Invändningar mot kalvinismen Alla och hela världen

Av David Whitworth

 
Bland de invändningarna mot förutbestämmelseläran är att den är oförenlig med Bibelns universella verser som påstår att Kristus dog för ”alla människor” eller för ”hela världen” och att Gud vill att alla människor skall bli frälsta 1Tim 2:4. I 2Pet 3:9 läser vi att: Han inte vill att någon skall gå förlorad utan att alla få tid att omvända sig.

Dessa verser och flera andra lär oss helt enkelt att Gud är välvillig och tar ingen glädje i människors lidande. Denna blogg skall fokusera på orden ”hela världen,” ”alla människor,” och att ”Gud vill.”

”Vill”
Ordet ”vill” varierar i Bibelns språkbruk och i vardagsspråket. Ibland kan det betyda ett ”syfte,” eller ett ”beslut,” och ibland en ”önskan.” En domare på fotbollsmatchen har ingen önskan att visa ett rött kort till en spelare samtidigt som han har beslutat att utvisa honom eller henne som straff för att bryta mot reglerna. Ordet ”vill” översätts ibland som önska, t.ex. Jesus frågade Jakob och Johannes mor ’Vad vill du?’ Matt 20:21. Paulus sade, ’Men i församlingen vill jag hellre tala fem ord med mitt förstånd för att undervisa andra, än tio tusen i tungomål.’ 1 Kor 14:19. (egen kursiv).

”Alla”
Likaså ordet ”alla” nyanseras i Bibeln. I vissa fall är det klart att det inte är bokstavligen. Efter det att Petrus och Johannes botade en lam man läser vi: ’Ty alla prisade Gud för det som hade hänt,’ Apg 4:21. Jesus sade till sina lärjungar: ”Och ni skall bli hatade av alla för mitt namns skull,” Luk 21:17. När Jesus sade ’Och när jag har blivit upphöjd från jorden skall jag dra alla till mig’ Joh 12:32 kunde det bokstavligen aldrig betyda varje människa, historia visar oss klart att det finns ett oräkneligt antal som inte dras till Jesus som lever i uppror och dö i synd. Det som Han menade var att ett oräkneligt antal från varje folkslag, land och språkgrupp dras till Honom (Upp 7:9).
1 Kor15:22 är kanske den vers som används mest mot Kalvinismen där vi läser: ’Liksom i Adam alla dör, så skall också i Kristus alla göras levande.’ Men denna vers är tagen från Paulus’ berömda uppståndelsekapitel. Sammanhanget ger en kristallklar förklaring att han inte skriver om frälsningen i denna nuvarande tidsålder utan det nya livet som skänks i uppståndelsen (v23-24). Det som Paulus vill säga är att när Kristus kommer tillbaka blir ett härligt uppståndelseliv en verklighet för alla som är i Kristus.
1 Tim 2:4 är en vers som våra syskon i Kristus gärna vill dra upp som invändning mot förutbestämmelse. Paulus skriver: ”Gud vår frälsare vill att alla människor skall bli frälsta och komma till insikt om sanningen.” Sammanhanget ger svar på tal. Paulus uppmanar oss att i vers 1 be för alla människor och i vers 2 för kungar och alla i ledande ställning. ”Alla” i sammanhanget kan då inte betyda annat än från alla folkslag och stammar och länder och språk.
 
”Världen”
Termen ”världen” har också olika nyanser. Johannes brukade ordet på flera ställen i sitt evangelium och 1 Joh 2:2 säger han att Kristus är försoning för hela världens synder och i Joh 12:47 att Han har kommit för att frälsa världen. När Johannes döpare i Joh 1:29 kungjorde för fariséerna att Guds lamm kom för att ta bort världens synd, var det inte någon teologisk utläggning till kristna om frälsningens bredd utan han predikade till syndare. Alltså han predikade bara till judarna som var hans missionsfält Joh 1:31. Johannes bruk av ordet ”världen” var inte bara att frälsningen gällde judarna utan också hedningarna. Ordet ”världen ”har då en allmän mening i dessa verser.
Ibland används ordet som en stor del av världen som i Upp 13:3 där det står: ’Hela världen förundrade sig över vilddjuret och följde efter det.’ Eller i 1 Joh 5:19 ’Vi vet att vi tillhör Gud och att hela världen är i den ondes våld.’ Det skulle vara ytterst motsägelsefullt att påstå att det menas varje människa i dessa verser.

Ordet hänvisar ibland till en liten del av världen som när Paulus skrev till församlingen i Rom ’att man i hela världen förkunnar er tro,’ Rom 1:8. Den kända världen på Paulus´ tid sträckte sig runt Medelhavet och hela den världen visste inte ens om församlingens existens. Det var endast de troende, som var en liten del av Romerska riket, som tackade Gud för deras tro.
’Och det hände vid den tiden att från kejsaren Augustus utgick ett påbud att hela världen skulle skattskrivas’ Luk 2:1. Det kunde aldrig betyda varje människa, de sjuka och gamla utgår från skattskrivningen av naturliga skäl.
Joh 3:16 är en vers som ofta citeras för att neutralisera bestämmelseläran. Judarna trodde sig har monopol på försoningen men den är global. Gud så älskade världen och inte en liten del av den. Det finns inget bevis på att den omfattar varje människa. Versen används ofta i det extrema och framställer Gud så kärleksfull att han inte straffar någon. Älskade Gud Esau? (Rom 9:13), älskade Gud Farao? (Rom 9:17). Älskar Gud ogudaktighet, ogärningsmän, blodtörstiga och falska? (Ps 5:5-7). Det finns två alternativ att tolka Paulus’ ord i 1Tim 2:4, om att Gud vill att alla människors skall bli frälsta utifrån den fria viljans synsätt. Antingen så frälser Gud alla människor eller så är Han besviken på att sin önskan inte uppfylls. För att hävda att världen betyder varje människa strider mot Bibliska ställen som kategorisk framställer Guds suveränitet.

Allt för ofta är det att frälsningen, som Kristus utformade, betraktas på en individuell plan och så är det, men vid och genom frälsningen av individer frälser Gud världen. Det finns inte någon motsättning mellan att Kristus dog för sitt folk och att Han dog för världen. Till slut kommer Hans folk att bli världen.

Det är i den reformerta trons genialitet som betonar att genom nåd frälser Gud världen organiskt. De utkorade är inte en fristående samling individer utan kollektivt är de Kristus församling och också medlemmar i den organism som är mänskligheten. 
 
Det hjälper att komma ihåg att världens frälsning, som i likhet med individens frälsning, är en utveckling. Frälsningen är en pågående process. Pånyttfödelse, omvändelse, aktiv tro, rättfärdiggörelse, adoption (barnaskap), helgelse och att bli förhärligad följer varandra. Vi är alla som bäst fattiga syndare. Varje troende är i behov av frälsning. Vi har kvarvarande synd att kämpa med och är i behov av att Kristus’ avbild återställs i oss. Denna utveckling är livslång och kallas för helgelse som har för syfte att gör oss heliga och fullbordas inte förrän vi når härligheten.
Lite kortfattade och enkelt. Vi är frälsta från syndens skuld, gradvis frälsas från syndens makt över oss och kommer att bli frälsta från syndens närvaro.
 
Försoningens mönster (omfattning)
 Avslutningsvis, ett citat från John Owen som är passande i sammanhanget:
'Gud tillfogade sin vrede som är en konsekvens, och Kristus underkastades helvetets plågor, antingen för alla synder hos alla människor, eller alla synder hos en del människor, eller en del synder hos alla människor. Om den sista, en del synder hos alla människor, då har alla människor några synder att ge räkenskap för, och då skall inte en enda människa bli frälst. Om det är alla synder hos en del människor, och det är det vi bekräftar, att Kristus som avlösare led för alla de utkorades alla synder.
 
Om Kristus led för alla människors alla synder varför är då inte alla befriade från straff för alla sina synder? Några kanske vill påstå, på grund av deras otro vill de inte tro. Men är otro synd eller inte? Om det inte är synd varför skulle de då straffas för det? Om det är synd, då undergick Kristus straffet för skulden som otro drar på sig, eller inte. Om Kristus straffades för otro varför skulle detta hindra dem mer än alla andra synder att ta del av frukten av hans död? Om inte han straffades då dog han inte för alla deras synder'. Owen avsluter med en utmaning till dem som tror på människans fria vilja i frälsningen: 'Låta dem få välja vilken del de vill'.

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln