2015

Mad Max: Fury Road
George Miller
Warner Bros. Pictures, 2015

Att följa året stora filmer är ett sätt att få en inblick i samtidskulturen och se vilka trender som är starka. I den senaste filmen i serien Star Wars, The Force Awakens, så är den kvinnliga hjälten i form av Rey tydlig på ett helt nytt sätt. Vi ser en trend där kvinnor har tydliga hjälteroller i klassiska aktionfilmer.

Klarast syns den här trenden i den postapokalyptiska filmen Mad Max: Fury Road. En fantastisk actionfilm, väl berättad och med påkostade specialeffekter. Gitarristen Coma-Doof Warrior som med musiken hetsar krigsherrens ”war boys” är en lysande karaktär. Men, tydligast är den kvinnliga hjälten Furiosa och det stöd hon får från de motorcykelburna våldsamma medelålders damerna i gänget The Vuvalini of Many Mothers. Här är det inte kvinnor som är med för vara vackra, de driver handlingen och gör en aktiv insats i den aktionfyllda handlingen.

Vad kan vi lära av denna trend i västvärldens populärkultur? Den naturliga slutsatsen är att vi lever och verkar i en kultur som förväntar sig kvinnligt ledarskap. Det kan på många sätt innebära utmaningar för en kristenhet som liksom de flesta av våra institutioner är formade i en tid som ofta lämnat öppet för patriarkalt förtryck. Här är reflektioner:

  • En del av att tala in i vår tid är ta vara på och visa på Bibelns många kvinnor och deras del i återlösningsverket. Att i förkunnelsen visa hur Bibelns berättelse om synd och frälsning till stor del bärs av kvinnliga hjältar. Bibeln behöver inte göras om eller tolkas på nya särskilda sätt för att låta Bibelns kvinnor framträda i sina viktiga roller.
  • Hjältinna Furiosa i Mad Max inspirerar knappast till någon särskild kvinno-teologi. Furiosa gör sin del i att befria sin del av verkligheten från förtryck och hon använder de bästa verktyg som finns tillgängliga. Visst gör hennes kvinnoögon att hon har en särskild blick för vissa typer av orättvisor, men hon driver inte ett separat program för befrielse grundad på någon speciell ideologi. The Vuvalini of Many Mothers tvekar inte att med risk för livet tillsammans med män i samma uppdrag kämpa för att göra världen fri från krigsherrarnas slaveri och rovdrift.
  • Många gånger är de kvinnor som tjänar församlingen i tydligt bibliska uppdrag de som är säkrast i sina roller. En erfarenhet är att en klassisk biblisk församlingsordning öppnar för full frihet för kvinnor att tjäna och undervisa på ett sätt som många moderna alternativ lovar men i praktiken ofta inte levererar. Kanske är sann feminism är att låta kvinnor fullt ut vara hjältar i de roller som Bibeln visar på.
Läs hela inlägget »
Etiketter: film

En sökare kommer till klarhet
Karl Jäder
ÖM:s förlag, 1953

Att vara i dialog med kyrkohistorien innebär att vår tids frågor bryts mot de försök till svar som gavs i svunna tider. Men vår tids frågor till baptistpionjären Anders Wiberg kanske inte är exakt desamma som man ställde till honom i svenskt 1950-tal. När vi på de här webbplatsen summerar Wiberg så blir det på det här sättet:

Anders Wiberg (1816–87) studerade till präst vid Uppsala universitet., men avsade sig prästämbetet 1851 och gick över till baptiströrelsen 1852.  Wiberg den svenska spirande baptiströrelsen stadga och fungerade som dess ledare. I Anders Wibergs trosbekännelse kan man se inflytande både från den lutherska grunden och från studieresor bland baptister i USA. Wibergs trosbekännelse från 1855 antogs med några mindre ändringar av de svenska baptisterna 1861.

Vi delar sedan Wibergs trosbekännelse från 1855 i språkligt justerad version. När vi speglar oss bakåt finns den en lutherskt fostrad väckelseman, som utifrån Bibeln övertygas av en baptistisk församlingsorganisation. Frihetslängtan och allt det här om dopet är inte centrala, för oss kommer ett tydligt frälsande evangelium tydligare i centrum. Ja, och dopet som främst en konsekvens av troendeförsamlingen.

 Hos Karl Jäder är det ju så istället frihet och dop som framhävs genom hela den lilla boken. Det är ju på ett sätt rätt och riktigt. Men, men kan ju ändå undra om Anders Wiberg helt skulle känna igen sig i Jäders beskrivning av honom.

Var det frihetslängtan och troendedop som drev den tidiga baptiströrelsen, eller var det snarare var ett tydligt evangelium och tanken om troendeförsamlingen? Vår samtids teologiska sammanhang påverkar hur vi ställer frågorna till forna tiders ledare och förebilder. Visst är det så att Karl Jäder ställer andra frågor än oss som driver www.baptisternashistoria.se, och helt och klart så får han därför delvis andra svar.

Kan man säga annat än att det här manar till reflektion över den egna tolkningshorisonten när man går i dialog med förebilder i historien. 

Läs hela inlägget »
Etiketter: baptist, böcker

Demokrati eller kapitalism? Europa i kris
Elmar Altvater, Jürgen Habermas, Claus Offe, Stephan Schulmeister, Wolfgang Streeck, Hubert Zimmermann
Bokförlaget Daidalos, 2015

Daidalos har föredömligt givit ut en samling texter av tyska intellektuella där de diskuterar Europas ekonomiska kris och hur vi ska hantera den. Euro och överstatlighet är brännande frågor som här analyseras från ett vänsterperspektiv där nyliberalism, ofta personifierad av nobelpristagaren Friedrich von Hayek, är den stora fienden. God läsning som stimulerar egna tankar.

Om man får tro skribenterna i den här samlingen, så är det en betydande risk att Europa drabbas av en stor social och ekonomisk kris. Kyrkorna gör bäst i att vara redo att förkunna evangelium både i ord och handling. Tillsammans kan vi komma att göra stor skillnad i ett Europa i andlig och ekonomisk nöd.

Läs hela inlägget »
Etiketter: etik, böcker

Underkastelse
Michel Houellebecq
Albert Bonniers Förlag, 2015

Låt oss bygga en stad, med ett torn som når ända upp i himlen. Vårt namn blir känt, och vi slipper vara skingrade över hela jorden.
(1 Mos 11:4b Bibel 2000)

De bryr sig inte om Guds namn eller att försvara och utbreda den sanna tron, så som plikten kallade dem. Endast på grund av stolthet och högfärd arbetade de med att resa ett evigt monument till eftervärlden över deras intelligens, rikedom och storslagenhet.
Matthew Poole (1624–1679) Noteringar till Bibeln 1 Mos 11:4

Vår samtida kultur är i mycket ett barn av upplysningen. Isaac Newton (1642-1727) nådde enorma framgångar inom mekaniken och fysiken, först i slutet av 1800-talet kunde man finna hållbara invändningar mot hans teorier och än idag bygger mycket av den grundläggande utbildningen på Newtons fysik. Tillsammans med tankar om vetenskap och kunskap hos John Locke (1632-1704) gav det en stark förväntan på vad människans tänkande och resonemangsförmåga skulle kunna åstadkomma. Man vill komma bort från förtryck, traditioner och vidskepelse – nu skulle människans intelligens medvetet och metodiskt användas för ett bättre samhälle. Särskilt spreds upplysningens idéer bland franska filosofer, några av dem var Montesquieu (1689-1755), Voltaire (1694-1778) och Jean-Jacques Rousseau (1712- 1778). Ett av Voltaires slagord var ”Krossa den skändliga!” – varmed avsågs kyrkan. Man kan se tydliga paralleller till det övermod som Bibeln beskriver i berättelsen om Babels torn.

I logiken finns en typ av bevis som kallas reductio ad absurdum. Principen är att anta motsatsen till det man vill bevisa och sedan se om slutsatserna leder till motsägelser eller orimligheter. I likhet med den bevisförningen är det intressant reflektera över om upplysningens antagande att Gud inte finns, nu efter några hundra år tycks peka tydligt att västvärlden utan kristen tro leder till en kultur av ångest, meningslöshet och bristande livsduglighet. Snarare än att bli lyckliga och fria utan religionen ser det istället att vi blir bundna och olyckliga i vår egen meningslöshet och desperata jakt på njutning. Vår civilisations kollektiva olycklighet är så på ett sätt i sig lite av ett slags bevis på Guds existens.

Michel Houellebecqs nya roman ”Underkastelse” är på det sättet en studie i den meningslöshet som upplysningens ateism leder till för den som är intellektuellt ärlig och redig. Huvudpersonen är en professor i litteratur vid en universitet i Paris. Mest intresserad av god mat och sex med läsårets nya studentskor. Sorgset fylld av självisk meningslöshet och förundrad över en civilisation som inte längre har något mål eller mening.

Sakta ökar rasmotsättningarna i Frankrike och vår litteraturprofessor följer som andra fransmän det förlopp som 2022 leder till att en koalition mellan vänstern och muslimska brödraskapet tar över regeringsmakten i Frankrike. Det hela tar sin utgångspunkt i den politiska verklighet vi ser på nyheterna i Europa idag och vi ser här hur det verkar ut i sin logiska följd. Rädda för de främlingsfientliga Front National och med stark ovilja för att vara det minsta rasistiska så väljer vänstern att böja sig för det nyligen formade muslimska partiet. Sakta förvandlas Frankrike efter muslimsk tro och muslimska levnadsregler. Det förundrande är hur harmoniskt det förlöper under ledning av den store ledaren från muslimska brödraskapet. Romanens huvudperson dras allt mer in i det hela och vi får en glimt av hur universitets muslimska ledning försöker locka sina professorer att konvertera till det som nu har blivit den politiska korrekta och rätta läran.

En välskriven och idérik roman. Men också vulgär och skrämmande. Det vi ser utvecklas är upplysningens stora skräck – religionens återkomst. Och när den kristna tron på många håll i väst kapitulerat och tappat sin kraft, då lämnas fältet öppet för andra trosriktningar som bär på en längtan efter att rädda Europa från kall materialism.

Läs hela inlägget »
Etiketter: etik, böcker

Om bönen (Artos, Adlibris)
Origenes
Artos Norma Bokförlag, 2009

Origenes (ca 185–ca 254) lilla bok om bönen är intressant läsning. Så främmande och bekant på samma gång. Som att komma till en annan värld, men samtidigt känns sig lite hemma.

Här är tre reflektioner:

  • Origenes är en stark teolog som skriver för kyrkan och som stöder sin undervisning med bibelreferenser. Ibland så sägs det att vi vet väldigt lite om den tidiga kyrkan, eller att den tidiga kyrkan var mycket primitiv. I Origenes kan vi i den tidiga kyrkan se vi en djup teolog väl inläst på som sin tids mest avancerade tankegods.
  • Huvuddelen av den lilla boken om bön är en utläggning av Herrens bön, eller Fader vår som vi ibland säger om den bön Jesus delade i Matteus 6:9-13. Vi kan också se hur Herrens bön är viktig också i församlingsmanualen Didache, De tolv apostlarnas lära, från ca år 100. Det är en rimlig slutsats att den tidiga kyrkan lät Herrens bön ha en central roll i både det privata och offentliga bönelivet.
  • Origenes undervisning skiljer en hel del från hur vi vanligen talar om bön i evangelikala sammanhang. Hos mig väcktes en allt starkare längtan att läsa John Bunyan och hans enkla och rättframma undervisning om bön. Vissa skulle säga att Origenes låtit den grekiska filosofin färga teologin i alltför hög grad. Precis som känslighet för vår tids kulturella strömningar kan föra välmenande teologer vilse, så kan man undra om inte Origenes vilja till relevans i samtiden gjorde hans teologi skada.

Är det en bok att rekommendera? Ja, till den som har en mogen teologi och kan sätta Origenes i sitt sammanhang är det intressant läsning och boken ger tillfälle att gå i dialog med en av kyrkans djupaste teologer. Det är inte en bok att ge till konfirmander eller de som är nya i tron. Lustigt nog kan jag faktiskt då istället rekommendera Didache för den som vill ge något klassiskt till den som nyligt kommit till tro, särskilt som den finns i så fin utgåva på Argument förlag: ”Efter Kristus Att följa Jesus med hjälp av Didaché” under redaktion av Kristoffer Lignell och Tobias Hadin.

Läs hela inlägget »
Etiketter: bön, böcker, traditionen

Inympad : om kristendomens judiska rötter (Nya Musik, Adlibris)
Göran Lennartsson
Livets Ords Förlag, 2015

Den här boken går sakligt och nyanserat igenom de djupa rötter den kristna tron har i den judiska religionen och kulturmiljön. Samtalsfrågor i slutet av varje kapitel gör den särskilt lämplig som för att gå igenom i smågruppen eller en seminarieserie. Budskapet är lätt att ta till sig och strukturen är tydlig.

Kanske är boken mycket mer spännande och kontroversiell än vad jag förstår, min aning är att det församlingsliv som format mig tagit det judiska arvet som något naturligt. Men, samtidigt så är det verkligen betydligt mer udd och avant garde i Gabriel Granbergs formgivning av boken än vad det är i texten. Det hade kunna blivit så engagerande och bra, när är det mest bara bra.

Det hade varit mycket spännande att utifrån Lennartssons perspektiv få ett kapitel som konfronterar reformationens hantering av frågan om kyrkan och Guds egendomsfolk. I pingst-karismatiska kretsar talas det mycket om faran med ersättningsteologi, men sällan får man en saklig analys av ersättningsteologi från någon som faktiskt förstår något om hur reformatorerna tänkte och hur de tolkade Bibeln.

Det här är en bok som försvarar sin plats i min bokhylla som referens, en nyttig genomgång av kyrkans djupa judiska rötter. Men, jag känner att det borde ha varit femtio sidor till, så att vi hade fått en genomgång av teologernas förhållande till de judiska arvet, även efter kyrkofädernas tid. 

Läs hela inlägget »
Etiketter: pingst, traditionen

Uppenbarelseboken 1-3 – De sju församlingarna
Christian Mölk
Christian Mölks Bibelkommentarer, 2015
www.christianmolk.se

En enkel och smidig kommentar till Uppenbarelsebokens tre första kapitel på 115 sidor och trevligt tryckt i pocketformat. Språket är modernt och tillgängligt och förklaringarna av bibeltexten är lätta att tillgodogöra sig för den vanlige medlemmen i en frikyrkoförsamling. Utläggningen av texten präglas av stor respekt inför Guds ord och förmedlar en längtan efter omvändelse och helighet i våra församlingar. Jesus får lysa som vår Herre och Frälsare och jag märker i mig på samma gång en glädje och trygghet i Jesus som en förnyad längtan efter helighet, omvändelse och väckelse.

Priset för den lilla boken är rimligt,  förklaringarna är lätt att tillgodogöra sig och teologin harmonierar med sund väckelsekristendom. Jag planerar att använda den här boken i församlingsarbetet, inte minst för individuell fostran i lärjungaskap för ungdom.

På flera sätt så tror jag vi i Sverige genom Christian Mölk fått en pastor som plockat upp den brittiska baptistteologen Andrew Fullers mantel. Att låta god teologi formas utifrån församlingsarbetet, ur tjänsten som pastor med ansvar för själars väl. Att vara i dialog med akademin, men att ha fokus på vad andra pastorer, ledare och troende behöver när teologin formas. Att möta dagsfrågor och våga ge församlingspastorns perspektiv i dessa frågor.

Jag tror att det här ger ett mycket viktigt komplement till de stora kristna förlagen och de uppburna teologerna. Jag kommer att följa detta med intresse. Min dröm och längtan är att vi ska få se mycket mer i Sverige av teologi som formas mitt under brinnande församlingsarbete med den levande församlingens behov för ögonen.

Läs hela inlägget »
Etiketter: pingst, baptist, böcker

Den demokratiska kapitalismens nederlag
Wolfgang Streeck
Tiden Debatt, 2012

Den tyske sociologen Wolfgang Streeck gör i den här lilla boken en analys av spänningen mellan medborgarnas krav på sociala rättigheter och marknadens krav på avkastning. Professor Sverker Gustavsson har skrivit förord och professor Lena Sommestad efterord.

Kanske har den lyckliga alliansen mellan staten och kapitalet, som präglat viktiga delar av västvärlden sedan andra världskriget, börjat krackelera. Redan 2012 förutsägs här problemen i Grekland i somras och troligen är det mer sådant att vänta.  Om man får tro Wolfgang Streeck finns det anledning att vara pessimistisk när det gäller den demokratisk kapitalism vi är vana vid. Och sanningen är att vänsterns förslag för att hantera en samhällsordning inte heller är så uppmuntrande. Det kan komma hårda tider.

Kanske är det så att de som menar att väckelsen inte kommer för att vi har det för bra i Sverige, nu får det de önskar. Om Streecks analys håller kan vi snart få spännande samhällsomvälvningar där dagens livsstil och komfortnivå inte är självklar. Civilsamhället med kyrkor och frivilligorganisationer blir viktigare för att uppehålla välfärden. Och när vi inte längre har det lika bra så smyger evighetsfrågorna sig på. Vad händer efter döden? Är det här livet allt?

En omtumlande tid kan mycket väl stå inför dörren, jobbig, stökig och med den väckelse vi bett om så länge.

Läs hela inlägget »
Etiketter: etik, böcker

Germany, Baptists in William Cathcart, ed., The Baptist Encyclopædia (Philadelphia: Louis H. Everts, 1881).

Oncken predikar och många blir frälsta
Den första baptistförsamlingen i Tyskland i modern tid grundades i Hamburg 1834. J.G. Oncken, född 26:e januari år 1800, i staden Varel, Oldenburg i Tyskland, kom till England i sin ungdom, och blev omvänd där. Han visade begåvning, och sändes tillbaka till sitt hemland som missionär 1823, av en förening i Storbritannien som hade bildats särskilt för att evangelisera Europas fastland. Han arbetade ivrigt och verkansfullt, och predikade evangelium längs den tyska kusten, i städerna Hamburg och Bremen, och i östra Friesland. Överallt öppnades dörrar inför honom, och många blev frälsta.

Oncken begrundar troendedopet
Under det att Oncken regelbundet och framgångsrikt predikade i Hamburg, fästes hans uppmärksamhet på frågan om troendedopet. Utan något inflytande utifrån, helt enkelt som ett resultat av enträget studie av Bibeln, och övertygelsen formades sakta i honom att nedsänkning av troende var det enda Skriftenliga dopet. En stark impuls i den riktigt, gavs likväl av han umgänge med en baptistbroder från Amerika, kapten Tubbs, en medlem av församlingen Sansom Street Church, i Philadelphia, som en tid var inneboende i Onckens familj, och genom honom började kontakterna mellan Oncken och baptisterna i Amerika.

Den första baptistförsamlingen i Tyskland grundas
22:a april 1834, mitt i natten, så döptes Oncken och sex andra, i floden Elbe när Hamburg, av Dr. Barnas Sears, då verksam på högskolan Hamilton Literary and Theological Institution. Dagen efter grundade bröderna en församling. Snar avskiljdes Oncken genom högtidlig bön och handpåläggning för evangeliets tjänst. I ett rum i Onckens förra hem, Nr 7 Englishe Planke, kan man se platsen där baptistförsamlingen i Hamburg grundades och där Oncken åtskildes som dess pastor. Här lades grunden för ett verk som, under Guds välsignelse, har utvidgats genom Tyskland och närliggande länder.

Förföljelser följer framgången
Onckens dop och grundandet av en baptistförsamlingen skapade en stor sensation. Den uppriktiga predikanten hade lidit förföljelse innan han blev baptist och ännu en del av de fria, men nu nådde förföljelsen sin höjdpunkt. Den lilla församlingens ständiga växt irriterade prästerskapet och myndigheterna. Det bestämdes att detta inte längre kunde tolereras. En vardagskväll kom polisen in mötet och drev medlemmarna ut på gatan, mitt bland jubelrop från pöbeln. Oncken arresterades fördes in i fängelse, där han behandlades som de fångar som stod lägst i rang. Efter några dagar så dömdes han skyldig och straffet blev fängelse i fyra veckor. Vid andra tillfällen dömdes han till böter, och då hans samvete inte tillät honom att betala dem så beslagtogs hans ägodelar och såldes. Utdrivna från sin mötesplats, hittade församlingen en annan plats där Gud verkade underbart för dem. Genom den stora branden 1842, och deras stora generositet i att erbjuda fristad för de nödlidande, så blev det i stor minskning av förföljelserna.

Baptismens idéer sprids
Det arbete som så startade under starka förföljelser var syftat att snart spridas till andra städer i Tyskland. De många kontakter Oncken hade skapat i början av sin evangelisation 1823, och också som agent för Edinburgh Bible Society, gjorde naturligtvis hans ändrade synsätt till något som diskuterades och övervägdes på många olika platser. Här och där så formades små gemenskaper av troende som erkände dessa synsätt som skriftenliga, och gradvis så växte dessa små gemenskaper till stora och inflytelserika församlingar. Det första fallet av den är arten var grundandet av församlingen i Berlin 1837. 1830 hade Oncken lärt känna Herr Lehman, som arbetade med att gravera stål. När sedan Oncken döptes leddes Lehmann till bön och långdraget övervägande över ämnet. Som resultat, trots mycket motstånd och den självförnekelse något sådant kräver, så kände Lehmann och några andra att det var deras plikt att låta sig döpas. 13:e maj §837, så skedde första moderna dopet i trakten kring Berlin. Klockan tre på morgonen den dagen, så gick en liten grupp troende ut genom Straluer-porten till sjön Rummelsberger, där, efter ivrig bön, Lehmann, hans fru och trea andra nedsänktes av Oncken, just vid den tid då de första solstrålarna förgyllde himlen. Dagen efter predikade Oncken kraftfullt över Johannes 14:16. På eftermiddagen denna dag så grundades den lilla församlingen med sex medlemmar. G.W. Lehmann utnämndes till pastor. Han antog sin tjänst, och understödde sig själv fram till 1838, då han fick stöd från American Baptist Missionary Union. 1840 ordinerades Lehmann formellt, och från den tiden har Frälsarens rike börjat blomstra.

En församling grundas i Berlin
Året efter grundandet av församlingen i Berlin, så grundades två andra församlingar, en i Oldenburg med 13 medlemmar, och en i Stuttgart med 23 medlemmar. Det tycks vara ett verk av försynen att det i varje församling som grundats bland dem själva funnits någon som varit duglig att predika evangelium.

Församlingar grundas i Tyskland och angränsande länder
Vi kan inte i detalj följa utvecklingen bland baptister i Hessen, Bayern, Pommern, Hanover, och Sydtyskland. Även om det har varit gradvis, och mitt ibland ständigt och ofta häftigt motstånd från statskyrkan och myndigheterna, så var det en ständig och välsignad triumf. 1839 grundades en församling i Köpenhamns, men det början på arbetet i Danmark gjordes under svåra prövningar. Peter Mönster, deras pastor, dömdes till tio veckors fängelse för att ha predikat och förvaltat dop, och sedan bannlyst. Samme pastor tillsammans med hans bror Adolph Mönster, fängslades sedan i ett helt år. I början av 1845 fanns det 17 predikanter och biträdande, 26 församlingar, och nära 1500 medlemmar. Före 1849 vara dessa församlingar formade som förbund. Dessa förbund var förenade i en konferens vart tredje år, vars första möte hölls i Hamburg Januaro 1849. 1851 fanns det 32 församlingar i den tyska missionen, varav 15 i Preussen, 5 i Danmark, 2 i Schweiz. 23:e april 1859 firade församlingen i Hamburg sitt tjugofemårsjubileum. ”De som från början var sju hade växt till sju tusen, och sträckt sig över Tyskland från Nordsjön till Ryssland, från Baltikum till Ryssland.” På den åttonde tre-årskonferensen, juli 1870, så rapporterades det att de tyska baptisterna ”hade nått hela världen”. De har nu församlingar eller missionsstationer i de flesta tyska delstater, i Schweiz, Holland, Danmark, Ryssland, Polen, Bulgarien, Turkiet, Österrike och Sydafrika. I tillägg till de så har det tyska baptistsamfundet sitt ursprung i den tyska baptistmissionen. Så tidigt som 1841 berättade bröderna i Tyskland en kolportör tjänande i Norge och hjälpt till att öka medlemskapet i de tyska församlingarna i Amerika.

De tyska baptisterna är missionerande
Så kan vi se att den tyska arbetet från början har varit synnerligen missionerande, och till stort del har delat de amerikanska baptisternas fostrande omsorg. Utsikterna för framtiden är uppmuntrande. Söndringar som för bara några år sedan så ut att hindra växten har helats. Tryckande behov ar blivit tillgodosedda. Ett av dessa behov är ett teologiskt seminarium för att träna för tjänst. En sådan institution har just grundats, och steg har tagits för att ställda den på en stadigvarande finansiell grund. Ett annat behov har varit ta fram och sprida god baptistlitteratur. För detta syfte har ett litteratursällskap grundat, American Baptist Publication Society har försett med en duglig ledare och redaktör genom Dr. P.W. Bickel. Dörrar öppnas vida och brett, och man kan förse med medel och människor så kan den uppnådda framgången vara endast en liten början på ett arbete av underbar omfattning och kraft.

Vi vill sprida evangelium över hela Tyskland
Vid slutet av 1879 fanns det i Tyskland 16602 medlemmar och evangelium predikades vid 1173 predikoplatser. Om man lägger till medlemmar i Österrike, Danmark, Schweiz, Polen, Ryssland, Turkiet, Sydafrika – länder till vilka tyska baptister begett sig, och vilka är med i det tyska baptistförbundet – så kan det totala antalet inte vara mycket mindre än 27000. Denna ökning är mycket uppmuntrande. Det har noterats att sedan den första församlingen grundades i Hamburg, så har det varje år utom fyra grundats nya församlingar. Men ända har verkat bara börjat. Miljoner och åter miljoner har inte nåtts. Borde inte denna överflödande välsignelse i det förflutna förmå baptister att hjälpa till i att sprida evangelium genom hela Tyskland?

Läs hela inlägget »
Etiketter: baptist

Av David Whitworth 

Det är en självklarhet att börjar med Martin Luther. Han var reformationens förgrundsgestalt som var utvald av Gud till att gripa in i en tid i historien där försoningsläran hotades med utplåning. Luther stod ensam och vann mot alla odds för att ställa sanningen i fokus igen. Hittills var försoningen djupt fördunklad i den romersk katolska kyrkans traditioner och vidskepelser. Luther var Guds redskap för att åstadkomma radikala förändringar.

1483 föddes en liten pojke i staden Eisleben till Hans och Margareta Luther. Modern låg i sin säng med knäppta händer och fadern på sina knän. Hans lyfte upp lille Martin och överlämnade honom åt Herren. Fadern kunde inte föreställa sig vad den akten skulle betyda.
 

Delade meningar

Martin Luther blev naturligt nog omstridd. Hans anhängare hyllade honom som Herrens profet och Tysklands räddare. Katolska kyrkan betraktade honom som fördärvets son och kristenhetens förgörare. Bondeuppviglarna stämplade honom som furstelakej och det radikala Zwickau profeterna jämförde honom med Moses som ledde Israels barn ut ur Egypten och lämnade dem att förgås i öknen. Vem var Martin Luther då? Det skall vi ta reda på.

Luther familjen flyttade från Eisleben till Mansfeld där Martin började sin skolgång. Skolans schema bestod i tio Guds budord, den apostoliska trosbekännelsen, Herrens bön och latin. Det latinska språket var det högsta på skolans dagordning eftersom det var kyrkans, juridikens och diplomatins språk som var i bruk i medeltidens Europa. Luther var en duktig elev som lätt lärde in dessa ämne.
 

Hårda nypor

Martin Luthers uppfostran var hård och sträng men den Mansfeldska skolans disciplin var hårdare och mer skoningslös. Den unge Martin kände av det på ett mycket plågsamt sätt. "I skolan" sade han "agades jag femton gånger under en enda morgon för en struntsak. Jag hade fått i läxa att böja verb och substantiv och hade inte läst på läxan".

Luthers föräldrar såg att han var ett begåvat barn och de hade planer på att han skulle göra karriär som jurist. 1497 flyttade de från Eisleben till Magdeburg för sin fjortonåriga sons skull, där han började i franciskanerskolan, i hopp om att Martin kunde hitta en lugnare studiemiljö. Men inte heller här var den bättre för disciplinen var lika hård som i Mansfeld. Luthers far och mor hade det knapert och kunde knappt hjälpa honom med livets förnödenheter. Han tvingades till att tigga ihop sitt bröd framför folks dörrar i staden och i närliggande byar.

Detta blev för mycket för föräldrarna och det styrde flyttlasset denna gången mot Eisenach. Martins familj hade släkt i den staden och de väntade att släkten skulle ställa upp och hjälpa och uppmuntra deras unga son. Tragisk nog hörde släkten aldrig av sig.
 

Den öppnade dörren

Historia upprepade sig när Luther tillsammans med sina klasskamrater knackade dörr och sjöng för att tigga ihop sitt bröd. En dag tiggde han själv och avfärdades tre gånger med hårda ord. Det fick den blyge pojken att fundera på om han skulle sluta sina studier och börja arbeta istället. Just då steg Gud in och bokstavligen öppnade dörren för honom till att fortsätta läsa. Där stod Martin och sjöng utanför dörren och på tröskeln stod Ursula Cotta, fru till Konrad Cotta. Ursula hade sett denna sorgsna pojken i stan flera gånger. Hon bjöd honom på mat och denna gudfruktiga familj "adopterade" honom så att han kunde fullborda sin utbildning och slapp att tigga ihop sitt bröd.

Under sin skoltid i Eisenach lärde Luther sig att spela luta och flöjt och han var också begåvad med en vacker alt-röst. Han var glad och vänlig och visade ett gott hjärta som gjorde honom omtyckt av kamrater och lärare.
 

Vetgirigheten

Vid 18 år ålder längtade Martin Luther till universitetet där han kunde släcka kunskapstörsten. Det var bestämt att han skulle skickas till den ansedde universitet i Erfurt. Hans studier började med medeltidens filosofi, han slukade Skolastikernas William av Ockhams, Johannes Duns Scotus, Thomas av Aquinos och Bonaventuras skrifter, de skrifter som han senare kommer att avsky. Hans vetgiriga förstånd mättades inte med dessa skrifter. Luther gav sig helhjärtat in på studier av de gamla antikens klassiska verk skrivna av Cicero och Vergilius m.m. Han kunde dessa verk utantill och trängde sig in i dessa författares tankegångar.

Luther tillbringade sina lediga stunder på universitets biblioteket. Böcker var ännu sällsynta och biblioteket var som en skattkammare för honom. Han älskade att botanisera bland böckerna och en dag fastnade hans blick på en bok som han aldrig hade sett förr. Det var Bibeln! En på den tiden sällsynt och okänd bok. Bibeln för honom var de lösryckta stycken av evangelierna och epistlarna som den katolska kyrkan hade valt ut och som Luther trodde var hela Bibeln. Nu höll han hela Bibeln i sin hand! Så många böcker, så många kapitel och så många sidor. Hans hjärta bultade vid tanken. Det första han slog upp var Hannas och Samuels historia, hur Hanna överlämnade sin son åt Gud i samma anda som Martins föräldrar hade överlämnat honom åt Gud. Han läser och fylls av glädje. Denna upptäckt var början på ett gudsverk i honom.

Det blev många biblioteksbesök för denna flitiga student och han tröttnade aldrig på att läsa Bibeln med växande glädje och iver. Det var denna dyrbara, nyupptäckta "böckernas bok" som han skulle översätta till tyskarnas eget modersmål. Hela reformationen låg fördold i denna Bibel.

Martin Luthers akademiska liv innehöll flera framgångar. Först fick han sin Fil.kand. och sen blev han Filosofie doktor 1505.
 

Plågorna

Trots glädjen i sin bibelläsning upplevde Martin Gud som en sträng domare vars vrede fortfarande hängde över honom. Var kunde han hitta rättfärdighet och frid? Han blev livshotande sjuk och blev då ännu mer ängslig över sitt eviga tillstånd. Han fick tröst från en munk som försäkrade Martin om att han skulle överleva sjukdomen och bli en tröst för många.

Gud botade sitt utvalda redskap från den livshotande sjukdom. Men två händelser blev omskakande och skulle sätta spår i hans liv och detta påskyndade fram ett beslut att bli munk.

Alexis var en studiekamrat och Martins närmaste vän. Det cirkulerade rykten i Erfurt om att Alexis hade blivit mördad och det var faktiskt sant. Nyheterna grep honom djupt och tankarna snurrade runt för Luther var skräckslagen över hur det skulle går för honom om han plötslig rycktes bort.

Detta skedde sommaren 1505. Luther bestämde sig för att tillbringa sommarlovet i Mansfeld. I slutat på sommaren var han på resande fot och han kom in i ett häftigt oväder och åskan slog ner alldeles bredvid honom. Han var, som han själv säger, "omgiven av dödens förskräckelse och ångest" då han fattade ett beslut att klosterlivet var den enda utvägen för att hitta rättfärdighetens och fridens välsignade frukt.

Läs hela inlägget »
Etiketter: reformationen

Ortodox bönbok
Heliga Treenighetens Kloster
2012

I John Bunyans tradition så ser baptister den fria bönen som något viktigt. Men, det kan vara gott att ibland förnya den fria bönen genom att be Bibeln eller att be ur en bönbok. Den puritanska samlingen Valley of Vision är en sann skatt för att ge ett djup till den fria bönen, men den finns tyvärr inte på svenska.

Min tanke var att Ortodox bönbok skulle vara en hjälp att ge en god treenig form till den fria bönen, här är några reflektioner efter har umgåtts med den en tid:

  • Vi får här en tydligt treenig teologi som går igenom bönerna, boken räds inte bön till Fadern, Sonen och den Helige Ande. I en protestantisk kristenhet som har både deistiska och modalistiska tendenser är det här mycket välgörande. Här finns ett andligt djup och ett sätt att framhäva vår treenige Gud som verkligen gör gott. Boken är också vacker där formgivningen har den skönhet och vördnad som en bönbok förtjänar.
  • Det är förstås en annan teologi än reformationens, det är inte en bok att sätta i händerna på nya troende eller de som inte har en stabil tro. Det går väl egentligen inte att hålla emot en ortodox bönbok att den ger utlopp för den ortodoxa kyrkans teologi, även om det minskar användbarheten i frikyrkan.
  •  Det som ställer till det för mig är att översättningen inte är till samtida svenska, utan till en blandning av modern och mycket gammal svenska. Visst är det så att äldre svenska ibland har uttrycksmöjligheter som ibland saknas i den moderna svenskan. Och jag inser att ett särskilt kyrkospråk kan öka vördnaden inför Gud. Men, samtidigt så blir det för mig problem att be skrivna böner på särskild kyrk-svenska i syfte att fördjupa och utveckla den fria bönen. Jag vill att den fria bönen ska vara på ett språk som är naturligt för mig och som också fungerar på bönemöten i församlingen. I ett frikyrkosammanhang blir en särskild kyrk-svenska problematisk, särskilt som vi redan lider av vårt symbios med 1917 års språk.


Slutsatsen är att det är en intressant och vacker bok, som dock lider av att ha översätts till en speciell kyrk-svenska snarare än svenska. Här känner jag att det finns en utmaning för oss som översätter texter från äldre teologer och lärare att vara noga med att översätta till den svenska som talas i dagens Sverige. Personligen tror jag att det är dags att bryta med en del av den lutherska teologins fackspråk och återigen sätta fungerande svenska ord på grundläggande teologiska begrepp.

Läs hela inlägget »
Etiketter: bön, böcker, traditionen

Guds ingrepp i historien för att bevara försoningens historiska flöde är aldrig slumpmässig eller oförutsedd. Så också med reformationen föregångare där Gud i sin allvishet hade sina utvalda redskap och metoder.
 

Den elitiska kulturen

Experterna är överens om att renässansen var en föregångare till reformationen.

Renässansen var en rad viktiga händelser i den västerländska kulturen på slutet av medeltiden. Denna omvälvning började i Italien på 1300-talets andra hälft och ändrade de högutbildades värderingar och världsbild.

Renässansen var en rörelse vaggad i kärleken till den gamla grekiska och romerska kulturen och en längtan efter dess pånyttfödelse i samtiden ( renässans är ett franskt ord som betyder pånyttfödelse i samtiden).

Rörelsen grundades i återupptäckten av litteratur från antikens Grekland och Rom. Den var en återgång till dåtidens tänkande, yttrande och handlande. Genom studier i humaniora, nämligen grammatik, retorik, poesi, historia och filosofi förmedlades renässansen.

Renässansen var i högsta grad elitisk och intelligentian som tog del i den kallades för humanister. Vi får inte missta det för nutidens humanister som är ateister, gentemot renässansens som med villighet tog till sig Bibeln. De intellektuella i denna rörelse ville dock para ihop Bibeln med grekiska filosofin och skapa en synkretism.

Renässansen blev den intellektuella och kulturella brytpunkten med den katolska kyrkans förmynderi över människor som nu befriades till att tänka och skapa själva. De lade stor vikt på människans bragder. Renässansen kunde aldrig förvandla människor inifrån och bemöta hennes djupaste behov.
 

Waldo - Waldenserna

Peter Waldo, vars födelsedatum är okänd, föddes i Lyon i Frankrike och var verksam på 1100-talet. Han nämns ofta som grundare till rörelsen som bär hans namn, men på den punkten finns det olika meningar.

Waldo kom till ljuset om den katolska kyrkans korrupta väsen och blev frälst. Från det ögonblicket ägnade han sig åt att tjäna och förhärliga Gud. Han var en framgångsrik affärsman men övergav allt det och gav bort sin rikedom till de fattiga. Han förnekade sig själv för sanningens skull i kampen mot villfarelser. Peter Waldos frimodighet, gudfruktighet och glöd stod ut i dessa farliga tider. Han samlade snart ihop en grupp troende, men var kunde han hitta den undervisning som han själv och hans lärjungar behövde? Han fick en längtan att få evangelierna översatta till sitt modersmål (Bibel var på den tiden skriven på latinska) och anställde två kyrkomän för den uppgiften. Detta var Waldos största verk.

Med evangelierna på eget språk kunde Waldenserna lägga bevis på att de inte drev fram egna läror utan att de grundades på Ordet. Den katolska kyrkans vrede riktades mot detta folk i Lyon och de förbjöds att fortsätta predika evangeliet. Man kunde på den tiden inte trotsa den katolska kyrkan utan fruktansvärda repressalier och även Waldensarna utsattes för detta. Under förföljelser flydde dessa troende till andra länder och predikade evangeliet. De hade ett gott rykte om sig för att vara försynta, sparsamma, ärliga, arbetsamma, anständiga och ett återhållsamt folk. De blev proto-protestanter till reformationen
 

John Wycliffe - Morgonstjärnan

John Wycliffe föddes i nordöstra England omkring 1329. Han läste på Oxford universitet och blev snabb känd för sitt skarpsinnighet och lärdom.'

Under sin studietid funderade han på eviga frågor som blev en väckarklocka för honom. Wycliffe suckade och bad i timmar för att få svar på sina frågor. Svaret fick han i Bibeln och gladdes åt frälsningens sanna väg och friden han hittade hos Gud. Han började omedelbart predika trons lära med stor glöd.

Han visade upp ett djupgående förstånd i sina bibliska och filosofiska studier. Han var en djupsinnig lärare och vältalig predikant. John Wycliffes liv föjlde en progressiv utveckling:

  • Hans angrepp mot påvedömet.
  • Evangeliets predikan för det fattiga.
  • Hans bibelöversättning från latinska språket till det engelska för att ge det anglosaxiska folket bibeln på sitt eget språk för första gången.
  • Hans djupa teologiska studier i den nya översättningen.

Genom hans välkända ord till påven, "om Gud ger mig ett långt liv så skall jag förse bondpojken med större kunskap om Bibeln än du har", drog John påvens vrede och förbannelse över sig. Han älskade Ordet och var välgrundad i det och han hade en brinnande längtan att förmedla det till andra. Wycliffes böcker blev omtyckta i en rad europeiska länder.

Det är sagt att om Luther och Calvin var reformationens fäder så var John Wycliffe dess farfar. Han var Englands första reformator och kallades för reformationens morgonsjärna.
 

Jan Huss den envisa

Giftermål mellan Englands och Bohemians (nuvarande Tjeckien) kungliga hus drog dessa länderna närmare varandra. Det resulterade i ett utbyte av studenter länder emellan. Studenterna kom till Oxford för att studera under John Wycliffe. Hans evangelikala övertygelser slog rot i dessa studenters hjärtan och de slukade all hans litterära verk. De tog med sig Wycliffs ovärderliga böcker hem och de lästes ivrigt av lärarkåren på Prag universitet.

Bland dessa var Doktor Jan Huss den mest berömda. Han föddes omkring 1369 i mycket fattiga förhållande. Han var ståtlig, omtänksam, mild och vänlig. Huss var mycket intellektuell begåvad och skickades till Universitetet i Prag. Där blev han en höglärd man och gjorde raska framsteg i den kyrkliga och akademiska livet på universitetet.

Jan Huss fick kallelsen som predikant till universitetets kapell. Denna modiga man predikade det evangelium som hans stora läromästare John Wycliffe predikade, nämligen rättfärdiggörelse genom tro allena på Kristus allena och frälsningen genom nåd allena. Han predikade på sitt modersmål som var otillåtet av den katolska kyrkan. Detta nådde snabbt påvens öron och det oundvikliga skedde en gång till. Huss fängslades och misshandlades och tvingades att ta tillbaka sitt uttalande om påven, kyrkan och de "falska läror" som han predikade. Den ärevördiga mannen stod orubblig och vägrade. Jan hämtades inför en skendomstol och anklagades för att vara falsk profet utan att kunna försvara sig, men han var orubblig. En av hans åklagare kallade honom för en envis irrlärare. Jan Huss brändes på bål 6 juli 1415.
 

Savonarola den "vanvettiga" munken

Jerome Savonarola föddes 1452. Från tidig ålder tog han intryck av evangeliets stora sanningar och blev rättfärdiggjord genom tron på Kristus. Vid 21 år ålder blev han munk i Dominikanorden för att fördjupa sig i  bibliska studier, bön och fasta.

Savonarola flyttades till Florens. Staden härskades av den despotiska och korrumperade Lorenso de' Medici. Omedelbart satte han igång att predika evangeliet i staden. Det fanns inte en enda i hans närhet som kunde predika med sådan kraft. Samtidigt gick han till hårt angrepp mot Medici och fördömde hans utsvävande livsstil. Den katolska kyrkan och påven kom inte undan heller och fördömdes för sina korruptioner. Savonarola drog till sig en stor skara människor som ville lyssna till denna modiga människa.

Efter Medicis död satt han igång med politiska reformer i Florens och staden blev tryggare och anständigare, minst utåt sett. Efter de politiska reformerna ville han reformera kyrkan och riktade häftig kritik mot påven och kyrkans maktberusade skräckvälde över människorna. Påven Alexander var väl medveten om Savonarolas popularitet bland Florens invånare och undrade hur han kunde ta itu med denna besvärliga munk. Påvens lösning var att bjuda in honom till Rom och erbjuda honom ett kardinal ämbete. Savonarola genomskådade påvens listighet och tackade nej.

Den enda utvägen för påven var att döma ut honom som en falsk lärare. Prelaterna försökte tvinga honom till att erkänna sig som en falsk profet och utsatt honom för sadistisk tortyr. I svaghetens ögonblick återkallade Savonarola sitt uttalande mot påven och kyrkan och erkände sig som villolärare. Han ångrade sig  djupt och återställde kritiken och sa: "Under tortyr tappade jag behärskningen och förståndet". Efter en månad av tortyr blev han avrättad genom hängning och kroppen brändes på bål.

Gud har alltid en skara människor som böjer knä till den Allsmäktige och ingen annan. Kyrkohistorien bevittna det pris de betalade och betalar ännu i våra dagar. Den katolska kyrkan är nu utan makt att tvinga de heliga till att böja knä till påven men de använder sig utav subtila metoder för att nå sitt syfte. Martyrernas blod dryper från påvens och kyrkans händer för att de predikade det sanna evangeliet. Har den katolska kyrkan någon gång bett om förlåtelse? Nej och det kommer den aldrig att göra.

Läs hela inlägget »
Etiketter: reformationen

Dekalogen Tio filmer av Krzysztof Kieślowski
Ett häfte utgivet av kulturföreningen Kedjan

Dekalogen är en serie i tio dokumentärfilmer för polsk television 1988 som tar sin utgångspunkt i de tio budorden. Här möter vi ett Polen märkt av kommunismens cynism och moralupplösning. De tio budorden från den judisk-kristna traditionen används som tidlös referens för att problematisera etiska frågeställningar i filmens samtidskultur. Men, det är förstås också en problematisering av den romersk-katolska undervisning om etik och moral som många växt upp med i Polen.

Krzysztof Kieślowski (1941–96) var en av sin tids främsta europeiska filmregissörer. I Dekalogen visar han en fantastisk känsla för att sätta in den uråldriga kristna etiken den tid och kultur han själv lever i och vad hur man kan förstår de tio budorden i detta sammanhang. Det blir nyanserat och sofistikerat som bara europeiska konstnärer kan göra det och vi får byggstenar för ändlösa samtal på café över varsin espresso. Här finns byggstenar för att analysera sönder våra liv med bildade referenser till Sigmund Freud, Martin Heidegger och andra intellektuella från Centraleuropa.

På samma gång som de här filmerna är stor konst så väcker de en hos mig en brinnande längtan efter ett enkelt och rättframt samtal om kristen etik. Där Guds ord får vara Guds ord. Där referensen är den kristna sanningen som vi har att förhålla oss till, snarar än att låta den kristna etiken förhålla sig till vår kultur, våra känslor och våra böjelser. Här är en utmaning för den svenska frikyrkan av idag, att inte låta den intellektuella samtidsdiskussionen sätta agendan och istället dåraktigt hålla fast vid en rättfram tolkning av Guds eviga ord.

Läs hela inlägget »
Etiketter: böcker, etik, traditionen

Svenska Folkbibeln 2015
Storformat Skinn Svart
XP Media, 2015

Sedan jul har jag umgåtts med Nya Testamentet och Psaltaren i Folkbibeln 2014. Ett samtida språk tillsammans med stor respekt för Bibeln som Guds ord har gjort översättningen till en favorit hos mig. I veckan fick jag hem Folkbibeln 2015, en helbibel där vissa förbättringar gjorts i Gamla Testamentet.

Jag valde storformat i skinn, skinn för att få en slitstark Bibel att bli god vän med och storformat för ökad läsbarhet, särskilt i skenet av tända ljus. Kvalitetsmässigt känns den några snäpp bättre än den utgåva av Folkbibeln 1998 i skinn som jag använt tidigare. Det är en Bibel som känns bra i handen och är vacker för ögat. Visst når den inte den nivå som man kan få från Allan Bibles, men det är ett gott hantverk som är värt sitt pris. Troligtvis blir det en komplettering med en slimline senare i höst för att ha med i väskan.

De kortfattade inledningarna till bibelböckerna och de enkla noterna ger en bra hjälp för att förstå Bibeln utan att ta onödig uppmärksamhet från själva texten. Uppslagsdelen fungerar bra och ger, även om den är sparsam, hjälp att hitta allt det viktiga. Den som vill ha en mer komplett studiebibel kompletterar med fördel med Svensk Studiebibel under redaktion av Thoralf Gilbrant.

Läs hela inlägget »
Etiketter: böcker

Lord Teach Us - The Lord's Prayer & the Christian Life
William H. Willimon, Stanley Hauerwas, Scott C. Saye
Abingdon Press, 1996

En trevlig liten bok som det är lätt ta till sig. Herrens bön får här ge ramen för en beskrivning av en progressiv och spännande kristendom. Här är reflektioner:

  • De sociala och politiska aspekterna av den kristna tron sätts i fokus. När kyrkan har blivit för god vän med nationalstaten har det här ofta glömts bort. Att vara kristen har politiska och etiska konsekvenser och en levande tro levs ut i samhället och församlingsgemenskapen.
  • Här får Gud vara Gud. Vi får se hur både liberalteologi och sökarvänlighet förvanskar tron på Gud till tro på en människoskapelse sådan som vi önskar oss. Vi får samtidigt goda förslag på hur vi kan komma åter till en riktig tillbedjan och ett riktigt tjänande.
  • Genom hela boken kritiseras den väckelsekristna förståelsen av frälsningen. Med sorg får det sägas att det som presenteras är ett annat evangelium.


Vad ska man tänka om en sådan här bok? I sitt sätt att sätta fokus på det praktiska kristna livet i församlingsgemenskapen finns det mycket att lära i våra frikyrkoförsamlingar. Det är något så befriande med en bok som fullt ut låter Gud vara Gud och förklarar det på ett samtida språk. Men, jag får ändå en underlig känsla av boken samtidigt missar det viktigaste – rätt förståelse av frälsningen.

Läs hela inlägget »
Etiketter: böcker, etik, katekes

Av David Whitworth 

Det finns ett starkt samband mellan reformation och väckelse och de är två sidor av samma mynt, reformation av Sanning, Guds Ord och väckelse av liv.

 I båda fall är det Guds agerande i historien (Gud agerar, men reagerar aldrig). Jesus Kristus är dess centrum och allt utgår från Hans eviga syfte. Den största händelse i människans historia är Kristi korsfästelse. Den är axeln vilken hela världs historien roterar kring.
 

En definition

I de svenska och engelska ordböckerna beskrivs reformationen som en "religiös omdaning". Ordet omdana betyder "utforma på nytt sätt". Reformationen utformade inte någonting på ett nytt sätt eftersom reformationens lära inte var något innovativt som vi kommer att få se så småningom.
 

Revolutioner

Kristendomens födelse genom Andeutgjutelsen på pingstdagen och Reformationen är historiens största revolutioner. Franska revolutionen var en sammansvärjning och uppror mot statsskicket och en av historiens blodigaste. Revolutionen fick sin näring i upplysningsfilosofen Jean-Jacque Rousseaus bok "Du Kontrat Social"(Om samhällsfördraget).

Denna revolution var en evighet från Reformationen som bildade en återgång till kristendomens ursprungliga bibliska grundsatser och tankevärld. Till motsatsen av uppror och sammansvärjning mot statsskicket har kristendomen sin grund i Herren Jesus Kristus som är medlaren mellan Gud och människan. Kristus säger Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. (Joh 14:6). Herrens ord har den djupaste innebörd som någonsin har yttrats från människas mun.
 

En parentes

Det är nödvändigt för oss att bli påminda om Herrens Ord i dag när vi får höra att alla vägar till Gud är legitima. Om ord betyder någonting då är Hans Ord sant och kan inte tolkas på olika sätt. Det är rakt av ett sanningsenligt och logisk påstående då Han säger: Jag är... Han är vägen, sanning och livet förmänskligad. Alla andra så kallade vägar är falska och fördärvliga och dessa kan inte förenas i någon slags syntes.

Det var en liten men viktig parentes. Tillbaka till Reformationen. Det var detta gudsverk som återupptäckte den majestätiska sanningen om Kristus som medlaren mellan Gud och människan. I medeltidens kyrka hamnade denna sanning i skymundan. Den romersk- katolska kyrkan la beslag på att vara den enda medlaren mellan Gud och människan under påvedömets påstådda ofelbarhet. Denna hierarki är en frihetsberövande apparat som har bundit milliontals människor under sin tyranni.
 

Soluppgången

Reformationen var gryningen på Europas frigörelse från katolska kyrkans bojor. Det var en rörelse som började inifrån människor och skapade stora omvälvningar i den den västeuropeiska och nordamerikanska historien. Det var Gud själv som grep in i historien och bröt sönder den katolska kyrkans järngrepp över kontinenten. Herren är Anden, och där Herrens Ande är, där är frihet (2 Kor 3:17). Det var då Europa vaknade upp till en ny gryning.

Vi har sett reformationens nödvändighet och den var en rörelse som började inifrån. I ett tidevarv som kallas för den mörka medeltiden var människor försjunkna i okunnighet och vidskepelse. Mitt upp i denna misär tog Gud tag i saken. I 1500-talets Tyskland trädde en av kyrkohistoriens giganter fram. Från ingenstans reste Gud upp en obetydlig och okänd liten munk. Det var någonting i likhet med Elia som också var fullständigt okänd och som framträdde på historiens scen som en virvelvind. Som Elia konfronterade Ahab (1 Kungaboken 17) så konfronterade Martin Luther påven och hela katolska kyrkans makt.
 

Ljuset och mörkret

Det var just i medeltidens mörker och i det mörkret som rådde i Luthers hjärta som någonting uppseendeväckande hände hos honom. Ty Gud som sade: "Ljus skall lysa fram ur mörkret", Han har låtit ljus lysa upp i våra hjärtan, för att kunskapen om Guds härlighet, som strålar fram i Kristi ansikte, skall sprida sitt sken. (2 Kor 4:6). Rättfärdiggörelsen genom tro allena på Kristus allena lyste upp Luthers hjärta och befriade honom från syndens, påvens, och kyrkans hierarkiska maktstruktur.

Detta var den nyupptäckta sanningen som skulle tända en outsläcklig eld i den väst europeiska kontinenten.
 

Religioner

Det finns tre religioner i världen:

  • Hierarkins religion
  • Gör-det-själv-religion
  • Kristendomen

I Hierarkins (prästen eller pastorns)religion finns det form utan frihet som styrs med järnhand av maktfullkomliga tyranner.

I gör det själv religionen (pick and mix) finns det frihet utan form som är en andlig anarki där var och en gör vad han/hon själv anser är rätt. (Dom 21:25).

I kristendomen (Guds religion) ger evangeliet en fullkomlig balans mellan form och frihet, dvs. det finns enhet i mångfalden och mångfald i enheten. Det var reformationen som utlöste detta välsignade tillstånd. Den besegrade länder och folkslag och lämnade stora spår efter sig i alla livets område i dessa länder. Denna revolution kan inte förklaras annat än att Gud bröt in i tid och rum. Gud måste i historien erkännas och förkunnas. Världshistorien bör framställas som den Allsmäktiges historiebok.

De första två kan inte frälsa människor från mörkret. Det är bara Guds religion eller evangeliets ljus som kan det.

För reformatorerna var de grundläggande frågor alltid: Vad är sanningen om hur Gud borde tillbedjas?, hur kan en människa rättfärdiggöras inför Gud? och hur skall Jesu Kristi kyrka ordnas? Dessa ärovärdiga män fick ingen ro tills de hittad de rätta svaren på dessa frågor. Svaren utvecklade de från sina intensiva studier i Guds ord som för dem var den enda auktoriteten.


Den gyllene regeln

Vi värderar dessa män högt men vi har en gyllene regel. Det följande är ett citat från William Cunningham som jag inte vill översätta eftersom något kan gå förlorat i översättningen:

"We believe nothing because the Reformers believed it, and we approve of nothing because they practised it; but, judging of them by the same standard which they applied to the church of Rome, and by which they professed to regulate their own opinions and conduct, because we believe with them that it is the right standard, we are firmly persuaded that what they opposed was error-grievous and dangerous error-and what they maintained was in the main truth-taught in His Word, and applied to them by the teaching of His Holy Spirit".

Vi är som de troende i Berea: De tog emot ordet med all villighet och forskade dagligen i Skrifterna för att se om de kunde förhålla sig så (Apg 17:11).

Läs hela inlägget »
Etiketter: reformationen

Sanningen om Gud - Det kristna livet och Guds tio bud
Stanley Hauerwas och William Willimon
Bokförlaget Libris, 2003

Här är några enkla tankar om den bok Stanley Hauerwas skrivit om de tio budorden tillsammans med William Willimon. Som alltid med Hauerwas är det både intressant och provokativ läsning. Den dialog som förs med kyrkans lärare genom historien ger budskapet extra tyngd, ofta ges citat från Thomas av Aquino (ca 1225-1274), Martin Luther (1483-1546) och Jean Calvin (1509-1564). Här finns saker att tänka igenom inför samtal om vad ett heligt kristet liv kan innebära i en senmodern västvärld.
 

  • Fokus ligger här inte på budorden som ett verktyg för att visa på de ofrälstas synd, inte ett verktyg för att framkalla syndanöd med omvändelse som naturlig konsekvens. Istället handlar det om, som den svenska undertiteln föreslår, det kristna livet. Budorden beskrivs i boken som en hjälp för att leva ett heligt liv, ett heligt liv till Guds ära. Men, samtidigt ges exempel på hur ett rent och heligt liv drar människor till den kristna gemenskapen, helgelsen som ett medel för att förmedla det kristna budskapet om frälsning genom Jesus Kristus.
  • Vi är inte ensamma och utlämnade i att låta Guds tio bud förändra oss. Istället har vi den kristna församlingen som stöd och hjälp. Tillsammans med bröder och systrar i tron får vi genom församlingens liv och handlingar praktiskt stöd att leva ut budorden. Om och om igen förklarar boken att det inte räcker med att ha en abstrakt tro och övertygelse, det är i det praktiska livet som tron formas och levs. Förssamlingen utmanas att först själv växa i helighet enligt Guds tio bud, innan hon dömer det kringliggande samhällets handlingar utifrån budorden. Det är genom ett heligt liv, privat och som församling, vi får trovärdighet och kan vittna om Gud i vår omgivning.
  • Som vanligt där Hauerwas är inblandad så är kristen pacifism och ett ifrågasättande inför kapitalismens djupa inverkan på vår liv viktiga komponenter. Tillsammans med lyhördhet inför den kristna kyrkans liv genom tiderna så föder det en radikalitet som slår åt alla håll och blir svår att placera in på den politiska kartan. Här är djupa tankar om en specifik kristen etik och politik som föds ur ett liv i församlingsgemenskap. I en tid där stora delar av frikyrkligheten är allergiska mot helgelse och kristen moral är det här sprängstoff. Och för kristna som ser sig som superkonservativa, men som i många delar gjorts sig till vänner med staten och det kapitalistiska systemet är det inte mindre provocerande. 
Läs hela inlägget »
Etiketter: etik, böcker

Av David Whitworth 

För ett år sen att blev jag tillfrågad att skriva en blogg om väckelse. Jag visste knappt då vad en blogg var för någonting. Jag satt igång och försökte beskriva väckelsens väsen och särart. Jag hade ingen tanke eller planer på att det skulle bli en fortsättning på att spåra väckelsens mångsidiga och spännande historia.

Det här blogginlägget kommer att ger några reflektioner.

I flera år har 1800-talets väckelse i Sverige fascinerat mig. Ett helt nytt kapitel i väckelsens historia öppnades upp inför mina ögon. Det var det som inspirerade mig till att gå vidare och skriva om väckelsen och det har rullat på alltsedan. Jag har fått glädje av att skriva alla dessa inlägg och ser det som ett privilegium.

1800-talets väckelse i Sverige är utan minsta tvekan en av mina favoriter. Att spåra väckelses frukt bland de troende och vidare ut i samhället var för mig en glädje och är ett stort kapitel i väckelsens historia. Den är en ofantlig rik berättelse om Guds utvalda redskap, både män och kvinnor som tillhörde alla samhällsskikt. De nyanser i väckelsens väsen i Sverige, från norr till söder, är förbluffande och unik. Det borde fylla oss med förundran och en stark längtan i bön att Gud griper in och gör ett stort verk bland oss.

Jag kan inte låta bli utan att nämna kyrkobyggmästaren Anders Pettersson som ett lysande exempel. När kyrkan stod färdig var det han själv som invigde kyrkan och på invigningsdagen fylldes hela kyrkan med människor. Han predikade då själv evangeliet och många blev frälsta och var han än byggde och invigde kyrkor blev människor frälsta. Prästerskapet gjorde sina invändningar men det var förgäves. Den gudfruktiga Anders berättade för dem att de ägde inte kyrkan tills de hade fått nycklarna!

Tyvärr är detta historiens kapitel fördunklat och försummat i den engelsktalande världen och den är fattigare av detta. För några år sedan försökte jag rätta till dilemmat. George Scott är ett namn som är fullständigt okänt i Storbritannien. Jag skrev en artikel om honom  i Evangelical Times i hopp om att det skulle öppna porten till ett intresse för svensk väckelsehistoria. Evangelical Press dåvarande ordförande inbjöd mig att skriva en bok om Scotts liv. Jag gjorde ett ärligt försök men upptäckte att jag har inte bokförfattares gåva. Jag var mycket besviken och historia är fortfarande okänd i Storbritannien.

Det vore ju en förseelse i dessa reflektioner om jag inte nämnde Jonathan Edwards i sammanhanget. Det är ingen överdrift att säga Edwards var en gigant i väckelsens historia. Hans intellektuella förmåga och predikogåva i samband med hans ödmjukhet ger oss en fin bild av en man som var så välsignad av Gud i väckelsens tjänst. Detta är en påminnelse om att det vi har, är vad vi har fått av Gud och utesluter all högmod och vi har inget att skryta om!

Vi har sett väckelsens mångsidighet i Guds utvalda tjänare. Edwards och Petersson visar oss att Gud kan använda vem som helst och är inte beroende av någon. Kan det vara en större kontrast än det som finns mellan dessa två män? Visst var Edwards en större redskap än Pettersson men det har med gåvor och kallelse att göra. Bland de stora i väckelsens tjänst och mångsidighet hittar vi "Mormor på Herrestad" och Selina, grevinnan av Huntingden. Dessa gudfruktiga kvinnor uträttade stora ting i väckelsen liksom Lina Sandel och Pauline Westdahl.

Väckelsen har en vana att visa upp rika och häpnadsväckande drag som Gud tar upp i sin vishet från sin eviga källa. Från böneväckelse 1858 i New York till Haldanes schweiziska väckelse är en uppvisning av Guds suveränitet och kraft som går emot all mänsklig vishet och förnuft. Vi kan lätt lägga till Guds verk bland barn och ungdomar. Är inte Guds gärningar förunderliga och storartade bland dessa? Tänk på att barn och ungdomar ordnade sina egna möten bland sina jämnåriga för att nå dem med evangeliet!

Väckelse kan lätt förhindras av oss, Akans synd är en varningsklocka för oss i sammanhanget.

När väckelsens vindar blåser genom samhället följer oundvikliga konsekvenser som är väl dokumenterade och som vi har sett i Sverige. I 1800-talets väckelse i Wales öppnades lokaler för att ta emot allt stulet gods. Överhuvudtaget sjunker brottsligheten och samhället blir tryggare. Det finns ingen annan förklaring än att det är Gud i väckelsen som orsakar dessa stora förändringar. Politiker, vetenskapsmän, psykologer och filosofer kan anstränga sig så mycket de vill men kommer aldrig att uträtta detta.

När Gud griper in med väckelse är det mycket ofta i gensvar till sitt folks intensiva böner. Dessa böner har sina uppkomster från djupet av ett bedjande folks hjärtan som vägrar släppa Gud tills Hans namn förhärligas i väckelse. Esras och Nehemjas böcker har mycket att lära oss om detta.

Väckelsens källa har långt ifrån sinat men det känns som om att det är dags att ta mina bloggar till nästa nivå. Efter några veckors bön och funderingar blev det klart när min fru Lena förslog att jag skulle kanske blogga om Reformationens historia, teologi och frukt. Detta kändes helt rätt.

Det är ingen liten uppgift! Det kommer att blir en stor utmaning och jag ser förväntansfull fram emot det.

Nästa blogginllägg blir en introduktion till ämnet reformationen. Sen få vi se var det leder.

Soli Deo Gloria, Coram Deo.

Läs hela inlägget »
Etiketter: väckelse, reformationen

I Will Pray with the Spirit and With the Understanding also
John Bunyan, 1663

I Matteusevangeliet 6:7–15 ger Jesus lärjungarna ett mönster för kristen bön, Herrens bön. Denna bön kom sedan att användas mer formellt i kyrkan. I församlingsmanualen Didache från ca. år 100 återges Herrens bön med efterföljande text ”Be så tre gånger om dagen”. När tiden så gick blev det alltmer vanligt med kyrkohandböcker och bönböcker, skrivna böner att användas av prästerskap och lekfolk. Med reformationen kom ett folkligt uppror mot att vara bunden av skrivna böner.

John Bunyan (1628–88), baptistpredikant och känd för böcker som ”Kristens resa”, formulerade starka invändningar mot användning av bönböcker och skrivna böner. Boken är skriven 1662 när han sitter i fängelse för att ha predikat utanför den engelska statskyrkan. Bunyan argumenterar för att man ska be med Andens hjälp, snarare än genom böner föreskrivna i statskyrkans kyrkohandbok.

Dessa böner i kyrkohandboken, är sådana skapade av andra människor, och genom den heliga Andes rörelse i våra hjärtan … Bibeln säger, att det är Anden som hjälper oss i vår svaghet, för vi vet inte vad vi borde be om, med Anden själv vädjar för oss med suckar utan ord. Notera, … den säger inte att Kyrkohandboken lär oss hur man ber, utan det är Anden som lär oss att be.”

I den bok som här presenteras börjar Bunyan med en definition av bön, varefter varje del i definitionen förklaras:

Bön är ett uppriktigt, känsligt, kärleksfullt utgjutande av hjärtat eller själen till Gud genom Kristus, i kraft och bistånd av den helige Ande, för sådant som Gud har lovat eller, enligt Ordet, för kyrkans bästa, med underkastelse, i tro, inför Guds vilja.

Särskild vikt lägger Bunyan vid Andens hjälp vid bön, att vi inte kan komma till Gud utan Andens bistånd. Bönböcker och kyrkohandböcker är inte till någon hjälp. Här har vi grunden för frikyrkans motvilja mot skrivna böner.

Men, någon invänder att Herren Jesus gav lärjungarna en bön som instruktion. Bunyan har svar på det:

”1. Att undervisas av Kristus, är inte bara vad de, utan också vad vi önskar. Och då han inte är här för att undervisa oss, så undervisar Herren oss genom sitt Ord och sin Ande. För Anden är den som han har sagt att han ska sända oss för att bistå oss när han gått bort, och så är det (Joh 14:16; 16:7).

2. När det gäller att kallas ett formulär, så kan jag inte tänka att Kristus tänkte det som ett begränsande formulär för bön. Eftersom han själv återgav den på olika sätt, jämför Matteus 6 och Lukas 11. Om han ville återge det som ett fastställt formulär, så skulle de inte återges på det sättet, för ett formulär har ett visst antal ord och inte fler. Vi kan inte se att apostlarna någon gång följer den som sådan. Inte heller uppmanar de andra att använda den så. Sök igenom alla deras brev, men ändå är de, både för deras kunskap att urskilja och trofasthet i handling, lika framstående som vem som helst i världen av senare datum som skulle införa den.

3. Men, i ett ord, instruerar Kristus, med dessa ord, ”Vår Far …” sitt folk vilka riktlinjer de ska följa för deras böner till Gud. Att de ska be i tro. Till Gud i himlen. För sådana saker som är enligt hans vilja … . Be så, eller på det sättet.


I dessa tider då tideböner och bönböcker blir alltmer vanliga och den katolska kyrkan tycks vara hetaste hett i frikyrkan, så kan det vara gott att begrunda John Bunyans försvar av den fria bönen.

Läs hela inlägget »
Etiketter: baptist, bön, j.bunyan, böcker

Av David Whitworth 

En blick som blev ett stort ögonblick

I sista delen av del 1 följde vi Israels historia efter den första återvändning till landet från fångenskapen (537 f.Kr) under Serubbels ledningen. Den andra återvändningen var under Esras ledning (457 f.kr). Judas existens i landet var till början lovande. Templet återuppbyggdes efter en del svårigheter och var blickpunkten för Judas tillbedjan efter de torftiga åren i Babylon.

Snart visade det sig att folket föll tillbaka i synd och det var då dags för Gud att gripa in och genom Esras bön skedde ett uppvaknande bland sitt folk. Allt det finns i Esras bok.

Esras och Nehemjas böcker var från början en bok. Denna blog kommer att ta upp fortsättningen av Israels historia utifrån Nehemjas bok.
 

Nehemja och hans bön

Nehemja härstammade från det Judiska släktet och han var en hög uppsatt man i perserkungen Artasastas hushåll. Han hade tillträde till kungen och var hans gunstling.

I bokens första kapitel nådde nyhet till Nehemja om Judas tillstånd i landet och det var bedrövligt. Folket led av stor nöd och vanära. Jerusalems murar var helt förstörda och portarna var nerbrända. (vers 3) Detta vägde tungt på Nehemjas hjärta (vers 4). I vers fem vände han sig till Gud i bön. Denna bön är en av ett antal böner i Esras-Nehemjas böcker som är lärorika och värda att studera. Lägg märke till Nehemjas närmande till Gud i bön. Det började med tillbedjan (vers 5) och inte med problemet. Hans ödmjukhet visar sig i syndebekännelse för folket och för sig själv. Han åberopar Guds barmhärtighet medveteten om att det var den enda lösningen till problemet eftersom det var just synd som var grunden till förhållandet i landet. Han bad Gud att höra honom och bevilja honom framgång (vers 11).
 

Guds svar

Gud svarade på Nehemjas bön på det mest oväntade sättet. Nehemja gjorde som vanligt sina dagliga sysslor i kungens tjänst och kungen uppmärksammade hans bedrövade blick (2:2) och ville veta orsaken. Då förklarade Nehemja för kungen vad han hade på sitt hjärta (2:3), och blev tillfrågad av kungen vad han begärde (2:4). Då vände han sig i sitt hjärta till Gud i bön och svarade sen kungen: ...om det behagar kungen.... sänd mig då till Jerusalem...så att jag kan bygga upp den igen(2:5) och han fick då tillstånd att åka till Jerusalem.

Nehemjas bön var kort och det lär oss att det finns tider och stunder där det krävs ett snabbt beslut och att överlämna beslutet till Gud innan vi handlar. Be oavbrutet säger Paulus (1Tess 5:17). Versen är en uppmaning att leva i bönens attityd som betyder att ta tillvara de stunder vi kan i bönens tjänst. Det kan vara när vi står i kö eller när vi väntar på någon/någonting. Eller som stunden kräver som vi sett med Nehemja. Detta är en naturlig del och följd av tiden vi sätt undan till vår dagliga bön.
 

Blicken och ögonblicket

Under Guds försyn ledde Nehemjas sorgliga blick till ett stort ögonblick i Judas liv(2:1). Vid hans ankomst till landet och översyn över Jerusalems murar visade sig att nyheterna som nått honom inte var någon överdrift. (1:3).

Utan murar var ju staden sårbar och Nehemja satte igång med murarnas uppbyggnad (kap4-6). Som alltid med ett gudsverk och som natten följer dagen, kom häftig motstånd, illvilja och hån. Detta varken hindrade eller deprimerade Nehemja och han visade därmed    vilken stor ledare han var.

Bygg upp Jerusalems murar! är budskapet till oss, alltså Sanningens murar. Det finns inget annat sätt att beskydda Jesu Kristi församlingen på än att bygga upp Guds folk i Ordet. Utan Bibelns grundläggande sanningar är församlingen sårbar och då blir kristna vilseledda och förvirrade. Ser vi inte detta idag?

I kapitel 8 och 9 se vi Guds svar på Nehemjas bön. (kap 1). Låt oss följa förloppet eftersom det är mycket vi kan lära oss från principerna i dessa kapitel som innehåller väckelsens förutsättningar.
 

Esras Predikan

I Nehemja kap.8 träder den gudfruktiga Esra fram än en gång och denna gång för att predika. Med lagboken, Guds Ord, i handen kom han fram till folket (v 2). Han stod på en hög träställning som var en slags plattform. Varför? Ville han synas för att dra uppmärksamhet till sig själv? Nej, svaret hitta vi i vers 5: Esra öppnade boken inför allt folkets ögon ty han stod högre än allt folket. Uppmärksamheten riktades åt Guds Ord och hans närvaro på en hög träställning i allas åsyn var bevis på att när han öppnade Ordet kunde alla observera Ordets centrala plats.

Av detta kan vi lära oss hur det står till mellan församlingen och Guds Ord. Var står talarstolen? (om det över huvud taget finns en talarstol). Står den centralt eller är den undanskuffad för att skapa plats för kören, "kristna" rockbandet (suck!) och allt annat som brukar vara med i sammanhanget? Om det är det sistnämnda då lever församlingen på underhållningen och det är ohälsosamt och kommer inte att klara sig i långa loppet. Om talarstolen står var det skall stå, så är det ett gott tecken på en hälsosamt tillstånd i församlingen.

Men vidare i vers fem och sex, när Esra öppnade Guds ord, föll det en vördnad och ödmjukhet över folket och de stod upp. Esra prisade Gud och folkets gensvar var: Amen, Amen! och de böjde sig ner och tillbad Gud med ansiktet mot marken. Har vi en sådan vördnad och ödmjukhet när vi öppnar Ordet? Bibeln är inte någon "pappers-påve" som vi tillber utan det är Guds Ord. Ordet från en annan dimension. Vi ställer oss under dess auktoritet och det borde skapa i oss vördnad och ödmjukhet och en längtan att be.
                        

Predikans Principer

I verserna sju och åtta kommer vi fram till själva predikan. Återigen finns det ovärderliga principer som vi kan ta till oss. Dessa tretton män och leviterna läste ur boken, ur Guds lag, och utlade texten tydligt så att man förstod det som lästes (8:8). Deras uppgift var att undervisa folket i lagen. Hur uppnådde de syftet då? Jo, de utlade texten tydligt. Om en predikant skall predika Ordet måste han själv vara väl insatt i Ordet och för att undervisa måste han har någonting att undervisa om innan han kan lägga ut texten tydligt.

Romarbrevet innehåller en sammanfattning av den kristna trons väsentligaste läror. Är en predikant insatt i dessa läror då är han väl rustad till att lägga ut texten tydligt och tillämpa den. Hela syftet och målsättningen är att Guds folk ska förstå och ta till sig Ordet och bli uppbyggda i sin tro.

Den första församlingen i Jerusalem samlades och höll troget fast vid apostlarnas lära (Apg 2:42). I denna vers har vi mönstret för den lokala församlingens sammankomster där Sanningen står i centrum och allt kretsar kring detta. Paulus kallar den lokala församlingen för den levande Gudens församling, sanningens pelare och grundval (1Tim 3:15) En församling har ingen rätt att kalla sig en församling om den inte uppfyller det kriteriet.

Tillbaka till texten. Genom Esras predikan uppväckte Gud sitt folk som kom till omvändelsen och tro (9:2) och detta uttrycktes i Bibelns längsta bön.

En församling som vill se ett uppvaknande bland sitt folk är en församling som ber tillsammans och där församlingens liv grundas på Sanningen-hela Guds Ord.

Läs hela inlägget »
Etiketter: väckelse, evangelium

Korset och stiletten (Adlibris, Nya Musik, Marcus förlag)
David Wilkerson
Marcus förlag, 2013, ursprungligen 1963

Många gånger har jag tänkt att det i vår stad oftast är att när de före detta missbrukarna i LP-verksamheten vittnar som man får höra ett klassiskt budskap om synd och syndanöd, frälsning och omvändelse, himmel och helvete och ett glädjefyllt liv med Jesus. De har fått uppleva Guds kraft till frälsning och kan inte låta bli att berätta om det. I Sverige växte det arbetet ut från pingstförsamlingen Filadelfia i Stockholm under ledning av Lewi Pethrus och finns idag i många svenska städer och samhällen. Gud verkar mäktigt i denna verksamhet.

I boken ”Korset och stiletten” från 1963 berättar pastor David Wilkerson hur han som landsortspastor leddes att starta ett arbete bland ungdomsgäng i New York. Även här kan vi se Guds kraft till omvändelse och frälsning. Genom boken kan man ser hur pastor Wilkerson om och om får litat till att det är Gud som frälser, snarare än att gå i egen kraft och lita på sina egna förmågor.

Ögonen tårades många gånger vid genomläsningen i förundran och tacksamhet över vad Gud kan göra och hur tydligt det är att Gud står på varje människas sida. Det är en spännande berättelse boken bjuder på, kanske mest gripande är berättelsen om hur gängledaren Nicky Cruz får ett nytt liv med Jesus.

Ibland kan man få höra att det finns en motsättning mellan klassisk kristen tro och socialt arbete. Både det som arbete bland missbrukare i Sverige som strömmar ut från det Lewi Pethrus startade och det arbete i New York bland gängungdom som beskrivs i den här boken ger riklig vittnesbörd som motbevisar detta. Omsorg om de fattiga och utsatta flödar ut naturligt ur från en levande biblisk kristen tro.

Läs hela inlägget »
Etiketter: pingst, etik, böcker

Av David Whitworth 

Kan man hitta väckelsen i Bibeln? För att leta rätt på svar på den frågan är det bra att påminnas om vad väckelsen är för något och varför den behövs.

Väckelse bottnar i Guds löfte i 1 Moseboken 3:15:

Jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din avkomma och hennes avkomma. Han skall krossa ditt huvud och du skall hugga Honom i hälen.

Denna vers kallas för proto-evangeliet. Det är det första löftet om en frälsare efter syndafallet. Frågan är då vad har versen att göra med väckelsen?

Resten av Bibeln är en utveckling av löftet som når ända fram till våra dagar och tills dagen Kristus återkommer.

Satans största ambition är att göra löftet om intet. Vi ser i versen att det står: du (djävulen) skall hugga Honom (Kristus) i hälen, men Han (Kristus) skall krossa ditt (satans) huvud. Vi skall titta närmare och försöka spåra löftets utveckling i GT.

Fiendskap mellan Kristus och djävulen, mellan Kristus avkomma och satans avkomma visade sig redan i Adams och Evas barn. Denna händelse var satans första försök att frustrera Guds eviga råd. Det utspelades mellan Kain och Abel när Kain dödade den rättfärdige Abel. Djävulen trodde redan då att han hade gjort löftet om intet, men han hade fel. Gud reste upp Set för att löftet skulle oavbrutet fortsätta fram. Guds eviga beslut, att ut ur den fallna Adam släkten skapa att en ny mänsklighet, marscherar triumferande fram i Kristus. (Rom 5).

Set fick sonen Enos (1 Mose 4:26) som också, med sin fader Set, var en del av släkttavlan genom vilken Frälsaren föddes. Här är det första antydningen om väckelse. Vid den tiden började man åkalla Herrens namn. (kap.4:26). Setiterna och Kainiterna hade vid denna tid gått skilda vägar. Kainiterna sjönk allt lägre i synd medan Setiterna var en gudfruktig släkt. Namnet Enos betyder fattigdom (andlig) och bedrövelse. Namnet ger tecken på hur lågt Guds folk hade fallit från Honom och löftet hotades. Enos och folket kände sig kanske hotade av det kainitiska politiska förbundet som var våldsamt och mäktigt. I dessa omständigheter växte det fram en markant klyfta mellan de av Abels tro och Kainiternas ogudaktighet. Utifrån dessa svåra trosprövningar åkallade Guds folk Guds namn. Att åkalla Guds namn är lika med att åkalla allt som Gud är i sitt väsen, vilket Han har uppenbarat i Ordet. Under den tiden, liksom i vår och alla tider, ger Gud sitt folk en börda att be med glöd för ett mäktigt verk bland sitt folk.

Jeremias tid var en mycket mörk period i Judas historia. Folket hade övergivit Gud och var trolösa och upproriska och det var inte första gången. Det var i dessa omständigheter som Jeremia fick sin kallelse från Gud. Jeremia hade sina funderingar om varför det var så (Jer.9:12), och han fick svar från Gud (vers 13) Herren svarade: Jo, därför att de har övergivit min undervisning som jag gav dem. De har inte lyssnat till min röst och följt den, utan vandrat efter sina hårda hjärtan och följt baalerna, så som deras fäder lärde dem. Profeterna och prästerna var skyldiga till att predika lögner (Jer.6:13) genom att ge folket falska löften om trygghet (vers 14). Gång på gång sände Gud sina profeter och varnade dem men de vägrade lyssna (Jer.7:24-25).

Mitt upp i denna sörja kallade Gud Jeremia att predika Ordet trots att de inte ville lyssna. Det enda de ville höra var ord om förtröstan, ord som gav dem självförtroende och löften om framgång: De har övergivit mig, källan med det levande vattnet, och gjort sig usla brunnar som inte håller vatten. (Jer.2:13).

Jeremia kallas för den "gråtande profeten" och med goda skäl. I bokens första hälft predikade han till folket innan den Babyloniska fångenskapen. Hans budskap handlade om omvändelse, att vända sig om från avguderi och ett gudsfientligt liv och vända sig till Gud. Han varnade dem för repressalierna om de vägrade, nämligen fångenskapen i Babylon. Budskapet predikades för döva öron. Han blev istället anklagad för att vara en falsk profet - av falska profeter! Profetian gick ju i uppfyllelse.

Jeremia blev kvar i landet och predikade för dem som var kvar. Han uppmanade dem att flytta till Babylon. Det ansågs som landsförräderi och han hotades till livet.

Löftet kom än en gång under hot, framtidsutsikten var dyster. Var fångenskapen sista akten? Nej då, Gud förnyade löftet till sin trofasta profet. (Jer.31:31-34; 33:14-16).

Att Jeremia var djupt bedrövad är lindrigt sagt. I Klagovisorna utblotta han sina djupaste känslor för Juda. Så ängslig som han var gav han aldrig upp hoppet. Med Guds löftena i ryggen vände han sig i bön till Gud för väckelse: Tag oss till dig på nytt, Herre, så att vi kan vända åter. Förnya våra dagar så att de blir som förr. (Klag.5:21). Han fick aldrig uppleva svar på sin bön men det kom drygt 70 år senare.

Efter 70 år i fångenskap släpptes Juda för att tåga tillbaka till sitt eget land och det skedde i två etapper. Efter att det första glädjeruset hade lagt sig föll Israel än en gång i synd. Esra- och Nehemja-böckerna innehåller denna fas av Judas historia.

Världsligheten gjorde än en gång sitt intrång. Tillståndet uttryckte sig i folkets begär att gifta sig med landets olika folkslag som var helt förbjudet. Löftet om en frälsare genom Israels folk hotades än en gång.

Gud tillät inte hotet förverkligades denna gången heller. I Esras bok möter vi en gudfruktig präst med namnet Esra. Vi läser i bokens kapitel 9 hur denna goda prästen blev förkrossad av nyheten som nådde honom om folkets otrohet. Han rev sönder sina kläder, ryckte av håret och skägget och satt länge i djup sorg. (vers 3) innan han bad. Sorgen visade sig i Esras kroppsspråk. Han föll ner på knä och räckte ut sina händer till Gud i desperation (vers 5).

Esras bön är en av Bibelns längsta (9:6-15). Den är rik på läran om bönens konst. Det är påtagligt hur Esra, oskyldig som han var, identifierade sig med Israels otrohet. Grunden i bönen är syndabekännelsen och omvändelsen.

Gud svarade Esras bön medan han bad gråtande (10:1). Han uppväckte en stor folkskara, lägg dock märke till inte alla. (vers 1). De grät bittert ( vers 1) under syndens förkrossande effekt och kom i omvändelse och tro till Gud (10:2-3).

Löftet i 1 Moseboken 3:15 kan hotas men kan aldrig utrotas. Som vi har sett när sanningens låga flämtar och hotas med att släckas, då griper Gud in och uppväcker sitt folk som då blir ett folk som är "genomdränkt av Gud".

Läs hela inlägget »
Etiketter: väckelse, evangelium

Lewis Arv (Sjöberg förlag, Adlibris, Nya Musik)
Redaktör Petter Danling
Sjöbergs Förlag AB, 2015

Lewi Pethrus (1884-1974) var rimligen den svenska döparrörelsens viktigaste ledare under 1900-talet. Hans livsverk var att ge teologisk och organisatorisk stadga åt den kraftigt växande pingstväckelsen och så blev den svenska pingströrelsen internationellt ett föredöme i enhet, tillväxt och mission.

Genom Lewi Pethrus blev den svenska pingstväckelsen tydligt formad ur sitt ursprung ur det svenska baptistsamfundet. Ja, kanske har det kommit att bli så att pingströrelsen är det svenska samfund som idag bäst förvaltar arvet från baptistpionjärer som Anders Wiberg och JG Oncken. Visst är det intressant att tänka på vad en sammanhållen döparrörelse med Lewi Pethrus som ledare kunnat åstadkomma, men nu valde baptisterna att utesluta Stockholms sjunde baptistförsamling med Pethrus som föreståndare år 1913 och så blev den spirande pingströrelsen organisatoriskt särad från baptisterna och döparrörelsen så splittrad.

I den i sommar utkomna boken ”Lewis Arv” låter redaktören Lewi Pethrus berätta själv genom att ge kommenterade utdrag ur Pethrus memoarer. Upplägget är pedagogiskt och kommentarerna hjälper att förstå det historiska sammanhang broder Pethrus verkade i. Språket i Pethrus texter är lätt justerat så att det fungerar bra även för unga läsare. I den här boken får vi följa Lewi Pethrus fram ungefär 1930, ett halvt liv återstår och vi är nog många som med förväntan set fram mot en del 2 som fortsätter fram till 1974.

Det är gott och allmänbildande att läsa om kristna ledare och förebilder, men det kan också var andligt uppbygglig läsning. Tre områden som träder fram efter en läsning av boken en solig sommarhelg:

  • För Lewi Pethrus var inte andedopet och andens gåvor i sig det centrala, dessa är hjälpmedel för att sätta fokus på Jesus. Det är Jesus Kristus som är centrum, och andedopet hjälper att finna detta centrum och behålla fokus där. Pingstväckelsen var i mycket en Jesus-rörelse.
  • Många exempel ges i boken på hur man gick till Bibeln för att få svar. Att man förväntade sig att läsning av Bibeln under Andens ledning skulle ge svar på alla viktiga frågor. Under bibelstudieveckor i församlingarna gick man regelbundet igenom trons grundsanningar i Bibeln.
  • Bönen var oerhört viktig i den tidiga pingstväckelsen och förväntan om bönesvar stor. I boken får vi flera exempel från bönemöten i församlingar, människor som samlas två och två och enskild bön på knä i hemmet. Kanske är det här det mest inspirerande i boken och det viktigaste att ta med in i vår tids församlingsliv.

Med många tankar om hur vi i dagens församlingsliv kan lära oss av Lewi Pethrus fokus på Jesus, hans sätt ständigt söka svar i Bibeln och hans sätt att marinera livet i bön kan undra om det inte är en bok som många äldre i våra församlingar borde köpa ett gäng av och ge till församlingens unga och samtidigt föreslå att man ses några gånger för att tala om boken, dela erfarenheter och be tillsammans.

Det finns så mycket att skriva, men bokpresentationen avslutas nu med några ord som Lewi Pethrus en gång gav till sin son Oliver:

Ha böneumgänge med Gud. Lär dig att umgås med honom i enrum. Att be är att samtala, och det bästa som sägs i det samtalet är inte det du säger utan det Gud säger. Då får du veta vad du inte visste förut.” (Sid 179)

Läs hela inlägget »
Etiketter: böcker, pingst, bön

A History of the Work of Redemption
Jonathan Edwards
Banner of Truth, 2003, ursprungligen 1774

Jonathan Edwards (1703–58) slutar aldrig att förundra, samtidigt driven väckelsepredikant och djup filosof, förespråkare för en klassiskt reformatorisk teologi i en tid där många nya tankar bryter in. Kanske är det brytningstidens dynamik som gör hans skrifter både så intressanta och ibland så komplexa. Givande läsning, som dock kan ta lite kraft att tränga igenom.

Edwards bok återlösningsverkets historia tog en stund att läsa, men har som frukt givet en stark längtan efter bön, en trygghet i att Gud håller allt i sin hand och en stor tacksamhet för hur Jesus köpt oss fria genom sitt arbete på korset. Att stanna upp en sommarvecka för att studera Edwards har givit en påfyllning i det personliga bönelivet och dessutom många goda tankar inför höstterminens tjänande i församlingen.

Boken har tre delar:

  • Från syndafallet till Kristi människoblivande. Beskriver hur Gud genom försynen arbetar för människans återlösning från det att synden kom in i världen fram till att Jesus Kristus kom till jorden och blev människa. På många sätt en genomgång av Gamla Testamentet där Edwards visar hur varje del och varje händelse har ett syfte i återlösningsverket.
  • Från Kristi människoblivande till Kristi uppståndelse. Beskriver hur Jesu liv och arbete på korset är det centrala i återlösningsverket. Så mycket att vara tacksam över.
  • Från Kristi uppståndelse till världens slut. Beskriver hur kyrkan sprids över världen efter att Jesus uppstått från de döda. I Guds plan ligger kyrkans kamp mot ondskans makter och vi får se hur kyrkan kämpar, och genom historien har både framgångar och motgångar. Men, vid tidens slut kommer allt bli bra och allt kommer sluta med framgång och himmelsk glädje.

Kanske beskriver Jonathan Edwards innehållet bäst i denna korta text i slutet av boken:

Och nu är hela återlösningsverket färdigt. Vi har sett hur det förts fram från människans fall till denna tid. Men nu är det komplett med avseende på allt vad det innefattar. Nu är byggnadens slutsten lagd. När vi gått igenom detta ämne, så har vi följt Guds kyrka i alla hennes stora förändringar, hur hon kastats fram och tillbaka, i alla stormar och oväder genom världens många tidsåldrar, tills vi vid slutet har sett alla dessa stormars slut. Vi har sett henne gå in i hamn och ankra i himlarnas himmel, i total och evig härlighet, i alla hennes lemmar, själ och kropp. Vi har vandrat genom tiden, och dess många tidsåldrar, som Guds försyn och Guds Ord har lett oss. Och nu har vi kommit in i evigheten efter att tid inte längre ska finnas. Vi har sett kyrkans fiender fjättrade i evig pina, och vi har sett kyrkan framställd i fullständig återlösning inför Fadern i himlen, där för att åtnjuta den med outsägliga och ofattbara härlighet och sällhet. Och där lämnar vi henne att åtnjuta denna härlighet genom evighetens oupphörliga tidsåldrar.

Läs hela inlägget »
Etiketter: j.edwards, böcker, troslära

Av David Whitworth 

Här följer några tips för att motverka väckelsen -en liten användarguide eller bruksanvisning för att stävja väckelse.

Försumma Bibelns lära

  • Det bästa tipset är att försumma Bibelns lära. Vad är det bra för? Jo, för att det splittrar Guds folk. 
  • Bibelns slutliga auktoritet är förlegad och vi är moderna människor som kan tänka själva. Vi själva har förmågan att tolka Bibeln utifrån vårt eget förstånd och behöver ingen hjälp. Min egen tolkning är lika bra som alla andras. 

Vad säger Bibeln? 
Vi får ge ordet till Paulus: Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse och till fostran i rättfärdighet. (2 Tim 3:16). 

Med detta inspirerande ord som grund kunde han också säga: Låt Kristi ord rikligt bo hos er med all sin vishet. (Kol 3:16). 

Att behandla Ordet varsamt (2Tim 2:15) i tolkningen är en självklarhet. Som psalmisten skall vi gömma ordet i hjärtat så att vi inte syndar mot Gud (Ps 119:11). 

Utifrån dessa verser drar vi slutsatsen att Ordet skall härska över och styra varje tanke, ord och gärning. 

Det är nödvändigt att läsa Bibeln från pärm till pärm och flera gånger. Utifrån detta får man ett helhetsperspektiv om Ordets innehåll och syfte. Varje satsdel passar in och förstås i det stora sammanhanget. Utan hänsyn till detta blir Ordets förståelse fragmentariskt och kan lätt leda till misstolkningar eller som värst vantolkningar. 

Bibeln är ju central i väckelsen. Om nu Gud skulle välsigna oss med väckelse är vi då beredda att ta emot hundratals, kanske fler, nyfrälsta människor och undervisa dem i Guds Ord? För att undervisa måste vi ha någonting att undervisa om. 

Världslighet

  • En bra metod att motverka väckelsen är att uppföra sig som världens människor, det som kallas för världslighet. Alltså att den ofrälstes tänkande, värderingar och livsstil präglar vårt liv. 

Några anvisningar ges här:

  • Sträva efter att bli förmögen, satsa alla resurser, spara inte tid eller energi på detta. Tänk inte på något annat och låt ditt liv kretsa kring detta. 
  • Älska njutning istället för Gud (2Tim 3:4). Det är ingen brist på nöjen, det är bara till att välja och vraka.
  • Var modeinriktad. Sträva efter att hålla sig till det senaste modet. Om det överskrider anständighetens gräns är det ett litet pris att betala för att inte se gammalmodig ut. 
  • Vårt tänkande skall formas efter samhällets normer som kan hämtas från dagspressen, veckotidningar, böcker, TV och sociala medier. 

Vad säger Bibeln? 
Och anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom sinnets förnyelse, så att ni kan pröva vad som är Guds vilja,det som är gott och fullkomligt och som behagar Honom. (Rom 12:2). 

Det finns två alternativ: antingen förvandlas vi eller så förvrängs vårt tänkande. Det finns ingen gråzon. 

Att tycka att man gjort sitt

  • Vi äldre (jag tillhör den kategorin) kan också ge vårt bidrag att förhindra väckelsen. Ibland hör vi att vi äldre "har gjort sitt och det är dags att överlämna till nästa generation". Det är dags för oss att bejaka, med självbelåtenhet, oss själva. 

Vad säger Bibeln? 
Vad har vi uträttat? Det finns faktiskt en missbelåtenhet bland många av den yngre generationen som är riktad mot vår likgiltighet, och med all rätt. Jag har svårt att hitta pensionärer i Bibeln och Guds rike. Faktum är att det finns en uppmaning, som går som en röd tråd genom hela Skriften att vi ska lära upp, vägleda och be för våra andliga arvtagare. 

Det finns gott om exemplen: Mose-Josua, Elia-Elisa och Noomi-Rut i GT. Priscilla och Akvila-Apollos och Paulus-Timoteus i NT. 

Det finns ett behov av andliga föräldrar för de som är unga i sin tro. Frågan är om vi kan dra oss tillbaka och överlämna dem åt sig själva medan vi satsar på oss själva. Det är tragiskt att se de som är unga i sin tro falla offer för en fientlig värld som skoningslöst behandlar dem med förakt. Det gläder mig när jag träffar unga människor som brinner för Herren. Om allt står rätt till skall våra liv präglas av gudsfruktan, vishet och vara ett gott föredöme och vägleda dem. Kan vi inte be för och uppmuntra den yngre generation troende? 

Öppet tolerera synd

  • Omoral, irrlära och världslighet är garant att hålla väckelsen på avstånd. Om en församling vill motverka väckelse så kan den öppet tolerera synd bland sina äldste och medlemmar. 

Vad säger Bibeln? 
De sju församlingarna i Mindre Asien i Uppenbarelseboken fungerar som en allvarlig väckarklocka vars varningar vi skall ta till oss. Fem av de sju församlingar hotade Herren med straff om de inte ville omvända sig. En pastor till en församling i Norra England var en bibeltrogen och duktig predikant och bibelärare. Några församlingsmedlemmar kom till honom och vill ha dans i församlingslokalen. Han vägrade ge sitt tillstånd och blev tvungen att avgå. Kort därefter stängde församlingen igen sina portar. Sista gången jag besökte staden såg jag att byggnaden var förfallen. Det står idag som ett monument till olydnadens konsekvenser. 

"Hemliga" synder

  • Ett bra sätt att bromsa väckelsen är att överlämna sig åt "hemliga" synder. Det som ingen annan vet om och inte heller kan skada någon annan. Alltså att ge näring åt synd i våra hjärtan som sedan kan leda till orättfärdiga gärningar i smyg. "Men det är väl så att Gud kommer att förlåta mig i alla fall?". 

Vad säger Bibeln? 
Israel hade utfört ett framgångsrikt slag mot Jeriko och fick en tillsägelse från Herren att hålla sig borta från det tillspillogivna för att inte själva vara orsak till tillspillogivning och dra olycka över sig. Allt silver, guld, koppar och järn skulle helgas åt Herren och gå till Herrens skattkammare. 

En soldat vid namnet Akan fick efter sin hemkomst för sig att behålla några av föremålen och gräva ner dem i jorden under sitt tält. Det var väl inte så farligt tänkte Akan, för Herrens skattkammare översvämmades ju med krigsbyten och ingen kommer att sakna dessa få föremål. 

Israels nästa slag var mot Ai. Efter framgången mot Jeriko förstärktes Israels självförtroende, men mot Ai upplevde de svidande förluster. Det var något som Josua inte hade räknat med och hade svårt att förstå. Det kom snart upp till ytan att förlusten berodde på Akans "hemliga" synd och han straffades med döden. Berättelsen kan du läsa i Josuas bok kap 6 & 7. 

Våra handlingar har konsekvenser
Slutsats: Vi lever i en värld med orsak och verkan där våra handlingar medför konsekvenser som antingen kan motverka väckelsen eller bidra till väckelsens framfart. 

Paulus ord sammanfattar denna blogg mycket väl: Ty ingen av oss lever för sig själv, och ingen dör för sig själv. Lever vi, så lever vi för Herren. Dör vi, så dör vi för Herren. Vare sig vi lever eller dör tillhör vi alltså Herren. (Romarbrevet 14:7-8).
 

Läs hela inlägget »
Etiketter: väckelse

Av Guds nåd allena
Abraham Booth
Svensk version av ”The Reign of Grace”
Första gången publicerad 1768

Den brittiske baptistpastorn Abraham Booth (1734 -1806) lät läran om Guds kärleksfulla nåd prägla både undervisningen i församlingen och den praktiska kärleken i församlingen. Tron fick inte bara vara torra läror, utan läran måsta tas sig uttryck i det dagliga livet, i bön, tillbedjan, ett heligt liv och omsorg om andra.

Två exempel på hur social omsorg naturligt flödar ut ur en teologi med nåden i centrum är ”Prayer and Alms Society” som grundades 1775 för att ge hjälp till behövande i församlingen och i det omgivande grannskapet och Booths predikan ”Commerce in the Human Species” 1792 som är anmärkningsvärd då den är mycket tydlig mot slaveri och slavhandel. För Booth hörde reformatorisk predikan samman med omsorg om de fattiga och utsatta och han ställde dem inte mot varandra. Praktisk handling följer ur god teologi.

Den bästa introduktionen till Booths förkunnelse är den lilla boken ”Av Guds nåd allena” (”The Reign of Grace” 1878). Här ger han en introduktion till troslärans grunder med nåden i centrum och lyckas förklara mycket på bara 43 sidor i den förkortade versionen. Enkelt och pedagogiskt förklaras vad nåd är och hur nåden genomsyrar hela den kristna teologin. En liten bok som gör hjärtat varmt och som väcker en stark kärlek till Jesus. Kanske förklaras innehållet i ”Av Guds nåd allena” bäst genom att återge kapitlens rubriker (lätt redigerade):

  • Vad är nåd?
  • Frälsning av nåd allena
  • Den särskiljande nåden
  • Hur nåden styr vår kallelse
  • Guds förlåtande av våra synder beror på att Gud är nådefull
  • Vår rättfärdiggörelse berör på Guds nåd
  • Vårt upptagande som Guds barn beror på Guds nåd
  • Vår helgelse beror på Guds nåd
  • Vikten av helighet och goda gärningar
  • Nåden bevarar den troende i säkerhet till dess han/hon når himlen
  • Nåden är framgångsrik på grund av Kristi person
  • Nåden är framgångsrik på grund av Kristi verk
  • Guds nåds slutgiltiga syfte

I del delar av svensk kristenhet som präglats av pingstväckelsen har man ibland en undervisning där man blandar nåden med människan gärningar som tidvis resulterat i lagiskhet och bristande frälsningsvisshet. Andra delar har genom Karl Barths teologi fått lyssna till något av reformationens förkunnelse om nåden, men har samtidigt ofta fått med sig ett bristande förtroende för Bibelns auktoritet och en smygande tanke om att alla människor kommer till himlen. Sverige behöver därför en sund och balanserad reformatorisk undervisning om Guds kärleksfulla nåd. Att Abraham Booths lilla bok om nåden nu finns tillgänglig för allmänheten på svenska är därför en mycket god sak, en sann välgärning.

Läs hela inlägget »

Den tidiga kyrkans historia
Henry Chadwick
Bokförlaget Nya Doxa, 1998

Den svenska frikyrkorörelsen är i lite av en brytningstid. Equmeniakyrkan söker som nytt samfund sin väg in i framtiden, Evangeliska Frikyrkan får efter sina första framgångar utvärdera och planera nya tag och Pingströrelsen är under omstöpning för att möta en förändrad kultur. I sådana tider är det mycket nyttigt att ser hur kristna rörelser i äldre tid identifierade problem och försökte ta fram lösningar. Ibland kom det intressant nog bli så att de lösningar som man tagit fram i sig själva skapar större problem än de problem de var tänkta att lösa.

Den levande kyrka som mitt i allt fört vidare apostlarnas undervisning till idag kan lära oss mycket rakt in i den lokala församlingsverkligheten. Många problem vi möter idag är inte mycket mer än varianter av sådant kyrkan med framgång hanterat tidigare. Så kan kyrkohistorien naturligt bli en verktygslåda för att tackla uppdraget att dela ett frälsande evangelium in i vår tid.

Att bevara apostlarnas lära när apostlarna inte längre var i livet ledde till att församlingslivet centrerades runt föreståndaren som garant för apostlarnas lära. Med denna början växte sedan en hierarkisk organisation fram som i längden kom att bli närapå en fiende till själva evangelium. En annan utmaning var att sätta ord på läran om treenigheten, så kom kyrkomötet i Nicea år 325 att ge den formulering sedan dess är gemensam för renläriga kristna kyrkor.

Många andra frågor debatterades och saker kom efter den romerska kejsaren Konstantins omvändelse år 312 kompliceras genom att kyrkan och staten gick i ett slags symbios. Teologiska frågor kunde så bli slagträn i det politiska spelet och att hamna på rätt sida i en teologisk debatt kunde också ge politiska och materiella konsekvenser. Att i denna miljö bevara apostlarnas rena evangelium var inte alltid lätt och gång efter annan navigerade kyrkan fel föra att sedan återigen hamna på rätt väg.

Henry Chadwicks ”Den tidiga kyrkans historia” låter oss på ett intressant och medryckande sätt bekanta oss med de utmaningar de första århundrandenas kristna stod inför. En god och läsvärd översikt som också har en fin lista på rekommenderad litteratur. Rekommenderad läsning för församlingsledare, församlingstjänare och alla som vill ha givande läsning i hängmattan en varm sommardag.

Läs hela inlägget »
Etiketter: traditionen, böcker

Av David Whitworth


Ibland får jag frågan om jag tror på de heligas ståndaktighet och hur det då hänger ihop med Hebr 6:4-6, där det står om människor som har avfallit.

"De som en gång har tagit emot ljuset och smakat den himmelska gåvan, fått del av den helige Ande och smakat Guds goda ord och den kommande världens krafter men sedan avfallit , dem går det inte att föra till ny omvändelse då de själva korsfäster Guds Son på nytt och hånar honom offentligt." (Hebr 4:4-6 Folkbibeln).

Svaret får vi från vår Herres läppar i Matt 13:3-8; liknelsen om såningsmannen. När han sådde föll en del vid vägen och förklaringen till liknelsen hittar vi i vers 19. De som inte förstår Ordet faller offer för satan som rycker bort det. Det är endast de som är födda på nytt genom Ordet som förstår Guds rike (Joh 3:3). För de ogudaktiga är evangeliet konstigt. Jag delade evangeliet med en tonåring och förklarade det med de enklaste orden jag kunde hitta och efter en halv timme sa han: "Jag fatta ingenting"!

Stenig jord och ogräsjord (tistlarna) i liknelsen kastar ljus över Heb 6:6. Vår Herre var väl insatt i problematiken med några av sina lärjungars avfall (Joh 6:66-70). Bland det mest chockande och gripande var ju Judas avfall. Jesus genomskådade hans tänkande och för Honom var det inte någon chock. De som en gång har fått någon form av frälsningsupplevelse och sen faller bort delar Herren upp i två kategorier:

  • De som med glädje erkänner sin frälsning men Ordet tar inte rot och när de möter problem och motstånd kommer de på fall.
  • De som hör Ordet och vill ta del av de eviga välsignelserna men samtidigt vill ha en fot kvar i världen, då kvävs Ordet och blir fruktlös.(Matt 13: 20-22).

När jag döptes var det en jämnårig kille som döptes samtidigt. En tid senare stod vi utanför kyrkan och delade gemenskap i Herren. Då kom det ett gäng tonåringar som var hans ofrälsta kompisar. Han bad mig att inte tala mer om andliga ting tills kompisarna hade gått förbi. Det dröjde inte länge tills han övergav sin tro. En man vi räknade som nära vän gav alla tecken på att vara en gudfruktig man. Vi läste på en bibelskola ihop och hans familj bodde på en annan ort. Hans fru ringde min fru och berättade sin historia. Mannen var en tyrann som våldsamt terroriserade sin fru och sina barn och har senare suttit i fängelse. Vi känner nog alla till någon som har fallit bort.

Poängen är att de som är frälsta visar ståndaktighet (Matt 13:23) och kan aldrig tappa sin frälsning. "Men det som såddes i god jord är den som hör Ordet och förstår, och som bär frukt, hundrafalt och sextiofalt och trettiofalt" De som har haft någon slags frälsningsupplevelse utan pånyttfödelse återvänder till världen.

Liknelsen om såningsmannen är vägledande i det som är äkta och det som är falskt i väckelsen. Det finns omständigheter som man kan luras av och som inte är bevis på sann väckelse.

En svallvåg av känslor är inget tecken på väckelse. Det kan inte förnekas att människor som är övertygade om synd, rättfärdighet och dom kan uppleva starka känslor om sitt eviga tillstånd. Men en hög känslomässig stämning kan också orsaka konstgjorda konverterade människor. Jag besökte ett "väckelsemöte" där en världskänd amerikansk evangelist predikade. I slutet på mötet kallade han folk att komma fram för att ta emot frälsningen. I bakgrunden sjöng kören en mjuk och lungnade andlig sång. Stämningen var känslomanipulerande och många gick fram. Jag stod upp och tänkte gå fram tills jag kom på att jag var troende sen två-tre år tidigare! I äkta väckelse är de ofrälsta övertygade "om synd, rättfädighet och dom" som framkallar en stark ångest om frälsningens nödvändighet. Att manipulera stämningen med obibliska metoder ger människor en falsk frälsningstrygghet och kan bara leda till förödande konsekvenser. Alltså det som beskrivs i såningsmannens liknelse.

Man läser ofta om dessa megaförsamlingar som skryter om sina tusentals medlemmar och att det är ett stort Guds verk. Nej, detta är heller inte något bevis på väckelse. Vi är mycket inriktade på att betrakta väckelsens väsen genom stort antal människors påstådda frälsning. Det ligger i sakens natur att det, till en viss del, vilar på det budskapet som predikas. Vem vill inte höra ett evangelium som lovar framgång, välmående, självförtroende och en lycklig framtid? Allt detta utan att nämna synd och helvete, nej det ska inte nämnas. Det budskapet är kärlekslöst. Dessa falska profeter, som i Jeremias tid, säger: "Allt står väl till, allt står väl till". Men allt står inte väl tlll. (Jeremia 6:14; 8:11). Tusentals människor förs bakom ljuset och leds till den eviga domen borta från Guds gemenskap. Ett falskt budskap leder till en falsk trygghet om frälsningens väsen.

Den sista jordmånen i liknelsen är säden som föll i god jord och det gav en riklig mängd frukt. Det hörs då och då om människor som är 'radikalt' frälsta vilket betyder att de har varit alkoholister och drogmissbrukare m.m. Paulus säger att han, och det gäller oss alla, är "korsfäst med Kristus---" (Gal 2:19) och senare i 6:14 "världen är korsfäst för mig och jag för världen". Innan frälsningens ögonblick var inne levde vi alla efter egna begär och avgudade oss själva. Vi var satans lakejer, tillhörde mörkret och stapplade i mörkret. När Kristus frälste oss, rykte Han oss ur mörkrets välde och förde oss in i ljusets välde och vi blev nya människor. När Kristus korsfästes var vi inneslutna i Honom, som Noa och hans familj var inneslutna i arken. Därmed kan inte världen gör anspråk på oss längre, Gud avskilde oss för sig själv. I ljuset av dessa verser är då inte varje människas frälsning radikal?

Av radikal frälsning följer en radikal livsstil. Jesu Ord: "Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och ta sitt kors på sig och följa mig" (Matt 16:24). Finns det någon som vågar säga att versen inte är Jesus kallelse till en radikal livsstil? Den Helige Andens frukt (Gal 5:22-25) går stick i stäv mot världens levnadssätt. Det är omöjligt att göra en syntes av dessa två livsstilar. Därför är alla kristna radikala, det finns inget alternativ.

Tillämpningen av liknelsen till väckelsen är ganska uppenbar. Det första tre jordmånerna följer oundvikligen väckelse. Djävulen är alltid aktiv för att hindra Ordet från att ta rot i människors hjärta. Ordet som däremot faller i god jord tar rot och blir fruktsamt, detta är jord som iordningställts av den Helige Anden. Detta är tecken på sann väckelse.

Det är detta vi ber för och längtar efter i vår bön för väckelse. Människor har, genom synd och i post-modernismens tecken, förlorat sin identitet och lever som om Gud och helvetet inte existerade. Det finns inget behov av att beskriva konsekvenserna, det räcker med att sätta på tv och lyssna på nyheterna.

Läs hela inlägget »
Etiketter: väckelse, evangelium

Om sann gemenskap - Att leva i en kapitalistisk hederskultur
Patrik Hagman
Artos Norma Bokförlag, 2014

Frivilligarbete, vegetarisk mat och engagemang för vänsterpartiet
Jag träffar henne på Erikshjälpen ibland, hon går på gymnasiet och vill göra vår värld till en bättre plats. Frivilligarbete, vegetarisk mat och engagemang för vänsterpartiet kommer naturligt som praktisk handling utifrån hennes världsbild. Kanske är det inte så konstigt att hon är ifrågasättande till hur vi organiserat vårt samhälle, i sin vardag möter hon så många orättvisor, kall girighet hos de lyckade och tydlig brist på hopp bland den uppväxande generationen. Visst är hon nyfiken på kristen tro, men jag ser hur de kristna hon möter ofta kommunicerar på ett sätt som inte berör hennes referenser och hur budskapet därför inte riktigt når fram.

Samtidskultur och själavinnande
Pingstpastorn Lester Sumrall uppmanar i ”Handbok för människofiskare” att i respekt möta varje människa där hon är. Att dela med sig de goda nyheterna om Jesus börjar därför med fördel med också ta sig tid att leva sig in i en annan människas känsloläge och behov. Att studera vår samtidskultur är en väsentlig del av framgångsrikt själavinnande. Kristna har alltid försökt att sätta budskapet om Jesus in i det sammanhang man möter, en förebild här är Paulus på Areopagen.

Vår samtid – En kapitalistisk hederskultur
I boken ”Om sann gemenskap - Att leva i en kapitalistisk hederskultur” gör Patrik Hagman en mycket intressant analys av vår samtid där konsumtion präglar så mycket av våra liv. Ja, bäst är Hagman när han visar att de som går in för att fly undan kommersialismen så lätt frestas att göra det till en lite finare och annorlunda kommersialism. Att köpa social status genom att äta ekologisk mat som den stora allmänheten har inte råd med är också köpt social status och är på många sätt bara en lite finare yttring av en kapitalistisk hederskultur. Vi behöver ett motmedel mot den kapitalistiska hederskulturen, ett starkt motmedel.

Den kristna traditionen – Ett motmedel
Hagman visar hur den kristna traditionen har många verktyg för att motverka vår samtids kapitalistiska hederskultur. Den mänskliga naturen är densamma och syndens frestelse likadan nu som alltid. Därför är det en rik källa Hagman öser ur när han visar på motmedel ur den kristna erfarenheten genom tiderna. Så kan vi vara en vara en motkraft i ett samhälle som är på väg att spåra ur. Personligen blev jag djupt inspirerad av Hagmans genomgång av de sju dödsynderna och dess relevans i vår tid.

Ett samtal på Erikshjälpen
Så kom det naturligt att vi talade om mat och vegetarianism efter stängningen en dag. Jag berättade om Patrik Hagmans bok och förklarade att argumenten hade berört mig, även om jag fortsatt är köttätare. Vi kom in en del om hur socialt arbete flödar ut naturligt ur en levande kristen tro och varför jag valt att engagera mig i församlingsliv och frivilligarbete. Kanske inte riktigt som Lester Sumrall tänkt sig, men jag tror att han ändå skulle gilla det. 

Läs hela inlägget »
Etiketter: etik, böcker, apologetik

Handbok för människofiskare
Lester Sumrall
Förlaget Filadelfia, 1968

Enkel, pedagogisk och medryckande handbok i att ta de chanser som finns i vardagslivet att berätta om Jesus och förklara evangelium. Sumrall uppmuntrar att inte lämna över själavinnandet till pastorn och evangelisten, utan att varje kristen bör mobiliseras i uppgiften att vinna världen för Jesus. Väckelsemöten har sin plats, men de kan inte ersätta en församling som tar de tillfällen som ges att dela de goda nyheterna om Jesus. Det är ett klassiskt evangelium använder som grund för sina exempel. Den dubbla utgången är till exempel en självklarhet.

Man kan undra varför inte sådana här böcker ges ut på samma sätt idag. Är det så att det att vi lever i en annan kultur innebär förändrande metoder? Eller är det så att vi börjat skämmas för ett klassiskt evangelium?

Läs hela inlägget »
Etiketter: böcker, pingst, evangelium

Av David Whitworth

Sällan eller aldrig hörs det någonting om väckelse bland barn och unga människor. Man kunde tro att Gud åsidosätter dem i väckelsetider men så är inte fallet.

Det är inte ovanligt att höra röster om hur ungdomar skall lockas till kyrkan. Det finns en inställning att barn och ungdomar skall lockas med underhållning av olika slag eller hitta nya vägar att nå dem. Ändamålet kan aldrig helga medlet, att använda oss av tvivelaktiga metoder underminerar evangeliets kraft och bedrövar Helige Anden som är sanningens Ande. Pragmatism neutraliserar väckelsen.

En bättre väg är att nå tonåringar där de är, istället för att försöka locka dem inom kyrkans fyra väggar med gimmicks. Jag talar om tonåringar eftersom jag har mer erfarenhet av dem som jag inte har med barn förutom mina egna. Erfarenheten härstammar från gatuevangelisation bland tonåringar i England och Sverige. Sena lördagkvällar tillbringade vi bland unga människor och delade evangeliet med dem som ville lyssna på oss men alla ville tyvärr inte. Det finns en generation som växer upp som är utan hopp och vilsna. Det är ingen vacker syn man möter bland dessa människor på sena lördagskvällar. Unga människor skapade i Guds avbild som är utan Gud och utan hopp för med sig tragiska följder. En syn som jag sent glömmer var en tjej, ca femton år gammal, som låg på trottoaren så full att hon var knappt vid medvetandet. Det var mitt i vintern och minusgrader och hon var bara klädd i kort kjol och en topp som knappt täckte midjan. Jag grät inombords, jag har tre döttrar och förutom Guds nåd kunde det ha varit en av mina.

Det är bara en tragisk bild bland flera. Vi kan inte göra bättre än att gå ut och dela evangeliet med den unga generationen och be Gud gör ett mäktigt verk bland dem. Hör jag en röst som frågar hur framgångsrika vi var? Ingen blev frälst vad jag vet, men däremot kommer inte Gud att kräva en förklaring varför människor inte blev frälsta genom oss eftersom resultaten är Hans verk.

Det verk som Gud åstadkommit bland barn och ungdomar är väl dokumenterat. Pastorer i New England, USA märkte klart och tydligt under 1700 talets väckelse Guds rörelse bland dem. Alla bevittnade att: "de hörde ungdomar gråtande och hjärtslitande ropa till Gud och det var rörande. De var tyngda av att de tidigare hade avvisat Kristus och försummat honom". En pastor i Boston upplevde att väckelse var för det mesta bland ungdomar. Thomas Charles of Wales skrev: "Här i Bala, (Wales), har vi haft en stor, mäktig och härlig Ande utgjutelse i synnerhet bland bland barn och ungdomar.Barn mellan sex och tolv år berördes, förbluffades och övermäktigades.

Det var under Jonathan Edwards verk i Northampton församlingen som det klaraste bevis för ett speciellt verk av nåd bland de unga visade sig. 1773 kunde Edwards rapportera om en väckelse i staden som gjorde sig gällande med en påtaglig öppenhetens ande i barnen och ungdomarna. Denna ande fördjupades efter två unga flickors bortgång som ledde till många ungas frälsning. Genom en tonårsflickas märkliga frälsning väckte Gud andra unga människor på ett sätt som aldrig hade skådats tidigare. Nyheterna kom som en blixt från klarblå himmel överallt i staden, sa Edwards. Verket bland de unga spred sig till allmänheten med stor makt och övertygelse. Människor som var kallsinniga till evangeliet fick en nöd för deras eviga tillstånd. Edwards beskrivning av Northampton just då är högt intressant för alla som längtar och ber för väckelse: "Staden har aldrig upplevt så mycket kärlek och glädje men heller aldrig så mycket syndanöd".

Edwards uppmärksammade Guds verk inte bara i de äldre tonåringars gemenskap och glädje i evangeliet utan också bland barnen: "Hittills ansågs det som konstig när barnen blev frälsta och uppvisade påfallande förändringar in sin livsstil. Men nu verkar det som om så gott som 30 barn, 10-14 år blivit frälst; 2st 9-10 år och ett barn omkring 4 år".

Edwards gav en utförlig beskrivning om den sistnämnda flickan frälsning. Han skrev att hon blev frälst utan den minsta påtryckning från föräldrarna och det var i en tid då få blev frälsta. Hon visade en klar uppfattning om frälsningens visshet och tillbringade mycket tid ensam i bön. Det var hennes glädje att varje söndag vara i Guds hus. Hon blev tillfrågad av föräldrarna varför hon så flitig ville vara med på gudstjänsten "för att höra Mr Edwards predika" var hennes svar. Livet igenom visade hon ståndaktighet och hade ett starkt vittnesbörd tills den dagen hon gick in i härligheten.

Dessa exemplar är bara ett axplock av Guds verk i barnen inte bara i USA utan också i Wales Skottland och England på 1700-talet. Förmodligen har det skett väckelse bland barnen i andra länder men jag har inga uppgifter om det.

Väckelse bland barn hade ofta en gemensam nämnare. Det var inte ovanligt att barn ordnade bibelstudier för andra barn. De samlade sina ofrälsta klasskamrater och predikade evangeliet för dem. Det finns berättelse om att en grupp barn som samlades regelbundet i en lada för att be för väckelse och det behagade Gud att svara deras kollektiva bön.

Tonåringarna var inget undantag. De samlades för att höra Ordets förkunnelse och ingenting annat. Gud hade tänt en brinnande längtan och en hunger i dem för att fördjupa sig i Bibelns läror. De ville ha gemenskap kring Ordet så mycket som möjligt och nå ut till klasskamrater och arbetskamrater med evangeliet som Gud så rikligen välsignade.

Djupet av andliga upplevelser och kärlek till deras frälsare som uppvisades i många unga människors liv borde uppmuntra oss till bön för liknande bevis i våra ungdomar och för oss själva i våra församlingar.

Evangeliet har inte något behov av stöd "det är Guds kraft till frälsning för var och en som tror" (Rom 1:16 Reformationsbibeln). En klarare bild kan man inte få än i Apostlagärningarna om evangeliets innehåll och framförande. Håller vi oss till dessa principer som är väl beprövade då kan vi med full förtröstan be för väckelse bland barn och ungdomar.

Jonathan Edwards får sista ordet:
"När våra ungdomar träffades, ville de bara prata om Jesu Kristi förträfflighet och Hans kärlek intill döden; om frälsningsvägens härlighet; om Guds underbara, fria nåd; Hans storartad frälsningsverk i själen; om sanning och visshet i de stora ting i Guds Ord och om Hans väldoftande fullkomligheter".

Läs hela inlägget »
Etiketter: väckelse

När Sovjets murar plötsligt föll - personliga berättelser från livets ords missionärer
Christian Åkerhielm, Toni Gadd, Lydia Holm, Rune Borgsö, Mats-Jan Söderberg, Mats Ola Ishoel
Livets Ords Förlag, 2013

Ibland öppnar sig ett land för väckelsen, ett speciellt skede träder in för ett religiöst uppvaknande. Så var det när den ateistiska staten Sovjetunionen föll samman i 1991, en enorm hunger efter evangelium väcktes bland folket. Många utländska organisationer skickade evangelister och hjälpsändningar. Ibland kanske man handlade på ett sätt som gav svårigheter i de kämpande inhemska församlingar som överlevt förföljelserna. I andra fall kanske man lade så mycket kraft på väckelsekampanjer att man missade att vårda och plantera livskraftiga lokala församlingar.

I den här boken får vi del av den svenska trosrörelsens perspektiv på denna intressanta tid i väckelsernas historia. Stora insatser gjordes av svenska församlingar, insatser som lämnade efter sig en församlingsrörelse som idag har en kvarts miljon medlemmar.

Nedan är reflektioner över boken från vårt reformatoriskt baptistiska perspektiv:

  • Det är sannerligen medryckande äventyr på missionsfältet som boken bjuder på. Spännande och engagerande läsning som gissningsvis kommer att inspirera mången ungdom att söka sig ut i världen för att dela med sig av de glada nyheterna om Jesus Kristus.
  • I berättelsens form får vi ser hur trosrörelsens teologi ter sig i det praktiska tjänandet. Särskilt då den vikt man lägger vid profetian för att leda och planera verksamheten och hur kraftgärningar, helanden och tecken får spela en viktig roll när man förkunnar evangelium. I många delar skiljer det här avsevärt från den reformatoriska grundsynen.
  • En verklig styrka i den svenska trosrörelsens mission i de forna östländerna är dess fokus på att grunda, forma och vårda lokala församlingar. Visst är det något viktigt att ta med oss ut på missionsfälten, men också hemma i Sverige. Kanske borde vi ibland lägga mer kraft på att fostra goda lärjungar som vill bygga kyrka, än att mest vilja fylla kyrkan med halvhjärtade..
Läs hela inlägget »
Etiketter: böcker, väckelse, pingst

Av David Whitworth

Skönhetens industri är en av alla tiders lönsammaste industrier. Det satsas miljarder på skönhetsoperationer, kosmetika, spa, gör-om-mig, och gym o.s.v. Strävandet efter att se hälsosam, vacker och ung ut har sina mörka sidor med de kroppsliga och psykiska skador som ofta uppstår. Jag säger inte att allt detta är fel. Vi som troende har ändå ett ansvar att vårda våra kroppar så gott det går eftersom kroppen är den Heliga Andens tempel. Vi vet att dagen kommer då vi får förskönade kroppar som liknar Kristi uppståndelse kropp. Alla försök att försköna kroppen är ju dömt att misslyckas i sista änden och döden gör en narr av kroppsliga skönheten.

I motsats till detta är den skönhet som Gud förskönar oss med är djup, evig och bleknar aldrig. Bibeln kalla denna skönhet för helighet och det är heligheten som präglar hela Guds väsen och egenskaper. Gud skapade människan till sin avbild med syftet att återspegla sin helighet. Syndafallet förvrängde denna avbild (helighet eller härlighet) så att det knappt är igenkännligt i oss: "Alla har syndat och saknar härligheten från Gud" (Rom 3:23). Syndafallet lämnar djupa spår efter sig i hela vårt väsen alltså i förståndet, känslorna och viljan.

För en ordentlig förståelse av Andens verk i oss och i väckelsen är det avgörande att reda ut begreppet skönhet. Eftersom Gud är härlighetens Gud har vi en sann referensram för att kommer fram till en allmängiltig beskrivning av skönhet.

Psalm 19:2 kommer till tals i sammanhanget. "Himlarna vittnar om Guds härlighet, himlavalvet förkunnar Hans händers verk". Hela skapelsen är ett stort uttryck för Treenighetens mångfald och enhet. Universum bevittna denna symmetri, harmoni och skönhet som finns i Treenigheten. Vårt solsystem är ett lysande exempel som bibeltexten berättar för oss. Med öppna ögon kan vi iakttaga Guds skönhet och majestät runt om oss. Solens härlighet är bara en gnista gentemot Guds härlighet, vi kan knappt titta på solen en sekund utan att bli tillfälligt förblindade, hur är det då med Guds bländande helighet? Fågelsång på våren är som en symfoni, varje fågel har sin sång men tillsammans lyfts deras sånger med växande tonstyrka till fullkomlig harmoni. Vilken bild av denna enhet i mångfalden och mångfald i enheten som finns hos treenigheten! Ett lager nysnö på marken som glittrar i januarisolskenet lämnar efter sig ett övermäktigt intryck av Guds helighet. Blommorna är en förnimmelserik värld av färg och form vars kronblad sammanflätas till en rik gobeläng.

Centralt i skönheten är symmetri, det som utstrålar från Guds väsen och egenskaper och som bevittnas i treenigheten. Syndens elakhet förvrängde den symmetriska och sköna avbilden i oss. En människa utan Gud är ur balans och saknar harmoni och helighet i förståndet, känslorna och viljan.

Francis A, Schaeffer sammanfattade människans dilemma så här: "Människans likgiltighet till Gud orsaker ett teologiskt problem hos henne, som i sin tur orsakar en likgiltighet till sig själv, alltså ett psykologiskt problem, och det skapar i sin tur en likgiltighet till andra människor, ett sociologiskt problem"

Guds plan för oss är att återställa symmetrin, skönheten harmonin och heligheten i oss (Ef 1:4). Kort sagt Kristi avbild återställs i oss. Det är evangeliets kärna och fullkomnande.

Helgelse är Guds strategi för att förvandla oss till ett heligt folk. Vår Herre bad för sina lärjungar och för oss att Fadern: "Helga dem i sanningen, ditt ord är sanning" (Joh 17:17). Ordet är primärt i helgelseprocessen men Gud har andra metoder till sitt förfogande som ett komplement. Helgelse är Guds vilja och plan för oss (1Tess 4:3) och allt annat är sekundärt. Lägg märke till att det börjar med förståndet! Alltså sanningen tillämpas till förståndet. Paulus säger att vi är förvandlade genom tankens förnyelse (Rom 12:2). (Den bästa kommentar på denna vers är Ps 1:1-3). Därför är det viktigt att genomdränka våra tankar med Guds ord, eftersom det inte finns någon genväg till helgelse. Förloppet är livslångt och trots att vi är nya människor i Kristus finns det spår av synd att ta itu med. Det kännetecknande draget i helgelsen är den Helige Andens frukt (Gal 5:22-25) som mognar mer och mer. Allt som berör Jesus Kristus är heligt, härligt och skönt. Det gäller Hans person och liv, väsen och egenskaper, undervisning och gärningar. Evangeliet är om Kristi härlighet (2Kor 4:4), Hans rike är härlighetens rike och det är inte så konstigt att Han vill försköna sitt folk. Paulus ger oss det bästa uttrycket för detta: "Och vi alla som med avtäckt ansikte skådar Herrens härlighet som i en spegel, vi förvandlas till samma bild, från härlighet till härlighet. Det sker genom Herren, Anden" (2 Kor 3:18).

Denna underbara vers fyller oss med glädje och om inte så är det dags att tänka om. Anden förskönar oss med Kristi härlighet till sanna äkta människor och det är den goda nyheten - evangeliet! Tänder inte detta en eld i våra hjärtan och en längtan efter detta?

Har vi någon aning om hur ful, förskräcklig och stinkande synden är? Har vi det så skulle vi bekämpa synd med alla bibliska resurser vi har till vårt förfogande. Varje synd vi besegrar är ett steg uppåt på helgelsens uppåtgående spiral och den fullbordas när vi når den himmelska härligheten.

Andens verk i oss intensifieras i väckelsetider. Guds folk får en förkrossande inblick i syndens förskräcklighet och detta leder till en drivande längtan efter helgelse. Helgelsen visar sig tydligt och kraftfullt i våra liv så att de ofrälsta varken kan dementera eller ignorera den. Så genomsyrar väckelsen då hela samhället.

Läs hela inlägget »
Etiketter: väckelse

Döparerörelsens väg genom tiderna
C.G. Hjelm
Förlaget Filadelfia, 1946

Ibland får man höra att baptiströrelsen är en amerikansk import, en nymodighet utan rötter, en väckelserörelse utanför Kyrkan med stort K. Därför är det nyttigt att läsa en bok som denna av pastor C.G. Hjelm (1903-1965). Vi får här se att döparrörelsen, som baptisterna är en del av, till sitt ursprung är europeisk och att rötterna går ända tillbaka till Johannes döparen.

I alla tider har det sedan funnits väckelserörelser av fria församlingar som protesterat mot statskyrkans villfarelser och återgå till urkristendomens organisation och förkunnelse. Dessa församlingsrörelser utsattes ofta för svåra förföljelser, och kanske är det inte så konstigt att de under dessa svåra förhållanden ibland var omogna i sin teologi och kunde bejaka det som vi idag kan se som villoläror. Men, ibland så är rapporter om deras villoläror också en del av den propaganda som den etablerade kyrkan drev mot dem.

Dagens friförsamlingsrörelser har så bland annat montanister, valdenser, albigenser, husiter, mennoniter och hutteriter som föregångare. Det betyder att dagens anabaptister, baptister och pingstvänner har djupa rötter i en gren av den historiska kyrkan som hela tiden funnits vid sidan av statskyrkosystemet.

För C.G. Hjelm är brytpunkten när den romerska kejsaren gör kyrkan till en statsinstitution. Statens inblandning i kyrkans angelägenheter börjar vid mötet i Arles år 314 och fortsätter tydligt i kyrkomötet i Nicea år 325. Här sker övergången från frikyrka till statskyrka. Så fortsatte det också, även reformatorerna Martin Luther (1483- 1546), Huldrych Zwingli (1484-1531) och Jean Calvin (1509-1564) förordade statskyrkan och förföljde den radikala reformationens fria församlingar.

Den första baptistförsamlingen grundades i Amsterdam 1609 av brittiska emigranter. Dessa emigranter var radikala puritaner som flytt undan förföljelse i England. Kontakter med anabaptistiska mennoniter är dokumenterade. Så även om baptisterna inte kommer ur anabaptisterna, så är det tydligt att baptiströrelsen har inspiration och rötter i den radikala reformationen på Europas kontinent. Den brittiska baptiströrelsen kom att växa och frodas, och det är den delen av döparrörelsen som kom att få störst utbredning över världen. I Sverige kan baptistväckelsen sägas börja 1847 då F.O. Nilsson döptes av den tyske baptistpastorn J.G. Oncken i Hamburg.

Så baptiströrelsen är inte en amerikansk import, ingen nymodighet och den saknar inte djupa historiska rötter i den levande kristna kyrkan.

Visst hade det varit gott med en nutida motsvarighet till C.G. Hjelms bok om döparrörelsens historia. Vem känner sig manad?

Läs hela inlägget »
Etiketter: böcker, anabaptist, baptist

När världen blev kristen 312-394
Paul Veyne
Bokförlaget Daidalos, 2013

Paul Veyne är en fransk professor som är expert på romersk historia. I den här boken utforskar han den romerska kejsaren Konstantin den store (ca272-337) och hur hans omvändelse till kristendomen år 312 spelade en viktig roll i det händelseförlopp som gjorde vår del av världen kristen. Veyne är mycket beläst och boken är en fröjd att läsa. Det ska kanske sägas att boken inte är skriven från ett kristet perspektiv, och att det akademiska anslaget kanske inte är för alla. Men, ämnet är spännande och analysen är skarp.

Synen på kejsar Konstantin är lite av en vattendelare bland kristna rörelser. Anabaptister och de fria församlingarna ser ofta att kyrkans fall kom med Konstantins sammanblandning med mellan kyrkan och staten. Reformatorn Jean Calvin menade att kyrkans fall kom med påve Gregorius I, Gregorius den store, (540-604) medan reformatorn Huldrych Zwingli förlade fallet till påve Gregorius VII, Hildebrand, (ca 1020-1085). Enkelt kan man säga att barndöpare med statskyrkliga tendenser ser många positiva saker med kyrkans horande med staten under Konstantin och förlägger kyrkans fall senare under medeltiden. Döparrörelsen ser istället att något farligt började med Konstantin och att de fria församlingarna som sedan försökt bevara väckelsen sedan den tiden hela tiden varit utsatt för förföljelser.

Här är tre reflektioner utifrån Veynes bok:

  • Konstantin omvändelse år 312 var verklig och han blev en ärlig kristen. Han trodde verkligen att han Gud utsett honom till en speciell roll för att föra världen till frälsning genom Jesus Kristus. Vid hans omvändelse var de kristna en avantgardistisk sekt med ca 10 % av befolkningen kristna, efter att den process som Konstantin startat verkat klart var större delen av medborgarna i det romerska riket åtminstone till namnet kristna. Visst kom många sedan att bli kristna av opportunistiska skäl, men Konstantin ska inte räknas till dem. Han hade som många romerska kejsare en enorm tro på sig själv och sin roll i historien, men man kan också säga att Veynes bok bekräftar Konstantins viktiga roll för statskyrkokristendomen som Europas religion. En person kan göra avgörande skillnad i världshistorien, en sådan person var Konstantin.
  • Konstantins kristnande av Europa hade kunna gå om intet. De första kejsarna som kom efter Konstantins fortsatte hans arbete. Men, en av efterträdarna Julianus Apostata (331-363) försökte när han blev härskare år 361 att återföra det romerska riket till hedendomen. Veyne menar att valet av efterträdare till Julianus år 363 var ett tillfälle då kristendomen kunnat bli en parantes i historien. Det var inte på något sätt självklart att den nya kejsaren skulle vara kristen, det pågick en maktkamp mellan en hednisk falang och en kristen falang och det hade lika gärna blivit vilken av dem. Nu blev det så att klaner som hade inflytande att sätta in en ny dynasti av kejsare valde att utse kristna kejsare och inte hedningar. Man kan undra hur det har påverkat Europas historia. Hur hade vår del av världen sett ut om kristendomen aldrig blivit statsreligion? Mycket av det som vi ser som civiliserat och självklart har kristen grund. Men, kunde motsvarande ting, som till exempel vår sjukvård eller slaveriets avskaffande, lika gärna skett på hednisk grund? Kunde vår civilisation kanske ha frodats på den stoiska etikens bas? Här finns många intressanta frågor. Veyne menar att det kanske inte finns så stark grund för att tillmäta kristendomen alltför stor roll i byggandet av den västerländska civilisationen som vi känner den. Och visst kan man undra vad inte en kristendom bestående av avantgardistiska församlingar med 10-20 % av befolkningen som överlåtna medlemmar kunnat åstadkomma.
  •  Något som är väldigt tydligt att kyrkan förändrades av att hora med staten. Både teologi och praktik förändrades för att hantera att alla nu föddes in som kristna. Att vara en avantgardistisk sekt fungerade inte längre nu när man var en del av etablissemanget. Och det blev frestande att ta hjälp av staten för att hantera oliktänkande. Det var tydligt när baptiströrelsen kom till Sverige att konstantinismen var stark och levande i den svenska lutherska statskyrkan, förföljelserna blev hårda och brutala. Vi kan också se i vår tid hur den lutherska statskyrkan hela tiden följer statens ledband i teologi och moralfrågor. Kanske är det snart dags att låta konstantinismen somna in och låta fria församlingar föra Sverige till väckelse?
Läs hela inlägget »
Etiketter: anabaptist, traditionen

Av David Whitworth

Det finns två sidor på samma mynt i den Helige Andens verk i väckelsen. Hans verk i de troende och Hans verk i de ofrälsta.

I Psalm 85:7 hittar vi en bön om förnyelsen av Guds folk: "Vill du inte göra oss levande igen, så att ditt folk få glädjas i dig?". Vem av oss skulle förneka att vi är andligt slöa och försoffade och har kommit in i en törnrosa-sömn? Är det inte så att vi saknar gnistan och släpar benen efter oss? I så fall har vi ett ansvar inför Gud, för oss själva och för varandra att be denna bön. En del av den Helige Andens verk är att ge liv åt sitt folk i sådana tider som de saknar gnistan och livskraft. "En stor, genomgripande förändring och förnyelse behövs" (Peter Fjellstedt).

Teologin om den Helige Anden har sin grund i Johannesevangeliet kap 14-16. Jesus förklarar för sina lärjungar i hans avskeds tal att han snart skall lämna dem och skänka den Helige Anden till dem. Dessa kapitel innehåller bl.a. en utläggning om Andens ämbete och blir utgångspunkten för Andens verk i väckelsen i de ofrälsta. Nästa blogg kommer att innehålla Andens verk i de troendes liv.

Anden frälser människor i alla tider, men i väckelsens tider kan tusentals bli frälsta på en och samma gång, men den Helige Andens verk är detsamma antingen det sker i väckelsens tider eller i torftiga tider.

Frälsningen börjar med vad vi kan kalla ett förarbete. Synden står mellan Gud och människan och hon har ingen medvetenhet om syndens allvar och konsekvenser. "Ty den här tidsålderns gud har förblindat de otroendes sinnen---" (2Kor 4:4).

Synden förolämpar Gud och har dragit förbannelse över hela skapelsen. Andens verk börjar med syndens problem "Och när Han kommer, skall Han överbevisa världen om synd---" (Joh 16:8). Anden är "sanningens Ande" (16:13) och Guds ord är sanning (17:17) Anden och sanningen hör ihop och kan inte åtskiljas. Ett klassiskt exempel hittar vi i väckelsen på pingstdagen i Apg 2.

För en ofrälst människa är synden ett suddigt begrepp. Utan den moraliska lagen (de tio budorden) finns det ingen kännedom om synd. Luther och de andra reformatorerna var måna om att predika lagen som ett förarbete till evangeliet. De var väl medvetna om att de ofrälsta först behövde känna till syndens sanna karaktär innan de hörde evangeliet.

På pingstdagen samlades judarna och proselyterna i Jerusalem från alla håll och kanter i det Romerska riket. Apg 2 ger en skildring av Petrus predikan. Om det är sant att lagen först måste predikas varför saknas det då i Petrus predikan? Jo, av det skälet att hans åhörare var judar och kunde lagen på sina fem fingrar.

Centralt i hans predikan var Kristus som den utlovade Messias och om Hans korsfästelse, död och uppståndelse. Petrus hämtade sin predikan från GT och i synnerhet från David för att bevisa sitt argument. Predikan nådde sin kulmen i Apg 2:37. "Då de hörde detta, högg det till i hjärtat på dem, och de frågade Petrus och de andra apostlarna: Bröder vad skall vi göra?" "Högg det till---" betyder olidlig ångest, Ordet borrade djupt i deras hjärtan och drev dem till denna fråga om frälsningens väg. Nyckelordet i Petrus svar var omvändelse. Ordet är ständigt återkommande genom Apostlagärningarna. I omvändelsen finns det två moment: att vända bort från och överge en syndig livsstil eller att leva i uppror mot Gud och att vända om till Gud i tro.

Den Helige Andens verkande kraft i frälsningen pånyttföder människor, dvs. vänder dem från synd till helighet. Vår frälsare betonar det i Joh 3 att pånyttfödelsen är en nödvändighet för att se (förstå) och att komma in Guds rike. Människor är andligt döda i synd och behöver nytt liv - en ny natur. I Hesekiels bok beskriver Gud pånyttfödelsen så här: "Jag skall ge er ett nytt hjärta och låta en ny ande komma in i er. Jag skall ta bort stenhjärtat ur er kropp och ge er ett hjärta av kött" (Hes.36:26).

Effekten är att en människa som älskade synd och valde det har fått ett nytt hjärta (ny natur) till att älska och välja helighet. Anden föder människor på nytt genom Guds levande Ord (1 Petr 1:23) och de är nya människor i Kristus.

Att få ett nytt hjärta eller ny natur är början på frälsningens verk. Det fortsätter med helgelsen som också är Andens verk men vi är inte passiva: "Därför, mina älskade, liksom ni alltid har varit lydiga, så arbeta med fruktan och bävan på er frälsning, --- Gud är den som verkar i er, både vilja och gärning, för att hans goda vilja skall ske". (Fil 2:12-13)

Som ofrälsta var vi syndare och saknade Guds härlighet (Rom 3:23). Härlighet är ett ord som i Bibeln är utbytbar med skönhet, helighet och majestät. Det som saknades i oss då var Guds helighet och skönhet, alltså Guds avbild som förstördes med syndens intrång genom syndafallet.

Den förstörda avbilden återställs i oss genom den inneboende Anden. Verket börjar i frälsningens eller pånyttfödelsens ögonblick. Frälsningen är livslång och betecknas i Bibeln som helgelse. Guds Ord genom Petrus: "Ni skall vara heliga, ty jag är helig" (1 Petr 1:16). Paulus utvecklar ämnet för oss i 2 Kor 3:18:"Men alla vi med avtäckt ansikte skådar Herrens härlighet som i en spegel, vi blir förvandlade till samma avbild, från den ena härligheten till den andra, som kommer av Herrens Ande".(Reformationsbibeln) Det är en underbar vers som berättar för oss att vi är på en uppåtgående spiral, helgelsens spiral. Guds vilja för oss är att vi skall återspegla hans underbara helighet och skönhet mer och mer i våra liv till den dagen verket är fullbordat. Vi förvandlas till sanna äkta människor vars liv återspeglar den högste och heligaste människan som någonsin har trätt fram på jorden. Nämligen, Herren Jesus Kristus.

Väckelse är helt och hållet den Helige Andens verk. Han frälser människor i andligt torftiga tider som vår i västvärlden, men Hans frälsningsverk är intensivare och snabbare i väckelsens tid. 

Läs hela inlägget »
Etiketter: väckelse

Liv i församlingen ”Att vara ett hoppfullt tecken i världen”
John Howard Yoder
Bokförlaget Libris och Johanneskyrkans förlag, 2003

Innan kejsar Konstantins omvändelse år 312, var den kristna kyrkan en avantgardistisk sekt med ungefär tio procent av befolkningen som medlemmar. Med Konstantin inleddes dock en symbios mellan stat och kyrka, att födas i romerska riket blev snart detsamma som att födas som kristen. Det här innebar en djup påverkan på Europas kultur som vi ännu märker av. Men, också kyrkan genomgick en genomgående förändring. Regelbundet har det framträtt väckelserörelser som velat gå tillbaka till kyrkans ursprungliga evangelium och levnadsätt, att återupptäcka det som gått förlorat när man anpassat sig som folkkyrka och tjänare till överheten.

Boken ”Liv i församlingen” av John Howard Yoder ger ett gott underlag för ett samtal om hur vi i vår tid kan återupptäcka något av den glöd som fanns i urkyrkan och kanske sortera bort lager av konstantinism som vår tro och lära sakta byggt på sig. Boken är fokuserad på fem praktiker som är grunden för församlingen, dessa är:

  • Dopet och den nya mänskligheten – Dop – Att döpa i vatten
  • Att binda och lösa – Broderlig förmaning – Att ta ansvar för varandra
  • Att bryta bröd tillsammans – Nattvarden – Att dela brödet
  • Kristi fullhet – Det gemensamma praktiserande av gåvorna – Ge rum för allas gåvor
  • Paulus regel – Församlingsmötet – Att komma överens


Ibland har vi blivit så fokuserade på lärorenhet att vi missat praktikernas centrala roll i lärjungaskap och församlingsliv. Andra gånger har vi så anpassat oss till det omgivande samhället att vi gått så långt bort från att vara avantgardistisk sekt att vi knappt är igenkännbara som kristna. Den radikala reformationen var radikal och genom Yoders bok får vi hjälp att återupptäcka det radikala som ofta ligger latent i de församlingar som en gång sprang fram ur mäktiga väckelser.

Läs hela inlägget »
Etiketter: böcker, anabaptist

Thomas Grantham God’s Messenger from Lincolnshire
John Inscore Essick
Mercer University Press, 2013

Thomas Grantham (1633/34-92) var en av sin tids främsta ledare för de brittiska baptisterna. Det finns mycket intressant man skulle kunna skriva om, hans användning av nicenska trosbekännelsen och kyrkofäderna, hans anti-predestinitariska teologi och hans försvar av troendedopet. Men, i det här korta inlägget ligger det tredelade ledarskapet i fokus. I svensk frikyrkorörelse är det här intressant, t.ex. i jämförelse med Equmeniakyrkans regionala kyrkoledare och riksevangelister.

Bland Englands generalbaptister uppstod ett samtal om apostlarna, om apostlaämbetet levde kvar eller om det tonade ut efter nytestamentlig tid. Sakta framträdde bland dem ett tredelat ledarskap med pastorer/äldste, budbärare och församlingstjänare. Budbärarna är modellerade efter de nytestamentliga apostlarna, men har inte på samma sätt gåvor som tungotal, mirakel, tecken eller kraftgärningar.

