2019 > 07

Lewi Pethrus beskriver den svenska pingstväckelsens tro på det här sättet:
 
”De lärouppfattningar, som varit kännetecknande för pingstväckelsen, sammanfaller till stor del med äldre ortodox luthersk uppfattning men skiljer sig dock därifrån på åtskilliga punkter. I fråga om helgelsen är den i hög grad påverkad av den wesleyanska uppfattningen. I dop- och församlingsfrågan sammanfaller dess åsikter med den äldre baptismens. Läran om andedopet, de andliga gåvorna och tjänsterna är ju mest kännetecknande för vår rörelse. I detta avseende har den knappast någon föregångare sedan apostlarnas dagar.” (från ”En såningsman gick ut” 1956 sid 17)
 
Äldre ortodox luthersk uppfattning
När Lewi Pethrus skriver äldre ortodox luthersk uppfattning kan man tro att han avser de stora dogmatikerna under 1600-talets början som till exempel Johann Gerhard. I svensk översättning finns numera Matthias Hafenreffer, Compendium som dåtida var en sammanfattning av den äldre ortodoxa uppfattningen och som svenska gymnasieelever använde. Enkelt kan man säga att Lewi Pethrus refererar Luther och de lutherska teologer som verkade under de följande 100 åren.
 
Frikyrkan har ofta lagt en bas för sin tro i den dominerande kristna rörelse som råder i kulturområdet. Så är 1689 års baptistbekännelse i England baserad på den protestantiska Westminsterbekännelsen 1646. Den svenska baptistpionjären Anders Wiberg hade en trosbekännelse med sig från USA 1855 som genomgick ändringar i luthersk riktning innan den antogs av Sveriges baptister 1861. När pingstväckelsen växte fram på Azusa Street i Los Angeles 1906 var det en i miljö av Metodistisk väckelse med starkt fokus på helighet. Snart kom den unga pingstväckelsen också att formas i reformatorisk riktning av baptister och presbyterianer som kom in i rörelsen.
 
Så man kan ta referensen till ”äldre luthersk uppfattning” som att den svenska Pingstväckelsen väljer att ta kulturområdets dominerande protestantiska teologi som sin bas och som en referens som visar att man står för en djup och stabil protestantisk teologi som är respekterad i Sverige, snarare än någon okänd svärmiskhet.
 
Den wesleyanska uppfattningen om helgelsen
John Wesley (1703-1791) var fostrad den Anglikanske kyrkan och grundade Metodismen. För Wesley är helgelsen viktig med målet att bli allt mer lika Jesus, bland annat genom att uttrycka sin tro i kärlek och på ett handfast sätt hjälpa människor att leva ett bättre liv.
 
Boken “Pentecostal Explorations for Holiness Today: Words from Wesley” av Randy Howard och Tony Richie diskuterar vad det innebar för den tidiga pingstväckelsen att formas av Wesleys lära om helgelsen och dess risker att hamna i lagiskhet.
 
De äldre baptisternas åsikter i dop- och församlingsfrågan
Andrew Fuller (1754 -1815) var en engelsk pastor och teolog som noggrant tänkte igenom baptisternas teologi och lade grunden för den mission som spred baptisternas tankar och det glada budskapet om Jesus över världen.
 
Fuller sammanfattar sin förståelse av den ny-testamentliga församlingens ordning såhär:
 
"De första kyrkorna var samlingar av trofasta män [och kvinnor], frivilligt förenade för det regelbundna tjänandet i ordet [förkunnelsen], förvaltning av de kristna förordningarna [dop och nattvard] och att ömsesidigt bistå varandra i tjänst för Kristus. Vi lär oss vidare att de styrdes av församlingsledare och församlingstjänare som de själva valt. Att församlingsledarna var en tillsynsfunktion, inte för andra pastorer, utan för Guds hjord och att styre och uppehållande av ordning i varje församling låg i församlingen själv. Att de olika medlemmarnas gåvor användes för främja kroppens [församlingens] väl och i fall av oreda så användes alla lämpliga metoder för att upprätta Kristi ära och få de berörda på bättre tankar."
 
Anders Wibergs baptistbekännelse 1861 beskriver dopet och församlingen på detta sätt:
 
”8. Vi tror att dopet bör erbjudas endast sådana, som själva har avlagt en trovärdig bekännelse av en levande tro på Kristus; att det bör förrättas genom att hela människans nedsänks i vatten; samt att det bör föregå upptagandet i medlemskap och deltagande i Herrens måltid.”
 
”9. Vi tror att en sann kristen församling är en gemenskap av troende och döpta kristna som har överenskommit med varandra att söka hålla allt vad Herren har befallt:
att hålla offentliga gudstjänster,
att under den Heliga Andes ledning, bland sig själva utvälja herdar eller äldste och tjänare (diakoner);
att utöva dop, Herrens måltid och kristlig församlingsdisciplin;
att befrämja gudsfruktan och broderlig kärlek;
att bidra till evangeliets utbredande;
—samt att varje sådan församling är en oberoende gemenskap, fristående i förhållande till alla andra kristna församlingar och erkänner endast Kristus som sitt överhuvud.”

 
Läran om andedopet, de andliga gåvorna och tjänsterna
När det gäller andedopet, de andliga gåvorna och de andliga tjänsterna så lade sig Lewi Pethrus nära den amerikanske pingströrelsen Assemblies of God som också beskriver sin teologi på webbplatsen https://ag.org/.

Läs hela inlägget »
Etiketter: pingst, troslära, katekes

Pentecostal Explorations for Holiness Today: Words from Wesley
Randy Howard, Tony Richie
Cherohala Press, 2017
 
När Lewi Pethrus beskriver den svenska pingstväckelsens tro, framgår det att den metodisternas lära om helgelsen är viktig:
 
”De lärouppfattningar, som varit kännetecknande för pingstväckelsen, sammanfaller till stor del med äldre ortodox luthersk uppfattning men skiljer sig dock därifrån på åtskilliga punkter. I fråga om helgelsen är den i hög grad påverkad av den wesleyanska uppfattningen. I dop- och församlingsfrågan sammanfaller dess åsikter med den äldre baptismens. Läran om andedopet, de andliga gåvorna och tjänsterna är ju mest kännetecknande för vår rörelse. I detta avseende har den knappast någon föregångare sedan apostlarnas dagar.” (från ”En såningsman gick ut” 1956 sid 17)
 
I boken ”Pentecostal Explorations for Holiness Today: Words from Wesley” utforskar författarna vad metodismens helgelselära kan innebära idag och särskilt då i de delar av pingstväckelsen som tagit till sig den lära.
 
Bokens kanske viktigaste poäng är predika helgelse, men inte gå i den lagiska fälla som bröder och systrar i äldre tider ofta gjorde. Lagiskhet är att låta yttre handlingar och beteenden vara kriteriet för helighet. I äldre tider rörde man sig ibland snabbt från en Ande-inriktad helgelse till en regel-inriktad helgelse. Den regelinriktade helgelsen kan aldrig föra oss till målet som är likhet med Jesus. Även den heligaste lag är utan kraft att frälsa och helga och den är tung att bära.
 
”Om ni med Kristus har dött bort från världens makter, varför beter ni er då som om ni levde i världen och böjer er under bud som "ta inte", "smaka inte", "rör inte"? Allt detta gäller sådant som ska användas och förbrukas – det rör sig om människors bud och läror. Visserligen ser det ut som vishet, med självvald fromhet, "ödmjukhet" och späkning av kroppen, men det har inget värde utan tillfredsställer bara det köttsliga sinnet.”
(Kol 2:20-23)
 
”Det som var omöjligt för lagen, svag som den var genom den köttsliga naturen, det gjorde Gud genom att sända sin egen Son som syndoffer, till det yttre lik en syndig människa. I hans kropp fördömde Gud synden.”
(Rom 8:3)
 
”Hade vi fått en lag som kunde ge liv, då hade rättfärdigheten verkligen kommit av lagen.”
(Gal 3:21b)
 
”Varför vill ni då utmana Gud och lägga ett ok på lärjungarnas axlar som varken våra fäder eller vi själva har kunnat bära?”
(Apg 5:10)

Läs hela inlägget »
Etiketter: helgelse, pingst

Av David Whitworth
 

Helga dem i sanningen, ditt ord är sanning


Detta är den femte bloggen i serien om helgelse. Det är kanske några som funderar på varför det går så långsamt att komma fram till ämnet helgelse. För att förstå vad helgelse är för någonting och hur det fungerar behövs det först en förståelse av varför det är nödvändigt. Det är mot denna bakgrund som jag genom dessa fem bloggar försöker ge en helhetsbild om varför det är nödvändigt och som kommer att leda till vad och hur

För att förstå syndafallets förlopp är det viktig att iscensätta det.

I Eden planterades en lustgård. Lustgården var fylld med alla slags träd. Dessa träd som bar frukt var ’ljuvliga att se på ’(estetiska) och ’goda att äta’ (aptitliga). I lustgården stationerades Adam och Eva. Gud är ordningens Gud och därför gavs våra första föräldrar uppgiften att odla och bevara trädgården, känd som det kulturella mandatet.

Inaktivitet och lathet var inte en del av paradisets plan. Människan skapades inte för att var lycklig i inaktiviteten. Hon var utrustat med förmågor, talanger och kraft anpassade till paradisets omgivning. Att öva upp dessa gåvor i lustgårdens skötsel var hennes högsta kallelse ut ur vilken hennes djupaste behov tillfredsställdes. Här i trädgården hittade Adam och Eva sin sanna identitet i gemenskap med Gud och i trädgårdsskötsel. Mitt i lustgården stod två träd-Livets träd och trädet med kunskap om gott och ont.

Livet i paradiset präglades av ordning och reda, harmoni och symmetri, mångfalden och enheten och form och frihet, alltså en återspegling av Guds härlighet i treenigheten. Detta välsignade tillstånd skulle spridas ut över hela jorden genom människans fortplantning.

Träden
Livets träd var ett tecken och ett sigill på Adam och Evas fullständiga beroende av Gud för sitt andliga livs uppehälle och sällhet och detta gällde livet i all evighet, alltså ett tecken på odödlighet eller evigt liv. Villkoret var fullkomlig lydnad till Gud.

Trädet med kunskap om gott och ont liksom livets träd var mitt i lustgården. Adam och Evas prövotid i paradiset bistod i att de lydde Gud och inte tog del av trädet med kunskapen om gott och ont. Löftet om odödlighet kom med ett villkor, antingen att lyda Gud och leva eller bryta Hans påbud och dö. Det var ett okomplicerat val mellan rättfärdighetens väg som leder till evigt liv eller orättfärdighetens väg som leder till döden.

1 Mos 2:16-17 är direktiven kristallklara:

Och Herren Gud gav mannen denna befallning: ”Du kan fritt äta av alla träd i lustgården, men av trädet med kunskap om gott och ont skall du inte äta, ty den dag du äter av det skall du döden dö.”

För att kunna förstå Evas frestelse och olydnadens utveckling behövs det en klar bild av vad texten säger och inte säger och det kommer vi till i 1Mos 3.

Frestelsen
I våra första föräldrars frestelse borde vi hålla i bakhuvudet tre av satans karaktärsdrag som mycket ofta ligger fördolda och ibland oigenkännliga: hans plan (2 Kor 2:11), hans djupheter (Upp 2:24), hans listighet (Ef 6:11). Dessa karaktärsdrag framkommer i frestelsen. I satans närmande till Eva var han förklädd till ängelns ljus och som upplysare och vän till Adam och Eva.

Lägg märke till satans ord till Eva, inledningsvis började han med ”Har Gud verkligen sagt”?.... Frågan var formulerad på ett sätt som om han kunde har missförstått och väntade på att vara upprättad men som i verkligheten inte var hans syfte. ”Har Gud verkligen sagt: ni får inte äta av alla träd i lustgården?” (1 Mos 3:1) (egen kurs). Den bakomliggande tanken var att Gud var sträng och ville begränsa Adam och Evas frihet. Det var den första lögnen, en förvrängning formulerades som en fråga. Guds befallning var ” Du kan äta av alla träd i lust gården” (egen kurs) undantaget var kunskapens träd om gott och ont. Satans listighet lyser fram i frågans formulering. Ett blott och enkelt påstående i sammanhanget skulle inte ha haft någon framgång, men just frågan fick ett gensvar från Eva.

Kvinnan svarade ormen: ”Vi får äta av frukten från träden i lustgården, men om frukten på det träd som står mitt i lustgården har Gud sagt: Ät inte av den och rör inte vid den, ty då kommer ni att dö.” (1 Mos 3: 2-3).

Varför urskilde Eva trädet som står mitt i lustgården och inte trädet med kunskap om gott och ont? Kan det vara av skälet att det stod centralt och gav en aura av åtråvärdhet? För henne var det förbjudna trädet det träd bredvid vilka alla andra tappade sina betydelser. Hon lägger till Guds befallning ”rör inte vid den.” Det var någonting som inte var med i befallningen. Att röra vid den har en djupare innebörd som betyder att ta tag i och äta Varför tillägget? Det är möjligtvis så att i hennes hjärta trodde hon att Guds befallning var
alltför sträng. Svaret var sorligt Det visade sig att Evas kärlek till Gud och hennes tro på Honom började vackla.
 
Från att använda listighet ändrar djävulen sin strategi och avancerar till att fullt ut förneka sanningen. ”Ni skall visst inte dö!”. Den kan parafrasera ”det är inte sant att ni skall döden dö”. Eva tvingades fatta ett beslut, att välja mellan Gud och ormen-djävulen. Från att förneka sanningen till att införa en alternativ verklighet var den gamla ormens nästa drag. Eva var nu insyltad i hans nät av lögner och är blottad till frestelsen och mottaglig för djävulens sista drag: ”Men Gud vet att den dag ni äter av den skall era ögon öppnas, så att ni blir som Gud med kunskap om gott och ont.”
 
Människans fall
Delvis var det rätt vad Gud visste men än en gång var det en stor förvrängning av sanningen. Eva avleddes från början till slut av vad Gud i verkligheten hade sagt till att feltolka Hans Ord. Satans förslag var välanpassat till människans väsens två delar, nämligen förståndet och viljan. Han föreslår mera kunskap till förståndet och till viljan mera frihet än Gud hade tillåtet.

Ordet ’kunskap’ har en djupare innebörd och betyder mer än att ha intellektuell kunskap. Det är att uppleva gott och ont. Utgångspunkten för sådan kunskap grundas i en människa som är fallen orsakad av olydnad till Gud. Således skulle Eva känna skillnaden mellan gott och ont ifall hon lyssnade till ormen.

Dialogen tog slut och Evas ögon lyste upp: ”Och kvinnan såg att trädet var gott att äta av och en fröjd för ögat. Trädet var lockande eftersom man fick förstånd av det, och hon tog av frukten och åt.”(1Mos 3:6).

Syndens verk började med ögat. Trädet var gott att äta av och en fröjd för ögat. Det estetiska tilltalade Evas känslor. Trädet fångade hennes förstånd eftersom man fick förstånd av det och hon tog av frukten och åt, den sista akten var viljan. Sen gav hon till Adam och syndafallet var ett faktum som orsakade den största miljöförstörelsen någonsin-människans inre miljö och på skapelsens miljö.

Bibeln berättar på ett enkelt men grundligt psykologiskt sätt för oss syndens ursprung och syndafallets historia. Det börjar med att förmörka förståndet och fortsätter med fantasins uppeggning, det stimulerar hjärtats begär och kulminerar i viljeakten. En människa som är i uppror mot Gud tänker därför fel och okunnighet råder i förståndet. Hon behöver då framförallt en fullständig omkastning av värderingar. Hon måste lära sig att hata det som hon älskade och älska det hon hatade.

Såtillvida som hennes världsbild på livets helhet utgår från ett förvridet perspektiv gör att hon i grund och botten felvärderar allting. Är det inte orsaken till att människor kallar det onda gott och det goda ont? Är inte denna attityd starkt återspeglad i vårt samhälle idag? Det finns en förvrängd och ett febrilt sökande efter ’frihet’ hos människor för att förverkliga sig och uttrycka sig själv som hon vill och ingen auktoritet eller lag tillåts begränsa eller krympa målsättningen. Guds avbild i människan som är i uppror mot Gud är skadad och det är bara Gud som kan åtgärda det.

Läs hela inlägget »
Etiketter: helgelse