Henry Dunster (1612-1659)

Dunster var Harvard Colleges förste president. Harvard College fick sitt namn efter den förste sponsor, pastor John Harvard som testamenterade halva sin förmögenhet och ett bibliotek med omkring 400 böcker till detta college. Han dog 30 år gammal. Henry Dunster föddes i England och utbildades på Cambridge, det var här som han tog emot puritanernas principer. Han flyttade till Boston 1640. Han var mästare på orientaliska språk och en av de mest lärde män i sin tid. Han gjorde Harvard till ett centrum för lärdom och han fick glädjas åt stora framgångar. Han satte måttet så högt på den fria läran att det drog till sig studenter från Bermuda, Virginia och England. Under depressionen på 1640 talet blomstrade Harvard, studenterna betalade sina studier skulder med lantbruksprodukter. Den första tryckpressen i den engelska kolonierna och den andra i Nord Amerika monterades på Harvard 1639. Pressens mest förbluffande framgång var att trycka upp hela Bibeln på ett av indianernas språk, som var John Eliots initiativ. Detta var Nya Världens första Bibeln och den första översättningen till ett stam språk sedan biskop Ulfila översatt GT till visigotiska

Efter en grundlig och lärd utredning om dopfrågan, började han 1653 predika mot barndopet. Situationen nådde sin kulmen när han vägrade låta döpa sitt fjärde barn 1653. Därefter började han offentlig bekänna sin ståndpunkt. Hans syn mötte motstånd eftersom troendedopet gick stick i stäv mot puritanernas koncept om kyrkan och statens roll. Dunster åtalades för att förstöra gudstjänsten, eftersom han begärde att offentliggöra sin övertygelse i sin kyrka i Cambridge under gudstjänsten.

Han påstod, ”dopkandidaterna är de synligt omvända troende och endast dem” och han påstod också, ”Abrahams förbund är inte grunden för dopet. Detta var en sådan fördärvlig lära som smög sig in i kyrkans liv, som varje trogen kristen bör sätta sig emot.” Acceptansen av vuxendopet skulle inte ha märkts om det inte hade varit för Dunsters vägran att hålla tyst om det. Han betalade ett hög pris för sina övertygelser eftersom han var tvungen att avgå från sin pastorstjänst efter 12 års. Av förtvivlad omsorg för familjen under vintern tiggde han om att bo kvar i 6 månader i pastorsbostaden tills han kunde få ordningen på sin ekonomi. Sorgligt nog fick hans begäran avslag. Han dog bara 5 veckor efter han flyttat från Harvard, men Dunsters goda exempel mitt i lidandet, ger oss en viktig lärdom genom att han visade en kärleksfull ande till sina motståndare. Cotton Mather säger om honom att han dog ”med sådan kärleksfull harmoni med de goda männen som tvingade bort honom från Cambridge, att han ville bestämt att hans kropp skulle begravas i staden och testamenterade till och med ett arv till dessa människor.” Vi skulle också, inspirerade av en älskvärd mästare, vara generösa och helhjärtade i all vår livsföring som Henry Duster var, vars orubbliga ställning för sanningen och genom hans goda exempel planterade det ett frö i hjärtat på den nya världens puritanska välde som bevisades var outrotliga. Det borde noteras att några av baptisternas duktigaste män härstammar från motsatta riktningen. Hade mer kärlek visats kanske andra hade kunnat övertalas, t.ex. amerikanska presbyterianismens fader Archibald Alexander som länge vägrade att döpa barn. Han hade klart uppfattat baptisternas konsekventa argument som inte bara kämpade för förordningens renhet i sig, men i grund och botten för den lokala församlingens natur i vilken troendedopet är den skyddande faktorn.