2014 > 12

Bonhoeffer As Youth Worker - A Theological Vision for Discipleship and Life Together
Andrew Root, Baker Academic, 2014

Den tyska prästen och teologen Dietrich Bonhoeffer (1906-1945) upphör aldrig att fascinera. Vi inspireras av hans kamp mot nazismen och hans död som martyr, i vår kommer vi att kunna läsa mer om hans levnadsöde i ”Bonhoeffer : Präst, martyr, spion” av Eric Metaxas. Vid sidan av andaktsböcker sammanställda från hans brev och texter läses ”Efterföljelse” från 1937 och ”Liv i gemenskap” från 1939 ännu flitigt som uppbyggelse. ”Motstånd och underkastelse” som satts samman efter hans död är en kontroversiell klassiker.

Andrew Root ger i boken ”Bonhoeffer As Youth Worker” ett lite annorlunda perspektiv på Bonhoeffer. Faktum är att Bonhoeffer före 1939 mer alltid skrev sina teologiska arbeten på samma gång som han jobbade med barn och ungdom och att barn och ungdomsarbete är det huvudsakliga församlingsarbete han ägnade sig åt. Root argumenterar att flera av Bonhoeffers djupa insikter kommer ur erfarenheter i ungdomsarbete. I den tyska teologens åtta teser om ungdomsarbete ser vi en genomtänkt strategi för arbete med barn och ungdom. Roots utläggning av dessa åtta teser är ensamt värt bokens inköpspris.

För konfirmandundervisning tog Bonhoeffer fram en katekes med ett modernt språk och innehåll mer avpassat som utgångspunkt för samtal än för utantillinlärning. Innehållet är tydligt lutherskt, med en intressant ton av etik och politik. Tyvärr finns katekesen inte med i den här boken, utan den intresserade får läsa den i samlade verk volym 11 i den engelska översättningen. Det är lätt att leva sig in i vilket gott samtal denna framställning av den kristna tron bör ha gett underlag för i sin tid, men mycket är väldigt relevant än idag. Jag skulle gärna använda katekesen i min ungdomsgrupp, men med lite justeringar för att passa bättre i döparrörelsens sammanhang.

En tes i boken är att Bonhoeffer är en förfader för den teologiska vändningen i ungdomsarbete. En vändning inte till att lära in teologiska satser, utan en vändning till att låta ungdomsarbetet ha som mål att låta ungdomen möta det teologiska, att erfara Gud. Sådant byggs genom god gemenskap och goda samtal. Samtal där vardagliga erfarenheter naturligt leder in samtal om Gud och att följa Jesu vilja. Min personliga erfarenhet är att sådana samtal kan vara mycket viktiga tillfällen för att förmedla den kristna tron. Lek och skoj har en roll i ungdomsarbete, det visar inte minst Bonhoeffer många exempel på, men det måste också finnas ett mål att nå djupare och ge plats för dessa samtal.

Boken avslutas med en genomgång av hur böckerna ”Efterföljelse” och ”Liv i gemenskap” kan användas som inspiration för ungdomsledare och ungdomspastorer och vad man bör tänka på när man läser dessa böcker.

Visst vore det gott om denna bok kunde översättas till svenska. Till dess rekommenderas den i sin engelska form för ungdomsledare och ungdomspastorer som söker att fördjupa sin förståelse av sitt tjänande.

Läs hela inlägget »

Kyrkans 3 viktigaste : teologin bakom julen, påsken och pingsten
Tommy Dahlman, Livets Ords Förlag, 2014

Hur sätter man in en västerländskt präglad kristendom in i den asiatiska kulturen och hur ser en god strategi ut för sprida budskapet om Jesus ut i en kultur som är så annorlunda jämfört med vår? Simon Chans ”Grassroots Asian Theology: Thinking the Faith from the Ground Up” har varit till stor hjälp. Det som är tydligt att det inte är akademiernas befrielseteologi som bär väckelsen. Det är inte välformulerade tankar om universell frälsning eller medkännande försök att ge verktyg för de fattiga att skapa en bättre framtid på marxistisk grund som sprider den kristna tron.

