Evangeliecentrerat

Evangeliecentrerat

  • Uppmuntrande ord för unga mammor (svensk text)

    18 januari 2019 08:39 – admin
    Noël Piper, Kathleen Nielson och Gloria Furman delar några uppmuntrande ord de själva fått som unga mammor.
     

     
    VAD VAR DET MEST UPPMUNTRANDE DU FICK HÖRA SOM UNG MOR?
    Vad var det mest uppmuntrande du minns att du hört som ung mor?
    Jag kan inte minnas någonting exakt som någon sa till mig, men jag kan-
    -nämna några saker som var väldigt betydelsefulla.
    Det här kom förstås av att vara omgiven av visa kvinnor i församlingen-
    -god förkunnelse och vad jag läst i Bibeln. En sak är att de dagar-
    -då allt känns som att jag bara torkar någonting – ansikte, näsa, annat-
    -svarar telefonen, matar… då är det viktigt att stanna upp och tänka-
    -på vad som sker utifrån ett evighetsperspektiv.
    Detta är barn som jag vill ska växa upp till att älska Herren-
    -och följa Honom. Och det jag gör här är en del av den stora bilden.
    Jag försökte alltså ha det långa, eviga perspektivet.
    Det andra är, att under samma stadie i livet och ett tag-
    -kände jag mig så bunden vid hemmet eller vid barnen och deras scheman.
    Med tiden insåg jag att det är olika kapitel. När första barnet börjar-
    -skolan får jag mer tid, och när sedan alla går i skolan har jag mycket-
    -mer tid. Det är alltså olika kapitel som öppnar nya möjligheter-
    -i tjänandet som jag inte hade tidigare.
    Det är bra att veta när man ser framåt, att det går fortare förbi.
    Jag tror inte det är Guds avsikt att vi ska göra allt vi kan göra-
    -vid varje tillfälle i livet.
    Du då?
    Jag ser mig fortfarande som en ung mamma.
    -Så, just nu?|-Just nu, vad får jag höra?
    Väldigt många uppmuntrande saker. En sak är att alla vardagsbestyren-
    -torka, tvätta och allt, är inte upprepningar. Man gör samma handling-
    -men varje unikt tillfälle kommer aldrig upprepas igen.
    Tiden går och dagen kommer allt närmare. Jesus kommer.
    Alla de stunder jag helst skulle strunta i, eller bli bitter på-
    -eller få det överstökat – de stunderna måste jag njuta av och-
    -finna vägar att ära Gud. Jag blir uppmuntrad av detta.
    Mitt fjärde barns förlossning var dramatisk och ända sen dess har hans-
    -liv varit allt annat än tråkigt.
    Det har varit spännande på sätt som fått mig att förtrösta på Herren.
    Jag är omgiven av gudfruktiga kvinnor i församlingen som har hjälpt mig-
    -att klara av ett barn som har ett väldigt spännande liv.
    En viktig sak som någon sa var att Jesus är större än min son.
    Vi flyttade till en ny lägenhet och han blev väldigt till sig av allt.
    Han rymde. Han rullade kärran till dörren, klättrade upp, låste upp-
    -dörren och gick ut i trappen. Då var han två.
    Jag kände varm luft komma utifrån och insåg att dörren är öppen.
    Så jag såg att han var borta och ropade på honom.
    Han kunde antingen ha gått ner i P-garaget eller ut på gatan.
    Det var en ny plats och han är nyfiken. Jag fann honom snabbt. Jag grät-
    -och berättade detta för kvinnorna i församlingen och fick svaret:
    “Jesus är större än han.” Detta var det som fick mig att börja-
    -tänka annorlunda.
    Det mest uppmuntrande när det gäller alla mina barn är att Jesus-
    -är större än de är.
    Det hänger också ihop med… det är svårt att komma ihåg, eller hur?
    Vad kan jag minnas? Allt var så jäktigt.
    Någonting som är tydligt när jag tittar tillbaka på barnens uppväxt-
    -är vikten av församlingen, som du sa.
    När människor i församlingen uppmuntrade mig som ung mor och helt enkelt-
    -sa till mig: “Jag älskar din lille pojke David, han är så rolig”-
    -“att ha i söndagsskolan.” Eller: “Jag älskar att ha Jonathan”-
    -“i pojkgruppen.” Jag minns hur folk sa att de älskade att ha mina barn-
    -i församlingen. Vi älskar våra barn, men att ha barnen i en församling-
    -där de är älskade på olika sätt och kanske bättre sätt än vad vi kan-
    -har alltid varit så väldigt uppmuntrande för mig.
    En annan sak att nämna är någonting min man sa till en av våra pojkar-
    -när han började bli äldre. Han sa till honom när han varit riktigt stygg.
    “Ingenting du gör kommer någonsin att förvåna mig. För jag vet att vi”-
    -“alla är syndiga. Ingenting du gör förvånar mig.”
    Det här har jag tänkt mycket på. Det betyder att jag förstår du är syndig-
    -och att också jag är syndig. Med andra ord förstår jag att vi behöver-
    -Evangeliet och Jesus. Det var så han menade och det uppmuntrade mig.
    Tillbaka till församlingsgemenskapen – vad härligt det är med människor-
    -som älskar våra barn trots de problem de ställer till med.
    Vi vill ju höra vad våra barn gjort i söndagsskolan som vi behöver-
    -reda ut, men att veta att läraren säger det av kärlek till barnet-
    -och inte bara av irritation.
    Det behöver inte heller vara någon som är gift. Det finns en äldre ogift-
    -kvinna i vår församling som inte kommer ihåg mycket, men hon berättar-
    -en historia om en av våra söner och hans vän som spelat henne ett spratt.
    Hon skrattar och älskar de pojkarna och skriver till dem.
    Det är också en fin gåva till en förälder.
    Att uppfostra våra barn i Kristi kropp, och de hör verkligen dit-
    -de tillhör Kristus, eller hur?
    The post Uppmuntrande ord för unga mammor (svensk text) appeared first on Evangeliecentrerat.
  • Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig? (Charles Spurgeon)

    17 januari 2019 04:39 – admin
    ”Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?”
    Psalm 22:2
    Vi skådar här Frälsaren i djupet av sin vånda. Inget annat ställe visar så starkt hur Kristus led på Golgata, och inget ögonblick på Golgata är så fullt av kval som det ögonblick då hans rop skär genom luften: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?”
    I detta ögonblick förenades den fysiska svagheten med den starka psykiska tortyren, skammen och vanäran han var tvungen att genomgå. Och för att hans lidande skulle nå sitt klimax, fick han genomlida en andlig vånda som inte kan beskrivas med ord – våndan i att skiljas från sin Faders närvaro. Detta var skräckens mörka midnattstimme; det var nu som han klev ner i lidandets avgrund. Ingen människa kan helt sätta sig in vad dessa ord betyder. En del tror att vi ibland kan ropa: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?” Det finns visserligen tider då ljuset från vår Faders leende överskuggas av moln och mörker; men vi får komma ihåg att Gud aldrig egentligen överger oss. Det är bara som det verkar, att vi blir övergivna, medan Kristus verkligen blev övergiven. Vi sörjer när vår Faders kärlek drar sig undan lite – men vem kan tänka sig hur djup vånda det orsakade Sonen när Gud verkligen vände sitt ansikte bort från honom?
    I vårt fall är det så att vårt rop ofta kommer av otro: i hans fall var det uttrycket av ett fasligt faktum, för Gud hade verkligen vänt sig bort från honom för ett tag. O du stackars, nödställda själ, som en gång levde i Guds ansiktes strålande solsken, men nu är i mörker, kom ihåg att han faktiskt inte har övergivit dig. Gud i molnen är lika mycket vår Gud som när han strålar fram i all sin härlighets lyster; men eftersom bara tanken på att han övergett oss gör oss bedrövade, hur kvalfullt måste det inte ha varit för Frälsaren när han utbrast: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?”
    The post Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig? (Charles Spurgeon) appeared first on Evangeliecentrerat.
  • 20 citat från Mark Devers bok “En sund församling – steg för steg”

    16 januari 2019 07:29 – admin
    Följande citat fångade min uppmärksamhet när jag läste Mark Devers enastående bok En sund församling – steg för steg:
    Dina pastorer kommer att stå inför Gud och avlägga räkenskap för hur de lett församlingen du är med i (Hebr 13:17). Men alla vi som är lärjungar till Herren Jesus Kristus kommer att avlägga räkenskap för huruvida vi samlats regelbundet tillsammans med församlingen, uppmuntrat församlingen till kärlek och goda gärningar och kämpat för att bibehålla en rätt undervisning om evangeliets hopp (Hebr 10:23-25). (s. 13)
    Varför är jag rädd att du kan vara på väg till helvetet om du kallar dig kristen, men inte är en fullvärdig medlem i den lokala församling du går till? (s. 17)
    Enkelt uttryckt är det omöjligt att besvara frågan vad en kristen är utan att hamna i ett samtal om församlingen; åtminstone är det så i Bibeln. (s. 22)
    När vi blir kristna går vi inte med i en lokal församling bara för att det är en bra plats att mogna andligt på. Vi går med i en lokal församling eftersom det visar vad Kristus har gjort oss till: medlemmar i Kristi kropp. (s. 22)
    Det jag ska säga nu kan låta lite krångligt, men det är viktigt: sambandet mellan vårt medlemskap i den universella församlingen och vårt medlemskap i den lokala församlingen liknar på många sätt sambandet mellan den rättfärdighet som Gud ger oss genom tron och hur vi faktiskt lever ut rättfärdigheten i våra dagliga liv.  (s. 23)
    Församlingen presenterar evangeliet på ett synligt sätt: när vi förlåter varandra såsom Kristus har förlåtit oss, när vi överlåter oss till varandra såsom Kristus överlåtit sig till oss och när vi lägger ner våra liv för varandra såsom Kristus lade ner sitt liv för oss.             (s. 25-26)
    En sund församling är inte en församling som är perfekt och syndfri. Den har inte svaren på alla frågor, utan är snarare en församling som ständigt strävar efter att stå på Guds sida i striden mot de ogudaktiga begären och förförelserna – från världen, djävulen och köttet. Den är en församling som ständigt vill formas efter Guds Ord. (s. 36)
    Bibelns historia lär oss att det som skiljer Guds folk från både bedragare och icke troende är att Guds folk lyssnar till Guds Ord och ger akt på det, medan de andra inte gör det. (s. 48)
    Den främsta utmaningen som församlingar står inför i dag är inte att lista ut hur man kan vara ”relevant”, ”strategisk”, ”hänsynsfull” eller ens ”genomtänkt”. Utmaningen är att vara trogen: att lyssna, lita och lyda. (s. 54)
    Utläggande predikan förutsätter att man tror att det Gud säger är auktoritativt för hans folk. Det förutsätter att hans folk borde höra det och behöver höra det, och att våra församlingar annars blir berövade just det Gud vill använda för att forma oss till hans avbild. (s. 62)
    Även våra församlingar måste återupptäcka Ordets centrala plats i vår tillbedjan och gudstjänst. (s. 66)
    Våra församlingar bör inte bara bry sig om hur vi får lära oss, utan även vad vi får lära oss. Därför är sund bibelteologi, teologi som är biblisk, ytterligare ett väsentligt kännetecken på en sund församling. (s. 67)
    I dag blir församlingar alltför ofta inspirerade av den konsumtionsdrivna och materialistiska kultur som omger oss, så att de ser Andens verk som marknadsföring och förväxlar evangelisation med reklam.  (s. 73)
    Evangeliet är själva kärnan i den kristna tron, och därför bör det vara själva kärnan i våra församlingar. (s. 74)
    När en församling missförstår Bibelns undervisning om omvändelsen, kan den mycket väl bli fylld av människor som vid en tidpunkt i livet ärligt uttryckt vissa saker, men som inte har upplevt den radikala förvandling som Bibeln beskriver som omvändelse. (s. 85)
    Däremot: Om vi i församlingen sätter Bibelns undervisning om Guds verk i omvändelsen åt sidan, blir evangelisationen bara en prestation från vår sida – där det är vi som gör allt vi kan för att få människor att upprepa en bekännelse. (s. 88)
    Om man börjar sköta medlemskapet igen, kommer det att få många fördelar: våra församlingars vittnesbörd inför icke-kristna kommer att bli tydligare; det blir svårare för svagare medlemmar att irra bort från fållan och fortfarande kalla sig för medlemmar; det kommer bidra till att forma och sätta fokus på lärjungaskapet för mer mogna kristna; och för församlingsledarna blir det lättare att veta exakt vilka de har ansvar för. I allt detta kommer Gud att bli ärad och upphöjd. (s. 99)
    Exakt vad är församlingsdisciplin? I dess snävaste bemärkelse betyder det att man utesluter någon som påstår sig vara kristen från att vara medlem i församlingen och från att delta i Herrens nattvard, på grund av allvarlig synd denne inte omvänder sig ifrån – synd som han eller hon vägrar att överge. (s. 100)
    …..ett av de allra viktigaste och mest förbisedda tecknen på tillväxt, men som måste finnas, är en tilltagande helighet som har sin rot i kristen självförnekelse.  (s. 109)
    Våra församlingar ska visa upp Gud och hans härliga evangelium för hans skapelse. Vi ska ge honom ära genom våra liv tillsammans. Detta är vårt överväldigande ansvar och vår stora förmån. (s. 124)
     
    Citaten är sammanställda av Peter Jarlsheim som är teolog och predikant från Vaggeryd.
    Beställ ditt ex. av En sund församling – steg för steg här.
    The post 20 citat från Mark Devers bok “En sund församling – steg för steg” appeared first on Evangeliecentrerat.
  • Föräldrar: Låt Isaac Newton inspirera att undervisa barnen

    15 januari 2019 04:17 – admin
    Min fru och jag har använt katekeser för att undervisa barnen i nästan 15 år, men en otålig del av mig har alltid undrat: Får de ut något av detta?
    De håller på med annat och är okoncentrerade. Ibland frågar de: ”När är vi färdiga?” Det här är ingen överraskning – de är ju barn. Men vi har fortsatt kämpa och använt flera av de olika åldersanpassade katekeser som finns inom den reformerta traditionen.
    Självklart kan inte jag frälsa dem från deras synder. Katekesen förmedlar inte pånyttfödelse. Att ha en pappa som är pastor gör ingenting för att förvandla deras hjärtan. Bara Gud är mäktig att frälsa.
    Historiska figurer har uppmuntrat min fru och mig att fortsätta och hålla ut i att undervisa bibliska och teologiska sanningar genom katekeser. Jag säger alltid till mina barn: ”Hur du påbörjar saker är ofta mindre viktigt än hur du avslutar dem.” Sådant är det kristna livet.
    Katekesen var en sak som bidrog till att John Newton (1725–1807) slutade väl.
    Från hädare till broder
    Newtons historia känner många till. Fram tills han var sju år uppfostrades Newton av en gudfruktig mor. Han gick i kyrkan, lärde sig Bibeln och fick lära sig en katekes innantill och utantill. Newton skrev det här om sin barndom:
    Min mor var en Dissenter[1], en from kvinna och medlem i den framlidne Dr. Jennings församling. Hon var svag, kroniskt lungsjuk och föredrog avskildhet; och eftersom jag var hennes enda barn gjorde hon det till sitt livs stora uppgift att skola och lära upp mig i Herrens fostran och förmaning. Jag har fått höra att hon, ända från det jag föddes, i sina tankar vigt mig till att tjäna Herren; och att jag, om hon levt tills jag uppnått rätt ålder, hade skickats till St. Andrews i Skottland för att få min utbildning. Men Herren hade bestämt någonting annat.
    Jag var mer lugn och stillsam av mig – inte aktiv och lekfull som pojkar vanligtvis är – och tycktes vara lika villig att lära mig som min mor var att undervisa mig. Jag hade viss förmåga och ett mottagligt minne. När jag var fyra år kunde jag läsa lika bra som jag kan nu (förutom svåra namn); och kunde likadant upprepa svaren på frågorna i Westminstersynodens lilla katekes med bibelhänvisningar. Även alla Dr. Watts mindre katekeser och barnpsalmer.
    Newtons mor dog när han var sju och han blev uppfostrad av sin far, en sjökapten. De kommande femton åren av Newtons liv tydde på att hans mors ansträngningar med katekes och andlig fostran sedan länge glömts av.
    Från dess att han var elva år, till dess att han var sjutton år, gjorde Newton fem resor med sin far och lärde sig grunderna i sjömansjobbet. Hans sjöfararkarriär skolade honom också i Djävulens knep. Han blev en stor människohandlare som transporterade hundratals slavar från Afrika till England.
    Newton kallade sig en syndare utan like, ”en ringledare i hädelse och elakhet”. Få personer i kyrkohistorien har haft ett så uppseendeväckande öknamn som Newton: Den store hädaren. Han var också mentor i det utsvävande livet för sina sjömanskollegor:
    Jag nöjde mig inte bara med att själv springa längs den breda vägen, jag var också outtröttlig i att förleda andra. Om jag hade varit så inflytelserik som jag önskat, hade jag fört hela mänskligheten med mig. Jag var lika ambitiös som Caesar eller Alexander den store och ville rankas i elakhet som först i hela människosläktet.
    Newton fortsatte springa med Djävulen tills Gud avbröt det genom en storm. Den 21 mars 1748 slogs Newtons skepp, Greyhound, hårt av en tyfon som nästan sänkte det. Eftersom han, som han senare skulle säga, varken var lämpad att leva eller att dö, omvände sig denne 22-åring från sin synd och omfamnade den Kristus som varit föremål för hans hädelser – och hans mors katekesförhör.
    Senare skrev han sången ”Amazing Grace” som troligen är den allra mest kända psalm som någonsin skrivits, och han såg öppningsraderna som autobiografiska:
    Oändlig nåd mig Herren gav,
    Och än i dag mig ger.
    Jag kommit hem, jag vilsen var,
    Var blind, men nu jag ser.[2]
    Newton blev kallad till pastorstjänsten när han var 33 år och kom att bli en av Englands mest framträdande pastorer i två församlingar under 43 år. George Whitefield och John Wesley fanns i hans vänskapskrets. Tillsammans med William Wilberforce bidrog Newton till att förstöra den onda slavindustrin i England – just den som en gång varit hans eget levebröd. Gud gjorde Newton till en trofé för att visa upp sin fantastiska nåd.
    Newton kom aldrig över det faktum att Gud förbarmat sig över honom, som det står på hans gravskrift:
    John Newton, tjänsteman, en gång en hedning och libertin, slavhandlare i Afrika, blev, genom vår Herre och Frälsare Jesu Kristi rika nåd bevarad, återställd, förlåten och utsedd till att predika den tro han länge arbetade hårt på att förstöra.
    Från frön till frälsning
    Newton blev omvänd i en storm ute till havs som försynen hade skickat. Men grunden för hans möte med nåden lades de första sju åren hemma hos mamma.
    Så vad kan vi lära oss av Newtons liv om att uppfostra våra barn? Här är fyra saker hans liv har lärt mig:

    Barnens sinnen håller sig fast vid memorerade fakta som en stålfälla.

    Dussintals verser sitter fortfarande fast i mitt sinne på elisabetansk engelska, tack vare att jag vuxit upp i församlingen och memorerat Bibeln i söndagsskolan och bibelskola under loven, oftast från King James-bibeln. Det är helt fantastiskt hur mycket information barn kan memorera. Newton hade så många bibelord inpackade i sitt sinne redan när han var ute på villovägar och Gud kom så småningom att använda dessa sanningar för att överbevisa och omvända honom.

    Barn blir inte frälsta av att lära sig Bibelns sanningar, men de hamnar i nådens sfär.

    Newton talade ofta om hur Bibelns sanningar, särskilt de han fått genom katekeserna, kom tillbaka till hans sinne när han levde ett syndigt liv som vuxen. Memorerade bibelsanningar blir kvar ända in i vuxen ålder och kan tjäna som verktyg i Guds hand. Newton syndade, men hans samvete brottades med honom, och till sist besegrades han med hjälp av Andens svärd (Ef 6:17).

    Att lära barnen en katekes ger dem ramar att tolka livet utifrån.

    Lär dina barn Evangeliekatekesen (rekommenderas starkt), Heidelbergkatekesen eller någon annan av de klassiska evangeliska katekeserna[3] så ger du dem en rik kristen världsbild. Bekanta dem med Honom som skapat världen, hur världen hamnade fel och vad Gud har gjort för att reparera den.
    Katekesen bekantar dem med alla Bibelns livsviktiga läror och utrustar dem med de svar de kan ge när världen börjar slå hårt mot trons dörr. Newton själv bekände att han visste att han syndade. Han visste att Gud såg på, att Kristus hade kommit och att de som förkastat honom skulle få avlägga räkenskap. Den där kvällen på skeppet skrämdes han av dessa sanningar, och hans hjärta började åstunda frälsningen.

    Frön av sanning som planteras nu kan slå ut i en skörd av nåd.

    Andlig fostran kräver disciplin. När du lär barnen kristendomens stora sanningar sår du frön. Det krävs både flit och tålamod. Jesu liknelse om den växande säden i Mark 4:26-28 uppmuntrar till sådana ansträngningar:
    Guds rike är som när en man sår säd i jorden. Han sover och stiger upp, natt blir dag och säden växer och skjuter i höjden, han vet inte hur. Av sig själv ger jorden gröda: först strå, sedan ax och sedan moget vete i axet.
    Om Newtons mor hade levt när den unge John började följa sin fars syndiga väg ute till havs, hade hon säkert trott att allt hennes andliga trädgårdsarbete varit förgäves. Men bara till en början. Senare hade hon fått se den rika grödan av rättfärdighet som växte upp i hennes sons liv och gärning.
    Från mörker till ljus
    Föräldrar, lär era barn katekeser och se Gud verka. Det kan behaga honom att öppna deras blinda ögon nu, eller kanske senare.
    Ja, memorerad sanning kan så småningom bli ett ljus på en mörk plats, som det var för den store hädaren som blev en Jesusälskare.
    Jeff Robinson (Fil. Dr. vid Southern Baptist Theological Seminary) är redaktör för The Gospel Coalition. Han tjänar som förste forskningsassistent för Andrew Fuller Center for Baptist Studies och adjungerad professor i kyrkohistoria vid Southern Seminary. Innan han gick in i tjänsten tillbringade han nästan 20 år som tidningsjournalist i Georgia, North Carolina och Kentucky, och bevakade allt från politik till Major League Baseball och SEC football. Han har tillsammans med Michael Haykin skrivit boken To the Ends of the Earth: Calvin’s Mission Vision and Legacy. Jeff och hans fru Lisa har fyra barn. De bor i Louisville. Du kan följa honom på Twitter.
    1. English Dissenters protestanter som tog avstånd från engelska statskyrkan och på 1500-1700-talen.
    2. Svensk översättning av Anders Frostenson
    3. Westminsters lilla eller stora katekes har även översatts till svenska och finns fritt här.
    The post Föräldrar: Låt Isaac Newton inspirera att undervisa barnen appeared first on Evangeliecentrerat.
  • Fråga 3: Hur många personer är det i Gud? | Evangeliekatekesen

    14 januari 2019 04:00 – admin
    Fråga 3 ur Evangeliekatekesen:
    Hur många personer är det i Gud?
    Svar:
    Det är tre personer i den ende sanne och levande Guden: Fadern, Sonen och den helige Ande. De är av samma väsen, lika i makt och ära.

    Treenighetsläran är den viktigaste kristna läran–
    –som de flesta inte tänker på.
    Den är absolut väsentlig för vår tro men många kristna–
    –verkar se den som ett svårt matteproblem.
    Och även om vi förstår betydelsen så känns det inte–
    –som den påverkar våra liv.
    Ordet “treenighet” finns inte i Bibeln, men ordet fångar–
    –en del bibliska sanningar.
    Sju påståenden ligger i treenighetsläran:
    Gud är en, det finns bara en Gud.
    Fadern är Gud. Sonen är Gud. Den helige Ande är Gud.
    Fadern är inte Sonen, Sonen är inte Anden, Anden är inte Fadern.
    Dessa sju påståenden fångar treenighetsläran—en Gud i tre personer.
    Kristna är alltså monoteister, vi tror inte på många gudar–
    –utan bara en Gud som likväl existerar i tre personer.
    Uttrycket “personer” är väldigt viktigt. Den tidiga kyrkan–
    –brottades med vad som var lämpligast att säga–
    –och “personer” passar verkligen till de tre “personerna”–
    –och deras relation till varandra.
    Att Fadern, Sonen och den helige Ande är i ömsesidig enhet–
    –men ändå olika.
    Den ene är inte den andre men de är jämlika i rang, makt, ära, majestät–
    –Fader, Son och helig Ande. Jesus sänder lärjungarna att döpa–
    –i Faderns, Sonens och den helige Andes namn.
    Läran finns invävd genom hela Skriften.
    Något som folk kan undra över är: “Vad spelar detta egentligen för roll?”
    “OK, jag fattar, tre i en, en i tre, vad gör det för skillnad”–
    –”i mitt kristna liv?”
    Jag tror läran betyder tre viktiga saker för oss:
    1: Den hjälper oss förstå hur det kan finnas enhet i mångfald.
    Detta är en av de mest angelägna frågorna i världen.
    Det finns vissa som är för mångfald. Vi är alla så olika…
    Och andra vill att alla ska tänka, styras och uttrycka sig likadant.
    Men treenigheten visar att man kan ha verklig enhet i mångfald:
    Fadern, Sonen och Anden samarbetar enigt i frälsningen.
    Fadern utväljer, Sonen fullbordar, Anden tillämpar.
    De har olika roller och sätt att relatera till varandra. Det var den första.
    2: Treenighetsläran lär oss om gemenskap.
    Vi har en Gud som existerar i tre personer, i evig gemenskap med varandra.
    Och så viktigt det är att vi kristna älskar och stöttar varandra.
    Det här har sitt ursprung i gemenskapen i Treenigheten.
    Slutligen och kanske allra viktigast: En treenig Gud innebär evig kärlek.
    Kärleken har existerat för alltid. Om Gud bara var en enda person–
    –hade Han behövt skapa någon för att älska.
    Men Fadern, Sonen och den helige Ande har en evig kärleksrelation.
    Kärleken är alltså inte någonting skapat.
    Gud måste inte gå utanför Sig själv för att älska.
    Kärleken fanns innan—kärleken är evig.
    Och denne treenige Gud är helt och hållet kärleken själv.
    2 Kor 13:13
    Vår Herre Jesu Kristi nåd, Guds kärlek och den helige Andes gemenskap vare med er alla.
    Denna fråga och svar är hämtade från evangeliekatekesen.se, där man även hittar alla frågor och en PDF-fil med alla frågor och svar.
    För mer information om evangeliekatekesen och vad en katekes är se här.
    The post Fråga 3: Hur många personer är det i Gud? | Evangeliekatekesen appeared first on Evangeliecentrerat.
Etiketter: apologetik troslära

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln