Julius Köbner del 3

Av David Whitworth

 
En grupp troende hade blivit övertygade om troende dopet och samlades i staden Barmen i Tyskland. Detta skedde efter gemenskap med Oncken några år tidigare. 1852 besökte Oncken åter Barmen och då lovade han att han skulle sända Köbner till dem.
 
Dessa troende var överens i fråga om dopet men i lärofrågorna fanns det många olika åskådningar. För att reda ut lärofrågorna och förena dessa kristna, som kunde bli en baptistförsamling, behövdes en predikant som var väl grundad i Bibeln och andligt stark. Mannen var Julius Köbner. 1852 bildades Barmens baptistförsamling efter Köbners lyckade insats att förena 6st troende som hade blivit döpta av Oncken. Församlingen antog Hamburg församlingens trosbekännelse som sin egen.
 
Lärdomen och prövningens tid
Köbner hade kommit överens med Barmen församlingen att fortsätta med sina missionsresor samtidigt som han ersatte Oncken när han var bortrest. Köbners inlärnings kurva som evangelist och församlingsledare var starkt uppåt i samband med sina erfarenheter i Hamburg. Han älskade människor och intresserade sig för deras livsförhållande och tänkande. Han kände ett stort ansvar för sin kallelse som skapade honom till en målmedveten och självständig andlig ledare. Genom intensiva bibelstudie och eftertanke sökte Köbner insikt i Ordet som utrustade honom till att tjäna Guds församling som ledare och lärare.
 
Köbners liv var inte utan bekymmer och svårigheter. Juliane hade nu blivit excentrisk och detta väckte uppmärksamhet och resulterade i konflikter. Nu blev det så allvarligt att hon vid ett tillfälle handlade så kränkande att hon uteslöts ur församlingen. Köbner blev naturligtvis djupt bedrövad, och bördan blev mycket tyngre när Juliane vägrade att gå med i församlingen igen.
 
10-11 juni1858 höll den svenska avdelningen av Evangeliska Alliansen sitt årsmöte i Stockholm. 11-15 juni samlades svenska baptistförsamlingarnas ombud till möte, också det i huvudstaden. Köbner och Oncken åkte dit för att delta i dessa möten. Dessa män fick ett varmt mottagande och var gäster hos familjen Wiberg. Bland deltagarna fanns Edward Steane och Howard Hinton från England, som också deltog i baptisternas konferens och F.W. Krummacher från Tyskland.
 
På baptisternas konferens gav Köbner ett hälsningsord där han uppmuntrade de hårt pressade baptister. På vägen hem till Barmen stannade han en tid i Köpenhamn.
 
Danmark och Köpenhamns baptister
Någon gång i början på 1860- talet fick baptisterna i Danmark den åtråvärda frihet de längtat efter och antalet församlingar växte. Församlingen i Köpenhamn var ännu svag och det berodde på svårigheter att hitta en varaktig pastor. A.P. Förster, F.O.Nilsson och Carl Möllesvärd tjänade församlingen vid olika tillfällen.
 
På Onckens förslag blev Julius Köbner invald till församlingens pastor. Han var nu 59 år och Julianes egendomligheter hade inte blivit bättre. Köbner och Oncken kom överens om att Julius skulle flytta till Köpenhamn och Juliane skulle flytta från Barmen till Hamburg där Ocken hade lovat att vårda henne.
 
1865 höll Köbner sin inträdespredikan. Många och stora uppgifterna låg framför honom och med glädje tog han sig an uppgifterna och med Guds hjälp genomförde dem. Köbner var en lysande predikant och antalet besökare till församlingen började snart öka.
 
Vid den tiden hade det funnits två baptistförsamlingar i Köpenhamn och Köbner ville förena dessa två och han lyckades också trots motståndet. Han blev invald till pastor i den nya föreningen. Föreningen skapade behovet av en nytt kapell och 1867 invigdes Kristuskirken.
 
Julius Köbner förberedde sig noggrant och omsorgsfullt för sina predikningar. Allt var väl genomtänkt och innehållet klart indelat. Han predikade från djupet av sitt hjärta på ett passande språkbruk. Guds Ande verkade starkt genom hans undervisning. På mindre än 14 dagar hade 21 personer sökt medlemskap i församlingen. Nästan alla hade blivit omvända under denna tid.
 
Köbner var en andlig sångförfattare av stora mått. Under sin tid i Köpenhamn skrev han inte mindre än 700 sånger däribland 66 körsånger.
 
Det idylliska hemmet och dödens inslag
Hemmet är människans kraftkälla och utgöra kärnan i samhället. Är hemmet sunt så är samhället, men splittras familjen så splittras samhället med förödande konsekvenser. För Köbner var hemmet i Hamburg en fristad och efter hemkomsten från Köpenhamn och sina övriga missionsresor fick Julius och Julianne njuta av samvaron och trevnad i hemmet, men någon gång under 1868 trädde Julianne in i härligheten.
 
Efter sin frus död kom Köbner i mycket svårt nöd. Han var indragen i en besvärlig och pinsam strid med några av sina gamla vänner i Tyskland och detta orsakade både sömnlöshet och nedstämdhet. Hans vänner uppmuntrade honom att gifta om sig och han gifte sig med Dorothea Heraldina Slagsted den 11 jan 1875. Köbner var då 68 år och Dorothea 28. Ett år senare föddes en söt liten flicka som fick namnet Rut.
 
Än en gång slog tragedin till i det Köbnerska hemmet då Dorothea dog under de första timmarna av 1879 i tron på Herren sin Frälsare. Köbners smärta var obeskrivlig.
 
Åter till Barmen
En kort tid efter Dorotheas bortgång flyttade Köbner till Barmen för att biträda som baptistförsamlingens pastor. Han mottogs med stor glädje. Bredvid hans pastors tjänst hade han Wupperdalen som missionsfält men behovet av medarbetare var stort. Då samlade han ihop de unga männen i församlingen och började en "profet skola". Där undervisade han i predikokonsten för att senare skicka ut dessa män i missionens tjänst. Församlingen hade vid denna tidpunkt sju grupper troende som samlades på olika ställen i Wupperdalen och en del blev församlingar.
 
När Köbner flyttade från Köpenhamn till Barmen tänkte han stanna där, men Gud hade en ny uppgift för den spänstige 77-åringen. G.W. Lehmann hade gått bort 1882 vid 83 års ålder och Köbner blev nu kallade som efterträdare i församlingen i Berlin. Han höll sin inträdespredikan den 3 juni 1883. Texten han valde var Rom 1:11. Hans predikningar framöver väckte ett stort intresse och var mycket uppskattade. Bibelstudiet som han ledde varje torsdag drog särskilt till sig ungdomar.

Den sista predikan
Söndagen den 13 jan 1884 predikade Julius Köbner för sista gången inför sin församling. Krafterna avtog sedan hastigt och han kunde inte gå ut, men han tog emot besök av vänner.Den 2 feb gick han ur tid och trädde in i härligheten.

Lärdomar
Julius var övertygad om Skriftens giltighet i allt och han prövade allt under Bibeln slutliga auktoritet.
Han var en trofast gudstjänare som trots förföljelse och familjetragedier var ihärdig och beredd att lyda sin Mästare av kärlek, varän Han ledde honom.
 
Är vi beredda att ta till oss dessa principer och lyda vår Mästare, vad än det kostar?

Etiketter: baptist biografi

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln