Andrew Fuller

Andrew Fuller (1754 -1815) var en engelsk pastor och teolog som noggrant tänkte igenom baptisternas teologi och lade grunden för den mission som spred baptisternas tankar och det glada budskapet om Jesus över världen.

Kontakter och texter

Andrew Fuller hade vida internationella kontakter och skrev flitigt texter i olika ämnen.

  • När den svenske baptistpionjären Anders Wiberg var på studieresa i U.S.A. och kollegorna i Sverige bad om vägledning så rekomenderade Anders Wiberg läsning av Andrew Fullers samlade verk. Också idag kan Andrew Fuller ge god ledning för den som söker svar i frågor om tro och teologi.
  • Ett exempel på Fullers teologi får vi i predikan "Att predika Kristus". Utifrån 2 Kor 4:5 "Vi predikar inte oss själva, utan Jesus Kristus som Herren, och oss som era tjänare för Jesu skull” visar Fuller hur apostlarnas undervisning hade Jesus i centrum och hur predikanter kan lära av deras exempel.
  • I den korta texten "Att läsa Bibeln" delar Fuller några enkla reflektioner om att läsa och studera Bibeln. Vi får bland annat goda råd om bönens roll och vägledning i när det är rätt att använda studiematerial som bibelkommentarer och andras utläggningar av bibeltexten.

Tro

För Andrew Fuller var lära och teologi något viktigt och oumbärligt för att sprida de glada nyheterna om Jesus och bygga Guds rike. Den genomtänkta teologi som Fuller ger uttryck för med kärlek och omsorg är:

  • En ren lära om Kristus enligt kyrkomötet i Chalcedon år 451. Vår Herre och Frälsare Jesus Kristus är fullt Gud och fullt människa. Gudomlig natur och mänskliga natur är utan sammanblandning, utan förvandling, oupplösligt, oskiljaktigt förenade i en och samme Kristus. "Föreningen mellan Gudomlig och mänsklig natur i Kristi person, är ett ämne som Bibelns författare med nöje uppehåller sig vid, och så ska vi, för häri ligger evangeliums härlighet."
  • Reformationens teologi där Guds makt och ära är centralt. Det är Gud som frälser syndare och frälsningen är helt av Gud. Samtidigt har församlingen uppdraget att förkunna de glada nyheterna om Jesus Kristus för hela världen. Var och en som får höra evangelium förkunnas ”är skyldig att omvända sig från sin synd, tro, samtycka och omfatta evangelium med hela hans hjärta. Att se sig själv som han verkligen är, en usel, förlorad syndare. Att avvisa alla anspråk till liv på något annat sätt, och slänga sig på Jesus, så att han så kan bli frälst enligt Guds plan. Det här vad jag anser är sann tro, vem som än har den tron, tror jag, ska sannerligen bli frälst.”
  • Döparrörelsens församlingsordning. "De första kyrkorna var samlingar av trofasta män [och kvinnor], frivilligt förenade för det regelbundna tjänandet i ordet [förkunnelsen], förvaltning av de kristna förordningarna [dop och nattvard] och att ömsesidigt bistå varandra i tjänst för Kristus. Vi lär oss vidare att de styrdes av församlingsledare och församlingstjänare som de själva valt. Att församlingsledarna var en tillsynsfunktion, inte för andra pastorer, utan för Guds hjord och att styre och uppehållande av ordning i varje församling låg i församlingen själv. Att de olika medlemmarnas gåvor användes för främja kroppens [församlingens] väl och i fall av oreda så användes alla lämpliga metoder för att upprätta Kristi ära och få de berörda på bättre tankar."