Noa hade funnit nåd inför Herrens ögon

Av Andrew Fuller (1754 -1815) – Expository Discourses on the Book of Genesis

Och Herren såg att människornas ondska var stor på jorden och att deras hjärtans alla tankar och avsikter ständigt var alltigenom onda. Då ångrade Herren att han hade gjort människorna på jorden, och han var bedrövad i sitt hjärta. Herren sade: "Människorna som jag har skapat skall jag utrota från jordens yta, ja, både människor och fyrfotadjur, kräldjur och himlens fåglar. Jag ångrar att jag har gjort dem." Men Noa hade funnit nåd inför Herrens ögon. Detta är Noas fortsatta historia. Noa var en rättfärdig man och fullkomlig bland sina samtida. Han vandrade med Gud. 
(1 Mos 6:5-9 Folkbibeln)

Genom den tidigare redogörelsen, ser det ut som att hela jorden hade blivit moraliskt fördärvad. I de svåraste tiderna, har Gud likväl haft några kvar som vandrat med honom. Och över dessa har han i det mest plågsamma elände riktad ett vakande öga. När Gud sade ”Människorna som jag har skapat skall jag utrota från jordens yta,” så såg det ut som slutet för mänskligheten. ”Men Noa hade funnit nåd inför Herrens ögon.

Notera:

  1. Det gör ont att hitta endast en familj, för att inte säga, som det tycks endast en person, utav alla som utgav sig för att vara Guds söner, som stod fast i denna onda tid. Några vara avlidna, och andra hade förlorat tron genom att blanda sig med de ogudaktiga.
  2. Det är behagligt att hitta en rättskaffens man i de ogudaktigas tid; en lilja bland törnen, vars ljuvliga uppförande skulle lysa starkare i kontrast till hur världen omkring honom uppträder. Det är en stor sak att vara trofast bland de trolösa. Med all den hjälp vi får från ett samhälle av av goda människor, så tycker vi att det är svårt att vandra rätt. Men för en någon att vända sig mot hela den allmänna opinionen och samhällets vanor visar på stor nåd. Ändå är den enda sanna kristna tron den som vandrar i Guds åsyn, oavsett vad andra tänker och gör. Så var Josuas föresats, när hela nationen tycktes vända sig bort från Gud: ”Men jag och mitt hus, vi vill tjäna HERREN”.
  3. Det är uppmuntrande att hitta en rättskaffens man som var utskild från resten när världen skulle förintad. Om han hade blivit förintad med världen, kunde Gud tagit honom till sig själv och allt hade varit bra med honom. Men då hade det inte funnits något offentligt utryck över vad han älskade, likväl som om vad han hatade.

Eftersom Noa skulle vara den nya världens fader, så för vi en utförlig berättelse om honom. Vi får en berättelse om honom och hans familj, om vem han vad och vad som hände honom – se 1 Mos 37:2. Det första som sägs om honom är, och som är det viktigaste, är, ”Noa var en rättfärdig man och fullkomlig bland sina samtida. Han vandrade med Gud.” Karaktär är viktigare än släkttavla. Men notera särskilt:

  1. Han var rättfärdig. Han var den första människan som kallades så, även om han inte var den första som var det. I juridisk mening, är en rättfärdig människa någon som gör gott, och inte syndar. Men sedan fallet, så har ingen sådan människa funnits på jorden, utom mannen Kristus Jesus. Om någon av oss benämns så, så måste det vara i en annan betydelse, Bibeln upplyser oss när den framställer de rättfärdiga som att de lever i tro. Så var Noas liv, och därför räknandes han bland de troende värdiga, Heb 11:7. Och den tro varigenom han är rättfärdigjord inför Gud verkade genom rättfärdighetens väg, som gjorde honom rättfärdig inför människor. Han kallades ”rättfärdighetens förkunnare,” och han levde i enlighet med sin lära, 2 Pet 2:5.
  2. Han var fullkomlig bland sina samtida. Den här termen ska inte tas i absolut, men som utryckande, inte bara om hjärtats uppriktighet, men om en beslutsamhet inför Gud, likadan som Kaleb, som följde Herren fullständigt. Det särskiljer inte bara goda människor från onda människor, men också goda människor från varandra. Det sägs om Salomon, att hans ”hjärta inte förblev hängivet HERREN, sin Gud, som hans fader Davids hjärta hade varit.” Ack, så mycket halvhjärtad tro det finns ibland oss! Istället för att tjäna Herren med ett fullkomligt hjärta och villigt sinne, stannar vi som om det stod mellan två, kärleken till Gud och kärleken till världen.
  3. Han vandrade med Gud. Det är detsamma som sades om Hanok. Det inbegriper inte bara att han är försonad med Gud, och betecknar hans erkännande av honom i alla hans vägar, och njuter av gemenskap med honom i avläggande av plikter, men också den ihållande och tilltagande riktningen i sann tro. Vad än han gjorde, eller vart än han gick, så var Gud framför hans ögon. Inte heller tänkta han på han lämna banan innan han avslutat sitt lopp.