Karl Barth – Dogmatik i grunddrag

Karl Barth – ”Dogmatik i grunddrag”, Gummesons Bokförlag 1964. Ursprungligen ”Dogmatik im Grundriss” 1947. Översatt av Sven Hemrin som verkade i Teologiska Seminariet i Lidingö.

I början av 1900-talet hade den radikala bibelkritiken och liberalteologin förändrat det teologiska landskapet att många kristna inte längre kände igen sig. Pastorer tappade självförtroendet när det gällde att predika ett klart evangelium och många bekymrades av det inte längre tycktes få plats med det som för Paulus var kärnan:

För jag förmedlade till er det väsentligaste som jag hade mottagit: Kristus dog för våra synder enligt Skrifterna. Och han blev begravd. Och han uppstod på tredje dagen enligt Skrifterna. Och han visade sig för Kefas och sedan för de tolv.
(1 Kor 15:3-5 Svenskbibel)

Nordamerika
Den amerikanske teologen Gresham Machen (1881-37) studerade teologi i Tyskland 1905 och kom tillbaka till U.S.A. besviken och övertygad om vikten att kämpa för klassisk kristen tro. 1923 gav han ut boken ”Christianity and Liberalism” som kontrasterar klassisk kristen tro mot den nya liberala teologin. Machen var en av ledarna i en motrörelse som ville föra kyrkan tillbaka till en frälsande kristen tro. Bland annat så tog man fram fem grundsatser för en frälsande kristen tro:

Skriftens ofelbarhet, Jungfrufödseln, Kristi gudom, Kristi ställföreträdande strafflidande, Kroppens uppståndelse och Kristi synliga återkomst.

Det kan vara intressant att notera att flera av punkterna faktiskt påminner en del om den apostoliska trosbekännelsen och på så sätt knyter an tydligt till den klassiska kristna tron:

Vi tror på Gud, allsmäktig Fader, himlens och jordens skapare. Vi tror på Jesus Kristus, hans ende Son, vår Herre, som blev till som människa genom den helige Ande, föddes av jungfrun Maria, led under Pontius Pilatus, korsfästes, dog och begravdes, steg ner till dödsriket, uppstod från de döda på tredje dagen, steg upp till himlen, sitter på Guds, den allsmäktige Faderns, högra sida och skall komma därifrån för att döma levande och döda. Vi tror på den helige Ande, den heliga universella kyrkan, de heligas gemenskap, syndernas förlåtelse, kroppens uppståndelse och det eviga livet.

I Nordamerika blev det mycket splittring och polarisering. Baptiströrelsen i norr kom att delas upp i mellan konservativa och mer liberala församlingar. Än idag så finns mycket av denna splittring kvar.

Tysktalande Europa
I det tysktalande Europa så mötte man liberalteologin på ett annat sätt. Den kanske avgörande teologen var Karl Barth (1886-1968) som med sin kommentar till Romarbrevet 1919 ”Der Römerbrief”, satte den teologiska världen i chock. Utbildad av de bästa teologerna på de liberala universiteten angrepp han dess grundsatser inifrån, med deras egna verktyg. I dialog med den kristna traditionen, med t.ex. Jean Calvin och Heidelbergkatekesen, så arbetar Barth fram en ny teologi som har ambitionen att bevara det bästa från den klassiska teologin, men som ska tåla ljuset från den moderna filosofin och vetenskapen. Många pastorer utryckte att de efter att ha läst Barth återigen kunde predika och teologer kände att de nu kunde arbeta med den klassiska teologins frågor med akademisk respekt.

I flera publikationer arbetar Barth fram sin nya teologi och hans storverk blir ”Den kyrkliga dogmatiken” i 14 band (1932-1967). När Barth i Bonn sommaren 1946 i ett krigshärjat Tyskland håller de föreläsningar som ligger till grund för ”Dogmatik i grunddrag” så får vi här en kortare översikt över Barths mogna teologi.

”Dogmatik i grunddrag” är utläggningar över den apostoliska trosbekännelsen och Barth förklarar och försvarar trosbekännelsens satser. Jungfrufödseln, Kristi uppståndelse, Jesus Kristus som fullt Gud och fullt människa och att Jesus Kristus tog straffet för vår synd på sig själv på korset bekräftas av Barth. Ja, det kanske intressantaste om man tänker på debatten i vår tid, t.ex. med Sofia Camnerins och Arne Fritzons bok ”Försoning behövs”, är att Barth har ett verksamt kors:

Att vara människa innebär att vara i ett sådant läge inför Gud, som Jesus var: att få bära Guds vrede. Det tillhör oss att sluta i galgen! Men detta är inte det sista: inte människan uppror och inte Guds vrede. Utan Guds djupaste hemlighet är denna, att Gud själv i människan Jesus inte undviker att träda i den syndiga människans ställe och vara det (han har gjort honom synd, som inte visste av någon synd), som hon är, en upprorsmakare, och att genomgå det lidande, som tillkommer en sådan. Att själv vara den totala skulden och den totala soningen!
(sidan 139)

Och vidare:

Men nu säger ju oss trosbekännelsen, att denna doms verkställande fullföljes på Guds sätt, så att han, Gud själv, i Jesus Kristus sin Son, som är tillika sann Gud och sann människa, träder i den dömda människans ställe. Guds dom blir verkställd, Guds rättvisa har sin gång, men den har sin gång på det sättet att det som människan måste lida, lides av denne Ene som i egenskap av Guds Son svara för alla andra. Det är Jesus Kristi herravälde, han som för oss står inför Gud, då han tar på sig själv det som tillkommer oss. I honom gör Gud sig själv ansvarig, där vi är fördömda och skyldiga och förlorade. Det är han i son Son, som i denna på Golgata korsfästa människans person bär allt det, som måste belasta oss.
(sidan 154-155)

På många sätt är det en mycket fin framställning vi får i Barths utläggning över den apostoliska trosbekännelsen.  För Barth är dogmatik, eller troslära, ”den vetenskap, i vilken kyrkan utifrån sin aktuella insikt kritiskt, dvs. med den Heliga Skrift som måttstock och med ledning av sin bekännelse, redovisar innehållet i sin förkunnelse.” Det vill säga att troslära är kyrkans troslära och Barth visar hur man med fördel gör teologi i dialog med dem som gått före med syfte att tjäna kyrkan och dess förkunnelse. Och, visst är det något uppbyggligt i att läsa Barth.

Utvärdering idag
Det är intressant att när baptisternas världsallians 2005 skriver en sammanfattning av sin tro, delvis för att visa baptisterna i öst att man inte blivit liberala, så menar man att Bibeln är ”det nedskrivna Guds Ord”, detta i kontrast med Barth som har tendens till att låta Bibeln ”bli” Guds ord när vi läser och studerar den, att Bibeln inte objektivt är Guds ord.

Det är också värt att notera hur Missionsförbundet (Equmeniakyrkan) tycks ha använt Barth i syfte att bli mer av en folkkyrka genom att minska skillnaden mellan församlingens medlemmar och samhället utanför. Barths latenta universalism som öppnar för tanken att alla kommer till himlen och idén om apokatastasis, ”alltings återställelse” utvecklades på ett sätt som troligen varit främmande från Barth. Man kan undra vad det in längden betytt för viljan för att vinna själar för evigheten bland de trogna i kyrkbänken.

Karl Barth var en djup och nyanserad teolog och kanske är vi ännu långt från att ha fått den fulla förståelsen av hans verk. Men, man kan notera att det kanske inte är så mycket väckelse och reformation i de samfund där Barth har varit populär. Man kan undra om det beror på något inneboende i hans teologi, eller om det är vi bräckliga dödliga som inte förstått och tillämpat honom på rätt sätt.

Visst kan man undra om Karl Barths sätt hantera liberalteologin var bättre än de försök Gresham Machen gjorde. En av Machens styrkor är att tydligt bygga teologin det oföränderliga bibelordet, det ger en stabilitet över tid som kanske inte har funnits i funnits hos dem som följt Karl Barths och hans sätt att i mycket lägga grunden i filosofi.

Den brittiska pastorn Martyn Lloyd-Jones (1899-1981), som varit en viktig inspiration för www.baptisernashistoria.se, summerar vid Barths död 1968:

Som en negativ kritiker av den gamla modernismen var han enastående, men eftersom han försökte böja och bända bibeltexterna och deras budskap till sitt filosofiska system och svek i att vara ”en dåre för Kristi skull” i den paulinska betydelsen, och i att underordna sig själv till den ”den enkelhet som finns Jesus Kristus”, så är hans positiva bidrag för Evangeliets sak så gott som intet Det är därför hans namn aldrig ska sammankopplas med namn som Luther och Calvin. Vilken skillnad det är röra om, eller bara skapa lite uppståndelse, i de teologiska duvslagen, och att bli använd av Gud för att göra en reformation eller en ny väckelse!

Det finns ändå något i Karl Barth som talar till hjärtat, något som är så uppbyggligt. Barth skriver lidelsefullt och provokativt om Guds uppenbarelse i Bibeln. Här är teologi något oändligt viktigt, något helt avgörande. Barth talar tydligt om synd, vrede, kors och soning på ett sätt som inte alltid är vanligt idag. Och för Barth är Gud verkligen Gud.

Kanske är det inte ett så dåligt råd ändå, som en av vår tids mest inflytelserika teologer, Stanley Hauerwas, ger när han rekommenderar en årlig läsning av ”Dogmatik i grunddrag”. Men, du kanske också borde läsa Martyn Lloyd-Jones.

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln