Sakramenten

Femta kapitlet i Jean Calvins lilla troslära "Kortfattad översikt över den kristna tron" 1537. Vi publicerar den kapitel efter kapitel på svenska i samarbete med förlaget Banner of Truth.

1. Sakramentens nödvändighet
 
Sakramenten har instiftats för att öva vår tro inför Gud och inför människor.
 
Inför Gud, övar den vår tro genom att stärka den i Guds sanning. För Herren vet att det är nyttigt för vårt kötts okunnighet att visa de höga och himmelska mysterierna för oss genom förnimbara verkligheter. Det är inte för att göra gällande att sådana egenskaper är inneboende i beskaffenheten i de ting som ges till oss i sakramenten. Det är snarare Guds Ord som präglar dem med en sådan innebörd. Löftet, som finns i Ordet, kommer alltid först; tecknet läggs till för att bekräfta och intyga löftet, och liksom för att göra oss säkrare på det, för Herren ser att det här tillvägagångssättet passar vår svaga inlärningsförmåga. Vår tro är så liten och vek att om den inte får stöd från alla sidor och hålls upp med alla tillgängliga metoder, så skakas den plötsligt och helt, under de bekymmer som får den att vackla.
 
Inför människor så övar sakramenten vår tro, för tron uttrycker sig i en offentlig bekännelse och framkallar så lovprisning till Herren.
 
2. Vad ett sakrament är
 
Ett sakrament är ett yttre tecken genom vilket Herren uppvisar och vittnar om sin goda vilja mot oss, i syfte att stärka vår tros svaghet.
 
Kort och gott, ett sakrament är ett uttryck av Guds nåd tillkännagivet genom ett yttre tecken.
 
Den kristna församlingen använder endast två sakrament: dopet och nattvarden.
 
3. Dop
 
Gud har gett oss dopet, för att hjälpa, först vår tro på honom, och sedan vår bekännelse av tron inför människor.
 
Tro ser att det löfte varigenom den barmhärtige Fadern erbjuder oss gemenskap med hans Kristus, så att vi klädda i honom, kan ta del i allt som han har.
 
Dopet representerar särskilt två saker: den rening som vi tagit emot genom Kristi blod och kuvandet av vårt kött som vi erfaret genom hans död.
 
Herren har befallt att hans folk ska döpas till syndernas förlåtelse (Matt 28:19, Apg 2:38). Och S:t Paulus lär att Kristus, genom sitt livgivande Ord helgar och renar församlingen som är hans brud genom vattnets dop (Ef 5:26). S:t Paulus visar också att vi är döpta i Kristi död genom att begravas i hans död så att vi kan leva det nya livet (Rom 6:4).
 
Det betyder inte att vattnet är orsaken till, eller ens redskapet för, rening och pånyttfödelse, utan endast att kunskapen om dessa gåvor tas emot i sakramentet. Vi är tillsagda att ta emot, få och rättmätigt erhålla det som vi tror ska ges av Herren, vare sig vi lär känna dessa gåvor för första gången, eller om vi redan känner dem. Så blir vi mer visst övertygade om att de tillhör oss.
 
På samma sätt hjälper dopet vår bekännelse inför människor, för det är ett tecken genom vilket vi offentligt förklarar vår avsikt att räknas bland Guds folk, och så tillsammans med alla troende ära och tjäna Gud i en och samma kristna tro.
 
Eftersom Herrens förbund med oss först och främst är bekräftat genom dopet, så gör vi också rätt i att döpa våra barn, för de har del i det eviga förbund genom vilket Herren lovar att han inte bara ska vara vår Gud, utan också våra efterkommandes Gud (1 Mos 17:6-8).
 
4. Herrens måltid
 
Det löfte som åtföljer måltidens mysterium tillkännager öppet varför det instiftades och med vilket mål.
 
Detta mysterium försäkrar oss att Herrens kropp en gång för alla utgavs för oss, på ett sådant sätt att den nu är, och alltid kommer att vara vår. Det försäkrar oss om att hans blod en gång för alla utgöts för oss, på ett sådant sätt att det alltid ska vara vårt.
 
Elementen i detta mysterium är brödet och vinet genom vilka Herren visar oss hur han i sanning ger oss del i hans kropp och blod. Vi talar om en andlig gemenskap, som verkställs endast genom den Helige Andes intyg, och som inte på något innebär att Kristi kött är närvarande i brödet, eller att hans blod är närvarande i vinet. För även om Kristus, som upphöjts till himlen, har lämnat denna jordiska boning i vilken vi fortfarande är pilgrimer, så kan inget avstånd upphäva hans makt genom vilken han föder sitt folk med sig själv. Även om de är väldigt långt bort från honom, så skänker han dem att åtnjuta en gemenskap med honom som inte desto mindre är mycket nära.
 
Så det är i Herrens måltid som Herren ger oss undervisning som är så viss och omisskännlig att vi utan tvivel måste bli försäkrade om att Kristus, med all sin rikedom, där presenteras för oss, inte mindre än om han stod inför våra ögon och vi kunde röra honom med våra händer.
 
Kristi makt och verkan är sådan att han, i måltiden, inte bara ger våra själar en förvissad förtröstan om evigt liv, utan han gör oss också vissa om vårt kötts odödlighet. För vårt kött har redan fått liv genom hans odödliga kött, och delar, på något sätt, hans odödlighet.
 
Det är därför som kroppen och blodet ställs fram för oss genom brödet och vinet som medel, så att vi lär oss, inte bara att de är våra, utan också att de är liv och näring för oss. Därför ska vi, i samma stund som vi ser brödet helgas som Kristi kropp, se denna parallell i våra sinnen: såsom bröd ger oss näring och bevarar livet i vår kropp, så är Kristi kropp näring och skydd för vårt andliga liv. Och när vinet ställs fram för oss som ett tecken för blodet, så måste vi på samma sätt tänka på att vi från Kristi blod, på ett andligt sätt, tar emot samma välgärningar som vin ger till kroppen.

Således uppmanar oss detta mysterium, på samma sätt som det lär oss hur stor Guds frikostighet är mot oss, också att inte vara otacksamma mot sådan uppenbar generositet, utan istället att upphöja den med passande lovprisning och prisa den med tacksägelse.  
 
Slutligen, detta sakrament uppmanar oss att förenas med varandra i samma sorts enhet som binder samman kroppens lemmar, så som de är länkade med varandra. För ingen starkare eller skarpare sporre kan ges för att röra och uppmuntra oss till inbördes kärlek än detta: Genom att ge sig själv för oss, har Kristus inte bara inbjudit oss genom sitt exempel till att ge och helga oss själva till varandra, utan han ger också sig själv till att bli delad av alla, och gör oss alla ett i han själv.

Copyright Stuart Olyott
Originally published in English under the title Truth for All Time
By Banner of Truth Trust, Edinburgh EH12 6EL, U K
All rights reserved.
Used by permission through the arrangement of The Banner of Truth Trust

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln