Luther
Sent i december 1521 kom en liten grupp radikala profeter från Zwickau till Wittenberg. Ledarna för gruppen var Storch, Stubner och Muntzer, den sistnämde hade ett dåligt rykte p.g.a. sina obalanserade föreställningar om att göra anspråk på profetia och inspirerade tal i likhet neo-pingstvännernas anspråk idag. I sina angrep mot obibliska handlingar, ingick barndopet. På den tiden var Luther i Vartburg och männen i Wittenburg var inte på sin vakt för ett sådant angrepp. Deras motstånd till barndopet gillade inte Melanckton , men ändå gjorde dessa män från Zwickau ett stort intryck på honom genom sin bibelkunskap och mäktiga utläggningar.
Universitetsutbildade Stubner gjorde ett stort intryck . Han lyckades vinna över Luthers lärjungar Cellarius och Westerberg till anabaptisterna. Westerberg blev senare en ledande anabaptist. Carlstadt, som var vällkänd i Wittenberg, var mycket influerad utav stadens besökare. Slutligen kom han fram till att han vägrade att förrätta barndop. 1524 förvisades han från Sachsen. Den labila Carlstadt drivna av Zwickau trion var ansvarig för mycket skadlig extremism.
Oron i Wittenberg krävde ett strängt ingripande ifrån Luther efter hans hemkomst i mars 1522. Profeterna från Zwickau skapade oro, och i synnerhet deras inflytande på Carlstadt gjorde inte mycket för att vinna Luthers kärlek till anabaptistens rörelse. Muntzer för Luther blev ”ärke- djävulen”, och det finns ingen tvekan om att de som motsatte sig barndopet kopplades ihop med denna sortens fanatiker enl. Luther. Det är noterat att Storch och Stubner hade helt skilda konversationer med Luther om barndopet, som förorsakade honom att försvara åsikten om att en slags tro är ingjuten i barndopets akt.
Luther hårdnade till ännu mer i sin attityd mot vänsterfalangen. I mars 1530 gav han sin godkännande till dödsstraffet. Detta bekräftades också 1536 när han skrev under ett dokument som klart och tydligt påstådde att anabaptisterna skulle avrättas, inte för att de var våldsamma utan för att deras plan var att fullständigt förända kyrkan, staten och samhället.
Vi ser kontrasten mellan dessa senare åsikter och Luthers åsikter i sin bok Kyrkans babyloniska fångenskap som kom ut 1520. I denna funderade han på omskapandet av kyrka till en samling troende. Vi ser nu varför Luther flyttade sin position längre bort från den baptistiska synen på kyrkan.