Jean Calvin del 1

Av David Whitworth

 
Det finns ett växande intresse för det som idag kallas för den reformerta tron och i kyrkohistorien betecknas det som kalvinism. Vi på denna webbsida tror att tiden är mogen för att skriva om mannen Jean Calvin (1509–1564), hans teologi och hans betydelse för vår tid. Hur många bloggar det blir få tiden utse.
 
Det känns som om det råder en misstänksamhet och även en fientlighet riktat mot Calvin och den reformerta tron. Det är nödvändigt att bemöta dessa invändningar som dyker upp då och då. Ett par exempel som är vanliga i dag kan nämnas, ett är att Calvin var en hårdför hjärtlös teolog och ett annat är att han var ansvarig för Miguel Servetos död. Jag vill visa att dessa förutfattade meningar inte är sanna och att Calvins förutbestämmelselära inte var det centrala i hans teologi, som vissa vill påstå.
 
Vi som älskar nådens läror misstänkliggörs ibland som om vi grundar vår teologi på två eller tre bibelstycken som vi förvränger. Detta är grova feltolkningar av vår övertygelses innersta väsen och hör inte ihop i det offentliga rummet. Varför har det blivit så här? Härstammar dessa fördomar från okunnighet eller byggs de på lösryckta meningar och halvsanningar? En förklaring kan delvis vara bihanget till den lutherska Konkordieformeln. Bihanget består av fyra artiklar och den fjärde är mest påfallande. Under tre underrubriker hängs den reformerta läran ut och förvrängs delvis och benämns som vilseledande och falsk. Den värsta kommentaren framkommer i fotnoten där den beskrivs som "kryptokalvinism" alltså någon som är hemligt fördolt.
 
Allt detta är fjärran från sanningen. Istället formas den reformerta tron på en integrerad och en helhetsbild på livet hämtat från Bibeln. Bilden bottnar i Guds väsen och egenskaper och kommer till uttryck i allt vårt tänkande och i hela vårt liv. Vi är frälsta för att förhärliga Gud och leva till Hans ära i alla livets område och detta är vår kallelse. Denna världsbild ger inget utrymme för en dualistisk världsbild, alltså man delar upp livet i det 'världsliga' och det 'andliga.' Det finns ingenting i livet som hamnar utanför Guds suveränitet och herravälde. Denna bibliska Gudsbild var Calvins drivkraft som han utvecklade i sina litterära verk.
 
De som vill anstränga sig att gräva i Calvins litterära arv upptäcker snart en riktig guldgruva som är berikande och till uppbyggelse. De som har satt sig in i Calvins verk kan också vittna om den belöning som finns att skaffa i den oerhört rika skatten som han har lämnat efter sig. Vi vill inte sätta Calvin på en piedestal eftersom han var människa av kött och blod som vi och också hade sina fel och brister. Vi reformerta baptister är inte överens med Calvin om barndop och församlingens organisation.
 
Ordet kalvinist ger en dålig klang och det är intressant att namnet var ett öknamn för dem på Calvins tid som uppskattade hans lära. Den dåliga klangen grundas i missuppfattningar och den skeva bilden som målas upp. Jag vill klargöra att vi inte tror på någonting eller instämmer med något Calvin gjorde bara för att just Calvin trodde eller gjorde det. Vi dömer honom med samma mått som han dömde den romerska katolska kyrkan och genom måttet som han själv rättade till sina åsikter och liv. Vi tror med honom att Guds Ord är det sanna måttet. Vi är fast övertygade om att när han och de andra reformatorerna dömde och opponerade sig mot farliga irrläror gjordes det på grunden av Guds Ord.
 
Det fanns mycket som förenade reformatorerna. Det finns en harmoni i de reformerta kyrkornas bekännelseskrifter vad gäller de grundläggande trossatserna och avvikelse från dessa har och har haft sina förödande konsekvenser, vilka ger upphov till villfarelsens framfart.
 
När vi sätter Calvin i det historiska perspektivet blir det alldeles uppenbart att Calvin inte var ensam i sina teologiska övertygelser. Den store skotske reformatorn John Knox och den engelske reformatorn Hugh Latimer finns bland dem som delade Calvins övertygelser. Kyrkohistorien visar att de var inte heller ensamma om detta. Det har varit en rad prominenta människor som delade dessa övertygelser. Puritanerna i England: John Owen, Thomas Goodwin och Thomas Manton m.fl. Andra kända namn är Jonathan Edwards, William Carey, George Whitfield Countess of Huntingden, Martyn Lloyd-Jones, Henrik av Navarre (Frankrikes Kung) och Johann Gerhard Oncken. Listan kan göras oändlig.
 
Calvins lära spred sig till Holland, Frankrike, Storbritannien och senare till USA. Var än läran spred sig blev kulturen genomsyrad av den reformerta livsåskådningen som ökade livskvalitén. Ett strålande exempel på detta kan dras från Sveriges historia på 1500–1700 talet. Det var då många av de förföljda franska hugenotterna flydde hit till Sverige och även valloner från norra Belgien förföljdes och i likhet med hugenotterna flydde en del till Sverige. Nederländska reformerta flyttade hit under helt andra omständigheter. Dessa människor, som var få till antalet, gjorde ändå en markant förändring i den svenska kulturen, handel- och yrkeslivet just då. Det blir en fortsättning senare på detta.

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln