Sjung för Herren en ny sång 4
av David Whitworth
’Historikerna har påstått att Martin Luther vann mer folk för Kristus genom uppmaningen till allmän sång i kyrkan än genom hans kraftiga undervisning och predikningar’. (Hämtat från Tim Challies blog History of Hymns and Hymnists http://www.cgygfellowship.com/Topical/Hymns%20&%20Hymnists.pdf)
Vi har sett hans synsätt om musikackompanjemang till hans psalmer. Vad tänkte han då på och vad var syftet med hans psalmer? Ett par citat ger svar på dessa frågor:
- ’Jag vill komponera sakrala hymner så att Guds Ord måtte leva också bland folk genom sånger’. (Hämtat från Tim Challies blog History of Hymns and Hymnists cgygfellowship.com)
- ’Jag tillåter inte en enda man predika eller undervisa Guds folk utan att de har en god kunskap om bruk och kraft av sakrala sånger’. (Hämtat från Tim Challies blog History of Hymns and Hymnists cgygfellowship.com)
Det var nu på 1400-1500-talet som musikaliska instrument vann allmän och bred popularitet inom den västerländska kyrkans tillbedjan.
Martin Luther var inte bara en mäktig teolog utan också en stor psalmförfattare. Han komponerade psalmer för alla. Vid juletid i början av 1530-talet började Luther funderar på hur han kunde göra julen levande för sina barn. Då skrev han sången ’Av himlens höjd oss kommet är’.
På julaftonen var familjen samlade, då en människa förklädd till ängel trädde fram i samlingen och sjöng den första versen av Luthers 15 verser långa julpsalm. Jag återger J. O. Wallins bearbetade version av vers 1,6 ,7och 8:
Av himlens höjd oss kommet är
Ett bud, som frid till jorden bär:
Stor fröjd I skolen höra få.
Det eder grant bör akta på.
När ängeln sjungit de fem första verserna och framfört julens budskap, som änglarna hade utropat den första julnatten, följde barnens gensvar:
Ty må envar nu vara glad
Och gå med herdarna åstad
Att se vad Gud har oss beskärt
Och med sin ende Son förärt.
Framställningen har nu nått sin höjdpunkt och barnen står vid krubban och utbrister:
Mitt hjärta, si, ho lades där
I krubban ned? Märk ho det är.
Det Jesus är, sann Gud och man.
Ej större under spörjas kan.
Barnens och husfolkets glädje utrycker sig i ett hejdlöst:
Välkommen var, o Herre kär!
En gäst när oss du vorden är.
I fattigdom för mänskors skuld
Du kom, och Gud är oss nu huld.
Det är lätt att föreställa sig den värme, glädje och trygghet som Luthers barn kände på julafton när de sjöng ’Av himlens höjd oss kommit är’.
En av Luthers psalmer som kanske kan rankas som en av hans främsta är ’Kom, Helge Ande, Herre Gud’. Första versen av denna psalm har sina rötter i en latinsk psalm vilken Luther tog upp och skrev två verser till. Detta är en psalm som myntas av längtan efter kraft och helgelse med djup och allvar:
’Kom, Helge Ande, Herre Gud,
Giv lust att hålla dina bud.
Vår köld, vår tröghet övervinn,
O kom i våra hjärtan in.
Du helga kraft, med nådens sken
Gör viljan god, gör själen ren,
Att livets väg vi glada gå
Och heligt rörda sjunga må:
Halleluja! Halleluja!
Du helga ljus, all sannings port,
Lär oss på varje tid och ort
Att känna Gud och den han sänt.
Gör Sonens dyra namn bekänt,
Förklara Faderns välbehag
Och falska läror från oss tag.
Det ord är fast, det ord är visst,
Som lär oss tro på Jesus Krist.
Halleluja! Halleluja!
Du helga eld, all världens tröst,
Låt kärlek brinna i vårt bröst.
Giv oss av din hugsvalan god
I jordisk nöd ett himmelskt mod.
På korsets väg oss styrk och led,
Mot frestelsen med kraft bered,
Att här vi manligt strida må
Och genom död till livet gå.
Halleluja! Halleluja!
Luthers folkliga psalmer väckte ett stort behov av andliga lyriker och det fanns inte någon brist på författare som gick i hans fotspår. Jag nämner två som ansågs som de främsta efter Luther: Paul Gerhardt (1607-1676) och Gerhard Tersteegen (1697-1769). Paul Gerhardt var diakon vid S:t Nikolaikyrkan i Berlin men blev avsatt pga sin lutherska övertygelse. Ett exempel av hans lyrik är psalmen ’Det går ett tyst och tåligt lamm’. Denna har 9 verser men jag återger bara den nionde versen som beskriver vårt framtidshopp genom Kristi blod:
När jordelivet är förbi
Och för Guds tron jag träder,
Då skall ditt blod den purpur bli,
Vari min själ sig kläder.
Därmed jag kan för Gud bestå
Och in i Faderns rike gå;
Och där i högtidsfröjden,
När Lammet viges vid sin brud,
Jag bär min krona och min skrud
Till evig tid i höjden.
Gerhard Tersteegen. (1697-1769) var bandvävare i Mülheim och räknas som en av Tysklands stora andliga lyriker efter Luther ock Gerhardt. Två av hans psalmer översattes på svenska. Den ena är ’Gud är tillstädes’ som är 7 verser lång. Jag återger den första och sjunde versen:
Gud är här tillstädes:
Låt oss nederfalla
Och hans höga namn åkalla.
Gud är mitt ibland oss:
Allt i oss må tiga,
Sig till Herrens dyrkan viga.
Den han är kommer när
Slår sitt öga neder,
Tystna och tillbeder.
Herre, tag din boning
I min ande, vorden
Dig ett tempel ren på jorden.
Du som allestädes Är och så skall vara,
Dig i mig alltmer förklara.
Var jag går,
Dväljs och står,
Mig i tron benåda
Att din närhet skåda.
Calvin och hymnologi
Calvins princip vad gäller församlingstillbedjan var att inte tillåta någonting som inte är sanktionerad av N.T. Alltså förkastade han alla katolska kyrkans medeltida ritualer.
1539 under hans tid i Strasbourg gav han ut en fransk sångbok som innehöll 17 psalmer och komponerade musik till de tio budorden och till den apostoliska trosbekännelsen. Trosbekännelsen sjöngs alltid vid nattvarden och budorden var en vanlig del av söndagens tillbedjan. Calvins ’Genevan liturgy of 1542’ innehöll 39 psalmer och musikaliska versioner av de tio budorden, apostoliska bekännelsen och Herrens bön. Senare skulle han ge mer utrymme för de bibliska psalmerna men han var likväl helt emot musikaliska instrument i församlingstillbedjan.
Calvin hittade inspiration från poeterna Clement Marot (1497-1544) och Theodor Bezas (1519-1605) och 1562 översatte Calvin alla 150 psalmer till franska. Marots första psalter i Genevé 1543 omfattades av 49 franska psalmer, tio budord, apostoliska bekännelsen och Herrens bön. De franska psalmerna sjöngs till enkla men livliga melodier.
Louis Bourgeois (c:a 1510-1561) och Claude Goudimel (1510-1572) anses som de största av de franska reformerta psalmförfattarna. Bourgeois redigerade Calvins psalmer och komponerade en hel del musik till dem. Goudimel komponerade en strålande musikalisk upplaga av psaltaren för att sjunga i hemmet.
Reformerta Baptister
Mot slutet av 1600-talet blåstes det upp en stor kontrovers bland reformerta baptistledare över sångens plats i församlingens tillbedjan på Herrens dag. Några menade att detta gick stick i stäv mot ’den regulativa principen’. William Cunningham beskrev tanken bakom
principen:
’I Bibeln finns det tillräckligt med tydliga indikationer att det var i Kristi tänkande och vilja att inte någonting skulle införas i församlingstyret och tillbedjan förutom att det kan hittas i
Bibeln och sanktioneras’.
Den regulativa principen tillämpades också på 1800-talets väckelse i Sverige fast på ett enklare sätt med frågan: ’Var står det skrivet’.
En kontrovers uppstod bland partikulär baptisterna i London som kretsade kring den regulativa principens giltighet av att sjunga andliga sånger i församlingens tillbedjan. Några ledare försvarade det utifrån Bibeln medan andra satte sig emot det och såg det som ett påhitt. De två främsta i denna tvistefråga var Benjamin Keach, en flitig författare och pastor som var en stor förespråkare för psalmsånger i församlingens kollektiva tillbedjan. Hans
förkämpe var Isaak Marlow, en rik juvelerare och lekman i London.
Det blev invecklade och ibland hätska strider över frågan som drog in andra. Mycket skarpa ord utbyttes men som senare skulle ångras och parterna försonades. Benjamin Keach började vinna över de partikulära baptistförsamlingarna på sin sida. Vid 1691 hade över tjugo församlingar antagit psalmsång i församlingens tillbedjan.
Det väsentligaste för Marlow och Keach var tillbedjans renhet. Varken den ena eller den andra vek av från den regulativa principens värdegrund. De grundade sina ståndpunkter på en bokstavlig tolkning av vissa bibelstycken men drog skilda slutsatser. Om psalmsången var eller inte var en del av församlingens tillbedjan var det nödvändig att påvisa från Skriften. Kontroversen resulterade i att Keach vann mark för den andliga sångens upptagande i baptistförsamlingens tillbedjan.
Innan vi fortsätter med de andliga sångernas utveckling i den engelsktalande världen ska vi stanna kvar vid de tyska psalmernas utveckling på 1600-talet genom pietismens psalm och sång. Allt detta i nästa blogg.
Kommentera gärna:
Senaste inlägg
Senaste kommentarer
-
David Whitworth » Calvinismen i Historien Hugenotterna: ”Hej Åke! Tack för de uppmuntrande orden. Det var intressant att ta del av din h..”
-
Åke Sandahl » Calvinismen i Historien Hugenotterna: ”En mycket bra genomgång av hugenotternas framgångar på svensk mark! Eftersom jag..”
-
David Whitworth » Väckelsen i New York 1858 del 1: ”Hej Rune Tack för uppmuntran. Rolig att bloggen har varit till nytta på bönesam..”
-
Rune Lundström » Väckelsen i New York 1858 del 1: ”Tack för denna sammanfattning av böneväckelsen i USA. Ska berätta om den på en b..”
-
Jonas » Gunnar Westin - Den kristna friförsamlingen genom tiderna: ”Hej Anette Det finns en tydlig tradition till 1500-talat. Men, det finns också e..”
Bloggarkiv
Länkar
Etikettmoln
j.bunyan amerika kyrkoåret politisk teologi j.owen app b.keach församlingsplantering film d.bonhoeffer dopet upplysningen konst apologetik helgelse predikan ecklesiologi musik biografi reformationen etik sverige traditionen böcker baptist troslära j.calvin pingst väckelse gudstjänst bön katekes anabaptist evangelium calvinpåsvenska a.wiberg k.barth j.edwards katolicitet m.loyd-jones minibibliotek ungdom bibelteologi ledarskap förbundsteologi m.luther princeton