2017 > 11
Av David Whitworth
Denna blogg är ett försök att förklara och utveckla den reformerta världsbilden. Denna världsbild eller livsåskådning grundas i Bibeln och är därför objektiv och detta ger oss en integrerad helhets bild av tillvaron.
Förutbestämmelseläran är en del av den reformerta världsbilden men är inte det hela, det är bara dess logiska följd. Det är inte roten utifrån vilken den reformerta tron växer, det är istället en gren som oundvikligen har vuxit från stammen.
Det har varit många försök att formulera kalvinismens elementära principer. Det är kanske B.B Warfield som ger den bästa beskrivningen:
Kalvinisten är den människan som har sett Gud i sin härlighet och är uppfylld med en känsla av ovärdighet att stå inför Gud som den skapade och ännu mera som en syndare. Å andra sidan kommer hon med tillbedjan och förundran att inse att denna Gud är en Gud som tar emot syndare. Den som tror på Gud utan förbehåll och har bestämt att Gud skall vara Gud för henne i hela sitt tänkande, i känslor och vilja och i varje sfär av mänskliga aktiviteter, intellektuell, moralisk och andlig och alltigenom hennes individuella, sociala och religiösa förhållande är genom den kraft av all logik som råder över utvecklingen av dessa principer Kalvinist!
Denna beskrivning börjar med och har sin källa i en vision av Guds härlighet dvs en förnimmelse av Gud i sin strålande bländande och glittrande höghet, helighet och skönhet. Ur denna källa strömmar konsekvent allt annat som beskrivs. Detta erkänner sig primärt i Guds suveränitet över hela livet: Herren har ställt sin tron i himlen, hans konungavälde omfattar allt. (Ps 103:19) En världsbild eller livsåskådning formas och behärskar tänkandet allt eftersom.
Det finns inte en enda del i vår tankevärld som kan avskiljas från resten av vårt tänkande och det finns inte en enda kvadratcentimeter i hela vårt mänskliga livsområde i vilken Kristus, som är allhärskande, inte ropar ut ’det är min’. (Abraham Kuyper).
Hedendomen har sin rot i evolutionsteori och är panteistisk. Människan anses som autonom, alltså självstyrande, och söker gud i människan. Panteismen ser gud och allt det skapade i ett.
I Islamismen är människan isolerad från Gud och det kan aldrig vara någon gemenskap mellan Gud och människan.
Romerska Katolicismen lägger beslag på att Gud kommer i gemenskap med människor genom en mystisk medlande länk, som är den katolska kyrkan med alla sina ritualer.
Guds herravälde i alla livets område
Den reformerta tron grundad i Ordet erkänner att Gud är transcendent och immanent som vill ha gemenskap med sina utkorade genom medlaren Jesus Kristus och det är Gud som tar initiativet. Bakomliggande orsak är att Gud vill ära sitt namn genom att frälsa ett folk för sin egen ära, visa dem en överväldigande vision av sin härlighet i Jesus Kristus. Visionen tänder en eld i hjärtan och föranleder en längtan efter att förhärliga Honom. Detta präglar hela sättet att tänka, vara och leva.
Guds herravälde över historien
Guds suveränitet är primärt och skapar grund för en förståelse för det historiska förloppet. Utan denna grundsyn är allt slumpmässigt och utan mening. Utgångspunkten finner vi i 1 Moseboken 3:15. Versen är ett löfte om den kommande Messias och är början på försoningens historia. Utifrån löftet spåras en röd tråd som utvecklas genom Bibelns sextiosex böcker till vår tid och fortsätter in i framtid. Löftet verkställs i tid och rum och är fullbordat vid Kristi återkomst.
Gud drev ut människor från Edens lustgård, från sin närvaro, orsakat av deras olydnad. Det var här som Gud förklarade antitesen genom att skapa fiendskap mellan två linjer i människans historia, nämligen kvinnans avkomma och satans avkomma. Detta blev till en stor konflikt mellan de troende och icke troende.
Fiendskapen kommer till tals genom två ömsesidiga exklusiva världsbilder. En
världsbild är antingen Gud centrerat (tes) eller människor centrerat (antites). Det är logikens lag att om någonting är sant (tes) då är motsatsen falsk (antites), är någonting gott (tes) så är motsatsen ond (antites). En världsbild som påstår att det inte existera en absolut sanning och själv skapar egen sanning är en syntes som är obefintlig eftersom det strider mot logikens lag. Paulus är kristallklar om fiendskapen mellan tes och antites i en serie retoriska frågor i 2Kor 6:14-16. Där talar han om rättfärdighet och orättfärdighet och ljus och mörker (vers14). De som tror och inte tror, Kristus och Satan (vers 15). Den levande Gudens tempel och avgudar (vers 16).
Om Guds konungavälde omfattar allt då är det sant att den omfattar alla världens maktbefogenheter som endast är pjäser i Guds hand för att föra försoningens historia vidare. Bevis på detta hittas hos Farao och Nebukadnessar. (Se Daniels bok, Rom 9:17, Ords 21:1 och Ps 33:10-19). Han skrev historia redan i evigheten: Jag förkunnar från början vad som skall komma och långt i förväg det som inte har skett. Jag säger: Mitt beslut skall gå i fullbordan, allt vad jag vill kommer jag göra. (Jes 46:10).
Guds herravälde över kultur
Post-modern kultur förvränger och vandaliserar det sköna och ersätter det med allt som är falskt och fult. Således styrs konst av känslorna och förbipassera förståndet, det som känns rätt är normgivande. Lägg märke till att jag använder orden som det sköna (tes) i motsatsen till det falska och fula (antites). Har Bibeln någonting att säga om skönheten? Svaret är ett rungande ja!
Skönhetens tänkande börjar med Gud. Alltså, Han är skön eller vacker. Han utmanar Job i Jobs bok 40:4-5: Har du en sådan arm som Gud, och kan du dundra med din röst som Han? Pryd dig med storhet och härlighet, kläd dig i ära och majestät. Självklart finns det inte en enda människa som kan det, det är en retorisk fråga men det ger oss en inblick i Guds bländande skönhet. Bibeln pulsera med Guds härlighet (jmf. 2 Mosebok 15:11; Jes 6:3, 63:15 och Matt 17:1-2).
I dessa verser borde vi kunna förnimma något av Guds obeskrivliga skönhet, storslagna helighet och Hans utomvärldsliga härlighet. Verserna innehåller en cirkulär logik: Hans härlighet är hans helighet, Hans helighet är Hans skönhet och Hans skönhet är Hans härlighet.
Estetisk finkänsla.
Allt har Han gjort skönt i sin tid (Pred 3:11) och när vi ser ut i universum kan vi inte undgå att se Guds konstnärliga mästerverk i allt som Han skapade. Hela skapelsen är en utställning av Guds skönhet. Där råder symmetri och harmoni och det definierar skönhet.
En estetisk medvetenhet väcks till liv när vi blir pånyttfödda och ger oss förmågan att genom förståndets övning urskilja gott och ont (Heb 5:14) Vår förmåga förstärks för att finna behag i sann skönhet och avsky det fula.
Sålunda är vi då utrustade för att utmana postmodern kultur.
Ve dem som kallar det onda gott och det goda ont, som gör mörker till ljus och ljus till mörker, som gör bittert till sött och sött till bittert. (Jes 5:20) Detta är Jesajas varning till postmodernismen.
Biblisk kristendom har således någonting att säga om konst, arkitektur, musik och allt i livet.
Jag har försökt att kortfattat beskriva Guds herravälde över historia och konst som två exempel. För att utveckla en biblisk världsbild över varje del av vår existens krävs att vi anstränger förståndet till det yttersta. Förståndet är den bästa gåvan Gud har givit oss och det gäller för oss att öva upp den i Ordet.
För en mer fullständig beskrivning av skönhet se min artikel om Beauty på Evangelical Times webbsida, www.evangelical-times.org.