2017 > 05

Av David Whitworth

 
Calvins kamp mot libertinerna 1555 slutade med stor framgång och lanserade en ny epok i Calvins och Genèves medborgares liv. Epokens gryning har varit kallad "tidevarvets segertåg" och sträcker sig fram till 1564 och Calvins bortgång.
 
Under de sista nio åren av hans liv härskade Guds Ord bland stadens invånare varav en tredjedel var hugenotter, som var flyktingar från Frankrike. Från överallt i Europa blev Genève en fristad för förföljda protestanter som anslöt sig till Calvins Sankt Peters kyrka. Brott var nästan utrotade och gatorna var trygga under nattens mörka timmar.
 
Evangeliets kraft genom Calvins predikningar förvandlade Genèves medborgare till ett arbetsamt, sparsamt och framgångsrikt folk alltså frukten av det som betecknas som den protestantiska arbetsetiken. Vävnadsindustrin växte stark och skapade många arbetstillfällen. Immigranter från Florens var exceptionellt skickliga juvelerare men hade svårt att sälja sina kostsamma varor och riktade istället in sina färdigheter på klockmakeri och sålunda blev Schweiz världsberömd för sina klockor. Allt detta och mer därtill lade grunden till en stark växande ekonomi.
 
Calvin hade ett livligt intresse för reformationens spridning och framgång i andra länder. Hans kärlek för sitt hemland Frankrike gav honom en intensiv längtan att se sina landsmän frälsta. Landets verksamma pastorer och kolportörer tog emot ständiga leveranser av Biblar och kristen litteratur från Genève.
 
Genève hade nu blivit centrum för de reformerta i Europa. Calvin erkändes som en stor advokat, diplomat och förvaltare. Stadens politiker rådslog med honom inför varje viktigt beslut och politiker från andra länder hittade vägen till Genève för att söka råd hos honom. Men Calvin kvarstod som ödmjuk, enkel och anspråkslös och han var Guds tjänare och inget annat.
 
Det var en sak som fattades i Genèves utveckling som protestantismens fäste och det var ett utbildningsinstitut. Hittills hade studenterna skickats utomlands för att skaffa en utbildning men nu var det dags att grunda en egen akademi. Calvin var utan pengar och kontakter för att finansiera projektet och hur kunde han då samla in pengarna? Han fick tillstånd av stadsfullmäktige att bygga på en tomt och detta skapade ett intresse hos folket. Han drog fördel av intresset genom att motivera människorna till att bidra med sina resurser. Pengarna rullade in, en boktryckare bidrog med en fjärde del av sina tillgångar, affärsmän gav frikostigt och de fattiga gav en peng efter deras förmåga. Inom sex månader hade pengarna samlats in för att sätta igång byggnationen.
 
Calvin var väl övertygad om behovet av en god utbildning för att utrusta män för sina livsverk. Akademin behövde framförallt de bästa lärarna och bara det bästa var gott nog för Calvin. Theodor Beså blev rektor och den kände Pierre Viret tillsammans med fyra reformerta professorer från Lausanne akademin satt på Genève universitets lärostolar bredvid Calvin.
 
Han var bestämd att studiekurserna skulle vara så kompletta och omfattande som möjligt. Akademins fakultet bestod primärt av teologi och filosofi. Undervisningsplanen började med en grundutbildning och fortsatte med studier i flera ämnen men framförallt teologi. Juridik och medicin fanns också med bland studiekurserna men först och främst ämnade Calvin att utrusta män till att bli pastorer. Akademin blev den protestantiska teologins centrum.
Portarna till institutet öppnades 5 mars 1559 och ovanför dörren var orden:
 Att frukta Herren är början till vishet inmejslat
 
Akademins första år kröntes med stor framgång och 162 studenter från många europeiska länder skrevs in. Efter sex år ökade siffrorna till 1600 och akademin stod i centrum av Västeuropas protestantiska liv. Det blev en framtidsmodell för universiteten i Frankrike, Holland, Skottland och USA.
 
Juldagen 1559 blev Calvin inbjuden att bli medborgare i Genève. Det var på hemvägen från stadshuset som han fick en förskräcklig hosta och hostade upp blod. Tuberkulosen hade drabbat honom då han var svag och utarmad av en tung arbetsbörda. Han fick rådet att vila upp sig i en månad men det blev inte längre än några dagar. Han var snart igång igen och predikade, gav föredrag på akademin, skrev långa brev och tog emot besökare som sökte råd hos honom. Samma år skrev han också färdigt ”Institutio”.
 
Glädjen åt reformationens segertåg var blandad med bedrövelser då hans lärjungar förföljdes och ännu mera bedrövelse var Martin Luthers bortgång, dessa två Herrens krigare träffades aldrig. Calvin hade en brinnande längtan att utveckla en närmare gemenskap med kyrkan i Tyskland och för att skapa enhet i protestantismens kärnämnen.
 
Calvin predikade i Sankt Peters kyrkan 6 februari 1564 för sista gången. Andningssvårigheterna förhindrade honom att avsluta sin förkunnelse och efter detta var han sängliggande. Läkarna var hjälplösa och kunde inte bota honom då han led av en mängd sjukdomar. Han var utmärglad efter åratal av hårt arbete men han tappade aldrig den glödande blicken i ögonen.
 
Hela Genèves folk hade tagit Jean till sitt hjärta och många ville besöka honom. Folk strömmade från när och fjärran och han kunde ha tagit emot besökare hela dygnet och få kunde hålla tillbaka tårarna. 27 maj 1564 tog han farväl och gick in i härlighet.
 
Calvin gav förordningar om sin begravning och det skulle vara så enkelt som möjligt utan ståt, sång och utan ord vid gravsättningen. Det skulle heller inte finnas någon gravsten och hans önskningar uppfylldes. En stor mängd människor följde kortegen med djup respekt och i djup tyst sorg.
 
Sammanfattningsvis:

  • Calvin gjorde ett stort verk för reformationens framgång och tack vare hans inspiration blev denna en av 1500-talets stora framgångar.
  • Calvin gav reformerta församlingar en klar, djup och robust teologi skrivet i ”Institutio” och med stöd från hans framstående bibelkommentarer.
  • Genève var ett lysande föredöme av hur en stad införlivade den reformerta tron och även levde ut den. Stadens karisma inspirerade andra städer att reformera livet i sina samhällen.
  • Calvin formade den reformerta tron till en internationell rörelse. Rörelsen skapade en broderskapskänsla som överskred alla nationella gränser. Calvin uppehöll en omfattande korrespondens med Europas reformerta ledare. Det finns 4000 av hans brev (B.B. Warfield) bevarade. Han uppmuntrade, uppmanade, rådgjorde och tillrättavisade de reformerta ledare.
  • Calvin skapade den reformerta tron till en stor protestantiska 'missions' rörelse. Genève blev den internationella utbildningscentrum för reformerta pastorer, predikanter, teologer och missionärer. Genèves akademi som Calvin grundade 1559 drog till sig studenter från hela Europa. Akademin bjöd också på en utbildning i medicin och juridik men huvudsyftet var att utbilda blivande pastorer. Institutet skickade ut en stadig växande här av reformerta troende för att sprida tron till andra länder.

 
Nästa blogg skall vi titta närmare på Jean Calvins teologi.

Läs hela inlägget »

Luke – Brazos Theological Commentary on the Bible
David Lyle Jeffrey
Brazos Press, 2012

Reformatorerna och traditionen
Reformatorerna som var väl skolade i klassisk teologi ledde reformationens återupptäckt av evangeliet genom skrifter som ofta gick i dialog med de bästa teologerna från äldre tid. Ja, det sägs att även anabaptisternas kanske bästa teolog, Balthasar Hubmaier, läste kyrkofäderna.
 
Den tidiga frikyrkan och traditionen
I frikyrkorörelsen, som är barn av reformationen, fanns den första tiden kontakten med den breda kristna traditionen.  Ett exempel ser vi i artikel 38 från “The Orthodox Creed” skriven av brittiska baptister 1679.
 
”De tre fornkyrkliga trosbekännelserna, det vill säga, Nicenska trosbekännelsen, Athanasianska trosbekännelsen och Apostoliska trosbekännelsen, bör grundligt tas emot och tros. För vi tror att de tål att prövas mot den heliga Skriftens otvivelaktiga auktoritet. Vi tror också att det är nödvändigt att alla kristna förstår de fornkyrkliga trosbekännelserna och låter sig undervisas i dem av Kristi tjänare (pastorer), enligt regeln att Skrift tolkar Skrift, (den skrift som dessa trosbekännelser är grundade på). Vi tror vidare att dessa ska utläggas som katekes och förklaras i kristna familjer, för uppbyggelse både för ung och gammal. Detta kan vara ett sätt att undvika vill felaktigheter i trosfrågor (heresier) och även undvika felaktigheter i praktiskt kristet liv.  Dessa fornkyrkliga trosbekännelser innehåller allt, på ett kortfattat sätt, som man i grunden behöver känna till för sin frälsning.”

Frikyrkan tappar kontakten med traditionen
Kanske influerade av upplysningens ideal tappade man mer och mer relationen till den stora traditionen och i mitten av 1800-talet kom ett ideal om att inte ägna sig åt teologi utan grunda allt direkt i bibelordet. K.O. Broady ger ett utryck för det i ett tal vid Betelsminariets 25-årsjubileum 1891:
 
”I stället för att lita på andra har vi i seminariet allt ifrån början följt den grundsatsen att gå direkt till Guds ord och där under innerliga bön till Gud om ljus och ledning lära sanningen. Nu torde någon säga: men härigenom kan väl ändå inte förekommas, att inte lärarens enskilda meningar kunna insmyga sig i ordet och lärjungarna tillägna sig dem istället för sanning. Vi svarar: Herren har så ordnat att om man ställer sig beroende av honom och gör hans ord till sin enda sanningskälla på livets väg samt med en uppmärksam ande och ett mottagligt hjärta följer detta ord från vers till vers, från kapitel till kapitel, från bok till bok, även om man skulle fatta miste på ett ställe, hans ande vid ett annat ställe rättar misstaget och för från ljus till ljus från klarhet till klarhet. Ett dylikt studium av Guds ord gör vi till vår huvuduppgift.”

Fundamentalism och bibelkritik - två sidor av samma mynt
Baptisternas drevs åt två håll, å ena sidan en fundamentalistisk rörelse med en bokstavlig läsning av Bibeln utan referenser till teologer, å andra sidan en mer liberal rörelse där bibelforsknings kritiska granskning av bibeltexten blev central för att hitta en kristen tro för det moderna samhället. Den stabilt reformatoriska baptistiska teologin blev ofta satt på undantag.

En teologisk kommentar
Därför känns det så bra att läsa Jeffreys kommentar till Lukas där bibeltexten tolkas tillsammans med kyrkofäder, reformatorer och teologer i vår tid. Jeffrey går i tydlig dialog med dem som gått före och det blir intressant och kreativt. Kanske viktigast är hur en klassisk kristen tro inte träder fram ut blind bokstavstro, utan i ett samtal med de bästa kristna lärarna genom historien.
 
Det här är inte den enda kommentar jag kommer att använda när jag predikar över Lukas, men det är givet en kommentar jag kommer att använda både för predikan och för uppbygglig läsning.

Läs hela inlägget »
Etiketter: böcker, traditionen, baptist

The Life of Martyn Lloyd-Jones - 1899-1981
Iain H. Murray
Banner of Truth, 2013
 
De kommer så naturligt när man träffar brittiska kristna, berättelserna och referenserna till predikanten Martyn Lloyd-Jones. Han hade ett enormt inflytande på den evangelikala rörelsen i de brittiska öarna, ett inflytande som inte tagit slut utan som fortsätter genom böcker, inspelade predikningar och inte minst genom de personer som han inspirerade och var mentor för.
 
En predikant navigerar igenom problem och möjligheter
Den här biografin på 458 sidor visade sig både vara tillgänglig läsning om ett spännande liv och en rik källa av uppslag om hur man hanterar frågor i det kristna livet i allmänhet och i ordets tjänst i synnerhet. Boken är upplagd kring problem och svårigheter Martyn Lloyd-Jones möter i livet som kristen förkunnare och hur han hanterar dem på ett konstruktivt sätt.
 
Böckernas roll för en förkunnare
Böcker spelade en stor roll för MLJ, i en tid när mycket av förkunnelsen drivit iväg från Bibeln så hittade han på antikvariat böcker från äldre tider som han inspirerades av och där han grundade en solid reformatorisk teologi med plats för den Helige Ande och erfarenheten av Kristus. När han lämnade aktiv tjänst som församlingspastor lade han mycket tid på att redigera predikoserier för bokform, och dessa böcker har spritt över världen och varit till glädje för många. Han hade också en aktiv del i grundandet av förlaget Banner of Truth som bland annat givit ut böcker av puritanerna John Owen och Jonathan Edwards, genom Banner of Truth har många goda böcker återutgivits till glädje för förkunnare som vill grunda sin teologi i beprövad och biblisk undervisning med plats för erfarenheten av Kristus.
 
Mentorskap
Genom hela livet var mentorskap en viktig sak för Lloyd-Jones. Först för att hitta rätt i det kristna livet, sedan för att utvecklas rätt som förkunnare och församlingspastor. Ja, kanske var det särskilt viktigt med goda mentor för MLJ eftersom han inte gick den vanliga vägen genom pastorsskola eller teologiskt seminarium, utan själv efterhand fick lära sig hantverket med handledning från andra pastorer. Sedan, väl etablerad, var han alltid vaken för unga ledare och teologer som behövde stöd och ledning. Och de sista åren efter aktiv tjänst, så lade han mycket tid åt mentorskap, särskilt hos kämpande pastorer som behövde stöd i hur man hanterade saker som kom upp i församlingarna och hur man håller fast vid ett klart evangelium när isvindarna blåser.
 
En logisk metod gemensam med elbilspionjären Elon Musk
En viktig del för att förstå MLJ är hans skolning som läkare, en skolning som gav ett logiskt tänkande och en metod för problemlösning. Intressant nog så är denna metod ”First Principles Thinking”, i grunden samma metod som elbilpionjären Elon Musk ofta framhåller som en del av hans framgång. I den tid som är idag, då känslor ofta tar tänkandets plats, där det emotionella i gudstjänsten blir viktigare än en väl förkunnad teologi, då är det gott att gå tillbaka till Martyn Lloyd-Jones och se hur logik och erfarenheten av Gud kan samverka till något helt underbart.
 
Guds ledning
Genom hela boken kan vi se Guds aktiva ledning. Martyn Lloyd-Jones säger själv: ”Hela min livserfarenhet är ett bevis på Guds suveränitet och hans direkta ingripande i människors liv. Jag kan inte hjälpa att tro det jag tror. Jag skulle vara en galning om jag trodde något annat – Guds aktiva ledning! Det är något som förundrar mig.
 
En bok för dig?
En spännande bok om en kristen hjälte, tankar från en förebild i mentorskap, goda råd om förkunnelse i en tid av modernism, kristen tro som en erfarenhet av Gud. Ja, det finns mycket gott i denna välskrivna bok. Oavsett samfundstillhörighet så är det här en bok som både är ett nöje att läsa och som kan ge information för tjänande i den lokala församlingen.

Läs hela inlägget »

Classical Christian Doctrine – Introducing the Essentials of the Ancient Faith
Ronald E. Heine
Baker Academic, 2013
 
Kyrkans historia har varit stökig, och som frikyrkliga har vi ofta försökt hitta tillbaka till den rena tron så som den levdes i församlingarna i nytestamentlig tid. Ibland har vi med inspiration från skotske filosofen Thomas Reids (1710–96) common-sense-filosofi hittat ett sätt att induktivt och logiskt härleda sanningar från Bibeln, ett sätt att studera Bibeln som en gång var väl förankrat i samhällskulturen, men som med postmodernismens intåg tappat trovärdighet i samtidskulturen. Därför kan det vara gott att undervisa Bibelns eviga sanningar i ljuset av den tidiga kyrkans tankar om tro. På så sätt bygger vi det rotsystem ner i kyrkohistorien som förankrar vår Bibeltolkning i dialog med troende från äldre tid som på samma sätt som oss kämpat med att undervisa Bibel för tro och liv.
 
Ronald E. Heine ger oss här en troslära som tar sin utgångspunkt i nicenska trosbekännelsen (381) och utifrån den beskriver hur den tidiga kyrkan utvecklade trosläran utifrån de problem man ställdes inför. En bra och pedagogisk text, funnes den på svenska skulle jag gärna ta den tillsammans med församlingens trosbekännelse som utgångspunkt för en kvällskurs i kristen tro.

Läs hela inlägget »

Av David Whitworth

 
1548 inträffade ett politiskt maktskifte i Genèves fullmäktige. Partiet var Calvins fiender och leddes av Ami Perrin, en förnäm medborgare. Ibland kallades de för 'perrinister' men Calvin kallade dem 'libertiner' för att de ville leva ett omoraliskt och utsvävande liv. Calvin utsattes för dödshot och skymfades av libertinerna. Den höga moral som fanns bland stadens invånare gav avsmak för detta parti. Samma livssyn hade de som beskrevs i Ps 2:2-3: Jordens kungar reser sig och furstarna rådslår med varandra mot Herren och Hans Smorde. "Låt oss slita sönder deras band och kasta av oss repen."
 
1553 var spanjoren Miguel Servetus på väg till Italien och övernattade i Genève. Han hade varit dömd till döden av den romersk-katolska kyrkan för irrlära och hade rymt från fängelset i Södra Frankrike där han hade väntat på avrättningen. Servetus var ökänd i hela Europa och avskyddes både av den katolska kyrkan såväl som protestanter.
 
Servetus var hög begåvad och var läkare, advokat och teolog. Han skrev en bok med titeln Restituteo som skymfade Calvins Institutio. Innehållet var rena hädelsen och läran om Treenigheten förlöjligades. Den kallades för ett monster med tre huvud och tillbakavisades och Kristi gudomlighet hånades. Chockvågor rullade ut över hela det religiösa Europa.
 
Omedelbart efter Servetus ankomst till Genève blev han häktad. Han räknade med att få stöd från stadsfullmäktige som var fiende till Calvin. Miguel Servetus, som var mycket arrogant, var förvissad om att hans bok skulle ta Europa med storm. Meningen var att Institutio skulle kastas i historiens soptunna och Calvins inverkan i Genève skulle undermineras.
 
Calvin hade tidigare korresponderat med Servetus och försökte få honom att förstå att hans gudsbild var obiblisk och blasfemi men försöket var fruktlöst. Calvin höll inte någon illvilja mot Servetus men det var hans hädelse som Jean inte tolererade. Han förstod att om denna sortens irrlära tilläts spridas i Genève skulle det ha destruktiva konsekvenser.
 
Servetus dödsdom och Calvin
För att förstå denna sorgliga historia om Servetus är det nödvändigt att sätta in den i det historiska sammanhanget. Varken den katolska kyrkan eller reformatorerna tolererade hädelse och Servetus var skyldig till det som räknades som brott i hela Europa och var straffbart med döden.
 
Rättegången pågick i flera månader och libertinerna yrkade för Servetus frigivning och från alla anklagelser. Inte för att de hade någon medkänsla med honom men de ville komma åt Calvin. Calvin ville se Servetus avrättad men kunde ju själv inte fatta beslutet eftersom makten tillhörde stadens politiker för den utfallande domen. Libertinerna var under press från alla håll för att avrätta Servetus och beslutet blev döden genom att han brändes på bål. De fruktade ett inbördeskrig om de hade släppt honom på fri fot. Calvin yrkade på en snabbare form av dödsstraff. Calvin försökte in i det sista att intala Servetus att ändra sig utav medlidande för honom. Beslutet stod dock kvar och Servetus brändes på bål. Vi kan inte ursäkta Calvin i denna sorliga historia men vi kan bara tillägga att om det hade varit den Romerska katolska kyrkan som avrättade honom skulle det hade varit ett glömt kapitel idag.
 
Triumviratet
Libertinerna var inte nöjda med nederlaget. De var envisa om att få Calvin på fall och ville driva ut honom ur Genève. Partiet leddes av ett tremannavälde som bestod av Ami Perrin, Filibert Berthelier och Peter Vandel. Dessa tre var självsäkra om sin maktposition i Genève och kläckte en plan som skulle kasta ut Calvin från Sankt Peter kyrkans talarstol en gång för alltid.
 
Calvin kämpade hårt och tappert för att bryta politikernas makt över Sank Peterskyrkan. Staten och kyrkan hade var sin författningssfär menade Calvin. Det var inte politikernas sak att bestämma över om vem som kunde ta del i Herrens måltid och för Calvin var det bara de troende som kunde delta. Libertinernas plan var att bryta Calvins stora inverkan i stadens liv. Berthelier, som hade haft sina duster med polisen, vill ta del av Herrens måltid i Sankt Peters kyrkan och fick partiets fulla stöd för att få Calvin på fall.
 
Under denna tid hade Calvins predikningar förvandlat en del av Genèves medborgare som var hans fiende utan någon större uppmärksamhet. Nu vaknade invånarna upp och stod inför ett vägval: Skulle bråkstaken Berthelier tillåtas få igenom sin vilja och som i sin tur kanske orsakar oro och upplopp och riskera upplösa Calvins bedrifter?
 
En minoritet i stadsfullmäktige var vänligt inställd mot Calvin och uppmärksammade ett växande stöd för honom som gav dem ett spirande självförtroende. Libertinerna var inte omedvetna om händelserna och tog avstånd från den notoriske Bertlelier som aldrig kom att ta del av Herrens måltid. I januari 1555 var det dags för nyval i Genève och libertinerna spelade ett politiskt rävspel och då de ville ha en försoning med det Calvin-vänliga partiet.
 
Valets utgång blev en stor framgång för det Calvin-vänliga partiet. Libertinerna försökte som ett sista desperat försök att erövra makten och planerade ett upplopp i staden men detta avstyrdes utan att det spilldes en droppe blod. Upploppets misslyckande var avgörande för reformationen i Genève. En epok i staden gick i graven och Calvin fick andrum för att i lugn och ro fortsätta utföra sin kallelse som pastor och reformator.
 
Det historiska sammanhanget
1548-1555 var en turbulent tid i Genève och Calvin upplevde många svåra prövningar. Han var dock orubblig och framgångsrik trots överväldigande motstånd. För att förstå Calvin är det väsentligt att förstå det historiska sammanhanget. Reformationen satte hela Europa i brand och katolska kyrkan tog skoningslöst till alla medel för att släcka branden. Reformatorernas liv stod på spel i dessa våldsamma tider och många miste sina liv. Alla var beredda att offra sig för Sanningens skull, väl medvetna om att Sola Skriptura (Skriften allena) gentemot katolska kyrkans egenmäktiga styre var avgörande för Kristi församlings fortsatta existens.
 
Sett i detta sammanhang faller den skeva bilden som målas upp av Calvin sönder.
 
I nästa blogg kommer vi att titta på Jean Calvins sista år 1555-1564.

Läs hela inlägget »