I dialog med kyrkan i alla tider
En spirande rörelse bland baptister lägger ett fokus på att vara en del av den världsvida kristenhet som har den fornkyrkliga nicenska trosbekännelsen gemensam. Där finns en djup vilja att lära av den kristna första tusen år, innan de splitteringar som kom dela kyrkan.
Stanley Hauerwas vid Duke Divinity School menar att: ”Du läser texten som en del av kyrkans liv som det pågår genom århundrandena, betydelsen ska alltid prövas av andra läsare”. Det är nyttigt pröva våra tolkningar av Bibeln tillsammans med de bröder och systrar i den kristna kyrkan som gått före oss. Den grundläggande kristna identiteten finns dock inte i att hålla fast vid det gamla. Ärlighet mot pionjärerna innebär att i dialog med historien forma levande församlingar som är trogna mot Bibeln i vår tid.
Nicenska trosbekännelsen
Skriven i Konstantinopel år 381. En fornkyrklig trosbekännelse som sammanfattar Bibeln och förenar oss med kristna i alla tider och med de kyrkor som finns över hela jorden.
Vi tror på en enda Gud, allsmäktig Fader,
skapare av himmel och jord, av allt synligt och osynligt.
Vi tror på en enda Herre, Jesus Kristus,
Guds ende Son, född av Fadern före all tid,
ljus av ljus, sann Gud av sann Gud,
född, inte skapad, av samma väsen som Fadern,
på honom genom vilket allt blev till;
som för oss människor och vår frälsning
steg ner från himlen, blev människa av kött och blod
genom den heliga Anden och jungfrun Maria,
korsfästes för vår skull under Pontius Pilatus,
led döden och begravdes,
uppstod på tredje dagen i enlighet med skrifterna,
steg upp till himlen, sitter på Faderns högra sida
och skall återvända i härlighet
för att döma levande och döda,
och vars välde aldrig skall ta slut.
Vi tror på den heliga Anden,
som är Herre och ger liv,
som utgår från Fadern
som tillbeds och äras med Fadern och Sonen
och som talade genom profeterna.
Vi tror på en enda, helig, universell och apostolisk kyrka.
Vi erkänner ett enda dop till syndernas förlåtelse.
Vi väntar på de dödas uppståndelse
och den kommande världens liv.
Om de tre fornkyrkliga trosbekännelserna .
Artikel 38 från “The Orthodox Creed” skriven av brittiska baptister 1679.
De tre fornkyrkliga trosbekännelserna, det vill säga, Nicenska trosbekännelsen, Athanasianska trosbekännelsen och Apostoliska trosbekännelsen, bör grundligt tas emot och tros. För vi tror att de tål att prövas mot den den heliga Skriftens otvivelaktiga auktoritet. Vi tror också att det är nödvändigt att alla kristna förstår de fornkyrkliga trosbekännelserna och låter sig undervisas i dem av Kristi tjänare (pastorer), enligt regeln att Skrift tolkar Skrift, (den skrift som dessa trosbekännelser är grundade på). Vi tror vidare att dessa ska utläggas som katekes och förklaras i kristna familjer, för uppbyggelse både för ung och gammal. Detta kan vara ett sätt att undvika vill felaktigheter i trosfrågor (heresier) och även undvika felaktigheter i praktiskt kristet liv. Dessa fornkyrkliga trosbekännelser innehåller allt, på ett kortfattat sätt, som man i grunden behöver känna till för sin frälsning.