Sjung för Herren en ny sång

av David Whitworth


I den första bloggen i denna serie fördjupade vi oss i psalmers, hymners och andliga sångers historia som blev bekanta för oss i GT och NT. Dessa var undervisande och lärorika. Vi ska bygga vidare på detta och flytta fram till det första århundrandet. Vi kommer att träffa några apostoliska fäder och kyrkofäder som kanske är kända för en del medan andra är okända.

Hur såg då tillbedjan ut i det första århundradet? Teologen Justinus, lämnade efter sig en bra beskrivning av hur en sammankomst såg ut.

Justinus betraktades som den största av det första århundradets apologetiker. Han föddes av grekiska föräldrar i Palestina och han började sitt sökande efter sanningen i den grekiska filosofin som gav honom en tankeväckande idealbild av evig skönhet, sanning och godhet. Men det räckte inte och han vände då i stället sina tankar till det kristna budskapet. En dag tog han en promenad vid havet i Efesos och träffade en äldre man som berättade livets mening för honom. Mannen visade på Kristus från GT som svar på livets mening och då blev han troende. Han flyttade till Rom omkring 153 E.Kr och dog som martyr år 165 E.Kr.

Mötesordningen i en typisk sammankomst i församlingen var enligt Justinus följande:

1. Biskopens hälsning till församlingen och deras gensvar. Biskopen: ’Herren vare med dig,’ och församlingen svarar: ’och med din ande’.

2. Bibelläsning från GT.

3. Psalm eller hymn.

4. Bibelläsning från NT. Det var den första läsningen från NT tagen från en bok mellan Apostlagärningar och Uppenbarelseboken.

5. Psalm eller hymn.

6. Andra NT bibelläsningen tagen från ett av de fyra evangelierna.

7. Predikningen var sista delen innan icke-medlemmar fick lämna kyrkolokalen och medlemmar stannade kvar och firade nattvarden.

Att sjunga var inte så viktigt för kristna på 100-talet. Herrens måltid värderades starkare och firades varje söndag efter mötet. De kristnas sånger från den tiden hämtades från Psaltaren och från NTs poetiska delar men liknade mer tal än sång. Den vanligaste formen var växelvis sång. Det betyder att en person, antingen skriftläsaren eller prästen, sjöng eller talade ett bibelstycke, vanligen från en Psalm, och församlingens gensvar var antingen ett enkelt ord som ’Alleluia’ eller en refräng.

Musikaliska instrument användes inte vid den här tiden. En av de första lovsångerna från 100-talet var ’Gloria in Excelsis Deo’ grundad på Luk 2:14. I sitt ursprungsform skrevs den på grekiska och med fem verser och den användes som morgonbön i den österländska kyrkan. Något senare översattes den till latin och efterhand till svenska.

Hymnen är en bön till treenigheten att verkställa försoningens verk i vårt tänkande och liv.

Svenska titeln är ’Allena Gud i himmelrik’ och sången innehåller idag tre verser:
 
Allena Gud i himmelrik
Må lov och pris tillhöra
För all den nåd han kärleksrik
Med oss har velat göra
Han jorden skänkt stor fröjd och frid.
Ack, mänskan må väl glädjas vid
Guds evigt goda vilja.
 
O Jesus Krist, Guds ende Son,
Som såg vår själafara
Och att oss frälsa därifrån
Dig själv ej ville spara,
Du med din kärlek och din död
Förlöser oss av syndens nöd,
När vi på dig förtrösta.
 
O Helge Ande, gör själen from,
Förnöjd och oförfärad.
Gör hjärtat till en helgedom,
Där Gud i allt blir ärad.
Giv stöd, giv tröst i all vår brist,
Hjälp att vi tro på Jesus Krist
Båda nu och alltid. Amen.
 
Ave Maria
’Ave Maria’ leder våra tankar till den katolska kyrkans bön till Maria som medlare till förlåtelse för synd (detta kan dock inte stödjas från texten). Den är också en av de tidiga hymnerna och delades i två delar och med bibliskt innehåll. Första delen är grundad på Luk 1:28 och andra delen på Luk 1:40-42. Tredje delen kom senare på 1400-talet förordnad av dåtidens påve. Schuberts vackra komposition har inte något religiöst innehåll utan är tonsatt till Walter Scotts ’Lady of the Lake’.
Jag har inte hittat den ursprungliga texten utan endast den katolska versionen.
 
Ambrosius
Ambrosius av Milano (339–97) blev biskop av Milano. Han var en mäktig predikant och pionjär som hymnförfattare och införde antifoni i församlingens sjungande. Det betyder att halva församlingen sjöng en vers och andra halvan sjöng nästa vers och så sjöng de växelvis. Detta sätt att sjunga spred från Milano till alla kyrkor i väst och blev populär. Ambrosius skrev själv alla sina sånger och var därför banbrytande. Han blev då känd som den folklige ’församlingens sångfader’. Traditionen anger att han skrev Te Deum (O Gud , vi lovar dig) och anses som den största hymn i den västerländska kyrkan vid denna tid.
Hymnens svenska översättning kom 1614 och innehåller fem verser Jag skriver den första och sista versen.
 
O Gud, vi lova dig.
O Gud, vi tacka dig.
Du är, och genom dig är allt.
All världen rörs, som du befallt;
Ifrån din tron går ljuset ut,
Och stormen väntar ditt beslut.
Vem gör, att allt i detta nu
Ej blir till intet? Endast du.
Helig är Herren Gud. Helig är Herren Gud.
Helig är Gud, den store Herren Sebaot.
 
Dig bedja, dig anropa vi,
Du evigt Gode, statt oss bi.
Sträck över oss din starka hand,
Behåll oss i din nåds förbund,
Bevara våra fäders land,
Välsigna hela jordens rund.
Till dig, till dig står all vår tröst;
O Herre, hör vår böneröst! Amen.
 
Fortunatus
En av det mest framstående latin patriarkaliska psalmdiktare var Venantius Fortunatus (540-600). Han föddes i Italien men tillbringade sitt aktiva liv Frankrike där han var biskop i Poitiers. Han skrev en underbar påskpsalm:
 
Upp, min tunga,
Att lovsjunga
Hjälten, som på korsets stam
För oss blödde,
Led och dödde
Som ett menlöst offerlamm!
Han ur griften,
Efter skriften,
Nu i ära träder fram.
 
Medeltiden
Vi har vanan att betrakta medeltiden med en negativ attityd som en andlig mörk och dyster period och inte utan anledning. Samtidigt fanns det en stor del av andligt liv i epoken. Var det inte Kristus som yttrade dessa ord?: Jag skall bygga min församling, och helvetets portar skall inte få makt över den (Matt 16: 18). Då håller löftet om att Hans andliga rike är outplånligt. Han har alltid haft och kommer i alla tider ha ett obrutet råd av troende människor på jorden och medeltiden är inget undantag. Mycket ofta återspeglas det i de latinska hymner som författades vid den tiden.
 
Theodulf av Orleans (750-821) var spanjoren som blev biskop i Orleans Frankrike Han författade på latinska hymnen Gloria, laus et honor. Den översattes till engelska av J.M.Neale med titeln: All glory, laud and honour to thee, Redeemer, King. Från hans text har den översatts till svenska av Erik Nyström:
 
Dig vara pris och ära,
Du kung av Davids stam;
I Faderns namn du kommer,
Högt lovade Guds Lamm!
Dig prisar änglars skara
Uti den ljusa höjd,
Och allt ,som anda haver,
Skall stämma in med fröjd.
 
Bernard av Cluny
En av de största kristna sångförfattarna under medeltiden var Bernard av Cluny aktiv omkring 1140.
Han var född i Bretagne i Frankrike. I klostret i Cluny satt denne fromme man och skrev sitt berömda mästerverk ’Jerusalem, du sköna’. Inspirerad av Upp. 21-22 skildrar han här det strålande himmelska Jerusalem mot bakgrund av tidens andliga mörker, synd och påfrestningar. Detta mästerverk har också översatts av J.M. Neale till engelska och senare till svenska.
 
Jerusalem, du sköna,
Du heliga Guds stad,
Till dig min ande skådar
Förhoppningsfull och glad.
Jag vet ej, men jag anar
Vad fröjd mig väntar där,
vad härlighet och ära,
vad frid, som i dig är.
 
De står där, Sions salar,
Genljudande av sång
Och vimlande av änglar
Och av martyrer mång.
Dess konung går därinne,
Så strålande, så skön, så skön,
Ibland sin helgonskara,
Sin mödas rika lön.
 
Och omkring tronen ljuder
Ifrån de frälstas hop,
Likt rösten av ett tordön,
Ett väldigt segerrop.
Ja, snart skall ock min ande
Få skåda Herren Gud.
Snart skall och jag därhemma
Stå klädd i snövit skrud.

Trots medeltiders mörker fanns ändå evangeliets ljus som spreds genom dessa gregorianska psalmer och hymner. De skrevs på ett vackert språk som gav Gud äran och till de sanna troendes uppmuntran och uppbyggelse.
 
Det finns ett rikt utbud av dessa vackra hymner och jag har bara gjort ett urval. Jag hoppas att jag genom dessa har väckt ert intresse för de gamla psalmerna, hymnerna och de andliga sångernas historia.
 
Vi fortsätter med samma tema i nästa blogg.

Etiketter: gudstjänst musik

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln