Barnabasbloggen

Barnabasbloggen

  • Kyrkan och politiken

    18 januari 2019 10:42 – Jonas Melin
    Har kyrkan en politisk uppgift? frågade Torbjörn Johansson i Dagen den 27 december. Hans artikel gav ett mycket intressant svar utifrån den lutherska tvåregementsläran. I flera forum på nätet blev det genast intressanta samtal om kyrkan och politiken och jag bestämde mig snart för att jag skulle skriva något om det. Det här med den kristnes och församlingens relation till samhället, politiken och kulturen är dock en komplicerad fråga där det finns många olika synsätt och jag kände att jag behövde läsa på och fundera innan jag skrev något. Nu har jag gjort det och här kommer mina reflektioner.

    Jag börjar med att göra en översikt över de olika synsätt som finns. Det finns som sagt väldigt många olika förhållningssätt till kristet samhällsengagemang och kyrkans relation till politiken. Det har gjorts olika försök att dela in de synsätt som finns i olika kategorier och i min diskussion tänker jag ta avstamp i tre olika förslag. Per-Axel Sverker delar in i tre kategorier, Tim Keller delar in i fyra olika i sin bok Center Church och Richard Niebuhr delar in i fem olika kategorier i sin klassiska bok Christ and Culture från 1951.

    Jag börjar med den enklaste indelningen, som jag har hämtat från en artikel som Per-Axel Sverker skrev i tidningen Nytt Liv någon gång under 1980-talet. Jag har kvar artikeln som PDF och använde den när jag undervisade i kyrkohistoria på Mariannelunds folkhögskola. Artikeln hade rubriken Korsets folk och handlade i första hand om fornkyrkan, men Per-Axel Sverker inleder artikeln med att tala tre olika modeller för hur kristna rörelser genom historien har hanterat frågan om församlingens relation till det omgivande samhället. Han talar om separationsmodellen, identifikationsmodellen och transformationsmodellen. Så här presenterar han modellerna:

    Ett problem för den kristna människan är att hon lever i två världar samtidigt. Hon är medborgare i Guds rike, men på samma gång lever hon högst konkret i denna värld. Under historiens gång har teologer och rörelser löst problemet med denna spänning mellan Riket och världen på olika sätt.
    Det har alltid funnits sådana som förespråkat separationsmodellen, d.v.s. så total åtskillnad som möjligt. Den kristne måste leva skild från världens liv. Visserligen kan han inte undgå världen helt, men han bör välja att så lite som möjligt befatta sig med den.
    En stor grupp kristna, t.ex. den lutherska traditionen, har anslutit sig till identifikationsmodellen. Den här världen står under Guds skapelsemakt. De olika skapelseordningar som är inrättade, t.ex. familjen och samhällsstyret, är under Guds kontroll. Den kristne ska identifiera sig med båda sina existenser i ”Guds två regementen”. 
    Den andre store reformatorn, Calvin, kan däremot ställas in under transformationsmodellen. Skillnaden gentemot de övriga ligger här i en tro att strukturerna kan förändras. Man ska alltså varken dra sig undan eller anpassa sig, utan på ett aktivt och optimistiskt sätt arbeta för förändring. Denna återställelse är fragmentarisk, men särskilt i församlingen finns ett embryo till en helt ny värld.
    När det gäller situationen i Sverige tror jag att vi kan säga att Svenska kyrkan väldigt mycket har präglats av identifikationsmodellen, medan det i frikyrkorna funnits företrädare för både separationsmodellen och transformationsmodellen. Jag är ju inspirerad av anabaptismen och inom anabaptistiska samfund, som t.ex. mennoniterna, har separationsmodellen alltid varit stark. De mest extrema exemplen på detta är förstås amish och hutteriter, som lever nästan helt avskilda från det omgivande samhället (se bilden nedan).

    Richard Niebuhrs bok Christ and Culture från 1951 är en klassiker i det här ämnet. Även om hans indelning har fått en del kritik så används den fortfarande. Niebuhr delade in i dessa fem olika förhållningssätt.
    Kristus mot kulturen (Christ against culture) - detta är ungefär samma som separationsmodellen.Kristus förvandlar kulturen (Christ transforms culture) - detta är ungefär samma som transformationsmodellen.Kristus i kulturen (Christ of culture) - liknar identifikationsmodellen.Kristus över kulturen (Christ above culture) - även denna är ryms inom identifikationsmodellen.Kristus och kulturen i paradox (Christ and culture in paradox) - handlar om den lutherska tvåregementsläran, som också ryms inom identifikationsmodellen. I boken Church Planting in Europe som jag presenterade för ett par veckor sedan finns ett kapitel om kyrkan och kulturen (kap 5. Cultural Relevance) och där utgår författaren Johannes Reimer från Niebuhrs indelning i sin diskussion om församlingsplantering i förhållande till kulturen och samhället. David Johansson har skrivit en utförlig presentation av Niebuhrs tänkande i fem texter på sin blogg. Läs hans intressanta inlägg om du vill veta mer om Niebuhrs kategorier: Christ and Culture del 1, del 2, del 3, del 4, del 5.

    I boken Center Church gör Tim Keller en grundlig bearbetning av församlingens förhållande till kulturen och samhället. Det är ett rejält avsnitt på drygt 60 tättskrivna och stora sidor (sid 181-247) och det motsvarar säkert en vanlig bok på ca 120 sidor. Jag måste säga att det hör till det bästa jag läst i ämnet. Keller tar avstamp i Niebuhrs indelning, men gör om dem så att det blir fyra olika modeller. Så här presenteras Kellers fyra kategorier av Martin Helgesson på Roseniuskyrkans blogg (läs gärna hela hans intressanta text, där han bland annat illustrerar med hur de olika modellerna ser på Facebook):

    Motkultur (The Counterculturist model): Kyrkans främsta uppgift är att vara en ny och annorlunda kultur, som lever i kontrast till omgivningen. Man har en negativ syn på kulturen utanför och är pessimistisk till tanken att kunna åstadkomma samhällsförändring. Den kristne och kyrkan relaterar till samhället genom att gestalta ett radikalt annorlunda sätt att leva i världen – vilken ibland kan locka människor till Kristus. Relevans (The Relevance model): Kyrkan befinner sig inte i motstånd till kulturen, utan kan bejaka och använda den omgivande kulturen. Vår största utmaning är inte att bli för anpassade till världen utan att bli irrelevanta och främmande. Kyrkan bör samarbeta med sekulära institutioner som gör gott, för Gud verkar genom dem också, och vi bör använda de tekniker inom t ex. marknadsföring och organisation som finns i den omgivande kulturen för att lättare ”smälta in”.Förvandling (The Transformationist model): Kyrkan har uppdrag och möjlighet att tillämpa ett kristen synsätt (världsbild) i alla livets områden, och kyrkan kan som del av guds rike i viss mån medverka till att en god världsordning återställs. Kristna bör engagera sig i samhällsförändring och hitta det specifikt kristna sättet att leva på i världen, att utföra sitt arbete, gestalta kultur och regering.Två regementen (The Two Kingdoms model): Kyrkan och kulturen är två olika regementen eller riken. Kyrkans rike styrs av Guds ord, världens rike av den ”naturliga” lagen, dvs. vad människan finner genom att studera världen. Som en följd av uppdelningen i två regementen har man mindre intresse av samhällsförändring i ”kristen riktning” – det räcker med goda principer grundade i den naturliga lagen. Kyrkan däremot leds inte av naturlig lag utan av Guds Ande och Ord.  Sekulärt arbete är värdefullt, men kyrkans angelägenheter rör de ”andliga” frågorna.På sid 231 i Center Church finns ett klargörande diagram över de fyra modellerna och hur de förhåller sig till varandra (se bilden nedan). Den vertikala axeln handlar om hur mycket av Guds verk man ser i samhällets kultur och den horisontella axeln handlar om hur passiv eller aktiv man är i att förändra kulturen. Jag har skrivit in Per-Axel Sverkers tre modeller och Richard Niebuhrs fem kategorier i de rutor där de hör hemma i diagrammet.




























    Tim Keller menar att alla fyra modellerna bygger på en biblisk sanning och att ingen av dem klarar sig bra på egen hand. Vilken modell du än väljer bör du söka dig mot centrum och lära dig av de bästa sidorna hos de andra modellerna. Om du renodlar en modell blir det inte så bra. Jag tycker att det är ett klokt sätt att tänka. Var står jag då mig själv i den här frågan?

    Jag är mycket påverkad av anabaptismen och jag hör utan tvekan hemma i separationsmodellen. Jag skulle nog placera mig själv ungefär där det står Neo-Anabaptist i diagrammet. Jag tror att den viktigaste insatsen vi kan göra för samhället är att bygga församlingar som är alternativa gemenskaper och visar på ett annat rike och ett annat sätt att leva. Församlingen är kallad att vara jordens salt och världens ljus och en stad på berget. Men jag tar lärdomar från de andra modellerna och tror samtidigt att församlingen ska söka att vara relevant och begriplig i sin kultur, att den kan samverka med andra goda krafter i samhället. Jag tror på att församlingen kan påverka kulturen genom att vara en profetisk röst och att kristna kan förändra samhället i en positiv riktning. Jag tror dessutom att Gud har insatt "överheten" för att den ska hålla tillbaka ondskan. Som inspirerad av anabaptismen är jag dock tveksam till att kristna söker maktpositioner i samhället eller tar uppgifter där man kan få utöva dödligt våld. Jag är öppen för att kristna ibland kan få tjäna i positioner med stort inflytande, även i politiska uppdrag, men anser att kristna alltid står under Guds rikes principer och alltid måste lyda Gud mer än människor. Jag tror inte att en kristen ska frångå gudsrikets principer för att det ingår i dennes officiella uppdrag. Jag tror inte att kyrkan ska gå i allians med staten och bära makt i samhället. Kyrkan och de kristna påverkar bäst underifrån eller från sidan och inte ovanifrån och med makt.

    Hursomhelst tror jag inte att vi ska vara alltför dogmatiska i den här frågan och dessutom kan det vara så att olika modeller fungerar bra i olika typer av samhällssystem. Det är skillnad på att vara kyrka under förföljelser i ett totalitärt samhälle och i en demokrati med yttrandefrihet. I Sveriges kristenhet finns många olika synsätt. Olof Edsinger identifierar fem olika förhållningssätt bland Svenska Evangeliska Alliansens medlemmar i den här artikeln: Berikande mångfald i SEA:s medlemskår. Hans kategorier motsvarar inte helt de jag nämnt ovan och frågan är hur hans fem grupper passar in i Kellers diagram. Du kan ju göra ett försök att placera in dem.

    Till sist vill jag också rekommendera Fredrik Wenells kapitel om den här frågan i boken Aldrig mer tillbaka gå. Det har rubriken Församling, överhet och samhälle och diskuterar hur en anabaptistisk syn kan se ut i vår tid. …
  • Bokpresentation: Church Planting in Europe

    4 januari 2019 16:30 – Jonas Melin
    Ett nytt år har precis börjat. Det är med stor förväntan jag går in i det nya året, då jag bland annat kommer att fylla 60 år. Det är svårt att ta in att jag har blivit så gammal. Jag hoppas att jag har en del kvar att ge i alla fall.

    En av de saker jag kommer att jobba med under 2019 är naturligtvis mission och församlingsplantering i Sverige. Det är ju det som är min huvudsakliga uppgift just nu. Jag har precis läst en bok om församlingsplantering i Europa och den vill jag presentera idag. (Jag har förresten alltid precist läst en bok.)

    I juli 2014 hölls ett symposium i Leuven, Belgien. Temat var mission i Europa och den här boken innehåller arton föreläsningar som presenterades vid konferensen. Boken heter Church Planting in Europe - Connecting to Society, Learning from Experience. Efter ett introduktionskapitel är de arton följande kapitlen indelade i fyra olika avdelningar.

    Så här ser innehållet ut:

    Introduction

    1. Introduction: The Ongoing Challenge of Church Planting in Europe,  - Evert Van de Poll, Frankrike

    Part 1: Biblical Reflections

    2. The Essential Foundation: The Bible and Church Planting, - Chris Wigram, England

    3. Prayer in the Ministy and Life of a Church Planter, - Boris Paschke, Belgien

    4. How to Create a Jesus Movement of Multiplying Churches, -Dietrich Schindler, Tyskland

    Part 2: Church in Europe

    5. Cultural Relevance, - Johannes Reimer, Tyskland

    6. Church Planting Connected to Society, - Johannes Reimer, Tyskland

    7. Understanding Europe Today, and Signs of Hope, - Jeff Fountain, Nederländerna

    8. Cross over Europe, - Evert Van de Poll, Frankrike

    9. Typical Barriers and Bridges for the Gospel in Europe, - Evert Van de Poll, Frankrike

    10. What kind of Church for Postmodern Europeans? - David Brown, Frankrike

    11. The Church in a Multicultural Society, - Andrew Pownall, Frankrike

    12. Muslims in Europe and the Need for Church Planting, - Ishak Ghatas, Belgien

    Part 3: Church Planters

    13. Missional Spirituality and Taking New Initiatives in Church Development,
    - Joanne Appleton, England

    14. How Can We Measure the Effectiveness of Church Planting? - Jim Memory, Spanien

    15. Creative Church Planting Involving Lay People, - Ron Anderson, Spanien

    16. Workable Ways to Start Healthy, Reproducing Churches, - Johan Lukasse, Belgien

    Part 4: Case Studies

    17. Experimental Church Planting in Belgium, - Joanne Appleton with Eric Zander, Belgien

    18. Collaborative Church Planting in Cordoba, Spain, - Jim Memory, Spanien

    19. The Balkan Project, Joanne Appleton with Stephen Bell, Kroatien

    Som ni kan se är det många olika författare och många länder representerade, även om det är en slagsida åt södra och västra Europa. Det mesta i boken är dock relevant även för nordiska förhållanden. Som alla antologier är den lite ojämn, men överlag håller texterna hög kvalitet och några kapitel är riktigt bra. Jag vill särskilt nämna Evert Van de Polls kapitel om barriärer och broar för evangeliet och David Browns om en församling för postmoderna européer. Även Joanne Appletons kapitel om missionell spiritualitet är riktigt bra. Det är faktiskt en av de bättre översikterna, som jag har läst om vad det innebär att vara missionell församling.

    Det här är en bok som ger mig mycket att fundera på och jag tar med mig den in i det nya året. Jag kommer att komma tillbaka till den. För den som jobbar med mission och församlingsplantering i Europa kommer den att vara mycket användbar.…
  • När Jesus föddes i Betlehem

    22 december 2018 08:25 – Jonas Melin
    Det är snart jul och vi förbereder oss för att fira att Jesus föddes i Betlehem. Ett sätt att förbereda sig är att läsa om denna händelse i Bibeln. I Nya testamentet finns fyra olika skildringar av Jesus liv, men bara två av författarna berättar något om hur det gick till när Jesus föddes, nämligen Matteus och Lukas. De två andra (Markus och Johannes) ger andra perspektiv. De senaste dagarna har återigen jag läst hur de fyra evangelierna börjar sina berättelser om Jesus.

    I Markusevangeliet dyker Jesus direkt upp som vuxen man och presenteras kort och gott som Jesus Kristus, Guds son, utan någon närmare förklaring av vad det innebär. Att det är något speciellt med Jesus förstår man ändå när Jesus döps och det hör en röst från himlen: "Du är min älskade son. I dig har jag min glädje" (Mark 1:11).

    Matteusevangeliet berättar om Jesus födelse ur Josefs perspektiv och vi får bland annat veta att en Herrens ängel visar sig för Josef i en dröm vid tre (eller möjligen fyra) olika tillfällen och talar om vad han ska göra (Matt 1:20-21, 2:13, 19-22).
    Matteus lägger också stark betoning på att Maria var jungfru och att ingen man var inblandad när Jesus blev till. Han skriver: "...innan de hade varit tillsammans visade det sig att hon var havande genom den helige Ande" (Matt 1:18), och ängeln säger till Josef: "Josef, Davids son! Var inte rädd för att ta till dig Maria som din hustru, för barnet i henne har blivit till genom den helige Ande" (Matt 1:20). Vi får också veta att Josef gifte sig med Maria efter att ängeln talat till honom, men att han väntade med att ligga med henne tills Jesus hade blivit född (Matt 1:24-25).


    Lukasevangeliet ger den mest detaljerade skildringen av hur det gick till när Jesus föddes och det är tydligt att det är Marias egen berättelse som kommer fram här. Lukas berättar om hur ängeln Gabriel kommer till Maria och berättar att hon ska föda en son. Även i Lukasevangeliet är det tydligt att Maria är jungfru och att inte någon man är inblandad i att barnet blir till (Luk 1:27, 34-35). Det är också Lukas som ger oss den text som brukar kallas "julevangeliet" och har alla spännande detaljer, som att Josef och Maria var tvungna att resa till Betlehem på grund av skattskrivningen, att det inte fanns någon plats för dem i värdshuset, att barnet därför fick läggas i en krubba (djurens matplats) och om herdarna som kom till det nyfödda barnet efter att ha fått höra änglarna tala om det som hade hänt (Luk 2:1-20). Lukas berättar även om några andra händelser från Jesus barndom. Två gånger nämner han att Maria bevarade det som hände i sitt hjärta (Luk 2:19, 51). Kanske hade han hört berättelsen direkt från henne själv.

    Johannesevangeliet skrevs sist av de fyra evangelierna och det berättar ingenting om Jesus födelse. Johannes tar oss istället med tillbaka ända till världens skapelse. Hans evangelium börjar med orden "I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Han var i begynnelsen hos Gud" (Joh 1:1-2). Det låter lite kryptiskt och först kanske man inte förstår vad han skriver om, men snart blir det tydligt att det handlar om Jesus. "Och Ordet blev människa och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den ende sonen får av sin fader, och han var fylld av nåd och sanning" (Joh 1:14). Vad Johannes säger är alltså att Jesus Kristus är Guds son, som en gång var med och skapade världen. Det lilla barnet som föddes i Betlehem var Gud själv som hade blivit människa.

    Du och jag blev till på vanligt sätt. Vi hade ingen existens innan vi formades i livmodern hos vår biologiska mamma. Med Jesus var det annorlunda. Han fanns i evighet. Han skapade världen. Han var hos Gud och han var Gud. Han blev människa, "avlad av den helige Ande, född av jungfrun Maria", som det heter i trosbekännelsen. Jesus är unik!

    Johannes kallar Jesus för Guds ende son. Det finns ingen annan som han. Du och jag är inte Guds barn eller Guds söner på samma sätt som Jesus är det. Men de goda nyheterna är att vi faktiskt kan bli Guds barn. Dessa goda nyheter har Johannes klämt in i sitt första kapitel mellan de verser vi läst tidigare. "Men åt alla dem som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt alla som tror på hans namn" (Joh 1:12). Alla som tror på Jesus och tar emot honom i sitt liv blir Guds barn. Johannes skriver att de blir födda av Gud. De får ett nytt liv. När vi föds av våra jordiska föräldrar blir vi deras barn. När vi föds av Gud blir vi Guds barn. Så enkelt är det. Det är goda nyheter och det var därför Jesus föddes i Betlehem.

    Om du tror på Jesus och tar emot honom kan också du bli Guds barn!

    Varför inte passa på och läsa de första kapitlen i de fyra evangelierna den här julen. Du kanske upptäcker något nytt. Jag har skrivit mer om dessa kapitel här: När Gud blev människa.…
  • Vad betyder det att bära frukt?

    7 december 2018 14:08 – Jonas Melin
    I mitt förra inlägg ställde jag frågan: Hur mäts det kristna livet? Det svar jag fann på den frågan var att det kristna livet inte mäts bara i trohet, utan även i fruktbärande. I det samtal som uppstod på Facebook med anledning av texten var det många som frågade vad Jesus syftade på när han talade om att bära frukt. Alltså: Vad är frukten? Idag ska jag försöka svara på den frågan.


    Jag har gått igenom alla texter i Nya testamentet som talar om att bära frukt och jag tänker att Johannesevangeliet 15:1-17 hör till de viktigaste. Där talar Jesus om vikten av att bära frukt: "Varje gren i mig som inte bär frukt skär han bort, och varje gren som bär frukt ansar han, så att den bär mer frukt" (Joh 15:2) och vidare: "Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt er till att gå ut i världen och bära frukt, frukt som består, och då ska Fadern ge er vad ni än ber honom om i mitt namn" (Joh 15:16). Det intressanta är att Jesus inte förklarar vad frukten är. Det finns faktiskt ingen uttömmande förklaring av det någon annanstans heller. Därför har jag försökt göra en sammanställning av vad Bibeln säger om att bära frukt. Detta är i korthet vad jag kommit fram till.

    Bilden av den troende som ett träd som bär frukt finns i Gamla testamentet, men den utvecklas inte så mycket där. Psalmisten skriver att den som lever av Herrens ord "är som ett träd, planterat vid vattenbäckar, och bär sin frukt i rätt tid" (Ps 1:3). Jeremia talar om att den som litar på Herren inte slutar att bära frukt, även om det kommer ett torrt år (Jer 17:7-8). Profeten Hosea talar om att Israels folk först bar god frukt och sedan dålig (Hos 9-10). Något som Jesus anknyter till när han talar om att Gud vill ha ett folk som bär frukt (Matt 21:43). I fortsättningen av den här texten koncentrerar jag mig på Nya testamentet.

    Frukt handlar om att det är något som växer fram. Det blir någon effekt. Det är något som kommer ut av trädet som är planterat, eller med andra ord: det blir ett resultat. Ordet resultat låter kanske tekniskt och matematiskt och jag vet att många reagerar på det. Ordet frukt är mer organiskt och betonar att det är något som växer fram och därför är det bättre (och mer bibliskt) att använda det, men det går inte att förneka att frukt på något sätt har med resultat att göra. Att bära frukt handlar om att det blir synliga effekter av livet med Gud. Jag tror att frukten har både kvalitativa och kvantitativa aspekter.

    Fruktens kvalitativa sida
    För det första handlar frukten om att livet förändras och förvandlas när Jesus kommer in i en människas liv. "Bär då sådan frukt som tillhör omvändelsen", sa Johannes döparen till dem som ville bli döpta och syftade på att omvändelsen måste synas i en förändrad livsstil (Luk 3:7-10). Någon kvalitativ frukt förväntas alltså att synas direkt vid omvändelsen. Sen fortsätter det förhoppningsvis att växa fram kvalitativ frukt under hela livet. Det handlar om:

    Andens frukt, som gör vår karaktär mer och mer lik Jesus. "Andens frukt är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet, självbehärskning..." (Gal 5:22-23).Goda gärningar. "Målet är att ni ska leva värdigt Herren och behaga honom på alla sätt, genom att bära frukt i alla slags goda gärningar och växa i kunskapen om Gud" (Kol 1:10). En kristen livsstil. När Jesus talar om god frukt i avslutningen av bergspredikan är det uppenbart att det framför allt handlar om att göra Guds vilja (Matt 7:21). De falska profeterna bär dålig frukt, eftersom de inte gör Guds vilja. De lever inte efter den undervisning som Jesus har gett i bergspredikan. Läs hela sammanhanget i Matt 7:13-27. Så långt handlar frukten framför allt om kvalitet. Nu går vi vidare till frågan om frukten också kan ha en kvantitativ sida. Jag menar att så är fallet. 
    Fruktens kvantitativa sidaFör det andra handlar frukten om att människor kommer till tro och blir lärjungar och att nya församlingar växer fram. Den kvantitativa aspekten av frukten antyds i några olika sammanhang. I liknelsen om såningsmannen talar Jesus till exempel om att en del "bär frukt, hundrafalt och sextiofalt och trettiofalt" (Matt 13:23), medan andra är "utan frukt" (Matt 13:22). I Romarbrevets första kapitel skriver Paulus om att han vill skörda någon frukt även i Rom, vilket verkar syfta på att människor ska komma till tro genom hans förkunnelse även där (Rom 1:13). I det första brevet till församlingen i Korint skriver han "att Stefanas familj är Achaias förstlingsfrukt" (1 Kor 16:15) och då syftar han på att de var de första som kom till tro i Korint (som ligger i landskapet Achaia). Paulus ser alltså omvändelser som frukten av sitt arbete. 
    Allra tydligast ser vi den kvantitativa aspekten av frukten när vi läser Apostlagärningarna. Jesus gav apostlarna uppdraget att gå ut i hela världen och bära frukt och i Apostlagärningarna kan vi läsa om hur det går för dem. Frukten i deras liv var inte bara kvalitet (Andens frukt, goda gärningar och kristen livsstil), utan också kvantitet (många människor kom till tro och många församlingar planterades). Jag skulle vilja påstå att Apostlagärningarna betonar den numerära tillväxten. Från början var de 120 personer (1:15), på pingstdagen döptes 3000 personer (2:41), strax därefter var de 5000 män plus kvinnor och barn (4:4) och sen verkar det som att de blev så många att de tappade räkningen. 
    "Och ännu fler kom till tro på Herren, stora skaror av både män och kvinnor." (Apg 5:14)
    "Och Guds ord hade framgång och antalet lärjungar i Jerusalem växte kraftigt. Även en stor grupp präster började lyda tron." (Apg 6:7)
    "Och församlingarna stärktes i tron och växte i antal för varje dag." (Apg 16:5)
    Apostlagärningarna ger oss en tydlig indikation på att Gud vill att fler människor ska komma till tro och bli lärjungar och jag menar att denna numerära tillväxt också måste ses som en aspekt av frukten i lärjungarnas och församlingarnas liv. Jag tror att vi även idag måste ha samma breda perspektiv när vi talar om att bära frukt. Frukten har både kvalitativa och kvantitativa aspekter. 
    En frukt av livet med JesusTill sist vill jag gå tillbaka till vad Jesus säger om fruktbärande i Johannesevangeliets femtonde kapitel. 
    "Bli kvar i mig, så blir jag kvar i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv om den inte sitter kvar på vinstocken, kan inte heller ni göra det om ni inte är kvar i mig. Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon är kvar i mig och jag i honom bär han rik frukt: utan mig kan ni ingenting göra." (Joh 15:4-5)
    Här ser vi tydligt att fruktbärande inte kommer av egna prestationer eller egna ansträngningar, utan av livet tillsammans med Jesus. Frukten är något som växer fram på ett organiskt sätt när vi lever nära Jesus i Ordet och bönen. Frukten kommer av nåden och det är Guds nåd som arbetar genom oss, därför kan vi ge oss helt i arbetet för Herren (se 1 Kor 15:10, 57-58). Det är ett viktigt perspektiv. 
    Ett annat viktigt perspektiv är att vi inte ska jämföra oss med varandra. Vilken frukt just du eller jag förväntas bära hänger ihop med vilka gåvor vi har fått och vilken uppgift som har blivit oss tilldelad. Frukten kommer att se olika ut för olika människor, för olika församlingar och i olika tider, men kom ihåg att det är viktigt att bära frukt. Ja, vi är kallade att bära frukt. Om vi inte ser frukt i våra egna liv och i våra församlingars liv, måste vi söka oss närmare Jesus och ställa frågan vad det är som är fel. 
    Så tänker jag. Hur tänker du? …
  • Hur mäts det kristna livet?

    7 december 2018 14:22 – Jonas Melin
    I en intressant debattartikel i tidningen Dagen förklarar Peter Halldorf och Magnus Malm att de inte kommer att flyga mer. Detta på grund av flygets negativa inverkan på klimatet. Jag sympatiserar verkligen med deras inställning och håller med om att vi som kristna bör minska vårt flygande, särskilt sådant flygande som har med semesterresor att göra. Dessa båda profilers offentliga ställningstagande kan förhoppningsvis få många att tänka till.

    Halldorf och Malm skriver att deras beslut grundar sig på tre bibliska motiv. 
    1. Gud har skapat himmel och jord och som människor har vi fått uppdraget att ta hand om Guds skapelse. 
    2. Jesus kallar oss att följa honom på livets alla områden, och det gäller även hur vi hanterar pengar, konsumtion, arbete och resor. 
    3. Det kristna livet mäts inte i resultat utan i trohet. "Våra handlingar driv djupast inte av vilka resultat vi kan uppnå, utan av trohet mot Kristus", skriver författarna, och syftar på att även om deras beslut inte påverkar klimatet speciellt mycket är det en viktig symbolhandling och uttryck för trohet mot Kristus.
    Jag håller med Halldorf och Malm om mycket av det de skriver, men den tredje punkten skulle jag vilja komplettera. Den kanske är tillämplig i den här frågan, men jag tror inte att det är en allmängiltig princip att det kristna livet mäts i trohet. Det är något som saknas i det påståendet. Det kristna livet mäts inte bara i trohet, utan det finns en annan viktig faktor som vi inte får tappa bort, nämligen fruktbärande. Det räcker inte att vara trogen. Vi måste också bära frukt om vi ska hålla måttet. 
    Kom ihåg vad Jesus sa: "Varje gren i mig som inte bär frukt tar han bort, och varje gren som bär frukt rensar han så att den bär mer frukt" (Joh 15:2) och vidare: "Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt er till att gå ut och bära frukt, och er frukt ska bestå. Då ska Fadern ge er vad ni än ber om i mitt namn" (Joh 15:16).
    Det är ganska ofta jag hör påståendet att det kristna livet mäts i trohet. Jag har noterat att det ibland används för att trösta den som inte ser resultat av sitt arbete. "Det viktiga är inte resultatet, utan att du är trogen din kallelse", säger man. Detta kan förstås vara sant ibland, men det kan också bli en ursäkt för att inte utvärdera sitt arbete och förändra det som måste förändras. Om man inte ser någon frukt av sitt liv och sin tjänst är det kanske något som inte är sunt, något som inte fungerar, något man behöver ta itu med, något man bör göra på ett annat sätt. Om en församling inte växer och bär frukt kanske det är något som är fel. 
    Tim Keller skriver om vikten av både trohet och fruktbärande i introduktionen till sin utmärkta bok Center Church, sid 13-14. Här följer ett kort utdrag.
    "The church growth movement has made many lasting contributions to our practice of ministry. But its overemphasis on technique and results can put too much pressure on ministers because it underemphasizes the importance of godly character and the soverignty of God. Those who claim that "what is required is faithfulness" are largely right, but this mind-set can take too much pressure off church leaders. It does not lead them to ask hard questions when faitful ministers bear little fruit. When fruitfulness is our criterion for evaluation, we are held accountable but not crushed by the expectation that a certain number of lives will be changed dramatically under our ministry."
    Jag instämmer i Tim Kellers ord och min slutsats är att det kristna livet inte mäts bara i trohet. Det mäts också av frukten. Gud har kallat oss att bära frukt. 
    Så tänker jag. Hur tänker du?

    Uppdatering. Här kommer en fortsättning på den här texten: Vad betyder det att bära frukt?…
Etiketter: anabaptist

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln