Teologi och evangelisation

Det viktigaste som framgår måste visserligen vara det trängande behovet av en ny reformation i vilken teologin vaknar till liv.  När Guds väsen, syndafallet, den moraliska lagens giltighet, Den Helige Andes verk, försoningen och Jesu Kristi nuvarande härskande och Bibel relaterade ämne blir brännande frågor, kort sagt när teologi blir dynamisk, då kommer evangelisation att rusa fram än en gång med mäktig oemotståndlig kraft.

Grundläggande i en levande teologi är en övertygelse om synd och detta är resultatet av förståelsen av Guds helighet och den moraliska lagens mening. Detta kan illustreras i George Whitefields liv. Som en ung man, och för första gången efter väckelsen spred sig i England och Wales, åkte han till USA. Det var under resan som Gud gav honom en sådan insikt i sitt eget hjärta att han skrev till en vän: ”jag har verkligen förstått hur ond jag är,” och ”det behagade Gud att få låta mig få se lite av min vidrighet.” Han beklagade sitt högmod och kärleken till sig själv, och så bad han: ”O att dessa inre konflikter må rena  mitt förorenade, stolta och lömska hjärta.” Angående sin ungdoms synder förklarade han: ”Minnet av mina föregående synder förkrossade min själ och orsakade tårar som var min mat, dag och natt.”

Så stor var hans övertygelse om sin ovärdighet att han funderade på att överge sin predikoämbete. Hans upplevelse var utloppet för hans troslära. Under resan skrev han till sin vän Hervey: ”Det är gott att veta och predika Kristi rättfärdiggörelse av syndare, och att alla sanna goda gärningar är effekten av rättfärdiggörelsen inför Gud. Tills dessa sanningar övertygar människor, så måste människans fria viljan erkännas vilken direkt motsätter sig Den Heliga Skriften och vår kyrkas troslära.”

Nådens läror var mat för hans själ. ”Läran om vår utkorelse och fri rättfärdiggörelse i Kristus Jesus trängs i mitt hjärta mer och mer. De fyller min själ med helig eld och ger mig stort förtroende för Gud, min frälsare.” Han såg dessa sanningar som en enhet och för honom var det bedrövligt att de urskildes det ena från det andra, ”Jag prisar Gud, Hans Ande för att Han övertalade mig om vår eviga utkorelse av Fadern genom Sonen, för vår rättfärdiggörelse genom tro på Hans blod, för vår helgelse och dess konsekvenser, och för vår slutliga ståndaktighet och förhärligande som frukt av allt detta.  Dessa är jag helt övertygade om att Gud har sammanfogat; som varken män eller djävlar ska kunna dra isär.”

Djupet i denna upplevelsen har så gott som försvunnit från jorden och det är detta som behövs idag. Med andra ord behöver vi en dynamisk teologi som få sitt utlopp i en dynamisk evangelisering.