Hur skriver man om baptistpionjären Anders Wiberg i vår tid?

En sökare kommer till klarhet
Karl Jäder
ÖM:s förlag, 1953

Att vara i dialog med kyrkohistorien innebär att vår tids frågor bryts mot de försök till svar som gavs i svunna tider. Men vår tids frågor till baptistpionjären Anders Wiberg kanske inte är exakt desamma som man ställde till honom i svenskt 1950-tal. När vi på de här webbplatsen summerar Wiberg så blir det på det här sättet:

”Anders Wiberg (1816–87) studerade till präst vid Uppsala universitet., men avsade sig prästämbetet 1851 och gick över till baptiströrelsen 1852.  Wiberg den svenska spirande baptiströrelsen stadga och fungerade som dess ledare. I Anders Wibergs trosbekännelse kan man se inflytande både från den lutherska grunden och från studieresor bland baptister i USA. Wibergs trosbekännelse från 1855 antogs med några mindre ändringar av de svenska baptisterna 1861.”

Vi delar sedan Wibergs trosbekännelse från 1855 i språkligt justerad version. När vi speglar oss bakåt finns den en lutherskt fostrad väckelseman, som utifrån Bibeln övertygas av en baptistisk församlingsorganisation. Frihetslängtan och allt det här om dopet är inte centrala, för oss kommer ett tydligt frälsande evangelium tydligare i centrum. Ja, och dopet som främst en konsekvens av troendeförsamlingen.

 Hos Karl Jäder är det ju så istället frihet och dop som framhävs genom hela den lilla boken. Det är ju på ett sätt rätt och riktigt. Men, men kan ju ändå undra om Anders Wiberg helt skulle känna igen sig i Jäders beskrivning av honom.

Var det frihetslängtan och troendedop som drev den tidiga baptiströrelsen, eller var det snarare var ett tydligt evangelium och tanken om troendeförsamlingen? Vår samtids teologiska sammanhang påverkar hur vi ställer frågorna till forna tiders ledare och förebilder. Visst är det så att Karl Jäder ställer andra frågor än oss som driver www.baptisternashistoria.se, och helt och klart så får han därför delvis andra svar.

Kan man säga annat än att det här manar till reflektion över den egna tolkningshorisonten när man går i dialog med förebilder i historien.