Jean Calvin del 7
Av David Whitworth
1548 inträffade ett politiskt maktskifte i Genèves fullmäktige. Partiet var Calvins fiender och leddes av Ami Perrin, en förnäm medborgare. Ibland kallades de för 'perrinister' men Calvin kallade dem 'libertiner' för att de ville leva ett omoraliskt och utsvävande liv. Calvin utsattes för dödshot och skymfades av libertinerna. Den höga moral som fanns bland stadens invånare gav avsmak för detta parti. Samma livssyn hade de som beskrevs i Ps 2:2-3: Jordens kungar reser sig och furstarna rådslår med varandra mot Herren och Hans Smorde. "Låt oss slita sönder deras band och kasta av oss repen."
1553 var spanjoren Miguel Servetus på väg till Italien och övernattade i Genève. Han hade varit dömd till döden av den romersk-katolska kyrkan för irrlära och hade rymt från fängelset i Södra Frankrike där han hade väntat på avrättningen. Servetus var ökänd i hela Europa och avskyddes både av den katolska kyrkan såväl som protestanter.
Servetus var hög begåvad och var läkare, advokat och teolog. Han skrev en bok med titeln Restituteo som skymfade Calvins Institutio. Innehållet var rena hädelsen och läran om Treenigheten förlöjligades. Den kallades för ett monster med tre huvud och tillbakavisades och Kristi gudomlighet hånades. Chockvågor rullade ut över hela det religiösa Europa.
Omedelbart efter Servetus ankomst till Genève blev han häktad. Han räknade med att få stöd från stadsfullmäktige som var fiende till Calvin. Miguel Servetus, som var mycket arrogant, var förvissad om att hans bok skulle ta Europa med storm. Meningen var att Institutio skulle kastas i historiens soptunna och Calvins inverkan i Genève skulle undermineras.
Calvin hade tidigare korresponderat med Servetus och försökte få honom att förstå att hans gudsbild var obiblisk och blasfemi men försöket var fruktlöst. Calvin höll inte någon illvilja mot Servetus men det var hans hädelse som Jean inte tolererade. Han förstod att om denna sortens irrlära tilläts spridas i Genève skulle det ha destruktiva konsekvenser.
Servetus dödsdom och Calvin
För att förstå denna sorgliga historia om Servetus är det nödvändigt att sätta in den i det historiska sammanhanget. Varken den katolska kyrkan eller reformatorerna tolererade hädelse och Servetus var skyldig till det som räknades som brott i hela Europa och var straffbart med döden.
Rättegången pågick i flera månader och libertinerna yrkade för Servetus frigivning och från alla anklagelser. Inte för att de hade någon medkänsla med honom men de ville komma åt Calvin. Calvin ville se Servetus avrättad men kunde ju själv inte fatta beslutet eftersom makten tillhörde stadens politiker för den utfallande domen. Libertinerna var under press från alla håll för att avrätta Servetus och beslutet blev döden genom att han brändes på bål. De fruktade ett inbördeskrig om de hade släppt honom på fri fot. Calvin yrkade på en snabbare form av dödsstraff. Calvin försökte in i det sista att intala Servetus att ändra sig utav medlidande för honom. Beslutet stod dock kvar och Servetus brändes på bål. Vi kan inte ursäkta Calvin i denna sorliga historia men vi kan bara tillägga att om det hade varit den Romerska katolska kyrkan som avrättade honom skulle det hade varit ett glömt kapitel idag.
Triumviratet
Libertinerna var inte nöjda med nederlaget. De var envisa om att få Calvin på fall och ville driva ut honom ur Genève. Partiet leddes av ett tremannavälde som bestod av Ami Perrin, Filibert Berthelier och Peter Vandel. Dessa tre var självsäkra om sin maktposition i Genève och kläckte en plan som skulle kasta ut Calvin från Sankt Peter kyrkans talarstol en gång för alltid.
Calvin kämpade hårt och tappert för att bryta politikernas makt över Sank Peterskyrkan. Staten och kyrkan hade var sin författningssfär menade Calvin. Det var inte politikernas sak att bestämma över om vem som kunde ta del i Herrens måltid och för Calvin var det bara de troende som kunde delta. Libertinernas plan var att bryta Calvins stora inverkan i stadens liv. Berthelier, som hade haft sina duster med polisen, vill ta del av Herrens måltid i Sankt Peters kyrkan och fick partiets fulla stöd för att få Calvin på fall.
Under denna tid hade Calvins predikningar förvandlat en del av Genèves medborgare som var hans fiende utan någon större uppmärksamhet. Nu vaknade invånarna upp och stod inför ett vägval: Skulle bråkstaken Berthelier tillåtas få igenom sin vilja och som i sin tur kanske orsakar oro och upplopp och riskera upplösa Calvins bedrifter?
En minoritet i stadsfullmäktige var vänligt inställd mot Calvin och uppmärksammade ett växande stöd för honom som gav dem ett spirande självförtroende. Libertinerna var inte omedvetna om händelserna och tog avstånd från den notoriske Bertlelier som aldrig kom att ta del av Herrens måltid. I januari 1555 var det dags för nyval i Genève och libertinerna spelade ett politiskt rävspel och då de ville ha en försoning med det Calvin-vänliga partiet.
Valets utgång blev en stor framgång för det Calvin-vänliga partiet. Libertinerna försökte som ett sista desperat försök att erövra makten och planerade ett upplopp i staden men detta avstyrdes utan att det spilldes en droppe blod. Upploppets misslyckande var avgörande för reformationen i Genève. En epok i staden gick i graven och Calvin fick andrum för att i lugn och ro fortsätta utföra sin kallelse som pastor och reformator.
Det historiska sammanhanget
1548-1555 var en turbulent tid i Genève och Calvin upplevde många svåra prövningar. Han var dock orubblig och framgångsrik trots överväldigande motstånd. För att förstå Calvin är det väsentligt att förstå det historiska sammanhanget. Reformationen satte hela Europa i brand och katolska kyrkan tog skoningslöst till alla medel för att släcka branden. Reformatorernas liv stod på spel i dessa våldsamma tider och många miste sina liv. Alla var beredda att offra sig för Sanningens skull, väl medvetna om att Sola Skriptura (Skriften allena) gentemot katolska kyrkans egenmäktiga styre var avgörande för Kristi församlings fortsatta existens.
Sett i detta sammanhang faller den skeva bilden som målas upp av Calvin sönder.
I nästa blogg kommer vi att titta på Jean Calvins sista år 1555-1564.
Kommentera gärna:
Senaste inlägg
Senaste kommentarer
-
David Whitworth » Calvinismen i Historien Hugenotterna: ”Hej Åke! Tack för de uppmuntrande orden. Det var intressant att ta del av din h..”
-
Åke Sandahl » Calvinismen i Historien Hugenotterna: ”En mycket bra genomgång av hugenotternas framgångar på svensk mark! Eftersom jag..”
-
David Whitworth » Väckelsen i New York 1858 del 1: ”Hej Rune Tack för uppmuntran. Rolig att bloggen har varit till nytta på bönesam..”
-
Rune Lundström » Väckelsen i New York 1858 del 1: ”Tack för denna sammanfattning av böneväckelsen i USA. Ska berätta om den på en b..”
-
Jonas » Gunnar Westin - Den kristna friförsamlingen genom tiderna: ”Hej Anette Det finns en tydlig tradition till 1500-talat. Men, det finns också e..”
Bloggarkiv
Länkar
Etikettmoln
politisk teologi j.bunyan amerika kyrkoåret ungdom minibibliotek bibelteologi m.loyd-jones församlingsplantering katolicitet dopet a.wiberg calvinpåsvenska apologetik anabaptist predikan katekes bön biografi reformationen j.calvin sverige traditionen böcker baptist troslära etik pingst väckelse gudstjänst musik ecklesiologi helgelse evangelium upplysningen konst k.barth j.edwards d.bonhoeffer film app j.owen b.keach förbundsteologi m.luther princeton ledarskap