Robert Haldane och den Schweiziska väckelsen

Av David Whitworth

Robert Haldane föddes 1764 i en aristokratisk familj. Han växte upp på en stor herrgård i Stirlingshire i Skottland, vilken hade varit det Haldaneska hemmet i flera generationer.

Robert blev frälst 1795 genom sina bibelstudier. Hans bror James blev troende lite tidigare och bröderna skulle bli till stor välsignelse för många människor.

Från frälsningens första ögonblick hade Robert en brinnande längtan att predika evangeliet i hela världen. Han hade hört om William Careys mission i Indien och det gav honom vind i seglen. Han blev medlem i London missionärssällskap (LMS) och ville grunda en mission i Bengal men det kom aldrig till skott. Robert var inte det minsta handfallen utan vände nu sin uppmärksamhet till missionen hemma i Skottland.

1798 satsade han en stor del av pengarna från sitt stora gods till att grunda "Society for Propagating the Gospel at Home". Över en tolv års period skänkte han £70,000 till evangeliets spridning i Skottland. I dagens penningvärde är det lika med miljontals pund. Hans nöd för sitt hemland ledde honom till att välja ut strategiska platser för att upprätta församlingsbyggnader som skulle tjäna till evangeliets spridning. Dessa kallade han "tabernacles" och byggde dem i Edinburgh, Glasgow, Dundee, Perth, Thurso, Wick och Elgin.

Haldane såg ett stort behov av att träna upp unga män som hade en brinnande längtan för evangeliets spridning. 1799-1807 byggde han teologiska seminarium i Glasgow, Edinburgh och Dundee. Han bekostade själv studenternas utbildning, böcker och försörjning. 300 män utbildades och de sändes sedan ut för att predika evangeliet i Skottland och hela världen.

Haldanes passion för att missionera slocknade aldrig. 1816, drygt 50 år gammal, gjorde han och hans fru en resa till Paris och därifrån till Genève. Vid den tiden var staden andligt ödslig och livlös. De dyrbara sanningar som Calvin hade predikat hade nu tystnat. Sådana sanningar som Jesu Kristi gudom, treenigheten, Kristi ställföreträdande försoning och det eviga straffet för dem som dör utan Kristus som sin frälsare. Genèves andliga tillstånd bedrövade den gode Haldane.

Om staden var andefattig när han kom så var den andligt blomstrande när han lämnade den och det genom Guds nåd.

Hur kommer det sig? Genom Guds försyn träffade Haldane en ung teologistudent och bjöd honom hem till sig. Snart kom hela fakultetens 25 studenter också. Alla vill höra Haldanes föredrag på Romarbrevet. De samlades två gånger i veckan i fem månader. Alla dessa studenter var andligt blinda men den ene efter den andre blev frästa. Alla blev mäktiga förkunnare i Ordet och till välsignelse för ett stort antal människors frälsning i Schweiz och Frankrike.

Namnen på dessa män är tyvärr så gott som okända idag. Bland dessa är Louis Gausen, Cesar Malan, Bonifas, Frederic Monod och Merle D' Aubigne. Den sistnämnde skrev "Reformationen i Europa" på fem band som är översatt till svenska och kan köpas än idag.

Föredragen på Romarbrevet kom ut i bokform 1835 som en kommentar på studenternas begäran. Banner Of Truth bokförlag ger ut den än idag och boken är rekommenderad av D.M. Lloyd-Jones.

Väckelsen i Genève genom Haldane blev känd som "Haldanes väckelsen av 1816-1817", men han skulle aldrig vilja ha väckelsen nämnt efter honom eftersom det var ett Guds verk. De tre stora dragen i denna väckelse var:

  • Nödvändigheten av personlig kunskap och upplevelse av Guds nåd.
  • Upprättande av Bibelns inspiration och slutliga auktoritet.
  • Återvända till de sanningar som Calvin predikade.

Det var genom dessa som Gud välsignade Genève med väckelsen.

Men i Genève samlades orosmolnen. Haldanes verk bland de 25 studenterna som Gud så rikligen välsignade, rörde samtidigt upp motstånd i staden bland de som ogillade hans läror. Makthavarna stadgade lagar som krävde att blivande pastorer skulle underteckna ett avtal innan de fick tillstånd att predika. Kraven var att de skulle avstå från att predika "sådana avskyvärda och söndrande läror" som Kristi gudom, arvsynd, Guds oemotståndliga kallelse och predestination.

Det var någonting som dessa unga män inte hade samvete till och vägrade att skriva på. Istället predikade de evangeliet om Guds nåd i kyrkorna runt om i Genève. Först ut var Cesar Malan som predikade i Calvins f.d. kyrka. Robert Haldane var med och hörde hans predikan. Efter det att han hade predikat kände Malan nedstämdhet och gick ut ifrån kyrkan med en känsla av missmod. Det budskapet han predikade var enligt Haldane "som en åskknall" och vidare, "jag skall sent glömma de förvånade, förargade, irriterade och förödmjukade ansiktsuttrycken bland några som satt i bänkarna". Malan skyndade hemåt men Haldane kom ifatt honom, tog tag i honom och sa: "Tack Gud för att evangeliet predikades än en gång i Genève".

Repressalier följde, Malan blev utdriven från Genève tillsammans med de andra som också ville predika det sanna evangeliet. Dessa modiga unga män sökte tillflykt i andra europeiska länder. Var än de flyttade predikade de Guds Ord och var till välsignelse för många tusen människors frälsning i Västeuropa. Det var i likhet med lärjungarnas förskingring efter Stefanos död och förföljelse var ett led i väckelsen under Guds suveränitet. Många evangeliska organisationer grundades mellan 1820-1830. En uppsjö av mycket bra evangelisk litteratur spreds i de länder där dessa män predikade.

Haldanes vistelse i Schweiz varade i två år, sen flyttade han tillbaka till Skottland. Han gav oavlåtligen sitt liv i evangeliets tjänst. 4 månader innan hans död var han fysiskt utbränd och detta ledde till hans bortgång.

12 december 1842 gick han in i härligheten och hans sista ord var: "För alltid med Herren, för alltid, för alltid!".

Etiketter: baptist väckelse

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln