Jean Calvin del 5

Av David Whitworth

 
Calvin hade en mager och klen kroppsbyggnad; hans ansikte var långt och blekt och han hade långt krulligt skägg. Han var djupt allvarlig och sällan syntes det ett leende på hans läppar men han hade djupa lysande ögon.
 
Detta är en beskrivning av Calvins utseende men det finns mycket mera till Calvin och det syns redan lite i 'Institutio'.
 
Staden Ferrara i norra Italien var en tillflyktsort där hertiginnan välkomnade humanistiska och protestantiska reformatorer. Hon hade hört om Calvins goda rykte och bjöd in honom till Ferrara och i mitten på 1536 gjorde Calvin ett kort besök.
 
Innan han återvände till Basel gjorde han ett sista besök till hemstaden Noyon för att uträtta ett familjeärende. Jean hindrades på vägen tillbaka till Basel och reste en omväg till Genève för att övernatta och fortsätta sin resa följande dag. Omvägen har blivit kallad historias största avgörande omväg.
 
Genève och Farel
Reformatorn Willhelm Farel var pastor i Sankt Peters kyrkan i Genève och visste om Calvin och hans vistelse i staden. Farel besökte Calvin omgående och bad honom stanna kvar för att hjälpa till med den pågående reformationen. Calvin vägrade med förklaringen att han var en blyg lärd man som bara ville leva ett stilla tillbakadraget liv och studera sina böcker. Det accepterade inte Farel som brast ut, 'du strävar helt enkelt efter att driva igenom din egen vilja, och jag säger i den Allsmäktige Gudens namn om du vägrar ta del i Herrens verk i denna församling, kommer Gud att förbanna det stilla livet du söker till dina studier'.
'Jag kände mig' sa Calvin 'som om Gud hade lagt sin mäktiga hand på mig och förhindrade mig att fortsätta gå på min egen väg, ...och jag var så slagen av fruktan att jag avbröt min resa.'
 
Av denna erfarenhet lärde sig Calvin läxan att det inte var hans vilja som räknas utan Guds vilja.
 
Livet på 1500-talet i Genève var allt annat än idealisk. Trots att staden antog den protestantiska tron var levnadsvanorna burdusa och moralen var mycket låg. Genève var kanske värre än de flesta städer och blodiga gatu-upplopp var ett återkommande inslag i stadens liv. Både Calvin och Farel upplevde några otäcka personliga situationer. Det hörde inte till ovanligheter att en pöbel stod utanför Jeans hus och hotade honom med döden.
 
Calvin och Farel ansåg att deras primära uppgift tillsammans i staden var att skilja kyrkan och staten åt. Tillsammans skrev de en trosbekännelseskrift och en katekes som skulle gäller för alla Genèves invånare. Tolerans var ett ord som saknades överlag under dåtidens och Calvin var ett barn av sin tid. Så det är nödvändigt att förstå honom utifrån dåtidens perspektiv. Skriften och katekesen överlämnades åt kommunfullmäktige för att godkännas. Calvin och Farel vägrade dessutom ofrälsta människor att delta i Herrens måltid.
 
Detta försök att införa en stark församlingsdisciplin möttes med bittert motstånd, såväl som försöket att införa en bekännelseskrift på alla Genèves invånare. Kommunfullmäktige valde istället att införa samma liturgi som tillämpades i Berne. Calvin och Farel såg detta som statens försök att bestämma över kyrkan hur hon skulle tillbedja Gud och de vägrade att acceptera det. Detta ledde till deras landsförvisning i april 1538.
 
Landsförvisningen
Wilhelm Farel flyttade till Neuchâtel i Schweiz och blev pastor i församlingen där han också varit pastor några år tidigare. Calvin fick kallelse som pastorn till församlingen i Strassburg och Martin Bucer var den bidragande orsaken till Calvins flytt. Staden hade nu blivit ett internationellt centrum för den reformerta tron. Många franska protestanter flyttade dit undan förföljelse och blev majoriten i församlingen. Jean tillbringade tre lyckliga år i Strassburg.
 
Han gav teologiska föredrag och skrev en utläggningskommentar på Romarbrevet som blev den första av en rad lysande Bibelkommentarer. Calvin lärde sig en hel del om församlingens funktioner i nära samarbete med reformatorn Bucer.
 
Martin Bucer var lyckligt gift och uppmanande Calvin att gifta sig. Bucer själv tog på sig uppgiften att hitta en fru till honom men det försöket var misslyckat. Jean blev kär i en medlem i hans egen församling. Idelette Bure var en gudfruktig och vacker kvinna som var änka med två barn. Calvin gifte sig med sin Idelette i augusti 1540 och det var Wilhelm Farel som vigde paret. I början saknade äktenskapet romantik men en varm kärlek växte fram mellan dem. De fick ett barn men barnet dog. Idelette dog 1549 och Jean gifte aldrig om sig.
 
Tre år i Strassburg
Dessa tre år i Strassburg var det lyckligaste i Calvins liv. Här var han fri att predika, skriva och träffa andra reformatorer. Han upplevde en gynnsam tillvaro fri från bittrar och slitsamma konflikter. Trots vad fördomsfulla och felinformerada människor säger om Calvin var han i grund och botten mild, fridfull och tålig och avskydde kontroverser. Han hade inte Luthers intresse och lust att ge sig in i ett gott verbalt slagsmål. Kanske för att han var skygg och tillbakadragande och knappt talade om sig själv.
 
Calvin njöt av många varma och bestående vänskaper särskilt med Farel och Melankthon. Han gladdes åt Guds jordiska gåvor som naturlig skönhet, mat, dryck, familjen, konst och musik. Han ansåg att dessa gåvor var goda i sig. Jean ansåg sin kungliga tjänst för Kristus och evangeliet ofantligt mycket större och mera ärevördigt och han var helt hängiven åt den tjänsten.
 
Nästa blogg handlar om Calvins återkomst till Genève

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln