Dietrich Bonhoeffer Din godhet och nåd ska följa mig

Din godhet och nåd ska följa mig - om Psaltaren och bönen
Dietrich Bonhoeffer
Marcus förlag, 2015
 
På många sätt är är han en gåta, teologen och motståndsmannen Dietrich Bonhoeffer (1906-1945). Vi har vana att kunna placera in kyrkans lärare i bekväma fack, men vackra etiketter. Men vilken etikett ska vi sätta på Bonhoeffer? Inte minst debatten som följde Eric Metaxas biografi ”Bonhoeffer: Pastor, Martyr, Prophet, Spy” visar på svårigheterna.
 
Den här lilla boken om Psaltaren och bönen finns nu åter i tryck på svenska, en välgärning för den svenska kristenheten. Efter en läsning av en tidigare utgåva för drygt ett år sedan har jag provat att följa Bonhoeffers råd och använt Psaltaren och Herrens bön som böneskola. Jag börjar dagen och avslutar dagen med att låta min röst och Jesu röst blandas i bön till vår Far i himlen. Det ger en god variation att varje morgon och varje kväll ha en ny psaltarpsalm som utgångspunkt för den fria bönen, och eftersom de finns 150 stycken och flera går att dela i mindre delar så blir det inte tråkigt eller repetitivt att be. Det bästa med att be så, är att det tar bort fokus från mig och mina behov som det lätt blir när den syndiga naturen får bestämma själv. Istället hjälper Psaltaren att sätta Gud i centrum av bönen, också i de böner som handlar om klagan, bekymmer, behov och längtan.
 
Nog finns det teologiska frågor som kommer upp ur det här sättet att be, och då är det gott att Bonhoeffer har jobbat med dem och delat med sig av erfarenheterna i den här boken. Här finns ett djup som är värt att begrunda i bönepraktik.
 
Men, är inte Bonhoeffer liberal, frågade en vän. Jo, han hade en ärke-liberal skolning och hade studerat i liberalteologins högborgar. Och inte nog med det, mycket av det han skrivit visar att han delade stora delar av den teologin och lätt den få utryck i sina skrifter. Samtidigt, och det här är viktigt, så upptäckte han att något fattades i liberalteologin. Sakta och längtande drogs han mot en levande tro på Jesus, ett dagligt umgänge med Bibeln och en ny och djupare förståelse av den lutherska kyrkans bekännelseskrifter. Så trots att mycket liberalteologi är kvar, så är det så tydligt att Bonhoeffer är på väg mot en klassisk kristen tro, och det är också det han förmedlar. Att läsa Bonhoeffer är att dras med på hans väg mot Jesus, att vandra med honom på vägen mot en klassisk kristen tro. Allt är inte väl, men det är klart att målet är Jesus.
 
På kyrkkaffet idag satt jag bredvid en man som nog tycker sig vara sådär väldigt evangelikal och så. Men, han är på väg bort från Jesus. Visst håller han saker för sant, men det kristna livet har börjat fly honom. I kyrkan är det mest fel på allt, det är i alla fall det han förmedlar. Han är bitter över upplevelser i en uppväxt i pingströrelsen, och jag förstår honom till en viss del. Fast man kan undra var i Bibeln det står att ett ständigt utflöde av bitterhet och endast sporadiska kyrkobesök gör någon till en kristen som är lite bättre än alla oss som har den enkla glädjen i Jesus.
 
Här på www.baptisternashistoria.se tror vi att ett klassiskt evangelium gör människor fria. Att ett enkelt budskap om Jesus är en stark frigörande kraft som tar bort din bitterhet. Och på något sätt är det just detta som en läsning av Bonhoeffer förmedlar, mitt i alla spår av tysk liberalteologi. Läs med urskiljning, och är du ny i tron och inte har lärt dig urskiljning så kan du tala med din pastor om råd om lämplig läsning. Som nyfrälst fick jag rådet av min pastor att läsa Frank Mangs, kanske är det en bra idé också i vår tid :)

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln