2016

Av David Whitworth

 
Det finns ett växande intresse för det som idag kallas för den reformerta tron och i kyrkohistorien betecknas det som kalvinism. Vi på denna webbsida tror att tiden är mogen för att skriva om mannen Jean Calvin (1509–1564), hans teologi och hans betydelse för vår tid. Hur många bloggar det blir få tiden utse.
 
Det känns som om det råder en misstänksamhet och även en fientlighet riktat mot Calvin och den reformerta tron. Det är nödvändigt att bemöta dessa invändningar som dyker upp då och då. Ett par exempel som är vanliga i dag kan nämnas, ett är att Calvin var en hårdför hjärtlös teolog och ett annat är att han var ansvarig för Miguel Servetos död. Jag vill visa att dessa förutfattade meningar inte är sanna och att Calvins förutbestämmelselära inte var det centrala i hans teologi, som vissa vill påstå.
 
Vi som älskar nådens läror misstänkliggörs ibland som om vi grundar vår teologi på två eller tre bibelstycken som vi förvränger. Detta är grova feltolkningar av vår övertygelses innersta väsen och hör inte ihop i det offentliga rummet. Varför har det blivit så här? Härstammar dessa fördomar från okunnighet eller byggs de på lösryckta meningar och halvsanningar? En förklaring kan delvis vara bihanget till den lutherska Konkordieformeln. Bihanget består av fyra artiklar och den fjärde är mest påfallande. Under tre underrubriker hängs den reformerta läran ut och förvrängs delvis och benämns som vilseledande och falsk. Den värsta kommentaren framkommer i fotnoten där den beskrivs som "kryptokalvinism" alltså någon som är hemligt fördolt.
 
Allt detta är fjärran från sanningen. Istället formas den reformerta tron på en integrerad och en helhetsbild på livet hämtat från Bibeln. Bilden bottnar i Guds väsen och egenskaper och kommer till uttryck i allt vårt tänkande och i hela vårt liv. Vi är frälsta för att förhärliga Gud och leva till Hans ära i alla livets område och detta är vår kallelse. Denna världsbild ger inget utrymme för en dualistisk världsbild, alltså man delar upp livet i det 'världsliga' och det 'andliga.' Det finns ingenting i livet som hamnar utanför Guds suveränitet och herravälde. Denna bibliska Gudsbild var Calvins drivkraft som han utvecklade i sina litterära verk.
 
De som vill anstränga sig att gräva i Calvins litterära arv upptäcker snart en riktig guldgruva som är berikande och till uppbyggelse. De som har satt sig in i Calvins verk kan också vittna om den belöning som finns att skaffa i den oerhört rika skatten som han har lämnat efter sig. Vi vill inte sätta Calvin på en piedestal eftersom han var människa av kött och blod som vi och också hade sina fel och brister. Vi reformerta baptister är inte överens med Calvin om barndop och församlingens organisation.
 
Ordet kalvinist ger en dålig klang och det är intressant att namnet var ett öknamn för dem på Calvins tid som uppskattade hans lära. Den dåliga klangen grundas i missuppfattningar och den skeva bilden som målas upp. Jag vill klargöra att vi inte tror på någonting eller instämmer med något Calvin gjorde bara för att just Calvin trodde eller gjorde det. Vi dömer honom med samma mått som han dömde den romerska katolska kyrkan och genom måttet som han själv rättade till sina åsikter och liv. Vi tror med honom att Guds Ord är det sanna måttet. Vi är fast övertygade om att när han och de andra reformatorerna dömde och opponerade sig mot farliga irrläror gjordes det på grunden av Guds Ord.
 
Det fanns mycket som förenade reformatorerna. Det finns en harmoni i de reformerta kyrkornas bekännelseskrifter vad gäller de grundläggande trossatserna och avvikelse från dessa har och har haft sina förödande konsekvenser, vilka ger upphov till villfarelsens framfart.
 
När vi sätter Calvin i det historiska perspektivet blir det alldeles uppenbart att Calvin inte var ensam i sina teologiska övertygelser. Den store skotske reformatorn John Knox och den engelske reformatorn Hugh Latimer finns bland dem som delade Calvins övertygelser. Kyrkohistorien visar att de var inte heller ensamma om detta. Det har varit en rad prominenta människor som delade dessa övertygelser. Puritanerna i England: John Owen, Thomas Goodwin och Thomas Manton m.fl. Andra kända namn är Jonathan Edwards, William Carey, George Whitfield Countess of Huntingden, Martyn Lloyd-Jones, Henrik av Navarre (Frankrikes Kung) och Johann Gerhard Oncken. Listan kan göras oändlig.
 
Calvins lära spred sig till Holland, Frankrike, Storbritannien och senare till USA. Var än läran spred sig blev kulturen genomsyrad av den reformerta livsåskådningen som ökade livskvalitén. Ett strålande exempel på detta kan dras från Sveriges historia på 1500–1700 talet. Det var då många av de förföljda franska hugenotterna flydde hit till Sverige och även valloner från norra Belgien förföljdes och i likhet med hugenotterna flydde en del till Sverige. Nederländska reformerta flyttade hit under helt andra omständigheter. Dessa människor, som var få till antalet, gjorde ändå en markant förändring i den svenska kulturen, handel- och yrkeslivet just då. Det blir en fortsättning senare på detta.

Läs hela inlägget »

Rogue One: A Star Wars Story
2016
 
En filmberättelse lite vid sidan de bärande filmerna i sagan om stjärnornas krig. Men, ändå väl så sevärd. Ett väl berättat äventyr med action och specialeffekter.
 
Tre saker är värda att notera som kulturspaning:

  • Filmen präglas av en djup pluralism och multikultur. Det är så här det globala samhället ser ut, när man samlas för att kämpa för det goda, oavsett kulturella och etniska skillnader. Uppmuntrande i dessa tider!
  • Det finns ett mörker i filmen, ja, kanske är mörkret det bärande temat. Det är inte självklart att det slutar väl för en individ som är på den goda sidan, krig har konsekvenser, och dessa konsekvenser är tydliga i filmen även när det goda segrar.
  • En gammaldags hyllning av självuppoffrande hjältemod skiner fram mer och mer ju längre som gått av berättelsen. På många sätt skär det sig med samtidskulturen och bär en spännande friskhet i en omtumlande alternativ berättelse om etik. Nästan som en propagandafilm från en klassisk diktatur, det är smått oroväckande att känna hur det här rör vid de unga männen på biografen.

.

Läs hela inlägget »
Etiketter: film, etik

Av David Whitworth

En tjock dimma och fuktig luft låg över London som ett täcke och spred sig över Clapham där familjen Spurgeon bodde mellan 1857-1880.Detta hade en skadlig effekt på herr och fru Spurgeons hälsa. Familjen fick rådet att flytta från Clapham, som en gång var en lantlig idyll, och längre bort från huvudstaden helst på höjden någonstans.

Gud i sin nåd och godhet ledde familjen att flytta till Norwood och berättelsen är påfallande.

Guds förunderliga vägar
På vägen hem efter Charles hade uträttat ett ärende, fångade hans blick ett hus med en till salu skylt utanför. Han stannade upp och fick tillstånd att gå på visning. Huset var byggt på Beula Hill i Norwood längst upp på kullen! Det var ett vackert hus och idealiskt för paret Spurgeons hälsa. Charles ville köpa huset men tänkte att huset var alldeles för fint för dem och övergav då alla tankar på husköp.

Då skedde en märklig och oväntad vändning. Några dagar senare fick han ett brev med ett erbjudande att lägga ett bud på huset i Norwood och samma dag kom en byggmästare till familjen Spurgeon i Clapham. Mannen hade tidigare reparerat huset hos dem och undrade om de var intresserade av att sälja sitt hus till hans bekant. Spurgeon förklarade då att han önskade köpa ett hus och om han kunde få ett rimligt pris så var han beredd att sälja. I Guds outgrundliga nåd skedde transaktionen.
 
1880 flyttade familjen Spurgeon från Clapham till 'Westwood,' Beula Hill i Norwood. Detta skulle bli deras sista hem här på jorden. Deras nya hem var långt bättre än det gamla. Inte bara var det längre bort från Londons tjocka dimma och buller utan rummen var rymligare och lämpligare än det i Clapham. Paret hade under många år haft svåra sjukdomar och var också tidvis mycket svaga. Deras hälsotillstånd försämrades genom flytten men efter två veckor i det nya hemmet förbättrades hälsan betydligt. Huset hade sin egen lilla park där Charles och Susannah kunde strosa omkring vilka gav dem stor glädje.
 
Livet i den nya omgivningen
Lördagarna ägnades åt förberedelsen inför söndagens predikningar i Spurgeon hemmet. Charles ropade på Susannah från kontoret för att få hjälp med förkunnelsen. Han satt vid sitt skrivbord med en mängd uppslagna kommentarer och bredvid var en fåtölj för Susannah där hon ofta fick sitta och läsa från de kommentarer som Charles hade lagt fram. Detta var lyckliga stunder för paret Spurgeon och ibland när Charles inte kunde finna söndagstexten så frågade han Susannah: 'Gumman, vad skall jag göra?' och hon uppmuntrade honom. Ibland kunde hon ge honom en bibeltext som han fastnade för och han var snabb att berömma henne för det efter han hade predikat. Susannah sade att hon blev bekant med puritanerna och andra predikanters böcker som hon annars inte hade blivit om hon inte hjälpt sin make.
 
Flytten till Norwood skulle ha en god effekt på Charles hälsa men den plågsamma gikten han led av blev aldrig bättre. Han fortsatte med sina resor till Mentone i Sydfrankrike som han gjort alltsedan början på sjukdomen för att få lindring. Hans skov med värken blev längre och längre och smärtan mer akut. Gikten spred sig till hans högre hand och arm. I början reste Susannah med honom men när hon blev rörelsehindrad och resorna alltmer besvärliga för henne och var hon tvungen att stanna hemma.
Dessa långa stunder från varandra skapade en övermäktig längtan efter varandra. Charles skrev till sin älskade Susannah varje dag och beskrev sin dag i minsta detalj. Genom sin brevväxling uttryckte de sin kärlek till varandra i en vacker poetisk stil. Dessa kärleksförklaringar kan för oss idag låta mycket konstgjorda men var inte helt främmande för dåtidens människor.
 
Trots att fru Spurgeon led så mycket av sin sjukdom arbetade hon outtröttligt med pastorsfonden, bokfonden och startade ett soppkök för de som hade förlorat sina jobb på grund av den hårda vintern och samtidigt skänkte hon bort kol till de behövande.
 
Dödens intrång
Då Charles återvände hem från en av sina hälsoresor till Mentone i februari 1891 var han mycket friskare än han hade varit på länge men det var bara tillfälligt. Efter hemkomsten försämrades hans hälsa allvarligt och nyheterna nådde ut i hela Storbritannien. Susannah och Charles fick mängder av brev från människor i alla samhällsskick inklusive premiärministern Gladstone. Charles tillfrisknade aldrig och i oktober 1891 reste han för sista gången till Mentone, denna gång i sällskap med sin fru och några nära vänner. Som alltid vårdade Susannah sin make med den yttersta kärlek och hängivenhet men efter att han varit medvetslös i fem dagar flyttade han till den himmelska härligheten 31 januari1892
 
Mitt i den stora hjärtslitande bortgången och saknaden som Susannah uplevde, tröstade hon sig själv med tanken på att hon också en dag skulle vara med sin älskade Charles. Det lilla sällskapet stod på knä och bad tillsammans. Susannah tackade Herren för den ovärderliga skatt Gud hade lånat åt henne och sökte nåd och styrka inför framtiden.
 
Fru Spurgeon tillät aldrig sin sorg att distrahera henne från uppdraget i Mästarens tjänst. Bokfonden och pastorsfonden var lika framgångsrika som de alltid hade varit. Hon ägde en sällsynt litterär gåva som inte var olik sin mans och skrev ett antal böcker. Det största arvet som hon lämnade till eftervärlden var autobiografin om sin make. Denna var en samling av hans dagböcker, brevsamlingar, predikningar och böcker. Materialet samlades in med största omsorg och noggrannhet.
 
På sommaren 1903 blev hon sängliggande i lunginflammation som hon aldrig återhämtade sig ifrån. Hennes jordiska liv slutade 22 oktober 1903. När slutet var nära var ansiktet på henne lysande med himmelsk strålglans. Hon utropade: "Dyre Jesus! dyre Jesus! Jag ser Kungen i sin härlighet!" Dessa var hennes sista ord och Susannah trädde äntligen in i den himmelska härligheten som hon så hade längtat efter.
 
Låt oss få tacka Gud för Susannah Spurgeon och för ett föredömligt äktenskap. Hon behövde inte vara oberoende av Charles för att leva ett fullbordat liv. Paret levde ett ömsesidigt underordnat liv och hon fick stor frihet för att utveckla sina gåvor.
 
Sådana par behövs även i dag i Jesu Kristi församling, de som vill leva frimodigt för Herren och förhärliga Gud i den uppgift de har fått för att tjäna Kristus och Hans folk.

Läs hela inlägget »
Etiketter: baptist, biografi

Med inspiration från William J. Seymour

 
Påskmåltiden påminde det judiska folket om Guds stora kärlek till dem genom att befria dem från det egyptiska slaveriet. I enlighet med Mose lag, åt Herren Jesus påskmåltiden med sina lärjungar. Den var nu slutförd för alltid, när han efter att ha tvättat lärjungarnas fötter, instiftade Herrens måltid, den kristna påskmåltiden, brödet och vinet.
 
Den natt då Herren Jesus blev förrådd tog han ett bröd, tackade Gud, bröt det och sade: "Detta är min kropp som blir utgiven för er. Gör detta för att minnas mig." På samma sätt tog han bägaren efter måltiden och sade: "Denna bägare är det nya förbundet i mitt blod. Så ofta ni dricker av den, gör det för att minnas mig." Så ofta ni äter detta bröd och dricker denna bägare förkunnar ni Herrens död till dess han kommer.
(1 Kor 11:23-26)
 
Nattvarden riktar oss mot Herrens ankomst, vår stora befrielse, på samma sätt som påsken var Israels barns befrielse från Egypten. På samma sätt som ätandet av lammet gav styrka och läkedom i den judiska påskmåltiden, så ger Kristi kropp hälsa för oss: ”genom hans sår är vi helade” (Jes 53:5) ”Människan lever inte bara av bröd, utan av varje ord som utgår från Guds mun” (Matt 4:4)
 
Det är många troendes erfarenhet att det finns en ”andlig” närvaro av Kristus i nattvarden. Nattvarden är så en beröringspunkt mellan den troende och Kristus genom den Helige Ande. När vi tar del av bröd och vin verkar Anden i oss, när oss och stärker vårt inre och ger tillgång till helande för våra kroppar. Det här inte några ”automatiska” eller ”mekaniska” eller ”magiska” verkningar åtskilda från den personliga trons gensvar. Det är Anden som verkar i oss genom vår tro.

Läs hela inlägget »
Etiketter: pingst

Reformationsbibeln
Nya Testamentet, Andra upplagan
Svenska Reformationsbibelsällskapet, 2016
 
Psaltaren enligt Septuaginta
Artos Norma Bokförlag, 2008
 
Att lyssna till den levande kyrkan genom historien är att också lyssna till de versioner av bibeltexten man använt. Därför är dessa två böcker sanna välgärningar både för den teologihistoriskt intresserade och för den vill låta sitt andaktsliv knyta an till de bröder och systrar som gått före. Och visst är det något speciellt att ha dessa texter på vacker samtidssvenska, särskilt andaktslivet mår gott av modersmålets särskilda närhet till hjärtat.  
 
Psaltaren
Psaltaren enligt Septuaginta används av östkyrkan och är också i bruk i latinsk översättning i västkyrkan. Den liturgiska skönheten gör dess psaltarpsalmer väl lämpade för bön. Septuagintas alternativa tolkningar kan också ge en hjälp att tolka och få ett ytterligare djup till den traditionella psaltaren. Trycket är vackert med fina marginaler, men inbindningen gör att den inte ligger öppen själv. På det stora hela är denna översättning ett fint komplement till Folkbibelns psaltarpsalmer som utgångspunkt för den dagliga andakten. En utgåva mer lämpad för andakt, som ligger öppen själv, är ett önske.
 
Nya Testamentet
Att läsa reformationens teologer och förkunnare är att läsa bibelförkunnelse grundad på manuskriptet Textus Receptus. Detsamma gäller texter från baptiströrelsens ledare ända in i 1900-talet. Därför är det tacksamt att ha tillgång till en svensk översättning på denna grund, en bra hjälp vid studier och översättningsarbete. En viktig sak i denna andra upplaga, är att det är tydligt angivet var grundtexten från United Bibel Society och Nestle-Aland skiljer sig åt från reformationens grekiska grundtext. Utgåvan är smidig och layouten är OK. Varje vers börjar med nya rad vilket är bra om man använder texten som referens, snarare än för läsning.
 
Bättre utgåvor av Bibeln?
Nu blir det ju lite problematiskt att östkyrkan tycker att Septuaginta är en bättre grundtext av Gamla Testamentet och att en minoritet protestanter tycker att alla andra grundtexter än Textus Receptus för Nya Testamentet är korrupta.
 
När det gäller Septuaginta handlar det om en kyrkofamilj vars frågor om auktoritet är helt andra än baptiströrelsens. Dessa frågor lämnas därför med varm hand över till teologer i denna traditionen. Det kommer att bli intressant att följa de ortodoxa kyrkorna i Sverige och se vilken väg de kommer att ta i frågor om svenska språket i Bibel och liturgi.
 
När det gäller Textus Receptus rör det dock baptisternas syn på Bibeln som Guds ord och enda rättesnöre för tro och liv. Vi vill komma så nära de ursprungliga ofelbara och felfria manuskripten som det bara går. Några av oss ger argument grundtexten Textus Receptus, många andra argumenterar utifrån en evangelikal tro på Bibeln som Guds ord att grundtexten från United Bibel Society och Nestle-Aland är närmare de ursprungliga manuskripten. En viss ödmjukhet rekommenderas här, kanske är frågan inte så enkel och klar som den ibland framställs. Att använda Reformationsbibeln och noga ta del av de noter som anger där United Bibel Society och Nestle-Aland skiljer sig år är en försvarbar hållning. Att använda Folkbibeln och ibland konsultera Reformationsbibeln är likaså rimligt och försvarbart.

Läs hela inlägget »
Etiketter: traditionen, böcker, bön

Hade Susannah inte startat ett nytt verk skulle hon har blivit ihågkommen bara för att vara fru till den stora predikanten C. H. Spurgeon för vilken hon var till stor hjälp och uppmuntran. Spurgeon beskrev henne såsom 'Guds ängel skickad av Gud till mig.' Men hon förtjänar för alltid att bli ihågkommen i kyrkohistoriens arkiv för hennes insats med bokfonden för att förse fattiga pastorer med teologiska böcker.
 
Bokfondens uppkomst
Bokfonden startades under mycket enkla förhållanden. 1875 hade Charles skrivit färdigt Lecture To My Students och visade Susannah manuset och frågade om hennes åsikt. Hon sade spontant 'Jag önskar att jag kunde ge en kopia till varje pastor i England'. 'Men varför inte gör det då' var hans replik.
 
Fru Spurgeon var inte beredd på en sådan utmaning men började fundera på hur hon kunde spara ihop hushållspengar ur sin kärva ekonomi till projektet. I det ögonblicket kom hon ihåg en liten samling lösa mynt som låg i en låda i sovrummet och som hade växt i åratal. Summan räckte till ett hundra kopior av Lectures To My Students. Så invigdes bokfonden.
 
I 1875 års julinummer av Sword and the Trowel bjöd Susannah pastorerna att anmäla sig för att få en gratis bok. Gensvaret var långt över förväntningarna och böckerna räckte inte till men hon kunde dela ut 200 böcker istället för 100. I augustinumret av tidskriften skrev Charles om det skriande behovet av böcker till fattiga pastorer och beskrev Susannahs verk. Artikeln fick stort gensvar och pengarna rullade in. Detta gav fru Spurgeon möjlighet att skicka ut bokpaket till ännu fler pastorer.
 
Människor som inte kunde skicka pengar skänkte istället böcker. Bland de många teologiska böcker kom också en hel del olämpliga för en pastor som vill förbättra sin predikokonst. Sådana titlar som Råd till mödrar, Råd till nya invigde par och Franska grammatik hamnade hos fru Spurgeon!
 
Under hösten blev Susanna allvarligt sjuk och detta hindrade henne i bokverksamheten men hon återhämtade sig dock i november och det var knappt en dag utan att någon pastor tog emot ett bokpaket. Davids skattkammare gavs ut bredvid Lectures efter många stora penninggåvor till fonden. Många fattiga pastorer skickade efter Spurgeons predikningar och litterära verk.
 
Fondens tillväxt och andra uppgifter
Susannah Spurgeon tiggde aldrig pengar till bokfonden men pengar rullade in ändå. Mellan augusti 1876 och januari 1877 fick hon inte mindre än £926 i gåvor. I slutet på andra året ökade gåvorna till £2000 och pengarna investerades alltid i verksamheten
 
Varje vecka fick hon en hög sorgliga brev men samtidigt också tackbrev från mottagarna. Susannahs tro på Gud var lika stark som sin mans tro. Hennes tillit till Guds nåd för att förse henne med pengarna till bokverksamheten var fullständig och hon vacklade aldrig. Hennes motto var 'spend and God will send' tagen från hennes mans bok John Ploughmans Pictures.
 
Den verksamhet som Susannah tog på sig blev snart inte begränsad till litteratur. 1877 skänkte en vän henne en summa pengar för att hjälpa pastorer som hade det knapert. Charles och andra vänner bidrog också med pengar. Detta blev början på den mycket behövliga stödfonden för pastorer. Ett antal troende kvinnor bidrog också med att förse fattiga pastorsfamiljer med varma kläder.
 
1878 blev Susannah akut sjuk vilket var livshotande men hon överlevde krisen. Trots alla bakslag gav hon all sin uppmärksamhet åt bokfonden som aldrig drabbades, inte ens under sjukdomstiden. Inte en enda gång var hon förtvivlad eller knotade över prövningarna som hennes Mästare kallade henne till. Under de svåraste prövningarna litade hon på sin Frälsares nåd för att förse henne med styrka och kraft och på ett märkligt sätt så kom detta till stånd.
 
Verksamhetens utvidgande
Penninggåvorna till fonden växte och fru Spurgeon kunde nu utvidga bokdistributionen till. missionärer utomlands. Förutom missionärer hjälpte hon infödda pastorer med litteratur i sådana länder som Västindien och Afrika.
 
1883, åtta år efter bokfondens invigning, hade Susannah Spurgeon delat ut tusentals bokpaket, Spurgeons predikningar och tidskriften Sword and Trowel. Det är en förbluffande berättelse om en kvinna som trots att hon var rörelsehindrad hade uppsikt över hela verksamheten. Det är svårt att hitta en motsvarighet i kyrkohistorien. I genomsnitt fick hon femhundra brev i veckan från fattiga pastorer. En del brev var tvivelaktiga, från människor som ansåg sig rätt att kräva böckerna. Villkoren för att bli berättigad ett bokpaket var att den årliga inkomsten inte översteg £150. Susannah fick ett brev från en man som inte uppgav någon information om att han uppfyllde villkoren. Hon svarade med en önskan om att han kunde bekräfta det. Han blev förargad och svarade: 'Låt mig få säga att jag har ingen önskan att bli betraktad som fattig'!
 
Trots att hon var sängliggande många gånger var det underbart att se att bokfonden var framgångsrik. Hon var trogen sin tjänst i det sista förutom under året 1888 då hon var så sjuk att hon inte ens kunde besvara breven.
 
Samfundstillhörigheten var utan betydelse för fru Spurgeon och hon förnekade aldrig någon fattig pastor ett bokpaket.
 
En del av den korrespondens fick Susannah från fattiga predikanter som begärda ett bokpaket som inte hon kunde tillgodose. Det var smärtsamt för henne och rörde henne djupt i sitt hjärta att inte kunna bemöta behovet. Behovet rörde hjärtat på Sydney Bagster som 1888 startade en framgångsrik hjälpbokfond för att skicka ut helt gratis teologiska böcker till lekmannapredikanter. 1891 överlämnade Bagster hjälpbokfonden till fru Spurgeon som också blev en del av hennes dagliga sysselsättningar.
 
År efter år begäret för Sword and Trowel växte, så också för hennes makes predikningar och småskrifter. En fond för allmänna bruk som redan hade existerat i flera år för Herrens verk kunde utnyttjats för att stödja översättningen och tryckningen av predikningar och skrifter till en rad andra språk. Pengarna från fonden också användes till att stödja missionärer och hjälpa små församlingar med stora skulder.
 
Bokfonden, hjälpbokfonden och pastors stödfond sköts personligen av Susannah Spurgeon hemifrån. Trots sjukdomen och svag i kroppen var hon trofast intill den sista.

Läs hela inlägget »
Etiketter: baptist, biografi

Av David Whitworth

 
8 januari 1856 inträffade den stora dagen i Susannah och Charles liv.
Dagen de hade längtat efter för att ingå äktenskapsförbundet med varandra.

 
Vigseln uppmärksammades över hela Storbrittanien. Tidigt på morgonen började folk att köa utanför New Park Street Chapel och några timmar senare hade det samlats tusentals människor på gatorna utanför kyrkan. Det var omöjligt att det skulle bli en diskret vigsel med den omtalade pastor Spurgeon och hans blivande fru. Att se så många människor förbryllade Susannah och det var säkert en svår prövning för henne som var så blyg. Hon steg upp tidigt på morgon för att tillbringa mycket tid i bön. Hon klädde sig i en enkel brudklänning och förberedde sig för vigseln. Kyrkan var fylld inom en halv timma efter dörrarna hade öppnats.
 
Efter folkets jubel ute på gatorna åkte brudparet till Paris på 10 dagars smekmånad. Susannah var reseledare för Charles eftersom hon hade ofta besökt Paris och var välbekant med staden.
 
Väl hem igen flyttade paret in i ett oprententiöst hus på New Kent Road i centrala London. Det bästa rummet i hemmet var avsett till biblioteket och detta blev ett mönster för deras hem i framtiden.
 
Äktenskapslivet
I en ganska ansträngd ekonomi var Susannah en skicklig ekonom och vände på varenda slant för att få deras ekonomi att gå ihop. Hon till och med budgeterade för en ung predikant som Charles utbildade och utrustade till pastor. Projektet var så framgångsrikt att det senare ledde till ett pastors college.
 
En märklig händelse som visade hur ovärderlig Susannah var och till vilken stor välsignelse för Charles är värd att nämna. Det var på en lördag kväll då Spurgeon brottades med texten som han skulle predika över på söndagen. Han studerade texten till sent inpå natten men kunde inte få fram någonting ur innehållet. Susannah rådde honom att gå och lägga sig och försöka igen på söndagsmorgonen. Hon lovade att väcka Charles tidigt. Hon väcktes mitt i natten av att han talade i sömnen där han predikade över just den utvalde texten. Hon bad till Gud att Han skulle lägga utläggningen på hennes minne och hon fick bönesvar. Följande morgon kunde hon återberätta predikans innehåll för Charles som med stor glädje prisade Herren för att detta var precis innehållet han sökte.
 
20 september 1856 föddes tvillingar i familjen Spurgeon. Deras glädje var fullkomnad vid födelsen av dessa pojkar som de gav namnen Charles och Thomas. Föräldrarna var måna om att helga dessa tvillingar åt Herren i Hans tjänst och så blev det också.

Dödsskuggans dal
Denna överväldigande glädje var tragisk nog kortlivad när paret tvingades "vandrar i dödsskuggans dal." 19 oktober 1856, en månad efter pojkarnas födelse upplevde Susannah och Charles vad som lindrigt sagt var en mardröm som de aldrig skulle glömma. Charles skulle predika inför tusentals människor i Surrey Gardens Music Hall. Under tiden han bad utbröt panik bland publiken. Någon eller några längre bak i lokalen ropade "Eld!, Eld!" Det var ett avsiktlig rop från evangeliets fiender men varningen var falsk. Mitt uppe i paniken rusade människor mot utgången som resulterade i flera människors död.
 
 
Familjeidyllen
När Spurgeon kom hem senare på den ödesdigra kvällen var han en härjad och bruten man. Susannah försökte trösta honom men han vägrade tröstas och han grät hela kvällen och långt inpå natten. Men Gud är trofast och ledde paret ut ur den mörka dalen.
 
1857 flyttade familjen Spurgeon till Helensburgh House i Clapham som då var en liten by på landet. Det var i denna lantliga idyll som familjen hittade det lugnet de så väl behövde. Huset hade en stor trädgård med fruktträd som paret kunde sköta och koppla av i och där barnen kunde springa fritt. Enligt Susannah levde de många lyckliga år i huset.
 
Fru Spurgeon var varmt tillgiven sin man, liksom Charles var till sin fru och deras kärlek till varandra var djup och innerlig. Hon satsade sin tid och energi att hjälpa, styrka, trösta och uppmuntra honom. Hon ansåg det som ett privilegium och en glädje att vara vid hans sida under hans predikoturer och vårda och pyssla om honom när han blev sjuk. När Susannah själv blev sjuk några år senare var rollerna omvända.
 
Under de åren som hon var frisk tog hon en aktiv del i Charles arbete, först i New Park Street Chapel och senare Metropolitan Tabernacle där hon tog hand om flera kvinnor och flickor. Susannah levde gudfruktigt och värdigt och hon var mycket omtyckt och beundrades av församlingarnas medlemmar.
 
Efter att de hade bott drygt tolv år i Helensburgh House behövde familjen ett större hus. De hade bestämt att riva huset och bygga ett större. Susannah flyttade till Brighton under byggnationen men där blev hon mycket sjuk och kunde inte flytta in i det nya huset tills senare. Charles tog hand om inredningen och valde allt med kärlek och omsorg för att behaga sin kära fru Susannah.
 
Susannahs sjukdom
Sjukdomen begränsade hennes rörelseförmåga och det hindrade henne från att följa med   Charles på hans predikoturer. För paret Spurgeon var det plågsamt att vara ifrån varandra. Han skrev till henne med glädje varje dag de var åtskilda. Susannah ville att Charles skulle  minska brevskrivandet till henne eftersom han redan hade en stor arbetsbörda med korrespondens och predikoförberedelser på sina resor. Det förslaget vann ingen gehör hos honom!
 
Susannahs intensiva och djupa kärlek för Charles inspirerade honom så att han en gång skrev: 'Det är ingen som vet hur tacksam jag är till Gud för dig. I allt jag har gjort för Honom har du spelat en stor roll eftersom du ger mig glädje och det har utrustat mig väl i Herrens tjänst. Genom den glädjen har jag fått kraft till arbete i Mästarens tjänst och jag har kunnat arbeta ihärdigt genom din ljuvliga gemenskap.'
 
Hennes sjukdom gjorde henne mycket svag och hon var sängliggande under långa perioder. Trots detta var hon trofast i sin undervisning till sina tvillingsöner i de stora bibliska lärorna och hon hade glädjen av att se dem frälsta i unga år.

Läs hela inlägget »
Etiketter: baptist, biografi

Det Allra viktigaste – Evangeliets kraft och budskap
Paul Washer
Reformedia, 2015
 
Ett spontant köp på Nyhemsveckan, en liten främmande fågel i den svenska bokvärlden. Sakta har jag läst och reflekterat över Paul Washers bok om Evangelium. Det som slår mig är den själavårdande aspekten av ett rent evangelium, att sunda församlingar byggs av evangelium.
 
Clara
Hon är tjugofyra år och har växt upp med Jesus. Kanske är det att hon ofta läser Bibeln, kanske är det ärlighet inför Jesus, konsekvensen är att hon ofta känner att hon inte räcker till.  Guds helighet står klar för henne i Bibeln och hon ser Skriftens uppfordran till ett heligt liv, men hon upplever att hon inte möter kraven. Många har i all välmening talat om Guds kärlek och förlåtelse, men det har liksom inte gått att få ihop logiskt Guds med helighet. På något sätt har hon levt hela sitt liv den svenska frikyrkans mitt, utan att få ett frigörande evangelium ordentligt förkunnat och förklarat för sig.
 
För Clara kan den här boken bli en skatt, noga och grundligt förklarar Washer ett klassiskt evangelium, reformationens evangelium med tillräknad rättfärdighet, inte rättfärdighet genom gärningar. Det är inte genom vad vi gör, det är genom vad Jesus har gjort!
 
Stefan
Mitt i livet, men branden för Jesus är starkare än någonsin. John Pipers starka förkunnelse av evangeliet inspirerar honom mycket. Internet, youtube och mp3 har varit en sann välsignelse och givit ett utblick vidare än hemförsamlingen. Samtidigt älskar Stefan sin församling och engagerar sig både praktiskt och i undervisning, trogen i det Gud har givit honom att tjäna i. Många gånger känner han att han saknar ord, ja själva språket, för att förklara evangelium i sitt eget sammanhang. Att det som kommer så naturligt på engelska blir svårt att formulera på svenska. Det är som om John Piper får så mycket gratis av det engelska språket, en särskild precision i talet om korset, försoningen och frälsningen.
 
I Washers bok kan Stefan hitta många av de svenska ord och formuleringar han saknar och till det en ordentlig genomgång av evangelium på hans eget modersmål.
 
Klas
Ibland blir han nostalgisk när han tänker på tider av väckelse. Med två år kvar till pension tjänar Klas som pastori två små församlingar på landet. Han tänker på det tydliga väckelsebudskapet från ungdomen, både det han lyssnat till och det han själv en gång förkunnade. Han har aldrig tvivlat på Bibeln, och den ny tidens urvattning av tron har aldrig lockat honom. Med sorg ser han hur flera av medlemmarna i de församlingar han är föreståndare inte riktigt på djupet har berörts av budskapet om Jesus. Många är det som förklarat för honom att man inte längre kan förkunna hans ungdoms evangelium. Kanske är det till del komplex över bristande utbildning som gör att han har svårt att sätt emot, han har bara fem veckors bibelskola och sedan direkt i tjänst, det var så på den tiden han blev pastor. Till slut och sakta har det som en gång kändes otänkbart hänt, att han blivit försiktig och undvikande med det dyrbara evangelium han satts att förkunna. Experterna har ju sagt att det är en ny och annorlunda kultur nu, att Charles Spurgeon inte längre är ett ideal för predikan. Lite sorgsen och nostalgisk gör Klas ändå sitt bästa, och i själavården är han ännu både varm och tydlig. Men, han längtar och tänker, kan man kanske ännu predika väckelse?
 
Paul Washer är klar igenom hela boken, det är ett rent och klart evangelium som frälser. Så har det varit i alla tider och i alla kulturer, så är det också i dagens Sverige. Och vi vet att hjältar ur väckelsehistorien som Wesley, Spurgeon och Moody alla fick utstå bespottelse och smälek för sin förkunnelse, också i deras tid och kultur var mötte ett klassiskt evangelium motstånd. Om och om ger Washer exempel och förklaringar som kan ge Klas modet i förkunnelsen tillbaka.
 
Är det en bok för dig?
Kanske känner du igen dig i Clara, Stefan eller Klas. Kanske längtar du efter trygghet i din personliga tro och fred med Gud. Är det frustration över en vilja att förklara, men sakna ord? Eller har du tappat modet att förkunna ett klassiskt evangelium?
 
Boken är välskriven, grundlig och tydligt grundad i Bibeln. Översättningen klingar gott i mina öron och ovana ord är förklarade. Jag tror att du också skulle gilla denna bok :)

Läs hela inlägget »
Etiketter: böcker, baptist, evangelium

Heidegger – His Life & His Philosophy
Alain Badiou & Barbara Cassin
Columbia University Press, 2016
 
En av den vetenskapliga rationalitetens mest genomtänkta försvarare, Mario Bunge, skriver under uppslagsordet ”H” i ”Philosophical Dictionary - Enlarged Edition”:
 
H – Den farligaste bokstaven i det tyska språket
 
Vi vet vem Bunge menar, referensen är till en tysk filosof så farlig att man inte ens kan skriva ut hans namn. Han var 1900-talets kanske mest betydande tänkare, omhuldad av de intellektuella, en hjälte i vänsterkretsar och viktig inspiration för progressiva teologer.
 
Den här lilla boken skriven av två franska filosofer hjälper oss inte med frågan om ifall Martin Heideggers filosofi i sig lägger en fascistisk och amoralisk grund för det tänkande som tar sin utgångspunkt därur. Men däremot klarlägger den två frågor om Heideggers egen moral, frågan om nazismen och kvinnorna.
 
Utan tvivel var Heidegger nazist under 30-talet, partimedlem och nazistisk rektor för ett nazistiskt universitet. Han var kanske ingen ledande nazist, snarare en helt ordinär och vanligt småstadsnazist så som många andra tyskar vid den tiden. Badiou och Cassin gör det klart, det här är fakta som vi har att acceptera, att stora filosofer ofta har suspekta politiska åsikter. Platon, den västerländska filosofins fader, har ju klara dragningar till siciliansk fascism och hans mästerverk ”Staten”, är ju snarast en apologetik för, just så, fascism.
 
Och, något är det ju i Heideggers tänkande som gör det möjligt för honom att förena ett livslångt äktenskap med otaliga kvinnoaffärer. Ja, varken Bibelns sexualmoral eller den samtida feminismens tankar och sex och kärlek är riktigt förenliga med Heideggers lite buffliga beteende på kärlekens område.
 
Nog blir det problematiskt om vi svartlistar att tänkare genom historien som inte omfattar den moral som är självklar just i vår historiska och kulturella situation. Men, en viktig lärdom är att intellektuell briljans och encyklopedisk pålästhet inte med självklarhet leder till god etik och rätt åsikter i politiska frågor. Vänsters ryggmärgsreflex att avfärda alla som avviker i åsikt med att de har små hjärnor eller är dåligt pålästa håller inte i fallet Heidegger.
 
Då till den svåra frågan. Har Mario Bunge rätt i sin bedömningen om Heidegger? Ja, kanske. I den västerländska kulturen som alltmer påverkas Heideggers tänkande, så ser vi fler och fler tecken på en fascism i vardande. När akademins tänkande sipprar ned och blir folklig filosofi får det till slut politiska konsekvenser. Till exempel är Donald Trump på ett lite skruvat sätt en naturlig följd av den kontinentala filosofins framgångar på de amerikanske universiteten. Det här är en kontroversiell tanke, men kan vara sann ändå :(

Läs hela inlägget »
Etiketter: etik, böcker

Growing Young: Six Essential Strategies to Help Young People Discover and Love Your Church
Kara Powell, Jake Mulder och Brad Griffin
Baker Books, 2016
 
Det här är en nyutgiven bok som bygge på omfattande forskning bland församlingar i U.S.A. som på ett särskilt sätt lyckats nå ut till ungdom och hjälpt dem att växa i tro.
 

  • På många sätt är ungdomskulturen i Sverige och U.S.A. påfallande lika, vilket gör att mycket av boken är direkt relevant i svenska församlingar. Jag tänker dock att Sveriges lite hårdare sekulariserade miljö ändå gör att en del saker inte är lika enkla här, att kristenhet i Sverige är mer en alternativ kultur och att de får konsekvenser i  församlingsarbete.
  • Värme, mentorskap och omsorg är nyckelord för att nå ut till dagens ungdom och hjälpa dem att växa i tro. Att vara cool är ute, nu är det värme som gäller. Och det här betyder att små församlingar på landet har unika möjligheter att nå dagens ungdom på ett sätt som kanske är svårare för stora församlingar i städer. Ha inte sorg för att din församling är liten och gammaldags, ta istället vara på möjligheterna att se och ha personlig omsorg om varje ungdom och gläd er åt att era begränsade resurser innebär att alla som vill behövs i församlingen för att tjäna i Guds rike.
  • Tre saker som dödar ungdomars tro är gyllene-regeln-kristendom, moralisk terapeutisk deism och tystnad i svåra frågor. Kristendom är inte detsamma som moral och det viktigaste att lära ut i söndagsskolan är inte hur man är en god människa, Jesus på korset är kristendomens centrum – även i söndagsskolan. Och vi måste tala om en närvarande Jesus, om Gud som griper in i världen och har omsorg om sin församling – en frånvarande moralisk Gud som man vänder sig till bara vid problem är inte Bibelns evangelium. Och det måste finnas plats för svåra frågor, det är bättre att svåra frågor får obekväma svar än att frågor tystas ned, vi behöver inte vara världsmästare i apologetik, men att naturligt tala om de brännande frågorna och ibland ödmjukt konstatera att man inte vet är OK.

 
Summerat, det här är en bok som kan vara till god nytta också i det svenska sammanhanget. En översättning till svenska med förord av Carl-Henrik Jaktlund vore en naturlig sak för Libris förlag tänker jag :)

Läs hela inlägget »
Etiketter: böcker, ungdom

Av David Whitworth

 
En pastorfrus ställning har sina speciella svårigheter som kräver osjälviskhet och en villighet att vara i bakgrunden. Hon skall vara beredd att axla en tungt lass för att stödja sin man, uppmuntra honom när han skymfas, och blir delaktig i hans bördor och svårigheter.
 
Ett bättre exempel är svårt att hitta än Susannah Spurgeon. Hon var rörelsehindrad och hade svag hälsa men det hindrade inte henne från att stödja, trösta och uppmuntra sin man när förtal, skymford och falska anklagelser regnade över honom. Hon kunde lätt har krossats och brutits men hon var stark och lyfte sin mans själ ur den mörka dalen som han ibland kallades till att vandra. Jag skulle vilja påstå att utan Susannah hade den stora predikanten och pastorn C.H. Spurgeon inte varit den man han var. Susannah kastade sig, utan förbehåll, in i varje del av Charles' arbete. Hennes liv var en enda självuppoffring i sin Frälsares tjänst.

Unga år och frälsningen
Susannah Spurgeon föddes 5 januari 1832 till äkta paret R. B. Thompson i en förort söder om London. Susannah växte upp i ett gudfruktigt hem där familjen sporadiskt besökte New Park Sreet Chapel, Southwark. Dessa besök gjorde ett stort och levande intryck på henne. Det var i detta kapell som hon frälstes i unga år. Rom 10:8: "Ordet är nära, i din mun och i ditt hjärta" var versen som ledde till hennes frälsning. Hon sa: "Utifrån denna predikan är detta dagen som var det sanna ljusets gryning i min själ." Men strax efter sin frälsning upplevde Susannah att hennes hjärta blev kallt och likgiltigt. "Mörka tider, förtvivlan och ovisshet angrep mig".
 
Söndagen 18 december 1853 trädde en osofistikerad lantlig 19 åring fram i New Park Street talarstol och predikade för första gången. Detta var Charles Haddon Spurgeon. Susannah Thompson var på besök hos familjen Olney som var vänner till Thompson familjen och medlemmar i New Park Street församlingen. Susannah var ofta på besök hos dem i unga år och hade flera gånger besökt församlingen med familljen. Hon vägrade följa med på förmiddags mötet och höra Spurgeon predika. Hur som helst föjlde hon med på kvällsmötet för att göra hennes vänner till viljes.
 
Den unga Charles steg upp i talarstolen. Susannah hade en bild av hur en predikant skulle se ut och predikanten motsvarade inte den bilden! Hans lantliga utseende, manér och kläder blev en chock för henne Det kan lugnt påstås att Spurgeon skulle inte få utmärkelsen som årets bäst klädde man! Hon kunde inte ana att denne unge predikant en dag skulle bli hennes man.
 
Susannah och Charles
När C. H. Spurgeon till slut accepterade pastors kallelsen till New Park Street Chapel, träffades han och Susannah regelbundet hemma hos familjen Olney. Det verkade som om  Susannah snart blev löst från hennes fördomar om Charles och hörde honom oftare predika. Spurgeons intensiva uppmaningar från talarstolen övertygade henne snart att hennes liv var långt ifrån vad det skulle vara.
Susannah kände alltmera en ängslan över sitt återfall i synd. Hon sökte hjälp från en släkting till herr Olney. Men hjälpen kom från ett oväntat håll. Hon fick boken Kristens Resa från Spurgeon som på något sätt hade fått reda på hennes andliga tillstånd. Hans omsorg om henne gjorde ett oerhört stort intryck på henne och hon öppnade sig försiktigt för honom. Hon fick den hjälp hon behövde genom hans stilla ledning, förkunnelser och genom boken hon fick av honom.
 
Kärleksförklaring
Från den tiden växte en nära vänskap fram dem emellan. Klart är att denne unge predikant som tog London med storm, var till stor välsignelse för denna tystlåtna unga kvinna. Hon började besöka New Park Street Chapel allt oftare.
 
10 Juni 1854 invigdes Crystal Palace i Sydenham i Kent. Byggnaden var konstruerad av glas och järn och var en utställningslokal. Ett antal medlemmar från kapellet däribland Susannah och Charles var med. Under tiden de satt och väntade på att invigningen skulle börja, gav Charles en bok till Susannah och pekade ut sidor som gav råd om att söka en fru respektivt man. Det ovanliga sättet som Charles förklarade sin kärlek på var egendomligt men draget var karaktäristisk för Spurgeon! Rådet väckte Susannahs känslor och hennes hjärta som hon sa: "klappade."
 
De lämnade lokalen och gick tillsammans ut på en promenad. "Gud förenade våra hjärtan med oupplösliga band av sann tillgivenhet. Dock visste vi inte då att han gav oss till varandra för alltid." Detta sa Susannah några år innan hennes bortgång. Från den tiden fråmåt mognade det till kärlek och vänskap av den djupaste slag.
 
Drygt två månader efter händelsen i Crystal Palace friade Charles till Susannah och förklarade sin kärlek för henne. Det var ett undebart ögonblick för henne som hon beskrev som "överväldigande." Hon skrev i sin dagbok om den minnesvärda dagen 2 augusti 1854: "Det är omöjligt att skriva upp dagens alla händelser. Jag kan bara i tysthet tillbedja Guds godhet och prisa Honom för Hans rika välsignelser."
 
Susannah var mycket ofta med på gudstjänster i New Park Street Chapel och snart sökte hon meddlemskap i församlingen. Charles bad Susannah att skriva sitt vittnesbörd om sin  frälsning.Det var nog för hans egen del och han blev själaglad och "kunde gråta glädjatårar" genom att läsa om ett genomgående nådeverk i hennes själ.
 
Prövningar
Susannah Thompson blev utsatt för många trosprövningar under tiden de hade sällskap och detta var Guds förberedelse för äktenskapet med Charles. En söndag skulle Spurgeon predika i Kennington. Susannah var med och det var mycket folk som väntade på trottoaren utanför kyrkan. Paret trängde sig fram i myllret men hon kom bort från Charles utan att han uppmärksammade det. Han hade en sådan börda för folkets eviga tillstånd att han inte hade ett tanke på sin stackars Susannah. Hon blev arg och stött, vände och gick hem.
 
1855 besökte paret Colchester för att träffa Spurgeons familj. Det var en lycklig tid tillsammans och familjen välkomnade henne med en öppen famn. Susannahs familj flyttade från Brixton till centrala London och det gav Susannah och Charles mer tid tillsammans. Hon började hjälpa honom i hans litterära verk och hon var tacksam för förtroendet och privilegiet men på samma gång var hon överväldigad av ansvaret.
 
Det fanns naturligtvis en djup saknad när Charles var ute på predikoturer.Han blev en mer eftertraktad predikant och känd över hela Storbrittanien. Detta krävde mycket av hans tid och det var någonting som Susannah fick lära sig att leva med under de åren som låg framför dem.

Läs hela inlägget »
Etiketter: biografi, baptist

Daniel Alm, föreståndare för Pingst FFS,  ger i boken "Till uppbyggelse" en sammanfattning av pingstförkunnelsen:
 
"Vi tror att Jesus frälsar men också att han är den som döper i helig Ande, bygger sin kyrka, helar och helgar den troende, och han är den som en dag som ska komma tillbaka"
 
Den internationella pingstteologen Amos Yong ger motsvarande sammanfattning i boken ”In the Days of Caesar”:
 
”[Det femfaldiga evangeliet är] de goda nyheterna om Jesus som frälsare, helgare, Andedöpare, helare och kommande kung
 
Den här förkunnelsen, som Alm och Yong ger uttryck för, har från ursprunget i församlingen på Azusa Street 1906, spritt sig över världen och omfattar idag flera hundra miljoner människor.

Läs hela inlägget »
Etiketter: pingst, troslära

Guds ord räcker - Evangelisk tro kontra romersk-katolsk
Anders Gerdmar
Areopagos, 2016
 
Ny i tron hamnade jag i en bönegrupp som leddes av en man som senare konverterade till den romersk-katolska kyrkan. Han var öppen med vad som rörde sig inom honom, och helt klart kändes ju ett inflytande från det katolska. Snarare än att dras med åt de hållet, så födde det i mig studier av reformationen och frikyrkans historia. Det var en sådan befrielse att upptäcka 1689 års baptistbekännelse med dess klara och rena formulering av den protestantiska tron. Jag träffade min katolske vän i helgen och tackade för den omsorg han visade en gång för länge sedan. Men, samtidigt var det en sorg att en man med sådan tydlig kärlek till Jesus och sådan glädje i Bibeln en gång såg sig tvungen att söka sig bort från frikyrkan och sedan aldrig kom tillbaka.
 
Nu på senare år har det blivit på modet i frikyrkan och bland lutheraner att återupptäcka det djup som finns i kyrkans första odelade tusen år. Många har hanterat det moget och låtit det berika en protestantisk teologi och ett protestantiskt gudstjänstliv. Andra har blivit överväldigade av kyrkofäder och glammig liturgi. Åter andra har låtit det gå längre än en fruktbar dialog och så sett det som en naturlig konsekvens att konvertera till den romersk-katolska kyrkan.
 
Det är tydligt att många har lämnats med frågor om frikyrkligt, protestantiskt och katolskt. Därför är det mycket välkommet med Anders Gerdmars bok ger en hjälp att tänka klarare i dessa frågor. Det är helt och klart så att Guds ord räcker, tradition och läroämbete behövs inte för att känna Guds vilja. Man behöver inte bli romersk katolik för att vara kristen. Och sedan har vi ju de läror i den romerska-katolska kyrkan som saknar stabil bas i Bibeln, Gerdmar nämner till exempel: bibelsyn, kyrkosyn, synen på Maria, skärseld, avlat och nattvard.
 
Andra har ju skrivit om det här, det är ju egentligen sedan reformationen inga verkliga nyheter. Men, tre saker gör den här boken unik och viktig:
 

  • Det är en djupt själavårdande bok och den kom också till i själavårdande syfte. Mjuka och enkla resonemang grundande i Guds ord och samtidigt präglade av empati och inlevelse. Ja, det sägs även själavårdande saker också till den som valt att stå kvar i katolskt sammanhang för att dela evangelium i där.
  • Saklighet präglar boken och Gerdmar undviker lätta poänger. Till exempel bygger kritiken av katolsk teologi på en läsning av katolska kyrkans katekes, ett modernt och officiellt dokument som katolska kyrkan själva satt i som norm för undervisning. Likaså tar Gerdmar hänsyn till Andra Vatikankonciliet och de förändringar i lära som skedde där. En del saker som t.ex. puritanerna upprörde sig är ju faktiskt i mycket överspelade och åtgärdade av den katolska kyrkan själv. Det är just det att Gerdmar bemöter den nyanserade katolska teologin som gör boken så stark.
  • Gerdmars högkyrkliga bakgrund tillsammans kontakten med karismatiska katoliker ger också en särskild förmåga att kunna se frågorna från båda sidor och göra dem rättvisa. Och visst är det lättare att sätta kyrkofäderna i rätt ljus om man har väl beläst i dem, precis som att det är lättare att bemöta de katolska teologernas bibeltolkning om man själv ligger på högsta akademiska nivå i forskning kring Nya Testamentet.

 
Efter nu ha läst sista sidan i boken är den spontana känslan en djup glädje över Bibeln som Guds ord. Vi ska varken lägga till eller dra ifrån i Guds ord, det är reformationens klara undervisning.
 
Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, tillrättavisning, upprättelse och fostran i rättfärdighet, så att gudsmänniskan blir fullt färdig, väl rustad för varje god gärning.
(2 Tim 3:16-17 Folkbibeln)

Läs hela inlägget »

Människan och mobilen
NOD Forum för tro, kultur och samhälle Nr 1 2016
Örebro Missionsskola
 
Om sann gemenskap - att leva i en kapitalistisk hederskultur
Patrik Hagman
Artos Norma Bokförlag, 2014

Om och om igen kommer den upp, frågan om hur mobilerna påverkar oss och hur vi ska hantera denna nya teknik. Därför är det gott att tidskriften NOD har valt detta som tema. Det är flera artiklar som sätter ljuset på hur mobilen påverkar vår samvaro, ofta på ett negativt sätt. Bra och nyttig statistik med referat av samtida forskning.
 
Den artikel som verkligen står ut är Patrik Hagmans ”Att lossa mobilens grepp”. Här ges utdrag ur boken ”Om sann gemenskap - att leva i en kapitalistisk hederskultur”. Plötsligt lyfter det tidskriften till en ny höjd och det kommer en analys om varför vi dras i in så djupt i facebook, instagram, messenger och andra sociala media.
 
Patrik Hagman visar hur konsumtion präglar så mycket av våra liv. Hur vi i vårt samhälle får heder genom rätt konsumtion. Ja, bäst är Hagman när han visar att de som går in för att fly undan kommersialismen så lätt frestas att göra det till en lite finare och annorlunda kommersialism. Att köpa social status genom att äta ekologisk mat som den stora allmänheten har inte råd med är också köpt social status och är på många sätt bara en lite finare yttring av en kapitalistisk hederskultur. På samma sätt marknadsför vi våra upplevelser och sociala prestationer i sociala media, så att vi får heder genom vårt vackra fika, den härliga kvällen vid grillen eller hur duktiga vi varit på löprundan. Och den värsta synden av alla är att verka ensam, även där är mobilen räddningen, att följa vännernas uppdateringar och kanske ha musik i hörlurarna skyddar oss mot våra egna och omgivningens misstankar mot att vi kanske är ensamma och därför i stunden saknar social status. Allt blir marknadsföring av oss själva, vi har gjort våra liv till kall kommersialism på en öppen marknad. Är det då konstigt att mobilen och statusuppdateringar blir det viktigaste av allt?
 
I artikeln ger Patrik Hagman tre goda regler för att minska mobilberoendet och få ett sunt förhållande till mobilen. Det är bra regler och värda att prova. Men, frågan är om det inte är den kapitalistiska hederskulturen som är rotproblemet och att det där vi bör angripa. Vi behöver ett motmedel mot den kapitalistiska hederskulturen, ett starkt motmedel. I boken visar Patrik Hagman hur den kristna traditionen har många verktyg för att motverka vår samtids kapitalistiska hederskultur. Den mänskliga naturen är densamma och syndens frestelse likadan nu som alltid. Därför är det en rik källa Hagman öser ur när han visar på motmedel ur den kristna erfarenheten genom tiderna. Så kan vi vara en vara en motkraft i ett samhälle som är på väg att spåra ur. Personligen blev jag djupt inspirerad av Hagmans genomgång av de sju dödsynderna och dess relevans i vår tid.
 
Efter att ha lästa detta fina nummer av NOD, kommer därför känslan att det är djupare och viktigare frågor vi har att ta i än ny teknologi. Den stora frågan är hur vi hanterar status och heder i en kapitalistisk hederskultur och vad vi kan göra för att motverka destruktiva värderingar i vårt samhälle. Här har den kristna kyrkan en avgörande uppgift att visa på ett alternativt värdesystem. Vågar vi röra vid den frågan?

Läs hela inlägget »
Etiketter: böcker, etik

Det fredliga riket – En introduktion till kristen etik
Stanley Hauerwas
Artos, 2012
 
Inledning till etiken
Göran Collste
Studentlitteratur, 2010
 
Finns det kristen etik? Är det meningsfullt att försöka finna en kristen etik? Här är två böcker med väldigt olika svar på dessa frågor.
 
Göran Collste ger en inledning till etiken för dem som ska tjäna överheten på olika positioner i samhället. De blir serverade etablissemangets grundläggande värderingar och får lära sig hur man tänker för att hamna på uppsidan i de samtal om moraliska frågor som uppkommer i det sekulariserade samhället. När samvetet gnager visar Collste hur man lutar sig mot etiken som vän och hjälpare. Som bilaga ges också några yrkesetiska koder som visar hur man tänker rätt i olika yrken. En god introduktion för sitt syfte, pedagogisk och genomarbetad. Men, samtidigt fundamentalt ointressant på något sätt. Det är som det aldrig lyfter och blir spännande. Så måste det kanske vara, en sådan här introduktion bör ju inte vara kontroversiell på något sätt, så att den inte förvirrar de tänkta eleverna.
 
För Collste finns det ingen specifik kristen etik. Bibeln kan ge grund för kristen utilitarism, kristen kantianism och kristen dygdeetik. Men, Collste visar noga att allt i Bibeln som kan skära sig med det politiska etablissemanget är fel, orimligt och dessutom fundamentalistiskt.
 
Stanley Hauerwas ger istället en tydligt kristen etik. Kontroversiellt, spännande, omtumlande och svårt att smälta. Här är kristen etik en etik levd i den gudstjänstfirande församlingen. Ur det kristna livet i den kristna gemenskapen med kristna handlingar flödar etiska ställningstaganden grundade på Bibeln. Jesus blir den stora förebilden och genom det så kommer pacifism in naturligt i centrum av etiken. Här finns en grund för många spännande ställningstaganden, men Hauerwas nöjer sig med att ge oss en början, en väg att vandra vidare på som kristet folk. Atombomshögern får ju inget direkt stöd av Hauerwas, men den som utifrån Bibeln tar ställning i klassiska moralfrågor får god hjälp att tänka klart och hitta goda sätt att leva Bibeln.
 
Jag undrar om det går att använda Hauerwas bok i församlingen. Att den är kontroversiell är OK, för det föder bra frågor att samtala om. Att den knyter kristen etik till kristet liv är helt underbart, som församling måste fokus ligga på kristet liv för kristna, inte att vara moralpoliser för vår omvärld. Däremot är den på en akademisk nivå som ligger en del över vad de flesta vanliga församlingsmedlemmar klarar. Det hade varit underbart med en light-version för församlingsbruk. Ibland tänker jag att en sådan light-version kanske på ett sätt är ”Efter Kristus - Att följa Jesus med hjälp av Didaché”, det är i alla fall den jag tagit som grundbok i någon studiegrupp.
 
Kanske den mest tendensiösa bokpresentationen på länge, men läs en gång till och se om det inte ligger någon sanning i det ändå :)

Läs hela inlägget »
Etiketter: etik, böcker, anabaptist

Treenigheten och Guds rike
Jürgen Moltmann
Verbum, 1991
 
The Tripersonal God – Understanding and Interpreting the Trinity
Gerald O’Collins
Paulist Press, 2015
 
Oneness and Trinity
David K Bernard
Word Aflame Press, 2011
 
Kanske är treenigheten en svag punkt i vår tids frikyrkor, nog är det så att många gudstjänster lika gärna skulle kunna firats av treenighetsförnekande modalister, oneness-pingstvänner eller den tidiga kyrkans sabellianer. För det är nog inte främst Arius lära om att Jesus inte är av samma gudomliga väsen som Fadern som är vårt problem. Istället är det Sabellius lära om att Fadern, Sonen och den helige Ande inte är personer, utan bara uppenbarelsesätt för den ende Guden.
 
Villoläror börjar med viljan att lösa ett problem
Villoläror uppkommer ofta i all välmening, man vill lösa ett teologiskt problem, göra den kristna tron rimlig och ha ett budskap som går bra att förmedla ut i världen och lokalsamhället. Det rimligaste är att anta att Sabellius och Arius presenterade sina läror i syfte att hjälpa de kristna församlingarna. Deras teologier framstod i början som rimliga och bra. Men, den kristna lärarna och de kristna gudstjänstfirarna såg snart att Arius och Sabellius läror inte tålde ljuset av Bibeln, levande tillbedjan och gudstjänstfirande.
 
Med det allmänna kyrkomötet i Nicaea år 325 och sedan Konstantinopel år 381 satte de renläriga församlingarna den lära om treenigheten som tålt prövning in i våra dagar. Att sedan framhärda med en villolära sedan det står klart och tydligt att det är en villolära är en allvarlig sak, athanasianska trosbekännelsen gör konsekvenserna tydliga.
 
Att förneka Jesus som gudomlig leder till undergång
Kyrkohistorien visar rätt så klart att rörelser med arianism, socinianism eller unitarism snart tynar bort. I baptiströrelsens brittiska början fanns generalbaptister och partikulärbaptister. Generalbaptisterna fick för sig att förneka treenigheten och försvann snart, med undantag av en utbrytargrupp som anslöt sig till de fornkyrkliga trosbekännelserna och deras treenighetslära.
 
Sabellianism i pingströrelsen
Med sabellianism och modalism är det lite annorlunda. Här erkänner man Jesus som gudomlig. Sedan 1913 finns oneness som en modalistisk gren av den internationella pingströrelsen som har miljoner anhängare. I ”Oneness and Trinity” så försöker en av deras främsta teologer argumentera för att oneness var den tidiga kyrkans riktiga teologi. Bernard tänjer på kyrkofädernas texter mycket längre än rimligt, särskilt har jag detaljstuderat hans interaktion med Didache och ser att den inte tål granskning. Men, det Bernard ger ett gott argument för är att dagens oneness i stort sätt har samma teologi som Sabellius villolära i den tidiga kyrkan. Och ärligen ska det väl sägas att sabellianismen hade ett starkare stöd i den tidiga kyrkan än vi ofta tänker oss. Kanske kan man lättaste förstå det så att den gudstjänstfirande församlingens treeniga gudstjänstfirande från början var rätt i liturgisk teologi, men att det tog fram till Niceae år 325 för att teologerna skulle formulera det rätt i ord som skriven teologi.
 
Modalism i samtida protestantisk teologi
Många menar att Karl Barth (1886-1968) var en kyrkofader i modern tid. Han hade stort inflytande i missionsförbundet och stod högt i kurs på Teologiska seminariet på Lidingö. Än idag hörs predikningar i Equmeniakyrkan med starka ekon av Karl Barth.
 
Det vore ju lite övermodigt av en obetydlig blogg att anklaga Karl Barth för modalism, även om det skrivs av någon som har alla band av ”Die kirchliche Dogmatik” i bokhyllan (om än i engelsk översättning). Därför är Jürgen Moltmanns ”Treenigheten och Guds rike” så intressant. Moltmann är ju så väl kvalificerad som teolog som man kan bli, och under sin tid som professor i Tübingen också med tillgång till all den bästa forskningen om Barth som finns att uppbringa.
 
Och för Moltman står det klart, Barth har tydligt modalistiska tendenser, inte minst när han ersätter kyrkans formel ”una substantia – tres personae” med ”ett gudomligt subjekt i tre olika varasätt”. Moltmann menar att vi här har en ”senkommen triumf för den sabellianska modalismen”. Så kära vänner i Equmenikyrkan, nästa gång ni ska förklara det här med den ursprungliga betydelsen av persona som en mask på teatern som man tar av och på, då ska ni veta att det är en modalistisk tolkning av treenigheten som inte tål granskning från Moltmann och den bästa tyska teologin :)
 
Moltmann och den sociala treenigheten
Moltmann gör en mycket intressant läsning av de kappadokiska fäderna och utvecklar ur detta läran om den sociala treenigheten. Här går vi längre än syftet med det här blogginlägget, men det är en förståelse av treenigheten som står i harmoni med de fornkyrkliga trosbekännelserna och som uppmuntrar ett tydligt treenigt bön- och gudstjänstliv. Inte minst är det intressant att tänka kring hur läran som den sociala treenigheten ger goda argument för både demokrati och frikyrklig organisation av kristenheten. Miroslav Wolf utvecklar tankar om församlingen som en avbild av treenigheten i ”After Our Likeness: The Church as the Image of the Trinity”. Minst sagt intressant, men som alla nya läroformuleringar bör det under tid prövas mot Bibel och gudstjänstliv.
 
En klassisk förståelse av treenigheten
Naturligt kommer frågan: kan man inte bara tro som de renläriga församlingarna alltid har gjort? Gerald O’Collins ger med ” The Tripersonal God – Understanding and Interpreting the Trinity” en god hjälp till detta. Skriven från romersk-katolsk synvinkel och använd som kurslitteratur på Newmanistitutet (om jag är rätt informerad), men som försvarar den förståelse av treenigheten som i grunden också är reformationens. En pedagogisk bok som ger en bra grund i Bibeln och kyrkans första tusen år och sedan återger samtidens teologi i ljuset av detta.
 
Slutsats
En slutsats är att man sällan hamnar fel om man följer de fornkyrkliga trosbekännelserna och de klassiska protestantiska formuleringarna av kristen tro. Visst kan det kännas bra att med Barth formulera om den kristna tron för att passa in i samtiden, men snart blir den nya formuleringen sedd i historiens ljus och framstår mest som en ny formulering av en klassisk villolära. Så är det med Rob Bell och alla sådana också.
 
Men, ibland kan även de renläriga församlingarna göra gott i att korrigera kursen en smula för åter hamna på rätt kurs. Moltmann uppmuntrar västkyrkans teologer att både blicka bakåt och österut för att se om vi kanske hamnat lite snett, det ligger något i att västkyrkan på många sätt fått en dragning mot modalism. Här finns ett uppdrag åt ansvarsfulla ledare, både i församlingarna och på de teologiska seminarierna, att återupptäcka något av treenighetens rikedom.
 
Det finns anledning till att vi på den här webbplatsen har valt 1689 års baptistbekännelse som en stabil grund att återkommande gå tillbaka till. Bibeln är Guds ord och vår slutgiltiga auktoritet. Det är en god hjälp när vi prövar vår teologi mot Bibeln att göra det tillsammans med bröder och systrar som genom åren levt i renläriga gudstjänstfirande församlingar.

Läs hela inlägget »

Han vederkvicker min själ – Finn styrkan i Herrens bön och psalm 23
Dr Mark Rutland
Livets Ords Förlag, 2016
 
Han är en av ledarna i den lokala LP-verksamheten, när han inleder mötet berättar han att han har det svårt andligt och inte kunnat be, han vill ju att bönen ska komma naturligt och direkt från hjärtat. Nog är det många i frikyrkorna som känt likadant, vi har ett arv ända från 1600-talet med den här undervisningen.
 
Baptistpredikanten John Bunyan (1628–88) argumenterar 1662,  i fängelse för att ha predikat utanför den engelska statskyrkan, för att man ska be med Andens hjälp, snarare än genom böner föreskrivna i statskyrkans kyrkohandbok och bönböcker. Hans definition av bön är :
 
Bön är ett uppriktigt, känsligt, kärleksfullt utgjutande av hjärtat eller själen till Gud genom Kristus, i kraft och bistånd av den helige Ande, för sådant som Gud har lovat eller, enligt Ordet, för kyrkans bästa, med underkastelse, i tro, inför Guds vilja.
 
Bunyan påpekar att Kristus sände oss Anden som hjälpare och Anden bistår oss i bön. Vidare förklarar Bunyan att om Kristus tänkt Herrens bön som en fast begränsande form så hade vi inte fått två versioner. Vi ser inte heller apostlarna använda Herrens bön, eller dem undervisa i att använda Herrens bön. Det vi får i Matteus 6 och Lukas 11 är riktlinjer för bön, att vi ska be i tro, till Gud i himlen, för sådana saker som är enligt hans vilja. Frikyrkan har med Bunyan reagerat på att Herrens bön istället för mönster och förebild för fri bön riskerar att stelna till en begränsande form som ivrigt upprepas och ibland reduceras till tanklöst rabblande.
 
Men, det finns också en annan ström i kristenheten. I församlingsmanualen Didache från ca år 50-110 finns en version av denna bön med uppmaningen ”Be så tre gånger om dagen.”
(här i versionen från Katakomb – teologisk verkstad www.katakomb.nu):
 
Vår Far i himlen, låt ditt namn hållas heligt. Låt ditt rike komma; Låt din vilja ske på jorden så som i himlen. Ge oss i dag det bröd vi behöver och förlåt oss vår skuld, liksom vi förlåter dem som står i skuld till oss. Och led inte in oss i prövningar, utan rädda oss undan det onda: för makten och äran är din, för alltid.”
 
Nog hade det varit bra för min vän på LP om han i svåra stunder och andlig svacka kunnat finna trygghet i att läsa Herrens bön morgon, lunch och kväll. Att få möta Gud med ord som garanterat är rätt, även om känslan inte är där och där tron får vara mer än en känsla, utan också trygg förvissning om att Guds löften gäller även när känslorna inte finns där. Gud är värd att tillbe också när det känns torrt.
 
Dr Mark Rutland ägnar en bok åt att sätta ord på dessa erfarenheter. Med många exempel visar han hur välgörande det kan vara för själen att ofta be Herrens bön och Psalm 23, ja, hur de är i harmoni och med fördel bes tillsammans. Bokens titel fångar det hela så väl ”Han vederkvicker min själ”.
 
Boken är djupt själavårdande och visar hur böner ur Bibeln kan betyda så mycket i svåra stunder, men också hur de kan fungera väl för att ge stabilitet i bönelivet också när allt är väl.

Kanske kommer vi från olika fromhetstraditioner, för många gånger känns det inte som att textutläggningarna träffar helt rätt. Därför är det här kanske inte den bok som jag kommer att ge till vem som helst i församlingen, även om den betytt mycket för mig personligen.
 
För alla så rekommenderas starkt att flitigt be Herrens bön och Psalm 23 tillsammans, särskilt i tider då det känns kärvt att be. I boken används 1917 års version av Herrens bön och Folkbibeln 98 för Psalm 23, i båda dessa finns ett språk som har en särskild skönhet och ett andligt djup och de står tydligt förankrade i kristen tradition.
 
För de som känner sig trygga med den undervisning som ges på Europakonferensen så är det här en bok som borde har en självklar plats i samlingen med böcker om bön. Här finns trygghet, stabilitet och andligt djup som gör väl för själen.

Läs hela inlägget »
Etiketter: bön, böcker, pingst

Mässa i medeltida socken
Helander, Pernler, Pilz, Stolt
Artos bokförlag, 1993
 
Den här boken beskriver hur man återskapat en katolsk mässa så som den firades i en landsortsförsamling i Linköpings stift i mitten av 1400-talet. Källmaterialet är betydligt rikare än man kan föreställa sig. En kyrkohistoriskt mycket intressant bok.

Nedan är några reflektioner.
 
En relevant gudstjänst
Genom mässans firande ville kyrkan bland annat säkerställa:

  • Hälsan
  • Skörden
  • Freden
  • Den saliga hädanfärden
  • Ett evigt liv

Det är svårt att säga annat än att det här måste känts relevant och bra för kyrkobesökarna. Och visst påminner det mycket om vanliga ämnen för bön i en vanlig nutida frikyrkoförsamling. Anar vi också en sorts framgångsteologi i den medeltida kyrkan?
 
En internationell gudstjänst
Kanske kan vi här se en föregångare till dagens flitiga sjungande av Hillsongs sånger på engelska, även i församlingar med bristande förståelse av engelska? Stora delen av gudstjänsten och dess böner var på det internationella språket latin, och läsningarna av de skrivna bönerna var ofta tydligt knutna till internationella förlagor. Är det så att kopplingen till den internationella kyrkan ibland känns viktigare än att riktigt förstå vad som sägs?
 
En enkel predikan och undervisning om trons grunder
Predikan var kort, enkel och på folkets språk, det vill säga svenska. Sedan en genomgång av trons grunder på svenska med utgångspunkt från med trosbekännelsen, Fader vår, Var hälsad Maria och tio Guds bud. En möjlig förklaring till det ofta lite ljumma andliga läget i många av våra församlingar idag kan vara att vi inte längre ger plats för grundläggande undervisning ifrån apostoliska trosbekännelsen, Herrens bön och de tio budorden, sådant var självklart för reformatorerna och puritanerna.
 
En senmedeltida katolsk gudstjänst
I boken är hela liturgin för en gudstjänst återgiven på latin med översättning till svenska. Otvivelaktigt är det en katolsk gudstjänst med allt som reformatorerna ville reformera:

  • Viigvatten har någon typ av närmast magisk egenskap
  • Maria och helgon har roller som man inte finner i Bibeln
  • Vinet och brödet förvandlas till Jesu blod och kropp
  • Nattvarden är ett offer
  • För de frikyrkliga är mängden skrivna böner påtagligt främmande
  • Hela det här med teologin runt frälsning känns, ja, lite katolskt
Läs hela inlägget »

Till uppbyggelse
Daniel Alm
Sjöbergs förlag, 2016
 
Vi läste varsina kapitel runt det lilla bordet i husvagnen långt ut i skogen på Nyhemsveckans camping. Samtalen blev bra och verkligen till uppbyggelse. Det bär emot att presentera en bok som jag inte läst allt i. Men, de kapitel vi läst och samtalat om lovar så mycket och därför blir boken en del av kvällsandakten ett antal veckor framöver.
 
Det är som om Daniel Alm personligt förstått reformationens grundsanningar och som en vän till pingsten på ett särskilt sett hur andedopet sätter strålkastarljuset på trons centrum.
 
Kanske blir det en djupare bokpresentation till hösten, kanske mer objektivt nyanserat och mindre storögt förundrat som nu när konferenskänslan ännu sitter i :)

Läs hela inlägget »
Etiketter: böcker, pingst, sverige

Under våren har vi gått igenom en riktigt gammal text från den tidiga kyrkan i en hemgrupp. Det är Didache – De tolva apostlarnas träning, skriven någon gång mellan år 50 och 100. En viktig inspiration har varit boken ”Efter Kristus – Att följa Jesus med hjälp av Didaché” av Tobias Hadin och Kristoffer Lignell.
 
Här är några erfarenheter:
 

  • Didache är inte Bibel. En viktig utgångspunkt är att Didache varken är eller försöker vara Bibel. Texten är lättast att förstå som en utbildningsmaterial till en kurs för nya kristna i en renlärig församling i den kristna kyrkans första århundrade. Vi har tänkt oss att en klassisk evangelisk förkunnelse, typ den som finns i Paul Washers ”Det allra viktigaste - Evangeliets kraft och budskap” har varit vägen in i tron för de som går den här lärjungaträningen och att fokus här läggs på praktisk undervisning för den som redan kommit till tro. Att Didache inte är Bibel innebär också att vi kan tillåta att de som skrivit inte alltid tänkt färdigt och att de tycks ha haft bristande tillgång till Paulus brev, att det här blir utgångspunkt för ett samtal om sund teologi. Samtidigt är ekona från Bibeln, särskilt Matteusevangeliet, tydliga och med en välvillig tolkning så är det inget som direkt skär sig mot Bibeln. 
  • Didache kommer ur levande församlingspraktik. Det märks väldigt väl att det här är praktisk undervisning som slipats mot ett levande församlingsliv. Det är något djupt pastoralt över det hela som faktiskt gör väldigt gott in i en frikyrkoförsamling i vår tid. Vi har haft en individuell praktisk utmaning mellan varje träff, och det har varit förunderligt hur väl texten har gjort sig för detta. Även om kulturen på flera sätt var annorlunda så är många av de frågor de behandlar oerhört tillämpbara rakt i våra svenska vardagsliv. Visst kan det vara vackert att läsa ökenfäder och ökenmödrar, men som manual i vardagskristendom är Didache verkligen svårslagen. 
  • Didache har den fria församlingens teologi. Katoliker och högkyrkliga vill ju gärna göra Didache till sin och vrider och bänder tolkningar så att det ska passa. Vi har nog tyckt att Didache stämmer påfallande väl med vår friförsamlingsverklighet, med troendedop, karismatiska profeter, enkel församlingsordning, lärjungaskap och allt.. Här finns varken påvar eller biskopar, endast profeter, församlingsföreståndare och församlingstjänare. Vi provade också liturgin för tacksägelsemåltiden praktiskt och fann den vacker och enkel. Något som borde studeras mera är hur högkyrkliga akademiker översätter in biskopar i gamla texter, där församlingsföreståndare är en mer naturlig översättning.

.

Läs hela inlägget »

Av David Whitworth
 

Den romersk katolska kyrkan ville samla in pengar för att bygga S:t Peters kyrkan i Rom. Påve Leo X godkände försäljningen av avlatsbreven i Tyskland till insamlingen. Påvens kommissarie var den illa beryktade dominikan munken Johann Tetzel. Han lovade att de som köpte avlatsbreven för de dödas räkning skulle Gud omedelbart befria deras plågade själar från skärselden till evigt paradis. Tetzels lilla rim lydde:
"När penningar i kistan klinga, strax själarna ur skärselden springa."

 
Det var mot denna bakgrund som Gud reste upp den man som han hade uttrustat för att träda fram i detta historiska ögonblick. Martin Luther var på alla sätt mannen för ögonblicket. 31 oktober 1517 var en av de största dagarna i kyrkohistorien och en dag som alla bibeltroende älskar och ständig tackar Gud för.
 
95 teser
Luther spikade upp sina 95 teser eller satser på slottkyrkans dörr i Wittenburg på denna datum och tog upp striden med katolska kyrkans avlatshandel. Det var inte Luthers avsikt att ge ut sina teser för allmän spridning eftersom de var skrivna på latin. Han bjöd bara in de lärde till att diskutera och kyrkomännen till att ta ställning. Några män hade dock översatt teserna på tyska utan tillstånd och låtit trycka upp dem. Detta blev snart samtalsämnet i hela Tyskland. Luther kunde aldrig ana att han hade satt igång en av historiens mäktigaste rörelse som tog Europa med storm, detta som kallas Reformationen.
 
I den första satsen står det:
När vår Mästare och Herre Jesus Kristus sade:" Gör bättring osv", ville Han att den troendes hela liv skulle bestå av bättring".
Redan denna första tes var ett kraftigt hammarslag mot den katolska kyrkans teologi och lära.
 
Luther var mån om att folket blev upplysta om avlåtens bedrägeri. Därför skrev han en predikan över avlaten och nåden som visade att en människa kan inte åstadkomma någonting för att förtjäna förlåtelse för sin synd. Bara Herren Gud kan förlåta synd av nåd.
 
Stormen blåser upp
Predikan och teserna nådde den romersk katolska hierarki i Rom. Nu kom Luther i hetluften. Johan Ek och Tetzel ansatte honom med grova ord. Sylvester Prierias uttalande lydde:
"Den som inte erkänner den romerska kyrkans och romerska biskopens lära som den ofelbara trosregel, från vilken den Heliga Skrift får kraft och auktoritet, är en kättare..."
Prieria övergick då till att avfärda Luthers satser och beskrev honom som en spetälsk med en skalle av trä och en tryne av järn.
 
1518 kallades Luther till Rom för att försvara sig mot anklagelserna. Genom Frederick den Vises ingripande överfördes förhöret till Tyskland. Kardinal Cajetan var Roms ombud för att övertyga Luther om sin irrläror. Det första av tre möten hölls i Augsburg 11 oktober 1518. Cajetan misslyckades fullständigt. Ännu återstod två förhör som slutade på samma sätt. Luther var obeveklig. I Rom var hierarkin missnöjd med utgången och la all skuld på Cajetan.
 
Worms förhöret
Kejsaren Karl den femte öppnade riksdagen i Worms 28 januari 1521. Luther kallades till förhör inför denna riksförsamling. Påvens sändebud vår Girolamo Aleander som påstådde att kyrka redan hade uteslutet Luther och det enda som återstod var att bränna honom på bål som kättare. Frederick den Vise vädjade till riksdagen för att Luther skulle behandlas rättvist och få tillfälle att försvara sig. Luther stod nu framför Kejsarens tron. På ett bord bredvid låg alla hans böcker som han hade givit ut. Han fick två frågor. Den ena frågan var om han erkände böckerna som sina och den andra frågan var om han ville återkalla innehållet. Den katolska teologen Johann Eck ställde en enkel fråga till Luther och det var om han var beredd att överge sin kätteri. Luther svarade med det mest berömde orden i västerländsk kristendoms historia:
"Här står jag, jag kan intet annat, Gud hjälpe mig. Amen"
Så var då Luther bannlyst av påven och förklarad fredlös av kejsaren.
 
Luthers liv var nu verkligen i fara, men stunden var ännu inte inne för Guds trofaste och modige tjänare att träda in i härligheten. Gud hade andra uppgifter för honom.
 
Luther "kidnappas"
Det var 26 april 1521 som Luther reste från Worms till Wittenburg. Plötslig och oväntat kom två beväpnade riddare ut från skogen och förde bort honom. Hans vän Amsdorf som satt bredvid honom på vagnen och på förhand visste om saken, sprang bort och gömde sig.
 
Luther fördes bort till slottet Wartburg som "fånge". Av allt att döma var det Kurfursten Frederick som låg bakom för att beskydda Luther. Martin kallade Wartburg för sin Patmos. Det var på slottet som han översatte Bibeln från hebreiska och grekiska till tyska. Hans hår och skägg lät han växa och han klädde sig i riddardräkt och kallades junker Georg, så att han kunde röra sig fritt i trakten runt slottet.
 
1522 åkte Luther hem till Wittenberg trotsande alla faror på vägen och kurfurstens förbud. Just i den tiden fattade han beslutet att gifta sig och starta en familj. 13 Juni 1525 vigdes Luther och Katarina von Bora. Paret upplevde ett lyckligt äktenskap och var välsignade med flera barn.
 
Senare i livet led Luther av depressioner och en hel del sjukdomar. Han hade dålig matsmältning, gallsten, värk, ständigt huvudvärk och han var nästan blind på ena ögat.
 
Hans gåvor
Martin Luther var en flitig författare som älskade musik och komponerade hans kanske mest älskade andliga sång, Vår Gud är för oss en väldig borg. Hans litterära verk var enorm och innefattade böcker som tex. en utförlig kommentar på Galaterbrevet. John Bunyan sade: "Jag föredrar, förutom Bibeln, Martin Luthers kommentar på Galaterbrevet framför alla andra böcker jag har någonsin läst." Boken Om Den Trälbundna Viljan var ett polemiskt verk riktad mot Erasmus bok om den fria viljan i vilken Erasmus angrep Luther väldigt häftigt för sin syn på viljans bundenhet. Luthers bok är en klassiker av sin art.
 
Bortgången
I januari 1546 åkte Martin från Wittenberg till Eisleben för att medla i en arvstvist mellan grevarna av Mansfeld. Det var hans sista resa och han kom aldrig hem igen. Under resan blev han förkyld och kände sig mycket svag. I Eisleben blev han sängliggande och vaknade upp mitt i natten och klagade över tryck över bröstet och krafterna avtog väldigt hastigt.
18 februari 1546 somnade han in i Herren.
 
Nyheterna om Luthers död bredde ut sig och en djup sorg kom över hela landet. Hans kropp fördes till Wittenberg. Vid vägen samlades människor från alla håll och följde kistan till staden där han begravdes.
 
I våra dagar finns det ett uppenbart behov av att återvända till reformationens män och deras lära, och för att återupptäcka våra rötter som håller på att dö förgiftade av falska profeter och deras giftiga och obibliska läror.
 
Avslutningen
Reformationens slagord:
Skriften allena - Nåd allena - Tro allena - Kristus allena - till Gud äran allena.
Detta skall också vara vårt slagord!
 
Namnet "protestant" har fått en negativ klang som om det bara var en protest mot den romerska kyrkan och dess lära.
Reformationen inkluderade detta men reformationens troende protesterade evangeliet, alltså förklarade Bibelns sanningarna som Rom har förnekat, förvrängt, försummat och förmörkat.
 
Är inte vi då alla protestanter?

Läs hela inlägget »
Etiketter: reformationen

Den dynamiska medeltiden
Michael Nordberg
Norstedts, 2013 (1984)
 
På den europeiska kontinenten låtar man ofta medeltiden börja med det västromerska rikets fall år 476 och pågå till slutet av 1400-talet. I filosofins historia är det motsvarande tiden mellan Augustinus (354-430) och William Ockham (1285-1349). I på Sveriges mark är ofta 1000-talet startpunkt för medeltiden.
 
Michael Nordberg ger i ”Den dynamiska medeltiden” en uppgörelse med många fördomar om ”den mörka medeltiden”. Främst genom med källmaterial från Frankrike framträder en tid i Europas historia som är betydligt mer mångfacetterad och dynamisk än vad vi ofta tänker oss.
 
Några reflektioner:

  • Häxprocesserna som vi ibland skyller på den efterblivna medeltiden fanns knappast under medeltiden utan framträder istället främst 1450–1700 både i katolska och protestantiska länder.
  • När upplysningsfilosofen Voltaires (1694-1778) slagord om kyrkan ”Krossa den skändliga!” spreds, så var det kanske inte så nytt och spännande. En utbredd kritik av kyrkans vanförhållanden hade funnits i Västeuropa sedan början av 1300-talet.
  • Reformationen teologi finns i stora drag redan hos fransmannen Pierre Valdes (ca 1150–1218), engelsmannen John Wycliffe (ca 1330-1384) och tjecken Jan Hus (1371-1415), och de hade reform och väckelserörelser kring sig. Rörelser som bekämpades av den etablerade kyrkan. Mycket var förberett när Martin Luther 1517 spikade ”De 95 teserna om avlatens innebörd” och så började reformationen.
Läs hela inlägget »

Renässansen – En introduktion
Peter Burke
Bokförlaget Daidalos, 1998
 
Renässansen kan beskrivas som en förnyelserörelse med bas i Italien i tiden mellan Petrarca (1304-74) till Tasso (1544-95). I den grekiska filosofen Platon (427–347 f.Kr.) och i de romerska filosoferna Cicero (106-43 f.kr) och Seneca (ca 4 f.Kr. -  65 e.Kr) fann Petrarca ett alternativ till den medeltida skolastiska filosofin som han var ifrågasättande emot. Men, också kyrkofadern Augustinus (354-430) fann han en dialogpartner i återskapandet av antikens tänkande.
 
Det har sagts att renässansens intellektuella skulle varit hedningar som gjorde uppror den kristna tron, men snarare var de kristna som gjorde uppror mot skolastisk teologi, skolastisk filosofi och ett stelnat medeltida samhälle. Man ville återskapa både klassikernas och kyrkofädernas antiker. Kyrkofäderna gav god hjälp i de frågor som kom upp om att förena den klassiska filosofin med den kristna tron, och återupptäckten och de grekiska kyrkofäderna gav nya perspektiv.
 
Fria från den skolastiska teologins system och med nya kunskaper i klassiskt latin, grekiska och hebreiska  var man redo att möta de klassiska filosoferna och kyrkofäderna på ett nytt och friskt sätt. Ivrigt letade man fram gamla texter och arbetade noggrant med att ta fram de bästa utgåvorna och dela dem mellan sig. Johann Gutenberg (1394-1468) och boktryckarkonsten kom att ha viktig betydelse för att förmedla de nya idéerna.
 
Peter Burke ger en god överblick och visar att vi i många delar tagit över 1800-talets förståelse av renässansen. I varje tid har man en tendens att tolka in sådant i historien som man ser som viktigt i sin samtid. Här ger Burke många viktiga korrektiv.
 
Läsande Bibeln på grundspråket, fria från den medeltida teologins bojor och med kyrkofäderna som stabila vägvisare låg vägen öppen för nya ansatser i teologin. Här är några reflektioner över vad renässansen gav för resultat för den kristna tron:

  • Den radikala reformationens Balthasar Hubmaier (ca 1480-1528) var ledare i en rörelse som återupptäckte troendedopet och den fria församlingen. Svåra förföljelser från den etablerade kyrkan kom som ett brev på posten. Visst är det intressant att forskningen visar att Hubmaier hade tillgång till kyrkofäderna och använde sig av dem.
  • Martin Luther (1483-1546) som 1517 spikade upp  ”De 95 teserna om avlatens innebörd” gav upphov till den protestantiska kyrkan. En teologi tydligt grundad på Bibeln och en ren och klar lära om frälsningen.
  • Motreaktionen från den romersk-katolska kyrkan kom med Tridentinska mötet (1545–63) där protestanternas läror fördömdes. Specifika katolska läror fastslogs istället, som t.ex. skärselden, avlat, helgonkult, relikkult och bildkult. I och med dessa beslut blev försoning och protestanternas återförening omöjlig.
Läs hela inlägget »

The Little Oratory – A Beginners Guide to Praying in the Home
David Clayton & Leila Marie Lawler
Sophie Institute Press, 2014
 
I den romersk katolska kyrkans katekes, punkt 2691, kan vi läsa om hur en familj kan välja att i hemmet ha en särskild bönehörna eller böneställe, och att det kan främja den gemensamma bönen. Den här boken tar det för som en utgångspunkt för en genomgång om hur man kan skapa en sådan bönehörna i hemmet och hur man skapar goda vanor för familjens gemensamma bön. Enkelt, pedagogiskt och med en förlåtande attityd. Istället för att säga ”gör så och så”, vill författarna ge goda tips för att prova sig fram till det som fungerar i det egna hemmet. En vacker bok som talar in i vår tids kultur i västvärlden.
 
Några goda saker boken tar upp som är nyttiga för kristna i alla traditioner:

  • Att både morgon och kväll ha en enkel bönestund eller andakt med familjen är en god och nyttig vana som formar kristna lärjungar redo att möta en skola eller arbetsplats som präglas av världens värderingar. Goda protestantiska förebilder förordar detta: Matthew Henry: ”En kyrka i hemmet blir ett gott minne, ja, till och med ett gott arv, som du lämnar efter dig åt dina barn” och Jonathan Edwards: ”Varje kristen familj bör vara som en liten församling.”. Grunden för samlingarna är enkel: Läs Bibeln, be, sjung.
  • En enkel plats i hemmet som är iordningställd för bön och familjeandakt är pedagogiskt för både barn och vuxna. En Bibel, ett kors, en katekes, sångbok, en anteckningsbok med böneämnen och kanske några vackra blommor. Puritanerna gjorde ofta en lite smått bokstavlig tolkning av Matt 6:6, ”när du ber, gå in i din kammare och stäng din dörr”, och byggde ibland särskilda bönekammare i hemmen.
  • Gud har i oss skapat en känsla för skönhet. Några av världens vackraste byggnader är byggda till Guds ära. Det är inte fel att låta vår tillbedjan underlättas av vackra ting. Boken ger ett antal goda råd om en enkla sätt att skapa en plats för familjeandakt präglad av skönhet, t.ex. genom att ha färska blommor i en vas. Här har nog många av våra frikyrkoförsamlingar något viktigt att lära, i en reaktion mot den lutherska statskyrkan har vi ofta skapat så enkla gudstjänstrum att något ibland gått förlorat. Presbyterianen R.C. Sproul kan lära oss mycket i detta, han delar frikyrkans syn på det gammaltestamentliga bildförbudet och helgondyrkan, men ger ett nyanserat försvar för vackra ting som en del av tillbedjan.

Men, vi ska inte förvånas över att katoliker är katoliker och har katolikers teologi i många frågor. Boken förordar till exempel dessa saker, saker som är främmande ur reformationens synvinkel:

  • Statyer och helgon i tillbedjan
  • Mariadyrkan
  • Skärselden och bön för de avlidna
  • En hierarkisk syn på kyrkans natur och de vigda tjänsterna

Så, är den här boken att rekommendera? Jag har svårt att se något annat än att katolska ledare skulle se mycket gott i den här boken. Men ur reformationens synvinkel blir boken i stort sett oanvändbar för den som inte har mycket god urskiljningsförmåga. Den spontana känslan är att  R.C. Sproul borde ägna en liten tid av sina sista år att skriva en liknande bok på reformatorisk grund, med ett stort mått av känsla för skönhet och med hänsyn till reformationens teologi om frälsning och tillbedjan.

Läs hela inlägget »
Etiketter: bön, böcker

The Disease of the Health & Wealth Gospels
Gordon Fee
Regent College Publishing, 1996
 
Kliv ut i Andens liv
Rune Borgsø
Livets ords förlag, 2016
 
Showing the Spirit - A Theological Exposition of 1 Corinthians 12-14
D.A. Carson
Revell, 1997

I djup förväntan inför gudstjänsten imorgon, med en kopp gott kaffe på soffbordet, så kommer här några enklar reflektioner över tre böcker som på olika sätt tar upp pingsterfarenheten.
 
Perspektivet i den här recensionen kommer ur livet i en av Equmeniakyrkans församlingar. Bröder och systrar i bibeltroende baptistförsamlingar, i pingstförsamlingar och i trosförsamlingar drar kanske helt andra och olika slutsatser av de här böckerna. Låt den helige Ande leda och låt detta blogginlägg vara till någon nytta för Sveriges kristenhet.
 
Gordon Fee har flera egenskaper som gör honom särskilt skickad att skriva en utvärdering och kritik av den framgångsteologi som kommit att prägla viktiga delar av den karismatiska rörelsen. Som pingstpastor och akademisk teolog har han i sin kommentar till första korintierbrevet och en översikt över Paulus teologi om den helige Ande givit mycket goda argument för att Andens gåvor är för idag och att pingstväckelsens förståelse av dessa gåvor är rimliga utifrån en noggrann läsning av bibeltexten. Så när han då på Bibelns grund smular sönder den bibeltolkning som ligger till grund för framgångsteologin så bör både pingstvänner och klassiska evangelikaler kunna säga ja och amen. Kanske är framgångsteologin något som inte undervisas i Sverige längre idag, men internationellt är det en undervisning som är vida spridd. För karismatiker som vill leva och tro enligt Bibeln så är den här lilla boken nyttig läsning som ger ett korrektiv till den framgångsteologi som förstört så mycket i kristenheten.
 
När Rune Borgsø, som är bibelärare på Livets ord, skrivit en bok om Andens liv, så är det en intressant händelse. Vad är det egentligen som undervisas på denna fruktade och mytomspunna bibelskola? En intressant sak är att estetiken är radikalt uppdaterad. Ofta har böcker om den helige Ande haft massor av duvor, text i guld och sentimentalt dravel. I den här boken är det istället en modern nordisk design som är lätt att fatta tycke för. Budskapet tycks vara att man kan vara svensk medelklass med bildad smak och ändå leva Andens liv. Tonen är den erfarna bibellärarens, med praktiska exempel, nyanserad undervisning och varningar för överdrifter och feltolkningar. Det finns en värme och omsorg. Och till skillnad från en hel del som skrev i 70-talets karismatiska väckelse, och som också präglar Alpha-kursen, så är det inte skrivit med revansch mot alla de tråkiga kristna som inte fattat den nya fantastiska undervisningen som de karismatiska ger. Istället ges en ödmjuk undervisning förankrad i Bibel och vardagsliv. Här finns förstås sådant som kanske mer är typiskt för trosrörelsen snarare än pingstväckelsen, t.ex. distinktionen Logos/Rhema och en mer avslappnad undervisning om andedopet. Vem är då boken för? I bibelstudiergrupper och olika samtal i kyrkan möter man ofta de som lyssnat till underlig karismatisk undervisning som engagerat dem på ett lite osunt sätt, kanske vore det gott för dem att i den här boken lyssna till Rune Borgsøs pastorala och genomtänkta undervisning. Och det är rimligen en bok som är självklar läsning i trosförsamlingar. Kanske är det också god allmänbildande läsning för den som vill förstå den karismatiska väckelse som är så framgångsrik världen över. Boken är på många sätt sympatisk. Och det är en bok som förtjänar en presentation från någon som tydligare delar dess grundläggande perspektiv än vad vi kan bjuda på här.
 
D.A. Carson är precis som Gordon Fee både varm kristen och erkänd akademisk bibeltolkare. I grunden delar han det reformatoriska perspektiv som präglar oss som skriver på www.baptisternashistoria.se. I hans utläggning av första korintierbrevet 12-14 får vi en nyanserad och samlande utvärdering av Andens gåvor och frågan om vilka gåvor som är för idag. Carson uppmuntrar till respekt både för olika delar av kristenheten och visar att det finns olika sätt att tolka dessa viktiga kapitel i Bibeln utifrån en tro på Bibeln som Guds ord. I Sverige idag borde den här boken vara utgångspunkten för ett samtal som för eller senare måste väckas. Enkelspåriga karismatiker har ibland en tendens att utse alla som inte sätter Andens gåvor i främsta rummet som bibelförnekande liberalteologer. D.A. Carson visar att ett ärligt samtal kräver mer nyans än så. God och nyttig läsning för den som vill få nyans på frågan om Andens gåvor i vår tid.

Läs hela inlägget »
Etiketter: böcker, pingst

Roger Bacon: The First Scientist
Brian Clegg
Constable, 2013
 
När föddes den moderna experimentella naturvetenskapen? Den här boken argumenterar för att den första moderne vetenskapsmannen var Roger Bacon (ca 1220–ca 1292).
 
Bacons främsta forskningsområde var optiken, men han hade en god överblick över naturvetenskapens hela område. Något som är sant visionärt är hur han tydligt såg de tekniska tillämpningar av vetenskapen som om de förverkligades skulle vara till stor hjälp för mänskligheten. Med facit i hand ser vi att Roger Bacons tankar om vetenskap och metod fungerade och att vi har förverkligat mycket av den teknologi har förutspådde.
 
Fyra saker gör att Roger Bacon gör skäl för att ses som naturvetenskapens fader:

  • Han såg matematikens betydelse för naturvetenskapen.
  • Han kämpade mot fördomar i vetenskap och såg betydelsen av ett öppet sinne.
  • Han såg betydelsen av att kommunicera sina upptäckter med forskargemenskapen.
  • Han argumenterade ivrigt för experimentets centrala betydelse för vetenskapen.

Det europeiska 1200-talet präglades av stark auktoritetstro och det var något som vår hjälte tydligt gjorde upp med. Men, det var inte ett uppror mot den kristna tron, istället så var Bacon en ivrig förespråkare för en enkel och praktisk kristen tro. Berättelsen om vetenskapens framväxt som en kamp mellan ateism och kristen tro håller inte heller här.

Läs hela inlägget »
Etiketter: böcker, upplysningen

Brève instruction chrétienne
Jean Calvin
Ursprungligen utgiven 1537
 
Denne förunderliga teolog, Jean Calvin (1509-1564). En man vars tankar är så mycket är överenstämmelse med Luther, men samtidigt så missförstådd av vår tids lutheraner. I den lilla boken ”Brève instruction chrétienne” vill han ge en kortfattad introduktion till reformationens tro.
 
Här är några tankar:

  • Kontinuitet. En stor del av boken, själva basen, är en utläggning av trosbekännelsen, Herrens bön, de tio budorden och sakramenten. För de tänkta läsarna bör boken på det sättet inte setts som något omstörtande brott mot traditionen, utan snarare en renande återgång till trons grunder i dess oförstörda skick. Inte något uppbrott, utan åter till Bibelns rena kristna tro.
  • Radikalitet. Samtidigt är det grundläggande förändringar Calvin förespråkar. Precis som den lutherska Augsburgska bekännelsen (som Calvin bejakade), så gör Calvin upp med den medeltida kyrkans många missbruk. Istället förespråkas en enkel gudstjänst enligt Bibelns anvisningar, rättfärdiggörelsen genom tron allena och frälsning genom nåd allena. Så görs individ efter individ fri från vidskepelse, avgudadyrkan och människors traditioner.
  • Folklighet. När en av sin tids skickligaste teologer anstränger sig för att skriva en kort och enkel sammanfattning av kristen tro på folkspråket är det en god sak. Man kan tänka att lite av reformationens dragningskraft låg just här. Då den medeltida kyrkan lade mycket vikt vid auktoriteter, traditioner, hierarkier och institutioner ser vi här något helt annat. Här togs den vanlige bibelläsaren på allvar och fick stöd i att själv läsa och förstår Bibeln och den kristna tron. Tänk att själv få möta Gud med endast Jesus som medlare! 
Läs hela inlägget »

Den vetenskapliga revolutionen
Steven Shapin
Symposion, 2000
 
I vår kultur finns ett antal mytologiska grunder som vi utgår från. En sådan grund är den vetenskapliga revolutionen, mellan slutet av 1500-talet och början av 1700-talet, då hjältemodiga vetenskapsmän gjorde upp med den efterblivna kyrkan och genom vetenskapen visade att ateismen var sann. Problemet med den här grundförståelsen är ju att det är mer myt än överenstämmelse med verkligheten. Steven Shapin visar i den här boken hur mångfacetterat det vetenskapliga arbetet var i den här perioden och hur vi tenderar att se den utifrån ett visst sätt att se på vetenskap uppstod först i början av 1900-talet i Västeuropa. En bra och nyanserad bok som väl återger forskningsläget som det framstod vid millennieskiftet.
 
Några reflektioner:

  • Det är intressant att notera att baptiströrelsen och den experimentella vetenskapen är ungefär samtida. Francis Bacon ger ut en bok om den nya vetenskapliga metoden, ”Det nya verktyget”, 1620. Den vetenskapliga akademin Royal Society som grundades 1660. Isaac Newtons banbrytande verk om fysiken, ”Naturvetenskapens matematiska principer”, ges ut 1687. Den första baptistförsamlingen grundas 1609 av separatistiska puritaner som vill låta församlingen stå helt på Bibelns grund. Baptisternas teologi fick ett stabilt och detaljerat utryck i 1689 års baptistbekännelse.
  • Vid den här tiden var det vanligt att tala om att Gud har skrivit två böcker, där den ena är Bibeln och den andra är naturen. Man ville komma bort från samtidens vidskepelse, auktoritetstro och magiska tänkande. Man ville rena sin förståelse av naturen och sin förståelse av Bibeln genom att gå direkt till källan och inte vara utlämnade till vad föregångare sagt under antiken och medeltiden. Det blev naturligt att studera naturen genom experiment, att pröva sina teorier mot naturen själv. Lika naturligt blev det att pröva sin förståelse av den kristna tron mot Bibeln, att låta teologin formas av den Heliga Skrift, utan kyrkans och filosofernas tolkningar som mellanhänder. Och några av de puritaner som med Bibelns hjälp rensat ut mycken medeltida vidskepelse ur teologin, såg den fria församlingen som en rimlig läsning av Bibeln, och utifrån det kom sedan övertygelsen om troendedopet som naturlig följd.
  • Shapin visar också tydligt att de vetenskapsmän som var viktiga ledare i den vetenskapliga revolutionen i allmänhet var goda kristna och som inte såg vetenskapen som något avgörande problem för kristen tro. Snarare såg de det som att de gjorde den kristna tron en god tjänst genom att hjälpa till att skala bort lager av vidskeplighet och auktoritetstro som kommit till under medeltiden. De ville vara en del i att återskapa en ren och biblisk kristen tro med god plats för Guds aktiva handlande i sin skapelse.
Läs hela inlägget »

Upplysning – En analys av dess attityder och värden
Norman Hampson
Symposion, 1993
 
Den franska Encyklopedien, som utgavs 1751–80, är på flera sätt upplysningens centrum. Norman Hampson guidar oss genom denna mångfacetterade rörelse och dess förtjänster och problem. Det här är en bok som är mer saklig än spännande. Hampson har ingen tydlig agenda, annat än tesen att historien ofta tar olika vägar mer på slump än något annat. Den här boken får en självklar plats som referens i min bokhylla, pålitlig och bra, men inte omvälvande.
 
Tre reflektioner:

  • Själva urkraften i upplysningen är Isaac Newton (1642-1727) med hans enorma omvälvningar inom mekaniken och fysiken. Tillsammans med tankar om vetenskap och kunskap hos John Locke (1632-1704) gav det en stark förväntan på vad människans tänkande och resonemangsförmåga skulle kunna åstadkomma. Samtidigt är inget i Newtons världsbild som egentligen skär sig med kristen tro, och Newton var själv kristen. Hade Europas samhällen inte under den här tiden blivit alltmer ojämlika och förtryckande, kanske upplysningen tagit en annan väg med mer plats för en levande Gud. Det är intressant att upplysningens centrum kom att bli det extremt hierarkiska och orättvisa Frankrike.
  • Där vi idag får berättat för oss om en kamp mellan materialistisk ateism och trångsynt kyrka, så tyder mycket på att det i verkligheten snarare var så att upplysningsmännen tog deismen som självklar och att kyrkans män allt oftare kom att anta deismen som en form av kristen tro. Thomas Paine (1737–1809) ger uttryck för deismen i boken Förnuftets tidsålder 1794: ”Jag tror på en Gud, och inte mer, och jag hoppas på lycka bortom det här livet. Jag tror på alla människors jämlikhet, och jag tror att religiösa plikter består i att skapa rättvisa, kärleksfull barmhärtighet och strävan efter att göra våra medmänniskor gott”. Man såg det naturligt att söka sanningen om Gud i naturen istället för i Bibeln. Man tänkte att det skulle ge en säkrare och mer fördomsfri kunskap om Gud. Att man nu nått in i förnuftets tidsålder, fri från fördomar och vidskepligheter som treenighet, uppenbarelse från Gud och frälsning genom Jesus Kristus.
  • Något nytt jämfört med renässansens blickande bakåt mot antiken, var framstegstanken. Condorcet (1743- 1794) skriver ”det finns inga gränser för förbättringen av människans egenskaper, människans möjligheter att fulländas är verkligen oändliga, och denna fulländnings utveckling, som skall vara fri från alla de makter som som försöker sätta gränser för den, har ingen annan gräns än livstiden för den jord på vilken vi hör hemma. Denna utveckling kan gå mer eller mindre fort, men den kan aldrig gå bakåt.” Den här optimismen är på många sätt en del av dagens västerländska kulturen, men den fick sig en törn redan med den franska revolutionens så kallade skräckvälde, från september 1793 till juli 1794, då man i rättvisans och förnuftets namn med giljotinen dödade dem som sågs som fiender till revolutionen. Och många besvikelser har följt, inte minst barbariet under Hitler och fasorna under Stalin.
Läs hela inlägget »
Etiketter: böcker, upplysningen

Av David Whitworth

 
En grupp troende hade blivit övertygade om troende dopet och samlades i staden Barmen i Tyskland. Detta skedde efter gemenskap med Oncken några år tidigare. 1852 besökte Oncken åter Barmen och då lovade han att han skulle sända Köbner till dem.
 
Dessa troende var överens i fråga om dopet men i lärofrågorna fanns det många olika åskådningar. För att reda ut lärofrågorna och förena dessa kristna, som kunde bli en baptistförsamling, behövdes en predikant som var väl grundad i Bibeln och andligt stark. Mannen var Julius Köbner. 1852 bildades Barmens baptistförsamling efter Köbners lyckade insats att förena 6st troende som hade blivit döpta av Oncken. Församlingen antog Hamburg församlingens trosbekännelse som sin egen.
 
Lärdomen och prövningens tid
Köbner hade kommit överens med Barmen församlingen att fortsätta med sina missionsresor samtidigt som han ersatte Oncken när han var bortrest. Köbners inlärnings kurva som evangelist och församlingsledare var starkt uppåt i samband med sina erfarenheter i Hamburg. Han älskade människor och intresserade sig för deras livsförhållande och tänkande. Han kände ett stort ansvar för sin kallelse som skapade honom till en målmedveten och självständig andlig ledare. Genom intensiva bibelstudie och eftertanke sökte Köbner insikt i Ordet som utrustade honom till att tjäna Guds församling som ledare och lärare.
 
Köbners liv var inte utan bekymmer och svårigheter. Juliane hade nu blivit excentrisk och detta väckte uppmärksamhet och resulterade i konflikter. Nu blev det så allvarligt att hon vid ett tillfälle handlade så kränkande att hon uteslöts ur församlingen. Köbner blev naturligtvis djupt bedrövad, och bördan blev mycket tyngre när Juliane vägrade att gå med i församlingen igen.
 
10-11 juni1858 höll den svenska avdelningen av Evangeliska Alliansen sitt årsmöte i Stockholm. 11-15 juni samlades svenska baptistförsamlingarnas ombud till möte, också det i huvudstaden. Köbner och Oncken åkte dit för att delta i dessa möten. Dessa män fick ett varmt mottagande och var gäster hos familjen Wiberg. Bland deltagarna fanns Edward Steane och Howard Hinton från England, som också deltog i baptisternas konferens och F.W. Krummacher från Tyskland.
 
På baptisternas konferens gav Köbner ett hälsningsord där han uppmuntrade de hårt pressade baptister. På vägen hem till Barmen stannade han en tid i Köpenhamn.
 
Danmark och Köpenhamns baptister
Någon gång i början på 1860- talet fick baptisterna i Danmark den åtråvärda frihet de längtat efter och antalet församlingar växte. Församlingen i Köpenhamn var ännu svag och det berodde på svårigheter att hitta en varaktig pastor. A.P. Förster, F.O.Nilsson och Carl Möllesvärd tjänade församlingen vid olika tillfällen.
 
På Onckens förslag blev Julius Köbner invald till församlingens pastor. Han var nu 59 år och Julianes egendomligheter hade inte blivit bättre. Köbner och Oncken kom överens om att Julius skulle flytta till Köpenhamn och Juliane skulle flytta från Barmen till Hamburg där Ocken hade lovat att vårda henne.
 
1865 höll Köbner sin inträdespredikan. Många och stora uppgifterna låg framför honom och med glädje tog han sig an uppgifterna och med Guds hjälp genomförde dem. Köbner var en lysande predikant och antalet besökare till församlingen började snart öka.
 
Vid den tiden hade det funnits två baptistförsamlingar i Köpenhamn och Köbner ville förena dessa två och han lyckades också trots motståndet. Han blev invald till pastor i den nya föreningen. Föreningen skapade behovet av en nytt kapell och 1867 invigdes Kristuskirken.
 
Julius Köbner förberedde sig noggrant och omsorgsfullt för sina predikningar. Allt var väl genomtänkt och innehållet klart indelat. Han predikade från djupet av sitt hjärta på ett passande språkbruk. Guds Ande verkade starkt genom hans undervisning. På mindre än 14 dagar hade 21 personer sökt medlemskap i församlingen. Nästan alla hade blivit omvända under denna tid.
 
Köbner var en andlig sångförfattare av stora mått. Under sin tid i Köpenhamn skrev han inte mindre än 700 sånger däribland 66 körsånger.
 
Det idylliska hemmet och dödens inslag
Hemmet är människans kraftkälla och utgöra kärnan i samhället. Är hemmet sunt så är samhället, men splittras familjen så splittras samhället med förödande konsekvenser. För Köbner var hemmet i Hamburg en fristad och efter hemkomsten från Köpenhamn och sina övriga missionsresor fick Julius och Julianne njuta av samvaron och trevnad i hemmet, men någon gång under 1868 trädde Julianne in i härligheten.
 
Efter sin frus död kom Köbner i mycket svårt nöd. Han var indragen i en besvärlig och pinsam strid med några av sina gamla vänner i Tyskland och detta orsakade både sömnlöshet och nedstämdhet. Hans vänner uppmuntrade honom att gifta om sig och han gifte sig med Dorothea Heraldina Slagsted den 11 jan 1875. Köbner var då 68 år och Dorothea 28. Ett år senare föddes en söt liten flicka som fick namnet Rut.
 
Än en gång slog tragedin till i det Köbnerska hemmet då Dorothea dog under de första timmarna av 1879 i tron på Herren sin Frälsare. Köbners smärta var obeskrivlig.
 
Åter till Barmen
En kort tid efter Dorotheas bortgång flyttade Köbner till Barmen för att biträda som baptistförsamlingens pastor. Han mottogs med stor glädje. Bredvid hans pastors tjänst hade han Wupperdalen som missionsfält men behovet av medarbetare var stort. Då samlade han ihop de unga männen i församlingen och började en "profet skola". Där undervisade han i predikokonsten för att senare skicka ut dessa män i missionens tjänst. Församlingen hade vid denna tidpunkt sju grupper troende som samlades på olika ställen i Wupperdalen och en del blev församlingar.
 
När Köbner flyttade från Köpenhamn till Barmen tänkte han stanna där, men Gud hade en ny uppgift för den spänstige 77-åringen. G.W. Lehmann hade gått bort 1882 vid 83 års ålder och Köbner blev nu kallade som efterträdare i församlingen i Berlin. Han höll sin inträdespredikan den 3 juni 1883. Texten han valde var Rom 1:11. Hans predikningar framöver väckte ett stort intresse och var mycket uppskattade. Bibelstudiet som han ledde varje torsdag drog särskilt till sig ungdomar.

Den sista predikan
Söndagen den 13 jan 1884 predikade Julius Köbner för sista gången inför sin församling. Krafterna avtog sedan hastigt och han kunde inte gå ut, men han tog emot besök av vänner.Den 2 feb gick han ur tid och trädde in i härligheten.

Lärdomar
Julius var övertygad om Skriftens giltighet i allt och han prövade allt under Bibeln slutliga auktoritet.
Han var en trofast gudstjänare som trots förföljelse och familjetragedier var ihärdig och beredd att lyda sin Mästare av kärlek, varän Han ledde honom.
 
Är vi beredda att ta till oss dessa principer och lyda vår Mästare, vad än det kostar?

Läs hela inlägget »
Etiketter: baptist, biografi

The Book That Made Your World - How the Bible Created the Soul of Western Civilization
Vishal Mangalwadi
Thomas Nelson, 2012
 
En indisk filosof som skriver lite som C.S. Lewis, klart, logiskt och lätt att ta till sig. Och nog är det ett tecken i vår globaliserade värld att intressant kristen litteratur allt oftare kommer från andra delar av världen än Europa och Nordamerika.
 
I den här boken får vi en översiktlig och allsidig genomgång av hur Bibeln skapat den västerländska civilisationen, med språk, litteratur, vetenskap, teknik, frihet och omsorg om det fattiga och utsatta. I dagens Sverige får vi det ofta serverat att ateismens kamp för förnuftet under upplysningen skapade vårt välstånd. Vishal Mangalwadi visar problem med det synsättet och ger istället vetenskapligt förankrade exempel på hur det är den judeo-kristna världsbilden, grundad på Bibeln, som särskilt i och med den protestantiska reformationen som skapar den värld vi känner. Det här är en tes som Mangalwadi inte är ensam om, men här ges argumenten på ett sympatiskt sätt och på en stilnivå som alla kan ta till sig.
 
De här argumenten skär sig förstås med den kulturrelativism som närapå blivit statsreligion i vårt land. Därför är det så gott att boken inte har något triumferande attityd, där Europa eller Nordamerika framhålls som överlägsna. Snarare kommer de starkaste argumenten från Indien och hur den kristna tron där fått verka för ett samhälle med omsorg om de fattiga och utsatta, där kvinnor återupprättats och där man arbetat mot änkebränning. En del i argumentens styrka är att Vishal Mangalwadi inte talar om andra kulturer från ett torn i elfenben, han har själv varit en del av den traditionella indiska religionen och är väl känd med dess världsbild. Och hans praktiska arbete med sociala frågor och stöd till de som har det svårt i samhället ger honom trovärdighet som inget annat i mina ögon. Bäst av allt är att det inte finns minsta antydan till grumliga idéer om folk och raser. Det indiska sammanhanget betyder så mycket för den här boken.
 
Håller då tesen? I och med att boken är målad med ganska breda penseldrag, så kanske inte allt håller, men på det stora hela är det en rimlig läsning av den västerländska kulturens uppkomst och hur Bibeln genom missionen kommit att betyda så mycket världen över.
 
Jag tror att svenska intellektuella skulle göra gott i att bekanta sig med den här boken, den skulle kunna föda så mycket god debatt och dessutom förbättra förståelsen av Kyrkan som progressiv kraft i samhället.
 
Också den vanlige svensken skulle uppskatta den här boken och får en djupare förståelse av svensk kultur. Många gånger träffar man dem som vill försvara svensk kultur, men som har ytterst vag förståelse för vad det egentligen är man vill försvara. Det som skapade det Sverige vi är tacksamma över idag är mer än midsommarfirande och en traditionell benämning på chokladboll.
 
Av ovanstående skäl så tänker jag att det här är en bok som borde ges ut på svenska. Något förlag som känner sig manat?
 
Några internationella recensioner framhåller Sverige som ett motargument mot bokens tes. Sverige ska tydligen var byggt på en helt sekulär grund, och Sveriges framgångar är därför ett då ett tydligt motbevis. Här är några punkter som jag menar visar att vårt land inte är byggt på en helt sekulär grund:
 

  • Sverige har en kristen tradition som går tillbaka till Ansgar och 800-talet
  • I och med Gustav Vasas lutherska reformation som inleddes 1524 skapades ett tydligt symbios mellan stat och statskyrka. Den lutherska läran präglade så hela Sverige med skolväsende, politik och mycket annat.
  • Efter Bartolomeinatten 1572 flydde franska protestanter förföljelser från den katolska kyrkan. Många av de så kallade hugenotterna kom till Sverige och blev drivande i handel, hantverk och en spirande industri. Många av svenska järnbruk har till exempel stor inblandning av franska protestanter.
  • Frikyrkans framväxt i mitten av 1800-talet gav många svenskar en demokratisk fostran. Frikyrkan hade kvinnlig rösträtt långt för Sverige som nation. Det finns också de som menar att frikyrkans folk tog med sin demokratiska tradition in i fackföreningar, nykterhetsrörelser och idrottsföreningar.
  • Kristendomsundervisning, psalmsång och inlärning av psalmverser var obligatoriskt i skolan långt in på 1900-talet och präglar fortfarande många nu levande svenskar.
  • Den lutherska folkkyrkan anses i Sverige så viktig för folket att den måste styras av politiska partier. Underligt internationellt – självklart i Sverige.
  • År 2012 tillhörde 67,5% av innevånarna Svenska kyrkan och kyrkliga handlingar för nyfödda och för vigsel var mycket populära. 16 miljoner gudstjänstbesök gjordes i vår statskyrka.
  • Det är svårt att säga annat än att den lutherska moralen fortfarande i mycket präglar Sverige. Svenska ateister tycks ofta vara ”lutherska”-ateister, och den genomsekulariserade svensken i gemen argumenterar ofta väldigt lutherskt.
Läs hela inlägget »

Din godhet och nåd ska följa mig - om Psaltaren och bönen
Dietrich Bonhoeffer
Marcus förlag, 2015
 
På många sätt är är han en gåta, teologen och motståndsmannen Dietrich Bonhoeffer (1906-1945). Vi har vana att kunna placera in kyrkans lärare i bekväma fack, men vackra etiketter. Men vilken etikett ska vi sätta på Bonhoeffer? Inte minst debatten som följde Eric Metaxas biografi ”Bonhoeffer: Pastor, Martyr, Prophet, Spy” visar på svårigheterna.
 
Den här lilla boken om Psaltaren och bönen finns nu åter i tryck på svenska, en välgärning för den svenska kristenheten. Efter en läsning av en tidigare utgåva för drygt ett år sedan har jag provat att följa Bonhoeffers råd och använt Psaltaren och Herrens bön som böneskola. Jag börjar dagen och avslutar dagen med att låta min röst och Jesu röst blandas i bön till vår Far i himlen. Det ger en god variation att varje morgon och varje kväll ha en ny psaltarpsalm som utgångspunkt för den fria bönen, och eftersom de finns 150 stycken och flera går att dela i mindre delar så blir det inte tråkigt eller repetitivt att be. Det bästa med att be så, är att det tar bort fokus från mig och mina behov som det lätt blir när den syndiga naturen får bestämma själv. Istället hjälper Psaltaren att sätta Gud i centrum av bönen, också i de böner som handlar om klagan, bekymmer, behov och längtan.
 
Nog finns det teologiska frågor som kommer upp ur det här sättet att be, och då är det gott att Bonhoeffer har jobbat med dem och delat med sig av erfarenheterna i den här boken. Här finns ett djup som är värt att begrunda i bönepraktik.
 
Men, är inte Bonhoeffer liberal, frågade en vän. Jo, han hade en ärke-liberal skolning och hade studerat i liberalteologins högborgar. Och inte nog med det, mycket av det han skrivit visar att han delade stora delar av den teologin och lätt den få utryck i sina skrifter. Samtidigt, och det här är viktigt, så upptäckte han att något fattades i liberalteologin. Sakta och längtande drogs han mot en levande tro på Jesus, ett dagligt umgänge med Bibeln och en ny och djupare förståelse av den lutherska kyrkans bekännelseskrifter. Så trots att mycket liberalteologi är kvar, så är det så tydligt att Bonhoeffer är på väg mot en klassisk kristen tro, och det är också det han förmedlar. Att läsa Bonhoeffer är att dras med på hans väg mot Jesus, att vandra med honom på vägen mot en klassisk kristen tro. Allt är inte väl, men det är klart att målet är Jesus.
 
På kyrkkaffet idag satt jag bredvid en man som nog tycker sig vara sådär väldigt evangelikal och så. Men, han är på väg bort från Jesus. Visst håller han saker för sant, men det kristna livet har börjat fly honom. I kyrkan är det mest fel på allt, det är i alla fall det han förmedlar. Han är bitter över upplevelser i en uppväxt i pingströrelsen, och jag förstår honom till en viss del. Fast man kan undra var i Bibeln det står att ett ständigt utflöde av bitterhet och endast sporadiska kyrkobesök gör någon till en kristen som är lite bättre än alla oss som har den enkla glädjen i Jesus.
 
Här på www.baptisternashistoria.se tror vi att ett klassiskt evangelium gör människor fria. Att ett enkelt budskap om Jesus är en stark frigörande kraft som tar bort din bitterhet. Och på något sätt är det just detta som en läsning av Bonhoeffer förmedlar, mitt i alla spår av tysk liberalteologi. Läs med urskiljning, och är du ny i tron och inte har lärt dig urskiljning så kan du tala med din pastor om råd om lämplig läsning. Som nyfrälst fick jag rådet av min pastor att läsa Frank Mangs, kanske är det en bra idé också i vår tid :)

Läs hela inlägget »

Jesus var också flykting – om invandring, främlingsfientlighet och kristen tro
Stefan Swärd och Micael Grenholm
Bokförlaget XP Media, 2016 (Nya Musik, Adlibris, XP Media)
 
Under 2015 fick vardagsrasismen många nya röster vid fikabord runt om i Sverige. Facebook fylldes av mystisk statistik och delningar från ”alternativa” nyhetskällor. Det är naturligt att undra vad det är som rör sig och hur man ska förhålla sig, inte minst när det är vänner och bekanta som i övrigt är sansade som ger utryck för nya åsikter. Men, samtidigt har ifrågasättande och nyansering i frågan förknippats med vänsteraktivism och liberalteologi. Därför är det som en gåva från himlen att få den här nyutgivna boken av Stefan Swärd och Micael Grenholm. En bok som starkt rekommenderas för alla som vill tänka igenom frågor om invandring, flyktingar och främlingsfientlighet i ljuset av kristen övertygelse. Det är en radikal bok med ett profetiskt anslag, en bok som manar till bön och bibelstudium. Ett måste för den som vill skaffa sig en genomtänkt syn en av vår tids viktigaste moralfrågor.
 
Här är några tankar:

  • I boken är det tydligt att liberalteologi lika gärna som den kan leda till varm vänsterideologi, kan leda till radikal nationalism och rasistisk ideologi. Som vi kan se av det tyska 30-talet så var liberalteologin en drivande kraft bakom Hitler-Tyskland, snarare än en motkraft. Motkraften var främst bekännelsekyrkan med teologer och ledare som Dietrich Bonhoeffer och Karl Barth, teologer som skolats liberalt, men som konfronterade med liberalteologins konsekvenser alltmer sökte sig i bibeltrogen riktning. Både Stefan Swärd och Micael Grenholm är ledare i bibeltroende församlingar och båda har på olika sätt offentligt tagit ställning för klassisk kristen tro. Ur levande kristen tro på Bibelns grund får vi en stabil världsbild, en världsförändrande kärlek och de verktyg som behövs för att hantera de etiska frågor som är brännande i vår tid.
  • Det finns något djupt internationalistiskt i levande kristen tro. Jag tänker t.ex. på olika kristna konferenser jag varit på, hur talare och deltagare kommit från olika delar av världen och varit av olika etniciteter och kulturer. Det har varit samlingar där alla självklart har varit bröder och systrar utan åtskillnad. Samma sak syns i församlingslivet med all sin brokighet. Vi har inte bara Bibeln som grund för internationalism, vi har också en flertusenårig levande praktik i kyrkorna.
  • Grenholm och Swärd visar tydligt problemen med statskyrkotanken och talar öppet om ”tvångsteologi”. Den kristna tron har alltid mått bäst i den fria församlingen. Statskyrkor och tvångsteologi har skapat många onda ting, inte minst korstågen. Kanske är den romerska kejsaren Konstantin den stores omvändelse till kristendomen år 312, och därmed början på statskyrkan, det sämsta som hänt kristenheten någonsin.
Läs hela inlägget »
Etiketter: anabaptist, sverige, böcker, etik

I en kommentar på bloggen fick vi frågan:
 
Vad har Luthers omvändelse med baptisternas historia att göra?
 
En hembygdsförening kan till exempel skriva en bygdehistoria som fokuserar på fakta och årtal. Syftet är att föra vida fakta om personer och händelser till eftervärlden. Minnas vad som skett tidigare, när saker var som förr. Ofta blir det här väldigt tillbakablickande historia, gärna om svunna storhetstider när när befolkningen i bygden ökade och lanthandeln fanns kvar. Så här skrivs ibland en församlings historia vid ett jubileum och så kan också ske i olika rörelser och samfund. I praktiken blir ofta det ett slags nostalgisk frimärkssamling för daglediga. Underhållande, tröstande och trevligt.
 
En politisk rörelse kan jobba med idéernas historia för att förstå hur sociologiska och ideologiska faktorer har påverkat historien för att sedan sätta dessa lärdomar i revolutionens tjänst. Ett läsvärt exempel är Sven-Eric Liedmans ”Från Platon till kriget mot terrorismen : De politiska idéernas historia”. En bok som bygger på god forskning, visar på idéernas makt och manar till politisk aktivism här och nu för en bättre framtid.
 
Så ur hembygdsgårdens perspektiv så har förstås Luther väldigt lite att göra med baptisternas historia. Luther var ju inte baptist, han predikade inte i någon baptistförsamling, skrev inte i någon baptistisk tidning och var inte med i någon baptistisk sångarförening.
 
Men, ur idéhistorisk synvinkel så Luthers reformation intressant för att fullt förstå sprängstoffet i baptistväckelsen. Vi som skriver här vill på det sättet vara närmare Sven-Eric Liedmans idéhistoria än de bröder och systrar som skriver hembygdshistoria. I andra sammanhang skriver vi gärna hembygdshistoria, men på www.baptisternashistoria.se vill vi låta idéernas historia få plats. Hur baptisternas historia drivs av ideologi och är med och formar ideologi. Abraham Booths predikan mot slaveriet 1792 säger till exempel så mycket mycket mer om sin tids baptiströrelse än vad en redogörelse för hur många som var medlemmar i hans församling och vilka som satt i styrelsen.
 
Tre skäl till varför Luthers omvändelse har med baptisternas historia att göra:
 

  • Martin Luther var en avgörande ideolog och ledare i den protestantiska reformationen. Det är svårt att förstå reformationen utan att bekanta sig med Luther. Den starka delen av baptiströrelsen blev den som tydligt antog en i grunden protestantisk teologi med starka beröringspunkter med Luther. Så genom att de baptister som dominerat historien så tydligt talat protestantisk teologi, blir protestantismens grundare mycket relevant för att förstå baptisternas historia. Protestantismens förståelse av omvändelse och frälsningar är avgörande frågor när man analyserar den baptistiska ideologin och dess rörelse genom historien. Teologi berättad genom biografi är också det teologi.
  • Den svenska baptiströrelsen har flera ursprung och ett av dessa ursprung är luthersk folkväckelse. En liten religiös revolution när folket i mitten av 1800-talet samlades i stugorna för att själva läsa och tolka Bibeln, be och sjunga sånger. En viktig del i det här var predikosamlingar av Luther. Att läsa Luther själv, och inte vara beroende av stadskyrkans tolkning, gav folkväckelsen tillgång till reformationens kraftfulla tankegods i oförstörd form. Lutherska skriftställare som t.ex. C.O Rosenius bidrag också med ideologiskt material som eldade på denna religiösa omvälvning. För att förstå den svenska baptiströrelsens pionjärår och all tid efter det, så är en grundläggande förståelse av sprängstoffet i Luthers teologi betydelsefull. Den teologiska bakgrunden till en rörelse är också teologi.
  • Man möter alltid en text med en förförståelse. När en katolik skriver om Luther kan man förvänta sig att delvis andra frågor ställs jämfört den som har en baptistisk grundsyn. Den lära man har om frälsningen påverkar t.ex. hur man berättar om Luther och Luthers liv. Därför vill vi dela med oss av vårt medvetet klassiskt baptistiska sätt att analysera kyrkohistoria, samtida händelser och böcker. Vi tror att förförståelsen i mötet med en text är oundviklig, men att den rätt hanterad kan vara en god tillgång. Därför menar vi att vår läsning av Luthers liv och vår beskrivning av Luthers omvändelse ger ett bidrag till Sveriges kristenhet. Vi bjuder på ett perspektiv som inte alltid är så vanligt i ett lutherskt och ofta liberalt Sverige. Tanken om en helt objektiv historieskrivning närs väl idag mest av fundamentalister och tokliberaler. Medvetet teologisk historieskrivning är också teologi.

 
Visst kunde vi gjort annorlunda, men nu har vi valt att göra som vi gjort – och det är vi rätt nöjda med :)

Läs hela inlägget »
Etiketter: baptist

Av David Whitworth
 

När Julius Köbner och hans fru Juliane blev medlemmar i Hamburgs baptistförsamling 1836, hade församlingen 36 medlemmar. Men det fanns inte någon som kunde bidra med de gåvor som krävdes för att bistå Oncken i hans arbete som pastor, predikant och missions arbetet. Det visade sig att Köbner var mannen som var väl försedd med de nödvändiga gåvor för att bistå Oncken.
 
Köbner var inte bara en god medhjälpare till Oncken utan också hans närmaste vän. Köbner fortsatte sitt yrke som gravör och på fritiden gav han sig i kast med missionsarbete. Han gjorde översättningar från andra språk, korrekturläste och skrev andliga sånger som blev mycket omtyckta. I den gamla Psalm och Sång boken nr 161 finns en av hans sånger översatts till svenska
 
Oncken ville att Köbner skulle uppträda offentligt och predika i församlingen. Köbner var tveksam men gav efter. I början verkade det osäkert men snart blev det uppenbart att Köbner var väl utrustad med predikantens gåva. Han ryckte in och predikade allt oftare när Oncken var bortrest.
 
1837 hade församlingens medlemsantal ökat till 68 st. och församlingen kom alltmer i blickpunkten. Hamburgs myndigheter begärde att få baptisternas trosbekännelse. Men de hade inte någon sådan och det föll på Köbners lott att skriva bekännelsen. Detta var i samverkan med Oncken, men trosbekännelsen blev dock väsentligen Köbners verk som skrevs och inlämnades till myndigheterna1837.
 
Danmarksmission
Sommaren 1839 reste Köbner till Danmark på Onckens uppmaning. Där skulle han lära känna de troende som utgjorde väckelsens frukt från tidiga 1800- talet. På Fyn och Langeland kom Köbner i kontakt med ett antal troende som övertygades om troendedopets bibliska giltighet. På Fyn mötte han häftigt motstånd om dopfrågan och han blev nedstämd. Under dessa omständigheter kände han Guds ledning att resa till Köpenhamn som han annars inte hade några planer på att besöka. Om besöket säger han så här:
 
"Här fann jag en jordmån som Gud själv berett, och med darrande händer nedlade jag i detsamma hans senapskorn som nu har blivit en vacker Guds planta, vilken skjutit några grenar. En liten skara troende vänner hade där så småningom samlats omkring en man vid namn Mönster."
 
Väl tillbaka på hemmaplan i Hamburg brevväxlade Köbner och hans vänner i Köpenhamn. Han skrev en liten skrift med titeln Vari består dopet och vem skall döpas för att hjälpa dem i deras studie av dopfrågan. Denna lilla skrift bidrog mycket till att bana vägen för baptismen i Danmark.
 
Några månader senare fick Köbner en önskan från sina nya vänner i Köpenhamn om att de ville bli döpta och grunda en baptistförsamling. På resan skulle han ha sällskap med Oncken. Längtan var stor i den lilla kretsen i Köpenhamn för att få besök av båda dessa män. Köbner var överlycklig över utvecklingen i danska huvudstaden.
 
26 okt 1839 reste Köbner och Oncken till Köpenhamn. Dagen därpå döptes elva troende som formade den första baptistförsamlingen i Danmark.
 
Motstånd och hot
Baptistförsamlingen i Hamburg blev alltmer uppmärksammade av myndigheterna. Polismästaren bestämde sig för att göra slut på baptiströrelsen i staden. Strax efter hemkomsten från Köpenhamn blev Köbner och Oncken häktade och förhörda av polismästaren och då yttrade Oncken:
 
"Ni skall finna att er möda och ert arbete är förgäves" och polismästaren svarade: "Gott, men det skall inte jag vara skuld till, ty så länge jag kan röra mitt lillfinger, skall det vara i rörelse till motstånd mot er". Till det replikerade Oncken: "Herr polismästare, jag tror inte du ser vad jag ser. Jag ser inte ett lillfinger utan en stor arm och det är Guds arm. Så länge den kan röra sig, skall du inte lyckas att tysta mig."
 
Köbner och Oncken fick båda några veckors fängelsestraff och tvingades betala för sitt uppehälle i fängelset.
 
Åren 1840 och 1841 var en svår tid för baptisterna i Hamburg. Myndigheternas avsikt var som sagt att krossa verksamheten. Som vi redan har sett var Köbner och Oncken den främsta måltavlan för myndigheternas trakasseri. Hur svåra än omständigheterna var för dem hade de inga tankar på att ge vika för motståndet.
 
Åter till Danmark
1840 på begäran av de danska bröderna kom Köbner och Oncken till Köpenhamn. Där önskade tio personer bli troendedöpta och då bildades Danmarks första baptistförsamling. P. Mönster avskildes till  församlingens pastor. På Langeland grundade också Köbner och Oncken en baptistförsamling som bestod av åtta troende. Även i Danmark levde dessa två orubbliga män i skuggan av myndigheternas hot om ingripande.
 
Senare led Oncken en tid av en halssjukdom hemma i Hamburg. Köbner fick då rycka in, i första hand som predikant och församlingens ledare. Samtidigt som han flera gånger besökte Danmark på missionsresor. Mitt uppe i allt detta fortsatte han med sitt yrke som gravör
 
Holland
På hösten 1844 tog Köbner en resa till bl.a. Holland. I Leuvarden träffade han en grupp troende som hade blivit övertygade baptister och brutit med den reformerta kyrkan. Bland dem fanns en pastor och teol. doktor Feisser. Köbner rådde honom att besöka församlingen i Hamburg för att lära känna baptisterna.
 
Då Feisser 1845 återvända hem från Hamburg följde Köbner med till Holland och döpte 14 personer. Så grundades Hollands första baptistförsamling och Feisser invaldes till pastor. Under resan besökte Köbner också Amsterdam och där döptes fyra troende som utgjorde kärnan till en blivande baptistförsamling.
 
Under 1850 gjorde Köbner omfattande predikoresor som sträcktes sig ända fram till dåvarande ryska gränsen. Han hade sällskap med G.W. Lehmann. Den senare kommenterade att Köbners mäktiga tal gjorde ett bestående intryck på alla. Många troende blev döpta under resans gång.

Londonresan
Köbner, Oncken och Lehmann åkte till London för att delta i Evangeliska Alliansens andra konferens. Där samlades 251 deltagare från alla världsdelar. De fick höra tankeväckande föredrag av många välkände kristna ledare. Onckens namn fanns på talar listan men han fick förhinder och Köbner ryckte in i Onckens ställe. Han höll nu sitt första föredrag på engelska. Han berättade om baptismens tillväxt i Tyskland, Danmark och dess inflytande i Sverige.
 
Glädjens tid
Det var två händelser som fick Köbner att glädjas i Herren. Den 29 dec 1851 firade han och Juliane silverbröllop. För dem var det en minnesrik dag då de med glädje kunde se tillbaka på Guds försyn, godhet och ledning i deras liv tillsammans. Köbner hade glädjen av att åka till sin födelsestad Odense och delta i bildandet av en baptistförsamling där.
 
Ett nytt avsnitt väntade nu Julius i sin tjänst för sin Mästare. Följande år 1852 lämnade han och Juliane Hamburg. Gud hade nu nya uppgifter för sin trogne tjänare.

Läs hela inlägget »
Etiketter: baptist, biografi

Haggada – Berättelse om Israels uttåg ur Egypten för de båda första påskaftnarna
Översättning med musikbilaga av Felix Saul
Stockholm 1963
 
Texter för den judiska påsken på lite ålderdomlig svenska. Fokus är Guds godhet i befrielsen från slaveriet i Egypten. Måltiden och glädjen i Guds goda gåvor är viktiga komponenter. Hela boken präglas av djup tacksamhet inför vår helige Gud. Som kristna har vi här något att lära om tacksamhet och måltidsgemenskap. Samtidigt är det ur denna tradition vårt nattvardsfirande strömmar.
 
Påskmåltiden påminde det judiska folket om Guds stora kärlek till dem genom att befria dem från det egyptiska slaveriet. I enlighet med Mose lag, åt Herren Jesus påskmåltiden med sina lärjungar. Den var nu slutförd för alltid, när han efter att ha tvättat lärjungarnas fötter, instiftade Herrens måltid, den kristna påskmåltiden, brödet och vinet.
 
Den natt då Herren Jesus blev förrådd tog han ett bröd, tackade Gud, bröt det och sade: "Detta är min kropp som blir utgiven för er. Gör detta för att minnas mig." På samma sätt tog han bägaren efter måltiden och sade: "Denna bägare är det nya förbundet i mitt blod. Så ofta ni dricker av den, gör det för att minnas mig." Så ofta ni äter detta bröd och dricker denna bägare förkunnar ni Herrens död till dess han kommer.
(1 Kor 11:23-26)
 
Nattvarden riktar oss mot Herrens ankomst, vår stora befrielse, på samma sätt som som påsken var Israels barns befrielse från Egypten.

Läs hela inlägget »
Etiketter: traditionen, pingst, böcker

Av David Whitworth

 
Köbner, jämte Oncken och Lehmann blev en trio som kallades tyska baptisternas klöverblad. Dessa män var baptistpionjärer på den europeiska kontinenten. Köbner blev Onckens högra hand och närmaste vän i baptistförsamlingen i Hamburg.
 
Berättelsen börjar i Odense, Danmark. Köbners föräldrar kom från Polen och hans far Isaak var judisk rabbin. Julius föddes 6 juni 1806 och kallades Salomon av sina föräldrar (förklaringen till namnbyte kommer längre ner). Han var det förste av Isaak och Hannes nio barn. Föräldrarna önskade att han en gång skulle bli rabbin.
 
Israel och den unga Salomon
Tre kilometer bort från Köbners hem bodde Israel. Han var en kär vän till familjen Köbner och till en stor uppmuntran. Familjen besökte ofta Israel på högtidsdagar. Israel utvecklade därvid ett allt större intresse för den stillsamma och inåtvände Salomon. Han var själv barnlös och ville fostra den unga Salomon, men Isaak och Hanne var inte öppna till förslaget. Slutligen gav de vika för vännens envishet men med ett villkor: Salomon skulle spendera sabbaten hos sina föräldrar.
 
Salomon spenderade en del av sin barndom i Israels hem. Där hittade Köbner den stillhet och ro han trivdes med. Han fick vara ensam och ostörd för att tänka och studera. Han utförde sina andaktsövningar som varje judisk pojke lärde sig från barnsben, men för dem saknade han dock ett levande intresse.
 
Salomons gudsbild
Han skrev om sitt förhållande till Gud en gång:
"Jag har min tillvaro av Gud. Han giver mig allt vad jag åtnjuter. Att älska Honom är därför min första och heligaste plikt. Jag älskar honom inte. Hur kan jag älska Honom, då jag inte känner Honom, inte kan bilda mig något begrepp eller någon föreställning om Honom! Gud är överallt, men formlös. Varken min fantasi eller mina tankar kunne finna Honom. Gud är för mig ett främmande, ofattbart väsen. Hur kan jag älska ett sådant!"
 
Genom sina studier blev Köbner bekant med den kristna tron. Kunde då lösningen på gåtan han brottades med finnas i Kristus, sann Gud och sann människa?
 
Köbner fullföljde sin gymnasieutbildning i Odense och bredvid grundämnena lärde han sig franska, tyska och engelska. Han hade lätt för att lära sig främmande språk och förvärvade goda kunskaper som skulle bli till stor nytta för honom senare i livet.
 
Vem är Jesus?
Vid 16 år gick han ur gymnasiet och det var nu dags att välja ett yrke. Han valde koppargravörsyrket. Efter två år var han färdig med sin utbildning och ansåg att det var dags att ge sig ut i den stora vida världen för att vidga sin horisont.
 
Salomon gav sig iväg till Lübeck, Tyskland. På resan hade han med sig hoppet om att han kunde finna ett slutligt svar på de frågor som inte gav honom någon ro. Han kunde inte komma ifrån den brännande frågan: Vem är Jesus?
 
Genom Guds försyn träffade han reformerta pastorn Johannes Geibel i Lübeck. Köbner och Geibel träffades flera gånger och Köbner sade om hans möten med Geibel:
"För första gången hörde jag varför Kristus hade kommit. Jag tog emot det mest värdefulla av alla gåvor nämligen, undervisningen om Kristi Gudom."
Geibels undervisning gav Salomon mycket, både för förstånd och hjärta.
Flyttlasset tog vägen till Hamburg, eftersom Köbner inte ville bli upptäckt av den stora koloni av danska judar i Lübeck.
 
Hamburg och äktenskapet
I Hamburg fick han anställning som gravör och höll språkundervisning. Bland hans elever i språkundervisningen fanns en ung kvinna, Juliane von Schröter som Köbner blev kär i och ville gifta sig med. Eftersom föräldrarna på både sidor hade invändningar mot äktenskapet var det nödvändigt att söka Danska kungens bifall, som blev beviljat.
 
Paret åkte till Danmark och vigdes i Gamborg, nära Ondense den 29 dec 1826. Det var då, innan de ingick äktenskapet som Salomon ändrade namnet till Julius Johannes Wilhelm vilka motsvarade Juliane Johanna Wilhelmine.
 
Väl tillbaka i Hamburg fortsatt Köbner med gravörs yrket. På sin fritid sökte han stimulans i studier, tänkande och litterär verksamhet. Han var en duktig diktare och diktens värld lockade hans rika fantasi. Han skrev pjäser som uppfördes på teatrar i Holstein. Julius var uppfinningsrik och ville alltid försöka förenkla arbetsmetoder i olika hantverk. Lite senare anställdes Köbner som stämpelsnidare hos ett företag i Hamburg, där firman ägde ett eget stilgjuteri. När han sedan slutade på företaget blev han fullt godkänd som boktryckare.
 
Julius Köbner var ett av Herren utvalda redskap som snart skulle användas för stora uppgifter i Guds rikes tillväxt. Men först måste han få en rikare upplevelse av Jesu Kristi nåd.
 
Oncken och paret Köbners frälsning
22 april 1834 bildades i Hamburg en baptistförsamling med Johann Oncken som pastor. Juliane Köbner fick snart höra om denna beryktade predikant. Hon föreslog att de skulle höra Oncken predika men Julius ville inte. Juliane trodde Oncken hade ett budskap med rikare innehåll att förkunna och bestämde att gå dit ensam och höra honom. Hon blev djupt gripen av predikan om syndens makt och om Kristus frälsande nåd. När hon kom hem berättade hon för Julius med vilken kraft Oncken predikade ordet. Juliane bad Julius enträget att gå och höra denna märkliga predikant. Till sist gav han med sig och följde med henne. Han överraskades av att höra ett budskap som liknade det som han hade hörde från Geibels tio år tidigare.
 
Han ställdes nu inför kravet på omvändelse och tro. Köbner ville gå hem och komma till klarhet genom studier och självprövning. Slutligen mottog han frälsning genom omvändelse och tro på Kristus.
 
Han började studera vuxendopet i ljuset av Nya Testamentet och kom fram till den baptistiska övertygelsen. Han döptes av Johann Oncken 17 maj 1836 och blev medlem i Hamburgs baptistförsamling. Strax efter blev Juliane troende och också hon blev döpt och medlem i församlingen.
 
För Oncken personligen och för baptismen i Tyskland betydde Köbners anslutning till församlingen långt mer än någon kunde ana. En sådan medkämpe var Oncken i stort behov av. Genom sitt skarpa intellekt, rikliga gåvor och outtröttlighet var han särskild väl utrustad för de uppgifter som Gud hade åt honom.
 
Julius och Juliane kände sig riktigt hemma och trivdes gott i gemenskap med dessa enkla troende människor.

Läs hela inlägget »
Etiketter: baptist, biografi

Tro som alternativ - Kristendomens framtidsutsikter (adlibris)
Hans Joas
Bokförlaget Daidalos, 2015
 
I den här boken går Hans Joas igenom frågeställningar om den kristna tron i ljuset av samtidens intellektuella samtal. Det namndroppas friskt och Joas går gärna i dialog t.ex. med tyska sociologer. Det är god, stimulerande och givande läsning, men kanske inte den mest lättlästa av böcker om man inte är van med den här typen av text. För den som har intellektuella komplex för sin kristna tro och istället mest vill tala vänsterpolitik är den här boken obligatorisk läsning.
 
Några tankar:

  • Den kristna tron har en naturlig plats i samtidens intellektuella samtal. Tro är inte något som med självklarhet kan avfärdas utifrån någon slags vetenskaplighet, så trodde man på 50-talet, så tror inte de som är intellektuellt ärliga i vår tid. Joas visar med all tydlighet att tro är ett alternativ idag. Vi kan som kristna med självförtroende ge oss in i samhällsdebatten – vi har ett bidrag att ge.
  • Det finns en mycket populär tanke om att modernisering innebär att religionen tappar i betydelse. Att avkristning med självklarhet följer av vetenskapens växt, utbredd läskunnighet, industrialisering och urbanisering. I den här boken får vi grundat på studier av verkligheten se siffror som visar att det här är en myt. Den så kallade sekulariseringstesen håller inte för mötet med verkligheten. Istället så växer kristendom och annan religion över världen ofta i direkt följd av modernisering. Kanske är sekulariseringen främst ett europeiskt fenomen. Men intressant nog  gäller sekulariseringen inte ens i hela Europa, också i Europa finns delar med en stark kristenhet.
  • Vi har idag en hel liten ”industri” med handlingsplaner som ska hjälpa kyrkorna att stå emot samhällets avkristning genom att göra kyrkorna mindre kristna så att folket ska tycka om dem. Tanken är att om folket blir mindre kristna så måste kyrkan bli mindre kristna så att den kan få finnas kvar trots allt. Men, om att det är så att sekularisering inte följer modernisering som om det vore en naturlag, då kanske dessa åtgärder är helt förfelade. Allt det där med sökarvänligt, emergent, liberalt och så vidare som skulle vara så bra, kanske är det helt fel åtgärder för att göra kyrkan relevant i vår tid. Tänk om det bästa för församlingarna vore att satsa på att blir mer tydligt kristna, att haka på den internationella väckelsen som har sådana framgångar över världen och låta tron spira och frodas i Sverige.
Läs hela inlägget »
Etiketter: apologetik, etik, böcker

Av David Whitworth


1513 började en ny fas i Martin Luthers liv. Det var ett steg utstakat av Gud. Han hade nu lärostolen i bibelteologi på Wittenberg Universitetet. Den 1 augusti satte Luther igång med sina föreläsningar över Psaltaren. På hösten 1515 föreläste han över Romarbrevet och under 1516 och 1517 undervisade han över Galaterbrevet.
 
Den stigande floden av frågor
Dessa studier blev till Luther vad Damaskusvägen blev för Paulus. Psalm 22:1 var ett av Kristi ord på korset som träffade honom rakt in i hjärtat: "Min Gud, Min Gud, varför har du övergivet mig?". Frågor som uppstod under Luthers meditation över versen var: Vad betyder dessa ord? Varför hade Kristus hamnat i denna situation och hur kunde han då ha gripits av en sådan känsla av övergivenhet?
 
Vad betyder dessa ord?
Luther kände igen sig i Kristi övergivenhet, och förnimmelsen av främlingskap till en Helig Gud. I Getsemane svettades Kristus blod som han inte gjorde på korset. Kristi nedstigande till helvetet var ingen annat än känslan av att vara förkastad av Gud och människor.
 
Varför hade Kristus kommit i denna förtvivlan och ängslan?
Luther visste varför han själv hade upplevt det. Det var uteslutande känslan av sin syndfulla och fördärvade natur inför en helig och rättfärdig Gud och hans oförmåga att kunna prestera egen rättfärdighet. Kristus på korset uppfyllde lagens krav på döden och rättfärdigheten för att tillfredsställa Guds rättfärdighet. Det var känslan av syndens överväldigande vikt som vägde ofantligt tungt på Kristus och detta orsakade förtvivlan och ängslan inför sin korsfästelse.
 
Hur kunde Kristus då ha gripits av en känsla av övergivenhet?
Svaret måste ligga i att Han tog på sig vår synd. Han som var utan synd blev för vår skuld till synd. Han vände Guds vrede från oss till sig själv. Kristus var en sann människa och blev ett med oss i vårt främlingskap.
 
En förändrad gudsbild
Från detta ögonblick förändrades Luthers gudsbild. Vredens Gud blev nådens Gud, vrede och kärlek mötte varandra på korset.
 
För Luther var Guds rättfärdighet inte längre en förskräckelse. I hans studier i Romarbrevet och Galaterbrevet fick han brottas med nyanserna i Paulus grekiska och fann en lösning.
 
"I Paulusbreven har ordet dikaiosyne två betydelser, som i svenskan återges med "rättfärdighet" respektive "rättfärdiggörelse". Det förra avser en strikt tillämpning av lagen, som när domaren avkunnar den rättvisa domen. Rättfärdiggörelse däremot talar man om när domaren avstår från att döma, frigiver fången på heders ord, hyser förtroende och personligt intresse för honom och därigenom får honom att börja ett nytt liv, varigenom rättvisan bättre betjänas än om det insisterat på att skulden skulle betalas till sista öret" (Luther mannen som blev en epok av Roland H. Bainton).
 
Frälsningen
Luthers undervisningen på universitetet över Psaltaren övergick 1516 till en utläggning av Romarbrevet. Det var under begrundande av detta brev som Sanningens ljus lyste upp i hans hjärta och det var som att tända ett ljus i ett kolsvart rum. Då han en dag kom till brevets sjuttonde vers i första kapitlet: "Den rättfärdige skall leva av tro" kom detta som en blixt från klarblå himmel och det var som salva för hans plågade själ. Från att försöka förtjäna rättfärdighet till att bli förklarad rättfärdig och tjäna rättfärdighet genom tro var ett stort steg i hans liv som vi inte kan föreställa oss.
 
Han hade bävat och hatat Gud för att han aldrig hade kunnat uppfylla Guds krav på rättfärdighet. Detta vändes när nu Luther förstod att det var Kristi rättfärdighet som tillräknades honom utan någon prestige, det är en gåva. Hans hat förvandlades till kärlek och hans bävan till vördnad och tillbedjan.
 
Vi få ge ordet till Luther:
"Jag var gripen av en längtan efter att förstå Paulus' brev till romarna och intet hindrade mig utom uttrycket "Guds rättfärdighet", vilket jag hade lärt mig ... förstå som den rättfärdighet genom vilken Gud är rättfärdig och rättvist straffar de orättfärdiga. Min belägenhet var denna: fastän jag var en god munk, stod jag inför Gud som en syndare med dåligt samvete och jag trodde inte alls på att mina förtjänster skulle blidka honom. Därför älskade jag inte en rättvist och vred Gud, utan snarare hatade jag och vände mig emot Honom. Men jag fortsatte envist med att grubbla på detta uttryck och närde en brinnande önskan att få veta vad han menade.
 
Natt och dag grubblade jag tills jag fann sambandet mellan Guds rättfärdighet och uttrycket "den rättfärdige skall leva av tro". Då förstod jag att Guds rättfärdighet är den rättfärdighet genom vilken Gud av nåd och ren barmhärtighet rättfärdiggör oss genom tron ... efter detta kände jag mig vara född på nytt och att ha vandrat genom öppnar dörrar in i paradiset. Hela Skriften fick en ny mening...och medan "Guds rättfärdighet" tidigare hade fyllt mig med hat, så ingav mig nu detta underbara ord kärlek. Detta ställe hos Paulus blev för mig paradisets port ..."(egen kursivering).
 
Luthers nya insikter omfattade redan vad som blev kärnan i hans senare, fullt utbildade teologi.
 
Predikokallelsen
Johann Staupitz, som var det redskap som Gud i sin försyn tog i akt för att utveckla Luthers fördolda anlag och kraft, kallade nu Luther till att predika i Augustinerkyrkan i Wittenberg. Luther vägrade och "hittade på hundra skäl för att slippa ifrån det ansvarsfulla uppdraget" Men Staupitz stod på sig och Luther gav efter.
 
Staupitz drag var för Luther inkörsporten till en av kyrkohistoriens största epokgörande företeelse-Reformationen. Guds förberedelse av sin tjänare för hans uppgift var nu komplett och nu var det dags för Luther att träda fram enligt Guds försyn .

Läs hela inlägget »
Etiketter: reformationen

De tio orden
Tryggve Kronholm
Verbum, 1992
 
I den kristna traditionen har de tio budorden haft en central funktion. Ofta har man sett budorden som en sammanfattning av Guds morallag och en självklar grund för etiken. Den svenske bibelforskaren Tryggve Kronholm (1939 – 1999) har med boken ”De tio orden” givet oss en genomarbetad introduktion till budorden i deras ursprungliga sammanhang i andra Mosebok.
 
I början av boken ges ett referat över den forskning som syftar att hitta de ”ursprungliga” budorden bakom den text vi har idag. Ett exempel på frukten av sådan forskning som Kronholm återger med referens till J.J Stamm ”Dreissig Jahre Dekalogforschung” ThR 27 1961:
 
Jag är Herren, din Gud.
Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig.
Du skall inte göra dig någon bildstod eller avbild.
Du skall inte missbruka Herrens namn.
Tänk på att hålla sabbaten helig.
Visa aktning för din far och din mot.
Du skall inte dräpa.
Du skall inte bryta ett äktenskap.
Du skall inte stjäla.
Du skall inte vittna falskt.
Du skall inte ha begär.

 
På ett sunt sätt övergår Kronholm snabbt till att budord för budord förklara bibeltexten så som  vi har den idag. Det här är väl en allmän trend i bibelforskningen, att man allt mer lämnar spekulativa försök att hitta ursprungstexter och istället utgår från den givna texten och dess litterära sammanhang.
 
Här är tre reflektioner:

  • Den lutherskt skolade Kronholm använder, som lutheraner gör, den katolska kyrkans numreringen av budorden. Den numreringen innebär att budet om bildstoder och avbilder utgår, och att budet om begär delas upp i två delar så att man ändå får tio bud. Det intressanta är att Kronholm som bibelforskare ändå i utläggningen i praktiken använder den uppdelning av budorden som den ortodoxa och reformerta kyrkan använder sig av och gör en utläggning av det andra budet ”Du skall inte göra dig någon bildstod eller någon avbild av det som är uppe i himlen eller nere på jorden eller av det som är i vattnet under jorden - Du skall inte tillbe dem eller tjäna dem.
  • Kronholm fokuserar på att utlägga budorden utifrån tiden och sammanhanget för deras tillkomst. Det innebär att boken har väldigt lite om verkningshistoria och vad budorden inneburet i kyrkans historia. Man kan känna att Kronholm hoppar över flera tusen år som om de inte hade hänt och lägger ut den uråldriga texten rakt in i den sekulariserade svenskens vardag. Det här är ett intressant grepp, men det kan kännas tomt och fattigt att inte få det sammanhang som den kristna kyrkans rika tradition ger.
  • På www.baptisternashistoria.se har vi en evangelikal grundsyn med en hög syn på Bibeln. Vår övertygelse är att all vetenskap görs utifrån en förförståelse som färgar tolkning av källmaterial. En sådan förförståelse är inte ett fängelse som det inte går att bryta sig ut ur, och visst kan en sådan förförståelse förändras och utvecklas i mötet med verkligheten. Men, det är tydligt att den teologiska förförståelse man använder sig av när man möter Bibeln på många sätt påverkar de slutsatser man drar i forskningen. På så sätt märks det många gånger att Kronholms grundantaganden är andra än våra och slutsatserna sedan följer ur detta. Kanske är det en av anledningarna att det inte känns rätt att rekommendera den här boken till någon som är intresserad av de tio budorden så som de tros och används i den levande kristna kyrkan.
Läs hela inlägget »
Etiketter: etik, böcker

I våra dagar har vi tillgång till många skrifter från den tidiga kyrkan. Det som gör Didache speciell är att den skrevs så tidigt och att den har en så stark överenstämmelse med Bibeln. Flera forskare daterar den till år 50-70, alltså samtida med Nya Testamentet. Även om vissa forskare ser Didache som en sammanställning av flera olika dokument, så finns det gott forskningsstöd för att se Didache som en väl sammanhållen skrift med en inre logik.
 
Här får vi ett unikt fönster in i den tidiga kyrkan. Vi kan se hur åtminstone en församling i nytestamentlig tid tränade nya kristna in i ett praktiskt kristet församlingsliv.
 
För pingstväckelsens perspektiv har Didache tydliga beröringspunkter i flera ämnen, till exempel:

  • Radikalt lärjungaskap
  • Karismatiska profeter
  • Troendedop
  • Jesu återkomst

Några saker i texten som kan utmana till samtal om praktiker i svenska frikyrkoförsamlingar är:

  • Dopförberedelse och dopundervisning
  • Givande och omsorg om de fattiga
  • Att stå ansvariga inför varandra och ge stöd i svårigheter
  • Att be med Herrens bön (Matt 6:9-13)
Läs hela inlägget »
Etiketter: pingst, traditionen

 

Av David Whitworth

 
De två händelser som Luther upplevde med förskräckelse, alltså mordet på hans närmaste vän och hans flykt från åskvädret, skyndade fram ett avgörande beslut hos honom.

Det akademiska livet som filosofie doktor förlorade sin dragningskraft. Han ville istället leva ett heligt och rättfärdigt liv i gemenskap med Gud. Var kunde han hitta det? Jo i klostret under de tre löftena: fattigdomslöftet, lydnadslöftet och avhållsamhetslöftet, trodde den unga Luther.

 
Novisen
1505, när Martin blev 21 år gammal, blev han emottagen som novis (nykomling) i Augustinerklostret i Erfurt. Detta efter att han hade fått en beskrivning om det hårda klosterlivets villkor. Villkoren var att den egna vilja skulle dödas och den mycket spartanska maten, grova kläder, späkningar och en obehaglig instängd miljö m.m. måste antas utan knorrande. Den unge nykomlingen gick med på villkoren i sitt sökande efter rättfärdighet.
Klosterlivet skulle bli Guds smedja i vilken Han smidde och formade sitt redskap.
 
Munkarna tog emot den store filosofie doktorn med glädje. Samtidigt behandlade de honom med hårdhet för att låta honom förstå att han inte skulle tro att han var någonting. Livet på klostret var som novis allt annat än lyx. I Luthers dagliga sysslor ingick städning, att bädda och tiggeri. Han gick gata upp och gata ner för att tigga bröd, korn, ägg, fisk, kött och pengar. Novisen gjorde det utan att protest eller tveka övertygad om att han tjänade Gud.
 
Universitets intervention
Universitetet i Erfurt ansåg det som en skam att en av sina egna tiggde på stadens gator och tog steget för att gör slut på Luthers tarvliga sysslor. 

Han var nu befriad för att bedriva sina studier. Han fann en Bibel i klosterbiblioteket fäst med en järnkedja. Detta hindrade inte den ivrige munken. Han lärde sig grekiska och hebreiska och läste ständigt Skriften. Samtidigt studerade Luther kyrkofadern Augustinus skrifter som blev hans favoriter. Två väldiga sanningar gjorde ett stort intryck på honom, den ena: den syndiga människans fördärvade natur och den andra: Guds fria nåd. Ännu mer plågades han med frågan om vad han kunde göra för att få evigt liv. För honom var svaret att kuva sig brutalt under klostrets ritualer. I flera dagar låste han in sig i sin cell. Till sist sprängdes dörren och där låg Martin livlös på golvet. Det var i grevens tid att den unge novisen hittades och han återfick medvetandet och fick krafterna tillbaka.
 
Novistidens övningar
Luthers novistid fylldes av andliga övningar med syftet att ingjuta frid i själen. Efter åtta timmars sömn började dagen tidigt genom väckning mellan ett och två på natten. Munkarna steg upp gjorde korstecknet och drog på sig den vita kåpan. Sedan gick de in i kyrkan och bestänkte sig med vigvatten, föll på knä framför högaltaret och bad. Varje dag fylldes av sju bönestunder. En av dagens bönestunder avslutades med sången:
"Var hälsad, o himladrottning, barmhärtighetens moder, du vår vårt liv, vår glädje och vårt hopp. Till dig ropa vi, Evas landsförvistas söner, till dig sucka vi, sörjande i tåredalen. Bliv du vår förespråkerska. Du ljuva jungfru Maria, bed för oss. Du heliga Guds moder".
 
Vår käre reformator var säker på att han vandrade rättfärdighetens väg, som skulle skänka honom den frid han så längtade efter, men den vägen var illusorisk.
 
Mentor Staupitz
En dag kom Augustinusordens föreståndare Johan Staupitz på kloster besök. Han hade ett stort intresse alltsedan sin barndom för lärdom men han fann snart, att filosofi och allehanda kunskap inte kunde ge ro för sin själ. Hans uppmärksamhet riktades till teologi, bibelläsning och studier av Augustinus skrifter. Detta förde honom till Frälsaren. I likhet med Luther upplevde Staupitz stor ångest i sitt sökande efter rättfärdighet.
 
I samtal med Staupitz bekände Luther sin ångest och oro över att hans laggärningar inte gav honom någon frid med Gud. Staupitz berättade för Luther att Kristus hade kommit för att förlåta synder och citerade Apostoliska bekännelsens ord: ”Jag tror på syndernas förlåtelse” med frågan "har du bekänt denna tro?". Han visade Luther att ingen sann omvändelse är möjlig så länge människan fruktar Gud som en sträng domare. Orden kom  som en blixt från klarblå himmel men utan någon bestående effekt. Dessa ord var första steget i frälsningsverket.
 
Det akademiska livet
Kurfursten Frederik den vise av Sachsen kallade Luther till Wittenberg Universitet som lektor på Staupitz rekommendationer. Året var 1508, ett år efter att han vigdes som präst. Han undervisade i fysik och dialektik och gav sig i kast med Aristoteles skolastiska filosofi. Detta gav Martin för lite tid till att studera Ordet som han så älskade och önskade.
 
1512 rådde Staupitz som nu var Luthers mentor och närmaste vän att han skulle göra sig redo att avlägga den teologiska doktorsexamen. Syftet var att sedan kunde överta den teologiska lärostolen i Wittenberg. I oktober samma år tog Martin examen och fick sin doktorshatt i teologi.
 
I sin doktorsed hade Luther, jämsides med de andra, svurit att framförallt pådriva den heliga Skriftens utläggning och försvar. Han höll löftet med trohet och en sällsynt djärvhet och detta fick den romerska kyrkan att bäva och skaka i sina grundvalar.
 
Det var ett våghalsigt drag av Staupitz att ge Luther lärostolen i teologi på Wittenberg Universitetet. En ung man, på gränsen till utbrändhet på grund av egna religionsgrubblerier, skulle tillsättas som lärare, predikant och själavårdare. Staupitz själv hade haft lärostolen och visste att det ämne som Luther kommer att undervisa skulle bli honom till hjälp. Detta drag ledde till långtgående konsekvenser i Luthers och den europeiska historiens liv och kultur.
 
Luther kunde nu lämna det skoningslösa klosterlivet bakom sig en gång för alltid. Långt större prövningar väntade dock honom för en av kyrkohistoriens största andliga krig väntade runt hörnet.

Läs hela inlägget »
Etiketter: reformationen

Den fria kyrkan eller Hörstenen står kvar men bygget bar inte
Holger Klintenberg
Evangelie, 2016
 
Ofta sker samtal om frikyrkan utifrån en mycket grund förståelse av vad tanken om den fria församlingen innebär och vad dessa fria församlingar har att erbjuda till svensk kristenhet. Därför har jag länge velat ha en svensk översättning av Franklin Hamlin Littells ädelsten "The Free Church" från 1957, en bok som med självförtroende förklarar själva själen i vad det innebär att vara frikyrka.  Nu finns ett gott alternativ till Littells bok på svenska, Holger Klintenbergs "Den fria kyrkan". Här är några sammanfattande reflektioner från en första genomläsning:
 

  •  I de fria församlingarna har man ofta en decentraliserad teologi där hela församlingen är med och formar församlingens tro och liv. Därför känns det väldigt rätt att den här boken är skriven på ett sätt så att hela församlingen kan var med och läsa och samtala över ämnet. Själv läste jag igenom boken på en kväll (två smörgåsar, två koppar kaffe, lite choklad och en gigantisk kopp grönt te). Samtidigt finns ett djup i boken som gör att jag kommer gå tillbaka många gånger och reflektera vidare. Attityden är mjuk och inbjudande på ett sätt som gör att jag med gott samvete gärna ger ett exemplar till någon av de präster i svenska kyrkan som församlingen har samarbete med.
  • Boken ger en god koppling till svensk och internationell litteratur i ämnet. Det finns också en bra kommenterad litteraturlista i slutet, en bra hjälp för den som vill allmänbilda sig vidare om den fria församlingen. Det jag saknar i litteraturlistan är kanske Steven Harmons "Towards Baptist Catholicity: Essays on Tradition and the Baptist Vision" som arbetar med frågan om hur den fria kyrkan förhåller sig till sin katolicitet med frågor om läsning av de fornkyrkliga trosbekännelserna och vad ett frikyrkligt magisterium kan innebära.
  • Det är väldigt gott att läsa en bok om förnyelse av frikyrkan som samtidigt präglas av djup kärlek till den kristna kyrkan i allmänhet och den fria kyrkan i synnerhet. Efter att på sistone läst en del amerikansk litteratur från "emergent/emerging church" så känns det här som en befrielse. Klintenberg låter inte boken vara ett bittert förlängt tonårsuppror, utan resonerar moget om fel, brister och förtjänster i olika former av svensk kristenhet. Det är gott att lägga ifrån sig en bok och känna en glädjefull längtan efter att få förverkliga en del av tankarna i de lokala församlingsarbetet. 

Vi som gör www.baptisternashistoria.se får väl säga att vi kanske har en lite mer positiv syn på Luther och reformatorernas teologi och deras lära om frälsningen. För oss föreslår frikyrkohistorien att den mest livskraftiga delen av baptiströrelsen är den som förenar reformatorernas teologi med läran om den fria församlingen. Nog om det, Klintenbergs bok rekommenderas varmt till alla som vill reflektera över framtiden för den kristna kyrkan i Sverige.

Läs hela inlägget »