Av David Whitworth

 
1800-talet var verkligen en skattkista för psalmer och andliga sånger i både Sverige och den engelsktalande världen som vi redan har märkt. Inte heller led det någon brist på begåvade författare. Då skall vi fortsätta gräva i skattkistan och plocka fram guld, diamanter och pärlor men denna gång bland svenska författare.
 
Först ut är Jonas Stadling (1847-1935). Han föddes i Myssjö i Jämtland. Jag har inte kunnat vaska fram någon information om hans barndom, uppväxt eller vägen till hans frälsning. Vi vet dock att han började sin utbildning 1869 på Baptistsamfundets pastorsskola Betelseminariet och gick ut 1873. Hans akademisk utbildning fick han i Uppsala 1875-1876, och i Geneve och Manchester 1876-1878.
 
Jonas blev kär i Anders Wibergs dotter Anna och ingick i äktenskap med henne 1878. Efter en treårig omfattande resa i USA med sin Anna, 1880-1883, kom han hem med uppdrag och ekonomiskt stöd från the American Baptist Publication Society för att verka för skriftspridning här i landet. Därmed bildade han Evangeliska Traktsällskapet med sin svärfar.
 
Han var en flitig skribent och blev anställd av Aftonbladet som journalist. Jonas’ betydelsefullaste insatts var hans psalmsamling. Själv skrev han psalmer och översatt en hel del engelska psalmer. Det blev sammanlagt tjugonio som samlats i en bok med titeln Psalmisten. Hans sånger visar en djup förståelse av bibliska läran.
Jag vill börja med ett par som handlar om Guds makt och majestät.
 
’O Gud, din makt, ditt majestät’ har två verser:
 
O Gud, din makt, ditt majestät
Oss djupt i stoftet mana.
Ditt välde, vem kan fatta det,
Vem kan din storhet ana?
Av evighet du är och var,
Och evighet skall du bliva.
Vem kan väl tälja dina dar,
Ditt väsen rätt beskriva?
 
Ej mänskotankens flykt dig når,
Ej vishets konst dig finner,
Men tron, som ödmjukt till dig går,
Dig ser och livet vinner.
De visa bringar du på skam
Men hjälper de elända.
I nåd och ära går du fram,
Ditt lov skall aldrig ända.
 
’Det finns en Gud, vars allmakts ord’ betraktar Guds härlighet återspeglad i skapelsen och har tre verser:
 
Det finns en Gud, vars allmakts ord
Har frambragt himmel, hav och jord.
Det visar blomsterängens dräkt,
Det viskar aftonvindens fläkt.
Det har mig åskans dunder sagt,
Det vittnar stjärnehimlens prakt.
 
Jag ser hans spår, varhelst jag går
På allt hans namn inristat står.
I månens sken, i stormens sus,
I fågelns sång, i forsens brus,
I solens glans och majestät
Jag hör hans röst och ser hans fjät.
 
Det finns en Gud, det säger mig
Allt vad för ögat visar sig.
Ja, även i mitt eget bröst
Jag viska hör en sakta röst:
Det finns en Gud, vars allmaktsord
Har frambragt himmel, hav och jord.
 
 
Nästa psalm är en sång ur Psalm 1 och gäller helgelsen. Denna psalm är den bästa kommentaren på Rom 12:2.
Den har titeln ’Säll den som icke träder’:
 
Säll den som icke träder
I de gudlösas spår,
Sig ej med syndarn gläder,
Ej på hans vägar går,
Men städse viker fjärran
Ifrån de ondas lag
Och tänker uppå Herren
Med lust båd natt och dag.
 
Som trädet, vilket blommar
Vid vattenbäckens strand
Och frukten bär var sommar,
Vars löv för solens brand
Ej vissna och förfalla,
Så och den fromma är.
Ty till hans planer alla
Stor framgång Gud beskär.
 
Men syndarna som agnar
Av vinden föras bort.
I domen dem ej gagnar
En jordisk lust så kort.
Men Herren sina känner
Och deras dolda stig.
Han nämner dem som vänner
Och för dem hem till sig.
 
Nästa psalmförfattare på tur är Anna Helena Ölander (1861-1939). Anna var en av fyra syskon och hon föddes i Linköping i en prästfamilj. Föräldrarna hette Adolf och Elin Ölander. Efter en sjukdom vid tolv år blev Anna delvis döv. Hennes karriär ledde henne i den litterära världen där hon blev redaktör, psalmförfattare och författare. Hon arbetade också några år som privatlärare i olika delar av landet men det tog slut på grund av hennes försämrade hörsel.
 
Hon blev troende i tidig ålder och hennes tro fördjupades med åren och det gav uttryck i hennes författarskap. I ett par år var hon redaktör för tidningen Trosvittnet. Hon skrev minst 106 andliga sånger och översatte ungefär 200 sångtexter från olika språk. Anna publicerade också cirka femtio skönlitterära böcker. Det är dags att titta lite närmare på hennes sånger och lite på hennes översättningar.
 
Den första sången uttrycker en längtan efter gemenskap med Herren i Ordet:
’Omkring ditt ord, o Jesus’
 
Omkring ditt ord, o Jesus, oss stilla gör
Och fram till livets källa av nåd oss för.
Du ser i varje hjärta dess djupa nöd,
Du ensam kan oss mätta med livets bröd
 
Var, Herre, själv oss nära, din kraft gör spord.
Förklara nya vidder av livets ord.
Låt något fridlöst hjärta dig möta här
Och se och smaka, Herre, hur ljuv du är.
 
Led oss allt mer, o Jesus, i ordet in
Och öppna våra ögon för nåden din.
Den djupa, rika kärlek som bor i dig
Låt över varje hjärta få gjuta sig.
 
I nästa psalm ekar Jesu ord från Matt 16:26: ”Vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen, men förlorar sin själ?” (Reformationsbibeln). Denna välkända psalm skrev Anna själv.

Om jag ägde allt men icke Jesus, vore livet värt att leva då?
Kunde väl mitt Hjärtas oro stillas med de ting, som dock till sist förgå?
Om jag ägde allt men icke Jesus, vore vinsten värd en livslång strid?
Är väl jordens glädje värd att nämnas mot en enda stund av Jesu frid?
 
Om jag ägde rikedom och kärlek och bland människor ett ärat namn,
men ej något hopp för evigheten och för redlös farkost ingen hamn,
om jag ägde allt men icke Jesus, som mig älskat intill korsets död,
o var funnes väl i hela världen tröst och hjälp i hjärtats bittra nöd?
 
Vilken lycka att ha allt i Jesus: läkedom för alla hjärtats sår,
Ingen synd som icke kan förlåter, igen nöd som icke han förstår.
Om jag äger Jesus, endast Jesus, och hela världen intet mer,
O så äger jag dock allt i honom, han som nog och över nog mig ger.
 
Anna Ölanders teologiska insikter lyser inte klarare än i den mäktiga och från engelska översatta ’Holy, Holy, Holy’ som för våra tankar till Jes 6:3.
 
Helig, helig, helig!
 
Helig, helig, helig, Herre Gud allsmäktig!
Mottag nådigt din församlings glada lovsångs ljud.
Helig , helig, helig, nådefull och trofast,
Fader och Son och Ande, evig Gud.
 
Helig, helig, helig! Alla frälsta skaror
Lägga sina gyllne kronor ned inför din tron.
Inför dig, som varit, är och evigt bliver,
Änglarna stämmer upp sin lovsångs ton.
 
Helig, helig, helig! Fast din glans dig döljer,
Fastän syndfullt öga ej din härlighet kan se,
Helighetens Konung, stor i makt och kärlek,
Du blott kan stilla våra själars ve.
 
Helig, helig, helig, Herre Gud allsmäktig!
Jord och hav och himmel skola sjunger om din nåd.
Helig, helig, helig! Ingen är dig like,
Treenig Gud i visdom och i råd.
 
 
Vi avslutar denna gång med Erik Nyström (1842-1907). Hans liv, liksom Anna Ölanders liv, sträcker sig en bit in på 1900-talet. Erik föddes i Stockholm, och hans föräldrar var Johannes och Magdalena Eriksson. Han fick tidigt arbeta för att stödja familjens ekonomi och han undervisade pojkar i de lägre klasserna i sin skola. Senare fick han en tjänst som lärare bl.a. i ett par prästhem och hos en affärsfamilj. Samtidigt läste han i Uppsala där han fick sin doktorsgrad i filosofi.
 
1867 fick han en lärartjänst på Betelseminariet där han undervisade i grekiska, hebreiska och svenska. Det var i Stockholm Nyström kom i kontakt med baptisterna och 1866 anslöt sig Erik och hans blivande fru till baptistförsamlingen i Stockholm. Dock 1873 begärde de utträde från församlingen över slutna kommunionen.
 
Därefter anknöt de till SMF och blev missionärer i Syrien och Algeriet. Erik hade mycket för sig och under sin livstid. Han var religionens frihetskämpe, författare och översättare av stora mått. Han översatte många engelska och amerikanska psalmer som vi skall titta på.
 
Vi börjar med en av Charles Wesleys välkända psalmer ’Giv mig den tro som himlen ser’ som visar en brinnande längtan efter att utan förbehåll tjäna Herren. Vi gör väl i att begrunda denna. Den innehåller fyra verser:
 
Giv mig den tro som himlen ser,
Som går på väg och berg slår ner.
Giv mig den kärlek, varm och ljus,
Som längtar bygga upp ditt hus,
Den kärlek, barna ren och from,
Som gör mig till din egendom.
 
Du, Herre, själv av nåd mig drog
Och i din herdefamn mig tog.
Giv att jag aldrig glömmer av
Den kallelse som du mig gav:
Att göra känt ditt ljuva ord
Och samla själar till din hjord.
 
Lär mig att bruka tiden rätt
Och tjäna dig på bästa sätt,
Och låt det bli mitt enda mål
Att främja dina syftemål
Och varje flyende minut
Uti din tjänst mig giva ut.
 
Min kropp och själ, o Herre, tag
Och bruka efter ditt behag,
Att giva ut av vad jag fått,
Att leva för din ära blott
Och tjäna, ej för gods och gull,
Men tjäna blott för Kristi Skull.
 
Vi avsluta med en psalm som betonar vårt inträde i himlen.
 
’Den gyllene porten öppen står’
 
Den gyllene porten står öppen
Till himlens sköna land,
Och ärans konung återgår
Till Faderns högra hand.
 
Han reder oss en boning där,
Ett rum i Faderns hus,
Att vi må vara där han är
I härligheten och ljus.
 
O Herre, vi har skådat dig
Till himlen fara opp.
Nu lyser över livets stig
En glans av evigt hopp.
 
Hjälp oss att genom denna värld,
I dina fotspår gå.
Att det må bli en himmelsfärd
För oss en gång också.
 
Vi är inte färdiga med 1800-talet än och fortsättningen kommer i nästa blogg.

Av David Whitworth

 
1800-talet var en spännande och fullspäckad tid för andliga sångförfattare i den engelsktalande världen och i Sverige. I sista artikeln tittade vi på Lina Sandell, Oscar Ahnfelt och Teodor Truvé. Vi fortsätter vår resa genom 1800-talet och börjar med att fokusera på en av de största vid denna tid, nämligen Fanny Crosby.
 
Frances Jane (Fanny) Crosby (1820-1915) föddes i New York. När hon var sex veckor gammal blev hon förkyld och denna orsakade ögoninflammation. Tyvärr fick hon fel behandling från den vikarierande läkaren i hemtrakten och detta ledde till att Fanny blev blind.
 
Trots hennes motgång var hon långt ifrån förbittrad. Vid åtta år ålder skrev hon en gripande dikt som visade hennes förnöjsamhet och denna visade också hennes stora gåva att skriva dikter:
 
Oh what a happy soul I am,
Although I cannot see;
I am resolved that in this world
Contented I will be.
How many blessings I enjoy,
That other people don’t;
To weep and sigh because I’m blind,
I cannot, and I won’t.
 
Hon var 24 år när hon skrev dessa ord; “It seemed intended by the blessed providence of God that I should be blind all my life, and I thank Him for the dispensation. If perfectly earthly sight were offered me tomorrow, I would not accept it. I might not have sung hymns to the praise of God if I had been distracted by the beautiful and interesting things around me.”
 
Hennes minne var så bluffande bra och hennes koncentrationskraft så stor att efter ett år kunde hon de fem Moseböckerna, Evangelierna, Ordspråksboken, Höga Visan och många psalmer utantill. Dessa förmågor som Gud skänkte Fanny gjorde henne till en stor psalmskrivare. Hennes skattkammare innehöll inte mindre än 8000 andliga sånger varav elva översatts till svenska. Vilken Kvinna!
 
Hennes möte med Jesus
 
Våren 1849 härjade koleran USA och Fanny var nära att falla offer för sjukdomen. Detta gjorde att hon allvarligt började tänka på sitt eviga tillstånd och upptäckte att hon inte var beredd för döden. 1850 kom vändpunkten i hennes liv. Detta inträffade i ett metodistkapell i New York där hon kom till tro och omvändelse och hittade frid och förlåtelse som hon saknade.
 
Fanny började skriva psalmer när hon kom upp i 40 års ålder. Det var W.B.Bradbury som inspirerade henne . Hon skrev två eller tre psalmer om dagen men ibland kunde det bli sex eller sju psalmer.
 
I blogg elva har vi redan sett en av hennes psalmer på svenska, nämligen, ’Låt mig få höra om Jesus’. ’Hela vägen går han med mig’ är kraftfull med hänsyn till Fannys tillstånd. Vi låter texten tala:
 
Hela vägen går han med mig,
vad kan jag väl önska mer?
Kan jag tvivla på hans godhet
när jag här hans ledning ser?
Himmelsk frid, gudomlig trygghet
uti honom har min själ,
/:ty jag vet, vad än mig möter,
gör dock Jesus allting väl.:/
 
Hela vägen går han med mig,
hjälper mig och är mitt stöd,
ger mig kraft i varje prövning,
mättar mig med livets bröd.
Och om hjärtat skulle törsta,
vägen kännas tung och lång,
/: glädjekällor då ur klippan
springer fram som för en gång.:/
 
Hela vägen går han med mig.
Vilken kärlek hög och rik!
Och till sist en evig vila
ger han mig i himmelrik.
När jag där får fri, förklarad,
Inför honom falla ned
/: skall med glädje jag det minnas:
Hela vägen gick han med.:/
 
’Saliga visshet, Jesus är min!’ är en hyllning till frälsningsvisshet och trygghet:
 
Saliga visshet, Jesus är min!
Himmelens glädje fyller mitt sinn.
Född av hans Ande, ren i hans blod,
Får jag förtrösta, styrka och mod.
/:Han är min glädje, han är min sång,
Honom jag prisar livsdagen lång.:/
 
Allting jag uppgav, allting jag vann!
Strålande morgon för mig upprann.
Inom mig hör jag änglar ger bud,
talar om nåd och kärlek från Gud.
/: Han är min glädje…
 
 
Saliga visshet, ljuvliga ro!
Nu jag hos Jesus vilar i tro,
Väntar vad intet öga har sätt,
Väntar vad Herren själv har berett.
/: Han är min glädje…
 
Vi tittar på en till i Fannys stora sångskatt. Denna handlar om överlåtelse och en längtan efter nära gemenskap med Herren. ’Jag är din o Gud’:
 
Jag är din, o Gud, du mitt hjärta vann
med din kärlek underbar,
och den nåd du ger utan gräns jag fann.
Ständigt mer hos dig finns kvar.
/:O så drag mig närmare till dig,
till ditt kors, o Herre kär.:/
 
Tag mig nu så helt i din tjänst, o Gud,
och din nåd och kraft mig giv,
att jag vandrar glad i din kärleks bud,
att din vilja blir mitt liv.
/:O så drag mig…
 
O vad ljuvlig fröjd, vilken salig lott
att med Gud i vänskap stå,
att som vän till vän uti stort och smått
få med allt till honom gå.
/:O så drag mig…
 
Horatius Bonar (1808-1889). Han föddes i Edinburgh och var en av elva barn. En av hans bröder var den kände Andrew Bonar som skrev en utomordentlig kommentar på
3 Moseboken.
Informationen om hans frälsning är bristfällig. Han kom till tro och omvändelse i unga år. En författare skrev om honom ”I tonåren vigde han sig åt att tjäna Gud.”
 
Tidigt började han skriva poesi och senare skrev han psalmer som fyllde hans portfölj med 800 psalmer. Horatius skrev också ett antal småskrifter varav några kom ut på svenska. Jag har en med titeln ’Herodes Balsal’ som gavs ut 1915.
 
Utbildningen fick han tidigt vid Edinburgh University och därefter blev han pastor i Free Church of Scotland i Kelso 1837. 1866 flyttade han tillbaka till Edinburgh där han blev pastor tills hans bortgång. Bonar var en stor evangelist som satsade fullt ut att bära evangeliet till andliga döende människor och många blev frälsta. Han predikade ”som en döende människan till en döende människa” enligt Richard Baxters ord.
 
 
Han blev god vän med Robert Murray McCheyne genom deras gemensamma resa till Israel. Som så många av Guds stora tjänare upplevde Bonar personliga tragedier, hans fru födde nio barn av vilka fem dog.
 
Horatius Bonars psalmer är poetiska. De är sällan inspirerade av yttre omständigheter. Psalmerna brinner av ömma känslor som antänds med Bibelns läror eller livets olika faser. En av hans mest älskade är ’Jag hörde Jesus säga: Kom.’ Psalmen förkunnar på ett uttrycksfullt sätt Jesu trofasthet till sina löften:
 
Jag hörde Jesus säga:
Kom, jag dig vila ger.
Kom, du som är betungad,
Lägg här din börda ner.
-Bedrövad, trött och syndig,
Jag kom så arm jag var,
Jag fann hos honom vila
Och glädje och försvar
 
Jag hörde Jesus säga:
För intet giver jag
Åt alla livets vatten,
Kom hit och fritt det tag.
-Jag kom. Jag drack och lever
Av nådens klara flod,
Jag liv och glädje äger
I Jesus och hans blod.
 
Jag hörde Jesus säga:
Se, jag är världens ljus.
Jag skall ur mörkret lysa
Dig hem till Faderns hus.
-Jag kom och fann i Jesus
Min sol och stjärna klar,
Jag i hans ljus vill vandra
I all min levnads dar.
 
Nästa psalm handlar om frälsningen genom syndens bekännelse och förlåtelse. Den har titeln ’Jag bär min synd till Jesus’ som har fyra verser av vilka jag återger den första och den sista versen:
 
Jag bär min synd till Jesus,
Det heliga Guds Lamm,
Som älskat mig i döden
Och led på korsets stam.
Jag bär min skuld till Jesus,
Ty han mig helt förstår
Och i det dyra blodet
Från synden ren mig tvår.
 
Jag längtar bli som Jesus,
Så tålig, öm och mild.
Jag längtar bli som Jesus,
I allt hans trogna bild.
Jag längtar bo hos Jesus
I härlighet en gång
Att med den frälsta skaran
Få sjunga Lammets sång.
 
Psalmen ’Än finns det rum’ har ett helt annat innehåll. Denna berör frälsningskallelsen till de förlorade.
 
Än finns det rum i himlens fröjdesal,
Dess glädje bjudes dig för jordens kval.
Rum, rum, än rum! Träd in, träd in just nu.
 
Din dag är kort, ren solen sänker sig,
Och skuggan faller längre på din stig.
/:Rum, rum…
 
I bröllopssalen samlas man till fest,
Kom även du och bliv brudgummens gäst.
/:Rum, rum…
 
Än finns det rum. Se, nådens dörr ännu
Dig öppet står; O själ, vi dröjer du?
/:Rum, rum…
 
All himlens fröjd dig bjuds, gå in, gå in!
Dig änglar vinka, skynda, kronan vinn.
/:Rum, rum…
 
I Fanny Crosbys och Horatius Bonars psalmer får vi en djup inblick i deras innerliga gemenskap med Herren som utrycks så fint i verserna.
 
I nästa artikel återgår vi till svenska psalmskrivare på 1800-talet.