De fattiga väljer istället pingstväckelsen, en väckelse där enkla predikanter, med ett klassiskt kristet budskap som rör vid vardag och evighet, för människor till frälsning och ett sprudlande församlingsliv. Individ efter individ, familj efter familj, förs så in i ett nytt liv som förutom konsekvenserna för evigheten, ofta också leder till förbättrade levnadsförhållanden och en väg bort från misär, missförhållanden och orättvisor. Simon Chans poäng är att om man vill förstå kristenheten i Asien, så är det enkla pingstpredikanter man bör lyssna till snarare än välmenande akademiker. Att lyssna till rösten av pingstförsamlingar som lokalt och praktiskt arbetar med att sätta klassisk tro in i det sammanhang av vanor och tänkesätt som finns i den kultur som församlingen verkar i.

Finns det sådana röster av folkkristendom i Sverige? Jag tror att en sådan röst är Tommy Dahlman. I boken ”Kyrkans 3 viktigaste: teologin bakom julen, påsken och pingsten” sätter han in trons grunder in i ett sammanhang som många svenskar har en känsla för, kyrkoårets rytm med högtider som jul, påsk och pingst. Med sitt fokus på grunderna om Jesus Kristus känns boken ibland som att läsa någon av kyrkofäderna och jag tänker också på den gamle baptistteologen Andrew Fuller (1754 -1815) som säger: "Föreningen mellan Gudomlig och mänsklig natur i Kristi person, är ett ämne som Bibelns författare med nöje uppehåller sig vid, och så ska vi, för häri ligger evangeliums härlighet."

Boken är enkelt skriven och budskapet är lätt att till sig. Visst kan man önska att den hade varit mer omfattande, men samtidigt hade det förtaget lite av ett syfte som om är att sätta fokus på ”Kyrkans 3 viktigaste” för pastorer och församlingsledningar ute i landet. Boken rekommenderas starkt till alla som planerar gudstjänster och undervisning kring våra högtider. Och visst kan boken vara ett gott underlag för en enkel kurs om den kristna trons grunder.

Att kontextualisera in den kristna tron in i en främmande kultur kan vara stökigt och det tar ofta andra riktningar än vad man trott. På samma sätt som enkla pingstpredikanter i Asien överraskat kanske vi kommer att bli överraskade över den väg den kristna tron kommer att ta i vårt eget lands postmoderna kultur. Nog bär Tommy Dahlmans bok drag av folkkristendom snarare än den välformulerade akademins tro, men det är just det som gör Tommy Dahlmans bok så intressant. Kanske får vi här fler nycklar till en kommande folkväckelse än i många texter från våra teologiska högskolor. 

Läs hela inlägget »

Laddar innehåll...
Läs hela inlägget »
Etiketter: baptist, anabaptist

Av David Whitworth

För er som vill fördjupa sig i väckelse är detta en lista på böcker som jag kan rekommendera.

Det bästa verket är Den Inre Missions Historia av E. J. Ekman. Det finns två uppsättningar. Originalet med fem band, 2923 sidor,eller N.P. Olléns reviderade upplaga med två band, 1273 sidor.

George Scott Och Hans Verksamhet i Sverige av Gunnar Westin, två band,1065 sidor. En akademisk avhandling. Westin har skrivit en rad böcker om frikyrkohistoria som är läsvärda och intressanta. 

Döpare och Kyrkomän av Erik Wärenstam, 238 sidor. En skildring om baptisternas uppkomst genom tre av de stora ledarna: F.O.Nilsson; Anders Wiberg och Näs Per Pehrsson. En gripande läsning.

Helig Eld av Anders Hultman, 528 sidor. En omfattande berättelse om väckelsens förlopp. En bok lämpad för er som vill äga en bok som täcker 1800-talets väckelse. Lättläst och spännande.

När Väckelsen Kom Till Byn redigerad av Erland Sundström,112 sidor. En trevlig liten bok om väckelsens djupa spår i by livet.

Jönköpings Missionsförenings Historia av K.L.Elmgren,408 sidor. 

Dessa följande biografier är rika på detaljer om de ledande personligheterna i väckelsens tjänst.

C.O.Rosenius,hans liv och verksamhet, författarens namn saknas, 408 sidor. Boken är för mig betydelsefull, då den fångade mitt intresse för 1800-talets väckelse i Sverige.

Peter Fjellstedt av Carl Anshelm, 743 sidor i tre band. En biografi om en stor gudfruktig man som levde ett rikt och fruktsamt liv till Guds ära.

Hans Jacob Lundborg, en pil på Herrens båge av Nils Rodén, 316 sidor.. Lundborg var initiativtagare till E.F.S med stöd från den Fria Skotska kyrkan Boken ger en inblick i väckelsen bland Lutheraner genom den tidens stora ledare med Lundborg i spetsen.

Lina Sandell av Anne-Marie Riiber,191 sidor. En kort och rörande historia om en av vår mest älskade sång författare.

En frikyrklig banbrytare eller F.O.Nilssons liv och verksamhet av Jakob Byström, 293 sidor. 

Mormor på Herrestad av K.A.Rundbäck, 126 sidor. För kommentar se nedan.

Vänner - märkeskvinnor, märkesmän av Fritz Hägg 434 sidor. Boken betonar Emilie Petersens (Mormor på Herrestad) stora vänkrets. Emilies liv och verk förtjänar en plats i väckelsens historia. Hon gjorde enorma insatser för att understödja väckelse och mission och vännerna var en stor del av det både personligt och på en bredare plan.

Emilie Petersen, 'Mormor på Herrestad', och hennes nätverk av Göran Åberg, 251 sidor. En modern biografi.

Läsarna 1800-talets folk väckelse och det moderna genombrottet av Gunnar Hallingberg, 470 sidor. Ett mastodont och gediget arbete om väckelsens stora intryck som lade grund till den moderna kulturen. En bok som är svår att lägga ifrån sig och vi är tacksamma till Hallingberg.

De svenska traktatsällskapen 1808-1856, av Torvald Ribbner, 307 sidor. Ett akademisk verk som spårar traktatens historia och dess betydelse för att bära fram väckelsen.

Läs hela inlägget »
Etiketter: väckelse, sverige, böcker

Av David Whitworth

1987 samlades en konstellation av Storbritanniens popelit, Band Aid, under Bob Geldofs ledning för att spela in skivan Do they know it's Christmas? Insamlade pengar från skivans försäljning gick till förmån för Etiopiens svältande och det var beundransvärt. Men frågan är; vad är julens mening?

Det är en fråga för oss alla att stanna upp inför och fundera på mitt i den kommersiella cirkusen som kallas för jul. Jag vet att frågan brukar dyka upp i en och annan julbetraktelse, men svaret är ofta som bäst otillräckligt eller som sämst vilseledande. I ett kåseri som jag läste påstods att Kristus kom till världen för att ge fred och kärlek – verkligen!

Julevangeliets budskap som framställs med hjälp av julkrubbans iscensättning kan ibland uppfattas som en barnsaga utan någon verklighetsförankring. Den bilden fick jag i min barndom och växte upp med den tills jag blev frälst. Ikonbilder ger en annan bild av Jesusbarnet. Där ett spädbarn ligger i famnen på Maria och tittar vördnadsfullt upp mot hennes ansikte. Maria, med helgongloria över huvudet, tittar ut på bildens betraktare med en gudomlig blick i ögonen. Budskapet är klart, Maria är Guds mor och är således medlaren mellan Gud och människor.

Denna vanliga missuppfattning genomsyras av en sentimentalitet som inte har någonting med Jesu födelse att göra och det är också en hädelse. Jesus föddes av Maria men var Maria Guds mor? Herren Jesus Kristus hade ingen far på jorden och har ingen mor i himmelen.

Kristi inkarnation (förkroppsligande) är det centrala i julevangeliet. Och erkänt stor är gudsfruktans hemlighet: Han som blev uppenbarad i köttet, bevisad rättfärdigad genom Anden, sedd av änglarna, predikad bland folken, trodd i världen, upptagen i härligheten (1Tim 3:16). Syftet med Kristi inkarnation var först och främst att förhärliga Gud (Joh 17:4). Människosläktet lever i uppror mot Gud (Ef 4:17-19). Gud är helighetens, rättvisans och rättfärdighetens Gud (1Petr 1:16, Psalm 45:7-8). Vi är lagens förbrytare och är dömda, lagen uppenbarar Guds rättfärdighet (Rom 3:19-20). Enligt Herren kan lagen sammanfattas med två bud: älska Gud och älska människor (Matt 22:37-40). Vi har alla syndat och saknar härligheten från Gud (Rom 3:23). Det gav Gud, och jag säger det med vördnad, ett problem. Hur skulle Han kunna försona människor som lever i fiendskap mot honom (Rom 5:10) med sig själv utan att kränka sin egen rättfärdighet? Svaret, just det, julevangeliet! Kristus kom som människa till jorden med ett syfte, nämligen att tillfredsställa lagens krav på död och rättfärdighet (Gal 3:13). Han var det fullkomliga försoningsoffret som lagen krävde (Heb 9:12,14). Han som var oskyldig blev skyldig så att Gud kunde försona människor med sig själv (2Kor 5:17-21). Det behagade Gud att krossa Kristus på korset (Matt 27:46). Han utgöt sin vrede över Kristus istället för över oss (1Petr 3:18) och det kallas för Kristi ställföreträdande straff-lidande. Luther uttryckte det starkt: Gud övergiven av Gud vem kan förstå det!

Kristus gick in i det allra heligaste som vår överstepräst en gång för alltid med sitt eget blod och sin egen kropp som det fullkomliga offret som blidkade Gud (Heb 7:17; 9:14). Fiendskapen är borta och så kunde Gud försona människor med sig själv. Julevangeliets innebörd är att vi kan komma till Gud genom Kristus i omvändelse och tro (Apg 2:38; 16:31). Vi är då förlåtna, renade i Kristi blod (1Joh 1:9) och rättfärdiggjorda genom tro allena på Kristus allena (Rom 4:5; 5:1,9). Ett julevangelium som försummar eller utesluter dessa sanningar är falskt (Gal 1:8-9).

Det är en rörelse på gång som söker enhet med den romerska-katolska kyrkan. Sanningen offras på enhetens altare när man söker gemenskap genom den minsta gemensamma nämnaren. Enheten på sådana villkor är en organisatorisk enhet men ingen organisk enhet. Organisk enhet byggs på Ordet, Sanningen och det är från denna källa som den levande (organiska) enheten hämtar sin näring och växer sig stark. Pauli brev till församlingen i Rom är ett klassiskt exempel på detta. I de första elva kapitlen lägger han ut läran (indikativa) och i de sista fem tillämpningen (imperativa).

I mitten av 1500-talet höll den katolska kyrkan ett möte i staden Trient i norra Italien. Syftet var att konsolidera de katolska lärosatserna och motverkar reformationens lära som bottnade i Bibelns auktoritet. Det är intressant att rättfärdiggörelse genom tro allena på Kristus allena behandlades som irrlära och dessutom var alla som höll sig till denna dyrbara sanning enligt katolska kyrkan förbannade. Förbannelsen gäller än idag.

Denna form av ekumenik är gränsöverskridande och vill inkludera alla religioner oavsett vad det tror på. Kärleken till Guds Ord håller på att försvinna och i slutändan luras Guds sanna folk till att inte tro på någonting längre och istället tro på allting.

Låter allt detta trångsynt? Då erkänner jag att jag är trångsynt. Låter det kärlekslöst? Det förnekar jag bestämt. Jag är lika trångsynt som Jesus när han själv sade: 'Jag är Vägen, Sanningen och Livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig' (Joh 14:6)

Vad har allt detta att göra med julevangeliet och väckelse? Allt faktisk! Julevangeliet är helt enkelt 'evangeliet om Kristi härlighet' (2 Kor 4:4). Det är Han och inte vi som står i centrum. Härlighetens evangelium är evangeliets härlighet och det är Kristus som får all ära. Jag vill påstå att detta är julevangeliet i allra högsta grad.

Vad har det då med väckelse att göra? Julevangeliet undermineras i vår tid. Det anpassas efter dagens kultur. Det ska vara "kulturellt relevant" och ge folket lite tröst och hjälp på vägen. Det ska också ge dem ett recept för ett lyckligt och framgångsrikt liv som sprudlar av självförtroende. Det finns ingen brist på självutnämnda guruer som vill sprida detta falska budskap. Frånsett skillnaderna mellan denna lära och den allomfattande ekumeniken har de båda gemensamt att de undergräver Bibelns auktoritet och leder in på fördärvets väg.

Är det inte dags att be för Ordets reformation och att det sanna julevangeliets innebörd än en gång ska stå i centrum för församlingsliv och verksamhet? Är det inte dags att be för väckelse av livet för oss själva och våra syskon i Kristus? Är det inte dags att vi står upp för det sanna julevangeliet? Vi ber inte för vår eller församlingens skull utan för Guds äras skull och av en längtan att se Guds namn förstorat och förhärligat.

Läs hela inlägget »
Etiketter: kyrkoåret, evangelium

 Av David Whitworth

Reformationens segertåg framhävde arbete i ett helt annat ljus än det som härskade i den romersk-katolska kyrkan. Den dualistiska världsbilden präglar denna kyrka som anser att själen är äkta men att kroppen är syndig och världslig. Det anses vara andligt att vara präst, munk eller nunna och allt annat är världsligt. Reformationen förändrade för alltid den falska dualismen.

Reformationen gav impulser åt ett annat sätt att betrakta arbete, den så kallade lutherska arbetsetiken. I sin enklaste form var det inte mera än återupptäckten av det gudomliga mandat som finns i 1 Moseboken 1:28. Hela livet är en kallelse och arbete är en mycket viktigt del av de kristnas kallelse. Lustgården var ingen semesterby eller lekpark. En del av Adams uppgifter var trädgårdsskötsel. Människosläktet skapades för att lära känna Gud, tjäna Honom, för att vara produktiva och skapande. Allt de troende åtar sig är eller skall vara till Guds ära och arbetet inkluderas i detta (1 Kor 10:31).
Denna princip gav därför arbetet och arbetarna en skälig värdighet.

Arbetet är inte något som är identitetsskapande utan människor hittar sin identitet i Gud. Han är källan till livet. Arbetet är därför ett uttryck för vår identitet då vi är skapade till Guds avbild och vi är därför kallade att skapa. Kallelsen är kopplad till ansvar och utesluter å ena sidan arbetsnarkomani å andra sidan lathet. Arbetaren får självklart sin lön men lönen är inte till bara för att hålla ihop själ och kropp eller till egennytta. Var och en har ett förvaltande ansvar för hur pengar skall brukas och det också till Guds ära.

1800-talets väckelse förstärkte den lutherska arbetsetiken som gav en stark genklang i samhället. Arbetet återfann sin värdighet, då föddes ett hårt arbetande och yrkesskickligt folk. 1800-talet var industriella genombrottets tidsålder som fick sin näring ur ångmaskinens uppfinnande. Den lutherska arbetsetiken lade grunden till Sveriges industriella framgångar och ökade konkurrenskraften på den internationella marknaden.

Hur? Entreprenörskap och snillrika uppfinnare angav tonen. Små familjeföretag, som ofta började i ett litet skjul på gården bakom huset, växte och många blev stora företag som blev konkurrenskraftiga globalt. De små företagen bidrog också med sitt till det expanderande svenska näringslivet. Den berömda "Gnosjöandan" gav den lutherska arbetsetiken ett ansikte. Arbetslösheten under 1970-talet lågkonjunktur var ett okänt begrepp och Gnosjö gladdes åt full sysselsättning tvärtemot den nationella trenden. Kan fenomenet förklaras utan väckelsens intrång och framgångar under 1800-talet? Frågan kan då ställas om det finns ett annat land i världen med så lite folk som har gjort så många framsteg som Sverige? Om inte förklaringen kan hittas i 1800-talets väckelse då finns det ingen förklaring.

Sammanfattningsvis har vi nu i dessa bloggar sett hur Gud har gripit in när sanningens ljus flämtade i Sverige. Väckelsens influenser, under Guds försyn, kom utifrån i form av tre strömmar som sammanträffade i väckelsens mäktiga flod. Från Skottland kom traktat, bibelspridning och presbyterianism. Från England kom metodismens frikyrklighet och den evangelikala grundprincipen. Från Amerika och Tyskland kom baptismen. Vi har också sett hur väckelsen spred sig som en löpeld och påverkade de troendes individuella liv men även lämnade avtryck i samhället som syns än idag.

Mitt syfte med dessa bloggar är att väcka ett intresse för väckelsens fantastiska arv som vi har i Sverige. Vår tid präglas av post-modernismen där egennyttan står högst på agendan och sanningen, som är relativ, anpassas därefter. De efterföljande konsekvenserna är slående. Att behandla mina medmänniskor med respekt räknas inte längre. Istället ska man förhäva sig och bevisa att man är så mycket duktigare och bättre än alla andra. Tv-tablåer svämmar över med ett programutbud som driver fram denna egoistiska och respektlösa världsbild. Människor lever efter sina instinkter när de matas av evolutionens vidriga lära. Livet i samhället är idag i en nedåtgående spiral som skördar sina offer, identitetslösa tonåringar dukar under med hjälp av drogen Spice. Brottsligheten har nått en sådan hög nivå att polisen inte kan hantera varje brott som begås utan tvingas avskriva många "mindre fall". Detta är bara ett litet axplock av post-modernismens förödande konsekvenser.

Låter detta pessimistiskt och uppgivande? Mitt andra syfte med dessa bloggar är att uppmana Guds folk till bön för väckelse. När Guds namn missbrukas och hädas i dagens Sverige borde vi av ren kärlek till Honom och av en längtan att se Hans namn förhärligas inte kunna avstå från bön. Det är endast Gud som kan vända den destruktiva nedåtgående spiralen som vi upplever i samhället. Vi bör be för Guds barmhärtighet över oss och att Han ingriper med väckelse, inte för Sveriges eller vår skull, utan för Hans äras skull. 1800-talets väckelse är en rik, mångfacetterad och underbar historia om Guds gärningar. Han kan skicka väckelse igen och det finns ingen grund för pessimism eller missmod, tvärtom, så upp till kamp i bön! Be oavlåtligen för väckelse för Hans äras skull.

Läs hela inlägget »
Etiketter: väckelse, sverige

Knut Oscar Broady (1832–1922) var rektor för Betelseminariet 1866–1906 och en bland baptisterna mycket uppskattad predikant.  Han lade i fyrtio år som seminariets huvudsakliga lärare i teologi stor kraft på att ”fostra de unga bröderna till en djupare åskådning av Kristus”.

Baptistpionjärer som Anders Wiberg och J.G. Oncken lade vikt vid en genomtänkt teologi, gärna formulerad i en trosbekännelse. För Betelseminariets första rektor låg istället, mer eller mindre, endast bibelundervisningen i fokus. Hans studenter fick lära sig att hålla sig till bibelordet och varnades för bibelkommentarer och böcker i systematisk teologi.

I stället för att lita på andra har vi i seminariet allt ifrån början följt den grundsatsen att gå direkt till Guds ord och där under innerliga bön till Gud om ljus och ledning lära sanningen. Nu torde någon säga: men härigenom kan väl ändå inte förekommas, att inte lärarens enskilda meningar kunna insmyga sig i ordet och lärjungarna tillägna sig dem istället för sanning. Vi svarar: Herren har så ordnat att om man ställer sig beroende av honom och gör hans ord till sin enda sanningskälla på livets väg samt med en uppmärksam ande och ett mottagligt hjärta följer detta ord från vers till vers, från kapitel till kapitel, från bok till bok, även om man skulle fatta miste på ett ställe, hans ande vid ett annat ställe rättar misstaget och för från ljus till ljus från klarhet till klarhet. Ett dylikt studium av Guds ord gör vi till vår huvuduppgift.
Ur tal vid Betelsminariets 25-årsjubileum 1891

Visst är det intressant spekulera om det kan vara så att Broadys svaga förankring i en genomtänkt teologi kan ha lämnat baptistsamfundet svagt och med bristande resurser att möta teologiska snålblåstar. Vad hade hänt om J.G. Onckens tyska baptiströrelse aldrig hade förlorat inflytande i Sverige? Hade vi då haft en smalare, men kanske starkare baptiströrelse?

Samtigt var Broady en mycket uppskattad predikant. När det som är ursprunget till min församling firade ett jubileum så bjöd man in tidens bästa predikant, K.O. Broady. Man måste respektera Broadys kärlek till bibelordet och hans varma väckelsepredikan.

Läs hela inlägget »
Etiketter: sverige, baptist, troslära