmade sig människan och talade. Det faktum att den talade visar utan tvekan att något hade kommit i olag. Ormen tillskansade sig företrädesrätt som inte tillhörde den.

Adam och djuren

När Gud skapade Adam förde Han fram alla djur till honom för att ge dem namn. Detta betyder långt mer än att han yttrade något ljud på måfå. ’Att nämna något på semitiska språket betyder att igenkänna och utse dess natur och egenskaper’ (Edward J Young). I GT betyder namnet någonting som beskriver en människa eller ett objekt som också inger makt över detsamma. Således skildrade han djuren med förståndet och tal som Gud skapade honom med efter sin egen avbild. Adam visste av vilken orsak de existerade och deras förhållande med honom. Han visade hur fullständigt separat och olik han var från djuren.

Ormen reser sig upp och gör sig jämlik människan och beter sig som en människa. Det är någonting främmande och besynnerligt och Eva skulle ha sett det när ormen började samtalet. Varför ormen gav sig på Eva istället för Adam är det svårt att svara på. Vi vet inte hur lång tid det förflöt mellan Adam och Evas skapelse och satans närmande och det är inte heller viktigt för oss att veta. Viktigast är att de levde i paradisets lycksalighet utan synd till Guds ära tills ormen samtalade med Eva.

Den kommande bloggen blir fokuserad på syndafallet.

Av David Whitworth

Helga dem i sanning, ditt ord är sanning

Gud sade: ’Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara lika oss’. (1 Mos 1:26). Gud skapade människor till sin avbild och för att råda över alla levande varelser (vers 26b)

Två ting kan i versen iakttas:

• Avbild och likhet. Dessa ord stödjer och förstärker varandra. För sådan som Gud är sådan är människan. Hon skapades inte som en dålig kopia utan en motsvarande avbild. Människan står oändligt under Gud men ändå relaterad till Honom. Hon är en skapad varelse och fullständigt beroende av Gud men som en människa är hon ändå fri och oberoende. Begränsning och frihet, beroende och oberoende, omåttligt avstånd och ett intimt förhållande med Honom. Alla dessa är sammansatta i en människa på ett obegripligt sätt. Hur en ynklig människa på samma gång kan återspegla Guds avbild är långt över vårt förstånd.
• Det kulturella mandatet återspeglar Guds avbild (v 26;28). Gud gav människor sin avbild i syftet att råda över hela skapelsen. Det var inte bara de uråldriga kallelserna som att fiska, jaga och bruka jorden, men också handel, ekonomi, jordens resurser, vetenskap och konst. Denna kultur har inte människan som målet utan henne som i Guds avbild återspeglar likheten i allt hon göra. Gud är alfa och omega, först och sist.

Innehållets bredare perspektiv

Nu skall jag försöka fånga upp innehållet av Guds avbild i människan. Hon är en fysisk varelse såväl som en andlig varelse. Vi har ju en mänsklig själ, vi läser om Adam att Gud blåste in livsande i hans näsa (1 Mos 2:79 ) och formade ande i honom(Sak 12:1). Denna akt av Gud avskiljer människor från djur och gör henne till en högre varelse. Den mänskliga själens speciella ursprung bestämmer också hennes väsen. Till följd av sin andliga natur är själen odödlig.

Själens spiritualitet lyfter människan till en högre nivå än djur och ger henne en berörings punkt med änglarna. Hon skapades från jordens stoft och tillhör jorden men genom själen når hon långt över jorden. Genom sin andliga natur är människan avskild för Gud som är ande (Joh 4:24) och som är evig.

Dessa anlag och verkande krafter är karaktäristiska för Guds avbild. Gud enligt allmän och särskild uppenbarelse är inte omedveten och en blind kraft utan Han är självmedveten, personlig , vetande och viljande.

Allt det omnämnda tillhör Guds likhet i människan i ett bredare perspektiv. Men Guds avbild uttrycker sig starkast i ursprunglig rättfärdighet vilket Adam och Eva var begåvade med och som kallas Guds avbild i en mer begränsad mening. Den ursprungliga rättfärdighet som Bibeln betonar är inte att den finnas till utan vad den är för någonting. Det viktigaste är att människans likhet till Gud får sin tyngdpunkt utifrån vad hon tänker och vill men också genom det hon älskar och avskyr. Förnuftet, viljan, tendenser och antipati fick människan enligt Guds vilja och till Hans ära.
 
Innehållets begränsade perspektiv

Guds likhet i människan uttrycker sig väsentligen i fläckfri kunskap och i fullkomlig rättfärdighet och helighet som tillsammans utgör Guds avbild i en begränsad mening som människan var i skapelsen ärad och förskönad med. Adams kunskap före syndafallet var inte fullkomlig. Hans kunskap var istället adekvat till medvetenhet om sig själv, sin omgivning och kallelsen och det var en fläckfri kunskap. Med hela hans själ älskade Adam sanningen. ’Sann sanning’ som F.A. Schaeffer uttryckte det. Den första människan stod på sanningen och han såg och uppskattade allt som det verkligen i sanningen var.

Frukten av sanningskunskap var rättfärdighet och helighet. Rättfärdighet betyder att Adam och Eve var välbekanta med sanningen, i viljan och längtan således stämde det bra överens med Guds lag och i helheten tillfredsställde rättvisans krav. De stod oskyldiga inför Gud och i rätt ställning inför Honom.

Frukten av sanningskunskap var också för våra första föräldrar helighet inför Gud. Helighetens väsen uppenbarade sig i att de var fria i sin natur från syndens vanära. Det fanns inte några onda tankar eller förvrängd vilja hos dem. De återspeglade Guds helighet och skönhet. De var väl medvetna om att Guds lag var skrivna på sina hjärtan och de älskade lagen av hela sitt hjärta. Och under det att de var rotfasta i sanningen var de också rotfasta i kärlek.

Adams och Evas tillstånd före syndafallet kan vi inte ens börja ana. Huvudet och hjärtat, förståndet och viljan fullständigt rena i samförstånd med Guds vilja är främmande för vår erfarenhet. Syndafallet bar med sig syndens skuld och förorening. Därför uppenbarades andra Adam för att befria människan från sin syndaskuld och förorening.

Människans skapelse i Guds avbild och syndafallets möjlighet ingår också i möjligheten till försoning och ny skapelse. Bibeln bibehåller därför synd som ett främmande inslag i människans väsen och natur.

Gud välsignade Adam och Eva med kultur mandatets kallelse (1 Mos 28) och satte dem i lustgården för att odla och bevara den. Här fanns inget utrymme för lathet inte ens efter syndafallet och genom syndens förbannelse blev arbetet fysisk och mentalt krävande(1 Mos 3:16-19). Det finns inte någon klausul som människan kan aktivera om det är ansträngande och ”vi känner inte för det”. Uppdraget var hennes destination, människans natur och väsen, Guds avbild i henne, behövde utvecklas till ett rikare och mera fulländat innehåll i hennes strävan mot sin destination. De gudagivna förmågorna och skapande krafter återspeglar Guds skapande kraft i universum.

I sitt arbete uttrycker människan sin mänsklighet, skapad i Guds avbild. Hon är tänkande, beredvillig och en handlande varelse som strävar efter att skapa och forma någonting och kan ta ett steg tillbaka och se på sitt arbete med samtycke. Som Gud själv slutar människans arbete med vila och vällust. Sex dagars vecka kröntes med sjunde dag, Herrens dag, vilodagen som ger människans arbete värdighet och reser henne över robotens monoton och enformighet.

Alla befallningar som Adam tog emot från Gud är fast beslutna i att han, skapad i Guds avbild, i hela sitt tänkande och uppförande, och i sitt liv och verk skulle alltid förbli Guds avbild. Syftet var att återspegla avbilden i sitt äktenskap, familjeliv, i sex dagars arbetsvecka med sjunde dagen som vilans dag. Vidare, i att de var fruktsamma och fortplantade sig och uppfyllde jorden och lägger den under sig och odlar och bevarar lustgården.
 
Två saker att undvika

Adam och Eva skapades inte som autonoma människor som fritt kunde välja sin egen väg i livet utan levde på det sätt som Gud utstakade för dem.

Det finnas två saker att undvika när vi betraktar Adam. För det första: på skriftens grund måste vi vidhålla människans ögonblickliga skapelse i Guds avbild i sann kunskap, helighet och rättfärdighet. Hon var inte skapad som ett oskyldigt barn som tvingades till en mogen utveckling, inte heller utan andligt innebörd som tar en neutral ställning mellan sanningen och falskhet, det goda och det onda. Ännu mindre som stegvis utvecklades ur djurriket som efter mycket strävan blev en människa. Sådana framställningar strider mot den bibliska representation och sund förnuft.

För det andra: Det skulle gå till överdrift att betrakta Adam och Eva som fullbordade förhärligade människor. De hade inte nått upp till sin fulla potential. De var dugliga nog att inte synda men ändå inte dugliga nog att avstå från synd. Människan hade ännu inte ägt evigt liv, det var istället en preliminär odödlighet vars existens och varaktighet var beroende av ett uppfyllt villkor. Våra första föräldrar var ögonblickligen skapade i Guds avbild men kunde ändå förlora avbilden i allt dess härlighet. De bodde i paradiset men inte himlen och alla paradisets välsignelser kunde de förlora.

Adam och Evas härkomst var gudomlig. Deras natur var relaterade till den gudomliga naturen. Evig välsignelse var deras färdmål i Guds närvaro men det berodde helt på deras val och viljor.
 

Nästa blogg kommer att handlar om inkräktaren i paradisets idyll.

Av David Whitworth

Helga dem i sanningen, ditt ord är sanning. (Joh 17:17)

Helgelsens fortlöpande är beroende av en fullständig övergivenhet till bön och Ordet. Att vara engagerade regelbundet i dessa två är förutsättningen för framstegen. Intim gemenskap med Gud i dessa förordnade medel är oumbärliga för att lära känna Gud och leva ett sunt kristet liv. Saknas dessa medel kan det försvaga Guds verk i oss i för att återspegla Guds helighet.

Guds helighet är ett mångskiftande ämne och för oss är det omöjligt att få en helhetsbild eftersom vårt förstånd begränsas i tid och rum och för att förstå det eviga och oändliga. Guds Ord har vi till förfogande där han uppenbarar sig för oss så att vi kan få en inblick i Hans väsen.

Ni skall vara heliga, ty jag är helig (1 Pet 1:16). Versen innehåller ett påbud. Guds helighet är versens språngbräda. ’Gud är helig till sitt väsen. För att vara helig anpassar han sig inte efter ett mönster. Han är själv detta mönster. Han är absolut helig, oändlig och ofattbar ren, och kan inte vara annat än han är’ (A.W.Tozer). ’Guds helighet är kronan på alla Hans egenskaper, livet i alla Hans förordningar och lyser upp alla Hans handlingar’ (Stephen Charnock).

Guds helighet är transcendent eller utomvärldslig egenskap, som löper genom alla Guds egenskaper och sprider glans över dem. Det är egenskapers egenskap. ’Gud är härlig i helighet’ (2 Mose 15:11). ’Helig, Helig, Helig är Herren Gud allsmäktig ( Jes 6:3). Guds helighet är Hans strålande, bländande och glänsande skönhet. Gud uppenbarade i visioner sin härlighet till Abraham (Apg 7:2), Mose (2 Mos 3:2). Hesekiels profetior och Uppenbarelseboken börjar med visioner om Guds härlighet. Kristus visade sin härlighet till tre lärjungar på berget (Matt 17:1,2) och för Paulus på vägen till Damaskus (Apg 9:3).

Pryd dig med storhet (glans-New King James) och härlighet, kläd dig i ära och majestät. (Job 40:5). Gud utmana Job, självfallet finns det inte någon som kan möta en sådan utmaning. Gud vill visa Job sin transcendens och ge honom en inblick i sitt väsen. Dessa fyra adjektiven är synonymer. Det finns inte någonting som är förnämare, högre eller bättre för oss än att söka och förnimma Guds storslagenhet. Att inte förnimma Guds härlighet betyder att vi inte utvecklas fullt ut som de människor Gud ämnat oss att bli. Davids bön: Ditt majestäts härlighet och ära vill jag begrunda (Ps 145:5) borde vi göra till vår bön.

Guds helighet i skapelsen
Ps 19, 104 och 148 visar oss vägen fram för att betrakta Guds härlighet. Dessa psalmer är Guds allmänna uppenbarelser till människan. Det är Guds värld vi lever i och Han visar oss nyanser i sin härlighet i hela kosmos.

Ps 19. Luther kommenterar: Psalmen är en stor andlig sång och en psalm om Guds härlighet. Himlarna vittnar om Guds härlighet, himlavalvet förkunnar hans händers verk (Ps 19:2). När vi blickar upp mot himlen en stjärnklar natt ser vi ordning och reda, månen och stjärnorna som går i sin kretsgång. En klar augustinatt kunde jag följa stjärnfallet över himlavalvet som ett gigantiskt gudomligt fyrverkeri. Ordning och reda är himlens första regel.

Guds verk genom hans godhet, vishet, allmakt och försyn uppenbarar Hans majestät. Guds skönhet betraktas också i solens uppgång och nedgång, solen har sin härlighet så som månen och stjärnorna har sina (1Kor 15:41) men gentemot Guds härlighet är dessa bleka och fattiga. I verser 5-7 vänds vår blick mot jorden. Solens ljus och värme på jorden står i fokus. På vägen till Landvetter flygplats på en solklar dag passerade vi över Göteborgs skärgård. I ett blått hav satt dessa små glittrande öar.

Ps 104 börjar med lovprisning till Gud i Hans majestät och härlighet där författaren då utvecklar denna i jordens bildning, djurriket, havet och människans försörjning. I början förklarade Gud att allt som han hade gjort var mycket gott (1 Mos 1:30). Trots syndens förstöring syns symmetri och harmoni om vi stannar bara upp och använder våra ögon. Under tiden jag skriver snöar det kraftigt. Det finns ett nytt täcke på marken som talar om Guds helighet samtidigt som det talar om harmoni, symmetri, mångfald och enhet. Alla snöflingor har sina egna mönster men dessa flingor faller och formar en helhet. Så skapade Gud allt med vishet (vers 24).

Ps148 är hela skapelsens lovprisning till Gud, allt från himlars himmel (vers 4) till havets djup (vers 7). Allting skapades av Gud för att förhärliga sig och för att visa sin härlighet (vers 13). Naturen och naturens krafter prisar indirekt Gud. De visar Hans outrannsakliga skapande förmåga och Hans eviga herravälde.

Människorna skapades rättsinniga. Men sedan har de tänkt ut många onda planer (Pred 7:30). Judas berättar om änglarna som föll var skapade heliga eftersom de inte bevarade sin höga ställning utan övergav sin rätta hemvist (Judas brev v 6).

Guds helighet är måttet för hela Hans handling.
 
Guds helighet i lagen
Guds helighet manifesteras i lagen därför förbjuder Han synd i alla sina nyanser-i sin mest förfinade form, så väl som i sin mest grövsta form, i förståndets avsikt så väl som kroppens förorening och förnedring, det fördolda begäret så väl som den flagrantaste handlingen. (A.W.Pink). Därför läser vi: Alltså är lagen helig och budordet heligt, rätt och gott (Rom 7:12), Herrens befallningar är rätta, de ger glädje åt hjärtat. Herrens bud är klart, det upplyser ögonen (Ps 19:9).

Guds helighet på korset
Guds helighet uppvisas på korset. Han visar oss sin oändliga helighet och avsky för synd i försoningen. Om Gud tillräknade synd till sin Son, hällde ut sin vrede över och straffade Honom som vår ställföreträdare (Jes 53:4-6) då visas hur avskyvärd synden är till Gud. Har gudomlig helighet framgått vackrare än när Jesus ansiktsuttryck förvrängdes mitt upp i sitt klagorop på korset. Detta erkände Han själv i Ps 22 Hans smärta framtvingade Honom att brista ut: Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? (v 2) och Han tillägger: Dock är du den Helige (v 4). Det är denna fullkomlighet som Kristus vördade.

Synd är av sådan skymf mot Guds helighet att den måste straffas, det finns ingen annan utväg. Gud förlåter oss som syndare men kan aldrig förlåta våra synder. Vi är förlåtna pga. Kristi straff lidande (Heb 9:22) Han bar våra straff. Förlåtelse tillfredsställer Guds rättfärdighet, rengöring i Kristi blod tillfredsställer Hans helighet: Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från allt orättfärdighet (1 Joh 1:9).

