2014

Bonhoeffer As Youth Worker - A Theological Vision for Discipleship and Life Together
Andrew Root, Baker Academic, 2014

Den tyska prästen och teologen Dietrich Bonhoeffer (1906-1945) upphör aldrig att fascinera. Vi inspireras av hans kamp mot nazismen och hans död som martyr, i vår kommer vi att kunna läsa mer om hans levnadsöde i ”Bonhoeffer : Präst, martyr, spion” av Eric Metaxas. Vid sidan av andaktsböcker sammanställda från hans brev och texter läses ”Efterföljelse” från 1937 och ”Liv i gemenskap” från 1939 ännu flitigt som uppbyggelse. ”Motstånd och underkastelse” som satts samman efter hans död är en kontroversiell klassiker.

Andrew Root ger i boken ”Bonhoeffer As Youth Worker” ett lite annorlunda perspektiv på Bonhoeffer. Faktum är att Bonhoeffer före 1939 mer alltid skrev sina teologiska arbeten på samma gång som han jobbade med barn och ungdom och att barn och ungdomsarbete är det huvudsakliga församlingsarbete han ägnade sig åt. Root argumenterar att flera av Bonhoeffers djupa insikter kommer ur erfarenheter i ungdomsarbete. I den tyska teologens åtta teser om ungdomsarbete ser vi en genomtänkt strategi för arbete med barn och ungdom. Roots utläggning av dessa åtta teser är ensamt värt bokens inköpspris.

För konfirmandundervisning tog Bonhoeffer fram en katekes med ett modernt språk och innehåll mer avpassat som utgångspunkt för samtal än för utantillinlärning. Innehållet är tydligt lutherskt, med en intressant ton av etik och politik. Tyvärr finns katekesen inte med i den här boken, utan den intresserade får läsa den i samlade verk volym 11 i den engelska översättningen. Det är lätt att leva sig in i vilket gott samtal denna framställning av den kristna tron bör ha gett underlag för i sin tid, men mycket är väldigt relevant än idag. Jag skulle gärna använda katekesen i min ungdomsgrupp, men med lite justeringar för att passa bättre i döparrörelsens sammanhang.

En tes i boken är att Bonhoeffer är en förfader för den teologiska vändningen i ungdomsarbete. En vändning inte till att lära in teologiska satser, utan en vändning till att låta ungdomsarbetet ha som mål att låta ungdomen möta det teologiska, att erfara Gud. Sådant byggs genom god gemenskap och goda samtal. Samtal där vardagliga erfarenheter naturligt leder in samtal om Gud och att följa Jesu vilja. Min personliga erfarenhet är att sådana samtal kan vara mycket viktiga tillfällen för att förmedla den kristna tron. Lek och skoj har en roll i ungdomsarbete, det visar inte minst Bonhoeffer många exempel på, men det måste också finnas ett mål att nå djupare och ge plats för dessa samtal.

Boken avslutas med en genomgång av hur böckerna ”Efterföljelse” och ”Liv i gemenskap” kan användas som inspiration för ungdomsledare och ungdomspastorer och vad man bör tänka på när man läser dessa böcker.

Visst vore det gott om denna bok kunde översättas till svenska. Till dess rekommenderas den i sin engelska form för ungdomsledare och ungdomspastorer som söker att fördjupa sin förståelse av sitt tjänande.

Läs hela inlägget »

Kyrkans 3 viktigaste : teologin bakom julen, påsken och pingsten
Tommy Dahlman, Livets Ords Förlag, 2014

Hur sätter man in en västerländskt präglad kristendom in i den asiatiska kulturen och hur ser en god strategi ut för sprida budskapet om Jesus ut i en kultur som är så annorlunda jämfört med vår? Simon Chans ”Grassroots Asian Theology: Thinking the Faith from the Ground Up” har varit till stor hjälp. Det som är tydligt att det inte är akademiernas befrielseteologi som bär väckelsen. Det är inte välformulerade tankar om universell frälsning eller medkännande försök att ge verktyg för de fattiga att skapa en bättre framtid på marxistisk grund som sprider den kristna tron.

De fattiga väljer istället pingstväckelsen, en väckelse där enkla predikanter, med ett klassiskt kristet budskap som rör vid vardag och evighet, för människor till frälsning och ett sprudlande församlingsliv. Individ efter individ, familj efter familj, förs så in i ett nytt liv som förutom konsekvenserna för evigheten, ofta också leder till förbättrade levnadsförhållanden och en väg bort från misär, missförhållanden och orättvisor. Simon Chans poäng är att om man vill förstå kristenheten i Asien, så är det enkla pingstpredikanter man bör lyssna till snarare än välmenande akademiker. Att lyssna till rösten av pingstförsamlingar som lokalt och praktiskt arbetar med att sätta klassisk tro in i det sammanhang av vanor och tänkesätt som finns i den kultur som församlingen verkar i.

Finns det sådana röster av folkkristendom i Sverige? Jag tror att en sådan röst är Tommy Dahlman. I boken ”Kyrkans 3 viktigaste: teologin bakom julen, påsken och pingsten” sätter han in trons grunder in i ett sammanhang som många svenskar har en känsla för, kyrkoårets rytm med högtider som jul, påsk och pingst. Med sitt fokus på grunderna om Jesus Kristus känns boken ibland som att läsa någon av kyrkofäderna och jag tänker också på den gamle baptistteologen Andrew Fuller (1754 -1815) som säger: "Föreningen mellan Gudomlig och mänsklig natur i Kristi person, är ett ämne som Bibelns författare med nöje uppehåller sig vid, och så ska vi, för häri ligger evangeliums härlighet."

Boken är enkelt skriven och budskapet är lätt att till sig. Visst kan man önska att den hade varit mer omfattande, men samtidigt hade det förtaget lite av ett syfte som om är att sätta fokus på ”Kyrkans 3 viktigaste” för pastorer och församlingsledningar ute i landet. Boken rekommenderas starkt till alla som planerar gudstjänster och undervisning kring våra högtider. Och visst kan boken vara ett gott underlag för en enkel kurs om den kristna trons grunder.

Att kontextualisera in den kristna tron in i en främmande kultur kan vara stökigt och det tar ofta andra riktningar än vad man trott. På samma sätt som enkla pingstpredikanter i Asien överraskat kanske vi kommer att bli överraskade över den väg den kristna tron kommer att ta i vårt eget lands postmoderna kultur. Nog bär Tommy Dahlmans bok drag av folkkristendom snarare än den välformulerade akademins tro, men det är just det som gör Tommy Dahlmans bok så intressant. Kanske får vi här fler nycklar till en kommande folkväckelse än i många texter från våra teologiska högskolor. 

Läs hela inlägget »

Laddar innehåll...
Läs hela inlägget »
Etiketter: baptist, anabaptist

Av David Whitworth

För er som vill fördjupa sig i väckelse är detta en lista på böcker som jag kan rekommendera.

Det bästa verket är Den Inre Missions Historia av E. J. Ekman. Det finns två uppsättningar. Originalet med fem band, 2923 sidor,eller N.P. Olléns reviderade upplaga med två band, 1273 sidor.

George Scott Och Hans Verksamhet i Sverige av Gunnar Westin, två band,1065 sidor. En akademisk avhandling. Westin har skrivit en rad böcker om frikyrkohistoria som är läsvärda och intressanta. 

Döpare och Kyrkomän av Erik Wärenstam, 238 sidor. En skildring om baptisternas uppkomst genom tre av de stora ledarna: F.O.Nilsson; Anders Wiberg och Näs Per Pehrsson. En gripande läsning.

Helig Eld av Anders Hultman, 528 sidor. En omfattande berättelse om väckelsens förlopp. En bok lämpad för er som vill äga en bok som täcker 1800-talets väckelse. Lättläst och spännande.

När Väckelsen Kom Till Byn redigerad av Erland Sundström,112 sidor. En trevlig liten bok om väckelsens djupa spår i by livet.

Jönköpings Missionsförenings Historia av K.L.Elmgren,408 sidor. 

Dessa följande biografier är rika på detaljer om de ledande personligheterna i väckelsens tjänst.

C.O.Rosenius,hans liv och verksamhet, författarens namn saknas, 408 sidor. Boken är för mig betydelsefull, då den fångade mitt intresse för 1800-talets väckelse i Sverige.

Peter Fjellstedt av Carl Anshelm, 743 sidor i tre band. En biografi om en stor gudfruktig man som levde ett rikt och fruktsamt liv till Guds ära.

Hans Jacob Lundborg, en pil på Herrens båge av Nils Rodén, 316 sidor.. Lundborg var initiativtagare till E.F.S med stöd från den Fria Skotska kyrkan Boken ger en inblick i väckelsen bland Lutheraner genom den tidens stora ledare med Lundborg i spetsen.

Lina Sandell av Anne-Marie Riiber,191 sidor. En kort och rörande historia om en av vår mest älskade sång författare.

En frikyrklig banbrytare eller F.O.Nilssons liv och verksamhet av Jakob Byström, 293 sidor. 

Mormor på Herrestad av K.A.Rundbäck, 126 sidor. För kommentar se nedan.

Vänner - märkeskvinnor, märkesmän av Fritz Hägg 434 sidor. Boken betonar Emilie Petersens (Mormor på Herrestad) stora vänkrets. Emilies liv och verk förtjänar en plats i väckelsens historia. Hon gjorde enorma insatser för att understödja väckelse och mission och vännerna var en stor del av det både personligt och på en bredare plan.

Emilie Petersen, 'Mormor på Herrestad', och hennes nätverk av Göran Åberg, 251 sidor. En modern biografi.

Läsarna 1800-talets folk väckelse och det moderna genombrottet av Gunnar Hallingberg, 470 sidor. Ett mastodont och gediget arbete om väckelsens stora intryck som lade grund till den moderna kulturen. En bok som är svår att lägga ifrån sig och vi är tacksamma till Hallingberg.

De svenska traktatsällskapen 1808-1856, av Torvald Ribbner, 307 sidor. Ett akademisk verk som spårar traktatens historia och dess betydelse för att bära fram väckelsen.

Läs hela inlägget »
Etiketter: väckelse, sverige, böcker

Av David Whitworth

1987 samlades en konstellation av Storbritanniens popelit, Band Aid, under Bob Geldofs ledning för att spela in skivan Do they know it's Christmas? Insamlade pengar från skivans försäljning gick till förmån för Etiopiens svältande och det var beundransvärt. Men frågan är; vad är julens mening?

Det är en fråga för oss alla att stanna upp inför och fundera på mitt i den kommersiella cirkusen som kallas för jul. Jag vet att frågan brukar dyka upp i en och annan julbetraktelse, men svaret är ofta som bäst otillräckligt eller som sämst vilseledande. I ett kåseri som jag läste påstods att Kristus kom till världen för att ge fred och kärlek – verkligen!

Julevangeliets budskap som framställs med hjälp av julkrubbans iscensättning kan ibland uppfattas som en barnsaga utan någon verklighetsförankring. Den bilden fick jag i min barndom och växte upp med den tills jag blev frälst. Ikonbilder ger en annan bild av Jesusbarnet. Där ett spädbarn ligger i famnen på Maria och tittar vördnadsfullt upp mot hennes ansikte. Maria, med helgongloria över huvudet, tittar ut på bildens betraktare med en gudomlig blick i ögonen. Budskapet är klart, Maria är Guds mor och är således medlaren mellan Gud och människor.

Denna vanliga missuppfattning genomsyras av en sentimentalitet som inte har någonting med Jesu födelse att göra och det är också en hädelse. Jesus föddes av Maria men var Maria Guds mor? Herren Jesus Kristus hade ingen far på jorden och har ingen mor i himmelen.

Kristi inkarnation (förkroppsligande) är det centrala i julevangeliet. Och erkänt stor är gudsfruktans hemlighet: Han som blev uppenbarad i köttet, bevisad rättfärdigad genom Anden, sedd av änglarna, predikad bland folken, trodd i världen, upptagen i härligheten (1Tim 3:16). Syftet med Kristi inkarnation var först och främst att förhärliga Gud (Joh 17:4). Människosläktet lever i uppror mot Gud (Ef 4:17-19). Gud är helighetens, rättvisans och rättfärdighetens Gud (1Petr 1:16, Psalm 45:7-8). Vi är lagens förbrytare och är dömda, lagen uppenbarar Guds rättfärdighet (Rom 3:19-20). Enligt Herren kan lagen sammanfattas med två bud: älska Gud och älska människor (Matt 22:37-40). Vi har alla syndat och saknar härligheten från Gud (Rom 3:23). Det gav Gud, och jag säger det med vördnad, ett problem. Hur skulle Han kunna försona människor som lever i fiendskap mot honom (Rom 5:10) med sig själv utan att kränka sin egen rättfärdighet? Svaret, just det, julevangeliet! Kristus kom som människa till jorden med ett syfte, nämligen att tillfredsställa lagens krav på död och rättfärdighet (Gal 3:13). Han var det fullkomliga försoningsoffret som lagen krävde (Heb 9:12,14). Han som var oskyldig blev skyldig så att Gud kunde försona människor med sig själv (2Kor 5:17-21). Det behagade Gud att krossa Kristus på korset (Matt 27:46). Han utgöt sin vrede över Kristus istället för över oss (1Petr 3:18) och det kallas för Kristi ställföreträdande straff-lidande. Luther uttryckte det starkt: Gud övergiven av Gud vem kan förstå det!

Kristus gick in i det allra heligaste som vår överstepräst en gång för alltid med sitt eget blod och sin egen kropp som det fullkomliga offret som blidkade Gud (Heb 7:17; 9:14). Fiendskapen är borta och så kunde Gud försona människor med sig själv. Julevangeliets innebörd är att vi kan komma till Gud genom Kristus i omvändelse och tro (Apg 2:38; 16:31). Vi är då förlåtna, renade i Kristi blod (1Joh 1:9) och rättfärdiggjorda genom tro allena på Kristus allena (Rom 4:5; 5:1,9). Ett julevangelium som försummar eller utesluter dessa sanningar är falskt (Gal 1:8-9).

Det är en rörelse på gång som söker enhet med den romerska-katolska kyrkan. Sanningen offras på enhetens altare när man söker gemenskap genom den minsta gemensamma nämnaren. Enheten på sådana villkor är en organisatorisk enhet men ingen organisk enhet. Organisk enhet byggs på Ordet, Sanningen och det är från denna källa som den levande (organiska) enheten hämtar sin näring och växer sig stark. Pauli brev till församlingen i Rom är ett klassiskt exempel på detta. I de första elva kapitlen lägger han ut läran (indikativa) och i de sista fem tillämpningen (imperativa).

I mitten av 1500-talet höll den katolska kyrkan ett möte i staden Trient i norra Italien. Syftet var att konsolidera de katolska lärosatserna och motverkar reformationens lära som bottnade i Bibelns auktoritet. Det är intressant att rättfärdiggörelse genom tro allena på Kristus allena behandlades som irrlära och dessutom var alla som höll sig till denna dyrbara sanning enligt katolska kyrkan förbannade. Förbannelsen gäller än idag.

Denna form av ekumenik är gränsöverskridande och vill inkludera alla religioner oavsett vad det tror på. Kärleken till Guds Ord håller på att försvinna och i slutändan luras Guds sanna folk till att inte tro på någonting längre och istället tro på allting.

Låter allt detta trångsynt? Då erkänner jag att jag är trångsynt. Låter det kärlekslöst? Det förnekar jag bestämt. Jag är lika trångsynt som Jesus när han själv sade: 'Jag är Vägen, Sanningen och Livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig' (Joh 14:6)

Vad har allt detta att göra med julevangeliet och väckelse? Allt faktisk! Julevangeliet är helt enkelt 'evangeliet om Kristi härlighet' (2 Kor 4:4). Det är Han och inte vi som står i centrum. Härlighetens evangelium är evangeliets härlighet och det är Kristus som får all ära. Jag vill påstå att detta är julevangeliet i allra högsta grad.

Vad har det då med väckelse att göra? Julevangeliet undermineras i vår tid. Det anpassas efter dagens kultur. Det ska vara "kulturellt relevant" och ge folket lite tröst och hjälp på vägen. Det ska också ge dem ett recept för ett lyckligt och framgångsrikt liv som sprudlar av självförtroende. Det finns ingen brist på självutnämnda guruer som vill sprida detta falska budskap. Frånsett skillnaderna mellan denna lära och den allomfattande ekumeniken har de båda gemensamt att de undergräver Bibelns auktoritet och leder in på fördärvets väg.

Är det inte dags att be för Ordets reformation och att det sanna julevangeliets innebörd än en gång ska stå i centrum för församlingsliv och verksamhet? Är det inte dags att be för väckelse av livet för oss själva och våra syskon i Kristus? Är det inte dags att vi står upp för det sanna julevangeliet? Vi ber inte för vår eller församlingens skull utan för Guds äras skull och av en längtan att se Guds namn förstorat och förhärligat.

Läs hela inlägget »
Etiketter: kyrkoåret, evangelium

 Av David Whitworth

Reformationens segertåg framhävde arbete i ett helt annat ljus än det som härskade i den romersk-katolska kyrkan. Den dualistiska världsbilden präglar denna kyrka som anser att själen är äkta men att kroppen är syndig och världslig. Det anses vara andligt att vara präst, munk eller nunna och allt annat är världsligt. Reformationen förändrade för alltid den falska dualismen.

Reformationen gav impulser åt ett annat sätt att betrakta arbete, den så kallade lutherska arbetsetiken. I sin enklaste form var det inte mera än återupptäckten av det gudomliga mandat som finns i 1 Moseboken 1:28. Hela livet är en kallelse och arbete är en mycket viktigt del av de kristnas kallelse. Lustgården var ingen semesterby eller lekpark. En del av Adams uppgifter var trädgårdsskötsel. Människosläktet skapades för att lära känna Gud, tjäna Honom, för att vara produktiva och skapande. Allt de troende åtar sig är eller skall vara till Guds ära och arbetet inkluderas i detta (1 Kor 10:31).
Denna princip gav därför arbetet och arbetarna en skälig värdighet.

Arbetet är inte något som är identitetsskapande utan människor hittar sin identitet i Gud. Han är källan till livet. Arbetet är därför ett uttryck för vår identitet då vi är skapade till Guds avbild och vi är därför kallade att skapa. Kallelsen är kopplad till ansvar och utesluter å ena sidan arbetsnarkomani å andra sidan lathet. Arbetaren får självklart sin lön men lönen är inte till bara för att hålla ihop själ och kropp eller till egennytta. Var och en har ett förvaltande ansvar för hur pengar skall brukas och det också till Guds ära.

1800-talets väckelse förstärkte den lutherska arbetsetiken som gav en stark genklang i samhället. Arbetet återfann sin värdighet, då föddes ett hårt arbetande och yrkesskickligt folk. 1800-talet var industriella genombrottets tidsålder som fick sin näring ur ångmaskinens uppfinnande. Den lutherska arbetsetiken lade grunden till Sveriges industriella framgångar och ökade konkurrenskraften på den internationella marknaden.

Hur? Entreprenörskap och snillrika uppfinnare angav tonen. Små familjeföretag, som ofta började i ett litet skjul på gården bakom huset, växte och många blev stora företag som blev konkurrenskraftiga globalt. De små företagen bidrog också med sitt till det expanderande svenska näringslivet. Den berömda "Gnosjöandan" gav den lutherska arbetsetiken ett ansikte. Arbetslösheten under 1970-talet lågkonjunktur var ett okänt begrepp och Gnosjö gladdes åt full sysselsättning tvärtemot den nationella trenden. Kan fenomenet förklaras utan väckelsens intrång och framgångar under 1800-talet? Frågan kan då ställas om det finns ett annat land i världen med så lite folk som har gjort så många framsteg som Sverige? Om inte förklaringen kan hittas i 1800-talets väckelse då finns det ingen förklaring.

Sammanfattningsvis har vi nu i dessa bloggar sett hur Gud har gripit in när sanningens ljus flämtade i Sverige. Väckelsens influenser, under Guds försyn, kom utifrån i form av tre strömmar som sammanträffade i väckelsens mäktiga flod. Från Skottland kom traktat, bibelspridning och presbyterianism. Från England kom metodismens frikyrklighet och den evangelikala grundprincipen. Från Amerika och Tyskland kom baptismen. Vi har också sett hur väckelsen spred sig som en löpeld och påverkade de troendes individuella liv men även lämnade avtryck i samhället som syns än idag.

Mitt syfte med dessa bloggar är att väcka ett intresse för väckelsens fantastiska arv som vi har i Sverige. Vår tid präglas av post-modernismen där egennyttan står högst på agendan och sanningen, som är relativ, anpassas därefter. De efterföljande konsekvenserna är slående. Att behandla mina medmänniskor med respekt räknas inte längre. Istället ska man förhäva sig och bevisa att man är så mycket duktigare och bättre än alla andra. Tv-tablåer svämmar över med ett programutbud som driver fram denna egoistiska och respektlösa världsbild. Människor lever efter sina instinkter när de matas av evolutionens vidriga lära. Livet i samhället är idag i en nedåtgående spiral som skördar sina offer, identitetslösa tonåringar dukar under med hjälp av drogen Spice. Brottsligheten har nått en sådan hög nivå att polisen inte kan hantera varje brott som begås utan tvingas avskriva många "mindre fall". Detta är bara ett litet axplock av post-modernismens förödande konsekvenser.

Låter detta pessimistiskt och uppgivande? Mitt andra syfte med dessa bloggar är att uppmana Guds folk till bön för väckelse. När Guds namn missbrukas och hädas i dagens Sverige borde vi av ren kärlek till Honom och av en längtan att se Hans namn förhärligas inte kunna avstå från bön. Det är endast Gud som kan vända den destruktiva nedåtgående spiralen som vi upplever i samhället. Vi bör be för Guds barmhärtighet över oss och att Han ingriper med väckelse, inte för Sveriges eller vår skull, utan för Hans äras skull. 1800-talets väckelse är en rik, mångfacetterad och underbar historia om Guds gärningar. Han kan skicka väckelse igen och det finns ingen grund för pessimism eller missmod, tvärtom, så upp till kamp i bön! Be oavlåtligen för väckelse för Hans äras skull.

Läs hela inlägget »
Etiketter: väckelse, sverige

Knut Oscar Broady (1832–1922) var rektor för Betelseminariet 1866–1906 och en bland baptisterna mycket uppskattad predikant.  Han lade i fyrtio år som seminariets huvudsakliga lärare i teologi stor kraft på att ”fostra de unga bröderna till en djupare åskådning av Kristus”.

Baptistpionjärer som Anders Wiberg och J.G. Oncken lade vikt vid en genomtänkt teologi, gärna formulerad i en trosbekännelse. För Betelseminariets första rektor låg istället, mer eller mindre, endast bibelundervisningen i fokus. Hans studenter fick lära sig att hålla sig till bibelordet och varnades för bibelkommentarer och böcker i systematisk teologi.

I stället för att lita på andra har vi i seminariet allt ifrån början följt den grundsatsen att gå direkt till Guds ord och där under innerliga bön till Gud om ljus och ledning lära sanningen. Nu torde någon säga: men härigenom kan väl ändå inte förekommas, att inte lärarens enskilda meningar kunna insmyga sig i ordet och lärjungarna tillägna sig dem istället för sanning. Vi svarar: Herren har så ordnat att om man ställer sig beroende av honom och gör hans ord till sin enda sanningskälla på livets väg samt med en uppmärksam ande och ett mottagligt hjärta följer detta ord från vers till vers, från kapitel till kapitel, från bok till bok, även om man skulle fatta miste på ett ställe, hans ande vid ett annat ställe rättar misstaget och för från ljus till ljus från klarhet till klarhet. Ett dylikt studium av Guds ord gör vi till vår huvuduppgift.
Ur tal vid Betelsminariets 25-årsjubileum 1891

Visst är det intressant spekulera om det kan vara så att Broadys svaga förankring i en genomtänkt teologi kan ha lämnat baptistsamfundet svagt och med bristande resurser att möta teologiska snålblåstar. Vad hade hänt om J.G. Onckens tyska baptiströrelse aldrig hade förlorat inflytande i Sverige? Hade vi då haft en smalare, men kanske starkare baptiströrelse?

Samtigt var Broady en mycket uppskattad predikant. När det som är ursprunget till min församling firade ett jubileum så bjöd man in tidens bästa predikant, K.O. Broady. Man måste respektera Broadys kärlek till bibelordet och hans varma väckelsepredikan.

Läs hela inlägget »
Etiketter: sverige, baptist, troslära

Av David Whitworth

En väckelse utan följder i församlingslivet och samhället är ingen sann väckelse.

Väckelsen är utan undantag den Helige Andes verk som börjar med att Guds folk genomdränks av Gud. Följden blir en överväldigande känsla av Guds helighet, närvaro och makt som verkar i öppen syndabekännelse och omvändelse i bön. Brustna relationer upprättas kristna emellan, de upplivas från sin slöhet, försoffning och passivitet. Det är ett Guds verk som ingen kan missa.

1800-talets väckelse i Sverige rymde en intellektuell frigörelse som förde de troende till ett högre livsplan. Det blev en stor befrielse från prästernas och kyrkans förmynderi. Det ofrånkomliga uppbrottet skapade ett stort behov bland de väckta att samlas för gemenskap och då föddes frikyrkorörelsen. Till att börja med samlades de i all enkelhet till Ordets förkunnelse, bön, sång och gemenskap. Under väckelsens början formas en mycket stark längtan att ofta samlas till Ordets förkunnelse och bön, som blev det centrala i församlingslivet. Nu samlades kristna till sina ”möten” i en friare form men ändå med ordning. Det var i detta sammanhang som de troende kunde växa, komma till uttryck och utöva sina gåvor. Det fanns en känsla av delaktighet som var grogrunden för en motkultur. De väckta blev kända som läsare eftersom de läste Bibeln först och sen litteratur på en bred front.

Utvecklingen ledde till studiecirklar, sen till folkhögskolor och bildningen blev en viktig komponent i församlingslivet. Utbildningens koncept anammades av samhället och arbetarrörelsen startade sina studiecirklar. Detta ledde till bildandet av föreningar. Det var ett kulturellt genombrott i allra högsta grad. Gunnar Hallingberg skriver i sin bok om de frikyrkliga möten och verksamhets former: 'Den demokratiska fostran som låg i att anordna möten, gå på möte, begära ordet, tala och argumentera kan knappast överskattas'. (se fotnot). Det var den första enklare formen av ett demokratiskt forum med sin offentlighetsprincip. Dessa termer var ju inte på väckelsefolkets läppar, inte heller hade de planer på att skapa sådana förutsättningar. Det största intresset för dem var att samlas som medlemmar i församlingen. Detta ledde till ett ökat ansvar och att de fick identifiera sig med andra väckta troende. Framför allt fick de tillsammans ära och förhärliga Gud i församlingen och sitt eget liv.

Sångkulturen blev ett starkt inslag i församlingens liv. Lina Sandell och Oskar Ahnfelt var barn av, väckelsen. Tillsammans skrev och tonsatte de en mängd folkkära andliga sånger. Kristna sjöng dessa sånger kollektivt med hjärtats glädje, körer formades som berikade väckelsens kultur. Kör- och allsångskulturen i samhället har sina rötter i väckelsen.

Det sociala ansvarstagandet var någonting som väckelsen förnyade hos de troende. En person som verkligen blev omtalad var Emilie Petterson, "Mormor på Herrestad". Emilie var en kvinna utan motstycke med ett hjärta av guld, driftighet och en enorm arbetskapacitet.

Berättelsen börjar med hennes flytt tillsammans med sin man från Tyskland 1814 p.g.a. Napoleonkriget. De köpte gården i Herrestad i Kärda socken utanför Värnamo, och den blev ett centrum för hennes verksamhet samt väckelse.

Bland hennes bragder var ett barnhem och en skola för fattiga utsatta barn, hennes "gråsparvar". Hon ordnade missionsbön i sitt hem en gång i månaden på måndagskvällar. Folk strömmade dit från när och fjärran, gården myllrade med folk. Måndagsmötena höll på i 3 timmar med bön, sång och Ordets förkunnelse. Präster som predikade var Peter Fjellstedt, C.O. Rosenius och P.M. Elmblad men också lekmän. Hon startade en arbetsförening då tiderna var kärva och "Mormor" kände en stor nöd för de fattiga familjerna som var grannar med henne. Hon satte kvinnor i arbete med att sy kläder i ull och lin som köptes in med ekonomiskt stöd från sina vänner i Tyskland. Kläderna såldes sedan vidare. Idén var hjälp till självhjälp. Hon skickade ut kolportörer som predikade Ordet och delade ut biblar samt traktat.

Peter Wieselgren är ett namn som dyker upp i alla sammanhang vad gäller 1800-talets väckelse.

Wieselgren var en mäktig förkunnare i Ordet med talarkonst utöver det vanliga och många människor kom till tro genom honom. Han uppmärksammade ett skriande behov av att göra en insats mot alkoholproblemet som härjade i landet.

George Scott fick i början på 1830-talet tillsammans med Samuel Owen igång en nykterhetsförening men utan stor framgång. Vändpunkten kom 1836 med ett besök av en amerikansk pastor, Robert Baird, den store nykterhetens förkämpe. Denna ädla man gav ut en bok med titeln på svenska Historisk teckning av nykterhetsföreningar i Nord-Amerikas Förenta Stater. Boken var en inspirationskälla av stora mått och av stor historisk betydelse i den europeiska nykterhetsrörelsen. Inte minst för Scott och Sverige, så Bairds besök kom lägligt. Scott fick den knuff och uppmuntran som han behövde i sin kamp mot alkoholmissbruket. Det blev så småningom början på en stor landsomfattande nykterhetsrörelse.

Scott kom i kontakt med Skånska nykterhetsrörelsen och dess ledare Peter Wieselgren. Redan från sin gymnasietid hade Wieselgren ett intresse för nykterhet och lite senare startade han en nykterhetsrörelse som, med grundprincipen måttlighet, misslyckades. Genom hans förbindelse med Scott och Owen fördes han in på absolutistprincipen. 1836 bildade Wieselgren Västerstads Nykterhetsförening efter Scott och Owens modell. Det bildades föreningar i fem län som hade nära 3000 medlemmar. 1838 gjorde han en resa genom sex län. På sin färd upptäckte han 30 föreningar med 15000 medlemmar. Familjelivet höjdes till en högre nivå, kvinnovåldet minskade drastiskt i hemmet och barnen fick en nyfunnen kärlek samt trygghet. Marknaderna kom inte heller undan väckelsens och nykterhetens inflytande. Istället för berusade och våldsamma män var stämningen lugn, istället för svordomar och glåpord pratade folk gärna om frälsningen och det Eviga i mötet med varandra. Marknadsvakterna blev arbetslösa!

Väckelsen förändrade alltså de kristnas liv genom en starkare gudsrelation och detta påverkade i sin tur samhället.

Fotnot
Några av ovanstående tankar kommer ifrån Gunnar Hallingbergs Läsarna 1800-talets folkväckelse och det moderna genombrottet (Atlantis)

Läs hela inlägget »
Etiketter: väckelse, sverige

Ju längre jag lever, ju mer övertygad blir jag om att världen inte behöver något nytt Evangelium, som några påstår sig tro. Jag är helt övertygad om att världen inte behöver något annat än ”de urgamla stigarnas” djärva, fullödiga och orubbliga undervisning.” J.C. Ryle
www.urgamlastigar.wordpress.com


Laddar innehåll...
Läs hela inlägget »
Etiketter: traditionen

Folkbibelns översättning har länge varit en favorit. Kärleken till bibeltexten tillsammans med en respekt för den kristna traditionen är saker präglar översättningsarbetet. Den nya revisionen av Nya Testamentet är har också ett modernt språk och ett gott flyt.

För den uppbyggliga läsningen är en god utgåva i papper ofta det trevligaste, men när man är på språng är det inte så dumt att ha Bibeln tillgänglig på mobiltelefonen. En modern smartphone har ofta en bra skärm och den datorkraft som behövs för att ge en riktigt fin bibelupplevelse.

Olive Tree ger med sin ”The Bible Study App” möjligheten att ha tillgång till Folkbibeln och Bibel 2000 tillsammans med engelska översättningar och en mängd bibelstudiematerial. En underbar finess är ”Resource Guide” som visar vilket bibelstudiematerial som är relevant för det stycke av Bibeln som är framme på skärmen. På många sätt ger Olive Tree de fördelar en klassisk studiebibel ger, som till exempel Svensk Studiebibel, men med möjligheten att fylla på med mycket mer material. Ja, man kan bygga på till ett hyfsat välfyllt studiebibliotek och man läser engelska och har de monetära resurserna.

Folkbibelns egna app är betydligt enklare, men samtidigt mycket enkel att använda, gratis och helt på svenska. Ett modernt och smidigt gränssnitt tillsammans med de grundläggande hjälpmedel som är lätta och hitta och använda. Här finns allt vad som behövs för ett givande bibelstudium eller för den uppbyggliga läsningen. Sökfunktionen är smidig och mycket användbar.

Båda apparna är provkörda på Android i en Samsung Galaxy Note 3, men de bör fungera bra på andra android-mobiler och på iPhone.

Vilken app är då för dig? Folkbibel-appen är för alla och det finns ingen anledning att inte ha den på sin mobil och använda den flitigt.  Olive Tree’s ”The Bible Study App” kan vara ett fint komplement för den som läser engelska och som kanske vill investera i ett litet studiebibliotek.

Guds ord fungerar bra på mobilen och blir på så sätt tillgängligt för den moderna människan i vardag och församlingsliv. Det är något speciellt med den personliga Bibeln i papper med anteckningar och understrykningar, och inte ersätts det av en app. Men möjligheten att alltid att Bibeln tillgänglig är en välsignelse och något att vara mycket tacksam över.

Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse och till fostran i rättfärdighet, för att gudsmänniskan skall bli fullt färdig, väl rustad för varje god gärning.
(2 Tim 3:16-17 Folkbibeln)

Läs hela inlägget »
Etiketter: app

Av David Whitworth

Väckelsen, enligt Guds försyn, utformades i en annan riktning i mitten på 1800 talet. Det var en riktning som skulle ge långtgående konsekvenser. Baptiströrelsens uppkomst skapade stora vågor och tanken på vuxendopet var tabubelagt.

De två män som stod i spetsen för denna rörelsen var F.O. Nilsson och Anders Wiberg.

F.O.Nilsson föddes 1809. Vid 18 år ålder blev han sjöman och på vägen till New York utsattes fartyget för en häftig storm. Det var en omskakande upplevelse för den unga utsvävande sjömannen som fick honom att fundera på livets stora frågor. Han fick ingen ro tills han blev frälst i sjömanskyrkan i New York.

Nilsson återvände till hemlandet 1839 eller 1840. Han kom i förbindelse med George Scott på en nykterhets möte i Jönköping och följde med Scott till Stockholm. I huvudstaden träffade Nilsson Anders Wiberg och alla tre blev nära vänner och de värderade varandras gemenskap högt som också inkluderade C.O. Rosenius. Scott var mån om att Nilsson skulle stanna och arbeta bland sjömännen i Stockholm men han ville tillbaka till Göteborg.

I Göteborg, med understöd från det Amerikanska sjömanssällskapet, missionerade Nilsson bland sjömän i hamnen med stor framgång. När hamnen var lugnare under några vintermånader vandrade han inåt landet och delade ut biblar och traktater. Under sina 10 år som kolportör delade han ut 50,000 biblar och flera miljoner traktater. Hans färd ledde honom genom skogar och över berg, genom snö och över is. Han vandrade ca.852 km. Många människor blev frälsta på vägen.

Hitintills var Nilsson Lutheran. Hans möte med sjökaptenen G.V. Schröder förändrade det, på ett sätt vars konsekvenser Schröder inte ens kunde ana. 1847 döptes Nilsson i floden Elbe i Tyskland av J.G.Oncken efter att Schröder hade övertalat honom om vuxendopets bibliska giltighet.

Nilsson visste väl vad låg framför honom hemma i Sverige. Det var en banbrytande kamp för samvetets och religionens frihet. Han stod nu inför en vägval att flytta till USA och friheten eller att stanna i Sverige och ta konsekvenserna. Sverige var det landet som Gud hade bestämt för denna tappra gudsman. Han möttes av häftiga motstånd, inklusive fängelsestraff och det följde honom intill den dagen han landsförvisades.

1848 samlades 5 kristna i Vallersvik för att låta döpa sig, det antalet ökade snart till 35 och Nilsson blev ordinerad som pastor i Sveriges första baptistförsamling. Förföljelse i form av våldsamt motstånd är aldrig långt borta från ett Guds verk i väckelsen, så var också fallet med denna troende skara. Allt det var bara början på fasor som skulle drabba den växande baptistiska väckelserörelsen. Barnen döptes under tvång och de troende kränktes och behandlades illa. Men eländet tjänade till väckelsens framgång.

Nilsson landsförvisades 1851 efter hovrättens dom mot honom för att ha spridit sina baptistiska "villfarande lärosatser". Fallet fick mycket skriverier i dagspressen och så blev Nilssons övertygelser spridda i hela landet.! Väckelsen fortsatte sitt segertåg genom Sverige och det fick Nilsson att brista ut i glädje:

"Från denna dag voro ej baptisterna och deras lära kända endast i en vrå av landet eller av några få fattiga arbetare. Sanningen predikades med trumpettoner från taken, och ljudet därav skallade från by till by till landets alla delar. Sålunda blev min inställelse inför Göta hovrätt presenterandet av baptisternas principer för Sverige. Låt nu den fattige sjömannen bli utvisad ur riket. Vad gör det? De sanningar, genom rättegången mot honom blivit kända, kunna aldrig landsförvisas från Sverige. Soli deo Gloria!"

I byn Vi i Hälsingland föddes en liten pojke 1816. Han skulle bli en man som med stor genomslags kraft bröt den sedvanliga kyrkopolitiska bojor.

Anders Wiberg var mannen som Gud reste upp till väckelse predikant och baptisternas stora ledare för att befria människor från tvångströjan.

Genom en badolycka i tidiga tonåren drevs han till att allvarligt tänka på meningen med livet. Efter stora framsteg på gymnasiet började han 1835 läsa vid Uppsala Universitet men tvingades att avsluta studierna p.g.a. penningbrist. 1839 flyttade Wiberg till Stockholm och där kom han i kontakt med en ung man som förklarade för honom om evig dom och frälsningens väg. Han föll på knä och bad om Guds nåd mot honom. Men, enligt honom själv, blev han inte “frigjord”, förrän tre år senare. Det var i Stockholm han träffade Scott och fick sin första uppgift som redaktör på tidningen Missionsbladet. Han blev nu känd i väckelse kretsarna kring Scott.

1842 återvände Wiberg till Uppsala för att studera till präst. Under samma år, 26 år gammal, blev han frälst genom Johan Arndts bok Sanna kristendom. Om frälsningsupplevelsen sa han: "Jag kände mig som en ny människa, skapad i Kristus till goda gärningar"

1843 blev han prästvigd och fick en tjänst i Hälsingland. Gud välsignade rikligen denne trogne och ihärdige tjänare med väckelse i Hälsingland, Medelpad och Härjedalen. Som under de flesta väckelser uppstod fiendskap och trakasserier mot Wiberg. Tillståndet i Svenska kyrkan gav honom bekymmer samtidigt som tveksamheten till prästtjänsten pressade honom hårt. Missnöjet med sin tjänst växte med nattvardsfrågan. Det blev främmande för honom att släppa fram de ofrälsta till nattvardsbordet och detta ledde till en brytning med Svenska kyrkan efter 8 års prästtjänst.

Wibergs samvetskval var också en kamp för religionsfrihet vars konsekvenser han inte kunde ana just då. Han kunde heller inte förstå vad Gud hade förberett åt honom.

1851 reste Wiberg på en affärsresa tillsammans med David Forsell då han också var tolk åt honom i Hamburg. Där träffade han Oncken och Köbner som var pastorer i Hamburg-församlingen. Av dessa fick han ett häfte om vuxendopet. Det blev den stora vändpunkten i Wibergs liv, han läste det noggrant och gjorde egna grundliga studier i Bibeln och kyrkohistoria. Studierna blev till en bok 1852 som slog ett slag för vuxendopet. Boken, Vilken bör döpas kan räknas till att vara en av de mest insiktsfulla och djupgående böcker om vuxendopet som någonsin har skrivits. Boken skapade en storm och Wiberg anklagades för att göra människor galna och att han predikade svärmeri. Prästerskapet som kände sig utpekad anklagade honom för söndring och splittring inom kyrkan. Samma år som boken gavs ut döptes Wiberg i Köpenhamn av F.O Nilsson. Han blev så småningom med understöd från American Baptist Publication Society deras missionär i Sverige. 1855 grundade han Stockholms första baptistförsamling med 10 medlemmar.

Wiberg var den store ledaren för den stora baptistiska väckelsen rörelsen som svepte över landet från 1856 framåt.

Väckelsens genomslags kraft gör sig känd inte bara i kyrkorna utan också i samhällsliv och lämnar spår efter sig. Mer om detta nästa gång.

Läs hela inlägget »
Etiketter: väckelse, baptist, sverige

Av David Whitworth

Guds gärningar i Sverige på 1800-talet är gripande och fascinerande. Det var ett viktigt skede i den svenska historiens utveckling. Detta blogginlägg gör inga anspråk på en utförlig beskrivning, ett sådant försök är dömt till att misslyckas, ämnet är alldeles för omfattande. Jag kan bara försöka att ge en översikt. Exempelvis är de människor som Gud reste upp i väckelsens syfte som nämns här bara ett axplock och säkerligen har ni en egen uppfattning om vem som ska vara med eller inte. Man kunde lyfta fram norrlandsläseriets betydelse för väckelse men det ligger utanför ramen för det här inlägget.

Det skulle vara ett grovt misstag att inte börja med George Scott som var en grundfigur i väckelsens tjänst. Alla de äldre kyrkohistorikerna är överens om att hans betydelse för väckelsen är enastående.

Bakgrunden, i vilken George Scott framträdde, kan sammanfattas med Peter Fjellstedts ord:

"Den allra största delen människor ... är nedsänkt i en råhet, som är förskräcklig och en därmed alltid förenad lastbarhet, grov eller förfinad, som sätter varje uppmärksam människovän i bävan."

George Scott växte upp i ett gudfruktigt hem i Skottland, som gav honom en god grund att bygga på efter sin frälsning. Han blev uttagen som predikant för metodistkretsen 1829 och Gud bekräftade den kallelsen med väckelse några månader senare. Hans ambition var att följa i John Wesleys fotspår och han ägde en brinnande längtan för människors frälsning i likhet med sin läromästare.

1830 flyttade han till Stockholm. Efter ett år kunde han predika på svenska och snart lockade han till sig många människor från alla samhällsskikt. 1832 upplevde han väckelse.

Scott efterlämnade ett stort arv från sin 12 års långa verksamhet i Sverige. Han grundade tillsammans med Peter Wieselgren nykterhetsrörelsen. Scott förnyade verksamheten för spridning av traktat och biblar, grundade den banbrytande söndagsskolerörelsen, var initiativtagaren till det första föreningen för mission och mycket annat.

Scotts vänkrets sträckte sig långt ut i landet och bland alla samhällsklasser, han berörde många människors liv inte minst de blivande väckelsetjänarna. Han hade ett starkt inflytande i Rosenius, Wibergs och Nilssons liv som han rekryterade till verksamheten i Stockholm. Dessa män tog del av Scotts visa vägledning som skulle tjäna dem i det verk som Gud hade stakat ut för dem.

Väckelsen på 1800-talet i Sverige var helt olik andra väckelser. Istället för ett utvalt redskap kallade Gud många redskap för att främja väckelsen som artade sig i olika former. Dessa framträdde från alla samhällsskikt. Efter Scotts landsflykt 1842 blev Rosenius så småningom pastor i den Engelska kyrkan, som var centrum för Scotts verksamhet. Under Rosenius ändrades namnet på kapellet till Betlehem kyrkan. Här hade den kommande väckelsen sin utgångspunkt i den låglutherska kyrkan. Bredvid honom stod Peter Fjellstedt, Hans Jakob Lundborg och Oskar Ahnfelt. Bland de ledande var dessa fyra de främste. Väckelsen var lågluthersk.

Den största av dessa, enligt mig, var Fjellstedt. Rent intellektuellt var han utan motstycke. Han var ett språkgeni som kunde tala 12 språk, skriva på 16 samt förstå och läsa 30 språk. Vidare läste han medicin, botanik, kemi, astronomi, mineralogi och zoologi. Han gjorde snabba framsteg i samtliga ämnen. Trots hans stora intellektuella kapacitet var han en av de ödmjukaste människor som någonsin har funnits.

Efter sin teologiska utbildning i Lund prästvigdes han 1828, därefter hyste han en längtan att bli missionär. Det var inte förrän 1831 som det blev aktuellt då han skickades ut till Indien.  Det blev dock kortvarigt p.g.a. paret Fjellstedts känslighet för det varma klimatet som de blev sjuka av. Efter en tids återhämtning blev han utsänd till Turkiet men det fungerade inte heller. Han förflyttades till Bulgarien men inte ens det fungerade. Så avslutades missionstjänsten.

1842 fick han uppdrag att bli resepredikant för missionen. Det var just i denna Guds kallelse som Fjellstedt kom till sin rätta. I nära 40 år reste han land och rike runt dels för att predika men också för att intressera Guds folk för missionen. Han drog till sig stora samlingar människor var än han predikade och med väckelse som efterföljd.

Väckelsens frammarsch var nyanserad och uppmärksamheten riktas nu mot Jönköping året 1836. Per Magnus Elmblad flyttade till staden som adjunkt till prosten i Kristine kyrka. Han predikade inte bara på söndagarna utan höll varje fredag bön med predikan. På första fredagen var det bara vaktmästaren som kom men det störde inte Elmblad han predikade ändå, trots vaktmästarens förslag att inställa morgonbönen. Snart nådde rykten ut i staden om "den galne prästen" som predikade i en tom kyrka. Nyfikenhet väcktes hos Jönköpingsborna som strömmade in i kyrkan för att höra "den galne prästen" och väckelse blev ett faktum. Ett år senare förflyttades han från staden p.g.a. motstånd. En liten krets bildades emellertid kring honom. De som ingick i kretsen var bl.a. hovrättsrådet M.C. Ramn och prästfrun Pauline Westdahl som ivrade för bibel- och traktatspridning. Missnöjda med kyrkans behandling av Elmblad, började de med egna samlingar hos varandra och i en del andra hem. Den eld som Elmblad tänt brann långt efter hans flytt från Jönköping. Vid dessa sammankomster blomstrade lekmannaverksamheten och här predikade C.J. Lindberg, Swening Johansson och Oskar Ahnfelt m.fl. som besökte staden.

Vid omkring år 1850 var det ett stort antal troende i Jönköping och staden blev medelpunkt för väckelsens spridning i Småland samt närliggande landskap. K.V. Almkvist som var lärare i Jönköping ivrade för ett traktat- och bibelspridningssällskap. Den längtan delade han med andra och 1853 bildades Jönköpings traktatsällskap. Styrelsen bestod av M.C. Ramn, Almkvist, T.H. Odenkrants och andra. Den första kolportören var C.J. Lindberg. Ett år senare kallades Swening Johansson till sällskapets tjänst och andra följde efterhand. Dessa kolportörer var mäktiga i Ordets förkunnelse samtidigt som de delade ut sina biblar och traktat. Väckelsen spred sig som en löpeld i Jönköpings län.

Nästa gång ska vi titta på den frikyrkliga väckelsen.

Läs hela inlägget »
Etiketter: väckelse, sverige

Av David Whitworth

Den brittiska pastorn, teologen och missionsledaren Andrew Fuller (1754 -1815) ställde samman en småskrift för att sprida budskapet om Jesus. Sådana småskrifter kallas traktater och har haft en stor betydelse väckelsen i Sverige och världen över.

Fullers traktat The Great Question Answered, var i sin ursprungsform en del av hans bok The Complete Works Of Andrew Fuller. Inslaget blev två artiklar i The Missionary Magazine i England. Båda delarna slogs ihop till ett traktat utgiven av Religious Tract Society (R.T.S) 1803. Av alla R.T.S. traktater var Fullers den populäraste och spreds ut i den växande missionen till alla världsdelar.

Ebenezer Henderson stod för svenska översättningen som fick titeln Swar på hufvud frågan: hwad skall jag göra, att må bliva salig? som först såg dagens ljus 1808. Den gavs ut i 5000 ex under Evangeliska Sällskapet (E.S) regi. Sedan spreds det under ett 50 tal-år. 1856 övertogs den av E.F.S. och utgavs i förbättrad översättning av Anders Wiberg. I likhet med det engelska originalets popularitet i världen blev den Sveriges populäraste. Traktaten blev inkörsporten till flera människors frälsning. Bredvid andra traktater blev den mycket efterfrågad av präster så väl som lekmän i traktatspridningens tjänst på alla håll och kanter i Sverige.

Traktatens text hämtades från Apostlagärningarna:
Och efter att ha fört ut dem frågade han: ˮNi herrar, vad måste jag göra för att bli frälst?ˮ De svarade: ˮTro på Herren Jesus, så ska du och alla i ditt hus bli frälst.ˮ” 
(Svenskbibel Apg 16:30-31)

Introduktionen skildrar folkets okunnighet om frälsningens väg, då okunnighet och likgiltighet är självförvållat. Tillståndet kan inte ursäktas eller bortförklaras inför Gud. Fuller fortsätter sin förklaring till att det är människans fördärvade natur som är grunden till hennes okunnighet och likgiltighet. Hon intresserar sig för det som är här och nu, alltså det materiella, och har inte det minsta intresse för sitt eviga tillstånd. Människans syndiga natur och uppror mot Gud kan inte skyllas på hennes uppfostran eller andra påhitt. Hon står inför Gud skyldig och dömd och har en medfödd medvetenhet om evig dom, samt ett samvete som fungerar som en väckarklocka. Det finns inga undanflykter från Gud, vi alla förtjänar en eviga dom.

Fuller utmanar traktatens läsare att begrunda dessa allvarliga frågor med sådana ordalag som "Undfly lammets vrede" och" Tänk på vreden som kommer". Fångvakten i Filippi väcktes med dessa frågor när han konfronterades med döden, då blev evigheten en verklighet och angelägenhet hos honom. Som svar på hans fråga förklarade Paulus frälsningens väg för honom.

Fuller fortsätter med en rad bibelverser som framställer evangeliets innehåll och mening. Här är han kristallklar med betoning på Guds helighet och rättfärdighet som vi har kränkt och står under hans vrede. Det finns bara ett sätt som vi försonas med Gud och det är genom Kristi blods utgjutelse på korset. Gud gjorde det som vi inte kunde göra själva, nämligen avvärja sin vrede från oss och utgjuta den på Kristus. Han har betalat lösesumman med sitt eget blod och vi försonas med Gud. Kristi rättfärdighet tillräknas oss genom tro och således är vi rättfärdiggjorda. Hans blod renar oss från all synd och vi får syndernas förlåtelse och frid med Gud. Förutsättningen är att vi övertygas om synd, rättfärdighet och dom och kommer till Kristus i omvändelse och tro som är gåvor från Gud.

En klargörande utläggning av de centrala lärorna om frälsningen uppföljs av fem varningar om de faror som kan står i vägen för ett äkta frälsningsverk. T.ex. Se upp för en tro som vi själva åstadkommer och som blir grunden för vår rättfärdiggörelse inför Gud. Detta är inget annat än ett försök att prestera egen rättfärdighet.

Fuller avslutar traktaten med uppmaningen att söka efter den frälsningen i Kristus som uppenbaras i evangeliet och vänder bort från vårt eget försök. Äkta frälsning bär med sig frukt och det finns en mängd bibliska bevis om frälsningens visshet, en sådan är kärlek till vår syskon i Kristus. Vi blir väl medvetna om bevis, säger Fuller, när det för med sig en glädje i hoppet om frälsningen genom Kristi död. Denna död som är anpassad efter vårt behov som dömda syndare.

Väckelsen är en del av den helige Andens ämbete. Han är sanningens Ande, och i väckelsen är det alltid sanningen som står centralt av vilken helige Anden välsignar. Petrus predikan på pingstdagen hämtades från GT och resulterade i omkring 3000 människors frälsning. De ovanstående lärorna i Fullers traktat var de som Anden välsignade stort i 50 år. 1800-talets väckelse i Sverige kom utifrån att Guds Ords frälsningsväg predikades med kraft eftersom det behagade Anden att välsigna sanningen.

Vad var Reformationen om inte en ny upptäckt av Bibelns läror som spred sig som en löpeld genom Europa och förändrade kontinenten grundligt för alltid. Luther, Calvin och andra predikade Bibeln i sin helhet på ett sätt som befriade människor från medeltidens mörker och gav ett helhetsperspektiv på livet vilket genomsyrade den europeiska kulturen och förändrade den bortom all igenkännande. Reformationen var i allra högsta grad ett Guds verk som inte i den vildaste fantasin kan betecknas som ett stort misstag. Ett Guds verk är aldrig ett misstag och att antyda något annat är hädelse.

Läs hela inlägget »

Brian Houston - Hur du maximerar ditt liv
Extra Mile Events 2014

Kanske är församlingen Hillsong Stockholm det mest intressanta i svensk kristenhet de senaste 20 åren. På ett unikt sätt möter man svensk samtidskultur med budskapet om Jesus och når stora framgångar. Som en del av Hillsong Church är man del av ett internationellt församlingsnätverk under ledning av pastor Brian Houston. Hillsong är särskilt kända för deras lovsånger som sjungs över hela världen, t.ex. finns albumet ”Global Project” på svenska, ryska, mandarin, koreanska, tyska, spanska, franska, indonesiska, och portugisiska. Det är på ett sätt pingströrelse kontextualiserad in i internationell ungdomskultur.

Boken ”Hur du maximerar ditt liv” är en sammanställning av det som varit fem separata böcker: ”Hur man lever ett välsignat liv”, ”Hur man bygger bra relationer”, ”Hur man blomstrar i livet”, ”Hur man gör visa val” och ”Hur man lever i hälsa och helhet”. Läsaren får många handfasta och bibelgrundande råd för ett gott liv där individen och församlingen får blomstra. God pedagogik och en nivå som gör boken tillgänglig för alla.

Samtidigt kan man undra om inte något riskerar att gå förlorat när man tar en rörelse och låter den omformas för att fungera i en ny tid och ett nytt sammanhang. Vad innebär det för den kristna kyrkans centrala budskap att paketera det för vår tids storstadsungdom. Det hade varit så spännande att lyssna till personer från gångna tider för att se hur de uppfattar Hillsongs förkunnelse. Hur skulle Andrew Fuller, J.G. Oncken och Anders Wiberg kommentera en bok som denna? Inte minst frågan, hur skulle pingstväckelsens Lewi Pethrus tänka?

Läs hela inlägget »
Etiketter: böcker, pingst

Verklig Väckelse av Lewi Pethrus
Förlaget Filadelfia 1951

Lewi Pethrus (1884-1974) var den svenska pingströrelsens store ledare. Med fasthet höll han ihop en spretande rörelse som växte kraftigt och än idag finns som ett stabilt samfund. När han skriver av väckelse så är det utifrån djupa erfarenheter av brinnande väckelse där många människor kommit till tro och fått sina hjärtan förnyade.

I boken ges många goda råd, och visst märks pingstperspektivet ibland, men på det stora hela är det klassisk väckelsekristendom som Pethrus ger uttryck för. Visst är det här en klassiker som borde läsas flitigt också i våra dagar. Nog är det nyttigt att läsa om hur svåra perioder och stökiga möten med stora motgångar kan gå över i väckelse.

Det som skaver är den vikt Lewi Pethrus lägger vid syndabekännelse som en förberedelse för väckelse. Han menar att syndabekännelse inte är väckelse, men att den är nödvändig för väckelse. Visst har Pethrus rätt här, problemet är att vi idag ofta har svårt att tala om synd ute i församlingarna. Är det så att vår rädsla för att tala om synd hindrar oss från syndabekännelse, vilket i sin tur håller tillbaka den väckelse som vi be och längtar efter? I så fall bör vi verkligen bekänna vår synd på den här punkten inför Gud, vända om och bättra oss.

Det kan vara intressant att se rubrikerna i Pethrus bok och tänka efter hur vi själva talar om väckelse. Här är rubrikerna:

  • Dolda källsprång
  • Gamla och nya verktyg
  • Väckelsekristendom
  • Moralisk upprustning
  • Nödtider – väckelsetider
  • Väckelse angriper och blir angripen
  • En andra omvändelse
  • Syndabekännelse
  • Ett rikare trosliv
  • Barmhärtighet och seger
  • Riktlinjer för den nutida väckelsen
Läs hela inlägget »
Etiketter: väckelse, böcker, pingst

Laddar innehåll...
Läs hela inlägget »
Etiketter: troslära, apologetik

av David Whitworth

Under tider när evangeliets ljus hotas med utsläckning, griper Gud in. Eftersom Han är Sanningens Gud kan Sanningen aldrig släckas helt. Men ofta brinner ljuset lågt. Det kan finnas en hel del skäl som bidrar till detta.

Den första hälften av 1800 talets Sverige var mörkrets tid och grymt var det. Ett citat från E.J.Ekman upplyser och beskriver tidevarvet med klar språk:

Det mörker, som i andligt hänseende rådde i vårt land under 1800-talets förra hälft, må i sanningen kallas fruktansvärt. Okunnighet om Gud, vidskepelse och ett lastbart levnadssätt gick såsom vanligt hand i hand med varandra. Prästerna, folkets andliga ledare, intresserade sig ofta mera för kortleken än för Bibeln, och de flesta av dem hade mera smak för gästabud och starka drycker än för det bröd, som giver världen liv. Kyrkans tjänare hade dock ett stort välde över folket. Prästen var vid denna tid liksom både Gud och kung för folket.

Mot denna bakgrund förberedde Gud väckelsen. Inför varje väckelse banar Gud vägen för ett mäktigt verk. Han har många strängar på sin lyra och är inte begränsad hur Han går till väga för att upprätta sitt verk.

I Skottland i början av 1800-talet hade Gud sina redskap som Han formade och kallade till att bana vägen för väckelsen. John Paterson och Ebenezer Henderson kom till Sverige 1807. Henderson stannade kvar i Göteborg, Paterson fortsatte sin resa till Stockholm för att föra fram sin ambition om bibel- och traktatspridning. Han bemöttes väl av Herrnhutaren och grosshandlare G. Th. Keyser och en rad andra Herrnhutare som var varma till visionen. Bibel- och traktatspridningen var helt okänd i Sverige och övriga Skandinavien vid den tiden. 1808 fick Paterson till stånd Evangeliska Sällskapet som verktyg för traktat- och bibelspridningen. Henderson och Paterson uppmärksammade en påtaglig brist på biblar och uppbyggelselitteratur hos ett sådant läskunnigt folk som svenskarna.

Både Paterson och Henderson gav sig i kast med att översätta engelska traktater med hjälp av sina Herrnhutiska vänner. Det första i en lång rad var Andrew Fullers ”The Great QuestionAnswered”. (Swar på den hufwud frågan: Hwad skall jag göra, att må bliva salig?). Flera följde skrivna av män som Richard Baxter, Philip Dodderidge, John Berridge, John Newton, J. C. Ryle osv. Traktaterna omfattade 4-20 sidor. Stöd kom från Religious Trakt Society (R.T.S) som ställde upp med traktater och ekonomiskt stöd. British & Foreign Bible Society (B & FBS) försåg dem med stöd till att trycka Svenska Biblar.

1809 stiftades Evangeliska Sällskapet (E.S) för att sprida svenska, finska och eventuellt samiska traktater hand i hand med biblar. En viktig förutsättning för Sällskapets verksamhet var just läskunnighet och katekeskunskap hos det svenska folket. Det blev en stor efterfrågan för dessa traktater som blev alltmera väl mottagna av så väl präster som herrnhutarna och folk i allmänhet. Det spreds närmare 100,000 traktater under E.S första år.

Paterson och Henderson lämnade landet 1812 för andra uppgifter som väntade dem i Finland och Ryssland.

1815 delades traktat och bibel verksamheten upp av praktiska skäl. Det ansågs förbättra och förenkla ett samarbete med B& FBS i London med ett separat verksamhet och så föddes Svenska Bibel Sällskapet (S.B.S).

1820 dalade intresse för Bibel- och traktatspridningen. Flera skäl bidrog till ett svagare intresse. Men än en gång ingrep Gud!

Metodisten och entreprenören Samuel Owen, som bodde och arbetade i Stockholm, skickade efter en huspredikant från Skottland för sin familj och anställda. George Scott kom till Sverige 1830 för att tjäna Owen. Scotts verksamhet sträckte sig snart långt utanför Owens omgivning. Han förnyade bl.a. livet i E.S och S.B.S. Han reste ända upp till Norrland och spred traktater och biblar på sin färd. Nu var det på nytt ett stort uppsving av intresse för biblar och traktater som gjorde sig gällande.

Scotts arbete mellan 1830-1842 var ett stort steg i Guds led till den kommande väckelsen.

C.O Rosenius, F.O.Nilsson, Anders Viberg och andra kom under hans inflytande och som senare skulle bli brinnande facklor i väckelsens tjänst. Nilsson och Viberg blev ivriga traktatspridare.

Lokala traktatföreningar växte som svampar ur jorden från omkring 1850 i bl.a. Stockholm och Jönköping. EFS bildades som en traktatsällskap. Kolportörer anställdes för att sprida traktater och biblar. Det var vid denna tid ett stort flöde av traktater som nu inkluderade traktater översatta från tyska och franska. Tills konventikel-lagens avskaffande 1858 var lekmannaverksamhet olaglig. Men dessa kolportörer var i själva verket predikanter som samlade folk till Ordets förkunnelse.

Traktaterna innehöll de väsentliga bibliska läror om rättfärdiggörelse, omvändelse, helgelse osv. De var nära förknippade med väckelsen i Sverige. Traktaternas oerhörda betydelse för väckelsen får aldrig underskattas.

1800-talets första hälft var epokgörande för det som Gud skulle uträtta i Sverige.

Läs hela inlägget »
Etiketter: väckelse, sverige

Ann Heberlein - Etik : människa, moral, mening : en introduktion
Albert Bonniers Förlag 2014

Den filosofi som produceras i en tidsepok säger ofta så mycket om tidens dominerande tänkesätt. Men kanske ännu intressantare för tankehistorisk arkeologi är populära sammanfattningar för allmänheten. Det är där man ofta får en inblick i tidsandan. Där Friedrich Nietzsche (1844-1900) skriver om "Om moralens härstamning" med ett djup som vi först i vår tid börjat ana, så finns samtidigt lektorer som sätter samman en bok för undervisning om moral i läroverken där samtidens självklarheter serveras pedagogiskt.

Kanske är det så Ann Heberleins nya introduktion till etik blir riktigt intressant, inte som en klassiker i moralfilosofin, utan en inblick i vår tids tänkande i etiska frågor. Om hundra år finns det här en underbar källa att analysera för den som vill förstå svensk folksjäl 2014. Boken är skriven för allmänheten och viljan att knyta an till den vanliga människan i förortsvillan tar sig ibland nästan parodiska utryck. Ett exempel med referenser till ”Lina” som vi ska förstå står för Linas matkasse, ett företag som säljer färdigpackade matkassar för att underlätta vardagen för stressad men välmående medelklass.

Att läsa Peter Singers ”Praktisk etik” är en provocerande upplevelse, att följa argument och se hur utgångspunkter som känns så rimliga leder till slutsatser som både utmanar när det gäller praktiskt handlande i vardagen och kräver noggrann tankeverksamhet för att reda ut hur man hanterar slutsatser som skär sig med moraliska ställningstanden som ligger så djupt rotat i samvetet. Få lämnar Peters Singers etik oberörda, för någon leder boken till ett förändrat liv med veganism och politiskt engagemang, för en annan leder en läsning av Singer till en djupare förståelse och ett ivrigare försvar av den etik man gjort till sin egen.

När man läser Ann Heberleins fina bok i etik är det slående hur en etisk riktnings utmaningar mot ett trevligt medelklassliv hela tiden bryts av med annan forskning som visar att vi lever rätt så bra ändå och att det vi tycker känns rätt nog ändå är gott och riktigt. Det utmanar aldrig riktigt, det hela blir så nyanserat att man undrar varför man ska tänka över etik när det inte finns något att ändra på, särskilt om man är vanlig svensk som följer med i det som undervisas i SVT och TV4.

Det är så att man vill mejla Walter Block och säga att allt är förlåtet, ”Defending the Undefendable - The Pimp, Prostitute, Scab, Slumlord, Libeler, Moneylender, and Other Scapegoats in the Rogue’s Gallery of American Society” sätter trots sina tveksamma filosofiska utgångspunkter och dess provocerande slutsatser åtminstone igång många intressanta tankar och lämnar en inte oberörd.

Och visst undrar man om den kristna tron kan ge grund för en specifikt kristen etik, eller om kristen tro naturligt leder till den etik som finns bland majoriteten i det samhälle församlingen finns i. De nazifierade ”Deutsche Christen” i tyskt 30-tal får en allvarligt att undra om det alltid är rätt att följa det som uppfattas som rätt och riktigt av etablissemanget. Ett försök till en grund för en specifikt kristen etik är Stanley Hauerwas ”Det fredliga riket : en introduktion till kristen etik”, någon sådan ansats finns inte hos Ann Heberlein.

Samtidigt är det Heberleins en väldigt god översikt över samtidens etik och knyter an till frågeställning som är vanliga och förklarar klart och pedagogiskt. Presentationen av dygdeetik är viktig och välbehövlig i vår tid. En given bok för den som vill få en översikt i etiken och kunna säga bra och politiskt korrekta saker på jobbfikat eller villaförortens grillfest. Kanske är det inte en bok som skapar revolutioner, varken i tankens värld eller i miljonprogrammens tristess. Men, den kan ju vara väl så läsvärd ändå :)

Läs hela inlägget »
Etiketter: etik, böcker

Torbjörn Aronson - "Väckelserörelser i Sverige 1700-2000". Areopagos 2014.

I en nätt liten bok får vi här en serie artiklar om svenska väckelserörelser från tidningen Världen idag. Upplägget är pedagogiskt och det är ingen svårighet att läsa bokens 60 sidor på en kväll med god behållning.

Ibland är det verkligen genom att skriva historia som vi visar vilka vi är. Alla har vi en förförståelse, en sorts glasögon som vi tolkar källmaterialet igenom. När vi på www.baptisternashistoria.se försöker presentera frikyrkorörelse på reformatorisk grund så säger valet av hjältar något viktigt om oss och var vi tror framtiden ligger. Alla skulle inte översätta texter av Andrew Fuller och alla skulle inte presentera J.G. Onckens trosbekännelse. En reformatorisk förståelse av evangelium tillsammans med tanken om troendeförsamlingen formar vår förståelse av historien.

På samma sätt är det tydligt att Aronsons lilla bok har sjuttiotalets karismatiska väckelse och trosrörelsens framväxt på 80-talet som slags mål som svenska väckelserörelser sedan 1700-talet är på väg mot. Här är Linda Bergling och Ulf Ekman lite av hjältar. På så sätt blir den svenska baptiströrelsen bara en liten del av väckelsen runt Carl-Olof Rosenius. Först med helgelserörelsen och Örebromissionen som förberedelse för pingstväckelsen får baptister mer plats.

Det här är ett sätt att skriva de svenska väckelserörelsernas historia kortfattat och bra. För de som identifierar sig med den karismatiska väckelsen är boken verkligen att rekommendera. Aronsons lilla bok ger en god historisk bakgrund för denna.

Läs hela inlägget »

Av David Whitworth

En känd pastor påstådde nyligen att väckelsen splittras utan det ringaste försök att stödja sitt uttalande. Det visar en brist på kunskap om väckelsens historia och särmärke.

Jag ska bevisa att motsatsen är sann först och främst genom att undersöka vad väckelsen är för någonting och sen dess särdrag.

Självfallet är det inte många som lever idag som har upplevt väckelse i Sverige. Ändå är den väl dokumenterad och det finns rika kunskaps källor om väckelsens historia i Sverige och utomlands som vi kan dra nytta av.

Brian Edwards bok Väckelse har som underrubrik Ett folk genomdränkta av Gud.(Evangelical Press Darlington UK)

Jag ska sammanfatta väckelsen med ett antal punkter.

Vad är väckelsen?

  • Väckelsen är Helige Andens verkande kraft samtidigt i ett stort antal människors liv.
  • Väckelsen är en tid när andliga ting blir angelägna och fängslar mångas intresse.
  • Väckelse är Helige Andens suveräna verk.
  • Väckelsens frukt är de troendes förnyelse, syndarens frälsning och övertygelsen om Evangeliets sannfärdighet i världsliga människors tänkande.

Väckelsens särdrag

  • Ett intensivt Guds medvetande, så till den grad att de otroende och skeptikerna tvingas erkänner Guds närvaro.
  • Ett påtagligt drag i väckelsen är en akut känslighet för synd
  • En ivrig längtan efter sanningen. Väckelse och reform är släkt med varandra och en sann Andens verk leder till Bibliska doktrinens upprättelse.
  • Införlivande fokus på bön - om bön är en viktig del av väckelsen måste den finnas kvar som en varaktig faktor alltigenom väckelsens bana. Bönens uteblivande är en av de största skälet till nedgången.
  • En förhöjd livskvalité - väckelsens etiska effekt kan inte förbises och det är detta som utgör det största intryck på världen d.v.s. de kristnas förändrade livshållning och beteende ger bevis som alla kan se.
  • En förstärkande lojalitet till församlingen. En verklig manifestation av väckelse bygger oundvikligen upp Kristi kropp som en institution och väcker motstånd från de som anser att traditionella mönster är hotade. Men väckelse förstärker alltid sann gemenskap i Anden. Väckelsen återställer Herrens dags okränkbarhet och hängivelse till Herrens måltid.
  • En spännande medvetenhet om enhet. I sann väckelse är alla ett i Jesus Kristus eftersom Anden själv åstadkommer Guds folks sammanslutning. Uppväckt kristendom kännetecknas av en universell ande. (Citat från John Newton: ”Om någon älskar Jesus, älskar jag denne, oavsett vilket skamfyllt namn denne betecknas med. Hon kanske uppfattar saker i ett annat ljus än jag men det är inte alltid bevis på att hon har fel, snarare att jag är bräcklig.”)
  • En förökande nit för evangelisation. Väckelsen upplivar det som våra förfäder kallade för ”glöden för själar.”Det stimulerar en längtan att vinna andra för Kristus och förser evangelisation med en skarp udd eftersom alla de troendes prästerskap  inte längre anses som ett privilegium utan ett ansvar.
  • En iver för social rättvisa. När Andens verk förnyas i församlingen, förmörkar inte länge den falska obibliska dualismen mellan kropp och själ de troendes synsätt. Hela människans totala behov medges och evangeliet uttrycker sig i tjänst så väl som proklamation. Väckelsen väcker upp det sociala samvetet och leder till orättvisans avskaffande och levnads- och arbetsvillkoren förbättras.

Uppmuntran till bön för väckelse

Löften till de som känner behovet av att söka Gud: På  den sista dagen, den största i högtiden, stod Jesus och ropade: ”Om någon törstar, så kom till mig och drick! Den som tror på mig, ur hans innersta skall strömmar av levande vatten flyta fram, som Skriften säger”. (Joh7:37-38)

Ty så säger den höge och upphöjde, han som tronar till evig tid och heter ”den Helige”: Jag bor i det höga och heliga men också hos den som är förkrossad och har en ödmjuk ande, för att ge liv åt de ödmjukas ande, för att ge liv åt de förkrossades hjärtan. (Jes57:15)

För personlig förnyelse:'Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta och ge mig på nytt en frimodig ande. Förkasta mig inte från ditt ansikte och ta inte din helige Ande ifrån mig. Låt mig få jubla över din frälsning och håll mig uppe med en villig ande. Jag vill lära överträdarna dina vägar, så att syndare omvänder sig till dig. (Psalm51: 12-15)

För kyrkans väckelse:'Vill du inte göra oss levande igen, så att ditt folk får glädjas i dig? (Psalm 85:7)

För att Herren skall ge liv åt sitt verk: Herre, jag har hört budskapet om dig och jag bävar. Herre, låt ditt verk få liv igen i våra dagar, låt det bli känt i vår tid. I din vrede må du tänka på att förbarma dig. (Habackuk 3:2)

Dessa saker ska vi begrunda och ta till oss om vi älskar Gud och vill att Hans namn ska äras i Sverige.

Källor:
Reformation and Revival Fellowship Digest.
Do We Need Revival? John J. Murray. Banner of Truth Trust.

Läs hela inlägget »
Etiketter: väckelse

En broder bloggar från en cykelresa i Martin Luthers spår


Laddar innehåll...
Läs hela inlägget »
Etiketter: traditionen

Inga enkla frågor - En världsberömd kristen filosof svarar på sju frågor som berör och upprör av William Lane Craig. Credoakademin 2009.

Tankar och frågeställningar om tro leder ofta till tro som mognar och blir starkare. Det kan vara en trygghet att ha ställt de svåra frågorna och att ha tagit ställning. Att låta tron bli sin egen, och inte bara leva på föräldrarnas eller församlingens tro och övertygelse. Men, det kan också vara gott att läsa en del uppbygglig litteratur som kan ge ett kristet perspektiv på svåra frågor.

William Lane Craig kan ge en god hjälp när man jobbar med frågor som är svåra att tänka igenom helt på egen hand. I boken "Inga enkla frågor" tar han upp följande:

  • Tvivel
  • Obesvarade böner
  • Misslyckanden
  • Lidande och ondska
  • Aborter
  • Homosexualitet
  • Jesus enda vägen

Kapitlen är enkelt skrivna och förutsätter inga förkunskaper i teologi eller filosofi. Däremot kan det krävas lite mod att läsa William Lane Craig. Som filosof argumenterar han klart och tydligt och backar inte för de slutsatser som han tycker kommer naturligt när han analyserar för och emot. Många gånger kommer William Lane Craig fram till ganska konservativa slutsatser i moralfrågor, frågor som är flitigt omdiskuterade i vår samtid. Det kan vara gott att ha någon att samtala med när man läser boken för att bolla idéer och diskutera andra vinklar på frågorna.

"Inga enkla frågor" är en mycket intressant liten bok som rekommenderas till modiga och frågvisa tonåringar i alla åldrar. Risken finns dock att du dras med in i William Lane Craigs argumentation och inser att det finns goda argument på ett sätt du inte anat,  det kan påverka ditt liv i en oväntad riktning

Läs hela inlägget »
Etiketter: apologetik, böcker, etik

Marcus Birro -  Evangelium enligt Marcus. Libris förlag 2014.

Ett signerat exemplar av boken, ett minne från ett möte med Marcus Birro en eftermiddag på Torpkonferensen. Nu en lugn sommardag, tid för läsning med eftertanke. Gripande läsning. En spännande livsberättelse om kamp med ångest, droger och spirande gudstro visar vägen mot ett helt liv. Tonårens möte med en liten röd fickbibel från gideoniterna. Bönens kraft i ett liv som är nära att gå sönder. En djup längtan efter kyrkan med stort K.

När boken är avslutad, en stor kopp te och eftertanke. Tacksamhet för att Marcus Birro delar med sig av detta. En fråga växer. Om hur Birro blev en superstjärna i frikykliga kretsar. Han som så tydligt dras mot den romersk-katolska kyrkan, kyrkan med stort K. Förundran och längtan efter att få följa fortsättningen på denna resa. En resa vars slut ännu är okänt.

Läs hela inlägget »
Etiketter: böcker, traditionen

Karl Barth – ”Dogmatik i grunddrag”, Gummesons Bokförlag 1964. Ursprungligen ”Dogmatik im Grundriss” 1947. Översatt av Sven Hemrin som verkade i Teologiska Seminariet i Lidingö.

I början av 1900-talet hade den radikala bibelkritiken och liberalteologin förändrat det teologiska landskapet att många kristna inte längre kände igen sig. Pastorer tappade självförtroendet när det gällde att predika ett klart evangelium och många bekymrades av det inte längre tycktes få plats med det som för Paulus var kärnan:

För jag förmedlade till er det väsentligaste som jag hade mottagit: Kristus dog för våra synder enligt Skrifterna. Och han blev begravd. Och han uppstod på tredje dagen enligt Skrifterna. Och han visade sig för Kefas och sedan för de tolv.
(1 Kor 15:3-5 Svenskbibel)

Nordamerika
Den amerikanske teologen Gresham Machen (1881-37) studerade teologi i Tyskland 1905 och kom tillbaka till U.S.A. besviken och övertygad om vikten att kämpa för klassisk kristen tro. 1923 gav han ut boken ”Christianity and Liberalism” som kontrasterar klassisk kristen tro mot den nya liberala teologin. Machen var en av ledarna i en motrörelse som ville föra kyrkan tillbaka till en frälsande kristen tro. Bland annat så tog man fram fem grundsatser för en frälsande kristen tro:

Skriftens ofelbarhet, Jungfrufödseln, Kristi gudom, Kristi ställföreträdande strafflidande, Kroppens uppståndelse och Kristi synliga återkomst.

Det kan vara intressant att notera att flera av punkterna faktiskt påminner en del om den apostoliska trosbekännelsen och på så sätt knyter an tydligt till den klassiska kristna tron:

Vi tror på Gud, allsmäktig Fader, himlens och jordens skapare. Vi tror på Jesus Kristus, hans ende Son, vår Herre, som blev till som människa genom den helige Ande, föddes av jungfrun Maria, led under Pontius Pilatus, korsfästes, dog och begravdes, steg ner till dödsriket, uppstod från de döda på tredje dagen, steg upp till himlen, sitter på Guds, den allsmäktige Faderns, högra sida och skall komma därifrån för att döma levande och döda. Vi tror på den helige Ande, den heliga universella kyrkan, de heligas gemenskap, syndernas förlåtelse, kroppens uppståndelse och det eviga livet.

I Nordamerika blev det mycket splittring och polarisering. Baptiströrelsen i norr kom att delas upp i mellan konservativa och mer liberala församlingar. Än idag så finns mycket av denna splittring kvar.

Tysktalande Europa
I det tysktalande Europa så mötte man liberalteologin på ett annat sätt. Den kanske avgörande teologen var Karl Barth (1886-1968) som med sin kommentar till Romarbrevet 1919 ”Der Römerbrief”, satte den teologiska världen i chock. Utbildad av de bästa teologerna på de liberala universiteten angrepp han dess grundsatser inifrån, med deras egna verktyg. I dialog med den kristna traditionen, med t.ex. Jean Calvin och Heidelbergkatekesen, så arbetar Barth fram en ny teologi som har ambitionen att bevara det bästa från den klassiska teologin, men som ska tåla ljuset från den moderna filosofin och vetenskapen. Många pastorer utryckte att de efter att ha läst Barth återigen kunde predika och teologer kände att de nu kunde arbeta med den klassiska teologins frågor med akademisk respekt.

I flera publikationer arbetar Barth fram sin nya teologi och hans storverk blir ”Den kyrkliga dogmatiken” i 14 band (1932-1967). När Barth i Bonn sommaren 1946 i ett krigshärjat Tyskland håller de föreläsningar som ligger till grund för ”Dogmatik i grunddrag” så får vi här en kortare översikt över Barths mogna teologi.

”Dogmatik i grunddrag” är utläggningar över den apostoliska trosbekännelsen och Barth förklarar och försvarar trosbekännelsens satser. Jungfrufödseln, Kristi uppståndelse, Jesus Kristus som fullt Gud och fullt människa och att Jesus Kristus tog straffet för vår synd på sig själv på korset bekräftas av Barth. Ja, det kanske intressantaste om man tänker på debatten i vår tid, t.ex. med Sofia Camnerins och Arne Fritzons bok ”Försoning behövs”, är att Barth har ett verksamt kors:

Att vara människa innebär att vara i ett sådant läge inför Gud, som Jesus var: att få bära Guds vrede. Det tillhör oss att sluta i galgen! Men detta är inte det sista: inte människan uppror och inte Guds vrede. Utan Guds djupaste hemlighet är denna, att Gud själv i människan Jesus inte undviker att träda i den syndiga människans ställe och vara det (han har gjort honom synd, som inte visste av någon synd), som hon är, en upprorsmakare, och att genomgå det lidande, som tillkommer en sådan. Att själv vara den totala skulden och den totala soningen!
(sidan 139)

Och vidare:

Men nu säger ju oss trosbekännelsen, att denna doms verkställande fullföljes på Guds sätt, så att han, Gud själv, i Jesus Kristus sin Son, som är tillika sann Gud och sann människa, träder i den dömda människans ställe. Guds dom blir verkställd, Guds rättvisa har sin gång, men den har sin gång på det sättet att det som människan måste lida, lides av denne Ene som i egenskap av Guds Son svara för alla andra. Det är Jesus Kristi herravälde, han som för oss står inför Gud, då han tar på sig själv det som tillkommer oss. I honom gör Gud sig själv ansvarig, där vi är fördömda och skyldiga och förlorade. Det är han i son Son, som i denna på Golgata korsfästa människans person bär allt det, som måste belasta oss.
(sidan 154-155)

På många sätt är det en mycket fin framställning vi får i Barths utläggning över den apostoliska trosbekännelsen.  För Barth är dogmatik, eller troslära, ”den vetenskap, i vilken kyrkan utifrån sin aktuella insikt kritiskt, dvs. med den Heliga Skrift som måttstock och med ledning av sin bekännelse, redovisar innehållet i sin förkunnelse.” Det vill säga att troslära är kyrkans troslära och Barth visar hur man med fördel gör teologi i dialog med dem som gått före med syfte att tjäna kyrkan och dess förkunnelse. Och, visst är det något uppbyggligt i att läsa Barth.

Utvärdering idag
Det är intressant att när baptisternas världsallians 2005 skriver en sammanfattning av sin tro, delvis för att visa baptisterna i öst att man inte blivit liberala, så menar man att Bibeln är ”det nedskrivna Guds Ord”, detta i kontrast med Barth som har tendens till att låta Bibeln ”bli” Guds ord när vi läser och studerar den, att Bibeln inte objektivt är Guds ord.

Det är också värt att notera hur Missionsförbundet (Equmeniakyrkan) tycks ha använt Barth i syfte att bli mer av en folkkyrka genom att minska skillnaden mellan församlingens medlemmar och samhället utanför. Barths latenta universalism som öppnar för tanken att alla kommer till himlen och idén om apokatastasis, ”alltings återställelse” utvecklades på ett sätt som troligen varit främmande från Barth. Man kan undra vad det in längden betytt för viljan för att vinna själar för evigheten bland de trogna i kyrkbänken.

Karl Barth var en djup och nyanserad teolog och kanske är vi ännu långt från att ha fått den fulla förståelsen av hans verk. Men, man kan notera att det kanske inte är så mycket väckelse och reformation i de samfund där Barth har varit populär. Man kan undra om det beror på något inneboende i hans teologi, eller om det är vi bräckliga dödliga som inte förstått och tillämpat honom på rätt sätt.

Visst kan man undra om Karl Barths sätt hantera liberalteologin var bättre än de försök Gresham Machen gjorde. En av Machens styrkor är att tydligt bygga teologin det oföränderliga bibelordet, det ger en stabilitet över tid som kanske inte har funnits i funnits hos dem som följt Karl Barths och hans sätt att i mycket lägga grunden i filosofi.

Den brittiska pastorn Martyn Lloyd-Jones (1899-1981), som varit en viktig inspiration för www.baptisernashistoria.se, summerar vid Barths död 1968:

Som en negativ kritiker av den gamla modernismen var han enastående, men eftersom han försökte böja och bända bibeltexterna och deras budskap till sitt filosofiska system och svek i att vara ”en dåre för Kristi skull” i den paulinska betydelsen, och i att underordna sig själv till den ”den enkelhet som finns Jesus Kristus”, så är hans positiva bidrag för Evangeliets sak så gott som intet Det är därför hans namn aldrig ska sammankopplas med namn som Luther och Calvin. Vilken skillnad det är röra om, eller bara skapa lite uppståndelse, i de teologiska duvslagen, och att bli använd av Gud för att göra en reformation eller en ny väckelse!

Det finns ändå något i Karl Barth som talar till hjärtat, något som är så uppbyggligt. Barth skriver lidelsefullt och provokativt om Guds uppenbarelse i Bibeln. Här är teologi något oändligt viktigt, något helt avgörande. Barth talar tydligt om synd, vrede, kors och soning på ett sätt som inte alltid är vanligt idag. Och för Barth är Gud verkligen Gud.

Kanske är det inte ett så dåligt råd ändå, som en av vår tids mest inflytelserika teologer, Stanley Hauerwas, ger när han rekommenderar en årlig läsning av ”Dogmatik i grunddrag”. Men, du kanske också borde läsa Martyn Lloyd-Jones.

Läs hela inlägget »
  • Försoning (eng. reconciliation) innebär en förändring i en relation så att fiendskap ersätts av fred och god gemenskap. Alternativa ord för försoning i denna betydelse är återförening och förlikning.
  • En mer specifik betydelse (eng. atonement) är försoning mellan Gud och människan genom Jesu Kristi offerdöd. Kristus tar syndarnas plats och bär på korset det rättvisa straff som vi förtjänar på grund av våra överträdelser.
  • Att sona (eng. atone) innebär att gottgöra, att ersätta någon för en skada.
  • Vredestillfredsställande (eng. propitiation) innebär att blidka, stilla och släcka Guds vrede över synden.
  • Återlösning ( eng redemption) är att friköpa genom att betala en lösen. I antiken gav det bilden av att friköpa en slav från sitt slaveri. Här är lösesumman Herren Jesu Kristi offerdöd och sonande blod. Kristus gav sitt liv till lösen och löser oss fria från syndens och dödens slaveri. Därför är Jesus Kristus Återlösaren och Frälsaren.
Läs hela inlägget »
Etiketter: troslära

I den engelskspråkiga världen har man ofta en annan uppdelning av budorden än vad vi är vana vid i Sverige där man följer den Romersk-katolska indelningen som finns bevarad i den Lutherska teologin. Skillnaden är att man inom katolsk teologi inte ser: ”Du skall inte göra dig någon bildstod eller någon avbild” som ett separat bud och istället delat in ”Du skall inte ha begär” i två olika bud.

LUTHERS LILLA KATEKES

1. Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig.

2. Du skall inte missbruka Herrens, din Guds namn, ty Herren kommer inte att lämna den ostraffad som missbrukar hans namn.

3. Tänk på att hålla sabbatsdagen helig.

4. Visa aktning för din far och din mor, så att du får leva länge i det land som Herren, din Gud, ger dig.

5. Du skall inte dräpa.

6. Du skall inte begå äktenskapsbrott.

7. Du skall inte stjäla.

8. Du skall inte vittna falskt mot din nästa.

9. Du skall inte ha begär till din nästas hus.

10. Du skall inte ha begär till din nästas hustru, slav eller slavinna, oxe eller åsna, eller något annat som tillhör din nästa.

EVANGELIEKATEKESEN

1. Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig. 

2. Du skall inte göra dig någon bildstod eller någon avbild av det som är uppe i himlen eller nere på jorden eller av det som är i vattnet under jorden - du skall inte tillbe dem eller tjäna dem.  

3. Du skall inte missbruka HERRENS, din Guds, namn. 

4. Tänk på sabbatsdagen så att du helgar den. 

5. Hedra din far och din mor. 

6. Du skall inte mörda. 

7. Du skall inte begå äktenskapsbrott. 

8. Du skall inte stjäla. 

9 Du skall inte bära falskt vittnesbörd. 

10. Du skall inte ha begär.

Läs hela inlägget »
Etiketter: troslära, etik, katekes

Karl Barth: Det kristna dopet. Westerbergs 1949. "Die Kirchliche Lehre von der Taufe", föreläsningar i Gwatt, Schweiz 1943. 

Den schweiziska teologen Karl Barth (1886-1968) är en av 1900-talets mest betydande teologer i den protestantiska huvudfåran. I Sverige är det framför allt Missionsförbundet "Equmeniakyrkan" som hämtat inspiration från Barth, till exempel genom Lars Lindberg som var rektor på Teologiska Seminariet på Lidingö 1985-1994. 

Även om Barth är mest känd för sina insatser i troslära (dogmatik), så har han också varit professor i bibeltolkning (exegetik). Därför är det mycket intressant när en mogen Barth i dessa föreläsningar delar sina tankar om det kristna dopet. Till stor förundran bland hans anhängare i folkkyrkorna, vars praktik är att döpa spädbarn, så argumenterar Barth starkt för troendedopet, det vill säga dop först efter att dopkandidaten bekänt sin tro. 

Barth kan inte se det annorlunda än som att dopet har en aktiv, snarare än passiv, dopkandidat: 

"Vad exegesen beträffar, skall detta sägas. Dopet är i Nya Testamentet i varje fall också det oumbärliga svaret på en oundviklig fråga från den människa som kommit till tro. Det svarar nämligen på frågan om den gudomliga vissheten och om den gudomliga auktoriteten hos det ord, som människan först hört och redan i tro mottagit och bejakat. Det svarar på hennes begäran om denna besegling av hennes tro och på hennes bekännelse av det som hon erkänt vara föremålet för sin tro. Det svarar på hennes önskan att icke endast vara övertygad om Jesu Kristi gemenskap i sitt inre utan också att få syn på den en gång för alla. Den skänker henne detta svar genom att det håller fram för henne en bild, där hon själv icke är den första men väl den andra huvudpersonen, bilden av Jesu Kristi död och uppståndelse. Det målar för henne Jesus Kristus som den för henne korsfäste (Gal 3:1). Kan en önskan om något sådant vara felaktig? Kan denna akt själv ha en annan karaktär än att vara svaret på denna fråga från dopkandidaten?

Till så kallade "omdop" är Barth tveksam: 

"Nattvarden, predikan, bönen få och skola upprepas. Guds lov skall höras varje ny dag och varje ny timme. Dopets ära som en del i kyrkans förkunnelse är, att det sker en gång. Ty en gång har Kristus dött för våra synder och en gång har han uppväckts från de döda till vår rättfärdighet, en gång för alla.

Barth kom att utveckla sin ståndpunkt i "Den kyrkliga dogmatiken" band IV.4 1967. Handböcker föreslår att Barths lära om dopet där rör sig i anabaptistisk riktning, snarare än tillbaka mot folkkyrkan. 

För baptister är Bibeln "högsta auktoritet som det nedskrivna Guds Ord och som fullt pålitligt för tro och levnadssätt". Det är genom noggranna studier av Bibeln som vi prövar vår praktik för dopet. Och visst finns det god grund för att "dopet av troende genom nedsänkning är det bibliska sättet att offentligt tillkännage lärjungaskap för dem som har ångrat synden och kommit till personlig tro på Jesus Kristus som Herre och Frälsare".  

Vi kan vara trygga i den bibeltolkning som kommer ur vår tradition och som är förankrad i vår världsvida gemenskap av församlingar som har troendedopet som sin praktik. Men, visst är det intressant att en av den protestantiska huvudfårans främsta teologer kommer till liknande slutsatser!

Läs hela inlägget »

I Andrew Fullers text "Att läsa Bibeln" så föreslås att man tar hjälp av verktyg som kommentarer och textutläggningar först efter att själv har kämpat med Bibeltexten. Här vi vill vi ge några enkla tips till bredvidläsning till Bibeln för den vanlige bibelläsaren.

Kriterierna vi utgått från är att böckerna ska vara på svenska, finnas i tryck och passa in i svensk frikyrkotradition. Det finns så mycket mer att välja mellan, men här är några förslag.

 

Bibeltexter
  • Bibel 2000 är en modern svensk översättning, som ibland tar sig kanske lite väl store friheter jämfört med kristen tradition. Det väl flytande språket gör den viktig som referens.
  • Folkbibeln är en översättning som tydligare står i den kristna traditonen. 
  • Svenskbibel finns bara i Nya Testamentet. Ofta finner man här genomtänkta översättningsval som är i harmoni med evangelikal tradition.
Studiebibel
  • Svensk studiebibel (skinn, kabra) under redaktion av den norske pingstvännen Thoralf Gilbrant har många nyttiga hjälpmederl. Bland annat inledningar till bibelböcker, kortfattad kommentar och nyckel till grundtextens ord.
Bibelkunskap Kyrkohistoria
  • Den kristna kyrkans historia av Jonathan Hill ger en lättillgänglig översikt över hur kyrkan har levt, tolkat och tillämpat bibeltexten över århundradena. Ger nyttiga perspektiv in i den egna läsningen av Bibeln.
Troslära
  • Kristen tro av Alister McGrath är enkel systematisk översikt över den kristna trons innehåll. Ett litet teologiskt lexikon i slutet av boken är mycket användbart. Att förankra sitt bibelstudium är trosläran är nyttig övning.
  • Lex orandi - lex credendi : en kommentar till trosbekännelsen av Gösta Hallonsten. Att läsa och tolka Bibeln kristet är att läsa och tolka Bibeln med Jesus Kristus som centrum. Gösta Hallonstens kommentar till två fornkyrkliga trosbekännelser, den apostoliska och den nicenska, hjälper oss att hålla ett tydligt fokus på Bibelns centrala budskap.
  • Guds stora passion - 50 skäl att Jesus gav sitt liv av John Piper ger reformationens förståelse av korset och Jesu död.
Att förklara och försvara kristen tro
  • Varför ska jag tro på Gud? av Timothy Keller (finns  även som pocket). En bok som svarar på många frågor om kristen tro, som vågar hantera många av de vanliga invändningar som ibland kommer upp.
Kommentarer till Bibeln
  • Förklaringar till Nya Testamentet del 1, del 2, del 3 av Bo Giertz. Det finns många olika kommentarer till Bibelns böcker. För den som vill ta ett steg vidare från en studiebibel så ger Bo Giertz en lite djupare, men ändå enkel och rättfram, förklaring till alla böcker i Nya Testamentet.
Läs hela inlägget »
Etiketter: böcker

Efter Folkkyrkan - En teologi om kyrkan i det efterkristna samhället
Patrik Hagman
Artos & Norma bokförlag 2013

Den lutherska Svenska Kyrkan är inte längre en del av den svenska staten och försöker i ett allt mer sekulariserat Sverige finna sin plats som ett fritt kristet samfund i ett allt mer pluralistisk kultur. Vi går längre och längre från ett likriktat folkhem där kyrkan med självklarhet var mitt i byn och där skoldagen började med psalmsång. Villkoren för att vara folkkyrka är inte de samma som de en gång var.

I boken ”Efter folkkyrkan” gör Patrik Hagman försök att hitta vägar för de nordiska lutherska folkyrkorna, vägar för att vara relevanta som kyrkor i en ny tid. En viktig del av detta är en uppgörelse med den lutherska ”tvåregementsläran” och istället hämta inspiration till en teologi om kyrkans roll i samhället från en teolog som Stanley Hauerwas.

Här är en fri tolkning av saker man kan göra för att förändra folkkyrkan:

  • Att gå bort från centralstyrning och ha den mindre gudstjänstfirande församlingen i centrum för organisationen.
  •  Att bryta beroendet av de anställda för att driva verksamheten och riva ned tanken om de anställda som görare och övriga som deltagare. Att låta alla i den gudstjänstfirande församlingen vara delaktiga i församlingens verksamhet. Det är den gudstjänstfirande församlingen som ”är” kyrkan, inte de anställda.
  • Att lämna de privilegier som kom genom att vara en del av staten, att inte längre ha drag av myndighet och att se sig själv som statens expert på kristen tro och andlighet.
  • Att låta gudstjänstcentrerad kyrkosyn vara en hjälp att hålla ett stabilt centrum kyrkan som tillåter en generös tolkning av medlemsbegreppet i folkkyrkotradition utan att för den skull urvattna själva centrum.
  • Att låta liturgin i gudstjänsten vara kyrkans centrum och se det centrala i nattvardsfirandet för kyrkans liv.

Som baptist är det intressant att se att våra flera av våra församlingar försöker hitta en plats som en slags öppen folkkyrka. Att flera församlingar går bort från väckelsens troendeförsamling med tydliga kriterier för medlemskap och vill vara mer öppna ut i samhället än man var tidigare. För dessa församlingar är Patrik Hagmans bok starkt föreslagen för församlingsledningar och studiegrupper.

På många sätt är det kanske Equmeniakyrkan bland Sveriges frikyrkor som har de bästa förutsättningarna med att förverkliga Patrik Hagmans teologi för kyrkan i det efterkristna samhället. En sak som många församlingar i Equmeniakyrkan kan göra gott i att jobba med är låta nattvardsfirandet än mer vara i centrum och att också tydligare knyta an till den kristna traditionen t.ex. genom att ofta läsa den nicenska trosbekännelsen i gudstjänsten.

Läs hela inlägget »

Symfoniska röster. Kristen trosförmedling genom tiderna. Inledning, urval och översättning Alf Härdelin. Artos 2012.

Genom att återge kortare textstycken från kyrkans lärare genom tiderna berättar Alf Härdelin på ett mästerligt sätt om det centrala i katolska kyrkans tro. Det är mycket om korset och vår Återlösare Jesus Kristus. Texterna föder en sund längtan efter tillbedjan och det är lätt att spontant falla i tacksam bön till vår Återlösare.

Vi får också en hel del annat till livs, ja, även sådant som kan skava en del för en protestant som till exempel det fokus på Maria som finns eller de syner som återges. Visst märks det att det inte bara är kristen trosförmedling genom tiderna, utan även katolsk trosförmedling genom tiderna. Samtidigt är boken på många sätt genial och visst får man även säga att den i stora drag är god och nyttig läsning även för en nyfiken baptist.

Men, visst önskar man sig en motsvarande bok som har temat reformatorisk trosförmedling genom tiderna. Till dess kan bloggen urgamla stigar stilla något av törsten :)

Urgamla Stigar

  • Spurgeon och nedgraderings kontroversen

    25 september 2019 06:52 – sembrano
    Charles Spurgeon var involverad i flera olika kontroverser. Han var en man som inte gärna var tyst utan tog gärna till pennan eller munnen för att gå emot saker som var fel.
    Den första kontroversen han var involverad i var kalvinismen. Spurgeon var inte rädd för att öppet predika och bekänna sig som en kalvinist detta gjorde att många attackerade honom för detta. Spurgeon brydde sig inte så mycket om det utan visste att för att vinna själar för Guds rike måste man predika sanningen men han försvarade öppet sin tro.
    Den andra kontroversen drog igång när Spurgeon skrev en bok och höll ett visst antal predikningar där han attackerade angelikanska kyrkans dopsyn. Deras dopsyn är väl samma som Lutheraner håller i vårt land. De trodde på att du blir pånyttfödd genom vattnet. Spurgeon menade att när de doppar sina bebisar och lär de att de blir pånyttfödda gav det folk en falsk frälsningsvisshet och skickade många till helvetet. Spurgeon böjde sig inte en sekund i ämnet utan tog till stridsyxan och stred för att försvara baptismen och deras evangelium.
    Den tredje kontroversen var den absolut största och den som många tror tog hans hälsa och liv. Den kallas för nedgraderings kontroversen (The downgrade controversy) Det var en konflikt med sina egna, baptisterna.
    Spurgeon drog sig ur baptistsamfundet med sin församling metropolitan tabernacle och han listade tre anledningar till detta. Den första var teologisk liberalism. De hade ingen trosbekännelse utan var alla samlade runt troende dopet. Spurgeon krävde mer än en artikel om dopet eftersom det fanns pastorer som trodde på universialism, en annan försoningslära, annihilationslära samt det fanns andra fundamentala läror i Spurgeons ögon som gjorde att han ville inte ha någon gemenskap med Guds fiender.
    Det andra handlade om att många pastorer och predikanter besökte teatern (världslighet). Spurgeon såg denna världslighet som något som tar bort passionen och är tillräckligt allvarligt för att bryta gemenskapen. Spurgeon nämner till och med vilka pjäser de gick på och det var Shakespears pjäs Hamlet som var den mest populära att uppsöka under den tiden.
    Det tredje var en brist med bönemöten. Pastorer helt enkelt lade inte vikt och värdering i dem.
    Allt detta gjorde att folk nu attackerade Spurgeon väldigt hårt och de menade att han borde fokusera på att vinna själar och inte hålla på att strida om sådana här saker.
    Spurgeon höll inte med och kontroversen höll på i flera år publikt och Spurgeon använde sitt magasin The Sword and the Trowel, som finns kvar än i dag, för att försvara sig och tala ut om den.
  • Charles Spurgeons syn på olika böcker

    28 augusti 2019 11:24 – sembrano
    Jag fortsätter att läsa Tom Nettles  bok på 660 sidor om Spurgeons liv.
    Charles Spurgeon älskade böcker men inte vilka böcker som helst. Han brukade ofta skriva bokrecensioner och folk skickade böcker till honom för en recension.
    Han var emot noveller och poesi. Vid ett tillfälle ville någon skicka folk poesi böcker till honom för recension varpå han svarade att ni kan lika gärna slänga dem i papperskorgen istället för om ni skickar dem till mig åker de i papperskorgen direkt.
    Samma attityd hade han till noveller som han ansåg vara ”rubbish”. Även kristna noveller var han emot. De stora novellerna på den tiden var av Shakespeare. Jag har lärt mig i från ”Downgrade controversy” att en del av vad det handlade om var predikanter som gick på teatern. Spurgeon var emot teatern och nämner att ”Hamlet” var den stora pjäsen under den tiden.
    Han var inte emot alla böcker utan ansåg att det som bygger upp är nyttigt att läsa.  Han rekommenderade därför en hel del kristna biografier, mycket undervisning i från puritanerna. Men även böcker om vetenskap, konst och historia. Han rekommenderade böcker om Vasco da gama och Marco Polo som fascinerade honom.
    Vi bör dock höja ett varningens ord här. För mycket av dagens vetenskap är influerat av darwinism även om det finns mycket bra vetenskap man kan lära sig i från också.  Även historia kan vara nyttigt men inte sådan historia som ofta kommer i från hollywood och Netflix. Netflixs serie om Marco Polo är oren i många scener och inget som bygger upp alls.
    Sammanfattningsvis kan man säga att Spurgeon  var emot teatern. I vår tid skulle det vara underhållnings industrin. Han var även emot novellerna och dagens filmer baseras ju ofta på noveller.
    Han var däremot inte emot kunskap. Alltså i dagens tid skulle naturprogram (böcker), en viss form av vetenskap samt historia vara sådant som antagligen Spurgeon hade rekommenderat.
  • Lärdomar i från Spurgeons liv

    22 augusti 2019 15:10 – sembrano
    Jag håller fortfarande på att läsa en bok skriven av Tom Nettles om Charles Spurgeons liv, lära och tro. Jag har nu hunnit halvvägs 340 sidor in i boken.
    Spurgeon var inte bara en evangelist som Herren använde för att bringa tusentals själar in i Guds rike som hade en stor passion för själars frälsning, utan han var också en pastor och en teolog. Varje lördag spenderade han med hembesök hos olika församlingsmedlemmar för att be med dem och stödja dem. Vi behöver absolut mer av Spurgeons självinnande passion.
    Spurgeon var en orädd människa som inte var rädd för någon eller något. Han höll fast vid London 1689 Baptist trosbekännelsen. Han såg hela evangeliet utifrån förbundsteologin som finns i den bekännelsen. Guds gärningsförbund och Guds nådförbund. En del citerar Spurgeon där han säger att Kalvinismen är evangeliet. Han sade det i tidig ålder men trodde inte så. Han var klar över att det är evangeliet om Jesu död och Uppståndelse som frälser en själ. Han menade dock att kalvinismen är den bästa förklaringen av frälsningen och evangeliet. Det är inte samma sak som att säga att det är det frälsande evangeliet. Jag tror vi kan lära oss av Spurgeon att ett tydligt förklarande av frälsningen och kalvinismen om vad Jesus gjort för oss är vad som verkligen ödmjukar oss och leder oss in i en stor tacksamhet över frälsningen.
    Han var också en vad jag skulle kalla för ämnes predikant. Han tog en vers ur skriften och predikade den. Han var skolad i den puritanska eran och gjorde inte som många av dagens predikanter inom kalvinismen gör att predika utläggande vers för vers. Det var inte alls hans stil. Jag läste en pastor i Sverige som sade i en annars bra artikel att ”man aldrig skall predika ämnes predikningar, aldrig någonsin” men jag anser inte det helt genomtänkt. Hur kan man predika evangeliet utan att predika det som ett ämne? Jag själv predikar utläggande vers för vers men jag predikar också ibland bara en vers och ett ämne. Jag tror vi kan lära oss av Spurgeon att inte ignorera ämnespredikan.
    Slutligen så startade Spurgeon en teologisk utbildning. Han var här mån om två saker.
    1). Han ville undvika kontroverser mellan honom och studenter och bevara enheten.
    2). Han ville inte göra sig skyldig till att träna pastorer som sedan bygger svaga församlingar.
    Därför sade han och agerade på följande sätt. Han ville inte ha Pastorer som inte höll Spurgeons teologi. Han ville enbart ha baptister som var kalvinister. Han ville även undvika hyper kalvinismen så han ville enbart ha folk som trodde på människans ansvar och predikade det tydligt . Han ville inte även ha nybörjare utan hade som krav att alla skulle ha en erfarenhet av predikan innan man sökte. Därför sade han rätt upp och ner att folk som inte uppfyllde detta skall inte söka sig till hans utbildning. Det kan låta strängt men jag tror vi har mycket att lära oss av detta idag i en tid när man gärna kompromissar med lära för att få in så mycket folk som möjligt. Spurgeon var inte sådan han talade öppet om vad han trodde och vek sig inte på den punkten. Samtidigt kunde han omfamna oliktänkande som sina bröder i Herren
     
     
  • 4 hinder för själars frälsning

    29 juli 2019 20:56 – sembrano
    Jag läser om Charles Spurgeons liv. Han var övertygad om att det fanns många hinder för att själar skulle kunna bli frälsta.
    Här följer fyra av dessa hinder..
    1. Världslighet.
    Om en predikant är världslig och går på teatern, kan han inte vara använd av Gud eftersom världslighet är fiendeskap emot Gud.
    2. Brist på tro.
    Om man inte tror att Gud skall frälsa genom predikan så kommer det inte ske heller. ”Ske i enlighet med din tro sade han.
    3. Brist på bön.
    Ber vi inte om själars frälsning får vi inte heller se några själar frälsta.
    4. Felaktig teologi.
    Om din teologi är fel kommer du inte kunna bli använd av Gud till att vinna själar..
    Må vi alla rannsaka oss själva om vi inte är själavinnare.
     
     
     
     
  • Är Sabbatsbudet för vår tid?

    23 augusti 2018 09:50 – sembrano
    I Sveriges historia har alltid Sabbatsbudet talats om och predikats. Jag finner det i gamla lutherska predikningar. Jag finner det i F.O Nilssons svenska baptistiska trosbekännelse. Metodisterna genom både Wesley och Whitefield höll sabbatsbudet hög och det är då rimligt att dra slutsatsen att även metodisterna i Sverige gjorde det. Jag hör från äldre pingstvänner att sabbatsbudet hölls högt i äldre dagar.  Det var så i alla samfund i Sverige fram till någon gång i början/mitten på 1920-talet då en teologi som heter ”dispensationalismen” kom in i vissa kyrkor. Den teologin säger att nio av de tio budorden gäller eftersom nio finns nämnde i NT men inte sabbatsbudet. På senare tid har det dock kommit ytterligare en ny strömning som heter ”New Covernant Theology” Denna teologiska uppfattning säger att vi inte är bundna av något av de tio budorden utan vi är under Kristi Lag enbart. Detta var en teologi som bland annat Anabaptisterna höll och en del hävdar att de tidiga kyrkan höll denna teologi. Problemet är dock har kyrkan i Sverige haft fel i 400 år?
    Vad är sanningen ? Vad trodde den tidiga kyrkan och vad säger bibeln?
    Min egna syn är följande. Jag finner ingenstans i skriften att Guds tio budord skulle vara upphävda. Jesus säger ”Jag har inte kommit för att upphäva lagen” I stället finner jag dem nedlagda redan i skapelsen, redan långt innan de gavs till människan. På den sjunde dagen vilade Herren. Vi finner även hur många av de tio budorden nämns och ibland nämns ordet ”lagen” som en helhet där det syftar på de tio budorden. Vi finner i Rom 13 ”Buden: Du ska inte begå äktenskapsbrott, Du ska inte mörda, Du ska inte stjäla, Du ska inte ha begär och alla andra bud ”. Alla andra bud här inkluderar sabbatsbudet eftersom han bara nämner budordet från de tio budorden. Vi finner också i NT hur Jesus sade att han är Sabbatens Herre. Det vill säga. Han var dess instiftare och bestämmer vad som är gott att göra på vilodagen och inte fariseernas tolkning av den.
    Vilodagen var en förebild på Herrens Dag som finns i nya testamentet. Denna dag är en speciell dag man ger till Herren under hela dygnet. Det är en dag man umgås med bröder och systrar i Herren, en dag man lyssnar på predikan och läser ordet och firar Herrens måltid. Det är en dag när man undervisar sina barn i katekesen. Det är en speciell dag och Sabbatsbudet i GT var en förebild på denna dag.  På Sabbaten skulle du inte bara vila utan också helga dagen. De gick till templet och offrade offer och hörde lagen föreläsas, det fanns också högtider knutna till Sabbaten som var extra Sabbatsdagar förutom den ordinarie sabbaten. Allt detta var en skugga av Herrens Dag som instiftades av Jesus själv. I den tidiga kyrkan så höll många judar strängt vid Mose lag trotts att de var sanna kristna och hade kommit till tro i Apg kapitel 15 skapade detta problem och man behandlade frågan hur gör icke judar som kommer till tro behöver de följa allt i Mose lag? Nej, det behöver de inte. Dock höll judarna kvar vid deras Lördags Sabbat med allt det innebar medans de troende firade Herrens Dag med Herrens måltid på Söndagen i stället. Detta skapade problem och judarna började döma hedningarna för att de inte firade sabbaten och högtider på samma sätt som judarna gjorde. De firade på en annan dag och dessutom inte de judiska högtiderna ! Detta skapade problem och Paulus för säga till kolosserna bland annat att låta ingen döma er i fråga om Sabbater. Samma sak i Romarbrevet kapitel 14 där Paulus säger att man inte skall döma andra för att man håller vissa dagar högre än andra. Judarna höll vissa dagar högre och hedningarna skulle inte döma dem för det.
    Denna syn verkar gå hand i hand med vad den tidiga kyrkan trodde. Denna bok som heter ”This is the Day The Biblical Doctrine of the Christian Sunday in Its Jewish and Early Church Setting av Roger T. Beckwith and Wilfrid Stott.
    Den är en ärlig research för att försöka ta reda på vad den tidiga kyrkan trodde i frågan. Vad trodde man om sabbaten och dess relation till Herrens Dag?. Slutsatsen de drar är att man fördömde att hedningar firade den judiska Sabbaten på Lördagar med alla dess offer och ritualer, men att man höll Herrens Dag högt. De såg Herrens Dag som en helig dag precis som sabbaten. De såg Herrens Dag som en hel dag precis som Sabbaten fast från midnatt till midnatt i stället för den judiska från klockan 18 till klockan 18. De såg det också som en vilodag. En kyrkofader till och med jämför den med den judiska sabbaten. Med andra ord man kopplade inte Herrens Dag direkt till Sabbatsbudet men i dess applikation och hur man använde dagen likställs den med Sabbatsbudet fast på Söndagen i stället. Boken visar också att man INTE trodde att de tio budorden var upphävda i sig. Det var en vilodag och en dag som skulle ägnas till att tillbe Herren och ägnat år församlingsdiciplins ärenden. Om en församlingsmedlem inte dök upp följde man upp och kollade varför de inte var där. Enligt denna bok skiljer sig därför inte den tidiga kyrkans syn så väldigt mycket från hur det var i Sverige förr i tiden. Det enda som skiljer var kanske att man inte direkt kopplade Herrens dag till Sabbatsbudet utan mera talade om att Herren har flyttat Sabbaten till den nya dagen, men ändå i dess applikation blir det samma som Sabbatsbudet säger. En vilodag och en helgad dag till Herren. De som inte helgade dagen och dök upp i gemenskapen, som inte hade ett giltigt skäl uteslöts också ur församlingen.
    Min slutsats är alltså att jag tror kyrkan i Sverige från dess start fram tills för cirka 100 år sedan har haft rätt i sin tolkning av detta.
Läs hela inlägget »
Etiketter: traditionen, böcker

Av Gary Gilley

"Böcker som försvarar och förklarar kristen tro, det vill säga böcker i ämnet apologetik"

Från "Think on These Things Articles", december 2009/ januari 2010 - Volume 15, Issue 7,  "My Favorite Books - Part 3" Southern View Chapel

Flera verkligt nyttiga böcker i apologetik har kommit med här: Även om jag inte håller med William Lane Craig i hans stöd av Big Bang-teorin och and relativt mjuka syn på Bibelns inspiration, så är hans bok "Reasonable Faith" en bok av allra högsta kvalitet inom den typ av apologetik som vill ge bevis. [Övers. anm. På svenska finns "Inga enkla frågor" och "Till trons försvar" av William Lane Craig, där den senare är lite av en kortare och enklare version av "Reasonable Faith"].

Timothy Keller är i ropet nu och hans bok "Varför ska jag tro på Gud" beskriver hans metod att möta de mest påträngande frågorna som ställs idag, särskilt bland unga vuxna. Det behövs lite urskiljning när man läser Keller, men han har mycket att ge.

Lee Strobels två böcker "Fallet Jesus" och "Vilken Jesus ska jag tro på?" är båda lättlästa, men ger samtidigt mycket användbart innehåll. Det här är kanske de två första böcker som jag skulle ge till människor i min församling som kämpar med intellektuella frågor kring kristen tro.

"Atheism Remix" av R. Albert Mohler är en god introduktion till den så kallade Nya Ateismen med företrädare som Richard Dawkins.

Nancy Percy följer i spåren av sin mentor Francis Schaeffer i "Total Truth". Med jag kämpar med hennes förståelse av några saker, som till exempel Cultural Mandate [Övers. anm. En särskild tolkning av 1 Mos 1:28 om människans uppdrag till herravälde över jorden], så gör hon ett mycket bra jobb när hon spårar de historiska och filosofiska tankar som bygger upp västvärldens kultur som vi möter den idag.

Av en annan sort är Michael Haykins "Defence of the Truth" som introducerar läsaren till några av trons försvarare i den tidiga kristenheten, och som på samma gång redogör för det formella erkännandet av många av de läror som vi håller kära idag.

Läs hela inlägget »
Etiketter: apologetik

Karl Barth var en av 1900-talets mest betydande teologer, dessutom kom han att påverka det svenska missionsförbundets teologi mycket i slutet av 1900-talet. Heidelbergkatekesen från 1563 är reformationens kanske mest ekumeniska sammanfattning protestantisk teologi där de glada nyheterna om Jesus står i centrum.

När Karl Barth här ger en kommentar till Heidelbergkatekesen ger det en introduktion till både Karl Barth och reformationens teologi. “Learning Jesus Christ Through the Heidelberg Catechism” visar hur Heidelbergkatekesen kan användas som utgångspunkt för att ett samtal om en teologi för samtiden. 

Boken präglas av Karl Barths dialektisk teologi som i Sverige särskilt varit populär i Missionsförbundet genom teologen Lars Lindberg. Lars Lindberg var rektor vid teologiska seminariet på Lidingö och hans troslära "Ny skapelse" presenterade en barthianskt  influerad teologi i det som senare skulle bli Equmeniakyrkan.

Nedan är Karl Barths rubriker till Heidelbergkatekesens frågor:

  • Den enda trösten (Fråga 1-2)    
  • Guds åtal (Fråga 3-9)    
  • Guds dom (Fråga 10-11)    
  • Guds rättfärdighet (Fråga 12-18)    
  • Uppenbarelsen av Guds rättfärdighet (Fråga 19-23)    
  • Den enda sanna Guden (Fråga 24-25)    
  • Gud, världen och människan (Fråga 26-28)    
  • Jesus och Hans bröder (fråga 29-34)    
  • Guds rätta i Jesus Kristus (Fråga 35-44)    
  • Människans rätt i Jesus Kristus (Fråga 45-49)    
  • Riket i Jesus Kristus (Fråga 50-52)    
  • Gud är Ande (Fråga 53-58)    
  • Guds rättfärdighet och människans tro (Fråga 59-64)    
  • Guds rättfärdighet i dop och nattvard (Fråga 65-58)    
  • Trons grundande i dopets vittnesbörd (Fråga 69-74)    
  • Trons förnyelse i nattvardens vittnesbörd (Fråga 75-80)    
  • Församlingens rening (Fråga 81-85)    
  • Tro som lydnad (Fråga 86-93)    
  • Människan inför Gud (Fråga 94-103)    
  • Människan med hennes nästa (Fråga 104-112)    
  • Kraften i Gud bud (Fråga 113-115)    
  • Bönens mysterium (Fråga 116-119)    
  • Frihet till bön (Fråga 120-121)    
  • Bön för Guds angelägenheter (Fråga 122-124)    
  • Bön för människans angelägenheter (Fråga 125-127)    
  • Gud hör bön (Fråga 128-129)    
Läs hela inlägget »

Bearbetning av ett underlag från Aleida Siller vid Reformierter Bund in Deutschland.

Eftersom Heidelbergkatekesen inte är så känd i Sverige kan det vara intressant att se något om hur den används i dess urprungsland i Tysklands evengeliska landskyrkor. Kyrkor som på många sätt liknar Svenska Kyrkan i Sverige. En skillnad är att de lutherska, reformerta och unierade landskyrkorna slutit sig samman som en kyrka, Evangelische Kirche in Deutschland (EKD). År 2009 hade de samlade kyrkan EKD ca 24 miljoner medlemmar.

Av de 20 landskyrkorna i EKD det två som är primärt reformerta, Evangelisch Reformierte Kirche och Lippische Landeskirche med tanke på att dess reformerta majoritet. Genom deras medlemskap i World Communion of Reformed Churches (WCRC), är de på ett sätt systerkyrkor med Equmeniakyrkan. För dessa två tyska landskyrkor är Heidelbergkatekesen en del av deras konstitution och har en roll i undervisning och gudstjänst. Inte i alla, men i många av deras församlingar så är Heidelberkatekesen en del av konfirmationsundervisningen, särskilt fråga 1 (som man ofta får lära sig utantill) och fråga 21. I några församlingar är valda frågor från Heidelbergkatekesen också en del av söndagens gudstjänst. Vid begravningar läser man ofta fråga 1 från katekesen. Den särskilda “katekes-gudstjänsten”, en särskild söndagsgudstjänst på eftermiddagen eller kvällen, är nu nästan helt försvunnen.

Många landskyrkor är unierade kyrkor, dessa har uppkommit genom sammanslagning av lutherska och reformerta kyrkor. Några av de unierade landskyrkorna i EKD, till exempel Evangelische Kirche im Rheinland, nämner Heidelbergkatekesen i sin konstitution, eller som, Evangelische Landeskirche Baden, i dess unionsdokument –  detta med hänsyn till deras församlingar med reformerta rötter.

De lutherska landskyrkorna i EKD har varken Heidelbergkatekesen i sin konstitution eller använder dess frågor. För dem är det Martin Luthers katekes, som har samma betydelse som Heidelbergkatekesen har i de reformera kyrkorna. EKD:s psalmbok  "Evangelisches Gesangbuch" har Heidelbergkatekesen som appendix – antingen hela eller delar beronde på vilken landskyrka som trycker psalmboken.

Fråga 1: Vad är din enda tröst i liv och död?
Att jag med kropp och själ och i liv och död inte tillhör mig själv utan att jag är min trogne Frälsare Jesu Kristi egendom. För han har med sitt dyrbara blod betalat för alla mina synder och frälst mig från djävulens makt. Han bevarar mig så att förutan min himmelske Faders vilja inte ett hårstrå kan falla från mitt huvud. Ja, han bevarar mig på så sätt att allt måste tjäna mitt eviga väl. Genom sin Helige Ande förvissar han mig om det eviga livet och gör mig villig att med glädje leva för honom.

Fråga 21: Vad är sann tro?
Sann tro är att vara viss om att vad Gud har uppenbarat för oss i sitt Ord är sant. Samtidigt är det en fast förtröstan, som den Helige Ande genom evangeliet verkar i mitt hjärta, att Gud har skänkt evig rättfärdighet och frälsning endast av nåd, endast på grund av Kristi förtjänst, inte enbart åt andra, men också åt mig.

Läs hela inlägget »
Etiketter: katekes

Kevin DeYoung “The Good News We Almost Forgot: Rediscovering the Gospel in a 16th Century Catechism”
– En bok som förklarar Heidelbergkatekesen på ett lättförståeligt sätt utifrån nutida evangelikal reformert utgångspunkt.

Timothy George “Theology of the Reformers”
– En bok som förklarar reformationens teologi genom reformatorerna Martin Luther, Huldrych Zwingli, Jean Calvin och Menno Simons.

Alister McGrath “Kristen tro”
– En bok som är skriven för den som vill fördjupa kunskapen om sin tro eller vill förstå den kristna trons grunder och sätta sig in i de viktigaste resonemangen. Ger en bred bakgrund introduktion i troslära. Innehåller bland annat en teologisk ordlista skriven av Per Beskow.

Philipp Melanchton “Loci Communes 1521”
-  En svensk översättning av en troslära som står nära Heidelbergkatekesen både i tid och lära.

Läs hela inlägget »
Etiketter: katekes

Heidelbergkatekesen gavs ut i Pfalz i Tyskland år 1563 på uppdrag av fursten Fredrik III. Fredrik såg ett behov av en skriven sammanfattning av den kristna tron som kunde förenade de lutherska och de reformerta kyrkorna.

Katekesformen innebär frågor och svar som går igenom grunderna i kristen tro. Ett syfte med heidelbergkatekesen var undervisning av ungdomar, bland annat konfirmationsundervisning. Men, katekesen kom också att användas av pastorer och lärare, till exempel som underlag för söndagens predikan. Heidelbergkatekesen blev snabbt populär och finns idag vitt spridd över världen. Många samfund och församlingar använder katekesen regelbundet i sin verksamhet. Heidelbergkatekesen utmärks av sin varma andlighet och sin ekumeniska anda. Till skillnad från många andra skrifter från samma tid präglas katekesen inte av angrepp på andra kristna rörelser och fångar därför det positiva i den evangeliska teologin.

Bekännelsedokument från reformationen är en rik gåva för förnyelse av hela den universella kyrkan. Heidelbergkatekesen är en god utgångspunkt för ett arbete med att tolka reformationens lärosatser för kristen vittnesbörd i vår samtid och uppmuntrar till att förnya kristen tillbedjan och andligt liv i reformationens tradition. För den som vill spegla sig i reformationens teologi, och kanske också växa andligt genom studiet, är heidelbergkatekesen ett nyttigt underlag för studier och samtal.

Det exklusivt reformerta läroinnehållet finns i frågorna 47-48 i sättet på vilket Jesus är allestädes närvarande, fråga 72 om dopet på sätt vattnet tvättar bort synder och fråga 75-79 om nattvarden genom det sätt som Kristi kropp och blod är verkligt närvarande i dessa element.  I övrigt presenterar katekesen en allmän och evangelisk kristen teologi.

Reformationens tanke om att Gud i förväg har bestämt vilka människor som ska bli räddade finns i med i bakgrunden, men den ges i mjuk och balanserad form. I den tyska delen av reformationen var detta aldrig någon central lära.

Heidelbergkatekesens centrum är de goda nyheterna om Jesus Kristus som kommer med räddning och försoning till mänskligheten.  Jesus återställer fred och god gemenskap mellan Gud och människorna.  Att gå igenom katekesen fråga för fråga ger tillfälle att personligt lära känna Jesus, uppleva Guds obetingade kärlek och se Guds villkorslösa medkänsla och hjälpsamhet mot oss människor. Det finns något djupt själavårdande i katekesens budskap om Jesus, ett glädjebudskap som värmer hjärtat. 

Läs hela inlägget »
Etiketter: katekes

Erroll Hulse kommenterar i boken "An Introduction to the Baptists" det intelektuella vakuum som uppstått efter att delar av baptiströrelsen lämnat reformationens teologi. Iställer fylls hålet med barthiansk och neo-ortodox teologi bland våra intellektuella. Det Hulse inte kommenterar är till vilken grad baptiströrelsens barthianer verkligen är goda representanter för det en mogen Karl Barth undervisade. Hulse gör dock en skarp analys av dagsläget i många baptistsamfund i västvärlden.

Det finns så många skatter att hämta i en stabilt reformatorisk teologi. Den engelska baptisten Andrew Fuller är här en sann förebild i att förhålla sig teologiskt till samtidsfrågor och den tyska församlingsplanteraren J.G. Oncken visar oss hur reformationens teologi ger glöd för att vinna själar för Jesus. Snarare än att läsa samtida amerikansk inne-teologi bör vi ägna lite tid till dem som gått före i vår del av världen.

"Men hur är det med det intellektuella vakuumet som arminianerna skapade? Många troende som har fått en disciplinerad intellektuell utbildning på universitet är inte nöjda med ytliga svar på sina frågor. Arminianism sviker i sina svar på deras frågor. Stora områden av sanningen undviks och försummas och frustrationen följer. Därför är det inte förvånansvärt att Barthianism – neo-ortodoxi – (modernism uppklädd på reformert språk) gjorde ett snabb intågande bland de intellektuella general-baptisterna. Hur kan neo-ortodoxins sluga villfarelse (och nyandlighetens villfarelser. övers anm.) motstås om inte de troende är uppbyggda i systematisk teologi? De använder sig av ett språk som ger sken av Guds suveränitet som de relaterar till alla livets områden. Det låter underbart. Men vi upptäcker att förespråkarna för denna läran är universalister och samtidigt förnekar att ”Hela Skriften är inspirerad av Gud.".

Läs hela inlägget »

Den svenska frikyrkan har inte sin teologiska grund som en väckelserörelse inom den svenska lutherska stadskyrkan. Istället är man en del av en stabil teologisk tradition av friförsamlingsteologi som är tydligt identifierbar sedan tidigt 1500-tal och som har rötter ännu längre tillbaka. På ett sätt kan man säga att det finns rötter tillbaka ända till den urkristna församlingen.

Den svenske baptisten och professorn i kyrkohistoria, Gunnar Westin (1890–1967), går igenom dessa frågor i boken ”Den kristna friförsamlingen genom tiderna – martyrer och frihetskämpar” som utkom 1954. En viktig poäng med boken är att den följer friförsamlingsrörelsen, inte ett specifikt samfund. Visst vore det en gåva till svensk frikyrkorörelse om den kunde återutges, kanske med förord och efterord som ger perspektiv från nyare forskning.

Visst är det gott att de svenska frikyrkorna bekantar sig med den stora traditionen, med kyrkofäder och de stora protestantiska teologerna. Så har det alltid varit, att friförsamlingsrörelsens teologer har varit i dialog med andra traditioner bästa företrädare. Men nog kan man ibland sakna en medveten frikyrkoteologi som stolt ställer fram friförsamlingsrörelsens teologer genom tiderna som förebilder och som samtalspartners för våra samtidsfrågor.

Man kan undra om inte döparrörelsen har två mycket viktiga bidrag i vår tid. Först tanken om individens direkta tillgång till Gud utan behov av mellanhänder som biskopar och påvar. Och sedan idén om församlingen som bestående av troende som själva valt att tillhöra församlingen och som med Jesus som Herre tillsammans lyssnar efter Guds vilja i församlingsmötet när man tar gemensamma beslut. 

I våra församlingar kan man ibland se att förståelsen av frikyrkans specifika bidrag till kristenheten ofta inte riktigt är vad den borde. Men, den friförsamlingsrörelse som vi är en del av har en god teologisk grund. Vi kan frimodigt gå i dialog med grekisk ortodox och romersk katolsk teologi utan att förlora oss själv om vi har en djup förankring i friförsamlingsrörelsens tänkande.

Den lutherska Svenska Kyrkan är inte längre en del av den svenska staten och försöker i ett allt mer sekulariserat Sverige finna sin plats som ett fritt kristet samfund i ett allt mer pluralistisk kultur. Vi går längre och längre ifrån ett likriktat folkhem där kyrkan med självklarhet var mitt i byn och där skoldagen började med psalmsång. 

Patrik Hagmans gör i boken ”Efter Folkkyrkan - En teologi om kyrkan i det efterkristna samhället” från 2013 försök att hitta vägar för de nordiska lutherska folkkyrkorna att vara relevanta som kyrkor i en ny tid. Mycket intressant där är att hans kanske två viktigaste diskussionspartners är teologerna Stanley Hauerwas och John Howard Yoder som båda är mycket djupt påverkade av den anabaptistiska teologi som kommer från friförsamlingsrörelsens radikala reformation på 1500-talet.

Låt oss vara stolta över friförsamlingen och dess teologi och låt oss i glädje dela med oss av denna till resten av kristenheten. 

Läs hela inlägget »
Etiketter: baptist, böcker, traditionen

Jag är övertygad om att användningen av en bra katekes i våra familjer kommer att vara ett bra skydd mot tidens ökande villfarelser, och därför har jag satt samman denna lilla lärobok från Westminstersynodens katekes och baptistkatekesen, för användning i min egen församling. De som använder den i sina familjer eller i smågrupper ska anstränga sig att förklara betydelsen, men orden ska noggrant läras utantill, för de kommer att förstås bättre när åren går.  Må Herren alltid välsigna mina kära vänner och deras familjer, detta är bönen från deras tillgivna pastor.”
C.H. Spurgeon

Gör allt du kan för att bestå provet inför Gud, likt en arbetare som inte skäms, och som rätt hanterar sanningens ord.
(2 Tim 2:15 Svenskbibel)

Läs hela inlägget »
Etiketter: baptist, katekes

Baptistteologen John Smyth (1570–1612) fångar baptiströrelsens tanke om den fria församlingen. Fri från staten, fri från kyrkliga överheter:

"En synlig gemenskap av Heliga är två, tre eller flera Heliga förenade i ett förbund med Gud och dem själva, för att fritt bruka alla Guds heliga ting, enligt Ordet, för deras ömsesidiga uppbyggelse och för Guds ära ... denna synliga gemenskap av Heliga är den synliga Kyrkan."

Överhetens ämbetsmän ska inte genom sitt ämbetes kraft lägga sig i frågor om religion, eller samvetsfrågor, för att tvinga eller förmå människor till den eller den formen av religion eller lära. De ska istället lämna den kristna religionen fri till varje människas samvete, och bara hantera medborgerliga överträdelser (Rom 13), oförrätter och orättvisor mot människan som mord, äktenskapsbrott, stöld osv. Detta därför att Kristus är församlingens och samvetets enda kung och lagstiftare (Jak 4:12).

Läs hela inlägget »
Etiketter: baptist

Protokoll fört vid bildandet av Arvika baptistförsamling i Arvika den 18 juni 1882

"Om I förbliven vid mitt ord, så ären I mina lärjungar, och i skolen förstå sanningen och sanningen skall göra eder fria" 

Öfvertygade af det ordet, som visst är och som lära kan, och som kan våra själar saliga göra, hafva vi, som nu låtit döpa oss af baptistpredikanten Nils Ek från Karlstad, som på vår kallelse och Karlstads baptistförsamlings beslut ankom till Arvika lördagen den 17 juni kl. 8 e.m.

Efter ett kort samtal om åtskilligt, uppläste br. Ek Apg. 10:de kapitel samt talade nogot deröfver, hvarefter dopkandidaterna aflade bekännelse i närvaro af tvenne förut döpta systrar. Sedan anträdde vi vandringen till den utsedda dopplatsen utmed Glafsfjorden, och fingo der, mellan kl. 1-3 (på natten) ostörda och i frid verkställa den av oss efterlängtade handlingen med endast några af våra troende friförsamlingssyskon såsom åskådare, så att äfven vi nu kunna i sanning säga med Paulus: "Så äro vi då begrafne med Kristus, genom dopet till döden" etc.

Omkring kl. 3 på söndagsmorgonen återkommo vi till mötesplatsen, der en måltid väntade oss, och sedan vi hade spisat fortsattes förhandlingarna, och efter en kort stunds öfverläggning fortsattes kommo vi till nedanstående beslut:

Paragraf 1.

Undertecknande, denna dag gemensamt församlade hafva, sedan vi, efter aflagd bekännelse om vår tro på Kristus, blifvit döpta, enhälligt beslutat sammansluta oss till en församling enligt Guds ord, samt kalla densamma Arvika baptistförsamling. Och vilja vi såsom enskilda och såsom församling ställa oss Guds ord till efterrättelse och erkänna intet annat såsom rättesnöre för eller myndighet över församlinmgen.

A.P. Skog

J.F. Gustafsson

M.E. Pettersson

O.J. Olsson

N.F. Olsson

Kristina Olsson

Betty Gustafsson

Karolina Andersson

Maria Erlandsson

Paragraf 2.

Valdes till sekreterare bokbindare A.P. Skog, till kassaförvaltare valdes stationskarlen J.F. Gustafsson och till ombud vid distriktsmöte N.E. Gravander.

Paragraf 3.

Församlingsmöte och firande av Jesu döds åminnelse skall hållas fjärde söndagen i hvarje månad och bönemöte hvarje lördagsafton.

Någon församlingsföreståndare kunde vi ej tillsätta emedan vi i församlingen för närvarande ej hafva nogon dertill tjenlig, men hoppas vi att Herren skall fylla bristen och gifva oss hvad be behöfva.

Till sist firade vi med hvarandra Jesu dödsåminnelse och skildes åt kl. 5 på morgonen. En oförgätlig natt. På söndagen höll broder Ek tvenne predikningar i det stora tempel, som ej kan stängas hvarken av kyrkoråd eller missionsstyrelser. Ordet mottogs med begärlighet af Herrens elända och utan tvifvel blefvo många af Herrens fiender mäkta berörda, och vi äro förvissade derom att ordets utsäde den dagen ej ska förblifva utan frukt. Äfven vilja vi framställa en vördsam begäran om att erhålla ledamotskap inom distriktsföreningen

På församlingens vägnar:

A.P. Skog
Sekreterare.

Läs hela inlägget »

Året var 1882. Köpingen Arvika hade kommit in i en tillväxtfas efter det att järnvägsförbindelsen också med Karlstad hade blivit klar 1871. Det var mycket som rörde sig. Emigrationen från  vårt land till Amerika kulminerade just det året. Människor runt om i Sveriges bygder fick internationella impulser på ett sätt som aldrig tidigare. Flera folkrörelser fick ett genombrott. Det gällde också på det religiösa området.

Den internationella kristna rörelse som kallas baptism har rötter långt bakåt i tiden. Sverige nåddes av den vid mitten av 1800-talet. Den första församlingen bildades 1848. I Värmland skapades  strax efter mitten på 1800-talet en väckelserörelse som organsierades i missionsföreningar knutna till Evangeliska fosterlandsstiftelsen och senare Svenska missionsförbundet, och baptismen fick först inte något nämnvärt utrymme. En förändring kom efter den väckelse med baptistiska förtecken som bröt fram i Frykerud 1877. Åren därefter bildade man den ena värmländska baptistförsamlingen efter den andra, bl a i Karlstad.

Heliga nätter
Kl 8 på lördagskvällen den 17 juni 1882 kom baptistpredikanten Nils Ek till Arvika från Karlstad. I baptistförsamlingens första protokollsbok finns noggranna redogörelser för vad som hände den natten och flera andra sommarnätter. ”Efter ett kort samtal om åtskilligt” hade man en form av gudstjänst. Dopkandidater kallade man dem som skulle döpas enligt baptistisk sed med nedsänkning. De fick uttala sin bekännelse. ” Sedan anträdde vi vandringen till den utsedda begrafningsplatsen och fingo der emellan kl 1 – 3 ostörda och i frid värkställa den af oss efterlängtade handlingen med endast några af våra troende friförsamlingssyskon såsom åskådare så att äfven vi nu kunna i sanning säga med Paulus: Så äro vi ju begrafna med Kristus genom dopet till döden etc.” Det är en uråldrig kristen tanke att man genom dopet begravde den människa som man dittills hade varit för att sedan kunna vara en ny människa i Jesu efterföljd. Inom ramen för missionsföreningen i Arvika hade det bildats en friförsamling för att markera tillhörighet till det nybildade Svenska missionsförbundet.

Det första baptistdopet i Arvika ägde rum vid Sågudden.”Wid klock. omkring 3 på söndagsmorgonen återkommo vi till mötesplatsen der en måltid väntade oss, och sedan vi hade spisat fortsattes förhandlingarna ...”.  Då beslöt man att bilda en församling, fem kvinnor och fem män, och när de räknas upp står kvinnornas namn först. ”Till sist firade vi med hvarandra Jesu döds åminnelse och skiljdes åt kl 5 på morgonen. En oförglömlig natt.”

Fem veckor senare, den 22 juli, kom Nils Ek på nytt kl 8. Omkring kl 10 på kvällen började mötet, och man får i protokollet en redogörelse för innehållet i predikan. Så hade man församlingsmöte med förhandlingar, det blev dopbekännelse av bl a banvakten Nils Olsson, dop mellan kl 1 och 3 på morgonen. Sedan på söndagen var det predikan i Missionshuset kl ½ 11, nattvardsfirande kl ½ 3 på e.m. och slutligen kl ½ 6 predikan i Mötterud. Den nämnde Nils Olsson blev morfar till bl a Bengt Warnqvist och hans syster Gudrun, nu i baptistgruppen i missionsförsamlingen.

Den 28 aug hade man nästa sammankomst. Kl ½ 9 på kvällen predikade Ek i Missionshuset. Kl 10 samlades man hos en av kvinnorna i församlingen, och då blev det ännu en gudstjänst, förhandlingar och dopbekännelse. Men en av dopkandidaterna kunde inte komma förrän kl 3 på morgonen, och under tiden samtalade man frampå natten livligt om husandakt, och “resultatet blef att husandakten är god och nödvändig. Man må blott se till att den ej urartar till en tom ceremoni, ej heller är det nödigt att bestämma vissa tider, ej häller är det nödigt att bestämma några vissa tider utan hvar och en kan lämpa tiden efter förhandenvarande omständigheter.” Så for man i båtar – roddbåtar naturligtvis - från hamnbryggan till Solbergsholmen, där dop ägde rum. Solbergsholmen är numera ingen holme i Kyrkviken, för det har skett en utfyllnad med jord. “Efter dopförrättningen vände sig församlingen i bön till Gud om välsignelse öfver de nydöpta, samt öfver församlingen i sin helhet att Han ville gifva oss nåd att vandra vår höga kallelse värdigt och ej blifva nogon till anstöt ...”. Sedan for man tillbaka och höll ett möte som slutade kl ½ 6 på söndagsmorgonen. “Gud var med oss och fröjdade våra hjertan, så vi kunna säga, I den natten fingo vi mycket.”

En verksamhet organiseras
Den sommaren präglades av hänförelse, och man förstår att det förekom mycket av personlig evangelisation mellan dessa nätter med möten och dop, men hösten kom, och man behövde ha någonstans att mötas. Församlingen fick nej på en förfrågan om att få hålla gudstjänster i missionshuset också i fortsättningen och att Nils Ek då skulle predika. Snart nog lämnade förresten Nils Ek pastorstjänsten i Karlstad, och några år senare emigrerade han till USA.

Baptistförsamlingen fick hyra en lokal, men man började också planera att bygga en egen. Det ledde fram till att man några år senare förvärvade en fjärdedel av ett kvarter och byggde sin möteslokal där, fast man måste bilda ett särskilt sällskap som skulle vara ägare. En baptistförsamling hade inte den juridiska rätten på den tiden. Salemkapellet stod klart till nyåret 1888.

Medlemmarna i församlingen var för det mesta sådana som inte hade sina rötter i Arvika eller trakten däromkring, och påfallande många av männen var anställda vid järnvägen. Den som utsågs till församlingsförståndare hette Edvard Gravander med titeln lokputsare. Efter det att kapellet hade byggts gjorde han en insamlingsresa till USA, och senare emigrerade han med sin familj dit. En intressant upplysning om Edvard Gravander får man i Linus Brodins jubileumsskrift om Arvika vid 25-årsfirandet 1936, där man kan läsa att Gravander blev utsedd till ordförande i den arbetareförening som bildades 1887. Sekreteraren hette Per Anderson, på den tiden ännu nämnd som “hovslagaren”. Han blev ju sedan den store industrimannen i Arvika. 

Vid den där amerikanska insamlingsresan hade Gravander som särskild kontaktman J.A. Edgren, vars far under ett antal år ägde Agnetebergs herrgård i Arvika. Själv hade J.A. Edgren varit en av lärarna när de svenska baptisterna startade sin pastorsutbildning vid Betelseminariet i Stockholm, och sedan grundade han en motsvarande predikantskola i Chicago.

Någon allmän kvinnlig politisk rösträtt fanns inte på 1800-talet, men inom frikyrkligheten var det annorlunda, och inte minst baptisterna lät kvinnorna komma fram i positioner. Av dem som bildade församlingen i Arvika var två inflyttade kvinnor redan tidigare baptister och alltså de båda första baptisterna på platsen. Att de fanns spelade troligen stor roll när församlingen skapades. År 1886 fick församlingen en kvinna som sekreterare.

Att vara sekreterare innebar att skriva protokoll vid församlingsmöten. Det var vid sådana möten som det fattades beslut om församlingens angelägenheter, och ordinarie församlingsmöten hölls en gång i månaden. Allt pekar på att medlemmarna var angelägna om att delta, så det var verkligen en demokratisk ordning som fungerade. I september 1883 kom ett förslag om att välja en diakon, och Nils Olsson föreslogs. De närvarande röstade för det, “men som ej alla församlingsmedlemmarna voro närvarande så beslöts att ej stadfästa valet vid detta tillfälle i händelse nogon af de frånvarande möjligen skulle hafva nogot att anmärka mot detsamma”. Därför hade man ett extra församlingsmöte fem dagar senare, och då antogs förslaget enhälligt.Vid varje ordinarie församlingsmöte läste man upp protokoll från föregående månad, så att de kunde justeras och godkännas.

När församlingen bildades skrevs i protokollet om “bekännelse om vår tro på Kristus” och lite längre fram markerades följande: “... och vilja vi såsom enskilde och såsom församling ställa oss Guds ord till efterrättelse och erkänna intet annat såsom rättesnöre för eller myndighet öfver församlingen”. Detta med att det inte fanns någon myndighet som stod över församlingen kontrasterade skarpt mot hur det förhöll sig inom Svenska kyrkan.

Att församlingen bildats på den här grundvalen meddelade man till distriktsmötet. De olika församlingarna samlades nämligen i distriktsföreningar länsvis. Man hade också samarbete på riksnivå. På den tiden hade de svenska baptistförsamlingarna s k allmän konferens vart tredje år. När den tionde allmänna konferensen ägde rum i Stockholm 1884 kunde man notera att det var ombud närvarande som representerade 255 baptistförsamlingar.

Året 1882 hade varit särskilt framgångsrikt för Sveriges baptister, för då hade 2 549 personer döpts och blivit församlingsmedlemmar. Det här var något som bidrog till att förändra Sverige. I den bilden fanns också Arvika med.

Läs hela inlägget »

Laddar innehåll...
Läs hela inlägget »
Etiketter: traditionen

Laddar innehåll...
Läs hela inlägget »
Etiketter: anabaptist

Kanske funderar du som många andra om kristen tro är rimlig och relevant. Ofta hör man frågor som:

  • Hur kan en god Gud tillåta lidande?
  • Hur kan en kärleksfull Gud döma och fördöma människor?
  • Hur kan en viss religion vara "rätt" och alla andra "fel"?
  • Varför har så många krig utkämpats i Guds namn?
  • Har inte vetenskapen motbevisat Gud?

Timothy Kellers bok "Varför ska jag tro på Gud?" tar upp dessa frågor på en ärligt och genomtänkt sätt. I den här boken är attityden att visa varför kristen tro är rimlig jämfört med alla andra alternativ, snarare än att visa att kristen tro är tydligt bevisad.

”Varför ska jag tro på Gud?” är skriven för den vanliga människan som funderar över det här med kristen tro och språket är enkelt och tillgängligt. En bok som rekommenderas till alla nyfikna..

Läs hela inlägget »
Etiketter: apologetik

Så har det då hänt till slut, Ulf Ekman lämnar Livets ord för att bli katolik. På flera sätt var det väntat, men det känns ändå lite konstigt när det ändå blvit verkligt.

Kanske är det dags ute i frikyrkorna att fundera över hur man hanterar en postmodern samtid där så mycket kan tyckas vara relativt och flytande. När dessutom Bibeln som auktoritet mer och mer ifrågasätts hamnar många förut trygga samfund och församlingar i svajiga lägen.

Ett sätt att få stadga och vägledning är att ta hjälp av de bröder och systrar i tron som gått före. Kanske är det en av de saker som gjorde Katolska kyrkan så attraktiv för Ulf Ekman och flera andra i Livets ord.

Men, den kristna traditionen är så mycket vidare än Katolska kyrkan och dess läroämbete. Alla kristna har del i den kristna kyrkans odelade första tusen år, också frikyrkan har del i dessa utryck för den apostoliska tron.

Parallelt med Luthers reformation fanns den radikala reformationen där vi i frikyrkan kan hämta så mycket inspiration av dem som i så mycket är lika oss, inte minst kan vi lära genom Nätverket anabaptist. Och visst är vi på många sätt en del av reformationen, Heidelbergkatekesen ger uttryck från en varm teologi från refromationen där evangelium står i centrum.

Sedan har vi våra viktiga ledare i baptisternas historia, med Andrew Fuller, J.G. Oncken och Anders Wiberg, så står vi som vill vara i baptistisk tradition inte utan förebilder.

Så det finns så mycket att ta hjälp med i det ständiga uppdraget att tolka Bibeln i samtiden. Det är gott och nyttigt att läsa Bibeln i dialog med den levande Kyrkan i alla tider. Men, för att göra det behöver man inte bli katolik.

När vi nu jobbar med en hemsida för baptisternas historia, så är det för att skapa en verktygslåda för troende gemenskaper i deras försök att ta ut en rikning in i framtiden, men rötterna djupt i den kristna historien och med särskilt öga för de bidrag baptister har givit till den universella kyrkan.

Så vi vill önska Ulf Ekman all lycka, men samtidigt berätta att vi valt en annan väg för att lära av den djupa och rika kristna traditionen.

Läs hela inlägget »
Etiketter: traditionen