Sjung för Herren en ny sång 5

Den protestantiska kyrkan på 1600-talet hade varit djupt smittad av skolastikernas intellektuella och torftiga inverkan. Denna rörelse värnade om den ’rena läran’ på bekostnad av ett liv i gemenskap med och lydnad till Kristus. Hjärtat uteslöts helt och förståndet var det enda som gällde. Predikan liknade mera en teologisk diskussion än ett Kristuscentrerat budskap. Som en följd av detta bristfälliga förhållande spred sig en andlig slöhet och lösaktighet i församlingarna.
 
I vårt land, såväl som i andra protestantiska länder, fanns de män som strävade efter att leda utvecklingen i en annan riktning. Men det behövdes ett stort gudsverk för att hejda och vända denna negativa utveckling och den kom genom pietismen.
 
Philip Jacob Spener (1635-1705) och August Hermann Francke (1663-1727) var de två stora män som grundade och satt sitt avtryck på denna rörelse. Spener var en mycket lärd man samtidigt som han visade föga intresse för lärostrider, men istället låg intresset i personlig gudfruktighet och dess bruk i det praktiska livet. Han var en trons och bönens man.
 
Spener såg med klarsynthet skadorna som de torftiga skolastikerna orsakade i Kristi församling och han utgav 1675 pietismens största verk ’Pia desideria’ (Fromma önskemål). Här, i detta verk, kastade han ljus över det allmänna förfallet och anvisade vägar till församlingslivets förnyelse. Detta skulle äga rum genom fördjupad kunskap i Bibeln och predikans inriktning på uppbyggelse och lekmannens deltagande i det kyrkliga arbetet.
 
August Hermann Francke var pietismens andra stora ledare. Han upplevde en rask omvändelse ’Som man vänder en hand så var allt tvivel borta ur mitt hjärta’, sa han. Han var impulsiv, energisk och kamplysten och hade en helt annan läggning än Spener. Han fick stor betydelse som professor vid universitet i Halle, där präster utbildades och en hel del svenskar studerade.
 
Den andliga kraften som pietismen framställde skulle ta sig uttryck inte bara i predikans förnyelse utan också i psalmförfattarskap. De tidiga svenska psalmerna formades till en viss del efter den pietistiska modellen.
 
Pietistisk sångförfattare i Tyskland
 
Pietismens första sångsamling utgavs av Franckes svärson Johan Anastasius Freylinghausen (1670-1739). Den utkom i två delar 1704 och 1714 och innehöll 1,500 sånger. Freylinghausen skrev minst 44 psalmer.
 
Den i högsta grad begåvade i pietistiska sångkretsen i Halle var Christian Friedrich Richter (1676-1711). Han kom till Halle i tidiga år för att först studera medicin och sen teologi. Han visade sina medicinska färdigheter i samarbete med sin yngre bror genom ett flertal kemiska experiment som blev av stor medicinsk betydelse. En av hans psalmer ’Hos kristna städs glänser det invärtes livet’ inspirerades av Kol 3:3,4; Ps 45 och Höga V 1:6 och som påstås vara hans mest kända och berömda. Tyvärr har jag inte hittat någon text till hans psalmer.
 
Gottfried Arnold (1666-1714) var en betydelsefull sångförfattare i de pietistiska kretsarna i Tyskland. Han var högutbildad, hade en livlig fantasi och orolig läggning. Han arbetade som lärare, universitetsprofessor och präst men med oro i själen sökte han ständigt nya arbetsfält.
Arnolds psalmförfattarskap var fyllt av brinnande iver och vördnad för Guds majestät samt glödande kärlek till Kristus. Vi tar ett smakprov på en av hans sånger. ’Seger giv, du segerrike’, vers, 1 och 4:
 
Seger giv, du segerrike.
Konung, till din kamp oss vig.
Ingen man i provet svike,
När du för ditt rikes krig,
Lys och led vår trängda skara.
Hör, till dig i bön vi fly:
Låt oss snart ur natt och fara
Se din frihets morgon gry.
 
Kärlek, som du gav i döden,
Låt oss renas i ditt namn
Och, förklarade ur nöden
Tag oss sist i Salig hamn.
Du är trofast. Ja, den skara.
Som på dina vägar går,
Såsom drömmande skall vara,
När din frihets timme slår.
 
I de pietistiska kretsarna finns en hel del psalmskrivare. Ett av de mera kända namnen i den teologiska världen är Johann Albrecht Bengel (1687-1752). Han var en teolog av stora mått som de äldre kommentarerna gärna citerar. John Wesley skrev, ’det finns ingen kommentator som jag vet om som är jämlik Bengel’. Han hade ett varmt pietistiska hjärta som var förenat med en djuptänkt bibeltrogen teologi.
 
Pietismen i Sverige
 
Till Sverige hade pietismen kommit redan på 1670-talet. Den växte så småningom i styrka och nådde på 1720-talet sin bästa tid. Rörelsen började i mer förnäma kretsar och bland de ledande männen var Elias Wolker (1660-1733. Adlad von Walker).
 
Svenska pietismens första sångsamling, ’Mose och Lamsens Wisor’, skrevs av Georg Lybecker. Första upplagan utkom 1717, året efter Lybeckers död. Den innehöll 61 sånger men senare utökades den efterhand till 137 sånger.
 
Pietismens psalmer formades stark av Höga visans stämning samt de gammaltestamentliga profeternas anda. En omfattande bibelkunskap har också påverkat författandet.
 
Carl Gustav Österlings (d. 1732) samling av psalmer kallades ’Österlings visor’. Han var med i Karl XII:s ryska krig och blev liksom många andra tillfångatagen i Pultava 1709. Efter frigivning blev han generalauditör. I hans sångbok har vi den översättningen av tyska psalmen ’Hos kristna städs glänser det invärtes livet’. En senare bearbetning till ett lättare språk resulterade i en text som inte liknade den tyska ursprungstexten och den andra versen har ingen motsvarighet i den tyska urtexten.
 
Hos kristna städs glänser det invärtes liv,
Fast solen dem invärtes svärtat och bränt;
Vad skatter dem himmelens konung har givit,
Det har inget otrogen rönt eller känt.
Vad världen ej fattar,
Ej söker och skattar,
Det pryder så skönt deras ödmjuka sinne,
Det andliga livet, som glöder därinne.
 
Guds folk går med öknamn försmädat på jorden,
Dess härlighet göms under stofthyddans larv;
Men hög är dess adel, ovansklig dess orden,
Och himmelsk dess budskap och evigt dess arv.
Vill världen dem gäcka,
De är dock täcka;
Vill världen dem tränga och jaga dem fjärran,
De har dock ett hem och en boning hos Herren.
 
Lars Linderot (1761-1811). Han föddes i Jörlanda socken i Bohuslän. Han började predika redan innan han var 17 år i Kungälvs kyrka. Vid universitet i Lund studerade han teologi och blev prästvigd vid 25 års ålder. Senare var han komminister i Tölö nära Kungsbacka. Han var en stor väckelse predikant.
 
Det är sagt att i Linderots predikningar möttes de av ’den robusta realismen’. Denna gav också återsken i hans sånger. Ett känslosamt fyllt kristet liv var inte någonting för honom. Strävan och kamp betonades starkt i hans sånger och ett gott exempel är ’Ingen hinner fram till den eviga ron’. Denna har fem verser, men jag skriver v. 1, 2 och 4:
 
Ingen hinner fram till den eviga ron,
Som sig ej eldigt framtränger.
Själen måste utstå en kamp för den tron,
Varpå vår salighet hänger.
Porten kallas trång, och vägen heter smal.
Hela Herrens nåd är ställd uti ditt val,
Men här gäller tränga, ja, tränga sig fram,
Annars är himlen förlorad.
 
Hindren äro många, gör motstånd, min själ,
Satan dig nåden ej unnar.
Träng dig framom allt som vill hindra ditt val,
Övergiv världenes brunnar.
Lyd ej hennes röst, som ropar: Följ med oss!
Ty, min dyra själ, du måste då förgås.
Nej, för Jesu kärlek, jag råder och ber:
Strid i Guds kraft för din krona.
 
Aldrig blir du insläppt i himmelens land,
Skriften den tydligen säger,
Aldrig kastas ankar på himmelens strand,
Om du sann tro icke äger.
Tron ska rädda dig så framt du räddas skall;
Därför, käre, hör och res dig från ditt fall.
Bättra dig och tro Jesu Ljuvliga ord.
Detta, ja, detta är vägen.
 
Pietismen var en respons till skolastikens andefattiga lära och tyvärr inte utan sina brister. Mysticismen var ett av de ovälkomna inslagen i rörelsen och kan spåras ibland i deras andliga sånger.
 
Nästa blogg kommer att handla om engelska sånger.

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln