Landet som glömde Gud - Hur Sverige under 1900-talet formades till världens mest sekulärindidualistiska land
Per Ewert
Artis & Norma bokförlag, 2022
 
Sekulärindividualistiska vindar har blåst över västvärlden. Man kan fråga sig varför Sverige är en av del ledande länderna i denna kulturomvandling. Klart att det finns flera orsaker till detta. Klart är också att en av orsakerna är att ett av Sveriges ledande politiska partier haft en tydlig agenda i frågan och under långa perioder under 1900-talet makt och möjligheter att föra denna agenda i förverkligande.
 
Per Ewert gör en noggrann genomgång av dokument från perioden och hittar många intressanta saker. Inte minst är det intressant att se vilken oerhörd betydelse Alva Myrdals idéer haft för Sveriges utveckling.
 
Den debatt om boken som varit under medierna de senaste månaderna visar väl snarast hur provocerande innehållet är för den socialistiska eliten i akademi och samfund.
 
För baptister är en möjlig slutsats att det är en dålig idé att som församlingsrörelse bli för nära vän med staten, man vet aldrig hur det slutar. Ända sedan den romerska kejsaren Konstantin lät kyrkan gå i symbios med staten så har vi sett negativa konsekvenser.
 
Är det här årets bok för att förstå den unika situation det innebär att plantera församling eller leva som församling i världens med sekulärindividualistiska land? Ja, det är en lämplig bok att läsa i en församlingsledning eller en församlingsplanteringsgrupp.

av David Whitworth

 
Blogg 14 var ett litet avbrott men nu fortsätter vi med psalmerna som skrevs på 1800-talet. För mig har det varit och är en rik erfarenhet att resa genom tiderna och välja ut psalmer från varje århundrade. Gud i sin godhet och nåd har i alla tider skänkt sin församling begåvade människor som kunde skriva dessa underbara psalmer.
 
Vi börjar bloggen med Josef Grytzell (1862-1908). Josef föddes utanför Hedemora på en prästgård där hans pappa var trädgårdsmästare. Han kom tidigt till tro och 1878 blev medlem i en baptistförsamling i Gävle. Han var till sitt yrke bokbindare. Senare utbildade han sig till predikant vid Betelseminariet och kallades som andre predikant till Stockholms första baptistförsamling.
 
1893 var Josef invald till ordförande i Baptistmissionens Tryckningskommitté där han var flitigt verksam i förlagsarbetet fram till 1898. Samma år flyttade familjen till Malmö där han fick en kallelse som pastor i Baptistförsamlingen.
 
Den första psalmen ’Guds kärlek är den största’ är en underbar sång om Guds kärlek skriven på ett vackert språk:
 
Guds kärlek är den största
som jord och himmel har.
Hans kärlek är det första,
den före allting var.
Dess djup kan ingen mäta,
dess höjd kan ingen nå.
När allting här försvinner,
Guds kärlek skall bestå.
 
Oss Jesu död bevisar
Guds kärleksfulla råd,
och människoskaror prisar
hans underbara nåd.
Guds kärlek är en källa
av liv och godhet full,
vars rika flöden välla
för varje mänskas skull.

En mäktig lovsång klingar
kring Guds och lammets tron,
där frälsta skaror bringar
sin hyllning till Guds Son.
Och hela himlen svarar
i ändlöst återljud,
att kärlek evigt vara,
ty kärleken är Gud.
 
’Verka med iver’ är en psalm som manar till att leva och verka till Guds ära. Alla är vi ibland betungade med bekymmer och känner att vi inte orkar längre. Denna psalm uppmuntrar oss till att se bortom oss själva och se till Herren och Hans verk med ögonen på framtiden och den vila och lön som Han erbjuder oss:
 
Verka med iver, dagen försvinner,
skuggan förlänges, solen går ned.
Mycket att bärga ännu du finner,
skördarna mognar: Verka och bed!
 
Verka för Herren, gör vad han säger,
vittna om frälsning, glädje och frid.
Verka i trohet, medan du äger
hälsa och krafter, gåvor och tid.
 
Verka med iver, timmarna ila,
skörden skall bärgas, skynda dig ut.
Verka tills Herren bjuder dig vila.
Lönen av honom får du till slut.
 
Nästa psalm ’Tala, Herre, låt oss höra’ uttrycker en längtan efter helighet och väckelse. Skulle inte detta fylla våra hjärtan och böner? Sången innehåller fyra verser men jag återger tre stycken:
 
Tala, Herre, låt oss höra
ord ifrån din mun i dag,
låt ej något oss få störa,
ge oss glädje i din lag.
Böj vårt sinne, och
din boning hos oss tag.
 
Gör oss, Herre, för dig stilla,
nedbryt allt som stor dig mot.
Vad du ej hos oss kan gilla
lär oss offra utan knot.
Grip oss alla med din kärlek,
håll oss tätt vid korsets fot.

Låt din Ande mäktigt falla
över din församling här.
Väck de tröga, värm de kalla,
låt oss se dig, Herre kär.
Och med helig kraft från höjden
kom och var oss alla när.
 
Johan Ludvig Runeberg (1804-1877) föddes i Jakobstad Finland. Han var finlandssvensk författare och poet. Som ett barn var han skör och sjuklig men det var friluftslivet som botade honom och han blev frisk och stark. Han älskade friluftslivet och gillade att jaga genom att gillra snaror.
 
Hans föräldrar var i mindre goda omständigheter och vid åtta års ålder tog hans farbror över ansvaret att uppfostra honom. Vid hans farbrors död 1815 återvände han hem igen. Med vännernas understöd kunde han börja sin utbildning på Vasa Trivialskola. 1822 flyttade Runeberg till Åbo för att fortsätta sina studier vid Kejserliga Akademien där han blev filosofie magister. Under sin studenttid undervisade han också för att försörja sig själv.
 
Runeberg började skriva verser i tidig ålder och blev en av Finlands största skalder och hans födelsedag firas som Runebergsdagen varje år med Runebergstårta. Han skrev sången
”Vårt Land” som blev Finlands nationalsång och som är inledningen till Fänriks Ståls sägner.
 
Jag återger två av hans psalmer. Det första har titeln ’Han på korset han allena’. Det är en beskrivning om korsets betydelse för de troende och innehåller fem verser av vilka jag återger tre.
 
Han på korset han allena,
är min fröjd och salighet.
Ingen kan så väl mig mena,
ingen så mitt bästa vet.
Ingen är mot mig så god,
ingen har hans tålamod.
Söker jag kring land och rike,
aldrig finner jag hans like.
 
Honom vill jag glad tillhöra,
vad mig än blir förelagt.
Kristus kan mig saliggöra,
inte världens gunst och makt.
Vanskligt är i världen allt,
som ett töcken tomt och kallt,
men den jag vill efterfråga,
evig är hans kärleks låga.

Han på korset, han allena,
allt mitt hopp och goda är.
Ingen må mig det förmena
att jag håller honom kär.
Ingen annan har för mig
så fullkomligt offrat sig.
Han kan mig med Gud förena,
han på korset, han allena.
 
Nästa psalm handlar om bönesvar och tacksägelse.
’Jag lyfter ögat mot himmelen’
 
Jag lyfter ögat mot himmelen
och knäpper hop mina händer.
Du käre Gud som är barnens vän,
till dig min tanke jag vänder.
 
Jag är så glad att få tacka dig,
och gärna vill jag det göra.
Jag vet det visst att du ser på mig,
och vad jag ber vill du höra.
 
Tack för allt gott du mig ständigt ger
att känna, älska och äga.
Tack, gode Fader, för mycket mer
än jag kan tänka och säga.
 
Så skydda mig med din starka hand,
du Fader god utan like,
och låt mig växa för livets land,
som är ditt himmelska rike.
 
C.O Rosenius var en av 1800-talets störste predikanter och vars liv kan läses om på denna webbsida. Han skrev några psalmer som blev mycket välkända. Hans mest älskade kanske är ’Var jag går i skogar, berg och dalar’. På ett mycket vackert sätt skriver han om livets alla skeden där Kristus är med oss och ger oss tröst och kraft. Psalmen har fyra verser av vilka jag återger tre:
 
Var jag går i skogar, berg och dalar,
följer mig en vän, jag hör hans röst.
Han osynlig är, men till mig talar,
talar stundom varning, stundom tröst.
Han, min Herde, gick för mig i döden,
men han lever i all evighet.
Sina får han följer, vårdar, föder
med osäglig trofasthet.
Sina får han följer, vårdar, föder
med osäglig trofasthet.
 
Allt vad vi på färden kan behöva,
allt för evigt har jag i min vän.
Allt som här mitt kan bedröva
känner han och tröstar mig igen.
När långt borta tycks mig vännen kära,
jag då minns hans ord: En liten tid,
/: sen en tid igen, och jag är nära,
då blir åter fröjd och frid. :/
 
Endast du, Uppståndne, kan mig frälsa,
endast du är med mig var jag går.
Dina sår är läkedom och hälsa.
Fäst min tro vid dig, att hem jag når.
Genom liv och död du, Herre, led mig.
Låt mig uppstå, klädd i renhets skrud,
/: frälst och salig ropa, när jag ser dig:
O min Herre och min Gud! :/
 
Nästa psalm ’Ängsliga hjärta, upp ur din dvala!’
är en uppmuntran till att vi ska fästa blicken vid Jesus trons upphovsman och fullkomnare (Hebr 12:2). Vi få inte dras ner i ängslan när livets omständigheter hotar överskölja oss för vi har i Kristus en fast klippa att stor på. Psalmen har fem verser:
 
Ängsliga hjärta, upp ur din dvala!
Glömmer du alldeles bort vad du har:
Frälsarens vänskap, nåd och gemenskap.
Ännu han lever, densamma han var.
 
Gud är i Kristus ännu din Fader,
Sonen är ännu din Broder, som dog,
trofaste Anden ännu vid handen
städse dig leder. Är detta ej nog?
 
O vilka under helgonen äro:
Leva i salighet, sucka så tungt,
äro så höga se det så föga,
bo i Guds borg men ha sällan det lugnt.
 
Vandra i trone, se honom icke,
detta är regeln, det bliver därvid.
Korta minuter känslan åtnjuter
vad vi i sanning dock äger alltid.
 
 
Upp då ur dvalan, ängsliga hjärta,
glöm icke alldeles bort vad du har.
Även den timma, tätaste dimma
solen fördöljer, är solen dock klar.
 
Därmed avsluter vi denna blogg som är den femte bloggen om 1800-talet och i nästa blogg är det dags att flytta fram till 1900-talet.

School of Prophets: A Bicentennial History of Colgate Rochester Crozer Divinity School
John R Tyson
Judson Press, 2019
 
Svenska baptistledare som KO Broady och Theodor Truvé hade fått möjligheten att studera i USA. Den naturliga vägen för sådana studier var de utbildningsinstitutioner för baptister som haft namnen Hamilton, Madision, Colgate och Rochester. Dessa baptistseminarier började med grundandet i Hamilton 1819, så det är lite drygt 200 år sedan. Som det var naturligt för baptister vid den så var teologin i grunden kalvinistisk.
 
Augustus Strong var president 1872 till 1912 utgick från ett kalvinistiskt ramverk tillsammans med lärdomar från evolutionsläran och den högre bibelkritiken. Hans stora verk i systematisk teologi är ännu omtalat och använt. Walter Rauschenbusch studerade i Rochester 1883–86 och blev professor i kyrkohistoria från 1902. Hans stora bidrag var det sociala evangeliet.
 
William Hamilton förklarar 1965 som professor i etik och teologi att Gud är död och gör därmed stora rubriker i tidningarna.
 
Från att ha varit flera seminarier finns de nu sammanslagna som en enhet. Går man in på hemsidan så ser man att de ska snart ska flytta in i nya anpassade lokaler och att de har en tydligt progressiv teologi som grund.
 
En intressant bok. Men, ändå lite sorglig läsning om hur en utbildningsanstalt för baptistledare sakta marginaliseras genom sina val.
 
Man kan undra vad det betydde för det svenska betelseminariet att amerikanska förebilder sakta väljer liberalteologi och det sociala evangeliet.

av David Whitworth

 
Den svenska kyrkans psalmbok genomgår en revidering och förnyelse. Det mest anmärkningsvärda är några av de förslag som kyrkan har tagit emot och kommer kanske att inkluderas. Innan jag går in på det vill jag först lägga fram några bibliska riktlinjer som hjälper oss förstå vad det innebär att skriva och sjunga psalmer.

Stuart Townend är en av vår tids största psalmförfattare och han ger sex
tips om att skriva psalmer. Jag återger vad jag anser är de två viktigaste.
 
1 ”Studera Bibeln - de bästa psalmerna visar insikt och förståelse av bibeln och gör den kristna trons sanningar levande. Brister förståelsen av evangeliets innebörd är det omöjligt att skriva något som motiverar andra att tillbe i ande och sanning”.
 
2 ”Kombinera objektiv sanning och subjektivt gensvar - när en psalm endast är ett uttryck av teologisk sanning, även om den är noggrann, kan den bli torftig. Samtidigt när en psalm bara handlar om hur vi känner då är den urlakad. De bästa psalmerna uttrycker kraftigt tillbedjarens känslor men som ett känslomässigt gensvar till evangeliets objektiva sanning.”
 
Bibelns kärnpunkt
Jag gör ett försök att utveckla dessa två punkter. Det centrala i Bibeln är ju Herren Jesus Kristus. Han är förutsagd i Gamla testamentet, Han är förevisad i evangelierna, Han är förkunnad i Apostlagärningarna och Han är förklarad i Breven. Skulle det då inte följa att alla psalmer, hymner och andliga sånger fylls med Jesus Kristus? Jag skall ta fram några principer från Psaltaren och Nya testamentet för att få svar på frågan.
 
Psaltarens innehåll
Psaltarens ledmotiv är ju Jesus Kristus. Dessa psalmer är lovsånger om Faderns kärlek och om den Helige Andens nåd som var uppenbarade i Kristus. Människors frälsning genom Kristus visar tydligt på Treenighetens välsignelser och dessa psalmer visar också på Hans underbara person och Hans gudomliga verk. Det beskriver också Hans lydnad och lidande, uppståndelse och himmelsfärd och vi ser honom som Konungarnas Konung som sitter på tronen i himlen och besegrar alla sina fiender.
 
Det finns också den subjektiva sidan i Psaltaren. Frälsningen är alltså tillämpad till oss och i oss. Inom denna ram faller sorg, misslyckande, tvivel, rädsla, ångest, bekymmer men också i speciella tider av glädje och tacksägelse. Bara i Psaltaren hittar vi de största uttrycken för de djupaste tankarna och känslorna.
 
Vi är Guds folk och är helt beroende av honom för vår existens och välfärd. Han skapade oss med kropp och förstånd och vill att vi skall bruka dem i Hans tjänst och till Hans ära och det är också vår plikt. Detta hör ihop med människans värdighet och hon är aldrig mera äkta än när hon söker efter att förhärliga Gud.
 
Nya testamentets vägledning
Det finns två nyckelverser i Nya testamentet som ger oss ledning i vad det betyder att skriva och sjunga psalmer:
 
Ef 5: 18,19:” Låt er i stället uppfyllas av Anden, så att ni talar till varandra med psalmer, hymner och andliga sånger, och sjunger och spelar för Herren i era hjärtan.”
Kol 3:16: ”Låt Kristi ord rikligt bo hos er med all sin vishet. Undervisa och förmana varandra med psalmer, hymner och andliga sånger och sjung med tacksamhet Guds lov i era hjärtan.”
 
För att sjunga och rätt uppskatta Psalmer, hymner och andliga sånger måste det först vara ett inre verk som består i en rätt sinnesstämning och känsla som kommer av ett förnyat och andligt förstånd. Detta är helt och hållit den helige Andens verk. Han ger oss viljan och kraften att be och tillbe Honom. Har vi en hunger efter Ordet och en längtan efter att vara heliga så kommer allt detta från Anden. Det är just här dessa verser från Efesierbrevet vägleder oss.
 
Paulus uppmanar Efesierna att vara ”fylld med Anden” (5:19) alltså att Anden genomsyrar oss och genom den helige Andens inverkan tala till varandra med psalmer etc. och att tala och sjunga kollektiv på det viset leder till vår gemensamma uppbyggelse. Kolosserbrevet (3:16) kastar ännu mera ljus på ämnet där han uppmanar oss att ”Låt Kristi ord rikligt bo hos er med all sin vishet. Undervisa och förmana varandra med psalmer” osv. Det rätta sättet att lovprisa Gud med sång kommer från Anden och resultatet är att Andens frukt kommer att mogna i våra liv.(Gal 5:22,23). Medlet är alltid, utan undantag, att vårt hjärta genomsyras av Bibeln. Dessa verser visar oss det objektiva och subjektiva i all lovsång.
 
Bara de som ”som förvandlas genom tankens förnyelse” kan från hjärtat sjunga och skriva andliga sånger. Alla våra mentala krafter sätts igång under den helige Andens upplysning av allt det sköna i Kristus och vår gemenskap med Honom och med varandra. Det är denna skönhet och äkthet som fyller oss med glädjen och resulterar i lovsång. Är vi ledda av den helige Anden när vi sjunger tillsammans? Upplyser Han vårt förstånd och leder oss in i kunskapen av det som fyller våra sånger?
 
Denna glädje är inte ytlig utan väl grundad i Kristus och i Honom hittar vi oändliga och eviga välsignelser. Dessa upptäckter skulle verkligen fylla oss och ”vi skall jubla med en outsäglig och härlig glädje” (1 Pet 1:8 Reformationsbibeln).
 
I dessa hittills tretton bloggar har jag försökt att välja ut psalmer, hymner och andliga sånger från varje århundrade, som utrycker allt vad gäller våra liv i Kristus och Hans liv i oss i all dess nyanser.
 
Den nya psalmboken
Som jag skrev tidigare planerar Svenska kyrkan planerar en ny psalmbok. På deras hemsida öppnades en digital brevlåda och bjöd in alla att skicka in förslag på vilka sångförfattare och sånger som skulle inkluderas i den nya psalmboken. Förhoppningen, enligt hemsidan, var att få in 3000 förslag, istället blev det 9485st.
 
Bland alla dessa förslag kunde man skicka in sina önskemål på kända sånger som kan ingå i psalmboken.
 
Enligt webbsidan har närmare tusen tips inkommit. Återkommande exempel är låtar av artister som Py Bäckman, Eva Dahlgren, Marie Fredriksson och Benny Andersson/Björn Ulvaeus.
 
De tre nya låtarna som har fått mest önskningar är Lugna vatten med Ulf Lundell, En stund på jorden med Laleh och Låt floden komma med gruppen Ingenting. Allt detta är taget från Svenska kyrkans hemsida. Den enda regeln som gäller är att sången kan sjungas tillsammans.
 
Vad är det då för syfte som ligger bakom allt detta? Låt mig få återge ett citat till hämtat från kyrkans hemsida:
 
”Många av de här sångerna har ett innehåll som fungera väl i kyrkans sammanhang, de lyfter frågorna om tro, tvivel och mening på ett äkta sätt.”
 
Man kan fråga sig om dessa ateistiska underhållare och deras sånger kan bidra något till Guds folks uppbyggelse. Vad är nästa steg? Skall de bli inbjudna till att predika i Guds folks sammankomster? Svaret är en dundrande nej och jag säger det i ljuset av principerna som jag har försökt att lägga fram från Guds ord som är vår enda auktoritet. Vill man leta efter sånger som ”lyfter frågorna om tro, tvivel och mening” då finner vi källan i Bibeln och kan vända oss till Psaltaren och få svar på dessa frågor. Jag avslutar med Pauli` ord från 2 Kor 6:14-16:
 
”Gå inte som omaka par i ok med dem som inte tror. Vad har väl rättfärdighet med orättfärdighet att göra? Eller vad har ljus gemensamt med mörker? Hur kan Kristus och Beliar (Satan) komma överens? Eller vad kan den som tror dela med den som inte tror? Vad kan ett Guds tempel har för gemenskap med avgudarna? Vi är den levande Gudens tempel.”
 
Kan det vara enklare och klarare än så?
 
Nästa gång återvänder vi till 1800-talets psalmer och psalmskrivare.

Av David Whitworth

 
1800-talet var verkligen en skattkista för psalmer och andliga sånger i både Sverige och den engelsktalande världen som vi redan har märkt. Inte heller led det någon brist på begåvade författare. Då skall vi fortsätta gräva i skattkistan och plocka fram guld, diamanter och pärlor men denna gång bland svenska författare.
 
Först ut är Jonas Stadling (1847-1935). Han föddes i Myssjö i Jämtland. Jag har inte kunnat vaska fram någon information om hans barndom, uppväxt eller vägen till hans frälsning. Vi vet dock att han började sin utbildning 1869 på Baptistsamfundets pastorsskola Betelseminariet och gick ut 1873. Hans akademisk utbildning fick han i Uppsala 1875-1876, och i Geneve och Manchester 1876-1878.
 
Jonas blev kär i Anders Wibergs dotter Anna och ingick i äktenskap med henne 1878. Efter en treårig omfattande resa i USA med sin Anna, 1880-1883, kom han hem med uppdrag och ekonomiskt stöd från the American Baptist Publication Society för att verka för skriftspridning här i landet. Därmed bildade han Evangeliska Traktsällskapet med sin svärfar.
 
Han var en flitig skribent och blev anställd av Aftonbladet som journalist. Jonas’ betydelsefullaste insatts var hans psalmsamling. Själv skrev han psalmer och översatt en hel del engelska psalmer. Det blev sammanlagt tjugonio som samlats i en bok med titeln Psalmisten. Hans sånger visar en djup förståelse av bibliska läran.
Jag vill börja med ett par som handlar om Guds makt och majestät.
 
’O Gud, din makt, ditt majestät’ har två verser:
 
O Gud, din makt, ditt majestät
Oss djupt i stoftet mana.
Ditt välde, vem kan fatta det,
Vem kan din storhet ana?
Av evighet du är och var,
Och evighet skall du bliva.
Vem kan väl tälja dina dar,
Ditt väsen rätt beskriva?
 
Ej mänskotankens flykt dig når,
Ej vishets konst dig finner,
Men tron, som ödmjukt till dig går,
Dig ser och livet vinner.
De visa bringar du på skam
Men hjälper de elända.
I nåd och ära går du fram,
Ditt lov skall aldrig ända.
 
’Det finns en Gud, vars allmakts ord’ betraktar Guds härlighet återspeglad i skapelsen och har tre verser:
 
Det finns en Gud, vars allmakts ord
Har frambragt himmel, hav och jord.
Det visar blomsterängens dräkt,
Det viskar aftonvindens fläkt.
Det har mig åskans dunder sagt,
Det vittnar stjärnehimlens prakt.
 
Jag ser hans spår, varhelst jag går
På allt hans namn inristat står.
I månens sken, i stormens sus,
I fågelns sång, i forsens brus,
I solens glans och majestät
Jag hör hans röst och ser hans fjät.
 
Det finns en Gud, det säger mig
Allt vad för ögat visar sig.
Ja, även i mitt eget bröst
Jag viska hör en sakta röst:
Det finns en Gud, vars allmaktsord
Har frambragt himmel, hav och jord.
 
 
Nästa psalm är en sång ur Psalm 1 och gäller helgelsen. Denna psalm är den bästa kommentaren på Rom 12:2.
Den har titeln ’Säll den som icke träder’:
 
Säll den som icke träder
I de gudlösas spår,
Sig ej med syndarn gläder,
Ej på hans vägar går,
Men städse viker fjärran
Ifrån de ondas lag
Och tänker uppå Herren
Med lust båd natt och dag.
 
Som trädet, vilket blommar
Vid vattenbäckens strand
Och frukten bär var sommar,
Vars löv för solens brand
Ej vissna och förfalla,
Så och den fromma är.
Ty till hans planer alla
Stor framgång Gud beskär.
 
Men syndarna som agnar
Av vinden föras bort.
I domen dem ej gagnar
En jordisk lust så kort.
Men Herren sina känner
Och deras dolda stig.
Han nämner dem som vänner
Och för dem hem till sig.
 
Nästa psalmförfattare på tur är Anna Helena Ölander (1861-1939). Anna var en av fyra syskon och hon föddes i Linköping i en prästfamilj. Föräldrarna hette Adolf och Elin Ölander. Efter en sjukdom vid tolv år blev Anna delvis döv. Hennes karriär ledde henne i den litterära världen där hon blev redaktör, psalmförfattare och författare. Hon arbetade också några år som privatlärare i olika delar av landet men det tog slut på grund av hennes försämrade hörsel.
 
Hon blev troende i tidig ålder och hennes tro fördjupades med åren och det gav uttryck i hennes författarskap. I ett par år var hon redaktör för tidningen Trosvittnet. Hon skrev minst 106 andliga sånger och översatte ungefär 200 sångtexter från olika språk. Anna publicerade också cirka femtio skönlitterära böcker. Det är dags att titta lite närmare på hennes sånger och lite på hennes översättningar.
 
Den första sången uttrycker en längtan efter gemenskap med Herren i Ordet:
’Omkring ditt ord, o Jesus’
 
Omkring ditt ord, o Jesus, oss stilla gör
Och fram till livets källa av nåd oss för.
Du ser i varje hjärta dess djupa nöd,
Du ensam kan oss mätta med livets bröd
 
Var, Herre, själv oss nära, din kraft gör spord.
Förklara nya vidder av livets ord.
Låt något fridlöst hjärta dig möta här
Och se och smaka, Herre, hur ljuv du är.
 
Led oss allt mer, o Jesus, i ordet in
Och öppna våra ögon för nåden din.
Den djupa, rika kärlek som bor i dig
Låt över varje hjärta få gjuta sig.
 
I nästa psalm ekar Jesu ord från Matt 16:26: ”Vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen, men förlorar sin själ?” (Reformationsbibeln). Denna välkända psalm skrev Anna själv.

Om jag ägde allt men icke Jesus, vore livet värt att leva då?
Kunde väl mitt Hjärtas oro stillas med de ting, som dock till sist förgå?
Om jag ägde allt men icke Jesus, vore vinsten värd en livslång strid?
Är väl jordens glädje värd att nämnas mot en enda stund av Jesu frid?
 
Om jag ägde rikedom och kärlek och bland människor ett ärat namn,
men ej något hopp för evigheten och för redlös farkost ingen hamn,
om jag ägde allt men icke Jesus, som mig älskat intill korsets död,
o var funnes väl i hela världen tröst och hjälp i hjärtats bittra nöd?
 
Vilken lycka att ha allt i Jesus: läkedom för alla hjärtats sår,
Ingen synd som icke kan förlåter, igen nöd som icke han förstår.
Om jag äger Jesus, endast Jesus, och hela världen intet mer,
O så äger jag dock allt i honom, han som nog och över nog mig ger.
 
Anna Ölanders teologiska insikter lyser inte klarare än i den mäktiga och från engelska översatta ’Holy, Holy, Holy’ som för våra tankar till Jes 6:3.
 
Helig, helig, helig!
 
Helig, helig, helig, Herre Gud allsmäktig!
Mottag nådigt din församlings glada lovsångs ljud.
Helig , helig, helig, nådefull och trofast,
Fader och Son och Ande, evig Gud.
 
Helig, helig, helig! Alla frälsta skaror
Lägga sina gyllne kronor ned inför din tron.
Inför dig, som varit, är och evigt bliver,
Änglarna stämmer upp sin lovsångs ton.
 
Helig, helig, helig! Fast din glans dig döljer,
Fastän syndfullt öga ej din härlighet kan se,
Helighetens Konung, stor i makt och kärlek,
Du blott kan stilla våra själars ve.
 
Helig, helig, helig, Herre Gud allsmäktig!
Jord och hav och himmel skola sjunger om din nåd.
Helig, helig, helig! Ingen är dig like,
Treenig Gud i visdom och i råd.
 
 
Vi avslutar denna gång med Erik Nyström (1842-1907). Hans liv, liksom Anna Ölanders liv, sträcker sig en bit in på 1900-talet. Erik föddes i Stockholm, och hans föräldrar var Johannes och Magdalena Eriksson. Han fick tidigt arbeta för att stödja familjens ekonomi och han undervisade pojkar i de lägre klasserna i sin skola. Senare fick han en tjänst som lärare bl.a. i ett par prästhem och hos en affärsfamilj. Samtidigt läste han i Uppsala där han fick sin doktorsgrad i filosofi.
 
1867 fick han en lärartjänst på Betelseminariet där han undervisade i grekiska, hebreiska och svenska. Det var i Stockholm Nyström kom i kontakt med baptisterna och 1866 anslöt sig Erik och hans blivande fru till baptistförsamlingen i Stockholm. Dock 1873 begärde de utträde från församlingen över slutna kommunionen.
 
Därefter anknöt de till SMF och blev missionärer i Syrien och Algeriet. Erik hade mycket för sig och under sin livstid. Han var religionens frihetskämpe, författare och översättare av stora mått. Han översatte många engelska och amerikanska psalmer som vi skall titta på.
 
Vi börjar med en av Charles Wesleys välkända psalmer ’Giv mig den tro som himlen ser’ som visar en brinnande längtan efter att utan förbehåll tjäna Herren. Vi gör väl i att begrunda denna. Den innehåller fyra verser:
 
Giv mig den tro som himlen ser,
Som går på väg och berg slår ner.
Giv mig den kärlek, varm och ljus,
Som längtar bygga upp ditt hus,
Den kärlek, barna ren och from,
Som gör mig till din egendom.
 
Du, Herre, själv av nåd mig drog
Och i din herdefamn mig tog.
Giv att jag aldrig glömmer av
Den kallelse som du mig gav:
Att göra känt ditt ljuva ord
Och samla själar till din hjord.
 
Lär mig att bruka tiden rätt
Och tjäna dig på bästa sätt,
Och låt det bli mitt enda mål
Att främja dina syftemål
Och varje flyende minut
Uti din tjänst mig giva ut.
 
Min kropp och själ, o Herre, tag
Och bruka efter ditt behag,
Att giva ut av vad jag fått,
Att leva för din ära blott
Och tjäna, ej för gods och gull,
Men tjäna blott för Kristi Skull.
 
Vi avsluta med en psalm som betonar vårt inträde i himlen.
 
’Den gyllene porten öppen står’
 
Den gyllene porten står öppen
Till himlens sköna land,
Och ärans konung återgår
Till Faderns högra hand.
 
Han reder oss en boning där,
Ett rum i Faderns hus,
Att vi må vara där han är
I härligheten och ljus.
 
O Herre, vi har skådat dig
Till himlen fara opp.
Nu lyser över livets stig
En glans av evigt hopp.
 
Hjälp oss att genom denna värld,
I dina fotspår gå.
Att det må bli en himmelsfärd
För oss en gång också.
 
Vi är inte färdiga med 1800-talet än och fortsättningen kommer i nästa blogg.

Av David Whitworth

 
1800-talet var en spännande och fullspäckad tid för andliga sångförfattare i den engelsktalande världen och i Sverige. I sista artikeln tittade vi på Lina Sandell, Oscar Ahnfelt och Teodor Truvé. Vi fortsätter vår resa genom 1800-talet och börjar med att fokusera på en av de största vid denna tid, nämligen Fanny Crosby.
 
Frances Jane (Fanny) Crosby (1820-1915) föddes i New York. När hon var sex veckor gammal blev hon förkyld och denna orsakade ögoninflammation. Tyvärr fick hon fel behandling från den vikarierande läkaren i hemtrakten och detta ledde till att Fanny blev blind.
 
Trots hennes motgång var hon långt ifrån förbittrad. Vid åtta år ålder skrev hon en gripande dikt som visade hennes förnöjsamhet och denna visade också hennes stora gåva att skriva dikter:
 
Oh what a happy soul I am,
Although I cannot see;
I am resolved that in this world
Contented I will be.
How many blessings I enjoy,
That other people don’t;
To weep and sigh because I’m blind,
I cannot, and I won’t.
 
Hon var 24 år när hon skrev dessa ord; “It seemed intended by the blessed providence of God that I should be blind all my life, and I thank Him for the dispensation. If perfectly earthly sight were offered me tomorrow, I would not accept it. I might not have sung hymns to the praise of God if I had been distracted by the beautiful and interesting things around me.”
 
Hennes minne var så bluffande bra och hennes koncentrationskraft så stor att efter ett år kunde hon de fem Moseböckerna, Evangelierna, Ordspråksboken, Höga Visan och många psalmer utantill. Dessa förmågor som Gud skänkte Fanny gjorde henne till en stor psalmskrivare. Hennes skattkammare innehöll inte mindre än 8000 andliga sånger varav elva översatts till svenska. Vilken Kvinna!
 
Hennes möte med Jesus
 
Våren 1849 härjade koleran USA och Fanny var nära att falla offer för sjukdomen. Detta gjorde att hon allvarligt började tänka på sitt eviga tillstånd och upptäckte att hon inte var beredd för döden. 1850 kom vändpunkten i hennes liv. Detta inträffade i ett metodistkapell i New York där hon kom till tro och omvändelse och hittade frid och förlåtelse som hon saknade.
 
Fanny började skriva psalmer när hon kom upp i 40 års ålder. Det var W.B.Bradbury som inspirerade henne . Hon skrev två eller tre psalmer om dagen men ibland kunde det bli sex eller sju psalmer.
 
I blogg elva har vi redan sett en av hennes psalmer på svenska, nämligen, ’Låt mig få höra om Jesus’. ’Hela vägen går han med mig’ är kraftfull med hänsyn till Fannys tillstånd. Vi låter texten tala:
 
Hela vägen går han med mig,
vad kan jag väl önska mer?
Kan jag tvivla på hans godhet
när jag här hans ledning ser?
Himmelsk frid, gudomlig trygghet
uti honom har min själ,
/:ty jag vet, vad än mig möter,
gör dock Jesus allting väl.:/
 
Hela vägen går han med mig,
hjälper mig och är mitt stöd,
ger mig kraft i varje prövning,
mättar mig med livets bröd.
Och om hjärtat skulle törsta,
vägen kännas tung och lång,
/: glädjekällor då ur klippan
springer fram som för en gång.:/
 
Hela vägen går han med mig.
Vilken kärlek hög och rik!
Och till sist en evig vila
ger han mig i himmelrik.
När jag där får fri, förklarad,
Inför honom falla ned
/: skall med glädje jag det minnas:
Hela vägen gick han med.:/
 
’Saliga visshet, Jesus är min!’ är en hyllning till frälsningsvisshet och trygghet:
 
Saliga visshet, Jesus är min!
Himmelens glädje fyller mitt sinn.
Född av hans Ande, ren i hans blod,
Får jag förtrösta, styrka och mod.
/:Han är min glädje, han är min sång,
Honom jag prisar livsdagen lång.:/
 
Allting jag uppgav, allting jag vann!
Strålande morgon för mig upprann.
Inom mig hör jag änglar ger bud,
talar om nåd och kärlek från Gud.
/: Han är min glädje…
 
 
Saliga visshet, ljuvliga ro!
Nu jag hos Jesus vilar i tro,
Väntar vad intet öga har sätt,
Väntar vad Herren själv har berett.
/: Han är min glädje…
 
Vi tittar på en till i Fannys stora sångskatt. Denna handlar om överlåtelse och en längtan efter nära gemenskap med Herren. ’Jag är din o Gud’:
 
Jag är din, o Gud, du mitt hjärta vann
med din kärlek underbar,
och den nåd du ger utan gräns jag fann.
Ständigt mer hos dig finns kvar.
/:O så drag mig närmare till dig,
till ditt kors, o Herre kär.:/
 
Tag mig nu så helt i din tjänst, o Gud,
och din nåd och kraft mig giv,
att jag vandrar glad i din kärleks bud,
att din vilja blir mitt liv.
/:O så drag mig…
 
O vad ljuvlig fröjd, vilken salig lott
att med Gud i vänskap stå,
att som vän till vän uti stort och smått
få med allt till honom gå.
/:O så drag mig…
 
Horatius Bonar (1808-1889). Han föddes i Edinburgh och var en av elva barn. En av hans bröder var den kände Andrew Bonar som skrev en utomordentlig kommentar på
3 Moseboken.
Informationen om hans frälsning är bristfällig. Han kom till tro och omvändelse i unga år. En författare skrev om honom ”I tonåren vigde han sig åt att tjäna Gud.”
 
Tidigt började han skriva poesi och senare skrev han psalmer som fyllde hans portfölj med 800 psalmer. Horatius skrev också ett antal småskrifter varav några kom ut på svenska. Jag har en med titeln ’Herodes Balsal’ som gavs ut 1915.
 
Utbildningen fick han tidigt vid Edinburgh University och därefter blev han pastor i Free Church of Scotland i Kelso 1837. 1866 flyttade han tillbaka till Edinburgh där han blev pastor tills hans bortgång. Bonar var en stor evangelist som satsade fullt ut att bära evangeliet till andliga döende människor och många blev frälsta. Han predikade ”som en döende människan till en döende människa” enligt Richard Baxters ord.
 
 
Han blev god vän med Robert Murray McCheyne genom deras gemensamma resa till Israel. Som så många av Guds stora tjänare upplevde Bonar personliga tragedier, hans fru födde nio barn av vilka fem dog.
 
Horatius Bonars psalmer är poetiska. De är sällan inspirerade av yttre omständigheter. Psalmerna brinner av ömma känslor som antänds med Bibelns läror eller livets olika faser. En av hans mest älskade är ’Jag hörde Jesus säga: Kom.’ Psalmen förkunnar på ett uttrycksfullt sätt Jesu trofasthet till sina löften:
 
Jag hörde Jesus säga:
Kom, jag dig vila ger.
Kom, du som är betungad,
Lägg här din börda ner.
-Bedrövad, trött och syndig,
Jag kom så arm jag var,
Jag fann hos honom vila
Och glädje och försvar
 
Jag hörde Jesus säga:
För intet giver jag
Åt alla livets vatten,
Kom hit och fritt det tag.
-Jag kom. Jag drack och lever
Av nådens klara flod,
Jag liv och glädje äger
I Jesus och hans blod.
 
Jag hörde Jesus säga:
Se, jag är världens ljus.
Jag skall ur mörkret lysa
Dig hem till Faderns hus.
-Jag kom och fann i Jesus
Min sol och stjärna klar,
Jag i hans ljus vill vandra
I all min levnads dar.
 
Nästa psalm handlar om frälsningen genom syndens bekännelse och förlåtelse. Den har titeln ’Jag bär min synd till Jesus’ som har fyra verser av vilka jag återger den första och den sista versen:
 
Jag bär min synd till Jesus,
Det heliga Guds Lamm,
Som älskat mig i döden
Och led på korsets stam.
Jag bär min skuld till Jesus,
Ty han mig helt förstår
Och i det dyra blodet
Från synden ren mig tvår.
 
Jag längtar bli som Jesus,
Så tålig, öm och mild.
Jag längtar bli som Jesus,
I allt hans trogna bild.
Jag längtar bo hos Jesus
I härlighet en gång
Att med den frälsta skaran
Få sjunga Lammets sång.
 
Psalmen ’Än finns det rum’ har ett helt annat innehåll. Denna berör frälsningskallelsen till de förlorade.
 
Än finns det rum i himlens fröjdesal,
Dess glädje bjudes dig för jordens kval.
Rum, rum, än rum! Träd in, träd in just nu.
 
Din dag är kort, ren solen sänker sig,
Och skuggan faller längre på din stig.
/:Rum, rum…
 
I bröllopssalen samlas man till fest,
Kom även du och bliv brudgummens gäst.
/:Rum, rum…
 
Än finns det rum. Se, nådens dörr ännu
Dig öppet står; O själ, vi dröjer du?
/:Rum, rum…
 
All himlens fröjd dig bjuds, gå in, gå in!
Dig änglar vinka, skynda, kronan vinn.
/:Rum, rum…
 
I Fanny Crosbys och Horatius Bonars psalmer får vi en djup inblick i deras innerliga gemenskap med Herren som utrycks så fint i verserna.
 
I nästa artikel återgår vi till svenska psalmskrivare på 1800-talet.