Med utgångspunkt i Guds helighets uppvisning på korset kan vi dra slutsatsen att evangeliet är evangeliet om Kristi härlighet (2 Kor 4:4), och att det är evangelium om den välsignade Gudens härlighet (1 Tim 1:11). Alltså evangeliets härlighet ligger i det att det är Kristi härlighets evangelium.

Guds härlighet, helighet, majestät och skönhet borde leda oss till den yttersta vördnad i vår närmande till Gud: Upphöj Herren, vår Gud, och tillbed vid hans fotapall! Helig är han, (Ps 99:5). Tillbedjan vid hans fotapall är den lägsta kroppshållning som visar ödmjukhet och vördnad. Vi tillber honom i ande och i sanning (Joh 4:24). Ju mer Guds obeskrivliga helighet överväldigar oss desto mer acceptabla är våra närmanden till Honom.
 
Eftersom Gud är helig borde vi ha en längtan att vara förvandlade till Hans avbild. Hans påbud är: Ni skall vara heliga, ty jag är helig (1Pet 1: 16). Gud är helighetens enda källa och fontän. Låt oss då söka efter Hans helighet för att vi skall vara heliga.

’Herre jag vill ha mer nåd för att förhärliga dig. Bli mer fokuserade på dig. Jag vill ha en större kvantitet helighet och äkthet. Mer mildhet, tålamod, ödmjukhet och underkastelse vill jag ha. Jag längtar efter att intimt lära känna Jesus, förnimma mer av Hans härlighet och att uppleva mer av Hans dyrbarhet och fullhet. Helige Andens helgande, sigill, vittnesbörd och Hans bekräftelse vill jag uppleva’. Denna bön skrev Octavius Winslow på 1800-talet men den är lika viktig och aktuell idag.

Av David Whitworth

Helga dem i sanningen, ditt ord är sanning
(Joh 17:17)

Helgelsens lära är i stort sett bortglömd och försummad bland troende i dag. Den är en integrerande del av baptisternas historia och i synnerhet de reformerta baptisternas historia. Denna serie om helgelse är ett försök att få till stånd läran tillbaka på sin centrala plats i de troendes liv.

Den omnämnda versen är en del av Herrens översteprästerliga bön ( den rätta Herrens bön). Han ber först för sina lärjungar men bönen omfattar också oss. Ber då Herren för vår helgelse är det ofrånkomligt för oss att få en förståelse av vad den innebär och omfattar.

Helgelse och helighet hör ihop som medlet och ändamålet. Primära uppgiften är en skildring av vad som överhuvudtaget är meningen och syftet med denna bön.

Utgångspunkten
Det finns knappt en bättre vers som utgångspunkt än Rom 3:23: Alla har syndat och saknar härligheten från Gud. Den första satsen orsakar den andra. Alla har vi syndat eftersom alla vi är syndare, synden har genomsyrat förståndet, känslorna, viljan och kroppen. Det är en konsekvens av att vi saknar Guds härlighet. Guds härlighet är Hans helighet. I Moses lovsång efter Israels frälsning från egyptiernas hand skrev han om Guds härlighet: Vem är som du, härlig i helighet (2 Mos 15:11).

Synden behöver definieras innan vi kan gå vidare och utveckla Guds härlighet. Synd betyder att vi inte uppfyller Guds lag, de tio budorden. Detta är laglöshet och orättfärdighet och till följd uteblir uppriktighet och sanningsenlighet. Lagöverträdelse menas att vi följer vår egen vilja istället för Guds vilja och Guds ord innehåller mycket mer om detta.

Att sakna Guds härlighet är att sakna Hans Helighet. Den saknande Guds avbild i oss kan liknas vid ett snötäcke på marken som är förorenat med grus och salt. Den vita snön syns trots nedsmutsningen. Syndens effekt på oss förorenar och förvränger Kristi avbild i oss, ändå är avbilden igenkännlig till en liten del.

Syndens destruktiva kraft
Synden har och har haft förödande konsekvenser på oss människor. En andlig blindhet härjar i den ofrälsta människas förstånd som motverkar dem att komma till tals med Guds härlighet och hennes fördärvade tillstånd inför Honom. En oandlig människa tar inte emot det som tillhör Guds Ande. Det är dårskap för henne, och hon kan inte förstå det, eftersom det måste bedömas på ett andligt sätt (1 Kor 2:14). Den bakomliggande orsaken ligger i det att: Ty denna tidsålderns gud har förblindat de otroendes sinnen, så att de inte ser ljuset som strålar ut från evangeliet om Kristi härlighet-han som är Guds avbild ( 2 Kor 4:4). Paulus utvecklar detta med en detaljerad beskrivning om tillståndet i Ef 4:17-19. …deras tankar är tomma, deras förstånd förmörkat. De är främmande för livet i Gud därför att de är okunniga och i sina hjärtan hårda som sten. Utan att skämmas kastar de sig in i utsvävningar och bedriver allt slags orenhet och får aldrig nog.

Syndens makt över människor kan aldrig överskattas som de omnämnda verserna visar oss. Verserna innehåller en lysande framställning om syndens destruktiva och nedåtgående spiral som tär på människors resurser, tid, kraft, energi och ekonomi.

De ofrälstas tillstånd
Paulis tes Ef 4 är att människors tankar är tomma. Alltså förståndet är förmörkat, ett mentalt mörker hänger över förståndet så att hon har förlorat sin identitet och inte vet vem hon är eller var hon är på väg. De är främmande för livet i Gud. Detta är en naturlig följd och frukten av det mentala och moraliska mörker som råder över människan. Att vara främmande för Gud är att vara Guds fiende (Kol 1:21). Det livet som de ofrälsta är främmande för är det andliga livet där den inneboende helige Anden är källan. Därför är de okunniga och i sina hjärtan hårda som sten. Okunnighet är människans största problem, det består i att hon är okunnig om Guds helighet, om Guds vrede mot synd, om sitt eget fördärv, om Kristi frälsning verk och om hennes syfte i livet och mycket mer. En fullständig blindhet täcker hennes andliga ögon och hennes hjärta är hårt som sten. I ett sådant tillstånd är utfallet oundvikligt och vers 19 beskriver det för oss: Utan att skämmas kastar de sig in i utsvävningar och bedriver alla slags orenhet och får aldrig nog. För en mera utförlig beskrivning av tillståndet jämför Rom 1:21-32. Ett hårt hjärta kan aldrig uppleva skam och får aldrig nog av synd och begären tilltar. Ett hårt hjärta är i avsaknad av helighet.
 
Tillståndet är djupt rotat i hjärtat och som Kristus beskriver i ett annat uttryckssätt med samma innebörd: Men det som går ut ur munnen kommer från hjärtat, och det gör människan oren. Ty från hjärtat kommer onda tankar, mord, äktenskapsbrott, otukt, stöld, falskt vittnesbörd och hädelser (Matt 15:18,19).
 
Syndens princip, som Paulus beskriver som köttet, är en bestämmande fakta i människors liv som är främmande för livet i Gud. Utgången blir som vi läser i vers 19 och Paulus utvecklar detta i Gal 5:19-21: Köttets gärningar är uppenbara: de är otukt, orenhet, lösaktighet, avgudadyrkan, svartkonst, fiendskap, kiv, avund, vredesutbrott, gräl, splittringar, villoläror, illvilja, fylleri, utsvävningar och annat sådant.
 
De troendes tillstånd
Men, och Gud vara tack för det lilla ordet men: Sådana var en del av er. Men ni har tvättats rena, ni har blivit helgade, ni har förklarats rättfärdiga i Herren Jesu Kristi namn och i Vår Guds Ande. (1 Kor 6:11). Detta är de troendes ställning i Kristus. Om så är fallet då frågar Paulus: Vi som har dött bort från synden, hur skulle vi kunna fortsätta att leva i den? (Rom 6:2). Nu när vi är nya människor i Kristus skall vi inte längre leva som hedningarna (Ef 4:17) eftersom vi nu tillhör ljuset och inte längre mörkret.
 
De troendes problem är den återstående synd som besvära oss, synd är besegrad men det kvarstår fickor av motstånd som hejdar Jesu Kristi avbild att återupprättas. Så är cirkeln sluten och vi vänder oss åter till Herrens överprästerliga bön att vi helgas i ordet. Helgelse är Guds planmässiga sätt att upprätta den förlorade avbilden i oss och att återspegla Hans helighet. I planen ingår två moment, slutgiltig helgelse och fortlöpande helgelse som är två sidor av samma mynt. Dessa två infallsvinklar skall komma i fokus i de kommande bloggarna.