Martin Heidegger, kvinnorna, nazismen och filosofen

Heidegger – His Life & His Philosophy
Alain Badiou & Barbara Cassin
Columbia University Press, 2016
 
En av den vetenskapliga rationalitetens mest genomtänkta försvarare, Mario Bunge, skriver under uppslagsordet ”H” i ”Philosophical Dictionary - Enlarged Edition”:
 
”H – Den farligaste bokstaven i det tyska språket”
 
Vi vet vem Bunge menar, referensen är till en tysk filosof så farlig att man inte ens kan skriva ut hans namn. Han var 1900-talets kanske mest betydande tänkare, omhuldad av de intellektuella, en hjälte i vänsterkretsar och viktig inspiration för progressiva teologer.
 
Den här lilla boken skriven av två franska filosofer hjälper oss inte med frågan om ifall Martin Heideggers filosofi i sig lägger en fascistisk och amoralisk grund för det tänkande som tar sin utgångspunkt därur. Men däremot klarlägger den två frågor om Heideggers egen moral, frågan om nazismen och kvinnorna.
 
Utan tvivel var Heidegger nazist under 30-talet, partimedlem och nazistisk rektor för ett nazistiskt universitet. Han var kanske ingen ledande nazist, snarare en helt ordinär och vanligt småstadsnazist så som många andra tyskar vid den tiden. Badiou och Cassin gör det klart, det här är fakta som vi har att acceptera, att stora filosofer ofta har suspekta politiska åsikter. Platon, den västerländska filosofins fader, har ju klara dragningar till siciliansk fascism och hans mästerverk ”Staten”, är ju snarast en apologetik för, just så, fascism.
 
Och, något är det ju i Heideggers tänkande som gör det möjligt för honom att förena ett livslångt äktenskap med otaliga kvinnoaffärer. Ja, varken Bibelns sexualmoral eller den samtida feminismens tankar och sex och kärlek är riktigt förenliga med Heideggers lite buffliga beteende på kärlekens område.
 
Nog blir det problematiskt om vi svartlistar att tänkare genom historien som inte omfattar den moral som är självklar just i vår historiska och kulturella situation. Men, en viktig lärdom är att intellektuell briljans och encyklopedisk pålästhet inte med självklarhet leder till god etik och rätt åsikter i politiska frågor. Vänsters ryggmärgsreflex att avfärda alla som avviker i åsikt med att de har små hjärnor eller är dåligt pålästa håller inte i fallet Heidegger.
 
Då till den svåra frågan. Har Mario Bunge rätt i sin bedömningen om Heidegger? Ja, kanske. I den västerländska kulturen som alltmer påverkas Heideggers tänkande, så ser vi fler och fler tecken på en fascism i vardande. När akademins tänkande sipprar ned och blir folklig filosofi får det till slut politiska konsekvenser. Till exempel är Donald Trump på ett lite skruvat sätt en naturlig följd av den kontinentala filosofins framgångar på de amerikanske universiteten. Det här är en kontroversiell tanke, men kan vara sann ändå :(