Karl Barth och Barthianism fyller ett teologiskt vakuum

Erroll Hulse kommenterar i boken "An Introduction to the Baptists" det intelektuella vakuum som uppstått efter att delar av baptiströrelsen lämnat reformationens teologi. Iställer fylls hålet med barthiansk och neo-ortodox teologi bland våra intellektuella. Det Hulse inte kommenterar är till vilken grad baptiströrelsens barthianer verkligen är goda representanter för det en mogen Karl Barth undervisade. Hulse gör dock en skarp analys av dagsläget i många baptistsamfund i västvärlden.

Det finns så många skatter att hämta i en stabilt reformatorisk teologi. Den engelska baptisten Andrew Fuller är här en sann förebild i att förhålla sig teologiskt till samtidsfrågor och den tyska församlingsplanteraren J.G. Oncken visar oss hur reformationens teologi ger glöd för att vinna själar för Jesus. Snarare än att läsa samtida amerikansk inne-teologi bör vi ägna lite tid till dem som gått före i vår del av världen.

"Men hur är det med det intellektuella vakuumet som arminianerna skapade? Många troende som har fått en disciplinerad intellektuell utbildning på universitet är inte nöjda med ytliga svar på sina frågor. Arminianism sviker i sina svar på deras frågor. Stora områden av sanningen undviks och försummas och frustrationen följer. Därför är det inte förvånansvärt att Barthianism – neo-ortodoxi – (modernism uppklädd på reformert språk) gjorde ett snabb intågande bland de intellektuella general-baptisterna. Hur kan neo-ortodoxins sluga villfarelse (och nyandlighetens villfarelser. övers anm.) motstås om inte de troende är uppbyggda i systematisk teologi? De använder sig av ett språk som ger sken av Guds suveränitet som de relaterar till alla livets områden. Det låter underbart. Men vi upptäcker att förespråkarna för denna läran är universalister och samtidigt förnekar att ”Hela Skriften är inspirerad av Gud.".

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln