Michel Houellebecq Underkastelse

Underkastelse
Michel Houellebecq
Albert Bonniers Förlag, 2015

”Låt oss bygga en stad, med ett torn som når ända upp i himlen. Vårt namn blir känt, och vi slipper vara skingrade över hela jorden.”
(1 Mos 11:4b Bibel 2000)

”De bryr sig inte om Guds namn eller att försvara och utbreda den sanna tron, så som plikten kallade dem. Endast på grund av stolthet och högfärd arbetade de med att resa ett evigt monument till eftervärlden över deras intelligens, rikedom och storslagenhet.”
Matthew Poole (1624–1679) Noteringar till Bibeln 1 Mos 11:4

Vår samtida kultur är i mycket ett barn av upplysningen. Isaac Newton (1642-1727) nådde enorma framgångar inom mekaniken och fysiken, först i slutet av 1800-talet kunde man finna hållbara invändningar mot hans teorier och än idag bygger mycket av den grundläggande utbildningen på Newtons fysik. Tillsammans med tankar om vetenskap och kunskap hos John Locke (1632-1704) gav det en stark förväntan på vad människans tänkande och resonemangsförmåga skulle kunna åstadkomma. Man vill komma bort från förtryck, traditioner och vidskepelse – nu skulle människans intelligens medvetet och metodiskt användas för ett bättre samhälle. Särskilt spreds upplysningens idéer bland franska filosofer, några av dem var Montesquieu (1689-1755), Voltaire (1694-1778) och Jean-Jacques Rousseau (1712- 1778). Ett av Voltaires slagord var ”Krossa den skändliga!” – varmed avsågs kyrkan. Man kan se tydliga paralleller till det övermod som Bibeln beskriver i berättelsen om Babels torn.

I logiken finns en typ av bevis som kallas reductio ad absurdum. Principen är att anta motsatsen till det man vill bevisa och sedan se om slutsatserna leder till motsägelser eller orimligheter. I likhet med den bevisförningen är det intressant reflektera över om upplysningens antagande att Gud inte finns, nu efter några hundra år tycks peka tydligt att västvärlden utan kristen tro leder till en kultur av ångest, meningslöshet och bristande livsduglighet. Snarare än att bli lyckliga och fria utan religionen ser det istället att vi blir bundna och olyckliga i vår egen meningslöshet och desperata jakt på njutning. Vår civilisations kollektiva olycklighet är så på ett sätt i sig lite av ett slags bevis på Guds existens.

Michel Houellebecqs nya roman ”Underkastelse” är på det sättet en studie i den meningslöshet som upplysningens ateism leder till för den som är intellektuellt ärlig och redig. Huvudpersonen är en professor i litteratur vid en universitet i Paris. Mest intresserad av god mat och sex med läsårets nya studentskor. Sorgset fylld av självisk meningslöshet och förundrad över en civilisation som inte längre har något mål eller mening.

Sakta ökar rasmotsättningarna i Frankrike och vår litteraturprofessor följer som andra fransmän det förlopp som 2022 leder till att en koalition mellan vänstern och muslimska brödraskapet tar över regeringsmakten i Frankrike. Det hela tar sin utgångspunkt i den politiska verklighet vi ser på nyheterna i Europa idag och vi ser här hur det verkar ut i sin logiska följd. Rädda för de främlingsfientliga Front National och med stark ovilja för att vara det minsta rasistiska så väljer vänstern att böja sig för det nyligen formade muslimska partiet. Sakta förvandlas Frankrike efter muslimsk tro och muslimska levnadsregler. Det förundrande är hur harmoniskt det förlöper under ledning av den store ledaren från muslimska brödraskapet. Romanens huvudperson dras allt mer in i det hela och vi får en glimt av hur universitets muslimska ledning försöker locka sina professorer att konvertera till det som nu har blivit den politiska korrekta och rätta läran.

En välskriven och idérik roman. Men också vulgär och skrämmande. Det vi ser utvecklas är upplysningens stora skräck – religionens återkomst. Och när den kristna tron på många håll i väst kapitulerat och tappat sin kraft, då lämnas fältet öppet för andra trosriktningar som bär på en längtan efter att rädda Europa från kall materialism.