Medan pastorer och församlingstjänare är tydligt knutna till en församling, så är budbärarna resande och tjänar flera församlingar. Grantham menar att det finns tre viktiga anledningar för att ha budbärare:

  • För att plantera församlingar
  • För att hjälpa församlingar som efterfrågar stöd med organisationsfrågor och andra angelägenheter.
  • För att stötta församlingar och pastorer i att konfrontera spridning av villolära.

Grantham beskriver också tre uppgifter för budbärare:

  • Predika evangelium
  • Undervisa och stärka församlingar
  • Försvara evangelium mot angrepp

I Essicks bok får vi se hur Grantham själv inte bra beskriver och försvarar budbärarens ämbete, utan också själv med sitt liv och tjänande visar vad en budbärares ledarskap kan innebära för att hjälpa och stötta församlingarna, både i inre angelägenheter och för att predika evangelium och plantera församlingar.

Läs hela inlägget »
Etiketter: baptist, böcker

Översatt från William Cathcart, ed., The Baptist Encyclopædia (Philadelphia: Louis H. Everts, 1881). Texten behöver mer redigering, men delas här ändå i lite rått format för att ge en bild av den svenska baptiströrelsen 1848-1881.

En ung svensk sjöman, vid namn Wilhelm Schröder, blev en söndag ledd till kyrkan the Baptist Mariner’s church, med  I.R. Stewards som pastor. Schröder hade blivit omvänd under sin resa till de Förenta staterna. Den söndagsmorgonen döptes två sjömän av Mr. Steward. Det var första gången som Schröder såg dopets förordning. Efter några veckor döptes också han.

På sin återresa till Sverige mötte han en svensk sjöman vid namn F.O. Nilsson som tjänande i det landet som missionär bland sjöman med stöd från Seamen’s Friends Society i New York. Genom en anmärkning från Schröder så leddes Nilsson att undersöka ämnet dop. I juli 1847 så döptes också Nilsson av pastor J.G. Oncken i Hamburg. 21 september 1848 döptes hans fru och fyra andra i Kattegatt, nära Göteborg, av en baptistmissionär från Danmark, samma kväll grundades den första baptistförsamlingen i Sverige. Den bestod av sex medlemmar. F. O. Nilsson predikade och döpte tills antalet döpta troende var femtiotvå.

Men detta kunde inte tillåtas av den svenska lutherska papismen. Följaktligen dömdes F.O. Nilsson till landsförvisning i juli 1851, och tvingades gå i landsflykt i Danmark. Som konsekvens av hård förföljelse så emigrerade en majoritet av församlingen till Amerika våren 1853.

De baptister som stannade i Sverige led under svåra förföljelser, ofta fick de böter och fördes inför konsistoriet, den lutherska svenska kyrkans inkvisition, för att inte ha döpt sina barn, och för att ha avvikit från den rena tron.

Medan dessa ansträngningar gjordes för att krossa rörelsen, så växte ett nytt intresse fram i den norra delen av landet. Några personer i Stockholm som hade förts till frälsande kännedom om Kristus hade börjat nära tvivel om barndopets giltighet. Bland dessa fanns körsnären David Forsell. Just vid den tiden, blev Anders Wiberg, vars namn är bekant för amerikanske baptister, genom Guds försyn, ledd till Stockholm, och hans namn har sedan dess identifierats inte bara med den svenska baptiströrelsen, utan med allt kristet arbete. Han föddes i norra Sverige 1817, yrkesbanan började som butiksbiträde, men hans kärlek till böcker ledde honom snart att överge detta yrke och ägna sig åt studier. Som student omfattade han skeptiska idéer. Men någon anmärkte en gång till honom att Bibeln trots allt kunde vara sann, och om det vara så, så vore det en fruktansvärd sak att falla i den levande Gudens händer. Den anmärkningen lämnade honom otillfredsställd med hans skeptiska uppfattningar och detta skräckinjagande ”om” förföljde honom dag och natt. Så intensiva var hans känslor att han inte fick någon frid förrän han fann frid i Kristus, detta skedde 1842. Det följande året vigdes han som präst i den lutherska kyrkan, och han stannade som präst i den kyrkan tills 1849. Under den tiden predikade han oförskräckt och troget Kristus och honom korsfäst, inte bara i statskyrkans predikstolar, utan också i avsides belägna byar och bondgårdar, och Herren välsignade hans tjänande för mångas frälsning. Men relationen med statskyrkan bekymrade honom, och 1849 tog han avsked från prästämbetet. 1850 reste han från norra Sverige till Stockholm. Där mötte han de bröder som samtalade om dopet. 1851 följde han David Forsell till Hamburg, där han mötte bröderna J.G. Oncken och Julius Köbner, med vilka han hade uppriktiga samtal om dopet, men han var fortsatt var fast övertygad i sin tro på barndop. När han återvänt till Stockholm så började han studera ämnet grundligt. Resultatet blev at han övertygades om att nedsänkning av troende var det enda skriftenliga dopet, och följaktligen, så skrev han sitt första arbete om dopet, en volym på 320 sidor i oktavformat, som publicerades i Uppsala 1852.

Då hans hälsa sviktade, rekommenderade hans läkare en sjöresa. Han lämnade Stockholm för Förenta staterna 17:e juli, 1852. Fartyget stannade till på ön Amager, när Köpenhamn, och där döptes Anders Wiberg i Östersjön, den 23:e juli, av F.O. Nilsson. Han stannade två år i Amerika. Under den tiden så gjorde den kristna rörelsen ansenliga framsteg i Sverige. Det upptäcktes också ett intresse för Sverige bland kristna i Amerika. I augusti 1855, anställdes Wiberg av American Baptist Publication Society för att tjäna som ledare för missionsarbetet i Sverige. Kvällen den 23:e augusti 1855, hölls ett avskedsmöte i kyrkan Fifth Church, Sansom Street, Philadelphia, vid vilken han offentligt avskildes för arbete, och på samma gång förenades i äktenskap med fröken Caroline Lintemuth, som var medlem av den församlingen och en trogen tjänare in söndagsskolan. Under hennes tjugofem år av tjänande som missionär i Sverige, så har fru Wiberg, under många svårigheter och prövningar som vi också kan säga, hjältemodigt så vid sin makes sida som en sann, trofast hjälpare i hans missionsarbete.

Under Wibergs frånvaro från Sverige hade arbetet där ökat år efter år. Den avhandling om dopet, som han skrev 1852, hade publicerats, spritts vitt och brett och skapat stor sensation. Genom att läsa den så övertygades många om sanning om dopet och vill bli döpta. Eftersom det inte fanns någon som kunde administrera dopet, så reste Broder P.F. Hejdenberg till Hamburg våren 1854, där han döptes och ordinerades. När han återkommit till Sverige döpte han i olika delar av landet, och vid årets slut fanns det runt 200 döpta omvända. Det följande året, 1855, präglades av än ännu större ökning, så att antalet vid dess slut hade ökat till 500.

Men statskyrkan kunde inte tillåta den här rörelsen. Broder Hejdenberg ställdes inom en kort period sexton gånger inför domstol, för att svara för på anklagelsen att ha hållit religiösa möten i strid med lagen, och ha sattes åtta gångar i fängelse, varje gång mellan två till fjorton dagar.  Samma år fortsatte i flera av landets landskap. Så dömdes broder David Forsell till böter på 100 kronor för att ha predikat evangelium, och 5 kronor i tillägg för att ha vanhelgat sabbaten för att ha predikat på en söndag.

När det anlände till Stockholm, så fann makarna Wiberg en liten skara av 24 döpta troende. Den första baptistiska söndagsskolan i Sverige startades med 22 barn, ett antal som snart ökade till 150.

1856 startade Anders Wiberg den kristna månadstidskriften Evangelisten. Samma år så skapades Stockholms missionsförening och fyra evangelister sändas ut på fältet. Mycket gott har gjorts genom denna och liknande föreningar som senare bildades i olika delar av landet.

Vi slutet av 1856 fanns det 21 baptistförsamlingar i landet, men 961 medlemmar och 24 predikanter. När saken skred framåt så växter blev förföljelserna våldsammare, böter och fängslanden rapporterades nästan varje vecka. Några personer dog till och med av barbariska bestraffningar. Det följande året döptes 1293, och vid slutet av året hade vi 2105 medlemmar, 45 församlingar och 44 predikanter.

Också i dessa år fortsatte den hårda förföljelsen att härja, särskilt i södra Sverige. Där grep myndigheterna våra baptistpredikanter och satte dem i fängelse så fort de fann dem utan för deras egen församlings gränser. Sex av våra bröder fängslades en gång i isoleringscell i Kristianstad, och några av dem behandlades helt barbariskt. En av dem, en blind evangelist, hölls i detta fängelse i åtta dagar för att ha spritt kristna böcker och skrifter. När han togs från fängelset satt en järnkätting runt en av hans fotleder, och när han åkte fängelsevagn till en annan station, så sattes mer järn på honom. I detta tillstånd sändes han hem, tvingad att betala en ansenlig summa pengar. Eftersom han inte hade några egna pengar, tog de vad han fått från böckerna han sålt och också klockan han bar, men som inte var hans egen. En annan evangelist och kolportör greps, blev svårt slagen, avtagen sina kläder, slängd i kallt vatten, hade håret klippt tätt inpå skallen, kläddes i tunn fångdräkt och sedan slängd i en fuktig cell i den kalla säsongen på året. Där ådrog han sig en sjukdom, som han aldrig helt tillfrisknade från.

I det följande året, 1858, ökade vårt medlemskap till 3487 i 69 församlingar.

Vid denna tid förenades en ung ädling vid namn Adolf Drake, som studerat vid Uppsala universitet, vårt samfund. Han har sedan bevisat sig en av ”landets härliga”, och arbetar troget och skickligt som en redaktör för vårt samfunds tidning, Veckoposten, och som lärare på vårt teologiska seminarium, utan att nämna han arbete i många andra delar av det kristna företaget.

När samlingslokalen för Stockholms baptister sedan länge blivit för liten för att få plats med alla som närvarade vid gudstjänsten, och eftersom församlingen i Stockholm inte hade medel för att bygga ett större hus, företog Anders Wiberg år 1861, en resa till England och lyckades samla in 1100 pund. Men, eftersom denna summa var alldeles för liten för att rättfärdiga byggstart, reste han med fru Wiberg 1863 igen till Amerika, för att göra en insamling för samma syfte. De mottog ett hjärtligt välkomnande på många platser och från många kära kristna vänner, som hade ett livaktigt intresse för den svenska missionen. Under deras tid i Amerika mötte de K.O. Broady, svensk till födseln, som hade studerat för pastorstjänst vid Madison University, och sedan hade tjänstgjort i inbördeskriget. De träffade också Dr. J.A. Edgren, som hade studerat vid samma plats och tjänstgjort i kriget. Dessa bröder, tillsammans med Anders Wiberg, utnämndes till missionärer till Sverige, och seglad från Amerika 16:e juni 1866. K.O. Broady har sedan dess tjänat som rektor för vårt teologiska seminarium som grundades samma år, och också som en framstående predikant. Dr. Edgren återvände efter några åt till Amerika, och har gjort ett gott arbete som rektor för den skandinaviska avdelningen på baptisternas teologiska seminarium i Chicago.

Arbetet har från denna tid tills nu ökat underbart, så att baptisterna i Sverige nu är 20000 st., förenade i 300 församlingar. De har också många missionsföreningar i olika delar av landet. De har varit pionjärer för söndagsskolan, och har ungefär 17000 elever i deras söndagsskolor, med 2000 lärare. Vi har också, efter många svårigheter, nyligt tagit fram en psalmbok för vårt samfund.

Men, trots att resultaten av tidigare arbete så långt är uppmuntrande, så återstår mycket att göra. Landet är stort, och trots att det vid namn är protestantiskt, så är det fortfarande nedsjunket i okunnighet, vidskepelse, trångsynthet, intolerans och syndigt leverne. Baptisterna i Sverige är fattiga. Av våra 300 församlingar, är det bara fem eller sex som kan försörja sina egna pastorer, och utsikterna för våra unga män som går ut från vårt teologiska seminarium är sannerligen inte väldigt ljusa. Vi har också, än så länge, samma motstånd och samma förföljelse att brottas med. Föra bara några dagar sedan, dömdes en ung, flitig och bra baptistpastor i södra Sverige, till böter på 100 kronor för att ha predikat evangelium till folket mot kyrkorådets förbud. Bara för tre år sedan blev han fängslad i femtioen dagar för samma skäl, och han har inga pengar till att betala böterna, han kommer att fängslas en andra gång. Detta är det sista tillägget på den svarta lista av liknande dåd som begångna av den svenska lutherska statskyrkan.

Läs hela inlägget »
Etiketter: baptist, sverige, väckelse

Av David Whitworth

Det har varit ett antal bloggar om väckelse och min förhoppning är att någon eller några har ”fångat elden” och är motiverade att be för väckelse. Så nu är det dags för en praktisk tillämpning.

Först och främst måste det finnas en stark nöd och en oemotståndlig längtan hos oss innan vi börjar be för väckelse. Gud hädas skamlöst och hejdlöst i vår tid och det saknas vördnad för Honom. Människor förhärdas i sina hjärtan på ett sätt som vi inte har sett på flera århundraden.

Om vi säger att vi älskar Gud och längtar efter att få se Hans namn ärat då borde detta driva oss till bön med en ”helig besatthet”. Kan vi verkligen avstå från att be när vi ser att Gud berövas sin ära? Bön för väckelse börjar med Gud och Hans ära och inte för vår eller församlingens skull. Bönens utgångspunkt i alla lägen skall eka psalmistens bön: "Inte åt oss Herre, inte åt oss utan åt ditt namn ge äran, för din nåds och din sannings skull. Varför skall hednafolken få säga: "Var är nu deras Gud?" Vår Gud är i himlen, Han gör allt vad Han vill" (Ps 115:1-3).

Om vi vill uppleva väckelse då måste vi sträva efter att vara heliga såsom Gud är helig (1 Pet 1:16), i vers 15 förklarar Petrus tydligt att vi skall vara heliga i hela vår livsföring.

NT överflödar med imperativ om att vara helig:

"För övrigt, bröder, allt som är sant och värdigt … tänk på allt sådant"( Fil 4.8).

"Tänk på det som är där ovan, inte på det som är på jorden" (Kol 3:2).

"Döda därför era begär som hör jorden till: otukt, orenhet …" (Kol 3:5).

Det är meningslöst att be för väckelse om vi lever för att behaga oss själva, det är inte seriöst och en skymf mot Gud. En radikal brytning från synd och att leva helgade liv är vad som krävs om vi är seriösa med att vilja uppleva väckelse. Vi har en "stor sky av vittnen omkring oss, låt oss då lägga bort allt som tynger och särskilt synden som snärjer oss så hårt …" (Heb 12:1). Vittnen har vi gott om i Bibeln och i väckelsens historia. Vi behöver inte gå längre än 1800-talets väckelse i Sverige för att förstå denna princip. Alla de stora gudsmän och -kvinnor som vi träffade tidigare i dessa bloggar var människor som offrade allt: tid, pengar, nöjen och sina hem för att förhärliga Gud. De levde inte för att tjäna sig själva utan för att tjäna Gud. De var villiga att förneka sig själva och ta sitt kors på sig och följa Jesus och ta konsekvenserna. Det var dessa människor Gud välsignade med väckelsen. Var och en av oss som säger att vi älskar Gud behöver pröva våra hjärtan inför Honom innan vi ber för väckelse.

Det är av stor betydelse hur vi närmar oss Gud i bön. Det krävs en stor vördnad inför Gud. Idén om att Gud är vår pappa eller kompis är fullständigt främmande i Bibeln. Gud är oföränderlig, oändlig och evig. Han är allsmäktig, allvetande och allestädes närvarande. Det fyllde Daniel med stor fruktan och vördnad: "O Herre du store Gud som inger fruktan---" Dan 9:4. David ville inte vara sämre: "Därför är du stor, Herre, Herre, ty ingen är dig lik, och ingen Gud finns utom dig efter allt vad vi har hört med våra öron" 2 Sam 7:22. Jesajas bön innehåller samma vördnad: "Herre Sebaot, Israels Gud, du som tronar på keruberna, endast du är Gud över alla riken på jorden. Du har gjort himmelen och jorden". Jes 37:16. Såsom det fyllde Daniel, David och Jesaja borde det också fylla oss med stor fruktan och vördnad.

Väckelsens historia visar att många som har bett för väckelse har fått svar under sin livstid men inte alla, Gud gav andra svar på bön efter att de hade gått in i härligheten. En sak hade de gemensamt - de levde heliga liv, men var inte fullkomliga. Gud svarade ändå på deras böner.

I väckelsens tid lyftes Guds folk till en högre nivå i bön. Bön är ett oumbärligt medel som Gud använder för att uppliva sitt folk och utan det finns det ingen väckelse.

Jonathan Edwards sa: "När Gud har för syfte att skänka stor välsignelse över sitt folk visar Han dem ofta i sin försyn behovet och ger dem nöd och längtan efter väckelse och sätter dem i rörelsen för att allvarligt be för väckelse". Det finns många bibelstycken som parar ihop väckelse och bön. En sådan är Jesaja 63:15; 64:12. Det är en uppmaning till oss att vi läser och funderar på dessa bibelverser och rannsakar oss själva.

Vi har många bibelverser till vårt förfogande för att visa oss vägen fram i bön för väckelse. Dessa verser kan vi ta till oss och forma våra böner efter dem:

"Vill du inte göra oss levande igen, så att ditt folk får glädjas i dig?" (Ps 85:7).

"Ty jag skall utgjuta vatten över det som törstar och strömmar över det torra" (Jes 44:3).

"Ni som ropar till Herren unnar er ingen ro. Och ge Honom igen ro…"(Jes 62:11).

"O, att du lät himlen rämna och kom hit ner…" (Jes 64:1).

"Herre, låt ditt verk få liv igen i våra dagar, låt det bli känt i vår tid" (Habackuk 3:2).

"Pröva mig nu i detta, säger Herren Sebaot, om jag inte kommer att öppna för er himlens fönster och låta välsignelse strömma ut över er i rikt mått" (Malaki 3.10).

Det är en sak att be för väckelse och en annan sak att i förväntansfull tillit se vår längtan uppfyllas. När Gud utgjuter väckelsen börjar Han med att ge sitt folk en brinnande längtan och en börda att be. Bördan är språngbrädan till en övermäktig övertygelse om väckelsens inträde. Att be för väckelse är inte nog, det måste finnas en intensiv längtan. Denna längtan ger inte vika för någonting och är ståndaktig i bön. Många välmenande kristna börjar bra i bön men intresset svalnar efter några veckor eller månader eftersom svaret inte kommer så snabbt som man önskat. Det krävs uthållighet i bön om vi ska få se väckelse i Sverige. Vi får be som Jakob i 1Mos.32:26 "Jag släpper dig inte förrän du välsignar mig".

Detta är ett upprop till alla som läser dessa bloggar, jag vädjar till er att be för väckelse och be oavlåtligen för Herrens äras skull.

Läs hela inlägget »
Etiketter: väckelse, bön

Tyskarna och vi
Karl Barth
J.A. Lindblads förlag, 1945

När man läser den nya boken om Dietrich Bonhoeffer, ”Bonhoeffer Präst - Martyr – Spion”, kan man få intrycket av att Tyskland 1933 hade kidnappats av en samling gangsters. Att det tyska folket goda och hyggliga människor, men att en mindre antal kriminella, färre än en procent av tyskarna, tog över och drev sitt land till krig och oerhörda grymheter. Så här i efterhand är det ju bekvämt att skylla allt på ledaren Adolf Hitler och gruppen kring honom. Man var det så enkelt?

Schweizaren Karl Barth (1886-1968) var en av 1900-talets mest inflytelserika teologer. I början av 1945 lät ha ge ut två skrifter i frågan och Tyskland och dess skuld. Dessa gavs ut också på svenska under titeln ”Tyskarna och vi” där också ”Hur kan tyskarna tillfriskna?” ingick. Barth visar där stor kärlek och förståelse för det tyska folket och ger viktiga för återuppbyggnaden.

En intressant tes hos Barth är, att det finns något som blivit allvarligt fel i den tyska kulturen, något som Tyskland måste tillfriskna från. Kan det till exempel vara så att statsmannen Otto von Bismarck (1815-1898) hade banat väg för Hitler. Att Tysklands folk på ett unikt sätt var förberedda och redo för den terror-diktatur som skulle komma.

Vi kan se hur intellektuella, inte minst kristna teologer, lätt gav sig hän åt nazismens drömmar. Filosofen Martin Heidegger (1889-1976) som trots sin filosofiska briljans var medlem i nazistpartiet 1933-1945 och i sitt rektorstal 1933 talar om att leda enligt ”den andliga mission som sätter sin historiska stämpel på det tyska folkets oundvikliga öde.” Många andra exempel finns på hur sådan som annars tänker klart lät sig berusas av nationalsocialismen.

Så enligt Barth leder det fel att bara tänka att Tyskland hade kidnappats av gangsters. Snarare var det en kultur som skaffat sig en sjukdom som den måste bli frisk från. Vi får tro att Tyskland idag arbetet sig frisk från det som hände de otäcka tolv åren. Men, vi får själva tänka oss för så att vi bygger och vidmakthåller en kultur som inte naturligt öppnar oss för hitlerism och liknande farliga ideologier.

Läs hela inlägget »
Etiketter: böcker, k.barth, etik

Bonhoeffer Präst - MartyrSpion
Eric Metaxas
Libris förlag, 2015

Dietrich Bonhoeffer (1906-1945) levde ett liv som gjort för en spännande biografi. Brilliant som akademiker, skicklig som pastor, men främst motståndsman i nazi-Tyskland. Eric Metaxas berättar skickligt om en hjältemodig teolog som efter att ha deltagit i en konspiration mot Adolf Hitler fängslas och sedan får möta martyrdöden. Mitt i allt finns också den gripande kärlekshistorien med Maria von Wedemeyer. Beskrivningarna om det tredje rikets barbari och brutalitet ger viktiga perspektiv på politiska strömningar i vår samtid och bör kunna ger underlag för spännande samtal.

Visst är det här en perfekt present för konfirmationen och studenten. Här bjuds ungdomen en intressant och medryckande läsning om en god förebild för det kristna livet.

Den som vill få en inblick i Bonhoeffers djupa teologi eller hans komplexa personlighet bör kanske söka annan läsning. Och boken bör verkligen kompletteras av en mindre svartvit beskrivning av Hitler och hans lakejer, som det är beskrivet här så är det smått obegripligt hur någon kunde följa nazisterna. Men, kanske är det heller inte bokens syfte att ge detta djup.

Det vi får är en skickligt skriven äventyrsbiografi över en kristen hjälte. En bok som också ger gott underlag för samtal om etik, mod och martyrskap. Sämre kan det ju vara.

Läs hela inlägget »
Etiketter: d.bonhoeffer, böcker, etik

Theology of the Reformers
Timothy George
Broadman & Holman, 1988
 

Hieronymus sade en gång att när han läste aposteln Paulus brev, så kunde han höra dånet av åskan. Samma muller genljuder genom reformatorernas skrifter likaså.


Visst vore det gott om vi ofta kunde höra det åskmuller av evangelium som flödar ur Paulus brev och som vara så tydligt hos reformatorerna. Timothy George ger i sin bok om reformatorernas teologi en hjälp att fördjupa sig av reformationens förståelse av vad de goda nyheterna om Jesus innebär. Kanske kan det hjälpa oss att modigt predika ett fullödigt evangelium in i vår kultur.

Boken ger en genomgång av reformationens teologi genom fyra portalfigurer:

  • Martin Luther (1483-1546)
  • Huldrych Zwingli (1484-1531)
  • Jean Calvin (1509-1564)
  • Menno Simons (1496–1561)

Vi får möta reformatorerna med deras fel och brister, men samtidigt med djup respekt för deras vilja att förkunna Bibelns budskap rent och klart. Boken ger en inblick i reformationens teologiska bredd, särskilt genom att Menno Simons ger en röst för den radikala reformationens anabaptister. 

Forskningsanknytningen är god, Timothy George är en välrenommerad teolog. Register och ordlista gör sitt för att göra boken mer användbar som referens.

I Sverige har vi ibland snöat in lite väl på Martin Luther och missat den bredd av teologier som reformationens rika källa har att bjuda. Här är en introduktion som kan hjälpa att ta de första stegen för vidare utflykter i originalverk. Visst vill du också höra lite mer av åskans muller, och kanske låta din mun bli till verktyg för ett dånande evangelium?

Läs hela inlägget »
Etiketter: troslära, evangelium

Den radikala reformationen och anabaptisterna ger många tillfällen att utforska baptiströrelsens rötter. Genom detta kan vi låta den radikala reformationen hjälpa svenska frikyrkor att återupptäcka vad det innebär att leva som gemenskap. Anabaptismen ger också viktiga verktyg för att tänka kring vad det innebär att leva i en senmodern västvärld där kristendomen inte självklart står i centrum för nationen. Svensk frikyrkorörelse gör gott i att reflektera över vad det innebär att vara frikyrka och hur frikyrkans lära om församlingen är ett viktigt bidrag till den världsvida kyrkan.

Man kan också lära sig viktiga saker av hur den radikala reformationen ofta flippade ut i knäppa rörelser, det finns god anledning av Luther och Calvin hatade anabaptisterna, en del ledare och en del församlingar var helt urspårade. Bristen på tydlig struktur och avsaknad av stabil teologi gjorde många den radikala reformationens församlingar känsliga och lättkantrade. Det här är väldigt viktigt när det kommer in på församlingsplanteringar och husförsamlingar. Genom att reflektera över misstag och svagheter ur kyrkohistorien kan vi göra vårt bästa för att inte upprepa dem. Så kan vi lära oss mycket betydelsefullt av anabaptisterna när det gäller att låta nya församlingar växa till kärleksfulla gemenskaper med Jesus i centrum. 

Baptisthistorien visar att det är från de brittiska partikulärbaptisterna den världsvida baptiströrelsen i grunden kommer ifrån. Partikulärbaptisterna uppstod i England nästan helt oberoende från anabaptister och generalbaptister, som en radikal form av puritanska teologi. 1689 års baptistbekännelse och teologer som Andrew Fuller gav den stabila grunden. Det här är en rörelse som är tydligt protestantisk och reformatorisk och som ända från början lade en stor vikt vid en genomarbetad församlingsorganisation. 

Anabaptisterna är bra på gemenskap och reflektion över vad det innebär att leva som kristen minoritet. De är tyvärr ofta svaga på läran om frälsning och har i själva grunden en risk för att svaja i typ alla frågor. Reformatoriska baptister är i allmänhet stabila om frälsning och har i sitt DNA en god församlingsordning. Dock har man dock ibland levt så länge i en protestantisk kristendomstid att man inte alltid ställt de frågor som kan vara relevanta för en att leva och verka i en senmodern multikultur där kyrkan inte längre med självklarhet står mitt i byn.

Läs hela inlägget »
Etiketter: baptist, anabaptist

Efter Kristus - Att följa Jesus med hjälp av Didaché
Tobias Hadin och Kristoffer Lignell
Argument förlag, 2015
www.didache.se

Med jämna mellanrum möter man bröder och systrar som berättar att de saknar glädjen i tron och ibland också tryggheten i frälsningen. En teolog som Jonathan Edwards (1703–1758) menade att det är sådant som sker om man inte arbetar på att förvandlas till allt större helighet och likhet med Kristus. Att ett liv som är inriktat på helighet också ger glädje och trygghet i tron. Kanske är det här ett av de viktigaste områdena att utvecklas i för dagens svenska kristenhet, att hjälpa individen att arbete på att leva heligt och bli mer lik Kristus.

Det här var mycket viktigt för dem som grundade den församling jag är en del av. Man samlades runt öppna Biblar och sökte tillsammans ivrigt att förstå Bibelns undervisning om ett heligt liv. Mycket gott kom ut ur detta, men ibland tycks det som att det som för den första generationen gav glädjen i ett heligt liv, för senare generationer kunde framstå som förstelnade regler och underliga beteenden.

Man kan undra om inte varje generation har att själva har att samlas runt öppna Biblar bedjande om ledning och ljus över Skriften för låta sina liv präglas av helighet och ökande likhet med Kristus. Att tillämpa Bibelns undervisning 2015 kan i vissa delar skilja från hur en naturlig tillämpning var 1922. Det är samma längtan att efter att helt och fullt följa Bibeln, men en annorlunda kultur att leva ut det livet i. Då som nu så är kristen tro inte endast att ha övertygelser i enlighet med Skriften. Om dessa övertygelser inte tar sitt yttryck i vardagslivet så är det kanske något djupt problematiskt med vår tro.

I den nya boken ”Efter Kristus - Att följa Jesus med hjälp av Didaché” får vi en god hjälp för ett samtal om vad ett heligt liv innebär i vår tid. Genom att boken utgår från den urkristna församlingsmanualen ”Didache -De tolv apostlarnas lära”, får vi en spännande möjlighet pröva vår tolkning av Bibeln mot en kristen gemenskap från 100-talet. Deras kultur var en annan, och deras utmaningar andra. Men, genom att leva oss in i deras frågeställningar och deras hantering av olika frågor får vi underlag för att brottas med vår tids frågeställningar.

Tobias Hadin och Kristoffer Lignell har tagit fram en egen översättning av Didaché där de har valt ett samtida språk och tolkningar som gör texten bättre anpassad för bokens syfte. Till exempel talar man om ”De tolv apostlarnas träning” istället för ”De tolv apostlarnas lära” som annars är brukligt. Fokus ligger på praktisk träning i ett kristet liv. Översättningen flyter bra och bör fungera bra också i en smågrupp eller motsvarande.

Bokens kommentar till Didaché ger god hjälp för att förstå den tidens bakgrund och samtala om tillämpningar in i vår tid. Ett kapitel tar upp efterföljelse i praktiken och boken avslutas med ett kapitel om träningar, som bland annat ger underlag för grupper som samtalar om och tränar i lärjungaskap. Materialet är bra och inbjuder verkligen till att prova själv i det sammanhang man själv befinner sig i.

”Efter Kristus - Att följa Jesus med hjälp av Didaché” är en förunderlig liten bok, som med sin tydliga knytning till den uråldriga kristna traditionen och med sitt fokus på praktiskt liv är en lite främmande fågel i den svenska kristna litteraturen. Radikal och samtida, men inte för att ge en strömlinjeformad ”kristendom light”. Snarare inbjuder boken till ett samtal om hur man lever ett heligt liv som såväl puritaner och pingstpionjärer väl skulle kunna känna igen sig i.

Jag kommer att föreslå att vi planerar en studiegrupp med ”Didaché-träffar” i församlingen under hösten.

Läs hela inlägget »
Etiketter: etik, traditionen, böcker

Av David Whitworth

Vid väckelsens inträde är djävulen aktiv med att så ogräs och skapa oordning, 1700-talets förnyelse var inget undantag.

Det uppskattas att mellan åren 1740-1742 så frälstes 40 000 människor i New England. En församlingspastor i Boston påstod att hela staden hade förändrats. Livet i staden centrerades nu kring Guds ord och det fanns en djup längtan att höra Ordet predikas och att samlas till bön och tillbedjan.

Mitt i väckelsen gjorde fanatismen sitt intrång. James Davenport var pastor i en församling i Southhold, Long Island. Han och Andrew Croswell m.fl. gav människor visshet om att upplevelser som att falla till golvet, känna skakningar i kroppen och se syner var ett säkert tecken på Andens verk i frälsningen. Croswell gick så långt att säga: "Det är bara de som har upplevt sådana gudomliga manifestationer som vet vad sann helighet är för något". Davenport lade beslag på förmågan att kunna särskilja de som var utvalda av Gud till frälsningen.

Detta fenomen gav krut åt de som var motståndare till väckelsen. Dessa krafter leddes av Charles Chauncy känd som "den gamla tegelstenen". Chauncy var pastor i en förnämlig församling i Boston. Han var mycket kritisk inställd till Davenport och beskrev honom som "den vildaste fanatiker som jag någonsin har sett". Chauncy fördömde hela väckelsen p.g.a. dessa ytterligheter och betraktade detta som väckelsens sanna karaktär. Detta drev honom till den andra ytterligheten. Han uteslöt aldrig känslorna men de hade en mindre betydelse. Förståndet var det som betonades och Andens primära verk är att upplysa förståndet och inte att röra upp känslorna.

Jonathan Edwards var klämd mellan dessa två ytterligheter och gav svar på tal. Det svaret han gav till Davenport var att sann biblisk kristendom involverar förståndet. Guds frälningsverk börjar med att upplysa förståndet och tänder sedan en eld i hjärtat, alltså ljus och värme.

Till Chauncy blev svaret att utan ett varmt hjärta, med andra ord ett hjärta fyllt av eld och lågor för Guds kärlek, finns det inget äkta kristet liv. Här är balansen mellan värme och ljus. Medelvägen mellan dessa två ytterligheter tog Edwards itu med i A Treatise Concerning Religious Affections.

I Affections skriver Edwards att i det kristna livets centrum finns det en brinnande längtan att förhärliga Kristus. Jonathan är övertygad om att när Anden tar sin boning i oss inverkar Han på hela människan. Han upplyser förståndet, tänder en eld i hjärtat och ger ledning och syfte åt viljan.

I boken finns tolv punkter som markerar att Andens verk är äkta. Jonathan var väl medveten om att djävulen alltid är redo att förfalska det äkta som han gjorde i 1700-talets väckelse. Därför var det nödvändigt att känna igen dessa tecken.

1. Genom att den Heliga Anden bor i oss delar Han med sig av sitt väsen, som består i helighet och gudomlighet. Edwards var övertygad om detta inte var en mänsklig bragd utan Andens inneboende nåd. Alltså äkta kristendom börjar med Gud.

2. Äkta kärlek till Gud är grundad på vem Han är i sig själv och inte vad Han har gjort för oss.

3. Denna kärlek till Gud är en kärlek till Hans helighet. Edwards gjorde ett viktigt bidrag till det reformerta tänkandet med detta inlägg. Han påstod att Anden skänker de troende ett nytt sätt att förnimma andlig verklighet. Denna förnimmelse är mer än en tro på Gud och en medvetenhet om Honom. Det är inget mindre än "en smak" av Guds skönhet och härlighet.

4. Ett favorituttryck hos Edwards var att äkta andliga känslor inte bara är värme utan också ljus. Detta fjärde tecken är därför ett andligt upplyst sinne. De troende har en stor respekt för sitt förstånd och tänkande.

5. Jonathan betonar att religiösa känslor är förenade med en djup övertygelse om kristendomens sanningsvisshet.

6. Att känslorna är sammankopplade med vad han kallar "evangelisk ödmjukhet". Han benämnde den andliga stoltheten som det allvarligaste motståndet till det kristna livet. Sann andlighet står emot begäret till personligt ära.

7. Äkta kristen andlighet har sina rötter i pånyttfödelsen och är beroende av denna radikala händelse som vänder oss till Gud och bort från vår fördärvade natur. Den ger oss nya målsättningar och inriktningar, en ny vilja och ett nytt perspektiv på livet.

8. Den åttonde punkten är en Kristuslik karaktär i de troende som oundvikligen är ett resultat av pånyttfödelsen.

9. Kristna har mjuka hjärtan gentemot Gud och är känsliga för allt som bedrövar Honom.
De är mycket medvetna hur synd skiljer dem från Gud som de älskar.

10. Den tionde punkten visar oss den estetiska sidan av den kristna tron.
Jonathan tröttnade aldrig på att betona den skönhet som finns i Guds helighet. Denna skönhet uttrycker sig i den harmoni och balans som finns i de troendes liv.
Den Heliga Anden ger en balans i de troendes inre liv genom att förvandla dem till Guds avbild eftersom Gud i sig är harmoni och skönhet.
Sann andlighet återspeglar Guds symmetri (Guds härlighet, harmoni och skönhet) i de troendes dagliga liv.

11. Jonathan föreskriver att ett sant andligt tecken är att de troende längtar efter mer av Gud.
Ju mer nåd den kristne får ta emot desto större är hennes medvetenhet om sin tomhet och ofullkomlighet. De ser också hur långt de har kvar att gå i det kristna livet och det skapar en längtan efter att lära känna Gud och uppleva mer av Honom.

Vidare betonar Edwards att ju mer "andliga känslor" en kristen har desto större "andlig smak" har hon för Guds skönhet och härlighet. Han uttryckte det så här: "det finns en helig andning och ett flämtande efter Guds Ande för att utöka heligheten".

12. Det sista tecknet är att sann andlighet bär frukt i de kristnas liv och uppförande.
Att ära Gud genom att leva ett genuint kristet liv är vår största uppgift.

 När vi nu betraktar Edwards som troende, teolog, filosof och väckelsepredikant förutsätts en ordentlig förståelse av hans drivkraft. Denna kraft kommer ur källan av en djup förnimmelse av Guds härlighet och skönhet som begeistrade honom. Förnimmelsen fyllde Jonathan med "en outsäglig och härlig glädje" (1.Petrus 1:8. Reformationsbibel).

För några av er som läser dessa bloggar är kanske detta nytt och svårförståeligt. Det finns ingenting högre för en troende i sin gemenskap med Gud än att få en förnimmelse av Hans härlighet, majestät och skönhet. Gud uppenbarar sitt väsen för oss i Bibeln och därför är det vårt ansvar och privilegium att fördjupa oss i dessa sanningar. Till hjälp har vi alla bibelverser som lyfter fram Guds majestät och härlighet. Det är förbluffande hur många det finns! En bra start är att börja med Jesaja 6:1-6 och Matteus 17:1-8.

Be Sanningens Ande att kasta ljus över dessa verser när ni mediterar över dem.

Källor:
Evangelical Times.
Reformation Today
Religious Affections, Jonathan Edwards.

Läs hela inlägget »
Etiketter: j.edwards, väckelse

Av David Whitworth

För att förstå Jonathan Edwards framgång i väckelsen är det viktigt att analysera strukturen och det teologiska innehållet i hans predikningar som Gud välsignade. Predikan var inte orsaken till väckelsen med det var redskapet.

Edwards planerade sina predikningar mycket noga med översikt och analys. Sen valde han lämpliga ord inom en starkt strukturerad ram. I sin planering var han alltid medveten om folkets behov.

Edwards var noggrann med ordvalet och grammatiken måste vara helt korrekt. Han letade efter ord som var lämpliga och acceptabla för att presentera Sanningen. När han förberedde sin predikan började han med meditation över bibeltexten och gjorde anteckningar som blev till utkast och utifrån det kom det ledande motivet. När motivet formades till en klar proposition då var det dags att utveckla predikan.

Strukturen av Edwards predikan var lik puritanernas. Han förklarade texten och sen följde en utläggning i propositionsform. Den uppdelades i rubriker och underrubriker i logisk ordning. Därefter kom tillämpningen och han tog itu med kritiken om läran och till sist relaterades texten till de troendes vardagsliv och de ofrälstas eviga tillstånd.

Jonathans predikan var en logiskt uttänkt teologi som hade djupa rötter i en kristallklar biblisk världsbild. Detta var genomsyrat av praktiska tillämpningar av insikter på livet. Eller på ett enklare sätt, han predikade till förståndet och viljan. Han skrev ut sina predikningar ord för ord men det vanligaste var att han klottrade sina anteckningar på papperslappar som låg nära till hands (Ralph G. Turnbull, 'Jonathan Edwards The Preacher').

Utifrån Edwards stora bibliska kunskap och intensiva studier hittade han de läror han predikade om. Med sitt logiska tänkande kunde han bevisa sina propositioner och göra läran mer effektivt. Hans mål var att upplysa förståndet och sätta liv i känslorna.

Jonathan var väl hemmastadd i teologi. Hans bibliska studier kopplade till studier i puritanernas litterära verk och Calvins Instituts försåg honom med ett väl grundat lärosystem. I sin predikan "Vikten och fördelar med en genomgripande kunskap om gudomlig Sanning" berättade han för församlingen: "gudomlighet betyder lärans vetenskap som innesluter alla sanningar och regler som gäller en helig livsföring."

Hans definition av gudomlighet eller teologi är träffande och mycket viktig. Han beskrev det som " läran om att leva för Gud genom Kristus". Edwards insikt och iakttagelser i ämnet är påtaglig. Han uppmuntrade sitt folk att fördjupa sig i teologin och det centrala är Kristi medlande ämbete och ingen ”religion” var acceptabel om det inte förde människor till en levande gemenskap med Gud genom Kristus. Hans Kristologi krävde lojalitet mellan förståndet och hjärtat.

Jonathan hängav sig otyglat åt den bibliska lärans studier. Enligt honom själv satsade han mycket tid på att tänka igenom gudomliga ting som himmelen och helighet. Hans kunskap om teologi var djup och rik och han levde för att klarlägga tron och tillämpa dess kraft samt påvisa trons hållbarhet i en helig livsstil.

A.V.G. Allen gav Edwards detta vitsord: "Sålunda, på ett praktiskt sätt är Edwards den stora förnyelsens upphovsman, ledare och förkämpe. Teoretisk, blev han i väckelsen kalvinismens största teolog".

Jonathan Edwards predikningar var från början till slut teologiska. Han trodde på och predikade kärlek som den främsta dygden. Han kände väl till människors bedrägliga hjärtan och frälsningens vittnesbörd måste vägas mot ett fungerande andligt liv och moralisk livsföring. Han gav folket Ordets fasta föda.

Det finns en likhet mellan Kalvins och Edwards lära om försoning. Syndaren står under Guds vrede för sitt uppror mot Gud och han står i moralisk skuld till Gud. Gud avskyr synd och eftersom Han är helig måste Han straffa syndaren.

Edwards såg syndarens skuld som en obetald räkning och när Kristus tog på sig vår synd betalade Han själv räkningen genom att offra sig själv som skuldoffer. Gud straffade Kristus som ställföreträdaren och därigenom avvärjde Gud sin vrede på Kristus istället för på oss. Kristi blod renade oss från syndaskulden. Rengöringen tillfredsställer Guds helighet och förlåtelsen tillfredsställer Hans rättfärdighet. Således blev Kristus vårt offer och vår försonare och Gud kunde nu förlåta oss och förklara oss rättfärdiga i Kristus genom tron på Honom allena.

Jonathan betonade Guds suveränitet i frälsningen, människans totala fördärv och nådens evangelium. Dessa sanningar var framträdande i hans förkunnelse. Hans syn på Guds suveränitet i frälsningen gjorde att han lätt kunde bli missförstådd. I hans predikningar lade han vikten på att förstora Guds nåd och manade därför folket till omvändelse och att tränga sig in i Guds rike. Han blev gripen av en övermäktig känsla om Guds majestät och oändlighet som vi redan har sett i hans frälsning.

Alltigenom sina förkunnelser förklarade Jonathan frälsningens väg. Nåden kommer direkt från Guds hjärta och gåvan speglar Hans härlighet och förträfflighet. Den naturliga människan kan inte förstå andliga ting. Hon är andligt blind och utan den livgivande helige Anden kan hon aldrig ta del av försoningens välsignelser. Människan har ett sinne för Guds storhet men är fullständigt okunnig, liksom någon som är blind från födelsen.

Hans predikan fylls av teologiska trossatser som ligger till grund för sanna kristna upplevelser. Här hittar vi Guds majestät, Kristi härlighet och människans nakna hjärtan. Guds stora vishet i försoningsverket lyser fram. Gud har tagit itu med människans försjunkenhet i synd, fördärv, misär och tomhet för att visa upp sin stora ära. Han väljer genom Kristus att lyfta upp människan ur eländet och göra om henne till en sann äkta människa i Kristi avbild. Så blir hon förhärligad och välsignad. Människan själv kan inte ta åt sig äran. Den tillhör Gud helt och hållet.

Edwards predikningar visar oss att minimalistiska lärosatser är av inget värde i väckelsens tjänst.

Detta är ett försök att ge en liten inblick i Edwards tänkande och teologi som var grunden till hans kraftiga predikningar men det finns mycket mer att hämta.

Läs hela inlägget »

Between the State and the Eucharist
Free Church Theology in Conversation With William T. Cavanaugh
Red Joel Halldorf och Fredrik Wenell, Pickwick Publications, 2014

En intressant och givande bok där flera svenska teologer analyserar den nordiska frikyrkan i förhållande till den omgivande kulturen. Mycket material för församlingsutveckling kommer från Nordamerika, kanske leder det oss ibland fel eftersom den amerikanska kulturen på viktiga punkter är väldigt annorlunda. Här får vi ett gott underlag för reflektioner om vad det innebär att vara frikyrkoförsamling i ett samhälle som präglas av "folkhemmet" och "den svenska teorin om kärlek". En bärande fråga genom hela boken är: Vad innebär en långt gången modernism för kyrkan?

Boken vänder sig delvis till en akademisk publik och är på ett sätt en del av ett samtal som jag inte är helt insatt i. Tankarna nedan om boken kommer ur en läsning som liksom vid sidan av detta samtal, men kanske det perspektivet ändå vara av något intresse.

1. Sverige ett extremt land med speciella villkor för kyrkan att verka i. Vi är djupt präglade av modernismen. Ett samhälle på många sätt grundat på fria hemmansägare och en stark stat har givit en speciell relation mellan medborgaren och staten.  Medborgarnas förtroende för staten är stort, en individualism med en direkt relation primärt mellan medborgaren och staten. Staten skyddar medborgaren och ger medborgaren frihet i förhållande till andra strukturer som familj och civilsamhälle. Attityden blir att staten och "systemet" ska lösa allt. Den kristna kyrkan som fristående organisation blir då en udda fågel, och visst är det intressant att se hur väl den lutherska kyrkan genom åren funnit sig som statens tjänare, ja en del av staten. Kärlek ses som att den mår bäst då man är helt fri i förhållande till varandra, och att beroende dödar kärlek. Synen på familj och frivilligorganisationer blir då annorlunda än i typ alla andra länder i hela världen. Det ger speciella villkor för frikyrkan att verka i.

2. Frikyrkan slits mellan två modeller att vara kyrka, dels väckelserörelse, dels en baptistisk tanke om det centrala den lokala församlingen. Vänner som ser väckelse som det centrala i att vara frikyrka åker på oas-möte och sedan ivrigt om präster som talar i tungor och tycker allt är så bra. En del dessa vänner flackar runt mellan församlingar för att fånga de möten som ger dem mest. Tanken om församlingen som ett förbund mellan varandra och med Gud, är inte naturlig för dem. Jag tror att frikyrkan som väckelseorganisation ger svaga församlingar som lätt faller i de fällor som modernismen ger i vår tid. Många församlingar vacklar både i praktik och lära. En frikyrka som tappat den baptistiska tanken om församlingen står inför svåra utmaningar när trycket från det omgivande samhället ökar.

3. Handlingarnas betydelse för det kristna livet, bordsbön, aftonbön, nattvard osv. Kan det vara så att något väldigt viktigt för att förmedla och fördjupa kristen tro i en hård kultur går förlorat om de kristna handlingarna inte praktiseras. Är det här en särskild risk för frikyrkan? Är vi lite smått hedniska när vi inte ber innan vi fikar i kyrkan, som en dam i församlingen påstår? Efter att ha läst dem här boken är jag böjd att hålla med henne. Att fostra in i det kristna livet innebär inte bara muntlig och skriftlig undervisning, det måste också finnas handlingar som fördjupar och förverkligar det undervisade in i det levda livet.

 Den här boken stärker oss i arbetet med webbplatsen www.baptisternashistoria.se.  Vi vill arbeta fram material för att utrusta de svenska frikyrkorna för en dialog med dels en stabilt baptistisk församlingssyn, och dels en reformatorisk teologi präglad av djup katolicitet. En bärande övertygelse är att man i samtal med de som gått före kan hämta många lärdomar för att ut riktningen mot framtiden. Längtan efter väckelse är tydlig, men vi tror också att stabila församlingar är nycklar till både väckelse och väckelsens varaktighet.

Vår tid innebär många utmaningar, och vi behöver verkligen den hjälp som rösten från bröder och systrar i gemenskaper av troende i alla århundraden kan ge oss. Vi menar att vår egen historia är vår bästa vän i de samtal som för oss vidare mot framtiden.

Läs hela inlägget »