av David Whitworth

Nästa steg i ämnets historia tar sin början i evangelierna och i vår Herres undervisning. I evangelierna är Jesus Kristus förevisad. Vad var det Jesus predikade? Varför predikade Han det? Hur predikade han det och när?

Jesu offentliga verksamhet indelar sig själv generellt i tre riktningar: Predikan eller evangeliets proklamation, undervisning eller evangeliets utläggning och helande eller evangeliets illustration. Lite allmänt kan man säga att Hans predikningar var riktat till folket i allmänhet och undervisningen framför allt till sina lärjungar.

Vi koncentrerar oss på Jesu predikningar till folket.

Guds rike i NT förekommer ca 177 ggr varav 144 ggr i evangelierna. Vår Herre öppnade sin offentliga verksamhet med en predikan om Guds rike som Markus berättar för oss: ”Sedan Johannes hade blivit fängslad, kom Jesus till Galileen och predikade Guds evangelium. Han sade: Tiden är fullbordad och Guds rike är nu här. Omvänd er och tro evangelium!” (Mark 1:14,15).

Jesu liknelser förekommer 48 ggr i evangelierna. Dessa täcker två tredjedelar av Hans predikningar och en hel del inriktas på Guds rike. Dessa liknelser beskriver aspekter som inträdande, karaktär, värde, tillväxt, kallelse till uppoffring och operativ sfär osv. I Matt 13 predikade Kristus sju liknelser om himmelriket. Guds rike och himmelriket är likställda och är ledmotivet i Hans förkunnelse. Detta kapitel är en sammanfattning av rikets nyanser. Jesus predikade evangeliet om Guds rike (Luk 4:43) och Han sände ut sina lärjungar för att predika riket (Luk 9:2).

Lärjungarna trädde fram inför Jesus och ville veta varför Han talade till människorna i liknelser. Hans svar var att endast de har fått del i Guds rikes hemligheter men de som står utanför får allt i liknelser (Mark 4:10-13). I verserna 14–20 utvecklar Jesus innebörden av såningsmannens liknelse i form av fyra jordmåner. Trots liknelser, Guds ord är inte varaktigt i allas hjärtan som hör och orsaken ligger i att Ordet inte slår rot i dessa. Förklaringen kommer i de första tre jordmånen där säden såddes på ofruktsam mark (v14-19). I fjärde marken såddes säden i god jord och bar mycket frukt, alltså de som hör ordet och förstår det (vers 20).

Hur kan problemet lösas om inte alla förstår Guds rike och tillträdet in i riket?

Innan vi söker svar på frågan är det nödvändigt att ser hur riket förtydligas. Vi har redan sett lite av rikets egenskaper. Vi skall vidare utveckla vad det betyder. Om vår Herre såg nödvändigheten av att predika så mycket om Guds rike så måste alla som strävar efter att predika ta till sig Ordets eget vittnesbörd om detta.

Vad är Guds rike för något? Riket kan definieras som ett territorium vars medborgare är underdåniga kungarnas kung, Herre Jesus Kristus, som härskare. Han är den utlovade Messias–kungen (Ps 2:8, Luk 1:33, Joh 18:37). David fick ett löfte från Gud om ett evigt rike som byggdes och härskades av en evig kung. (1 Krön 17:10–13)

Riket är evigt (2 Petr 1:11), härligt (Matt 25:31), är redan här (Matt 4:17, Mark 1:15) och det är mitt ibland oss (Luk 17:21). Än är det inte fullbordat men skall fullbordas vid Kristi återkomst (2 Petr 3:13). Efter sin uppståndelse tillbringade Herren fyrtio dagar med sina apostlar och undervisade dem om Guds rike (Apg 1:3).

Det viktigaste är nu hur kommer syndiga människor in i Guds rike? Genom sin nåd ger Jesus svar på denna fråga och det är vi tacksamma för. Svaret kommer i Johannes evangeliet kapitel tre. Nikodemus var en högt lärd man som kom till Herren med sin felaktiga syn om Honom (vers 1,2). Ett sådant erkännande räcker inte till för att komma in i Guds, Jesu Kristi rike. Nikodemus’ problem var sin okunnighet, orsakad av sin andliga blindhet och den enda lösning var en andlig pånyttfödelse. Utan det är det omöjligt att se eller förstå Guds rike (3:3).

Guds rike är ljusets rike eftersom Gud är ljusets Fader (Jak 1:17, 1Joh 1:5). Gud i Jesus är ljus och Hans löfte är att när vi följer Honom har vi livets ljus, vi tillhör inte längre mörkrets rike (Joh 8:12, 12:46). Vi kristna är kallade att vara världens ljus som lyser upp för alla genom goda gärningar (Matt 5:14-16).

Livet i Guds rike levandegörs i det livet som talas om i Jesu bergspredikan (Matt 5-7). Jesus uppmanar oss att söka Guds rike och hans rättfärdighet” (6:33). Denna uppmaning förvandlas till glädje om hjärtats föremål är att samla skatter i himlen. (Matt 6:20-21).

Mitt syfte med detta är att genom Herrens predikningar visa vikten av att ha
en förståelse om Guds rike och predika den samma.

Apostlagärningar

Så långt har vi sett i GT Jesus förutsagd och i evangelierna Jesus förevisad. Nästa steg i utvecklingen är i Apostlagärningar där Jesus förkunnas. Denna tidsrymd täcker evangeliets utbredning från Jerusalem till området kring Medelhavet. Från Judarna till hedningarna och genom Petrus till Paulus.

I Matt 28:18-20 fick Apostlarna uppdraget att predika evangeliet till alla folk. På pingstdagen blev de uppfyllda av helige Anden och var nu rustade till att utföra sina kallelser i evangeliets tjänst. Det första tecknet från Anden var deras förmåga att kunna tala till alla folkslag som samlades i Jerusalem på sitt eget språk (Apg 2:4).

Petrus första predikan hittar vi i Apostlagärningarna. I vers 2:22-38. I de föregående verserna rådde en rörig stämning bland alla samlade folk i Jerusalem. Aldrig hade något sådant fenomen inträffat tidigare som att höra budskapet på sitt eget språk. Apostlarna blev, bland annat, anklagade för att vara berusade. Då trädde Petrus fram och förklarade att det var för tidigt på dagen för att dricka vin. Han citerade Joel 2:28-32 att profetian gick i uppfyllelse i deras åsyn.

Predikans konst

Predikans konst är att nå människans hela sinne. En bra uppvisning av detta hittar vi i Petrus predikan. I 2:22 börjar Petrus med: ”Israeliter, lyssna till dessa ord.” Han börjar med att vädja till dem att lyssna till honom för att han hade något mycket viktigt att säga. Genom att lyssna till predikan nås förståndet, detta är det första steget. För att det skall vara effektivt skall den föras vidare till hjärtat och slutligen till viljan, vers 37. Jag återkommer till detta lite senare.

Vilka var dessa ord som Petrus var så noggrann med att de skulle höra? Svaret ligger i Bibelns ledmotiv alltså Herren Jesus Kristus. ’Jesus från Nasaret’ (vers 22) var Petrus’ inledningsord i hans predikan. Alla predikningar skall börja och avslutar med Kristus.

’Jesus från Nasaret var en man…’ Alla var välbekanta med mannen Jesus, den historiska Jesus, hans föräldrar och bakgrund. En människa som upplevde trötthet, hunger, sorg, glädje, och fysisk och mental smärta. Petrus’ predikan började med deras kunskap om mannen Jesus. Är det inte så att predikans och evangeliets budskap skall väcka frågan: ”Vem säger ni att Jesus är?” Detta är en avgörande fråga.

Petrus fångade uppmärksamheten till mannen Jesus och då kommer nästa steg i utvecklingen. Jesus var inte vilken människa som helst utan ”en man som Gud bekände sig till inför er genom kraftgärningar, under och tecken”. Det var Gud som utförde dessa genom Kristus och som folket hade vittnat (vers 22). Han var en fullkomlig människa, den sanna och ädlaste människan som satt sina fötter på jorden.

Nästa steg (vers 23) i Petrus’ förkunnelse innehåller ett mysterium och paradox. Det gudomliga mysteriet är att Gud utelämnade Kristus enligt sin fastställda plan. Planen som uppgjordes i evigheten inom treenigheten. Paradoxen är att detta utfördes genom människor som villigt ville korsfästa Honom enligt den Gudomlig planen och det mänskliga ansvaret. På den mänskliga sidan sparar Petrus inte på krutet. Det var de laglösa som var skyldiga till Kristi korsfästelse och död. Det var ett mord. Korsfästelsen är historiens största rättsskandal

Varje steg i Petrus’ predikan är fortskridande och når kulmen i vers 36. Vers 24 är evangeliets viktigaste lärosats, där vår tro och hopp ligger. Gud uppväckte Jesus från det döda eftersom döden inte kunde behålla Honom. Paulus’ ord gör sig gällande (1 Kor 15:12-19). Om inte Kristus är uppstått från det döda då är evangeliet illusorisk och vi dör i våra synder utan det minsta hopp och faller offer för historiens största bedrägeri. Buddha är död, Mohammed är död men Jesus lever! Halleluja!

Från vers 25–35 hämtar Petrus beviset från de messianska Psalmerna 16 och 110. Just denne Jesus är Han som gamla testamentets profeter talar om. Varje predikant skall i sina predikningar kunna visa att det han säger överensstämmer med Bibelns innehåll. Detta är sanningens och kunskapens enda källa.

Petrus fortsätter med sitt bevis att denne Jesus är uppstånden av vilka de alla är vittnen till. Detta är ett vittnesbörd som inte kan motbevisas. Han är inte bara uppstånden utan också upphöjd (vers 33). Detta som ägde rum i universums centrum är för oss obegripligt. Vi har nått en punkt där språket inte räcker till. Här står vi i tysthet inför Gud.

Stegen mot frälsningen

Nu i vers 36 berätta Petrus att just ”denne Jesus som ni korsfäste, Honom har Gud gjort både till Herre och Messias.” Han är både Gud och människa. I vers 36 är alltså cirkeln sluten med orden Petrus började med i vers 23 ”Jesus…var en man.” Detta var första steget.

Detta budskap hade en förkrossande effekt på det samlade folket. Nu kommer vi till nästa steg. Det ”högg till i hjärtat på dem” (vers 37). Alltså helige Anden ”överbevisar världen om synd, rättfärdighet och dom” (Joh 16:8). Medlet var Bibeln (dåvarande GT) som är ett tvåeggat svärd: ”Ty Guds Ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger igenom, så att det skiljer själ och ande, led och märg, och det är en domare över hjärtats uppsåt och tankar” (Hebr 4:12). Detta är andra steget från förståndet till känslorna. Svärdet drevs djupt in i hjärtat på folket och det blottade synd och uppror mot Gud så till den grad att de förkrossades och kunde inte annat än söka svar på deras fråga: ”Bröder, vad ska vi göra”? I det sista steget påverkades viljan. Sann omvändelse börjar med förståndet, går vidare till känslorna och viljeakten är det sista och är utfallet av de två föregående.

Petrus svar kommer i vers 38.”Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna.

Petrus’ predikan på pingstdagen är vägledande för varje predikant. I nästa blogg fortsätter vi med Petrus andra predikan i kapitel 3.

av David Whitworth

Denna nya serie kom till på förslag av min kollega Jonas. I början var jag lite tveksam till förslaget. Jag har predikat tidigare i mitt liv men jag är långt ifrån en kvalificerad expert. Jag ser mig själv snarare som en student. Hursomhelst efter några funderingar och bön blev jag gripen av ämnet och inspirerad att skriva om detta.

Det är ett stort ämne och det blir spännande att se var det leder oss. Vi börjar från början och fastställer vad det innebär att predika och vad som är predikningens kärna. Vi uppföljer detta genom att kika in i Gamla Testamentet och profeternas undervisning.

Hur står det till med nutidens genomsnittliga predikningar egentligen? Jag skulle säga att Guds folk lider av en andlig näringsbrist för det behövs bibliska predikningar för att bygga upp andliga muskler (1 Tim 4:6-7). Naturligtvis gäller detta inte alla.

Vad det gäller TV-evangelisterna är de i en klass för sig. De uppträder självsäkert på plattformen med mikrofonen nästan i halsen och med översvallande självförtroende. Deras predikningar är bedrägliga och genomsyras av egocentriskhet.

Vad är det då att predika eller förkunna? En predikare är en härold eller utropare och i gamla dagar var en härold en mycket viktig man anställd i kungens tjänst och en människa av hög integritet. Hans uppgift var att offentliggöra kungens och statens ärenden. Så är det också med en predikare som är anställd av kungarnas kung och vars uppgift är att utropa budskapet om ”evangeliet om Jesu Kristi härlighet” (2 Kor 4:4).

Budskapets ursprungliga betydelse innebar Guds försonande verk i historien genom Jesus Kristus. Det var detta som predikades i kristendomens första dagar. Biblisk utläggningspredikan och förmaning som predikas i våra dagar är en förlängning av lärjungarnas klara förkunnelse.

Försoningens historia pulserar i hela Bibeln: I Gamla testamentet är Kristus förutsagd, I Evangelierna är Kristus förevisad, i Apostlagärningarna är Kristus förkunnad, i Breven är Kristus förklarad och i Uppenbarelseboken är Kristus förväntad. Gud uppenbarar sig genom vår Herre. Det är predikantens uppdrag att anpassa sin predikan inom denna ram. Således predikar han hela Guds rådslut.

Predikans grund
I sitt råd till sina studenter på Metropolitan Tabernacle College, citera Charles Spurgeon puritanen William Gouges predikokonst: ” Predikanter skall i denna sak efterlikna Gud och med sin yttersta förmåga undervisa människor i gudfruktighetens mysterium, att undervisa dem vad de skall tro på och omsätta detta i praktiken och sätter dem i rörelse för att leva ut det i ord och handling. Allt annat är förgäves. Försummelse av dessa principer är den största orsaken till att människor fångas i irrläror.”
 
Martyn Lloyd-Jones yttrar samma sak fast på ett annat sätt. Efter att ha ställt frågan om vad det är att predika följer han upp det med en rad retoriska frågor om vad som pågår när en man stiger upp på podiet för att predika. Han ställer frågor om varför en man står där framme, vad han har för syftet, vad han förmedlar och varför vill folk sitta och lyssna. Då ger Lloyd-Jones själv svar på sina frågor på Lloyd-Jones manér alltså analytiskt och djupgående.

Jag skall lite kortfattat försöka att återge hans definition av förhållandet mellan predikanten och predikan och konsekvenserna för dem som lyssnar.

Han börjar med att en sann definition av en predikan måste innebära att predikanten är där för att överlämna ett budskap av Gud, från Gud till folket. Predikanten är utrustad och kallad av Gud och är Guds talesman och är inte där för att underhålla. Här betonar Lloyd-Jones att predikantens uppgift är att beröra människorna. Budskapet skall nå hela människan alltså förståndet, känslorna och viljan så till den grad att hon aldrig kan bli densamma igen. Så fortsätter han att säga att predikan är en uppgörelse mellan predikanten och lyssnaren så att det leder till en radikal förändring av livet.

Så nu är grunden lagd genom dessa två stora gudsmän vars predikningar nådde människor över hela värden under många generationer och var till välsignelse för många. Nu kan vi bygga vidare.

Gamla testamentet
I GT är Kristus förutsagd. Löftet om en Messias var för att rätta till fallna människors uppror mot Gud är uppfylld i Kristus. Det läser vi redan om i 1 Mos 3:15 som är proto-evangeliet. Detta löfte utvecklas i stigande uppenbarelse och når kulmen i Jesajas bok i GT.

Israel kom till av Gud, för Gud och Guds förbund med folket var att detta skulle bära fram denna Messias. Förbundet började konkretiseras i Guds löfte till Abraham i 1 Mos 12:1-2 som Paulus bekräftar i Gal 3:8. Här ser vi att evangeliet kom till Abraham. Han hade en profetisk medvetenhet om den kommande Messias. När Abraham skulle offra sin son Isak förhindrade Gud honom och Gud försåg istället Abraham med en bagge som ett offer i hans sons ställe (1 Mos 22:1-18).
 
En profet var Guds mun (Jer 15:19) och hans budskap kom direkt från Gud och var objektiv och inte subjektiv. Det finns en berättelse om en man som kom fram till C H Spurgeon efter predikan på en söndagsmorgon och sa ”Mr Spurgeon, helige Anden har sagt till mig att jag skall predika i din talarstol på söndag” och den högt aktade predikantens replik var ”det är lustig den helige Anden har inte sagt något till mig om den saken.”

Mose var en förebild för alla profeter som kom efter honom. I hans liv och person fick ämbetet sin regelrätta form. På Sinai berg fick han lagen i en uppenbarelse från Gud, detta var ett nytt steg i försoningens historia. Lagens syfte är som ”övervakare fram till Kristus, för att vi skall förklaras rättfärdiga av tro” (Gal 3:24). Mose predikade försoningen i (2 Mosebok 6:6-7) och Hebreerbrevet bekräftar att ”evangeliet har predikats för oss liksom för dem” Hebr 4:2. Detta är tråden som löpar genom hela GT (Lloyd-Jones bok OLD TESTAMENT EVANGELISTIC SERMONS är en rekommenderad läsning i sammanhanget)

Lagen kom inte till bara för Israel i GT utan för alla folk i alla tidsåldrar över hela världen. Det är ett redskap som vår försonare brukar för att övertyga människor om sin synd, misär och hjälplösa tillstånd och driva dem till sig själv. Den största tanken i Hebreerbrevet är den stigande uppenbarelsen genom en lång följd av laggivare och profeter som kulminerar i Kristus. För Hans skull existerade de och var förebilder av Honom som fick sin uppfyllelse vid Hans tillkomst.

Mose kallelse bar med sig en profetisk medvetenhet om historia och denna medvetenhet härstammade från honom. I honom fanns en förening av proklamation och profetia som finns hos alla profeter. Den hade ett öga på samtiden såväl som ett öga på framtiden. I 5 Mos 18:17-18 fick han löfte om en kommande profet som var lik honom. Alltså var Mose en Kristi förebild som vår profet och överstepräst. Detta visar oss att profetians budskap kom från Gud och endast från honom.

Det viktigaste i denna blogg är profetens kall i GT. Vi började med Mose för att han var föregångare till alla andra profeter som kom efter honom.

Nu flyttar vi fram till Jesaja. Från Mose till Jesajas kallelse och budskap uppfattar vi en stigande uppenbarelse i försoningens historia genom profeterna som når sin kulmen i Jesaja i Gamla Testamentet.

Jesajas namn betyder ”Jehova är frälsningen” och Jesaja var en profet i Juda (Jes 6). Han blev kallad den ”evangeliska profeten”. Judas tillstånd när Jesaja trädde fram var, lindrigt sagt, ett liv i påtagligt uppror mot Gud (kap 1). Han kallades för att varna och predika omvändelse och tro i Juda. Denna gudsdom gällde inte bara Judafolket men också deras grannländer. Jesaja fick en eskatologisk vision som innebar en bestämd uppfattning om frälsningen i vilka de trofasta i Juda skulle få förlåtelse och bli återställda i en omskapad Sion. Jesaja betonade att denna skara var ett verk av Guds nåd (Jes 1:9):
”Om Herren Sebaot inte hade lämnat kvar en liten återstod åt oss, då hade vi blivit som Sodom, vi hade liknat Gomorra”.
 
Det var genom återstoden som den lovade Messias skulle födas och var grunden till Jesajas profetiska kallelse och budskap. Jesaja 4: 2-4; 7:13-14; 9:6-7; 52:13-53:-12.

I nästa blogg börjar vi i Nya Testamentet och Evangelierna.

av David Whitworth

Med denna artikel avslutar jag serien. Denna blogg och följande skulle handla om 1900-talets och 2000-talets andliga sångförfattare och deras musik. Men eftersom det är en fråga om upphovsrätt i dessa två decennier sätter jag punkt med att skriva lite kortfattat om några framstående sångare och deras psalmer.

1900-talet var epokgörande. Det var det första decenniet som kristna solosångare och grupper började komma fram. Amerikanen Ralph Carmichael (1927-2021) gick i spetsen för den nya epoken. Han var pionjär till nutidens kristna sånger och skrev popmusik i den tid då det begav sig.

Han experimenterade med jazz och klassisk musik och tonsatte gospel och andliga sånger med denna mix. Under sina studentdagar på campus startade han flera manskvartetter såväl som ensemble och alla slags blandade grupper.

På sena 1950-talet blev han uppmärksammad och arrangerade och komponerade musik för Bing Crosby, Nat King-Cole, Rosemary Clooney och många andra av då tidens stora artister.

I hans kristna sångsamling ingår “He is Everything to Me” och “Pass It On”.

Carmichaels experiment i pop-rock stilen i kristen musik på 1960 och 1970-talet gav honom erkännande som nutidens kristna musikfader.

George Bennard (1873-1958). George skrev en av genom tiders mest älskade psalmer. Han föddes i Ohio USA och var son till en kolgruvarbetare. Han blev också kolgruvarbetare men det var kortvarigt.

Bennard blev frälst när han var sexton år och vid tjugofyra års ålder blev han medlem i Frälsningsarmén. Senare lämnade han Frälsningsarmén och blev pastor och evangelist i Metodistkyrkan. Han blev känd som en vältalig och ödmjuk predikant.

Psalmen som blev så älskade är ”På en avlägsen höjd” (The Old Rugged Cross) som han komponerade 1913. Han skrev om hur han kom fram till att skriva psalmen: ”Det verkade som om jag fick en vision…jag såg att Kristus och korset var oskiljbara.” En dag fick han inspirationen och började skriva ”På en avlägsen höjd.” Först komponerade han musiken som han tyckte var den lättaste delen men upplevde en kamp med texten. Han var inte nöjd med det första försöket men texten kom till honom några veckor senare. Han beskrev hur det hände. ”Jag satte mig ner och kunde med detsamma skriva psalmens strofer och alla ord föll på plats.”

En av Sveriges populäraste kristna sångare och låtskrivare på 1970-talet är Pelle Karlsson (1950-). Han föddes i Göteborg och är en flitig kompositör, sångare, musiker, bandledare, skivproducent, förkunnare och författare. Han är kanske mest känd för sången ”Han är min sång och glädje” men han skrev också ”Korset där Jesus gav sitt liv” och ”Makten är i Jesu händer”.

Han gifte sig med sångerskan Evie Tornquist och familjen flyttade till USA 1980. Paret blev uppskattade i kristna kretsar i deras nya hemland. Pelle är fortfarande aktiv som sångare och evangelist.
 
Ett mycket intressant namn i sammanhanget är Jan Sparring (1930-1992). Han började som operasångare innan han blev troende. Han fick sin utbildning på Operaskolan och efter skolan debuterade han på Stockholmsoperan i Figaros bröllop. Men tyvärr föll han i drog- och alkoholmissbruk men Gud i sin nåd frälste denna begåvade man med en basbariton röst. Lewi Petrus introducerade Sparring som kyrkosångare och han blev från slutet av 1960-talet en av landets populäraste andliga sångare. ”Ovan där” var en av hans mest älskade låtar som berättar om den sorg och bedrövelse som vi alla upplever. Vi kan inte förstå detta nu men kommer att förstå det ”Ovan där”. I musiken till sången finns det spår av Ralph Carmichaels musik.

Einar Ekberg (1905-1961). Hans popularitet visades sig bl.a. genom 200 grammofonskivor av andliga sånger som han skrev. Ekberg var också populär i USA. Han drog stor publik var än han uppträdde. Han var på turné i Europa, Kanada och USA. 1952 gav han en konsert i Kungsträdgården i Stockholm och det sägs att han drog en publik på 30 000-35 000 människor. En av hans mest älskade psalmer är ”Var jag går i skogar, berg och dalar”, en sång skriven av C O Rosenius.

Ett namn som vi aldrig kan gå förbi är Lewi Petrus (1884-1974). En stor gudsman som var en förgrundsgestalt då han var handlingskraftig och stod bakom mycket i frikyrkligheten. På hans cv står, bl.a. sångkompositör och sångförfattare. Min favorit är den fantastiska psalmen ”Löftena kunna ej svika” som ju är en stor uppmuntran till tro på alla Bibelns löfte under alla livets förhållande. Inte en enda troende människan har upplevt att ett enda löfte har svikit och kommer aldrig uppleva det heller.

Innan vi lämnar 1900-talet kan vi nämna några kompositörer och sångförfattare som har engelska som modersmål.

Christopher Idle (1938-) föddes i staden Bromley, Kent, England. Efter sin utbildning vid Oxford University studerade han till präst i den Anglikanska kyrkan. Han har skrivit mer än 300 psalmer. Idle har varit en del av vad beskrivs som ’den brittiska psalmexplosionen’ som följde andra världskriget. Hans sånger inkluderar “God We Praise You” och “Through the Darkness”. Den sistnämnda är en psalm om Herrens trofasthet i att bygga sitt rike på jorden trots hur det ser ut i världen.

Timothy Dudley-Smith (1926-) föddes i Manchester. Han fick sin utbildning i teologi vid Cambridge University och blev senare biskop i den Anglikanska kyrkan. Han var bland annat sekreterare i Evangelical Alliance under tiden 1981-1992. Han skrev över 400 psalmer. En personlig favorit är den underbara sången ”Spirit of God within me”, som är en vädjan till helige Anden för att Han äger mig helt och fullt i varje del av mitt liv med syftet att helga mig. Jag kan inte annat än att återge den första versen som ett smakprov:

Spirit of God within me,
Possess my human frame;
Fan the dull embers of my heart,
Stir up the living flame.
Strive till that image Adam lost,
New minted, and restored,
In shining splendour brightly bears
The likeness of the Lord.
 
Vi flyttar fram till den sista hälften av 1900-talet. Här möter vi en ny generation av andliga sångförfattare vars liv sträcker sig in på 2000-talet. Den första jag tänker på är Stuart Townend (1963-). Han föddes i en liten stad i West Yorkshire i England. Han är en av de främsta av nutidens sångförfattare. Han började spela piano vid sju års ålder och han kom till en frälsande kunskap om Herren när han blev 13 år. Hans intresse för kristen musik växte och han började skriva och sjunga låtar med sitt eget band vid 22 års ålder. Han beskrivs som en av de mest betydelsefulla musikerna i hela det kristna musikfältet. Hans lyrik återspeglar en djup teologisk insikt kombinerad med vacker poetisk stil som har sin källa i ett hjärta som överflödar av kärlek till hans Frälsare.

Townend har komponerat en hel del kristna sånger i samarbete med Keith Getty. Detta samarbete ledde till några av de finaste moderna andliga sångerna. Hans mest kända är ”In Christ Alone” som sjungs över hela världen och som finns översatt till svenska. Sången uttrycker på ett väldigt fint och känslosamt sätt vem Kristus är och vad Han har gjort och de välsignelser som kulminerar endast i Honom.

Keith och Kristyn Getty. (Keith 1974-) (Kristyn 1980-) är ett sångarpar som föddes i Nord Irland. Keith föddes i en musikalisk familj och studerade musik vid Durham University. Kristyn läste vid Queens University i Belfast. De presenterades för varandra genom Kristyns farbror den välkände Cambridge matematikern och apologetiker John Lennox. Hon var med och sjöng i olika kristna grupper innan hon träffade Keith. Då började de tillsammans komponera och spela in kristna sånger. Tillsammans har paret varit flitiga på den kristna musikaliska scenen. Paret har komponerat flera välkända sånger som ”His Mercy is More”, ”The Lord is My Salvation” och ”Speak O Lord”. Keith spelar piano och Kristyn med sin varma röst står för vokalerna.

Det finns naturligtvis också många andra moderna kompositörer t.ex. Matt Boswell, Matt Redmond och Matt Papa.

Nu avslutar vi denna serie och i nästa serie skall jag försöka reda ut predikanters och predikningarnas historia.