2016 > 02

Tro som alternativ - Kristendomens framtidsutsikter (adlibris)
Hans Joas
Bokförlaget Daidalos, 2015
 
I den här boken går Hans Joas igenom frågeställningar om den kristna tron i ljuset av samtidens intellektuella samtal. Det namndroppas friskt och Joas går gärna i dialog t.ex. med tyska sociologer. Det är god, stimulerande och givande läsning, men kanske inte den mest lättlästa av böcker om man inte är van med den här typen av text. För den som har intellektuella komplex för sin kristna tro och istället mest vill tala vänsterpolitik är den här boken obligatorisk läsning.
 
Några tankar:

  • Den kristna tron har en naturlig plats i samtidens intellektuella samtal. Tro är inte något som med självklarhet kan avfärdas utifrån någon slags vetenskaplighet, så trodde man på 50-talet, så tror inte de som är intellektuellt ärliga i vår tid. Joas visar med all tydlighet att tro är ett alternativ idag. Vi kan som kristna med självförtroende ge oss in i samhällsdebatten – vi har ett bidrag att ge.
  • Det finns en mycket populär tanke om att modernisering innebär att religionen tappar i betydelse. Att avkristning med självklarhet följer av vetenskapens växt, utbredd läskunnighet, industrialisering och urbanisering. I den här boken får vi grundat på studier av verkligheten se siffror som visar att det här är en myt. Den så kallade sekulariseringstesen håller inte för mötet med verkligheten. Istället så växer kristendom och annan religion över världen ofta i direkt följd av modernisering. Kanske är sekulariseringen främst ett europeiskt fenomen. Men intressant nog  gäller sekulariseringen inte ens i hela Europa, också i Europa finns delar med en stark kristenhet.
  • Vi har idag en hel liten ”industri” med handlingsplaner som ska hjälpa kyrkorna att stå emot samhällets avkristning genom att göra kyrkorna mindre kristna så att folket ska tycka om dem. Tanken är att om folket blir mindre kristna så måste kyrkan bli mindre kristna så att den kan få finnas kvar trots allt. Men, om att det är så att sekularisering inte följer modernisering som om det vore en naturlag, då kanske dessa åtgärder är helt förfelade. Allt det där med sökarvänligt, emergent, liberalt och så vidare som skulle vara så bra, kanske är det helt fel åtgärder för att göra kyrkan relevant i vår tid. Tänk om det bästa för församlingarna vore att satsa på att blir mer tydligt kristna, att haka på den internationella väckelsen som har sådana framgångar över världen och låta tron spira och frodas i Sverige.
Läs hela inlägget »
Etiketter: apologetik, etik, böcker

Av David Whitworth


1513 började en ny fas i Martin Luthers liv. Det var ett steg utstakat av Gud. Han hade nu lärostolen i bibelteologi på Wittenberg Universitetet. Den 1 augusti satte Luther igång med sina föreläsningar över Psaltaren. På hösten 1515 föreläste han över Romarbrevet och under 1516 och 1517 undervisade han över Galaterbrevet.
 
Den stigande floden av frågor
Dessa studier blev till Luther vad Damaskusvägen blev för Paulus. Psalm 22:1 var ett av Kristi ord på korset som träffade honom rakt in i hjärtat: "Min Gud, Min Gud, varför har du övergivet mig?". Frågor som uppstod under Luthers meditation över versen var: Vad betyder dessa ord? Varför hade Kristus hamnat i denna situation och hur kunde han då ha gripits av en sådan känsla av övergivenhet?
 
Vad betyder dessa ord?
Luther kände igen sig i Kristi övergivenhet, och förnimmelsen av främlingskap till en Helig Gud. I Getsemane svettades Kristus blod som han inte gjorde på korset. Kristi nedstigande till helvetet var ingen annat än känslan av att vara förkastad av Gud och människor.
 
Varför hade Kristus kommit i denna förtvivlan och ängslan?
Luther visste varför han själv hade upplevt det. Det var uteslutande känslan av sin syndfulla och fördärvade natur inför en helig och rättfärdig Gud och hans oförmåga att kunna prestera egen rättfärdighet. Kristus på korset uppfyllde lagens krav på döden och rättfärdigheten för att tillfredsställa Guds rättfärdighet. Det var känslan av syndens överväldigande vikt som vägde ofantligt tungt på Kristus och detta orsakade förtvivlan och ängslan inför sin korsfästelse.
 
Hur kunde Kristus då ha gripits av en känsla av övergivenhet?
Svaret måste ligga i att Han tog på sig vår synd. Han som var utan synd blev för vår skuld till synd. Han vände Guds vrede från oss till sig själv. Kristus var en sann människa och blev ett med oss i vårt främlingskap.
 
En förändrad gudsbild
Från detta ögonblick förändrades Luthers gudsbild. Vredens Gud blev nådens Gud, vrede och kärlek mötte varandra på korset.
 
För Luther var Guds rättfärdighet inte längre en förskräckelse. I hans studier i Romarbrevet och Galaterbrevet fick han brottas med nyanserna i Paulus grekiska och fann en lösning.
 
"I Paulusbreven har ordet dikaiosyne två betydelser, som i svenskan återges med "rättfärdighet" respektive "rättfärdiggörelse". Det förra avser en strikt tillämpning av lagen, som när domaren avkunnar den rättvisa domen. Rättfärdiggörelse däremot talar man om när domaren avstår från att döma, frigiver fången på heders ord, hyser förtroende och personligt intresse för honom och därigenom får honom att börja ett nytt liv, varigenom rättvisan bättre betjänas än om det insisterat på att skulden skulle betalas till sista öret" (Luther mannen som blev en epok av Roland H. Bainton).
 
Frälsningen
Luthers undervisningen på universitetet över Psaltaren övergick 1516 till en utläggning av Romarbrevet. Det var under begrundande av detta brev som Sanningens ljus lyste upp i hans hjärta och det var som att tända ett ljus i ett kolsvart rum. Då han en dag kom till brevets sjuttonde vers i första kapitlet: "Den rättfärdige skall leva av tro" kom detta som en blixt från klarblå himmel och det var som salva för hans plågade själ. Från att försöka förtjäna rättfärdighet till att bli förklarad rättfärdig och tjäna rättfärdighet genom tro var ett stort steg i hans liv som vi inte kan föreställa oss.
 
Han hade bävat och hatat Gud för att han aldrig hade kunnat uppfylla Guds krav på rättfärdighet. Detta vändes när nu Luther förstod att det var Kristi rättfärdighet som tillräknades honom utan någon prestige, det är en gåva. Hans hat förvandlades till kärlek och hans bävan till vördnad och tillbedjan.
 
Vi få ge ordet till Luther:
"Jag var gripen av en längtan efter att förstå Paulus' brev till romarna och intet hindrade mig utom uttrycket "Guds rättfärdighet", vilket jag hade lärt mig ... förstå som den rättfärdighet genom vilken Gud är rättfärdig och rättvist straffar de orättfärdiga. Min belägenhet var denna: fastän jag var en god munk, stod jag inför Gud som en syndare med dåligt samvete och jag trodde inte alls på att mina förtjänster skulle blidka honom. Därför älskade jag inte en rättvist och vred Gud, utan snarare hatade jag och vände mig emot Honom. Men jag fortsatte envist med att grubbla på detta uttryck och närde en brinnande önskan att få veta vad han menade.
 
Natt och dag grubblade jag tills jag fann sambandet mellan Guds rättfärdighet och uttrycket "den rättfärdige skall leva av tro". Då förstod jag att Guds rättfärdighet är den rättfärdighet genom vilken Gud av nåd och ren barmhärtighet rättfärdiggör oss genom tron ... efter detta kände jag mig vara född på nytt och att ha vandrat genom öppnar dörrar in i paradiset. Hela Skriften fick en ny mening...och medan "Guds rättfärdighet" tidigare hade fyllt mig med hat, så ingav mig nu detta underbara ord kärlek. Detta ställe hos Paulus blev för mig paradisets port ..."(egen kursivering).
 
Luthers nya insikter omfattade redan vad som blev kärnan i hans senare, fullt utbildade teologi.
 
Predikokallelsen
Johann Staupitz, som var det redskap som Gud i sin försyn tog i akt för att utveckla Luthers fördolda anlag och kraft, kallade nu Luther till att predika i Augustinerkyrkan i Wittenberg. Luther vägrade och "hittade på hundra skäl för att slippa ifrån det ansvarsfulla uppdraget" Men Staupitz stod på sig och Luther gav efter.
 
Staupitz drag var för Luther inkörsporten till en av kyrkohistoriens största epokgörande företeelse-Reformationen. Guds förberedelse av sin tjänare för hans uppgift var nu komplett och nu var det dags för Luther att träda fram enligt Guds försyn .

Läs hela inlägget »
Etiketter: reformationen

De tio orden
Tryggve Kronholm
Verbum, 1992
 
I den kristna traditionen har de tio budorden haft en central funktion. Ofta har man sett budorden som en sammanfattning av Guds morallag och en självklar grund för etiken. Den svenske bibelforskaren Tryggve Kronholm (1939 – 1999) har med boken ”De tio orden” givet oss en genomarbetad introduktion till budorden i deras ursprungliga sammanhang i andra Mosebok.
 
I början av boken ges ett referat över den forskning som syftar att hitta de ”ursprungliga” budorden bakom den text vi har idag. Ett exempel på frukten av sådan forskning som Kronholm återger med referens till J.J Stamm ”Dreissig Jahre Dekalogforschung” ThR 27 1961:
 
Jag är Herren, din Gud.
Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig.
Du skall inte göra dig någon bildstod eller avbild.
Du skall inte missbruka Herrens namn.
Tänk på att hålla sabbaten helig.
Visa aktning för din far och din mot.
Du skall inte dräpa.
Du skall inte bryta ett äktenskap.
Du skall inte stjäla.
Du skall inte vittna falskt.
Du skall inte ha begär.

 
På ett sunt sätt övergår Kronholm snabbt till att budord för budord förklara bibeltexten så som  vi har den idag. Det här är väl en allmän trend i bibelforskningen, att man allt mer lämnar spekulativa försök att hitta ursprungstexter och istället utgår från den givna texten och dess litterära sammanhang.
 
Här är tre reflektioner:

  • Den lutherskt skolade Kronholm använder, som lutheraner gör, den katolska kyrkans numreringen av budorden. Den numreringen innebär att budet om bildstoder och avbilder utgår, och att budet om begär delas upp i två delar så att man ändå får tio bud. Det intressanta är att Kronholm som bibelforskare ändå i utläggningen i praktiken använder den uppdelning av budorden som den ortodoxa och reformerta kyrkan använder sig av och gör en utläggning av det andra budet ”Du skall inte göra dig någon bildstod eller någon avbild av det som är uppe i himlen eller nere på jorden eller av det som är i vattnet under jorden - Du skall inte tillbe dem eller tjäna dem.
  • Kronholm fokuserar på att utlägga budorden utifrån tiden och sammanhanget för deras tillkomst. Det innebär att boken har väldigt lite om verkningshistoria och vad budorden inneburet i kyrkans historia. Man kan känna att Kronholm hoppar över flera tusen år som om de inte hade hänt och lägger ut den uråldriga texten rakt in i den sekulariserade svenskens vardag. Det här är ett intressant grepp, men det kan kännas tomt och fattigt att inte få det sammanhang som den kristna kyrkans rika tradition ger.
  • På www.baptisternashistoria.se har vi en evangelikal grundsyn med en hög syn på Bibeln. Vår övertygelse är att all vetenskap görs utifrån en förförståelse som färgar tolkning av källmaterial. En sådan förförståelse är inte ett fängelse som det inte går att bryta sig ut ur, och visst kan en sådan förförståelse förändras och utvecklas i mötet med verkligheten. Men, det är tydligt att den teologiska förförståelse man använder sig av när man möter Bibeln på många sätt påverkar de slutsatser man drar i forskningen. På så sätt märks det många gånger att Kronholms grundantaganden är andra än våra och slutsatserna sedan följer ur detta. Kanske är det en av anledningarna att det inte känns rätt att rekommendera den här boken till någon som är intresserad av de tio budorden så som de tros och används i den levande kristna kyrkan.
Läs hela inlägget »
Etiketter: etik, böcker