Invändningar mot kalvinismen Evangelisation

Av David Whitworth


Förutbestämmelse motarbetar drivkraften till att förklara evangeliet. Denna invändning grundas på att ändamålet är bestämt utan hänvisning till medlet. Det är inte bara att några få isolerade händelser hit och dit har varit förutbestämt utan hela händelsekedja med sina närstående förhållanden till varandra. I Guds plan bildar alla delar en enhet. Om Gud förordnar en människas frälsning då har Han också förordnat medlet så att hon skall höra evangeliet och komma till omvändelse och tro.

Mose ord i 5 Mos 29:29 ger genklang av sanningen: Det fördolda hör Herren, vår Gud, till. Men det uppenbarade gäller för oss och våra barn till evig tid, för att vi skall följa alla ord i denna lag. De utkorade är det fördolda som hör Herren till och som inte vi vet någonting om och det är inte vår sak. Att predika frälsningen i Kristus är det uppenbarade och är vår sak (Matt 28:19,20) eftersom det predikade ordet är Guds förordnade medel till att frälsa sina utkorade (Rom 10:14, 15).

Allt sedan framtidens händelser är för oss fördolda och okända, då borde vi vara ihärdiga och allvarsamma i vår plikt i evangeliets tjänst som om det inte hade vara någon kungörelse om det. Det sägs att vi skall be som om allt beror på Gud och vara verksamma som om allt beror på oss.

Istället för att förutbestämmelse avslår viljan eller skapar passivitet att predika evangeliet blir den istället drivkraften som motiverar. Historien är bevis på detta. William Carey brann för att missionera i Indien, Adoniram Judson i Burma, David Brainerd predikade Frälsaren för Nordamerikanska urinvånare, Henry Martyn i Persien och Robert Morrison i Kina. Dessa är bara några namn och alla hade den gemensamma nämnaren, nämligen de älskade den reformerta läran.
 
Guds förordnade medel
Guds medel i frälsningens verk är i grunden Bibeln, det är det predikade Ordet som frälser (Rom 1:16). Således kan kalvinisten predika evangeliet i full förtroende om att det är verksamt och att det kommer att fullborda det som Gud har bestämt, Förgäves skall det inte vända tillbaka till mig (Hans Ord) utan att ha verkat vad jag vill, och utfört det vartill jag har sänt ut det(Jes 55:11).
 
Vi kan, med försiktighet, utifrån Bibeln, framställa en bild av frälsningens beståndsdelar. Vi har redan sett att evangeliet är Guds kraft till frälsning. Vi vänder oss då till Bibeln i ett försök att utveckla innebörden av Rom 1:16.
 
En ypperlig startpunkt är Heb 4:12: Ty Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger igenom, så att det skiljer själ och ande, led och märg, och det är en domare över hjärtats uppsåt och tankar.
 
Det första Ordet är levande. Det är livligt och aktivt när det sås i en människas hjärta och växer fram och skjuter skott och är livskraftigt i en människa som är död i synd. Bibeln är verksam. Den är inte ofruktbar utan den fullbordar den avsedda verkan ( Jes 55:11). Det är skarpare än något tveeggat svärd. Ordet har två vassa sidor, lagen och evangeliet och är Helige Andens svärd (Ef 6:17) som Han stöter djupt i människans hjärta.
 
Den är domare över hjärtats uppsåt och tankar. Ordet domare antyder en som är skicklig och expert i att urskilja, pröva och kritisera sakens tillstånd. Bibelns gärning i den ofrälste är att med skicklighet och expertis urskilja, pröva och kritisera förståndet och strävan.
 
Praktiska följden
Den Helige Anden med Ordet som medel och allt som det innebär i ovanstående texten, överbevisar, världen om synd och rättfärdighet och dom (Joh 16:8). Petrus predikade evangeliet på pingstdagen i Jerusalem och i slutet på predikan hände detta: När de hörde detta, högg det till i hjärtat på dem, och de frågade Petrus och de andra apostlarna: vad skall vi göra? (Apg 2:37)
 
Observera versens mönster, de hörde det predikade Ordet. Ordet riktades till förståndet det var det första steget. Ordet högg till i hjärtat på dem, det tveeggade svärdet genomborrade hjärtat på den samlade folkskaran och det sved, alltså Ordet tog tag i förståndet och känslorna var det andra steget. Gensvaret var vad skall vi göra? De var förtvivlade, Anden gjorde Ordet effektivt i dem så att också viljan blev fångad av Ordet. Det kunde bara bli en följd, alltså ställdes frågan: vad skall vi göra? Omvändelse var Petrus svar på frågan och tredje steget kom som ett utfall av Andens verk.
 
Allt det föregående är en del av pånyttfödelse. Genom Ordet är människan född på nytt: Ni är ju födda på nytt, inte av en förgänglig säd, utan genom en oförgänglig, genom Guds levande ord som består. (1Pet 1:23). Och, I kraft av sin vilja födde Han oss på nytt genom sannings ord (Jak 1:18). Så som Paulus utrycker det: Alltså, om någon är i Kristus är han en ny skapelse. Det gamla är förbi, se, det nya har kommit.(2 Kor 5:17).
 
Därför har kalvinisten varje skäl att predika evangeliet i full vetskap och förtroende om att Gud frälser människor istället för att göra det möjligt för dem att frälsas genom sina ’fria’ vilja. Guds Ord till Paulus Apg 18:9,10: Var inte rädd,. utan tala och tig inte! Jag är med dig, och ingen skall angripa dig och göra dig någon ont, ty jag har mycket folk här i staden. Lägg märke till att Gud inte berättade för Paulus hur många människor Han hade i Korint inte heller vem de var. Paulus’ ansvar var att predika i vetskap om att Gud gör resten.
 
Passivitet?
Hör jag en röst som protesterar om det är endast Guds kraft som leder en människa till omvändelse och tro då kan man inte göra något mera än att vänta passivt på Guds verkställande kraft. Gång efter annan uppmanar och befaller Gud de ofrälsta att vända om till Honom: Omvänd er, ty himmelriket är nu här (Matt 4:17). Omvänd er och tro evangelium! (Mark 1:15). Ångra er därför och vänd om, så att era synder bli utplånade (Apg 3:19).
 
Guds suveränitet och människans ansvar är två parallella sanningar som går hand i hand, och är en gudomlig paradox. De reformerta kan därför, utan förbehåll, predika evangeliet. Jag vet inte hur många gånger jag har hört påståendet att ’Gud tvingar inte någon människa till frälsningen’. Påståendet är en truism och därför onödigt. Människor som Gud frälser kommer villiga i omvändelse och tro, de som Han har fött på nytt har fått ett nytt förstånd, nya känslor och ny vilja. Till slut får alla vad de vill, de som söker frälsningen får det och de som inte vill bli frälsta , blir inte frälsta och lever vidare under Guds dom som ligger på människans eget ansvar.
 
Den ofrälsta människans oförmåga att frälsa sig själv, kan därför inte stå i vägen för att söka frälsningen genom Guds förordnade medel. Dessa sanningarnas äkta avsikt är att stimulera människor att aktivt och energiskt söka frälsningen: Bed och ni skall få, sök och ni skall finna, bulta och dörren skall öppnas för er. Ty var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas. (Matt 7: 7,8). Passivitet ingår inte i Guds planer att frälsa människor och bygga sin församling. Predikaren och åhöraren har ett gemensamt ansvar inför Gud och ingen kommer undan.

Det är en av kalvinismens starka sidor att framhäva symmetrin och harmonin som existerar mellan Guds suveränitet och människans ansvar. De reformerta erkänner att Bibelns sannings system är en helhet och det går inte att isolera en enda del från helheten utan att hela systemet bryter samman.

Slutsatsen
Denna blogg är den sista i serien om invändningar mot kalvinismen. Serien är inte på något sätt uttömmande och det var inte heller meningen. Istället har jag försökt att lyfta fram de huvudinvändningarna och besvara dem.
Därmed sätter jag punkt för hela serien om kalvinismen. Min förhoppning är att dessa bloggar, i kalvinismens sanna anda, förhärligar Gud genom att ge bevis på att det är nådens läror som ärar Gud mest.

Etiketter: troslära j.calvin

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln