Slutsats

I en historisk överblick förstår vi hur viktigt det är med en balans mellan teologi, handling, lära och evangelisation. Om evangelisation försummas blir församlingarna livlösa. Gud vill att vi ska ära den stora missionsbefallningen. Om teologi försummas, då blir förkunnelsen ytlig och förvrängd.

Bunyan, Abraham Booth och Spurgeon går före med gott exempel av män som höll idealisk balans mellan teologi och evangelisation.

Det är intressant att uppmärksamma att dessa ledare var självlärda utan utbildning på bibelskola. Ändå ringaktade de aldrig lärdom och värderade högt välfyllda bibliotek och visade respekt för vad den heliga Ande upplyste andra om.

Presbyteriansk historia illustrera betydelsen för välutbildade pastorer. Deras predikanter har skördat stora fördelar från höga utbildningsnivåer. Vi behöver bara tänka på några skotska presbyterianer från 1800- talet vars litteratur och tjänstgöring har berikat kyrkan i allmänhet. Namn som George Smeaton, James Buchanan, Partrick Fairbairn, William Cunningham, Rabbi (John) Duncan, John Kennedy, Hugh Martin, David Brown, Bonar bröderna och andra. Det finns Princeton Seminary i USA som i sin tur ledde till Westminster Seminary. På den teologiska scenen skulle vi vara mycket fattigare utan bidrag från Warfield och senare E.J.Young, Cornelius Van Till och John Murray, som var några av de ledande namnen.

Det är anmärkningsvärt att Andrew Fuller var sann representativ inte bara för partikulär baptisternas huvudström utan också för den reformerta traditionen som helhet, att hålla ihop människans oförmåga samt hennes ansvar. Thomas Boston och Erskine bröderna kämpade en liknande kamp mot hyperkalvinism och alla de ovannämnde ledare skulle hålla med Fullers åsikt att evangeliet är värdigt att ta emot.

Ralf och Ebenezer Erskine och Thomas Boston fick smeknamnet ”Marrow-männen” eftersom de försvarade utgivandet av boken The Marrow of Modern Divinity. Tvistefrågan var om det finns, eller inte finns, en allmän kallelse till alla människor att ta emot Kristus, med ett löfte (eller erbjudande) om nåd till alla som tar steget. De som motsätter sig detta hävdade att bara medvetna, övertygade och ångerfulla syndare är berättigade att komma till Kristus och bara de som är beredda inbördes ska kallas.

”Marrow-männen” hävdade att detta gjorde syndares garanti att tro till att det hängde på inre lämplighet istället för Guds befallning och löfte. ”Marrow- männen” strävade efter att försvara evangeliets universella erbjudande i vilket alla syndare är skyldiga att tro och har rätt till att göra detta, och samtidigt peka på Kristus som den fullständige Frälsaren.