Moltmann Treenigheten och Guds rike

Treenigheten och Guds rike
Jürgen Moltmann
Verbum, 1991
 
The Tripersonal God – Understanding and Interpreting the Trinity
Gerald O’Collins
Paulist Press, 2015
 
Oneness and Trinity
David K Bernard
Word Aflame Press, 2011
 
Kanske är treenigheten en svag punkt i vår tids frikyrkor, nog är det så att många gudstjänster lika gärna skulle kunna firats av treenighetsförnekande modalister, oneness-pingstvänner eller den tidiga kyrkans sabellianer. För det är nog inte främst Arius lära om att Jesus inte är av samma gudomliga väsen som Fadern som är vårt problem. Istället är det Sabellius lära om att Fadern, Sonen och den helige Ande inte är personer, utan bara uppenbarelsesätt för den ende Guden.
 
Villoläror börjar med viljan att lösa ett problem
Villoläror uppkommer ofta i all välmening, man vill lösa ett teologiskt problem, göra den kristna tron rimlig och ha ett budskap som går bra att förmedla ut i världen och lokalsamhället. Det rimligaste är att anta att Sabellius och Arius presenterade sina läror i syfte att hjälpa de kristna församlingarna. Deras teologier framstod i början som rimliga och bra. Men, den kristna lärarna och de kristna gudstjänstfirarna såg snart att Arius och Sabellius läror inte tålde ljuset av Bibeln, levande tillbedjan och gudstjänstfirande.
 
Med det allmänna kyrkomötet i Nicaea år 325 och sedan Konstantinopel år 381 satte de renläriga församlingarna den lära om treenigheten som tålt prövning in i våra dagar. Att sedan framhärda med en villolära sedan det står klart och tydligt att det är en villolära är en allvarlig sak, athanasianska trosbekännelsen gör konsekvenserna tydliga.
 
Att förneka Jesus som gudomlig leder till undergång
Kyrkohistorien visar rätt så klart att rörelser med arianism, socinianism eller unitarism snart tynar bort. I baptiströrelsens brittiska början fanns generalbaptister och partikulärbaptister. Generalbaptisterna fick för sig att förneka treenigheten och försvann snart, med undantag av en utbrytargrupp som anslöt sig till de fornkyrkliga trosbekännelserna och deras treenighetslära.
 
Sabellianism i pingströrelsen
Med sabellianism och modalism är det lite annorlunda. Här erkänner man Jesus som gudomlig. Sedan 1913 finns oneness som en modalistisk gren av den internationella pingströrelsen som har miljoner anhängare. I ”Oneness and Trinity” så försöker en av deras främsta teologer argumentera för att oneness var den tidiga kyrkans riktiga teologi. Bernard tänjer på kyrkofädernas texter mycket längre än rimligt, särskilt har jag detaljstuderat hans interaktion med Didache och ser att den inte tål granskning. Men, det Bernard ger ett gott argument för är att dagens oneness i stort sätt har samma teologi som Sabellius villolära i den tidiga kyrkan. Och ärligen ska det väl sägas att sabellianismen hade ett starkare stöd i den tidiga kyrkan än vi ofta tänker oss. Kanske kan man lättaste förstå det så att den gudstjänstfirande församlingens treeniga gudstjänstfirande från början var rätt i liturgisk teologi, men att det tog fram till Niceae år 325 för att teologerna skulle formulera det rätt i ord som skriven teologi.
 
Modalism i samtida protestantisk teologi
Många menar att Karl Barth (1886-1968) var en kyrkofader i modern tid. Han hade stort inflytande i missionsförbundet och stod högt i kurs på Teologiska seminariet på Lidingö. Än idag hörs predikningar i Equmeniakyrkan med starka ekon av Karl Barth.
 
Det vore ju lite övermodigt av en obetydlig blogg att anklaga Karl Barth för modalism, även om det skrivs av någon som har alla band av ”Die kirchliche Dogmatik” i bokhyllan (om än i engelsk översättning). Därför är Jürgen Moltmanns ”Treenigheten och Guds rike” så intressant. Moltmann är ju så väl kvalificerad som teolog som man kan bli, och under sin tid som professor i Tübingen också med tillgång till all den bästa forskningen om Barth som finns att uppbringa.
 
Och för Moltman står det klart, Barth har tydligt modalistiska tendenser, inte minst när han ersätter kyrkans formel ”una substantia – tres personae” med ”ett gudomligt subjekt i tre olika varasätt”. Moltmann menar att vi här har en ”senkommen triumf för den sabellianska modalismen”. Så kära vänner i Equmenikyrkan, nästa gång ni ska förklara det här med den ursprungliga betydelsen av persona som en mask på teatern som man tar av och på, då ska ni veta att det är en modalistisk tolkning av treenigheten som inte tål granskning från Moltmann och den bästa tyska teologin :)
 
Moltmann och den sociala treenigheten
Moltmann gör en mycket intressant läsning av de kappadokiska fäderna och utvecklar ur detta läran om den sociala treenigheten. Här går vi längre än syftet med det här blogginlägget, men det är en förståelse av treenigheten som står i harmoni med de fornkyrkliga trosbekännelserna och som uppmuntrar ett tydligt treenigt bön- och gudstjänstliv. Inte minst är det intressant att tänka kring hur läran som den sociala treenigheten ger goda argument för både demokrati och frikyrklig organisation av kristenheten. Miroslav Wolf utvecklar tankar om församlingen som en avbild av treenigheten i ”After Our Likeness: The Church as the Image of the Trinity”. Minst sagt intressant, men som alla nya läroformuleringar bör det under tid prövas mot Bibel och gudstjänstliv.
 
En klassisk förståelse av treenigheten
Naturligt kommer frågan: kan man inte bara tro som de renläriga församlingarna alltid har gjort? Gerald O’Collins ger med ” The Tripersonal God – Understanding and Interpreting the Trinity” en god hjälp till detta. Skriven från romersk-katolsk synvinkel och använd som kurslitteratur på Newmanistitutet (om jag är rätt informerad), men som försvarar den förståelse av treenigheten som i grunden också är reformationens. En pedagogisk bok som ger en bra grund i Bibeln och kyrkans första tusen år och sedan återger samtidens teologi i ljuset av detta.
 
Slutsats
En slutsats är att man sällan hamnar fel om man följer de fornkyrkliga trosbekännelserna och de klassiska protestantiska formuleringarna av kristen tro. Visst kan det kännas bra att med Barth formulera om den kristna tron för att passa in i samtiden, men snart blir den nya formuleringen sedd i historiens ljus och framstår mest som en ny formulering av en klassisk villolära. Så är det med Rob Bell och alla sådana också.
 
Men, ibland kan även de renläriga församlingarna göra gott i att korrigera kursen en smula för åter hamna på rätt kurs. Moltmann uppmuntrar västkyrkans teologer att både blicka bakåt och österut för att se om vi kanske hamnat lite snett, det ligger något i att västkyrkan på många sätt fått en dragning mot modalism. Här finns ett uppdrag åt ansvarsfulla ledare, både i församlingarna och på de teologiska seminarierna, att återupptäcka något av treenighetens rikedom.
 
Det finns anledning till att vi på den här webbplatsen har valt 1689 års baptistbekännelse som en stabil grund att återkommande gå tillbaka till. Bibeln är Guds ord och vår slutgiltiga auktoritet. Det är en god hjälp när vi prövar vår teologi mot Bibeln att göra det tillsammans med bröder och systrar som genom åren levt i renläriga gudstjänstfirande församlingar.