2015 > 12
Mad Max: Fury Road
George Miller
Warner Bros. Pictures, 2015
Att följa året stora filmer är ett sätt att få en inblick i samtidskulturen och se vilka trender som är starka. I den senaste filmen i serien Star Wars, The Force Awakens, så är den kvinnliga hjälten i form av Rey tydlig på ett helt nytt sätt. Vi ser en trend där kvinnor har tydliga hjälteroller i klassiska aktionfilmer.
Klarast syns den här trenden i den postapokalyptiska filmen Mad Max: Fury Road. En fantastisk actionfilm, väl berättad och med påkostade specialeffekter. Gitarristen Coma-Doof Warrior som med musiken hetsar krigsherrens ”war boys” är en lysande karaktär. Men, tydligast är den kvinnliga hjälten Furiosa och det stöd hon får från de motorcykelburna våldsamma medelålders damerna i gänget The Vuvalini of Many Mothers. Här är det inte kvinnor som är med för vara vackra, de driver handlingen och gör en aktiv insats i den aktionfyllda handlingen.
Vad kan vi lära av denna trend i västvärldens populärkultur? Den naturliga slutsatsen är att vi lever och verkar i en kultur som förväntar sig kvinnligt ledarskap. Det kan på många sätt innebära utmaningar för en kristenhet som liksom de flesta av våra institutioner är formade i en tid som ofta lämnat öppet för patriarkalt förtryck. Här är reflektioner:
- En del av att tala in i vår tid är ta vara på och visa på Bibelns många kvinnor och deras del i återlösningsverket. Att i förkunnelsen visa hur Bibelns berättelse om synd och frälsning till stor del bärs av kvinnliga hjältar. Bibeln behöver inte göras om eller tolkas på nya särskilda sätt för att låta Bibelns kvinnor framträda i sina viktiga roller.
- Hjältinna Furiosa i Mad Max inspirerar knappast till någon särskild kvinno-teologi. Furiosa gör sin del i att befria sin del av verkligheten från förtryck och hon använder de bästa verktyg som finns tillgängliga. Visst gör hennes kvinnoögon att hon har en särskild blick för vissa typer av orättvisor, men hon driver inte ett separat program för befrielse grundad på någon speciell ideologi. The Vuvalini of Many Mothers tvekar inte att med risk för livet tillsammans med män i samma uppdrag kämpa för att göra världen fri från krigsherrarnas slaveri och rovdrift.
- Många gånger är de kvinnor som tjänar församlingen i tydligt bibliska uppdrag de som är säkrast i sina roller. En erfarenhet är att en klassisk biblisk församlingsordning öppnar för full frihet för kvinnor att tjäna och undervisa på ett sätt som många moderna alternativ lovar men i praktiken ofta inte levererar. Kanske är sann feminism är att låta kvinnor fullt ut vara hjältar i de roller som Bibeln visar på.
En sökare kommer till klarhet
Karl Jäder
ÖM:s förlag, 1953
Att vara i dialog med kyrkohistorien innebär att vår tids frågor bryts mot de försök till svar som gavs i svunna tider. Men vår tids frågor till baptistpionjären Anders Wiberg kanske inte är exakt desamma som man ställde till honom i svenskt 1950-tal. När vi på de här webbplatsen summerar Wiberg så blir det på det här sättet:
”Anders Wiberg (1816–87) studerade till präst vid Uppsala universitet., men avsade sig prästämbetet 1851 och gick över till baptiströrelsen 1852. Wiberg den svenska spirande baptiströrelsen stadga och fungerade som dess ledare. I Anders Wibergs trosbekännelse kan man se inflytande både från den lutherska grunden och från studieresor bland baptister i USA. Wibergs trosbekännelse från 1855 antogs med några mindre ändringar av de svenska baptisterna 1861.”
Vi delar sedan Wibergs trosbekännelse från 1855 i språkligt justerad version. När vi speglar oss bakåt finns den en lutherskt fostrad väckelseman, som utifrån Bibeln övertygas av en baptistisk församlingsorganisation. Frihetslängtan och allt det här om dopet är inte centrala, för oss kommer ett tydligt frälsande evangelium tydligare i centrum. Ja, och dopet som främst en konsekvens av troendeförsamlingen.
Hos Karl Jäder är det ju så istället frihet och dop som framhävs genom hela den lilla boken. Det är ju på ett sätt rätt och riktigt. Men, men kan ju ändå undra om Anders Wiberg helt skulle känna igen sig i Jäders beskrivning av honom.
Var det frihetslängtan och troendedop som drev den tidiga baptiströrelsen, eller var det snarare var ett tydligt evangelium och tanken om troendeförsamlingen? Vår samtids teologiska sammanhang påverkar hur vi ställer frågorna till forna tiders ledare och förebilder. Visst är det så att Karl Jäder ställer andra frågor än oss som driver www.baptisternashistoria.se, och helt och klart så får han därför delvis andra svar.
Kan man säga annat än att det här manar till reflektion över den egna tolkningshorisonten när man går i dialog med förebilder i historien.
Demokrati eller kapitalism? Europa i kris
Elmar Altvater, Jürgen Habermas, Claus Offe, Stephan Schulmeister, Wolfgang Streeck, Hubert Zimmermann
Bokförlaget Daidalos, 2015
Daidalos har föredömligt givit ut en samling texter av tyska intellektuella där de diskuterar Europas ekonomiska kris och hur vi ska hantera den. Euro och överstatlighet är brännande frågor som här analyseras från ett vänsterperspektiv där nyliberalism, ofta personifierad av nobelpristagaren Friedrich von Hayek, är den stora fienden. God läsning som stimulerar egna tankar.
Om man får tro skribenterna i den här samlingen, så är det en betydande risk att Europa drabbas av en stor social och ekonomisk kris. Kyrkorna gör bäst i att vara redo att förkunna evangelium både i ord och handling. Tillsammans kan vi komma att göra stor skillnad i ett Europa i andlig och ekonomisk nöd.
Underkastelse
Michel Houellebecq
Albert Bonniers Förlag, 2015
”Låt oss bygga en stad, med ett torn som når ända upp i himlen. Vårt namn blir känt, och vi slipper vara skingrade över hela jorden.”
(1 Mos 11:4b Bibel 2000)
”De bryr sig inte om Guds namn eller att försvara och utbreda den sanna tron, så som plikten kallade dem. Endast på grund av stolthet och högfärd arbetade de med att resa ett evigt monument till eftervärlden över deras intelligens, rikedom och storslagenhet.”
Matthew Poole (1624–1679) Noteringar till Bibeln 1 Mos 11:4
Vår samtida kultur är i mycket ett barn av upplysningen. Isaac Newton (1642-1727) nådde enorma framgångar inom mekaniken och fysiken, först i slutet av 1800-talet kunde man finna hållbara invändningar mot hans teorier och än idag bygger mycket av den grundläggande utbildningen på Newtons fysik. Tillsammans med tankar om vetenskap och kunskap hos John Locke (1632-1704) gav det en stark förväntan på vad människans tänkande och resonemangsförmåga skulle kunna åstadkomma. Man vill komma bort från förtryck, traditioner och vidskepelse – nu skulle människans intelligens medvetet och metodiskt användas för ett bättre samhälle. Särskilt spreds upplysningens idéer bland franska filosofer, några av dem var Montesquieu (1689-1755), Voltaire (1694-1778) och Jean-Jacques Rousseau (1712- 1778). Ett av Voltaires slagord var ”Krossa den skändliga!” – varmed avsågs kyrkan. Man kan se tydliga paralleller till det övermod som Bibeln beskriver i berättelsen om Babels torn.
I logiken finns en typ av bevis som kallas reductio ad absurdum. Principen är att anta motsatsen till det man vill bevisa och sedan se om slutsatserna leder till motsägelser eller orimligheter. I likhet med den bevisförningen är det intressant reflektera över om upplysningens antagande att Gud inte finns, nu efter några hundra år tycks peka tydligt att västvärlden utan kristen tro leder till en kultur av ångest, meningslöshet och bristande livsduglighet. Snarare än att bli lyckliga och fria utan religionen ser det istället att vi blir bundna och olyckliga i vår egen meningslöshet och desperata jakt på njutning. Vår civilisations kollektiva olycklighet är så på ett sätt i sig lite av ett slags bevis på Guds existens.
Michel Houellebecqs nya roman ”Underkastelse” är på det sättet en studie i den meningslöshet som upplysningens ateism leder till för den som är intellektuellt ärlig och redig. Huvudpersonen är en professor i litteratur vid en universitet i Paris. Mest intresserad av god mat och sex med läsårets nya studentskor. Sorgset fylld av självisk meningslöshet och förundrad över en civilisation som inte längre har något mål eller mening.
Sakta ökar rasmotsättningarna i Frankrike och vår litteraturprofessor följer som andra fransmän det förlopp som 2022 leder till att en koalition mellan vänstern och muslimska brödraskapet tar över regeringsmakten i Frankrike. Det hela tar sin utgångspunkt i den politiska verklighet vi ser på nyheterna i Europa idag och vi ser här hur det verkar ut i sin logiska följd. Rädda för de främlingsfientliga Front National och med stark ovilja för att vara det minsta rasistiska så väljer vänstern att böja sig för det nyligen formade muslimska partiet. Sakta förvandlas Frankrike efter muslimsk tro och muslimska levnadsregler. Det förundrande är hur harmoniskt det förlöper under ledning av den store ledaren från muslimska brödraskapet. Romanens huvudperson dras allt mer in i det hela och vi får en glimt av hur universitets muslimska ledning försöker locka sina professorer att konvertera till det som nu har blivit den politiska korrekta och rätta läran.
En välskriven och idérik roman. Men också vulgär och skrämmande. Det vi ser utvecklas är upplysningens stora skräck – religionens återkomst. Och när den kristna tron på många håll i väst kapitulerat och tappat sin kraft, då lämnas fältet öppet för andra trosriktningar som bär på en längtan efter att rädda Europa från kall materialism.