Theodor Truvé Baptistpredikant
Theodor Truvé, 1838-1910, var en av baptistsamfundets mer kända predikanter och från 1868 hade han hand om baptistförsamlingen i Göteborg under en lång tid. Han kom att ha stor betydelse för baptismen i västra Sverige.
Theodor Truvé föddes i Glimmåkra, Skåne, 6 januri 1883. När en väckelse svepte fram över norra Skåne 1856 blev han ”en kristen, pånyttfödd av levande Guds ord”. Han döptes sedan 1857 blev en del av baptiströrelsen. Han började efter en tid att predika och deltog i några predikantkurser. 1865 reste han till Amerika för att studera teologi och blev antagen till Colgate University. Han kom hem till Sverige och blev då pastor för baptistförsamlingen i Göteborg. Ända tills sin död 4 februari 1910 var Truvé pastor i Göreberogs första baptistförsamling. N.J. Nordström beskriver honom som ”en av baptistsamfundets mest begåvade predikanter, och såväl till sin teologiska åskådning som till sin homiletiska uppfattning var han en lärljunge till C.H. Spurgeon."
Professorn i kyrkohistoria, Gunnar Westin, skriver om Truvés betydelse:
”Truvé var icke blott en av samfundets främsta predikanter utan gjorde sig över hela landet känd även för sitt arbete för söndagsskolan och nykterhetssaken. Han var därjämte en flitig skriftställare. Främst genom honom blev Göteborg en fast central för baptismen i västra Sverige.”
Hur var det då att lyssna till denna Truvé? John Wahlborg berättar:
"I nio månader gick jag varje söndag och hörde pastor Truvé predika. Efter dessa predikostunder längtade jag, såsom om de varit mig personligen berörande högtidsstunder. Detta voro de ock för övrigt; det har icke funnits någon period i mitt liv, då jag känt anledning att ställa mitt hjärteförhållande i den gudomliga sanningens belysning, så som under just dessa månader. Bland våra framstående predikanter har som bekant var och en något för sig egendomligt i uppträdande och framställningssätt, och så hade Truvé även sitt, och, om vi säga att däri företrädesvis ingår enkelheten och värman, så torde vi ha träffat just det rätta. Kristi blods renande kraft synes vara den sats, som T. ansåg sig böra uppbjuda all sin förmåga att göra klar inför människorna; och är det kanske just denna omständighet, som mer än något annat bidragit att samla kring denne predikant så mycket av aktning, vördnad och kärlek."
Pastor O. Larsson berättar om när han som ung lyssnade till Truvé:
”Jag kommer ihåg, att han var en stor predikant, som talade med kraft, värme och klarhet. Jag njöt mycket av hans predikan. Han var ej enformig i sin framställning. Han var ämnespredikant, och sitt ämne utvecklade han grundligt. Han mönster var Spurgeon, honom sökte han likna och kom ganska långt i detta. Trogen sanningen och den evangeliska nykterhetssaken var han en mästare med sin bilder, liknelser och berättelser.”
Man kan lära sig något om en predikant genom att se vilka böcker han ofta återkommer till. Kalendern Betlehem frågade 1906 Truvé ”Vilka äro de sju böcker som, utom, biblen, varit till största nytta för eder i eder predikoverksamhet?” Truvé svarade:
”1.) The Bible Concordance av Cruden. Ty där lärde jag mig att studera biblen ämnesvis.
2.) Kristens resa av Bunyan. Ty där lärde jag känna människonaturen.
3.) Offerlagen av A. Jukes. Ty där lärde jag känna värdet av Jesu person och försoning.
4.) De heligas eviga ro av R. Baxter. Ty där lärde jag inse, vad vi kunna vinna och förlora.
5.) C.H. Spurgeon. Första bandet av hans predikningar. Ty där lärde jag att homilietiskt bli predikant.
6.) Bönens makt. En bok om väckelsen i Amerika 1857. Där lärde jag mig att tro på bönhörelse.
7. The Land and the Book av Thompson. Ty där lärde jag känna Österlandets seder och bruk i enlighet med bibeln.”
Theodor Truvé var noggrann i sitt arbete som pastor, och han kom att lägga en stabil grund för baptiströrelsen i Göteborg. Än idag lever och froda Göteborgs Baptistförsamling Tabernaklet. På deras hemsida ger de en kort historik över församlingen, en historik där Truvés insats framhålls.
Det finns anledning till att vara tacksam för de ledare som lade grunden för den svenska baptiströrelsen. Och, visst finns det kraft i en tydlig och bibeltrogen baptistförkunnelse än idag.
Källor:
”Svenska Baptistsamfundets Historia” del 2, N.J. Nordström, 1928
”I den svenska frikyrklighetens genombrottstid”, Gunnar Westin, 1965
”I mästarens ärenden – 35 år som svensk baptistpredikant”, John Wahlborg, 1924
”Teodor Truvé – En minnesteckning” Gustaf Landin, 1917
Kommentera gärna:
Senaste inlägg
Senaste kommentarer
-
David Whitworth » Calvinismen i Historien Hugenotterna: ”Hej Åke! Tack för de uppmuntrande orden. Det var intressant att ta del av din h..”
-
Åke Sandahl » Calvinismen i Historien Hugenotterna: ”En mycket bra genomgång av hugenotternas framgångar på svensk mark! Eftersom jag..”
-
David Whitworth » Väckelsen i New York 1858 del 1: ”Hej Rune Tack för uppmuntran. Rolig att bloggen har varit till nytta på bönesam..”
-
Rune Lundström » Väckelsen i New York 1858 del 1: ”Tack för denna sammanfattning av böneväckelsen i USA. Ska berätta om den på en b..”
-
Jonas » Gunnar Westin - Den kristna friförsamlingen genom tiderna: ”Hej Anette Det finns en tydlig tradition till 1500-talat. Men, det finns också e..”
Bloggarkiv
Länkar
Etikettmoln
j.bunyan amerika kyrkoåret politisk teologi j.owen app b.keach församlingsplantering film d.bonhoeffer dopet upplysningen konst apologetik helgelse predikan ecklesiologi musik biografi reformationen etik sverige traditionen böcker baptist troslära j.calvin pingst väckelse gudstjänst bön katekes anabaptist evangelium calvinpåsvenska a.wiberg k.barth j.edwards katolicitet m.loyd-jones minibibliotek ungdom bibelteologi ledarskap förbundsteologi m.luther princeton